Köpehandling

En skriftlig handling som används vid fastighetsförvärv.

4 kap 1 § jordabalken anges minimikraven för en köpehandling:

Den ska undertecknas av köpare och säljare (parterna identifieras)
Det ska finnas en överlåtelseförklaring (denna måste vara tydlig och ska ej kunna missförstås)
Köpeobjektet ska pekas ut (ange fastighetsbeteckning, visa noga om det endast är en del av en fastighet som avses)
Köpeskillingen ska anges (det behöver inte anges som en exakt summa, man kan exempelvis ange priset per kvadratmeter).

Ofta används dubbla köpehandlingar, först ett köpekontrakt som sedan följs av ett köpebrev.

Att vissa avtalsklausuler måste tas upp i köpehandlingen för att gälla följer av 4 kap 3 § jordabalken.

NJA 1983 s. 550: I tvist mellan två tidigare samboende angående fastighet, som enligt köpehandling förvärvats av den ena av dem men till vilken den andre påstår sig vid köpet ha förvärvat samäganderätt, har den förstnämnda parten invänt att, även om förutsättningar i och för sig förelåg för samäganderätt, den andres anspråk dock vore ogiltigt enligt 4 kap 1 § JB, enär hans underskrift ej funnes på köpehandlingen. Stadgandet har ansetts ej vara tillämpligt i en tvist av förevarande art.
NJA 2000 s. 747: När köp av fast egendom skett genom att parterna undertecknat köpehandlingen vid skilda tillfällen, har köpet inte ansetts fullbordat redan genom den andra underskriften. Köpet har dock blivit bindande genom att köpehandlingen utgivits till den anlitade mäklaren (I) men inte genom att den överlämnats till den sist undertecknande partens ombud (II).