In situ-bevarande

Legaldefinitioner 4

Artikel 3 e (EG) nr 870/2004 Inrättande av ett gemenskapsprogram för bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket

in situ-bevarande: bevarande av genetiskt material i ekosystem och naturliga livsmiljöer och underhåll och återställande av livskraftiga populationer av arter eller förvildade arter i deras naturliga miljö, och, i fråga om raser av tamdjur eller sorter av odlade växter, i den jordbruksmiljö där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper.

Artikel 2 a 2008/62/EG Vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av lantbruksväxter som är naturligt anpassade till lokala och regionala betingelser och som hotas av genetisk utarmning, samt saluföring av utsäde och utsädespotatis av dessa lantsorter och andra sorter

in situ-bevarande: bevarande av genetiskt material i dess naturliga miljö och, i fråga om odlade växtarter, i den jordbruksmiljö där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper.

Normkedja: EU-direktiv — 2008/62/EG Vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av lantbruksväxter som är naturligt anpassade till lokala och regionala betingelser och som hotas av genetisk utarmning, samt saluföring av utsäde och utsädespotatis av dessa lantsorter och andra sorter

1. Artikel 2 a 2008/62/EG Vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av lantbruksväxter som är naturligt anpassade till lokala och regionala betingelser och som hotas av genetisk utarmning, samt saluföring av utsäde och utsädespotatis av dessa lantsorter och andra sorter definierar
2. 2 § SJVFS 2009:45 nämner upphävd 2000-05-25

Artikel 2 a 2009/145/EG Vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av köksväxter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning och av köksväxtsorter som saknar reellt värde för kommersiell odling men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och om saluföring av utsäde av dessa lantsorter och andra sorter

in situ-bevarande: bevarande av genetiskt material i dess naturliga miljö och, i fråga om odlade växtarter, i den jordbruksmiljö där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper,

Punkt 10 Förslag till avgörande i mål C-67/97

Den danska regeringen har anfört att direktiv 91/174 inte är tillämpligt i förevarande mål, eftersom de nationella bestämmelserna i fråga inte begränsar marknadsföring eller avel av renrasiga djur. Eftersom inga detaljerade regler har antagits vad gäller bin, skall målet avgöras på grundval av fördragets allmänna bestämmelser. Den danska regeringen menar att kungörelsens verkningar, nämligen att en person kan straffas för att han håller en särskild underart av bin på en bestämd ö, vilken endast utgör 0,3 procent av det nationella territoriet, är rent interna. Enligt den danska regeringens uppfattning bör domstolen inte följa domen i de förenade målen Pistrc m. fl., i den del artikel 30 enligt denna dom kan tillämpas på sådana rent interna förhållanden. Restriktionen medför ingen diskriminering, eftersom den endast rör biodling men inte import av bin och den följaktligen kan jämställas med en regel för handeln, varför artikel 30 i fördraget inte är tillämplig (se domstolens dom i målet Keck och Mithouard). Under alla omständigheter är kungörelsens verkningar för handeln mellan medlemsstaterna alldeles för indirekta och osäkra, eftersom det inte kan fastslås att importen av andra underarter skulle stiga om restriktionerna avseende bihållning på Läsö skulle upphävas, och endast ett mycket litet antal yrkesmässiga biodlare berörs. En eventuellt ickcdiskriminerandc restriktion av handeln mellan medlemsstaterna till följd av tillämpningen av kungörelsen är under alla omständigheter berättigad med hänsyn till det allmänna intresset av biologisk mångfald, som framgår av antagandet av direktiv 92/43/EEG och rådets beslut om ingående av Riokonventionen av den 5 juni 1992 om biologisk mångfald. De restriktioner som föreskrivs i kungörelsen står i överensstämmelse med Riokonventionens princip att arter bör bevaras i sina naturliga miljöer (in situ-bevarande). Det framgår av en rad undersökningar under åren 1986—1996 att det bruna Läsö-biet fortfarande är en mycket ren form av underarten Apis mellifera mellifera med en särskild DNA-sekvens. Biet blir emellertid alltmer ovanligt på ön, och dess genetiska renhet är hotad, på grund av att dess gener är recessiva i förhållande till generna hos det mer vanligt förekommande gula biet. Kungörelsen är proportionerlig, eftersom byte till inseminerade bruna drottningar är ett mindre ingripande alternativ än ett påbud om att bortföra alla andra svärmar än svärmar av det bruna Läsö-biet.