Ultra petita

Legaldefinitioner 31

Punkt 44 C-122/16

I överklagandet har British Airways nämligen gjort gällande att tribunalen begick ett fel när den tillämpade förbudet mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), vilket betyder att bolaget medgett att den åtgärd som det hade ansökt om är den som det redogörs för i yrkandena i bolagets ansökan i första instans. I repliken har British Airways däremot, i stället för att bemöta kommissionens invändning om rättegångshinder avseende överklagandet, anfört att tribunalen begick ett fel genom att inte låta bolaget ändra dessa yrkanden. British Airways har heller inte angett skälen till varför grunden åberopas i ett så sent skede, det vill säga i repliken, trots att de argument som anförs i repliken inte grundar sig på några sakförhållanden eller rättsliga aspekter som framkommit först under den skriftliga delen av förfarandet.

Punkt 84 C-224/12

Kommissionen har gjort gällande att yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 andra stycket i det omtvistade beslutet och bilagan till detta, inte framgick av de ansökningar som Konungariket Nederländerna och ING ingav till tribunalen i målen T‑29/10 och T‑33/10. Genom att ogiltigförklara dessa bestämmelser utvidgade tribunalen rättsstridigt den talan som väckts och dömde utöver vad som har yrkats (ultra petita).

Punkt 91 C-240/22

Den första grunden består av två delar. Den första delgrunden avser att tribunalen dömde utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita). Som andra delgrund har det alternativt gjorts gällande att tribunalen på ett felaktigt sätt tolkade och tillämpade kriterierna för att fastställa de omtvistade rabatternas konkurrensbegränsande förmåga.

Punkt 22 C-280/15

Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende påpekat att en nationell domstol – enligt tillämplig nationell rätt, i synnerhet dispositionsprincipen som föreskrivs i 4§ punkt 2 civilprocesslagen och principen om att domstolen inte ska döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), vilken stadfästs i 439§ civilprocesslagen – endast kan fatta ett sådant beslut som det som avses i artikel 102.1 första meningen i förordning nr 207/2009 om ett yrkande framställs om att ett sådant beslut ska meddelas.

Punkt 7 C-286/11

I punkt 40 i den överklagade domen erinrade tribunalen om domstolens praxis att unionsdomstolen inte kan döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), och särskilt det faktum att unionsdomstolen inte kan ta ställning till sådana omständigheter som avser andra beslutsmottagare än de som sökanden har angett (dom av den 14 september 1999 i mål C-310/97 P, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., REG 1999, s. I-5363). I punkt 42 i den överklagade domen fann emellertid tribunalen att Tomkins i konkurrensrättsligt hänseende utgör en enda enhet tillsammans med dotterbolaget. Dotterbolagets talan om ogiltigförklaring hade delvis vunnit bifall i domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Pegler. Tribunalen fann således att kommissionens beslut att hålla Tomkins ansvarigt innebär att den delvisa ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet i nämnda mål ska komma Tomkins till godo.

Punkt 46 C-301/19

Kommissionen anser därför att tribunalen, genom att förfara på detta sätt, åsidosatte domstolens praxis avseende unionsdomstolens skyldighet att pröva en parts yrkanden såsom de formulerats i dess inlagor, utan att ändra vare sig föremålet för eller innehållet i dessa yrkanden och att tribunalen dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita).

Punkt 20 C-376/16

Genom den första delen av sin första grund har EUIPO gjort gällande att tribunalen dömde utöver vad som hade yrkats (ultra petita), vilket strider mot artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol samt artiklarna 76 och 84.1 i tribunalens rättegångsregler. Det framgår tydligt av punkt 63 i den överklagade domen och av protokollet från förhandlingen vid tribunalen att European Dynamics Luxembourg m.fl. hade avstått från den tredje delen av den tredje grunden. Eftersom denna del därmed inte längre var tvistig mellan parterna borde tribunalen ha avstått från att pröva den. Genom att pröva denna del i punkterna 64–78 i den överklagade domen överskred tribunalen gränserna för sin behörighet. I andra hand har EUIPO gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att ett åsidosättande av principerna om lika möjligheter och omsorg kunde leda till ogiltigförklaring av de omtvistade besluten.

Punkt 220 C-46/22

Av detta följer att tribunalen inte åsidosatte principen om att en domstol inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), då den inte prövade ett yrkande som Liam Jenkinson, i motsats till vad han har påstått, inte hade framställt.

