Andra stycket

Legaldefinitioner 18

Punkt 13 C-357/95

Enligt artikel 65 i Euratomfördraget skall det förfarande för att balansera tillgång och efterfrågan som föreskrivs i artikel 60 tillämpas ”på förbrukarnas efterfrågan och på avtal mellan förbrukarna och byrån om leverans av malmer ... från länder utanför gemenskapen” (första stycket). ”Byrån får dock bestämma leveransernas ursprungsort, om förbrukarna tillförsäkras villkor som är minst lika förmånliga som de i beställningen angivna” (andra stycket).

Punkt 17 C-491/03

I enlighet med artikel 3.3 i direktiv 92/12 skall medlemsstaterna behålla rätten att införa eller bibehålla skatter som påförs andra än punktskattebelagda varor (första stycket) eller skatter ”som inte kan betecknas som omsättningsskatter” som påförs ”tillhandahållande av tjänster, däribland sådana som har samband med punktskattebelagda varor” (andra stycket).

Punkt 24 Förslag till avgörande i mål C-14/04

I artikel L. 212-1 fastställs arbetstagarnas lagstadgade faktiska arbetstid, på de arbetsplatser och för de yrkesgrupper som nämns i artikel L. 200-1, samt i fråga om småföretag eller kooperativ och filialer till dessa, till 35 timmar per vecka (första stycket) och högst 10 timmar per dag, om inte undantag föreskrivs genom dekret (andra stycket).

Punkt 11 Förslag till avgörande i mål C-246/05

I artikel 4 i Madridöverenskommelsen uttrycks principen att internationella varumärken skall åtnjuta samma skydd som nationella varumärken i de länder som omfattas av en registrering vid den internationella byrån. Genom artikel 5 ges de nationella myndigheterna rätt att vägra detta skydd under sådana förutsättningar som anges i Pariskonventionen (första stycket) inom en tidsperiod som skall anges i landets lagstiftning, vilken tidsfrist inte får överskrida ett år (andra stycket).

Punkt 27 Förslag till avgörande i mål C-268/94

Att ett villkorssamband mellan rättighetsskyddet och utvecklingssamarbetet fastställs följer för övrigt inte av någon ny inriktning av gemenskapens verksamhet. Från mitten av 80-talet har ett sådant samband medgivits i ett antal rättsakter. Jag skall nämna de viktigaste. Den första var utrikesministrarnas förklaring av den 21 juli 1986, i vilken det hävdades att det är en väsentlig faktor inom de internationella relationerna och en av stöttepelarna för det europeiska samarbetet och för relationerna mellan gemenskapen, medlemsstaterna och andra stater att de mänskliga rättigheterna respekteras, utvecklas och skyddas. Därefter angav kommissionen i ett meddelande till rådet av den 13 mars 1991 att det var nödvändigt att koppla samman samarbetspolitiken med respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna samt med stödet för demokratiseringsprocessen i dessa stater. I Europeiska rådets resolution av den 26 och 27 juni 1992 fastslogs ånyo [det förhållandet] att ”att de mänskliga rättigheterna respekteras, främjas och värnas utgör en väsentlig faktor för de internationella relationerna och således en av samarbetets hörnstenar” och att rådet fäste ”särskild vikt vid de positiva initiativ som har tagits för att garantera ett aktivt stöd till de länder som håller på att vidta åtgärder för att införa demokrati, förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna samt verka för en god förvaltning”. Slutligen medgavs i rådets och medlemsstaternas resolution av den 28 november 1991 om mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling att de mänskliga rättigheterna är ett universellt värde som samtliga medlemsstater är skyldiga att främja, ånyo för att hävda att en balanserad och hållbar utveckling grundas på respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa anvisningar bekräftades slutgiltigt i ovan nämnda förordning nr 443/92. I bestämmelsen i artikel 2 i förordningen fastslås nämligen uttryckligen att ”[gjemenskapens utvecklings-och samarbetspolitik skall ta sikte på mänsklig utveckling” (första stycket) och att ”respekt för och iakttagande av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokratiska principer är nödvändiga förutsättningar för verklig och varaktig ekonomisk och social utveckling” (andra stycket).

