Förslag till avgörande av generaladvokat Medina – Mål C‑613/21 P Parlamentet/Carbajo Ferrero

I. Inledning

1. Rekrytering av högre tjänstemän regleras av Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och, i förekommande fall, av en institutions särskilda interna rättsakter. I allmänhet är syftet med rekryteringsförfaranden att göra det möjligt för administrationen att göra ett välgrundat val av vilken sökande som är bäst lämpad för den aktuella tjänsten och säkerställa insyn i rekryteringsprocessen och likabehandling av alla sökande. Förevarande överklagande, genom vilket Europaparlamentet har överklagat tribunalens dom av den 14 juli 2021, Carbajo Ferrero/parlamentet ( T‑670/19, ej publicerad, EU:T:2021:435) (nedan kallad den överklagade domen), avser specifika aspekter av förfarandet för rekrytering av högre tjänstemän i EU-institutionerna, och mer specifikt det inbördes förhållandet mellan de kriterier som tillämpas under ett sådant förfarande vid jämförelsen av de sökandes kvalifikationer. Detta är en viktig fråga, eftersom den avgör vilket utrymme för skönsmässig bedömning som administrationen har under urvalsförfarandet.

II. Bakgrund till tvisten

2. Bakgrunden till tvisten anges i punkterna 1–18 i den överklagade domen och kan sammanfattas enligt följande såvitt avser förevarande mål.

3. Fernando Carbajo Ferrero är en tjänsteman som tillträdde en tjänst vid Europaparlamentet den 21 april 1986. Han utförde olika arbetsuppgifter vid parlamentet inom områdena press, information, kultur och medier.

4. I syfte att tillsätta en tjänst som direktör vid generaldirektoratet för kommunikation – direktoratet för medier (nedan kallad mediedirektör), offentliggjorde parlamentet den 27 februari 2018 ett meddelande om ledig tjänst enligt artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat meddelandet om ledig tjänst). Sista dagen för inlämning av ansökan var fastställd till den 23 mars 2018. Fernando Carbajo Ferrero ingav en ansökan med anledning av meddelandet om ledig tjänst den 22 mars 2018.

5. Parlamentet mottog tre ansökningar med anledning av det offentliggjorda meddelandet om ledig tjänst. För att få ett större urval av sökande till tjänsten som mediedirektör offentliggjorde dock parlamentet den 27 mars 2018 ett meddelande om förflyttning enligt artikel 29.1 b i tjänsteföreskrifterna (nedan kallat meddelandet om förflyttning). Vidare offentliggjorde parlamentet den 13 april 2018, i Europeiska unionens officiella tidning, ett meddelande om rekrytering enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna (EUT C 132 A, 2018, s. 1) (nedan kallat meddelandet om rekrytering).

6. Sista dagen för inlämning av ansökan var, såsom angavs i meddelandet om rekrytering, fastställd till den 27 april 2018. Totalt ansökte 16 sökande, 3 med anledning av meddelandet om ledig tjänst, 1 med anledning av meddelandet om förflyttning och ytterligare 12 med anledning av meddelandet om rekrytering. Bland dessa sökande ingav A sin ansökan med anledning av meddelandet om rekrytering den 26 april 2018.

7. Eftersom en mediedirektör ännu inte hade tillsatts, tilldelades Fernando Carbajo Ferrero från och med juni 2018 tillfälligt ansvaret för arbetsuppgifter hänförliga till denna tjänst i syfte att säkerställa tjänstens kontinuitet inom direktoratet för medier.

8. I samband med tillsättningen av en mediedirektör inrättades en rådgivande kommitté för utnämning av högre tjänstemän (nedan kallad den rådgivande kommittén), i enlighet med beslutet av Europaparlamentets presidium (nedan kallat presidiet) av den 16 maj 2000 om fastställande av de olika stegen i förfarandet för tillsättning av högre tjänstemän, i dess lydelse enligt presidiets beslut av 18 februari 2008 (nedan kallat beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet).

9. Vid sitt möte den 4 oktober 2018 fastställde den rådgivande kommittén kriterier för jämförelsen av de sökandes kvalifikationer (nedan kallade kriterierna för den jämförande bedömningen). På grundval av dessa kriterier upprättade den rådgivande kommittén en förteckning över sökande och rekommenderade presidiet vilka sökande som skulle kallas till intervju. Presidiet godtog enhälligt denna rekommendation. Fernando Carbajo Ferrero, som hade ansökt med anledning av meddelandet om ledig tjänst, A, som hade ansökt med anledning av meddelandet om rekrytering, och B, den enda sökande som hade ansökt med anledning av meddelandet om förflyttning, hörde till de sökande som kallades till intervju.

10. Innan den rådgivande kommittén träffade de sökande, fastställde den sju ämnen eller teman som skulle ligga till grund för intervjuerna, för att analysera ansökningarna och rangordna de sökande efter dessa intervjuer.

11. Intervjuerna genomfördes den 19 november 2018.

12. På grundval av de intervjuer som genomfördes med sökandena på slutlistan, ingav den rådgivande kommittén en motiverad rapport till presidiet för avgörande. I rapporten rangordnades de sökande utifrån deras kvalifikationer och till rapporten bifogades en rekommendation i fråga om de sökande som var bäst meriterade för att inneha tjänsten som mediedirektör. Presidiet diskuterade denna rapport vid ett möte som hölls den 10 december 2018. I protokollet från detta möte angavs att den rådgivande kommittén hade föreslagit tre sökande till den lediga tjänsten i rangordning, där A rangordnades på första plats, Fernando Carbajo Ferrero på andra plats och B på tredje plats. Presidiet beslutade, i egenskap av tillsättningsmyndighet, att följa den rådgivande kommitténs rekommendation och tillsatte A på tjänsten i fråga.

