Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:15 med förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 12 år 1972

SkU 1972:12

Nr 12

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:15 med förslag till lag om ändring i uppbördsförordningen (1953:272), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 15 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 28 januari 1972 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

4) förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

I propositionen föreslås att prehminär, slutlig och tillkommande skatt, såvitt gäller fysisk person eller oskiftat dödsbo, i fortsättningen skall debiteras i hemortskommunen, oavsett var beskattningsorten är belägen. Förslaget betingas av de nya bestämmelserna om begränsning av skatt i vissa fall och bestämmelserna om skattereduktion, som tillämpas första gången i samband med 1972 års taxering. Vidare föreslås bl. a. ändringar i taxeringsbestämmelserna, som i huvudsak också betingas av föreskrifterna om skattereduktion. Ändringar föreslås i reglerna om sjömansskatt, vilka bl. a. avser fördelning av sjömansskatt för här ej bosatta sjömän i vissa fall. Det föreslås även höjning av utdebiteringen för kommunal skatt för utomlands bosatta, som taxeras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Slutligen framläggs förslag om ändring i bestämmelserna om restavgift i fråga om mervärdeskatt.

1 Riksdagen 1972. 6 sami Nr 12

SkU 1972:12

2 Motionerna

I detta betänkande behandlas

dels den i anledning av propositionen väckta motionen 1972: 1484 av herrar Magnusson i Borås (m) och Hedin (m), vari hemställs

att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål med den ändringen att lagen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, att skatt, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928: 370) skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål, skall utgöras med fem öre för varje skatteöre, som påförts för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Utgår skatt för sådant ändamål enligt 69 § andra stycket kommunalskattelagen, uträknas dock skatten enligt den utdebitering som fastställts att gälla för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 424 av herr Schött m. fl. (m), vari hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring av 35 § taxeringsförordningen, att självdeklaration skall avlämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Utskottet

1970 års skattereformer på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens område har medfört två nyheter i debiteringsavseende, nämligen skattereduktion och tillämpning ex officio av reglerna om begränsning av skatt. För att underlätta tillämpningen av dessa regler föreslås i propositionen att all skattedebitering för fysisk person och oskiftat dödsbo i regel skall ske i hemortskommunen, oavsett var beskattningsorten är belägen.

Förslaget grundar sig på en av riksskatteverket upprättad promemoria, som i huvudsak mottagits välvilligt vid remissbehandlingen. Endast en remissinstans har avstyrkt promemorieförslaget med hänvisning till att förslaget skulle komma att medföra ökat arbete för arbetsgivarna vid skatteuppbörden. Denna invändning torde få ses mot bakgrunden av att riksskatteverket — för att preliminärskatteuppbörden inte skulle försämras genom den gemensamma debiteringen — föreslagit utökade möjligheter att föreskriva särskild beräkningsgrund för preliminär Askatt. För att undvika merarbete såväl för arbetsgivarna som för uppbördsmyndigheterna föreslås i propositionen att sådan särskild beräkningsgrund liksom hittills får föreskrivas endast om särskilda skäl därtill föranleder.

Som framgår av propositionen kommer en samdebitering i stort sett

SkU 1972:12

att leda till fördelar för såväl skattebetalarna som de tillämpande myndigheterna. Utskottet tillstyrker förslaget men vill samtidigt framhålla att de nya debiteringsbestämmelserna — som också påpekats vid remissbehandlingen — innebär att ränta på kvarstående eller överskjutande preliminär skatt beräknas med hänsyn till den skattskyldiges sammanlagda skatt i olika kommuner. Detta kan i vissa lägen medföra att exempelvis en i och för sig obetydlig skatt för en sommarstuga i annan kommun leder till en sammanlagd kvarstående skatt med så stort belopp att ränta påförs. Det är därför av vikt att de skattskyldiga får kännedom om de nya reglerna, så att de får möjlighet att gör fyllnadsinbetalningar med erforderligt belopp. Utskottet förutsätter att rikskatteverket i god tid före april månads utgång på lämpligt sätt informerar allmänheten om de nya bestämmelserna.

Propositionen innehåller vidare förslag till smärre ändringar av i huvudsak processuell och teknisk karaktär, varav flertalet är föranledda av 1970 års skattereform. Utskottet har inte något att erinra mot förslagen och tillstyrker propositionen i dessa delar med en justering av ordalydelsen i 2 § 2 mom. uppbördsförordningen i förtydligande syfte. Vidare bör den nya beloppsgränsen i 61 § 1 mom. samma förordning i fråga om viss anmälningsskyldighet beträffande restförda skatter kunna tillämpas genomgående, vilket förutsätter ändring av punkt 1 av övergångsbestämmelserna.

Ett av de nu nämnda förslagen i propositionen innebär att självdeklaration i motsats till vad som nu är fallet får avlämnas även till annan länsstyrelse eller lokal skattemyndighet än den där taxeringen skall ske. Ett yrkande av samma innebörd framställs i den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 424. Motionärerna yrkar också att deklarationen inte skall få lämnas till taxeringsnämndsordförande. Som motivering för sistnämnda yrkande anförs att systemet med taxeringsnämndsordföranden som deklarationsmottagare är mindre lämpligt från rättssäkerhetssynpunkt, eftersom denne i allmänhet saknar expedition.

Vid behandlingen av sistnämnda fråga förra året anförde skatteutskottet (SkU 1971: 16) att ett borttagande av möjligheten att lämna deklarationen till taxeringsnämndens ordförande skulle medföra nackdelar för de skattskyldiga och avstyrkte därför en sådan ändring. I den nu förevarande motionen framförs inga nya synpunkter, och utskottet saknar anledning att nu inta annan ståndpunkt. Utskottet avstyrker således motionen 1972: 424, i den mån den inte tillgodosetts genom förslaget i propositionen.