Punkt 4 Förslag till avgörande i mål C-278/93

I 46 § i den lag av den 15 mars 1974 som är tillämplig på representation av statsanställda (Bundespersonalvertretungsgesetz, nedan kallad BPcrs VG), stadgas följande: ”Medlemmarna av personalkommittén (Pcrsonalrat) utövar sitt uppdrag ideellt” (första stycket). ”Den arbetstid som ägnas åt att korrekt utföra pcrsonalkommitténs uppgifter medför ingen nedsättning av lön eller ersättning. Om medlemmar av personalkommittén måste ta i anspråk tid utöver sin ordinarie arbetstid för att utföra sina uppgifter, skall de i motsvarande utsträckning erbjudas kompensationsledighet” (andra stycket). ”De medlemmar av personalkommittén som helt befrias från sina ordinarie tjänsteåligganden skall erhålla traktamente varje månad” (femte stycket). ”Medlemmarna av personalkommittén befrias från sina tjänsteåligganden med bibehållen lön för att delta i utbildningsverksamhet i den mån utbildningen avser kunskaper som krävs för verksamheten inom personalkommittén” (sjätte stycket).

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-432/98

Den rättsliga grunden för förordningen var artikel 24.1 i Fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna (nedan kallat fusionsfördraget). Artikeln hade, före de ändringar som genomfördes genom Amsterdamfördraget, följande lydelse: (Denna lydelse upphävdes genom Amsterdamfördraget och ersattes av likalydande bestämmelser i artikel 9.3 i nämnda fördrag (första stycket) och artikel 283 EG (andra stycket).

Punkt 8 Förslag till avgörande i mål C-439/97

I artikel 4 i direktivet stadgas dessutom att medlemsstaterna kan ”vidta alla åtgärder som erfordras för att hindra överträdelser av staternas lagar och andra författningar, bl.a. avseende beskattning och tillsyn av finansiella institut eller att fastställa regler för deklaration av kapitalrörelser för administrativa och statistiska ändamål” (första stycket) och att ”Tillämpningen av sådana åtgärder och regler får inte verka hindrande för kapitalrörelser som genomförts i enlighet med gemenskapslagstiftning” (andra stycket).

Punkt 60 Förslag till avgörande i mål C-482/14

Den bestämmelse som kommissionen har gjort gällande att den har åsidosatts innehåller tre grundvillkor: a) räkenskaperna för den verksamhet som hänför sig till tillhandahållandet av transporttjänster och räkenskaperna för verksamhet som hänför sig till förvaltningen av järnvägens infrastruktur ska hållas åtskilda, vilket innebär att de ska föras och offentliggöras var för sig (den första meningen i det första stycket), b) allmänna medel får inte överföras från ett av dessa verksamhetsområden till det andra, inte heller i redovisningshänseende, vilket är liktydigt med ett förbud mot korssubventioner (den andra meningen i första stycket), och c) räkenskaperna för de två verksamhetsområdena ska föras på ett sätt som återspeglar detta förbud (andra stycket).

Punkt 55 Förslag till avgörande i mål C-491/03

En systematisk tolkning av artikel 3 bekräftar denna tolkning. I artikel 3.1 anges de varor som omfattas av de harmoniserade punktskatterna, enligt artikel 3.2 får andra skatter för särskilda ändamål tas ut på dessa, och enligt artikel 3.3 är det tillåtet att ta ut skatter på andra varor (första stycket) och på tillhandahållandet av tjänster, oavsett om de har samband med de varor som anges i första stycket (andra stycket). De skall överensstämma med gemenskapsrätten och inte störa inrättandet av den inre marknaden, vilket innebär att de skatter som avses i artikel 3.2, förutom att de skall ha ett annat syfte än de harmoniserade skatterna, skall överensstämma med reglerna för punktskatter och mervärdesskatter. I fråga om artikel 3.3 är det dock tillräckligt att de inte förorsakar formaliteter vid de inre gränserna och att de skiljer sig från nämnda allmänna konsumtionsskatt. Sistnämnda krav leder tanken till artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet, enligt vilken medlemsstaterna har rätt att införa andra skatter på viss typ av konsumtion.

Punkt 12 Förslag till avgörande i mål C-515/08

Kapitel III i kunglig kungörelse av den 29 mars 2002, som har rubriken ”Undantaget från kravet på upprättande och förande av anställningsrelaterade handlingar”, består av artikel 3, i vilken föreskrivs att arbetsgivaren innan en utstationerad arbetstagares anställning påbörjas måste skicka en ”förhandsanmälan om utstationering” till den belgiska arbetsinspektionen i enlighet med artikel 4 i samma kungörelse. Denna anmälan ska skickas via brev, e-post eller fax. Tillsynsorganet ska bekräfta mottagandet och godkännandet av denna anmälan inom fem arbetsdagar från det att den mottogs. För detta ändamål ska tillsynsorganet via brev, e-post eller fax skicka ett ”registreringsnummer” för arbetsgivarens anmälan (andra stycket). Arbetstagarens anställning får inte påbörjas förrän tillsynsorganet har meddelat arbetsgivaren registreringsnumret. I annat fall ska undantaget inte gälla för arbetsgivaren (tredje stycket).