13. Den 11 december 2018 informerade generaldirektören för GD Kommunikation personalen vid detta generaldirektorat om att rekryteringsförfarandet hade avslutats, och tackade Fernando Carbajo Ferrero för att han sedan juni 2018 hade tagit på sig tillfälligt ansvar för arbetsuppgifter vid detta direktorat.

14. Generalsekreteraren meddelade Fernando Carbajo Ferrero genom e-postmeddelande av den 12 december 2018 beslutet att avslå hans ansökan och att tillsätta A på tjänsten som mediedirektör (nedan kallat det omtvistade beslutet).

15. Den 8 mars 2019 ingav sökanden ett klagomål avseende det omtvistade beslutet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Klagomålet avslogs.

III. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen

16. Den 1 oktober 2019 väckte Fernando Carbajo Ferrero talan vid tribunalen på grundval av artikel 270 FEUF med yrkande dels om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, dels om skadestånd för den skada som han ansåg sig ha lidit.

17. Genom den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen det omtvistade beslutet och förpliktade parlamentet att till Fernando Carbajo Ferrero utge ett belopp om 40000 euro, som ersättning för den ekonomiska skadan.

18. Fernando Carbajo Ferrero åberopade fem grunder till stöd för sin talan. I sitt svaromål yrkade parlamentet att tribunalen skulle, i första hand, ogilla talan, eftersom den delvis inte kunde tas upp till prövning och delvis var ogrundad och, i andra hand, ogilla talan.

19. I punkt 43 i den överklagade domen underkände tribunalen inledningsvis parlamentets invändning om rättegångshinder avseende den andra grund som hade åberopats av Fernando Carbajo Ferrero. Tribunalen underkände därefter, i punkt 74 i den överklagade domen, den andra grundens första del som hade anförts av Fernando Carbajo Ferrero, avseende att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet och artikel 6 i meddelandet om rekrytering var rättsstridiga. Tribunalen underkände även, i punkt 106 i den överklagade domen, den första grund som hade åberopats av Fernando Carbajo Ferrero, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

20. Tribunalen prövade sedan den andra grundens andra del som hade anförts av Fernando Carbajo Ferrero, enligt vilken det gjordes gällande att urvalsförfarandet stred mot artikel 27 i tjänsteföreskrifterna och principerna om rättssäkerhet, insyn, god förvaltningssed och likabehandling.

21. Tribunalen började med att, för det första, i punkt 111 i den överklagade domen erinra om att iakttagandet av likabehandlingsprincipen under ett urvalsförfarande för tjänstemän kräver att kriterierna för den jämförande bedömningen ska fastställas före det aktuella rekryteringsförfarandet.

22. För det andra slog tribunalen, i punkt 112 i den överklagade domen, fast att kriterierna för den jämförande bedömningen av de sökandes kvalifikationer inte bör ändras under urvalsförfarandet, för att förhindra risken att dessa kriterier anpassas efter de ansökningar som har mottagits.

23. För det tredje slog tribunalen, i punkt 113 i den överklagade domen, fast att kriterierna för den jämförande bedömningen ska översändas till tillsättningsmyndigheten för att den ska ha kännedom om hur dessa kriterier bedömdes i den fas då de sökande som skulle kallas till intervju togs upp i slutlistan och i själva intervjufasen.

24. För det fjärde slog tribunalen, i punkt 114 i den överklagade domen, fast att även om administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller organiserandet av urvalsförfarandet, så ankommer det på Europeiska unionens domstolar att säkerställa likabehandling av de sökande från administrationens sida.

25. Utöver dessa konstateranden slog tribunalen, i punkt 117 i den överklagade domen, fast att bedömningen av sökandenas svar på de frågor som hade ställts av den rådgivande kommittén på grundval av förteckningen över sju ämnen eller teman under intervjuerna inte tog hänsyn till de tre kriterierna för den jämförande bedömningen som hade fastställts på grundval av meddelandet om ledig tjänst, meddelandet om förflyttning och meddelandet om rekrytering under den första fasen av urvalsförfarandet.

26. Tribunalen slog därefter fast, i punkt 118 i den överklagade domen, att även om det är möjligt att ställa frågor till de sökande, får dessa frågor inte bli nya kriterier för den jämförande bedömningen.

27. Vidare fann tribunalen, i punkt 123 i den överklagade domen, att presidiet, i dess egenskap av tillsättningsmyndighet, inte hade informerats om att kriterierna för den jämförande bedömningen hade ersatts av de sju ämnen eller teman som användes under intervjuerna.

28. Mot bakgrund av dessa överväganden godtog tribunalen, i punkt 125 i den överklagade domen, den andra grundens andra del till stöd för Fernando Carbajo Ferreros talan och slog fast att det omtvistade beslutet antogs efter ett oegentligt rekryteringsförfarande.

29. Tribunalen godtog därefter, i punkt 145 i den överklagade domen, den tredje grundens andra del som hade åberopats av Fernando Carbajo Ferrero och följaktligen den grunden i sin helhet, i den mån som det gjordes gällande att det omtvistade beslutet innehöll en uppenbart oriktig bedömning. Enligt tribunalen tillsattes A på tjänsten av tillsättningsmyndigheten utan att den korrekt hade informerats om Fernando Carbajo Ferreros yrkeserfarenhet.