Utskottet vill även framhålla att 1970 års skattereform trots förslagen i propositionen sannolikt kommer att medföra vissa tolkningssvårigheter vid den praktiska tillämpningen på uppbördsstadiet. Utskottet förutsätter att riksskatteverket lämnar uppbördsmyndighetema behövliga

SkU 1972:12

anvisningar för en enhetlig tillämpning av bestämmelserna och hos Kungl. Maj:t begär de eventuella ändringar i skattelagstiftningen som kan bli erforderliga mot bakgrunden av erfarenheterna från den praktiska tillämpningen.

En annan fråga som tas upp i propositionen är utdebiteringen av skatt för gemensamt kommunalt ändamål. Den som inte varit bosatt här i riket eller inte vistats här stadigvarande beskattas för gemensamt kommunalt ändamål bl. a. för inkomst av tjänst vid helt tillfällig vistelse här eller för inkomst av statlig eller kommunal tjänst (utlandstjänstgöring). Grundavdrag m. m. medges inte i sådana fall. — Beträffande diplomattjänst e. d. utomlands gäller särskilda regler. Svensk medborgare, som t. ex. tillhör svensk beskickning hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst bor utomlands, behandlas vid beskattningen som om han varit bosatt här. Kommunalskatt utgår inte för inkomst av denna tjänst men i övrigt beskattas all inkomst i full utsträckning. Även i dessa fall utgår kommunalskatten normalt för gemensamt ändamål.

Utdebiteringen för gemensamt kommunalt ändamål bestämdes 1928 till 5 °/o och i propositionen föreslås att den uppräknas till 10 °/o. För diplomater med inkomst av annat än tjänsten föreslås — med hänsyn bl. a. till att de, i motsats till andra i utlandstjänst, är berättigade till grundavdrag m. m. — en större höjning, nämligen till vad som motsvarar utdebiteringen för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

I motionen 1972: 1484 yrkas avslag på propositionen i vad den avser uppräkning av utdebiteringen från 5 till 10 °/o. Motionärerna åberopar att de skäl, som föranlett att utrikes bosatta personer får betala lägre kommunalskatt än de som bor här, enligt vad departementschefen uttalar alltjämt gäller. Vidare framhålls att departementschefen inte åberopat någon utredning som visar att dessa skattskyldiga numera har möjlighet att utnyttja det allmännas tjänster i en så ökad utsträckning att den föreslagna höjningen är motiverad.

Enligt utskottets mening bör man vid avvägningen av beskattningen inte lägga avgörande vikt vid de skattskyldigas möjlighet att utnyttja det allmännas tjänster här i landet. Som jämförelse kan nämnas att sjömän, som många gånger befinner sig i en motsvarande situation, erlägger skatt som beräknats bl. a. med hänsyn till en kommunal utdebitering av 20 kr. Andra som anses bosatta här trots att de på grund av arbete eller av annan anledning vistas utomlands långa tider åtnjuter inte heller skattelättnader i detta hänseende. Hur man än ser på frågan måste enligt utskottets mening beskattningen av de skattskyldiga som avses i propositionen — trots den föreslagna höjningen — anses förmånlig även om hänsyn tas till att vissa av dem ej är berättigade till allmänna avdrag, grundavdrag eller skattereduktion.

Av det anförda framgår att utskottet anser en viss skärpning av be -

SkU 1972:12

skattningen motiverad. Propositionen kan å andra sidan inte anses utgöra tillräckligt underlag för mer långtgående ändringar.

Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker motionen 1972: 1484.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972: 15 och med avslag på motionen 1972: 1484 antar vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) med de ändringar att

dels 2 § 2 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj. ts förslag

Utskottets förslag

2 §

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: skatt som

påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 morn.;

preliminär skatl

slutlig skatt: skatt som påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering, och återstår efter iakttagande av bestämmelserna om nedsättning av skatt enligt 4 morn.;

nyss sagts.

dels punkt 1 av övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

1. Äldre bestämmelser, utom såvitt de avser 2 § 3 mom. eller 77 a §, gäller i fråga om preliminär skatt för år 1972 samt tillkommande skatt på grund av 1971 års eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

Utskottets förslag 1. Äldre bestämmelser, utom såvitt de avser 2 § 3 morn., 61 § 1 mom. eller 77 a §, gäller i fråga om preliminär skatt för år 1972 samt tillkommande skatt på grund av 1971 års eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

2) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3) lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

SkU 1972:12

4) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5) förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

6) lag om ändring i lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen,

7) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

8) förordning om ändring i förordningen (1958:295) om sjömansskatt,

9) förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt,

10) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

B. att riksdagen avslår motionen 1972: 424, i den mån motionen inte kan anses besvarad genom vad utskottet ovan hemställt.

Stockholm den 7 mars 1972

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Levin (fp), Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1972: 1484 — ansett att utskottet under punkten A 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1484 antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om skatt för gemensamt kommunalt ändamål med den ändringen att lagen erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Härigenom förordnas, att skatt, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928: 370) skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål, skall utgöras med tio öre för varje skatteöre, som

Reservanternas förslag

Härigenom förordnas, att skatt, som jämlikt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928: 370) skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål, skall utgöras med fem öre för varje skatteöre, som

SkU 1972:12

7 Kungl. Maj:ts förslag

påförts för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Utgår skatt för sådant ändamål enligt 69 § andra stycket kommunalskattelagen, uträknas dock skatten enligt den utdebitering som fastställts att gälla för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.

Reservanternas förslag

påförts för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Utgår skatt för sådant ändamål enligt 69 § andra stycket kommunalskattelagen, uträknas dock skatten enligt den utdebitering som fastställts att gälla för Storkyrkoförsamlingen i Stockholm.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 72004*

lili