Kodex om Schengengränserna

Legaldefinitioner 10

1 § 2 st Förordning om tillfälliga inreserestriktioner vid resor från Kina till Sverige

Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97).

Normkedja: Lag — Utlänningslagen

1. 1 kap. 16 § 1 st utlänningslagen definierar
2. 1 kap. 3 § 1 st Utlänningsförordning definierar
3. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud vid resor från EES-stater och några andra stater till Sverige definierar upphävd 2022-02-09
4. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud till Sverige definierar
5. 1 § 2 st Förordning om tillfälliga inreserestriktioner vid resor från Kina till Sverige definierar
6. 1 kap. 2 § PMFS 2026:17 nämner
7. 1 kap. 3 § RPSFS 2014:8 nämner samt 9 kap. 13 §, 9 kap. 14 § upphävd 2026-08-15

1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud till Sverige

Denna förordning kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), utlänningslagen (2005:716) och utlänningsförordningen (2006:97).

Normkedja: Lag — Utlänningslagen

1. 1 kap. 16 § 1 st utlänningslagen definierar
2. 1 kap. 3 § 1 st Utlänningsförordning definierar
3. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud vid resor från EES-stater och några andra stater till Sverige definierar upphävd 2022-02-09
4. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud till Sverige definierar
5. 1 § 2 st Förordning om tillfälliga inreserestriktioner vid resor från Kina till Sverige definierar
6. 1 kap. 2 § PMFS 2026:17 nämner
7. 1 kap. 3 § RPSFS 2014:8 nämner samt 9 kap. 13 §, 9 kap. 14 § upphävd 2026-08-15

1 kap. 3 § 1 st Utlänningsförordning

Med inre och yttre gräns avses i denna förordning inre och yttre gränser enligt artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna).

Normkedja: Lag — Utlänningslagen

1. 1 kap. 16 § 1 st utlänningslagen definierar
2. 1 kap. 3 § 1 st Utlänningsförordning definierar
3. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud vid resor från EES-stater och några andra stater till Sverige definierar upphävd 2022-02-09
4. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud till Sverige definierar
5. 1 § 2 st Förordning om tillfälliga inreserestriktioner vid resor från Kina till Sverige definierar
6. 1 kap. 2 § PMFS 2026:17 nämner
7. 1 kap. 3 § RPSFS 2014:8 nämner samt 9 kap. 13 §, 9 kap. 14 § upphävd 2026-08-15

1 kap. 16 § 1 st utlänningslagen

Bestämmelser om gränspassage finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna).

Normkedja: Lag — Utlänningslagen

1. 1 kap. 16 § 1 st utlänningslagen definierar
2. 1 kap. 3 § 1 st Utlänningsförordning definierar
3. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud vid resor från EES-stater och några andra stater till Sverige definierar upphävd 2022-02-09
4. 1 § 2 st Förordning om tillfälligt inreseförbud till Sverige definierar
5. 1 § 2 st Förordning om tillfälliga inreserestriktioner vid resor från Kina till Sverige definierar
6. 1 kap. 2 § PMFS 2026:17 nämner
7. 1 kap. 3 § RPSFS 2014:8 nämner samt 9 kap. 13 §, 9 kap. 14 § upphävd 2026-08-15

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-261/08

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser om avvisning av tredjelandsmedborgare som inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för vistelse. Enligt den hänskjutande domstolens uppgifter måste sådana personer inte nödvändigtvis avvisas enligt spansk rätt, utan kan i stället endast åläggas böter. Den hänskjutande domstolen anser att detta rättsläge är oförenligt med gemenskapsrätten och frågar särskilt om tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Därutöver är artikel 23 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (Schengenkonventionen) av betydelse.