30. Mot bakgrund av dessa överväganden beslutade tribunalen, i punkt 146 i den överklagande domen, att ogiltigförklara det omtvistade beslutet, utan att pröva de återstående grunderna som hade åberopats av sökanden.

31. Slutligen biföll tribunalen, i punkterna 173 och 174 i den överklagade domen, Fernando Carbajo Ferreros yrkande om skadestånd i den del det avsåg ersättning för den ekonomiska skada som han hade lidit till följd av det omtvistade beslutet och förpliktade parlamentet att till honom utge ett belopp om 40000 euro.

IV. Parternas yrkanden vid domstolen

32. I sitt överklagande har parlamentet, i första hand, yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, återförvisa målet till tribunalen och låta frågan om rättegångskostnader anstå.

33. I andra hand har parlamentet yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, ogilla Fernando Carbajo Ferreros talan och förplikta honom att ersätta rättegångskostnaderna.

34. Motparten har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

V. Riktad prövning av överklagandet

35. Parlamentet har åberopat två grunder till stöd för sina yrkanden. Den första grunden avser felaktig rättstillämpning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna beträffande konstaterandet att det förekom oegentligheter i urvalsförfarandet. Den andra grunden avser att visa att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och missuppfattade de faktiska omständigheterna och bevisningen med hänsyn till konstaterandet att det omtvistade beslutet innehåller en uppenbart oriktig bedömning. I andra hand har parlamentet hävdat att tribunalen inte angav någon motivering och åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att underlåta att undersöka följderna av ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet.

36. I enlighet med domstolens begäran kommer detta förslag till avgörande att begränsas till en bedömning av den första grunden och andrahandsgrunden.

A. Den första grunden: Felaktig rättstillämpning och missuppfattning av de faktiska omständigheterna med hänsyn till konstaterandet att det förekom oegentligheter i urvalsförfarandet

37. Den första grunden består av fyra delar. Jag kommer att pröva dessa tillsammans, eftersom de har nära samband med varandra.

38. Genom den första grundens första del har parlamentet gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning med hänsyn till tolkningen av beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet, och att de skäl som åberopades är motstridiga. För det första har parlamentet hävdat att kriterierna för den jämförande bedömningen endast används under den första fasen av urvalsförfarandet. I samband med det aktuella urvalsförfarandet fastställde den rådgivande kommittén tre kriterier för den jämförande bedömningen och därefter sju ämnen att diskutera under intervjuerna. Det har gjorts gällande att det därför var felaktigt av tribunalen att kritisera den rådgivande kommittén, i punkterna 118 och 119 i den överklagade domen, för att ha ändrat kriterierna för den jämförande bedömningen under intervjufasen. För det andra har parlamentet hävdat att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet inte kräver att den rådgivande kommittén lämnar någon information till presidiet i förfarandets andra fas. Tribunalen gjorde därför en felaktig rättstillämpning när den kritiserade den rådgivande kommittén, i punkterna 120–124 i den överklagade domen, för att ha underlåtit att informera presidiet om ändringen av kriterierna för den jämförande bedömningen under intervjufasen. För det tredje har parlamentet, med hänsyn till denna felaktiga rättstillämpning, hävdat att resonemanget i den överklagade domen är motstridigt.

39. Genom den första grundens andra del har parlamentet hävdat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av likabehandlingsprincipen. För det första har parlamentet ifrågasatt relevansen av domen Booss och Fischer/kommissionen som tribunalen stödde sig på för att i punkterna 111 och 112 i den överklagade domen slå fast att kriterierna för den jämförande bedömningen inte ska ändras under urvalsförfarandet. Parlamentet har vidare gjort gällande att ett allmänt förbud mot att ändra kriterierna för den jämförande bedömningen under urvalsförfarandet inte är förenligt med artikel 5 första och tredje styckena i bilaga III till tjänsteföreskrifterna. För det andra har parlamentet hävdat att tribunalen inte undersökte huruvida de ämnen som diskuterades under intervjun hade samband med de villkor som angavs i meddelandet om rekrytering och huruvida vissa sökande fick en fördel framför andra sökande.

40. Genom den första grundens tredje del har parlamentet invänt mot tribunalens tolkning och tillämpning av principen om insyn. Det har ifrågasatt tribunalens konstaterande, i punkterna 120–124 i den överklagade domen, att den rådgivande kommittén underlät att informera presidiet om ändringen i kriterierna för den jämförande bedömningen i intervjufasen. Vidare har parlamentet hävdat att tribunalen dömde utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita), eftersom sökanden hävdade att principen om insyn hade åsidosatts gentemot de sökande, och inte gentemot presidiet.

41. Genom den första grundens fjärde del har parlamentet hävdat att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna. Det har invänt mot konstaterandet i punkt 119 i den överklagade domen, varigenom tribunalen slog fast att en klassificering på grundval av kvalifikationer inte ”enbart” kan grunda sig på de svar som de sökande har gett på de sju ämnen eller teman som diskuterades under intervjun. Det har gjorts gällande att även om kriterierna för den jämförande bedömningen inte användes i förfarandets andra fas, finns det bland de uppgifter som lämnats till domstolen inget som tyder på att dessa kriterier inte beaktades vid klassificeringen av de sökande utifrån deras kvalifikationer.

