Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion angående mandatberäkningen vid val till landsting och kommunfullmäktige

Konstitutionsutskottets betänkande nr 60 år 1971 KU 1971:60

Nr 60

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion angående mandatberäkningen vid val till landsting och kommunfullmäktige.

I detta betänkande behandlas motionen 1971: 166 av herrar Molin och Ahlm ark (fp).

Hemställan avser: »att riksdagen beslutar ändra kommunallagen § 9 och landstingslagen § 10 så a tt beräkningen av antalet m andat per krets grundas på antalet röstberättigade och icke på den mantalsskrivna folkmängden i dess helhet».

Gällande bestämmelser m. m.

9 § kommunallagen (1953: 753) tredje stycket första punkten har följande lydelse:

I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kom munfullmäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhålles, då kommunens fö r samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige i hela kommunen.

Samma bestämmelse upptas även i 9 § kommunallagen för Stockholm (1957: 50).

10 § landstingslagen (1954: 319) lyder:

F ö r val av landstingsman indelas landstingskommunen i valkretsar. F ö r varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje påbörjat tal av 5 000. V albarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Kommunallagens nuvarande bestämmelse infördes 1959. Den motsvarades tidigare av stadgandet i 34 § andra stycket 1930 års lag om kom munalstyrelse på landet (SFS 1930: 251) där beräkningsgrunden var att i allm änhet en kommunalfullmäktig skulle utses för varje befolkningstal motsvarande det som erhölls då kommunens folkmängd delades med antalet fullmäktige för hela kommunen. M otsvarande regel fanns även i 15 § andra stycket 1930 års lag om kommunalstyrelse i stad (SFS 1930: 252). 1959 års lagändring i kommunallagen gjordes med anledning av proposition 1959: 26, varigenom bl. a. föreslogs ändrade regler för fördelningen av m andat mellan valkretsarna i syfte att åvägabringa en bättre proportionalitet mellan m andatantal och befolkningsunderlag. I propositionen anförde departementschefen att det syntes böra tillses att

de nya reglerna i görligaste m ån kom att ansluta sig till vad som enligt riksdagsordningen gällde fö r mandatfördelningen mellan valkretsarna vid andrakammarvalen. Den föreslagna lagändringen innebar vidare att mandatfördelningen mellan valkretsarna skulle ske genom ett särskilt beslut under valåret samt a tt befolkningssiffrorna enligt valårets m antalslängd skulle läggas till grund för mandatfördelningen. U tskottet (KU 1959: 2) fann ej anledning till erinran m ot de i denna del av propositionen framlagda förslagen. Riksdagen följde utskottet.

Landstingslagens stadgande är direkt överfört från 8 § 1 mom. 1924 års landstingslag (SFS 1924: 349). Föreskrifter om vilken befolkningssiffra som skall läggas till grund för beräkningen av antalet m andat i valkretsen saknas.

Bestämmelser beträffande riksdagen

Regler om beräkning av antalet m andat per valkrets vid val till riksdagen ges i lagen om val till riksdagen. I 30 § 2 mom. denna lag stadgas följande:

A ntalet fasta valkretsmandat i valkretsarna fastställes av central myndighet som Konungen bestämmer (centrala valmyndigheten) före u tgången av april varje år då ordinarie val till riksdagen skall hållas. H ärvid tilldelas varje valkrets ett m andat för varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen är jäm nt delbart med en trehundrationdel av antalet röstberättigade i hela r ik e t.-----------

Vid tillämpningen av första stycket beräknas antalet röstberättigade på grundval av uppgifterna i stom m arna till m andatslängdem a för året.

N är grundlagberedningen i förslaget till partiell författningsreform (SOU 1967: 26) diskuterade utformningen av ett nytt valsystem konstruerades två modeller. Vid beskrivningen av det ena systemet anförde grundlagberedningen (s. 149) a tt en viktig skillnad m ot då gällande bestämmelser var att man vid beräkningen av hur många m andat de olika valkretsarna borde ha skulle utgå enbart från den röstberättigade delen av befolkningen och inte från befolkningen i dess helhet. Även enligt det andra diskuterade valsystemet skulle mandatberäkningen ske med utgångspunkt i respektive valkretsars andel i den totala röstberättigade befolkningen. Grundlagberedningens slutliga förslag innebar a tt de nya reglerna om mandatfördelningen mellan partierna skulle skrivas in i riksdagsordningen så att de fick k araktär av grundlag.

I propositionen med förslag till författningsreform (1968: 27) ansågs dock tillräckligt om riksdagsordningen innehöll vissa grundläggande bestämmelser beträffande fördelningen av fasta valkretsmandat på valkretsar och kompletterades genom detaljföreskrifter i vallagen. I specialmotiveringen till 30 § vallagen (s. 229) anförs, att fördelningen av de fasta valkretsmandaten bör ske enligt valkretsmetoden och att valkvoten

fås genom att dela antalet röstberättigade i hela landet med antalet fasta valkretsmandat. Enligt grundlagberedningens förslag skulle man vid fördelningen utgå från antalet röstberättigade vid valårets ingång, men departementschefen ansåg i stället a tt man borde bygga på stommarna till m antalslängdem a för valåret.

