Ex tunc

Legaldefinitioner 25

Punkt 31 C-198/21

Den 29 november 2022 preciserade parlamentet att det ansåg att parlamentets nya beslut hade ersatt de omtvistade besluten med retroaktiv verkan (ex tunc), men att saken i målet om överklagande inte hade förfallit. Det ligger nämligen i parternas intresse, och det är även motiverat för att åstadkomma en god rättskipning, att domstolen uttalar sig om huruvida överklagandet är välgrundat, detta för att klargöra huruvida tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig rättstillämpning och huruvida parlamentet, med stöd av artikel 2.1 i bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning, får räkna om klagandenas pensioner för det fall tillämpliga nationella bestämmelser ändras.

Punkt 22 C-207/17

Tullmyndigheten har vid den hänskjutande domstolen gjort gällande att i motsats till vad Rotho Blaas har anfört, har unionsförordningar som huvudregel endast verkan för framtiden (ex nunc) och inte retroaktivt (ex tunc). Om man godtog att upphävandet genom upphävandeförordningen hade retroaktiv verkan, skulle det undergräva den ändamålsenliga verkan av förordningarna i fråga.

Punkt 51 C-221/22

Det följer av artikel 266 första stycket FEUF att den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa den dom som förklarar rättsakten ogiltig med retroaktiv verkan (ex tunc). Detta innebär bland annat återbetalning av belopp som felaktigt inkasserats på grundval av nämnda rättsakt samt betalning av ränta (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2015, kommissionen/IPK International, C‑336/13 P, EU:C:2015:83, punkt 29, och dom av den 5 september 2019, Europeiska unionen/Guardian Europe och Guardian Europe/Europeiska unionen, C‑447/17 P och C‑479/17 P, EU:C:2019:672, punkt 55).

Punkt 62 C-28/23

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra, den tredje och den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 89/665 eller direktiv 2014/24 ska tolkas så, att de utgör hinder för att, med stöd av en invändning om ogiltighet som framställts av den upphandlande myndigheten, tillämpa en nationell lagstiftning enligt vilken ett kontrakt som har ingåtts i strid med bestämmelserna om offentlig upphandling är absolut ogiltigt med retroaktiv verkan (ex tunc).

Punkt 34 C-391/21

Den 29 november 2022 preciserade parlamentet att det ansåg att parlamentets nya beslut hade ersatt det omtvistade beslutet med retroaktiv verkan (ex tunc), men att saken i målet om överklagande inte hade förfallit. Det ligger nämligen i parternas intresse, och det är även motiverat för att åstadkomma en god rättskipning, att domstolen prövar huruvida överklagandet är välgrundat, för att klargöra huruvida tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig rättstillämpning och huruvida parlamentet, med stöd av artikel 2.1 i bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning, får räkna om klagandens pensioner för det fall tillämpliga nationella bestämmelser ändras.

Punkt 24 C-412/22

Tullmyndigheten har vid den hänskjutande domstolen särskilt framhållit att det upphävande av förordning nr 91/2009 som gjordes genom upphävandeförordningen, i motsats till vad som slogs fast i domen i första instans, inte innebär en ogiltigförklaring på grund av rättsstridighet som medför att förordning nr 91/2009 är ogiltig med retroaktiv verkan (ex tunc), utan att den får verkningar den dag då upphävandeförordningen träder i kraft, varför det var nödvändigt att säkerställa bibehållandet av de antidumpningstullar som uppkommit före detta datum för att skydda unionens finansiella intressen.

Punkt 41 C-582/22

Den hänskjutande domstolen har ställt den första, den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 56.1, 56.6 och 56.9 i direktiv 2012/34 ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat som innebär att regleringsorganet, till vilket en begäran har framställts med stöd av punkt 1 i denna bestämmelse, helt saknar befogenhet att kontrollera huruvida infrastrukturavgifter vars giltighetstid har löpt ut är rättsenliga och att fastställa att avgifterna är ogiltiga med retroaktiv verkan (ex tunc).