42. Fernando Carbajo Ferrero har i sin svarsskrivelse, med avseende på tribunalens tolkning av beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet, hävdat att även om administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att organisera urvalsförfarandet, måste den iaktta principen om likabehandling av alla sökande. Han har hävdat att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet inte tillåter en användning av olika kriterier för den jämförande bedömningen beroende på fasen i förfarandet. Beträffande principen om insyn har han påpekat att artikel 4 c i nämnda beslut kräver att den rådgivande kommittén ska översända kriterierna för den jämförande bedömningen till presidiet. Parlamentet saknar därför fog för att hävda att det i det beslutet inte föreskrivs någon skyldighet att informera tillsättningsmyndigheten om det sker en ändring av dessa kriterier under förfarandets gång.

43. I fråga om tolkningen av likabehandlingsprincipen, anser Fernando Carbajo Ferrero att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 111 i den överklagade domen stödde sig på domen Booss och Fischer/kommissionen. Däremot anser han att domen Mavridis/parlamentet och domen Verros/parlamentet, som parlamentet har åberopat i sitt överklagande, inte är relevanta. Han har även hävdat att tribunalens tolkning inte stred mot bilaga III till tjänsteföreskrifterna. Slutligen har Fernando Carbajo Ferrero gjort gällande att parlamentet underlät att vid tribunalen ta upp frågan huruvida de nya kriterier för den jämförande bedömningen som fastställdes i intervjufasen troligen skulle gynna vissa sökande.

44. I fråga om tolkningen av principen om insyn, har Fernando Carbajo Ferrero erinrat om att han i sin talan vid tribunalen åberopade en grund som avsåg åsidosättande av principen om god förvaltningssed. Tribunalen dömde därför inte utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita).

45. Vad beträffar anmärkningen om att de faktiska omständigheterna missuppfattades, har Fernando Carbajo Ferrero hävdat att den är grundlös. Han har i det avseendet gjort gällande att det följer av protokollet från mötet den 10 december 2018 att den rådgivande kommittén, i fråga om tillsättningen av den aktuella tjänsten, föreslog tre sökande ”i preferensordning” och inte ”med hänsyn till passande färdigheter och kompetens för den tjänst som ska tillsättas”.

46. Tvisten mellan parterna rör i huvudsak frågan huruvida tribunalen gjorde en korrekt tolkning av beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet när den, i punkt 112 i den överklagade domen, slog fast att kriterierna för den jämförande bedömningen inte ska ändras under urvalsförfarandet. Utgångspunkten för bedömningen av denna fråga styrs av ordalydelsen i artiklarna 4 och 5 i beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet med avseende på tjänster på hög nivå. Det första steget består i att den rådgivande kommittén, på grundval av meddelandet om ledig tjänst, fastställer kriterierna för den jämförande bedömningen. Det andra steget består i att den rådgivande kommittén gör en jämförelse av sökandenas kvalifikationer och att denna kommitté upprättar en förteckning över de sökande som den rekommenderar ska kallas till intervju. Det tredje steget består i att presidiet, i dess egenskap av tillsättningsmyndighet, underrättas om den förteckning som har upprättats av den rådgivande kommittén samt om kriterierna för den jämförande bedömningen som har fastställts av den rådgivande kommittén. Det fjärde steget består i att presidiet fastställer förteckningen över de sökande som ska kallas till intervju. Det femte steget består i att den rådgivande kommittén håller dessa intervjuer och upprättar en rapport om detta. Det sjätte steget består i att generalsekreteraren delger parlamentets ordförande och presidiet denna rapport, åtföljd av en rekommendation. Det sjunde och sista steget i förfarandet består i att presidiet fattar ett beslut om den sökande som ska tillsättas till följd av ordförandens förslag.

47. Parlamentet har hävdat att det följer av ordalydelsen i det beslutet att förfarandet för att välja ut högre tjänstemän huvudsakligen består av två steg. Det första av dessa är den jämförande bedömningen av sökandenas kvalifikationer och presidiets godkännande av förteckningen över de sökande som ska kallas till intervju. Det andra steget består i att genomföra intervjuer med de sökande som finns med i denna förteckning. Parlamentet har hävdat att kriterierna för den jämförande bedömningen endast används i det första steget av förfarandet, medan det i det andra steget inte finns något som kräver att samma kriterier används eller, med andra, det finns inget som förbjuder användningen av nya kriterier vid intervjun. Parlamentet anser därför att tribunalen felaktigt drog slutsatsen att urvalsförfarandet var behäftat med en oegentlighet.

48. I det avseendet noterar jag att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet består av en serie steg, som har beskrivits i punkt 46 ovan. I beslutet delas inte stegen upp i särskilda eller separata faser. Tvärtom är alla steg sammankopplade och utgör tillsammans ett enda urvalsförfarande som inramas av meddelandet om ledig tjänst (eller, i förekommande fall, av meddelandet om rekrytering). Det slutliga målet med dessa steg är detsamma som i varje rekryteringsförfarande. Närmare bestämt anges det i artikel 27.1 i tjänsteföreskrifterna att rekryteringen ska vara inriktad på att de tjänstemän som tjänstgör vid institutionen har högsta kompetens, prestationsförmåga och integritet samt är rekryterade över största möjliga geografiska område bland medborgarna i unionens medlemsstater.

