Fjärde stycket

Legaldefinitioner 5

Punkt 155 C-106/19

I det uttalande som bifogades lagstiftningsresolutionen av den 25 oktober 2018 angav parlamentet visserligen att det beklagade att ”dess roll som medlagstiftare inte beaktats i vederbörlig ordning, då parlamentet inte [hade involverats] i det förfarande som ledde fram till valet av nytt säte för [EMA:s]” (första stycket), att det ”erinra[de] om sina befogenheter som medlagstiftare” och fördömde ”det förfarande som tillämpa[ts] vid valet av nytt säte och som de facto beröva[t] parlamentet dess befogenheter, eftersom det inte blev ordentligt involverat i processen utan nu bara förvänta[des] bekräfta valet av nytt säte genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet” (fjärde stycket).

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-168/00

I detta avseende synes det mig betydelsefullt att det i direktivet finns olika regler för de nämnda två kategorierna av skador endast såvitt gäller ersättning. Således kan medlemsstaterna när det gäller skador i allmänhet i enlighet med artikel 5.2 endast begränsa ersättningen i enlighet med internationella konventioner som reglerar sådana tjänster (tredje stycket), medan ersättning för andra skador än personskador kan begränsas genom avtal, under förutsättning att begränsningen inte är oskälig (fjärde stycket). Såsom den belgiska regeringen har påpekat kan detta förklaras av den ideella skadans subjektiva och svårkvantifierbara karaktär och således av möjligheten att i detta hänseende tillåta skäliga begränsningar av rätten till ersättning.

Punkt 32 Förslag till avgörande i mål C-515/17

I artikel 19 i stadgan anges att icke priviligierade sökande vid Europeiska unionens domstol ska företrädas av en ”advokat” (tredje stycket) och att ”[e]ndast en advokat som är behörig att uppträda inför domstol i någon av medlemsstaterna … får företräda eller biträda en part vid domstolen” (fjärde stycket).

Punkt 4811 T-25/95

Även om kommissionen kan fastslå vilken dag den överträdelse som Cembureau-avtalet utgör påbörjades, är den inte säker på att denna överträdelse verkligen har upphört. Kommissionen kan således inte fastslå vid vilken tidpunkt den upphörde. Eftersom kommissionen anser att den sista tydliga yttring av Cembureau-avtalet som kommissionen känner till är upplösningen av Interciment den 26 mars 1993, har den därför tagit fasta på denna dag för att fastställa referensperioden för beräkningen av böterna (fjärde stycket).

Punkt 173 T-55/99

I förevarande mål erinrade kommissionen i punkt VI i övervägandena i det ifrågasatta beslutet om att Konungariket Spanien hade genomfört PRI utan att i enlighet med artikel 93.3 i fördraget anmäla stödet i tid till kommissionen och att därför programmet var rättsstridigt enligt gemenskapsrätten (första stycket). Kommissionen bestred de spanska myndigheternas argument under det administrativa förfarandet att den omtvistade subventionen blev laglig på grund av den tid som förflutit sedan systemet trätt i kraft. Kommissionen påminde om att det strider mot gemenskapsrätten att låta sina föreslagna stödåtgärder träda i kraft utan att anmäla det till kommissionen och att en sådan överträdelse kan leda till att stödet måste återbetalas med ränta (andra stycket). Kommissionen betonade att den i sin skrivelse av den 26 juni 1996 till de spanska myndigheterna riktade uppmärksamheten på att allt stöd som rättsstridigt beviljats kan bli föremål för ett beslut i vilket den berörda medlemsstaten åläggs att återbetala stödet. Kommissionen angav att Konungariket Spanien i sin svarsskrivelse med anledning av att det formella granskningsförfarandet inletts hävdade att ett beslut som innebar att de beviljade stöden återkrävdes vore i strid med proportionalitetsprincipen, med beaktande av de beviljade stödens ringa storlek (tredje stycket). Kommissionen ansåg dock att det i detta fall var nödvändigt att stöden återkrävdes för att de förhållanden som rådde innan stödet beviljades skulle kunna återställas (fjärde stycket).