Punkt 17 C-689/21

Enligt X kan bestämmelser om förlust av medborgarskap endast anses vara proportionerliga, såsom framgår av dom av den 12 mars 2019, Tjebbes m.fl. ( C‑221/17, EU:C:2019:189), om den nationella lagstiftningen samtidigt innehåller ett förenklat förfarande för att återfå medborgarskapet. Något sådant förfarande föreskrivs emellertid inte i de danska bestämmelserna. Enligt denna lagstiftning kan medborgarskapet dessutom inte återfås med retroaktiv verkan (ex tunc).

Punkt 33 C-725/20

Den 29 november 2022 preciserade parlamentet att det ansåg att parlamentets nya beslut hade ersatt de omtvistade besluten med retroaktiv verkan (ex tunc), men att saken i målet om överklagande inte hade förfallit. Det ligger nämligen i parternas intresse, och det är även motiverat för att åstadkomma en god rättskipning, att domstolen uttalar sig om huruvida överklagandet är välgrundat, detta för att klargöra huruvida tribunalen i den överklagade domen gjorde en felaktig rättstillämpning och huruvida parlamentet, med stöd av artikel 2.1 i bilaga III till bestämmelserna för kostnadsersättning, får räkna om klagandenas pensioner för det fall tillämpliga nationella bestämmelser ändras.

Punkt 25 Förslag till avgörande i mål C-181/22

Tribunalen motiverade fastställelsen av att det saknades anledning att döma i saken i huvudsak med att det andra beslutet, vilket inte överklagats av sökandena, retroaktivt ersatte ECB:s omtvistade beslut vid tidpunkten då det trädde i kraft och således avlägsnade detta i sin helhet från unionens rättsordning med retroaktiv verkan (ex tunc), vilket innebar att en ogiltigförklaring av beslutet i domstol inte skulle få några ytterligare rättsföljder.

Punkt 17 Förslag till avgörande i mål C-215/08

Bolaget E. Friz GmbH överklagade denna dom i andra instans till Bundesgerichtshof (nedan kallad den hänskjutande domstolen). Denna domstol har i sitt beslut om hänskjutande påpekat att enligt nationell rättspraxis är den delägare som efter förhandlingar i sin bostad har inträtt i ett bolag och som därefter häver avtalet inte befriad från alla motsvarande avtalsskyldigheter med retroaktiv verkan (ex tunc), utan hävningen får endast omedelbar verkan (ex nunc). Följden av detta är att delägaren inte har en automatisk rätt till återbetalning av den insats som betalats för inträdet i bolaget. Det görs däremot en avräkning den dag då hävningen sker av den andel av bolagets vinst som tillfaller honom eller den andel av bolagets förluster som han ska ersätta.

Punkt 14 Förslag till avgörande i mål C-221/22

Vad gäller skadeståndsyrkandet, som grundades på kommissionens vägran att betala dröjsmålsränta på det felaktigt utbetalda beloppet, från dagen för betalningen till dess återbetalning sker, drog tribunalen slutsatsen att 2014 års beslut utgjorde en tillräckligt klar överträdelse av artikel 266, första stycket FEUF, till följd av vilket Deutsche Telekom hade lidit skada. Tribunalen ansåg att artikel 266, första stycket FEUF, utgör en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Unionsdomstolarnas ogiltigförklaring av en rättsakt sker med verkan från och med en viss tidpunkt i det förflutna (ex tunc). Rättsakten sätts således ur spel med retroaktiv verkan. Om en summa pengar felaktigt har betalats till en EU-institution uppkommer en rätt till återbetalning av detta belopp jämte dröjsmålsränta. Syftet med dröjsmålsränta är att schablonmässigt gottgöra den uteblivna möjligheten att förfoga över fordringsbeloppet och att förmå en gäldenär att, så fort som möjligt, rätta sig efter en dom. Betalning av dröjsmålsränta är således en väsentlig del av kommissionens förpliktelse, enligt artikel 266, första stycket FEUF, att, efter ogiltigförklaringen av böterna, försätta sökanden i samma situation som den ursprungligen befann sig i. Skyldigheten att betala dröjsmålsränta syftar till att schablonmässigt gottgöra ett dröjsmål i objektiv mening, som har orsakats av, för det första, varaktigheten av det rättsliga förfarandet, för det andra, rätten till återbetalning för ett företag, som provisoriskt har erlagt böter som sedermera har ogiltigförklarats eller satts ned, och, för det tredje, verkan från och med en viss tidpunkt i det förflutna (ex tunc)avseende unionsdomstolarnas beslut. Tribunalen godtog att skyldigheten att betala dröjsmålsränta inte kan förmå kommissionen att återbetala ett belopp, som det felaktigt har erhållit, innan domen, genom vilken böterna helt eller delvis ogiltigförklaras, har meddelats.