49. En ingående undersökning av stegen i förfarandet visar att det första steget är en grundval för hela förfarandet som kulminerar med att den mest lämpade sökande tillsätts på den aktuella tjänsten. I det första steget utarbetas kriterierna för den jämförande bedömningen av den rådgivande kommittén på grundval av meddelandet om ledig tjänst (eller, i förekommande fall, meddelandet om rekrytering). Meddelandet om ledig tjänst och kriterierna för den jämförande bedömningen utgör nödvändiga uppgifter för att presidiet ska kunna fastställa förteckningen över sökande som ska kallas till intervju. Intervjun genomförs först efter det att presidiet har fastställt förteckningen över sökande på grundval av ovannämnda kriterier. Det finns klart ett samband mellan att sökande tas upp på slutlistan och intervjun med var och en av dessa. Om dessa steg har ett samband, måste de bedömningskriterier som tillämpas i varje steg också ha ett samband. Parlamentet har därför, enligt min mening, gjort en konstlad uppdelning av de olika stegen i urvalsförfarandet.

50. I motsats till vad parlamentet har hävdat, skulle tolkningen att urvalsförfarandet utgör en sammanhängande enhet inte medföra att det är lönlöst att intervjua de sökande eller frånta administration en metod för att organisera urvalsförfarandet. Administrationen har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på de metoder som den använder under de olika stegen av urvalsförfarandet för att bedöma de sökandes kvalifikationer. Detta gäller än mer i fråga om tjänster på hög nivå. Det är ostridigt att den rådgivande kommittén får ställa alla frågor som den anser nödvändiga när de sökande intervjuas. Det är även möjligt att strukturera dessa frågor kring olika ämnen eller teman. En tillsättningsmyndighet kan inte klandras för att den ber sökande till sådana tjänster på hög nivå att redogöra för exempelvis deras uppfattning om den aktuella tjänsten eller deras vision för direktoratet.

51. Det ska dock erinras om att domstolen upprepade gånger har slagit fast att även om tillsättningsmyndigheten har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av sökandes kvalifikationer, särskilt med tanke på den tjänst som ska tillsättas, ska den utöva detta utrymme inom de gränser som den själv har uppställt i meddelandet om ledig tjänst. Vidare ska administrationens betydande utrymme för skönsmässig bedömning utövas med fullständigt iakttagande av alla relevanta bestämmelser som är tillämpliga, inbegripet eventuella interna förfaranderegler som den har antagit. I förevarande fall är den relevanta rättsakten beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet.

52. Å andra sidan ska eventuella ämnen eller teman som använts under intervjun följa av kriterierna för den jämförande bedömningen. Med andra ord ändrar inte sådana ämnen eller teman de ursprungliga kriterierna, utan vägleder den rådgivande kommittén under intervjun vid bedömningen av de sökandes lämplighet med avseende på varje kriterium. Tribunalen gjorde därför en korrekt bedömning när den i punkt 118 i den överklagade domen påpekade att de frågor som ställs under intervjun inte får bli ”nya kriterier” för den jämförande bedömningen av de sökandes kvalifikationer under urvalsförfarandet som fastställs efter det att de sökande som ska kallas till intervju tagits upp på slutlistan.

53. Tribunalen hade fog för att i det avseendet söka vägledning i domen Booss och Fischer/kommissionen, vilken i sin tur grundar sig på domen Culin/kommissionen och domen Grassi/rådet. Med stöd av denna rättspraxis slog tribunalen, i punkterna 111 och 112 i den överklagade domen, fast att principen om likabehandling av sökande kräver att kriterierna för den jämförande bedömningen ska fastställas innan rekryteringsförfarandet inleds och att dessa kriterier inte ska anpassas eller ändras under urvalsförfarandet.

54. Parlamentet har ifrågasatt relevansen av denna rättspraxis genom att göra gällande att den avsåg ett meddelande om ledig tjänst som offentliggjordes enligt artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna, medan presidiet i förevarande fall beslutade att utöka sina valmöjligheter och offentliggjorde ett meddelande om rekrytering med stöd av artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Parlamentet har gjort gällande att det i denna bestämmelse föreskrivs ett särskilt förfarande i samband med vilket tillsättningsmyndigheten, under förfarandet, kan tillämpa kriterier som inte angavs i meddelandet om ledig tjänst. Parlamentet stöder sig i det avseendet på domen Mavridis/parlamentet och domen Verros/parlamentet.

55. Jag anser att de sistnämnda domarna inte stöder parlamentets slutsats om att det är möjligt att ändra kriterierna för den jämförande bedömningen under förfarandet. Det följer av denna rättspraxis att inom ramen för det särskilda förfarande som föreskrivs i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, är tillsättningsmyndigheten inte skyldig att tillämpa bestämmelserna i bilaga III till tjänsteföreskrifterna rörande meddelanden om uttagningsprov. Den kan därför, under förfarandet, tillämpa kriterier som inte uttryckligen anges i meddelandet om ledig tjänst. Detta gäller även en uttagningskommitté till vilken tillsättningsmyndigheten har delegerat sin rätt att göra ett val.

56. Tribunalen kritiserade dock inte i förevarande fall den rådgivande kommittén för att ha utövat sin befogenhet att fastställa kriterierna för den jämförande bedömningen. Tribunalen kritiserade inte heller att det fastställdes ämnen eller teman för att vägleda den rådgivande kommittén under intervjun. Eftersom parlamentet beslutade att tillämpa beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet, var den rådgivande kommittén endast tvunget att fastställa kriterierna på grundval av lydelsen i meddelandet om rekrytering. Vidare måste de ämnen eller teman som fastställdes för de intervjuer som skulle hållas hämta sin ”legitimitet” från dessa kriterier och i sista hand från meddelandet om rekrytering. I samband med det aktuella urvalsförfarandet, som regleras av artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna och av interna förhållningsregler, utgör meddelandet om rekrytering den yttre ramen för hela urvalsförfarandet och kriterierna utgör ett särskilt uttryck för denna yttre ram. De ämnen eller teman som ska diskuteras under intervjun kan därför inte skilja sig helt från kriterierna för den jämförande bedömningen som fastställs i början av rekryteringsförfarandet. De utgör en utvidgning eller konkretisering av dessa kriterier. Det ankommer på den rådgivande kommittén att fastställa det nödvändiga samband mellan kriterierna och de ämnen som tas upp under intervjun.

