Jordförvärvslagen

REDIRECT SFS/1979:230

Rättsfall5

NJA 2011 s. 893: Om ett köp av en lantbruksfastighet blir ogiltigt till följd av att köparen vägras förvärvstillstånd, är staten enligt 12 § jordförvärvslagen (1979:230) skyldig att lösa egendomen till det pris som har avtalats. En sådan skyldighet finns dock inte om köpeskillingen inte endast obetydligt överstiger egendomens värde. I en tvist om inlösenskyldighet har det lagts på staten att visa att det avtalade priset är för högt.
RÅ 2004:22: Jordbruksverket saknar rätt att överklaga domstols avgörande i mål om förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen, när länsstyrelse meddelat första beslutet i saken.
RÅ 1994:7: För att tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet i glesbygd skall kunna vägras har ansetts böra krävas - utöver att fastigheten behövs för att främja sysselsättningen eller bosättningen på orten - att ett vägrat tillstånd får en direkt och påvisbar effekt i dessa hänseenden.
NJA 1991 s. 188: Fråga i vad mån förvaltningsbeslut som har fattats med stöd av jordförvärvslagen (1979:230) kan omprövas eller sättas åt sidan i ett verkställighetsförfarande. Dessutom fråga huruvida muntligt förhör skall hållas i det aktuella besvärsmålet. I båda frågorna har hänsyn tagits till en dom av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Målet har återförvisats till HovR:n, trots att någon domvilla inte har förekommit där.
HFD 2018:64: Fråga om det föreligger särskilda skäl att lämna en juridisk person tillstånd enligt jordförvärvslagen till att förvärva lantbruksegendom från en fysisk person utan att lämna kompensationsmark.