Vid propositionens behandling i riksdagen hemställdes i följdmotioner (s, c, fp, m) a tt folkmängden alltjäm t skulle vara mandatfördelningsgrund och inte antalet röstberättigade. U tskottet (KU 1968: 20 s. 25) uttalade i denna del:

D et teoretiskt ideala vore att fördela mandaten i efterhand på grundval av antalet röstande. Eftersom samma antal röster skall ge samma antal m andat, skulle felkällorna då bli minst. D et sammanlagda röstantalet i varje valkrets skulle besätta precis så många m andat som dessa röster skall ge vid riksproportionalitet. F år de besätta fler, uppkommer redan från början en överrepresentation inom valkretsen; får de besätta färre, uppkommer en underrepresentation. Den fördelningsgrund som ligger närm ast detta teoretiskt bästa alternativ är antalet röstberättigade, eftersom detta står i en direkt relation till antalet röstande. Det varierande valdeltagandet tillkommer som felkälla, men om m an bortser från detta nås samma resultat som om m an utgår från antalet röstande. Lägger m an i stället folkmängden till grund för mandatfördelningen, införs ännu en felkälla, nämligen de inte röstberättigade, barn och utlänningar m. fl. Redan på förhand tillskapar m an då överrepresentation i valkretsar med många ej röstberättigade och underrepresentation i valkretsar med få ej röstberättigade. Behovet av tilläggsmandat måste i sådant fall beräknas högre än om man utgår från antalet röstberättigade. Skillnaden blir visserligen inte avsevärd och inryms enligt utskottets bedömning i och för sig väl inom ramen för de föreslagna 40 utjämningsmandaten. D å det emellertid ä r mest logiskt med hänsyn till systemets principer att bygga på antalet röstberättigade som mandatfördelningsgrund tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Förslag av kommunalvalskointnittcn

Den år 1967 tillkallade kommunalvalskommittén slutförde i december 1970 sitt uppdrag genom betänkandet Kommunala val (SOU 1971:4). H äri föreslås ändrade regler beträffande valsystem för kommunalvalen innebärande en omarbetning av bl. a. 10— 12 §§ landstingslagen samt 9 §§ kommunallagen och kommunallagen för Stockholm.

Kommittén uttalar beträffande landstingsmandaten (s. 36):

I bilaga 2 redovisar kommittén hur landstingsmandaten fördelar sig på valkretsar enligt olika beräkningsgrunder. Av m aterialet kan ses att en fördelningsprincip som bygger på antalet röstberättigade mandatmässigt gynnar valkretsar där befolkningen har en högre genomsnittsålder på bekostnad av t. ex. expanderande valkretsar med stora barnkullar och valkretsar med stort inslag av utländska medborgare. Kommittén saknar anledning att ta ställning till vilken av fördelningsprinciperna som i och för sig är den lämpligaste. D et förefaller emellertid naturligt att den fördelningsprincip som statsm akterna accepterat för riksdagsvalen slår ige-

norn för landstingsvalens del. Kommittén föreslår alltså att landstingsm andaten i princip skall fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade invånare.

Beträffande kommunalval anför kom m ittén (s. 49) att redan av hänsyn till intresset av enhetliga regler bör antalet röstberättigade vara bestämmande för hur många fullmäktige som minst skall utses i de olika kom m unerna resp. för hur fullmäktigemandaten skall fördelas på valkretsarna.

Utredningens förslag remissbehandlas för närvarande i civildepartementet.

Utskottet

M otionen tar upp principerna för mandatberäkningen vid val till landsting och kommunfullmäktige. Härvid yrkas a tt beräkningen skall ske med utgångspunkt från antalet röstberättigade inom valkretsen och inte från den mantalsskrivna folkmängden, dvs. med tillämpning av samma princip som nu gäller vid riksdagsval.

Sedan motionen väcktes har kommunalvalskommittén avläm nat sitt förslag till ändrat valsystem vid landstingsval och primärkom m unala val. I fråga om m andatberäkningen innebär detta a tt den fördelningsprincip som statsm akterna fastställt för riksdagsvalen skall tillämpas också vid val till landsting och kommunfullmäktige. Även vid dessa val skall m andaten sålunda enligt förslaget fördelas mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade invånare.

Kommunalvalskommitténs förslag tillgodoser de i motionen fram ställda önskemålen.

I detta läge finner utskottet det inte vara erforderligt med ytterligare initiativ från riksdagens sida utan hemställer

a tt riksdagen avslår motionen 1971: 166.

Stockholm den 9 november 1971

P å konstitutionsutskottets vägnar G EO R G PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i L u ttra (c), H enningsson (s), Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahlm ark (fp), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), W erner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Gustavsson i Ängelholm* (s) och Molin (fp). * Ej närvarande vid justeringen.