57. Jag anser därför att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 119 i den överklagade domen slog fast att rangordningen av sökandena på grundval av meriter inte kunde grundas enbart på de svar som gavs på de sju ämnen eller teman som diskuterades under intervjun, eftersom ett sådant tillvägagångssätt inte skulle uppfylla kravet att kriterierna för den jämförande bedömningen inte får ändras under urvalsförfarandet.

58. Vad beträffar parlamentets påstående om att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den, i punkterna 120–124 i den överklagade domen, slog fast att urvalsförfarandet var rättsstridigt, på grund av att den rådgivande kommittén inte informerade presidiet om ändringen i urvalskriterierna, noterar jag att detta argument bygger på en felaktig premiss. Som jag har visat ovan är den felaktiga premissen att kriterierna för den jämförande bedömningen får ändras under urvalsförfarandet. Den rådgivande kommittén får utforma frågor som följer av de kriterier som fastställdes i det först steget. I sin rapport till presidiet ska den rådgivande kommittén därefter visa hur svaren på frågorna styrker de sökandes lämplighet med vederbörlig hänsyn till dessa kriterier.

59. Vidare saknar parlamentet fog för att hävda att tribunalen dömde utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita) i punkterna 120–124 i den överklagade domen vad beträffar åsidosättandet av principen om insyn. Tribunalen fann att denna princip hade åsidosatts i samband med underlåtenheten att iaktta skyldigheten att informera presidiet om de teman eller ämnen som skulle diskuteras under intervjun och om sambandet mellan dessa ämnen och kriterierna för den jämförande bedömningen.

60. Parlamentets påstående om att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning i punkterna 120–124 i den överklagade domen kan därför inte godtas.

61. Jag är inte heller övertygad av kommissionens anmärkning om att motiveringen i dessa punkter av den överklagade domen är motstridig. Enligt min mening grundar sig denna anmärkning på en felaktig tolkning av den överklagade domen. I punkterna 66–73 i den överklagade domen slog tribunalen fast att institutionerna har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning när de antar interna regler för förfarandet för att välja ut sökande till tjänster på hög nivå, och att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet utgör ett allmänt ramverk för urvalsförfarandet. Tribunalen konstaterade därför att det är olämpligt att fastställa kriterierna för den jämförande bedömningen i själva beslutet. I detta skede av resonemanget tog tribunalen inte upp frågan om konsekvensen i de kriterier som tillämpades under urvalsförfarandet eller i kravet på att informera presidiet. Att invändningen om att beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet är rättsstridigt avslogs i punkt 74 i den överklagade domen påverkar därför inte konstaterandet, i punkterna 120–124 i den överklagade domen, att det förekom oegentligheter i det förfarande som iakttogs under det specifika urvalsförfarandet.

62. Vidare har parlamentet kritiserat tribunalen för att den drog slutsatsen att det hade skett ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, utan att pröva huruvida de ämnen eller teman som diskuterades under intervjuerna hade samband med de villkor som angavs i meddelandet om rekrytering. I det avseendet noterar jag att parlamentet inte har för avsikt att fastställa ett samband mellan de ämnen eller teman som togs upp under intervjun, de kriterier som fastställdes i början av förfarandet och meddelandet om rekrytering. Parlamentet gjorde exempelvis inte gällande att de ämnen eller teman som togs upp under intervjufasen utgjorde en konkretisering av de kriterier som fastställdes i den första fasen och av meddelandet om rekrytering. Istället har parlamentet i sitt överklagande hävdat att den rådgivande kommittén under intervjufasen inte längre var bunden av de kriterier som den ursprungligen hade fastställt. Parlamentet saknar därför fog för att göra gällande att tribunalen borde ha undersökt huruvida det förelåg ett samband som parlamentet självt anser är överflödigt.

63. Jag anser att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den i punkt 112 i den överklagade domen slog fast att en ändring av kriterierna för den jämförande bedömningen under urvalsförfarandet medför en risk för att dessa kriterier anpassas med hänsyn till de sökande till den tjänst som ska tillsättas. Parlamentet har i huvudsak hävdat att risken är otillräcklig och att tribunalen borde ha prövat huruvida de ämnen eller teman som fastställdes för att användas under intervjun gynnade vissa sökande. Till stöd för sitt påstående har parlamentet hänvisat till domen Vlachou/revisionsrätten och domen Caturla-Poch och de la Fuente Pascual/parlamentet. Det följer av dessa två domar att systemet eller metoden för att bedöma sökandenas kvalifikationer objektivt sett inte får vara av sådant slag att vissa sökande behandlas fördelaktigt och andra behandlas ofördelaktigt. Jag anser dock att denna rättspraxis inte stödjer slutsatsen att det för att kunna konstatera att det har skett ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen i ett urvalsförfarande krävs, i varje enskilt fall, att det prövas huruvida vissa sökanden har behandlats fördelaktigt och andra ofördelaktigt. Dessutom aktualiserar situationen i förevarande mål en annan frågeställning, nämligen förhållandet mellan kriterierna och de ämnen eller teman som ska diskuteras under intervjun och som har fastställts i syfte att välja den sökande som är bäst lämpad.

