Romkonventionen

Beskrivning saknas!

Rättsfall3

AD 2004 nr 15: En svensk arbetstagare var anställd hos ett danskt bolag som bedrev viss verksamhet i Sverige. Arbetstagaren hade huvudsakligen arbetat i Sverige när anställningen avbröts och tvist uppkom om bl.a. lön och skadestånd. Enligt bolagets planering skulle arbetstagaren, om anställningen inte avbrutits, i fortsättningen huvudsakligen ha arbetat i Danmark. Fråga om svensk domsrätt föreligger och, i så fall, om svensk lag skall tillämpas på anställningsförhållandet. Avgörande för båda dessa frågor har ansetts vara innebörden av uttrycket ”vanligtvis utför sitt arbete” i artikel 5.1 i Brysselkonventionen och 6.2 a) i Romkonventionen. Arbetsdomstolen har i detta fall funnit att det är den faktiska anställningsperioden som skall beaktas vid fastställandet av den ort där arbetstagaren vanligtvis har utfört sitt arbete.
NJA 1999 s. 673: Ett svenskt aktiebolag har stämt ett nederländskt bolag med yrkande att bolaget skall fullfölja ett avtal om köp av aktierna i ett annat nederländskt bolag. Fråga om svensk domstols behörighet enligt bestämmelsen i artikel 5.1 i Luganokonventionen.
AD 2010 nr 67: Fråga om lagval och tillämpning av artikel 6.2 i Romkonventionen. Tre tyska lastbilschaufförer har varit anställda hos ett svenskt bolag med verksamhetsställe i Malmö. De har utfört sitt arbete som lastbilschaufförer i ett flertal länder i Europa. Arbetstagarna sades upp från sina anställningar och frågan är om svensk eller tysk rätt ska tillämpas i anställningstvisterna.