Punkt 100 Förslag till avgörande i mål C-540/03

Man kan dock tänka sig att tolka handlingsmöjligheterna enligt direktivet konformt med de mänskliga rättigheterna i anslutning till de obestämda rättsliga begreppen ”får” (första stycket) och ”kan” (andra stycket).

Punkt 61 Förslag till avgörande i mål C-612/21

En förutsättning för detta är att ett offentligrättsligt organ (i detta fall kommunen) ”utför transaktioner” i sin egenskap av offentlig myndighet (punkt 1) om inte det skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen (andra stycket).

Punkt 76 Förslag till avgörande i mål C-616/21

En förutsättning för detta är att ett offentligrättsligt organ (i detta fall kommunen) ”utför transaktioner” i sin egenskap av offentlig myndighet (punkt 1) om inte det skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen (andra stycket).

Punkt 59 Förslag till avgörande i mål C-677/21

I den fjärde frågans andra del har den hänskjutande domstolen frågat om tolkningen av artikel 13.1 tredje stycket i mervärdesskattedirektivet. Där föreskrivs att offentligrättsliga organ ska anses som beskattningsbara personer för vissa verksamheter som anges i bilaga I till mervärdesskattedirektivet (försörjning med elektricitet ingår där – se punkt 2 i bilagan) även om de bedriver verksamheter i sin egenskap av offentliga myndigheter. Detta gäller också när en behandling av dessa verksamheter som icke beskattningsbara transaktioner inte skulle leda till någon betydande snedvridning av konkurrensen (andra stycket). I tredje stycket görs emellertid undantag från denna principiella skatteplikt ”såvida dessa inte bedrivs i försumbart liten skala”. Den hänskjutande domstolen har efterfrågat en tolkning av det senare undantaget.

Punkt 9 Förslag till avgörande i mål C-7/98

Artikel II i protokollet lyder slutligen enligt följande: ”Med förbehåll för mer fördelaktiga nationella föreskrifter, får den som har hemvist i en konventionsstat och är åtalad för ett icke uppsåtligt brott vid en brottmålsdomstol i en annan konventionsstat i vilken han inte är medborgare, försvaras av en därtill behörig person, även om han inte inställer sig personligen” (första stycket). ”Den domstol som handlägger målet får dock föreskriva personlig inställelse; om en sådan föreskrift inte har efterkommits behöver en dom som har meddelats rörande ett civilrättsligt anspråk mot någon som inte har haft tillfälle att svara i målet varken erkännas eller verkställas i andra konventionsstater” (andra stycket).

Punkt 254 T-334/94

Det framgår inte heller klart av artikel 2 i beslutet vilka särdrag systemet skall ha för att uppfylla kraven på att inte innehålla a) uppgifter i form av sammanställda data som gör det möjligt att ”identifiera enskilda tillverkares agerande” (andra stycket), b) statistik i form av sammanställda data över produktion och försäljning som kan användas för att ”främja eller underlätta ett gemensamt branschagerande” (tredje stycket), och c) ”allt informationsutbyte som är av intresse för konkurrensen” samt ”samtliga möten eller kontakter i syfte att undersöka betydelsen av den information som utväxlats eller branschens eller de enskilda tillverkarnas möjliga eller sannolika reaktion på denna information” (fjärde stycket).

Punkt 46 T-671/16

Vad gäller saken har Vincent Villeneuve hävdat att för att granska meriterna och särskilt yrkeserfarenheten ”med avseende på uttagningsprovets syften” och följaktligen den tjänst som ska tillsättas är det nödvändigt att beakta uppgifterna under fliken ”talent screener” i ansökan, för att kunna göra en jämförande, fullständig, konkret, uppmärksam och objektiv granskning av ansökningarna. Enligt Vincent Villeneuve kan en seriös granskning inte göras utan att det på grundval av objektiva, viktade kriterier görs en särskild och konkret bedömning av alla de betyg, all den yrkeserfarenhet och alla de språkkunskaper som var och en av sökandena uppgett. Vincent Villeneuve har härvidlag hänvisat till punkt 2.4 i de allmänna bestämmelserna för allmänna uttagningsprov (EUT C 70 A, 2015, s. 1), där det föreskrivs att urvalet ”enbart” ska ske på grundval av svaren på specifika frågor under fliken ”talent screener” i ansökan (fjärde stycket) och att denna ”struktur” möjliggör ”en objektiv bedömning av de sökandes jämförbara meriter” (andra stycket).