64. Slutligen anser jag att parlamentets anmärkning om att tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkt 119 i den överklagade domen, genom att slå fast att en klassificering av sökande utifrån kvalifikationer inte enbart ska grunda sig på de svar som de sökande har gett på de sju ämnen eller teman som diskuterades under intervjun, grundar sig på en felaktig tolkning av den överklagade domen. För det första kan tribunalens användning av ordet ”enbart” (”uniquement” på franska) förklaras av konstaterandet, i punkt 118 i den överklagade domen, att de frågor som ställdes under intervjun inte får bli nya kriterier för den jämförande bedömningen. Den kan även förklaras av tribunalens konstaterande, i punkt 123 i den överklagade domen, att kriterierna för den jämförande bedömningen inte användes under intervjun. För det andra ankommer det på parlamentet att visa att de kriterier och de ämnen eller teman som användes under hela förfarandet hade ett samband och att de beaktades av tillsättningsmyndigheten i sin helhet.

65. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ogillar överklagandet såvitt avser den första grunden.

B. Andrahandsgrunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av proportionalitetsprincipen vad beträffar följderna av ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet

66. I andra hand har parlamentet hävdat att ogiltigförklaringen av beslutet att tillsätta A på tjänsten som mediedirektör innebar en felaktig rättstillämpning som består i en bristfällig motivering och åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Parlamentet har påpekat att tribunalen ogiltigförklarade ett beslut som fattats till förmån för tredje man, nämligen A. Med stöd av tribunalens dom Spadafora/kommissionen har parlamentet hävdat att tribunalen borde ha prövat huruvida ogiltigförklaringen utgjorde en orimlig sanktionsåtgärd, genom att väga alla motstående intressen mot varandra.

67. Fernando Carbajo Ferrero har påpekat att A inte kunde stödja sig på principen om skydd för berättigade förväntningar, eftersom beslutet att tillsätta A på den aktuella tjänsten angreps, och han har hävdat att det under alla omständigheter inte var en oproportionerlig påföljd med beaktande av vilken oegentlighet som det var fråga om.

68. Jag anser att parlamentet har fog för att hävda att tribunalen, i punkt 146 i den överklagade domen, ogiltigförklarade det omtvistade beslutet utan att pröva huruvida denna ogiltigförklaring var proportionerlig. I tribunalens dom Spadafora/kommissionen anges ett resonemang som är klart relevant i förevarande mål. I den domen slogs det fast att situationen för den sökande i princip ska återställas till den som förelåg innan oegentligheten uppstod i urvalsförfarandet. Om återställandet av den tidigare situationen medför ogiltigförklaring av rättsakter som är riktade till tredje man och som gynnar dessa parter, måste det dock undersökas huruvida ogiltigförklaringen utgör en orimlig sanktionsåtgärd med hänsyn till den aktuella oegentligheten. I det avseendet är det nödvändigt att beakta rättsstridighetens art, sökandens intresse, tredje mans intresse och tjänsten intresse.

69. I förevarande fall står det klart att ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet kan påverka A som har tillsatts på den aktuella tjänsten. Under sådana omständigheter kräver en ogiltigförklaring av A:s tillsättning en föregående prövning av huruvida en sådan ogiltigförklaring är proportionerlig, vilken inbegriper en avvägning mellan samtliga berörda intressen. Tribunalen gjorde sig följaktligen skyldig till en felaktig rättstillämpning när den i punkt 146 i den överklagade domen beslutade att ogiltigförklara det omtvistade beslutet utan att göra en sådan prövning.

70. Det ska emellertid erinras om att för det fall att en dom från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, innebär inte detta åsidosättande att avgörandet ska upphävas men domskälen ska ersättas.

71. Den situationen föreligger i detta fall. En avvägning mellan samtliga berörda intressen bör leda till en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, utan att detta påverkar administrationens skyldighet att hitta en skälig lösning för A. Närmare bestämt innehåller rekryteringsförfarandet en betydande oegentlighet. Som jag förklarade ovan i samband med bedömningen av den första grunden, ska den rådgivande kommittén inte ändra kriterierna för den jämförande bedömningen under urvalsförfarandet. När det gäller Fernando Carbajo Ferrero, består hans intresse av att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras så att han kan dra fördel av sin talan. När det gäller administrationen anser jag att det inte föreligger någon skada för tjänstens intresse. Ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet är inte något substitut för administrationens bedömning av vilken sökande som ska tillsättas på den aktuella tjänsten. Parlamentet måste återuppta förfarandet och utelämna de oegentligheter som konstaterades i den överklagade domen. Efter det nya urvalsförfarandet står det parlamentet fritt att välja den sökande som är bäst lämpad för den aktuella tjänsten. När det gäller A, är situationen en annan. Ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet medför en risk för A att gå miste om den tjänst som vederbörande tillsattes på. A är dessutom inte ansvarig för denna oegentlighet. Även om A, såsom Fernando Carbajo Ferrero har gjort gällande, inte kunde bortse från det faktum att tillsättningen inte var slutgiltig så länge ett mål var anhängigt vid tribunalen avseende beslutet om A:s tillsättning, kvarstår det faktum att A inte begick något fel.