Punkt 126 Förslag till avgörande i mål C-35/20

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Högsta domstolen på följande sätt: 1) Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG och punkt 3.2.5 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013, utgör inte hinder för att en medlemsstat tillämpar en lagstiftning enligt vilken unionsmedborgare vid äventyr av påföljd åläggs en skyldighet att medföra en giltig resehandling när han eller hon lämnar medlemsstaten för att bege sig till en annan medlemsstat ombord på en fritidsbåt och därvid passerar genom internationellt vatten. 2) Artikel 21.1 FEUF, artikel 5.1 i direktiv 2004/38 och punkt 3.2.5 i bilaga VI till förordning nr 562/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 610/2013, utgör inte hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken unionsmedborgare, vid äventyr av påföljd, åläggs en skyldighet att medföra en giltig resehandling när de återvänder till denna medlemsstat genom ett internationellt havsområde ombord på en fritidsbåt. 3) Artikel 21.1 FEUF och artikel 36 i direktiv 2004/38 ska tolkas så, att de krav på effektiva och proportionerliga sanktioner som anges i sistnämnda bestämmelse utgör hinder för en ordning med dagsböter, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som är tillämplig vid åsidosättandet av skyldigheten att medföra en giltig resehandling vid gränspassage, i och med att det i denna ordning för en mindre överträdelse föreskrivs ett bötesbelopp som uppgår till 20 procent av den bötfälldes genomsnittliga månadsinkomst.

Punkt 84 Förslag till avgörande i mål C-368/20

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Regionala förvaltningsdomstolen i Steiermark, Österrike) på följande sätt: 1) Artikel 25.1 och 25.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 ska tolkas så, att när en medlemsstat, vid utgången av den sexmånadersperiod som föreskrivs i artikel 25.4 i denna förordning, fortfarande står inför ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten, utgör dessa bestämmelser inte hinder mot att artikel 25.1 i denna förordning tillämpas på nytt, flera gånger efter varandra, oavsett graden av likhet mellan det allvarliga hotet och föregående allvarliga hot, förutsatt att samtliga krav som föreskrivs i samma förordning är uppfyllda, inbegripet proportionalitetskravet. Proportionalitetsprincipen innebär i detta hänseende att när det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i allt väsentligt liknar föregående allvarliga hot ska den berörda medlemsstaten, i förhållande till den period då kontrollen redan har tillämpats, ännu mer ingående bedöma huruvida åtgärden är proportionerlig, för att visa att det är nödvändigt att fortsätta kontrollen. 2) Artikel 21.1 FEUF och artikel 45.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att när en medlemsstat underkastar unionsmedborgare en personkontroll vid de inre gränserna, i enlighet med kraven i förordning 2016/399, i dess lydelse enligt förordning nr 2016/1624 är denna kontroll även förenlig med dessa bestämmelser och kan, i förekommande fall, leda till sanktioner.

Punkt 48 Förslag till avgörande i mål C-380/18

Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen besvarar frågorna från Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen, Nederländerna) på följande sätt: 1) Artikel 6.1 e i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), jämförd med artikel 20 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, ska tolkas så, att de nationella myndigheterna, som förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vid ett beslut om att en tredjelandsmedborgares vistelse är olaglig inte är skyldiga att grunda sitt beslut på att den berörda personens personliga beteende utgör ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. 2) Artikel 6.1 e i förordning (EU) 2016/399, jämförd med artikel 20 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska tolkas så, att enbart den omständigheten att det finns en stark misstanke om att den berörda tredjelandsmedborgaren har begått en lagöverträdelse i princip kan utgöra en risk för den allmänna ordningen. När de berörda myndigheterna utövar sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning ska de dock grunda sitt beslut på de exakta faktiska omständigheterna och iaktta proportionalitetsprincipen.

Punkt 70 Förslag till avgörande i mål C-444/17

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar frågorna från Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) på följande sätt: Artikel 2.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, och artikel 32 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna), ska tolkas så, att myndigheterna i en medlemsstat inte har rätt att avstå från att tillämpa direktiv 2008/115 i ett fall då en tredjelandsmedborgare grips eller hejdas i samband med att han eller hon olagligen passerar en inre gräns vid vilken kontroller har återinförts i enlighet med artikel 25 i kodexen om Schengengränserna.

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-606/10

Begäran om förhandsavgörande från den franska Conseil d’État avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna). Den hänskjutande domstolen har härvid huvudsakligen begärt att domstolen ska klargöra innehållet i och tillämpningsområdet för bestämmelserna i denna förordning med avseende på nekad inresa för tredjelandsmedborgare som är viseringspliktiga samt med avseende på utfärdande av visering för återinresa till tredjelandsmedborgare.