Medlemsstat B

Legaldefinitioner 7

Artikel 66.4 a 2014/59/EU Inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag

Instrument eller skulder som regleras av rätten i en medlemsstat som inte är den rekonstruktionsmyndighets medlemsstat som utövade nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna (medlemsstat B).

Punkt 43 C-173/11

Om ovan angivna omständigheter är för handen, har den nationella domstolen stöd för slutsatsen att ett förfogande i form av återanvändning av det slag som är aktuellt i det mål den har att avgöra sker i den medlemsstat där den internetanvändare befinner sig till vilkens dator den aktuella datan överförs, på dennes begäran, i syfte att lagras i datorminnet och visas på en ansluten dataskärm (medlemsstat B).

Punkt 102 Förslag till avgörande i mål C-123/23

I motsats till kommissionen anser jag därför, i likhet med Förbundsrepubliken Tyskland, att bristen på uppgifter om det tidigare asylförfarandet som genomförts i en första medlemsstat (medlemsstat A) inte kan ha någon negativ inverkan på behandlingen av dennes ”efterföljande ansökan” i en annan medlemsstat (medlemsstat B). Detta är en viktig begränsning som påverkar möjligheten för myndigheterna i den medlemsstaten att avvisa ansökan med stöd av artikel 33.2 d i direktiv 2013/32.

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-123/23

Inte i någon av dessa båda bestämmelser sägs det någonting om huruvida denna avvisningsgrund endast kan tillämpas när båda ansökningarna prövas av samma medlemsstat eller om den även kan tillämpas i en situation som involverar flera medlemsstater, där det tidigare asylförfarandet genomfördes av en annan medlemsstat (medlemsstat A) än den medlemsstat i vilken den efterföljande ansökan lämnats in (medlemsstat B).

Punkt 83 Förslag till avgörande i mål C-123/23

Vad händer om sådana konsekvenser endast kan avse ”efterföljande ansökningar” som lämnats in i samma medlemsstat (medlemsstat A) och aldrig ansökningar som lämnats in i en annan medlemsstat (medlemsstat B), efter det att sökanden har inlett en ”sekundär förflyttning” genom att förflytta sig från medlemsstat A till medlemsstat B? En sökande som genomför en sådan ”sekundär förflyttning” behandlas faktiskt förmånligare än en sökande som ”följer reglerna” och stannar kvar i den ansvariga medlemsstaten. I det förstnämnda fallet kan sökanden i praktiken börja om från början i medlemsstat B, eftersom denna medlemsstat är skyldig att göra en fullständig prövning i sak av hans eller hennes ansökan. Sammantaget kan asylsökande således uppmuntras att resa från medlemsstat A till medlemsstat B så snart de får ett negativt beslut i medlemsstat A. De kan till och med avstå från att överklaga ett sådant beslut i medlemsstat A och låta det vinna laga kraft (eftersom det gör det möjligt för dem att inleda ett nytt förfarande i medlemsstat B). För att maximera sina chanser att få till stånd en fullständig omprövning av sin situation kan asylsökande också uppmuntras att lämna in ”nya” ansökningar i så många andra medlemsstater som möjligt.

Punkt 87 Förslag till avgörande i mål C-576/20

För det första skulle det vara alltför betungande och opraktiskt att förplikta myndigheterna i medlemsstat A att göra en bedömning i sak av personens krav enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat (medlemsstat B), i syfte att fastställa huruvida lagstiftningen i medlemsstat A är tillämplig på den personens situation. För det andra skulle en sådan tolkning av de villkor som anges i artikel 44.2 i förordning nr 987/2009 öppna dörren för situationer där en person skulle kunna i) göra gällande vid myndigheterna i medlemsstat B att han eller hon har rätt till att de perioder för vård av barn som fullgjorts i den medlemsstaten ska beaktas enligt den medlemsstatens lagstiftning och ii) om denna begäran avslås, i stället göra gällande vid de behöriga myndigheterna i medlemsstat A att eftersom hans eller hennes begäran inte bifölls av myndigheterna i medlemsstat B, är det enligt artikel 44.2 i nämnda förordning möjligt att tillämpa lagstiftningen i medlemsstat A på hans eller hennes situation.

Punkt 88 Förslag till avgörande i mål C-576/20

Enligt min mening antogs den bestämmelsen inte för att personer som ansöker om ålderspension ska kunna pröva sin lycka vid de behöriga myndigheterna i två olika medlemsstater med avseende på beaktandet av en enda period för vård av barn. Som det anges i punkt 64 ovan innehåller artikel 44.2 i förordning nr 987/2009 ett undantag från de behörighetsregler som föreskrivs i avdelning II i förordning nr 883/2004, i syfte att göra en medlemsstat som inte längre är behörig enligt dessa regler (medlemsstat A) ansvarig för att beakta perioder för vård av barn som fullgjorts i en annan medlemsstat (medlemsstat B). Syftet med denna bestämmelse är inte att det ska sluta i att lagstiftningen i både medlemsstat A och medlemsstat B är tillämplig på samma period för vård av barn, utan snarare att medlemsstat A, i en situation där medlemsstat B inte har någon lagstiftning i vilken det allmänt föreskrivs att perioder för vård av barn ska beaktas, kan vara skyldig att tillämpa sin lagstiftning i det särskilda fallet.