Punkt 29 C-504/09

Enligt kommissionen har förstainstansrätten åsidosatt artikel 48.2 i sina rättegångsregler och förbudet att inte döma utöver vad som yrkats (ultra petita). Den har även överskridit sin kontrollbehörighet, eftersom den – i den andra grundens andra del i talan om ogiltigförklaring – prövade det påstådda åsidosättandet av artikel 9.1 och 9.3 i direktiv 2003/87. Talan skulle emellertid ha avvisats såvitt avsåg den grunden, eftersom Republiken Polen inte hade åberopat den i sin ansökan. Förstainstansrätten skulle sålunda på eget initiativ ha bedömt innebörden av den andra grunden och de bestämmelser i unionsrätten som kommissionen ska ha åsidosatt. Republiken Polens argument i ansökan kan inte heller betraktas som en vidareutveckling av en grund som har anförts tidigare i ansökan.

Punkt 66 C-513/21

Vad i övrigt gäller det som DI gjort gällande angående att tribunalen lade till omständigheter som inte fanns i det omtvistade avskedandebeslutet, att den överskred sin behörighet och att den dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), finner domstolen att detta inte kan tas upp till prövning i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 25 ovan. DI har nämligen inte med den precision som krävs enligt denna rättspraxis angett vilka omständigheter som han påstår att tribunalen skulle ha lagt till i detta beslut eller varför den skulle ha överskridit sin behörighet eller dömt utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita).

Punkt 142 C-601/18

Efter att ha genomfört denna prövning dömde tribunalen emellertid inte alls utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita). Det beslut som tribunalen fattade efter prövningen, det vill säga att underkänna klagandenas bestridande av att det fastställts att den aktuella överträdelsen inletts den 18 februari 1999, var förenligt med det yrkande som kommissionen hade framställt härvidlag.

Punkt 47 C-640/20

PV har åberopat tio grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 72 och 270 FEUF och artikel 23 i tjänsteföreskrifterna, den andra grunden ett åsidosättande av artikel 4 FEU, artikel 41 i stadgan och artikel 11a i tjänsteföreskrifterna, den tredje grunden ett åsidosättande av principen att svek omintetgör allt (fraus omnia corrumpit) och av artikel 59 i stadgan för Europeiska unionens domstol, den fjärde grunden ett åsidosättande av artiklarna 1, 3, 4, 31 och 41 i stadgan samt av artiklarna 1e och 12a i tjänsteföreskrifterna, den femte grunden en felaktig tolkning av artikel 59 i tjänsteföreskrifterna och ett åsidosättande av ett internt kommissionsbeslut, den sjätte grunden ett åsidosättande av principen om invändning om att ett åtagande inte fullgjorts, den sjunde grunden ett åsidosättande av artikel 41 i stadgan och av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, den åttonde grunden en missuppfattning av de faktiska omständigheterna, den nionde grunden ett åsidosättande av artikel 15 i stadgan och den tionde grunden ett åsidosättande av förbudet mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita).

Punkt 84 C-811/23

Genom den andra grunden för överklagandet har kommissionen hävdat att tribunalen åsidosatte principen att rätten inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita). Kommissionen har påpekat att tribunalen, såsom framgår av punkt 92 i den överklagade domen, ogiltigförklarade den omtvistade förordningen ”i den del den avser produkter som omfattas av KN-nummer 96138000”, medan talan avsåg ogiltigförklaring av förordningen endast i den del den var tillämplig på sökandena i första instans. Tribunalen har således dömt ultra petita.

Punkt 239 Förslag till avgörande i mål C-104/16

Front Polisario har bestritt att överklagandet kan bifallas på denna grund och har först och främst gjort gällande att tribunalen inte dömde utöver vad parterna hade yrkat (ultra petita), i och med att Front Polisarios yrkande avsåg just en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet i den del det innebar ett godkännande av tillämpningen av liberaliseringsavtalet på Västsahara. Vidare har Front Polisario gjort gällandet att skälet till ogiltigförklaringen, som låg till grund till domskälet i den överklagade domen, inte hade tagits upp ex officio, utan hade anförts i punkterna 78–85 i Front Polisarios ansökan till Tribunalen. Slutligen har Front Polisario gjort gällande att det ankom på unionsdomstolen att ge de argument som åberopats i detta avseende, även om de åberopades inom ramen för grunden avseende otillräcklig motivering, en korrekt rättslig beteckning.