72. Den omständigheten att A:s intressen påverkas innebär ändå inte att domstolen bör avstå från att fastställa ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet på grund av den aktuella oegentligheten. Administrationen är dock skyldig att hitta en skälig lösning på situationen med avseende på berörd tredje man. Närmare bestämt är parlamentet tvunget att skydda A:s intressen om en annan person tillsätts på den aktuella tjänsten efter det nya urvalsförfarandet.

73. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser andrahandsgrunden, eftersom den saknar verkan.

VI. Förslag till avgörande

74. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska ogilla överklagandet såvitt avser den första grunden och andrahandsgrunden.

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning nr 31 (EEG), nr 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT P 45, 1962, s. 1385).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 mars 1993, Booss och Fischer/kommissionen ( T‑58/91, EU:T:1993:15, punkt 67).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 mars 2008, Giannini/kommissionen ( T‑100/04, EU:T:2008:68, punkterna 132 och 133 och där angiven rättspraxis).

5 Kriterierna var följande: ”1) Särskild erfarenhet inom de områden som omnämns i meddelandet om ledig tjänst eller meddelandet om rekrytering: ledning av en större enhet inom områdena medier, press och telekommunikation. 2) Administration eller arbetsledning: erfarenhet av arbetsledning (inom sådana områden som personal, förvaltning, budget, ekonomi etcetera). 3) Internationell erfarenhet: arbetserfarenhet från en europeisk och/eller internationell miljö” (fri översättning av klagandens inlagor från originalspråket franska).

6 Ämnena var följande: ”1) Skälen till att tjänsten söks och den strategiska visionen och verksamhetsplanen för direktoratet. 2) Hur man ska gå till väga för att säkerställa att alla kommunikationskanaler används för att förmedla ett konsekvent budskap, i linje med den strategiska genomföranderamen. 3) Kommunikationsprioriteringar för nästa valår. 4) Hur man ska gå till väga för att öka genomslagskraften av besök på hög nivå, viktiga lagstiftningsärenden och plenarsammanträden ur mediernas synvinkel. 5) Främjande av jämställdhetspolitik. 6) Utmaningarna med att lägga ned verksamhet och fastställa negativa prioriteringar. 7) Hur man på bästa sätt utnyttjar möjligheterna att uppgradera AST-tjänster till AD-tjänster i samband med arbetsuppgifter på högre nivå och resursbrist” (fri översättning av klagandens inlagor från originalspråket franska).

7 Dom av den 3 mars 1993, T‑58/91, EU:T:1993:15.

8 Dom av den 3 mars 1993, T‑58/91, EU:T:1993:15.

9 Dom av den 19 maj 1983, 289/81, EU:C:1983:142.

10 Dom av den 19 maj 1983, 306/81, EU:C:1983:143.

11 Texten i nämnda beslut citeras i punkt 47 i den överklagade domen.

12 I texten i beslutet om fastställande av de olika stegen i förfarandet hänvisas det endast till meddelandet om ledig tjänst. I förevarande fall var dock det beslutet, såsom framgår av punkt 50 i den överklagade domen, även tillämpligt med avseende på det rekryteringsförfarande som genomfördes på grundval av meddelandet om rekrytering.

13 Se punkt 67 i den överklagade domen.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 1990, Kalavros/domstolen ( T‑160/89 och T‑161/89, EU:T:1990:86, punkt 37).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen ( C‑343/87, EU:C:1990:49, punkt 19).

16 Se dom av den 28 september 2017, Hristov/kommissionen och EMA ( T‑495/16 RENV I och T‑495/16 RENV II, ej publicerad, EU:T:2017:676, punkt 139 och där angiven rättspraxis).

17 Dom av den 3 mars 1993, Booss och Fischer/kommissionen ( T‑58/91, EU:T:1993:15, punkt 67).

18 Dom av den 7 februari 1990, Culin/kommissionen ( C‑343/87, EU:C:1990:49, punkt 19).

19 Dom av den 30 oktober 1974, Grassi/rådet ( 188/73, EU:C:1974:112).

20 Dom av den 19 maj 1983, 289/81, EU:C:1983:142, punkt 16.

21 Dom av den 19 maj 1983, 306/81, EU:C:1983:143, punkt 16.

22 Tvärtom bekräftade tribunalen i punkt 69 i den överklagade domen institutionernas omfattande utrymme för skönsmässig bedömning i samband med ett rekryteringsförfarande som grundar sig på artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.

23 Parlamentet har hänvisat till ett antal punkter i sitt svaromål och sin duplik i första instans. Dessa punkter syftar dock inte till att fastställa ett samband mellan de olika kriterierna och dessa ämnen under urvalsförfarandet. Det finns ett argument i dupliken som kan vara relevant, där parlamentet har angett att ”yrkeserfarenheten” kan vara knuten till olika saker som anges i punkterna 4 och 5 i meddelandet om rekrytering. Ändå har parlamentet inte utvecklat detta argument i sina inlagor och har inte hävdat att de ämnen som diskuterades under intervjun har samband med de kriterier som fastställdes i början av rekryteringsförfarandet.

24 Dom av den 6 februari 1986, 143/84, EU:C:1986:55.

25 Dom av den 13 juli 1989, 361/87 och 362/87, EU:C:1989:317.

26 Dom av den 6 februari 1986, Vlachou/revisionsrätten ( 143/84, EU:C:1986:55, punkterna 17 och 19).

27 Dom av den 5 december 2017, T‑250/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:866, punkt 110.

28 Ibidem.

29 Dom av den 10 februari 2021, RFA International/kommissionen ( C‑56/19 P, EU:C:2021:102, punkt 61).