Punkt 5 Förslag till avgörande i mål C-28/23

I ett av dessa mål, exakt vilket har inte angetts av den hänskjutande domstolen, har den hänskjutande domstolen begärt förhandsavgörande avseende tolkningen av direktiven 2004/18/EG, 2014/24/EU och 89/665/EEG. Den hyser i synnerhet tvivel kring huruvida de avtal som beskrivits ovan döljer ett offentligt byggentreprenadkontrakt (vilket skulle ha krävt att det blev föremål för offentlig upphandling) och om så är fallet ställs en fråga om huruvida en eventuell ogiltigförklaring av dessa avtal har retroaktiv verkan (ex tunc).

Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-365/15

Till följd av ogiltigförklaringen av förordning nr 1472/2006 uppkommer såväl en skyldighet att återbetala de antidumpningstullar som Wortmann har betalat som en skyldighet att dessutom betala ränta på dessa. Endast på det sättet kan verkningarna av de tyska myndigheternas fastställande av tull helt uppvägas och alla dess konsekvenser upphävas med retroaktiv verkan (ex tunc). Detta var vad domstolen slog fast i domen i målet Zuckerfabrik Jülich m.fl. som är mycket likt förevarande mål.

Punkt 39 Förslag till avgörande i mål C-439/19

För det fjärde undrar Satversmes tiesa (Författningsdomstolen), med tanke på att EU-domstolen i sin praxis har slagit fast att dess tolkningar av unionsrätten i domar i mål om förhandsavgörande är allmängiltiga (erga omnes) och ska tillämpas från och med en viss tidpunkt i det förflutna (ex tunc), huruvida Satversmes tiesa (Författningsdomstolen) trots detta, för den händelse att den finner att artikel 141.2 i vägtrafiklagen är oförenlig med artikel 96 i den lettiska grundlagen mot bakgrund av unionsrätten som EU-domstolen har tolkat denna, skulle kunna få låta nämnda artikel 141.2 behålla sin verkan fram till den dag då Satversmes tiesa (Författningsdomstolen) meddelar den dom där den slår fast att den bestämmelsen är grundlagsstridig, med tanke på att ett stort antal rättsförhållanden kommer att påverkas av den domen.

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-51/17

De har i synnerhet ifrågasatt den tolkning av DH-lagarna som gjorts i beslutet om hänskjutande. De har i detta avseende till exempel gjort gällande att DH1 inte har något samband med fördelningen av valutarisken och att DH3 inte är en bestämmelse som innebär att en skyldighet för konsumenterna att bära den risken integreras i avtalet. DH3 innebär snarare att valutarisken för lån som uttrycks i utländsk valuta elimineras genom att de omvandlas till ett lån uttryckt i forint (från den 1 februari 2015 med verkan för framtiden (ex nunc)) och inte med retroaktiv verkan (ex tunc). De har gjort gällande att eftersom varken DH-lagarna eller Kúrias avgörande 2/2014 innebar en ändring av klausulen avseende valutarisken är tolkningsfrågorna hypotetiska och den tolkning som begärts av Fővárosi Ítélőtábla (Regionala appellationsdomstolen i Budapest, Ungern) har ingen koppling till de faktiska omständigheterna i det nationella målet.