Punkt 95 Förslag till avgörande i mål C-174/98

Jag medger visserligen att förstainstansrätten inte kan döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), så till vida att den i princip skall hålla sig inom ramen för tvisten såsom den har avgränsats av parterna, men anser att den inte heller har gjort så i detta fall. Som jag tidigare har visat har förstainstansrätten inte grundat sin dom på artikel 6 i konventionen utan på tolkningen av undantaget om ”rättsliga förfaranden”. Denna tolkning grundar sig på en analys av gemenskapsrättens allmänna rättsprinciper, vari innefattas talan enligt artikel 6 i konventionen. En talan enligt denna artikel är inte oberättigad, utgör inte någon överträdelse av gemenskapsrätten och innebär inte att den överklagade domen har motiverats på ett otillräckligt sätt. Jag menar i detta avseende att parterna, genom den första grunden om ogiltigförklaring av domen som de har åberopat i första instans liksom för övrigt argumenten på denna punkt, formellt har begärt en tolkning av detta undantag i uppförandekodexen. Det är således uppenbart att hänvisningen till artikel 6 i konventionen inte utgör en ny teori utformad av förstainstansrätten utan en utveckling av nämnda domstols resonemang i anledning av de av klaganden anförda argumenten. I enlighet med domstolens praxis är detta enda skäl tillräckligt för att fastställa att förstainstansrätten inte har överskridit ramen för detta och inte har dömt utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita). Under alla förhållanden skulle det inte vara möjligt att hävda att domstolen, för att utröna tillämpliga rättsliga bestämmelsers egentliga innebörd och särskilt dem som har åberopats av parterna, är tvungen att först redovisa varje rättsligt argument som ligger till grund för dess resonemang. Lagtolkningen ligger inte inom ramen för dispositionsprincipen. Denna synpunkt motsägs inte av skyldigheten som tillkommer domstolen att inte döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita), då denna teori tvärtom innebär en allvarlig risk för avgörande som grundar sig på felaktiga rättsliga överväganden.

Punkt 105 Förslag till avgörande i mål C-231/11

I detta hänseende är det ostridigt att eftersom den unionsdomstol som ska döma i en talan om ogiltigförklaring inte kan döma utöver vad som har yrkats (ultra petita), kan ogiltigförklaringen inte vara mera omfattande än vad som har yrkats av sökanden.

Punkt 103 Förslag till avgörande i mål C-300/16

I domen i målet Frucona I prövade domstolen inte huruvida privat aktör-kriteriet var tillämpligt, eftersom det inte skulle ha varit möjligt utan att döma utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita). Det räcker att erinra om att domstolen hade ombetts pröva tillämpningen av privat aktör-kriteriet och inte dess tillämplighet. I detta avseende finner jag följande uttalande i den överklagade domen särskilt förbryllande: eftersom domstolen kunde ha funnit att privat aktör-kriteriet inte var tillämpligt, men inte gjorde detta, så innebär det att domstolen avsåg att fastställa tillämpligheten av kriteriet i det aktuella målet.

Punkt 132 Förslag till avgörande i mål C-301/16

Vad beträffar den första delen av den tredje grunden framgår det av unionsdomstolarnas förfaranderegler, särskilt artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 44.1 i tribunalens rättegångsregler, i deras lydelse då talan väcktes i första instans, att parterna i princip fastställer och begränsar tvisten och att unionsdomstolarna inte får döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita).

Punkt 115 Förslag till avgörande i mål C-440/07

Kommissionen har genom den sjätte grunden gjort gällande att förstainstansrätten i den överklagade domen gick utöver vad som hade yrkats (ultra petita), genom att godta en skada hos Schneider som bolaget inte hade yrkat. Schneider hade i första hand yrkat ersättning för den ekonomiska förlust som bolaget hade orsakats till följd av skyldigheten att avyttra tillgångarna i Legrand till ett lägre pris än vad det betalat för dessa. Trots detta godtog förstainstansrätten den skada som Schneider lidit till följd av det lägre överlåtelsepris som bolaget hade tvingats medge förvärvaren av nämnda tillgångar för att kunna skjuta upp genomförandet av denna överlåtelse till en sådan tidpunkt att de mål som då pågick vid gemenskapsdomstolarna inte skulle komma att förlora sitt föremål innan de hade avgjorts.

Punkt 132 Förslag till avgörande i mål C-441/07

Som andra grund har kommissionen i huvudsak gjort gällande att förstainstansrätten har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning med avseende på rätten att yttra sig under det administrativa förfarandet. Den har dessutom anfört att förstainstansrätten dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), och har återigen anmärkt att den överklagade domen är otillräckligt motiverad.