Rätt adressat

Beskrivning saknas!

Rättsfall2

MÖD 2008:11: Föreläggande om utredning av föroreningar ----- Ett bolag hade under åren 1966-1967 lämnat avfall från sin produktion på två fastigheter som bolaget själv inte ägde eller disponerade. Eftersom ägaren/arrendatorn av dessa fastigheter inte drev någon verksamhet för avfallsdeponering fann Miljööverdomstolen (MÖD) att bolaget därigenom inte kunde anses ha avhänt sig ansvaret för avfallet. Bolagets faktiska drift hade pågått efter den 30 juni 1969 och pågick fortfarande. Verkningarna av avfallet kvarstod. Med hänsyn härtill fann MÖD att bestämmelserna i 2 kap. 8 § och 10 kap. 2 § miljöbalken skulle tillämpas på verksamheten enligt 8 § lagen om införande av miljöbalken. MÖD fastställde länsstyrelsens föreläggande om utredning av föroreningssituationen. En ledamot var skiljaktig.
MÖD 2009:36: Undersökning av förorenat område ----- Ett bolag hade under perioden 1914 till februari 1966 bedrivit sulfitmassatillverkning på platsen. Efter att sulfitmassatillverkningen hade upphört bedrev bolaget, i nya lokaler på platsen, spånskivetillverkning under perioden juni 1966 till 1984. De föroreningar som omfattades av föreläggandet om undersökningar kunde härledas till sulfitmassatillverkningen. Miljööverdomstolen konstaterade att sulfitmassatillverkning och spånskivetillverkning är två helt skilda tekniska processer och som medför skilda typer av föroreningar. Miljööverdomstolen ansåg mot denna bakgrund att den faktiska driften av den miljöfarliga verksamheten som bidragit till föroreningsskada inte kunde anses ha pågått efter den 30 juni 1969. Bolaget kunde därför inte bli adressat för krav på åtgärder med stöd av 10 kap. 2 § miljöbalken.