lagen.nu
Begrepp

Lagen om turism

Termen förekommer i 2 dokument i rättskällorna.

Legaldefinitioner 1

Punkt 5 Förslag till avgörande i mål C-629/24
Direktiv 90/314 införlivades i nationell rätt genom loi no 92‑645 du 13 juillet 1992 (lag nr 92‑645 av den 13 juli 1992), vars bestämmelser senare kodifierades i Code du tourisme (lagen om turism). Versionen av de relevanta artiklarna i denna lag är de som följer av loi no 2009‑888 du 22 juillet 2009 (lag nr 2009–888 av den 22 juli 2009). I dessa föreskrivs följande: Artikel L. 211‑1: ”I.– Detta kapitel är tillämpligt på fysiska eller juridiska personer som ägnar sig åt eller medverkar vid, oavsett villkoren för deras ersättning, verksamhet som består i att anordna eller sälja följande: a) Resor eller vistelser för individer eller grupper. b) Tjänster som kan tillhandahållas i samband med resor eller vistelser, bland annat utfärdande av färdbevis, rumsbokning på hotell eller logianläggningar för turister och utfärdande av logi- eller restaurangkuponger. …” Artikel L. 211‑2: ”Med resepaket för turister avses tillhandahållandet av en tjänst 1) till följd av en i förväg ordnad kombination av minst två verksamheter som avser transport, inkvartering eller andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvartering och som utgör en väsentlig del av resepaketet, 2) som varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning, och 3) som säljs eller bjuds ut till försäljning till ett totalpris.” Artikel L. 211‑16: ”Varje fysisk eller juridisk person som ägnar sig åt sådan verksamhet som nämns i artikel L. 211‑1 har ett strikt ansvar gentemot köparen för att åtagandena enligt avtalet fullgörs på ett korrekt sätt, oavsett om avtalet har ingåtts på distans och om dessa åtaganden ska fullgöras av personen själv eller av andra leverantörer av tjänster. Detta ansvar ska inte inverka på personens rätt att väcka talan mot dessa andra leverantörer av tjänster, med begränsning till den ersättning som föreskrivs i internationella konventioner. Personen kan dock helt eller delvis undgå ansvar genom att lägga fram bevis för att avtalsbrottet är orsakat av köparen eller att avtalsbrottet är orsakat av tredje man utan anknytning till de avtalade tjänsterna och inte har kunnat förutses eller undvikas, eller att avtalsbrottet beror på force majeure.”

Generaladvokatens förslag till avgörande 1