Punkt 19 Förslag till avgörande i mål C-520/21

Den hänskjutande domstolen har påpekat att omvandlingsklausuler i kreditavtal så som de som angrips av A.S., är oskäliga och rättsstridiga enligt nationell rätt. Sedan EU-domstolens dom i målet Dziubak, innebär ett införande av sådana villkor i ett kreditavtal att avtalet ska ogiltigförklaras i sin helhet. En sådan ogiltigförklaring har retroaktiv verkan (ex tunc), på så sätt att samtliga prestationer som utförts i enlighet med avtalet ska återbetalas i enlighet med artikel 405 i civillagen jämförd med artikel 410.1 i samma lag. En bank kan således kräva att låntagaren ska återbetala det utlånade kapitalbeloppet, medan låntagaren kan begära återbetalning av de månatliga avbetalningarna av lånet, inklusive avgifter såsom provisioner, administrativa kostnader och försäkringspremier. Vardera parten kan även kräva att motparten betalar lagstadgad dröjsmålsränta från och med dagen för anmodan om betalning.

Punkt 80 Förslag till avgörande i mål C-582/22

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som Verwaltungsgericht Köln (Förvaltningsdomstolen i Köln, Tyskland) har ställt på följande sätt: Artikel 56.1, 56.6 och 56.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde ska tolkas så, att den tillåter att regleringsorganet för järnvägssektorn kontrollerar lagenligheten av de avgifter som infrastrukturförvaltaren har fastställt, även när deras giltighetstid har löpt ut. att regleringsorganet, när det omprövar avgifter vars giltighetstid har löpt ut, får förklara dem ogiltiga med retroaktiv verkan (ex tunc), utan att nationell lagstiftning får frånta regleringsorganet denna befogenhet. att det ankommer på varje medlemsstat att avgöra huruvida regleringsorganet för järnvägssektorn har befogenhet att ålägga infrastrukturförvaltaren att återbetala de avgifter som det har förklarat vara olagliga, vilket är en möjlighet som varken krävs eller förbjuds i artikel 56 i direktiv 2012/34.

Punkt 15 Förslag till avgörande i mål C-653/23

Vad först och främst gäller den tidpunkt då stödet ska anses ha beviljats, anser den hänskjutande domstolen att en säker och ovillkorlig rätt till stödet i den mening som avses i EU-domstolens praxis i princip endast kan uppkomma som en följd av ett domstolsavgörande, det vill säga om den nationella domstolen konstaterar att klaganden har uppfyllt samtliga villkor i nationell rätt för att komma i åtnjutande av det aktuella stödet och att den behöriga myndighetens beslut att avslå stödet är rättsstridigt och ogrundat. Eftersom rättsförhållandet inte förelåg tidigare kan verkställigheten av ett domstolsavgörande dessutom inte leda till att ett gynnande förvaltningsbeslut meddelas med retroaktiv verkan (ex tunc), varvid den nationella domstolen endast får förelägga den behöriga myndigheten att anta ett lämpligt förvaltningsbeslut om beviljande av stöd med verkan för framtiden (ex nunc).

Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-684/22

I sin dom bekräftade EU-domstolen sin tidigare rättspraxis. Domstolen slog därmed fast att behöriga nationella myndigheter och domstolar – i en situation i vilken medborgarskapet i en medlemsstat förloras enligt lag vid en viss ålder med följd att även ställningen som unionsmedborgare, och de rättigheter som följer av denna ställning, förloras – ska kunna bedöma följderna av denna förlust av medborgarskap, mot bakgrund av unionsrätten, och, i förekommande fall, låta den berörda personen få behålla sitt medborgarskap eller återfå det med retroaktiv verkan (ex tunc).