Lagen om social trygghet

Legaldefinitioner 6

Punkt 8 C-296/24

De relevanta bestämmelserna i luxemburgsk rätt, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för omständigheterna i de nationella målen, är artiklarna 269 och 270 i code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet), i den lydelse som är tillämplig från och med den 1 augusti 2016, dagen för ikraftträdandet av loi du 23 juillet 2016, portant modification du code de la sécurité sociale, de la loi modifiée du 4 décembre 1967 concernant l’impôt sur le revenu, et abrogeant la loi modifiée du 21 décembre 2007 concernant le boni pour enfant (lagen av den 23 juli 2016 om ändring av lagen om social trygghet, av den ändrade lagen av den 4 december 1967 om inkomstskatt, och om upphävande av den ändrade lagen av den 21 december 2007 om barnpremie) (Mémorial A 2016, s. 2348) (nedan kallad lagen om social trygghet).

Punkt 12 C-329/16

I artikel L. 161-38 II i code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet), i den lydelse som tillämplig i målet vid den nationella domstolen, föreskrivs följande: ”… II. [Haute Autorité de santé (myndigheten för allmän patientsäkerhet)] inför certifieringsförfarandet för programvaror för stöd vid förskrivning av läkemedel efter att ha beaktat en rad regler om god yrkespraxis. Förfarandet säkerställer att reglerna om god yrkespraxis anger att programvarorna integrerar de rekommendationer och de medicinekonomiska utlåtanden som Haute Autorité de santé har identifierat och som gör det möjligt att förskriva läkemedel direkt med en internationell generisk beteckning, att ange varornas pris vid tidpunkten för förskrivningen och det sammanlagda beloppet för förskrivningen, att ange en varas tillhörighet till registret för generiska läkemedel, och som innehåller uppgifter om vem som utvecklat programvarorna och det sätt de finansierats på. Certifieringsförfarandet bidrar till att förbättra praxis för förskrivning av läkemedel. Det säkerställer att programvaran uppfyller minimikraven för förskrivningens säkerhet, överensstämmelse och effektivitet. ... IV. De certifieringar som anges i punkterna I–III utarbetas och utfärdas av de certifieringsorgan som ackrediterats av Comité français d’accréditation [(den franska ackrediteringskommittén)] eller av det behöriga organet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen och de visar att reglerna om god yrkespraxis som har utarbetats av Haute Autorité de santé iakttas. Sådan certifiering är obligatorisk för alla programvaror som åtminstone har en funktion för stöd vid förskrivning av läkemedel eller utdelning av läkemedel på de villkor som föreskrivs i dekret i Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) och senast den 1 januari 2015.”

Punkt 11 C-372/18

I artikel L. 245–16 i code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, föreskrivs följande: ”I. – Procentsatsen på de sociala avgifter som anges i artiklarna L. 245–14 och L. 245–15 är 4,5 %. – Intäkterna från de avgifter som nämns i I fördelas enligt följande: en del som motsvarar en procentsats på 1,15 % ska hänföra sig till Caisse nationale de solidarité pour l’autonomie (nationella solidaritetskassan för självständighet). …”

Punkt 12 C-802/18

De relevanta bestämmelserna är artiklarna 269 och 270 i code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet), i den lydelse som var tillämplig från och med den 1 augusti 2016, den dag då lagen av den 23 juli 2016 om ändring av lagen om social trygghet trädde i kraft, i dess ändrade lydelse av den 4 december 1967 om inkomstskatt och om upphävande av den ändrade lagen av den 21 december 2007 om barnpremie (Mémorial A 2016, s. 2348) (nedan kallad lagen av den 23 juli 2016).

Punkt 6 Förslag till avgörande i mål C-296/24

De relevanta bestämmelserna är artiklarna 269 och 270 i code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet).

Punkt 14 Förslag till avgörande i mål C-690/15

Enligt artikel L. 136‑6 i Code de la sécurité sociale (lagen om social trygghet), i den version som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet, ska fysiska personer som har skatterättsligt hemvist i Frankrike i den mening som avses i artikel 4 B i Code général des impôts (allmänna skattelagen) betala en avgift på inkomst av kapital (contribution sur les revenus du patrimoine) vilken tas ut på det nettobelopp som används för beräkning av skatten på inkomst av bland annat fast egendom.