Med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m. jämte motioner
Jordbruksutskottets betänkande
JoU 1977/78: 23
1977/78: 23
med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m. jämte motioner
Propositionen
Hemställan
I propositionen 1977/78:112 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. godkänna de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för fiskeripolitiken,
2. godkänna de i propositionen förordade grunderna för licensiering av yrkesfiske,
3. godkänna de i propositionen förordade grunderna för stöd till fiskets rationalisering,
4. godkänna vad i propositionen anförts om avveckling av omställningsstöd till fiskare,
5. godkänna de i propositionen förordade grunderna för prisreglering på fisk m. m.,
6. godkänna vad i propositionen förordats om stöd till beredning och avsättning av fisk och fiskprodukter,
7. medge att för tiden intill den 30 juni 1979 reglering av priserna på fisk, m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i prisregleringskassan för fisk får ske enligt de grunder som förordats i propositionen.
Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att
1. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret 1978/79 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,
2. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om fångstbegränsningsbidrag,
3. medge att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljas till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr.,
4. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,
5. medge att under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljas för lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20 000 000 kr., för lån till fiskets berednings- och konservindustri med sammanlagt högst 10000000 kr. och för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,
6. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
1 Riksdagen 1977178.16 sami. Hr 23
JoU1977/78:23
7. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret 1978/79 anvisa ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,
8. till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 17 000 000 kr.,
9. till Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 6 700 000 kr.,
10. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag till följd av stormskador på fiskeredskap under år 1977,
11. till Statens fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till nya riktlinjer för fiskeripolitiken. Dessa grundar sig i huvudsak på förslag som har avgetts av fiskerikommittén. I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolitiken, fiskets framtida omfattning och inriktning, licensiering av yrkesfiske, statliga insatser för fiskets rationalisering samt prisregleringen på fisk.
Målen för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.
I propositionen föreslås en fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning. Syftet med planeringen är att ta till vara de fiskresurser som står till förfogande och utnyttja fiskeflottan så effektivt som möjligt.
Förslaget om licensiering av yrkesfiske syftar till att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket kommer yrkesfisket till del.
Stödet till fiskets rationalisering bör inriktas på åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen samtidigt som en successiv förnyelse av fiskeflottan främjas. Stöd föreslås utgå i form av fiskeriiån, lånegaranti och statsbidrag.
I propositionen föreslås nya riktlinjer för prisregleringen på fisk, avsedda att tillämpas tidigast från budgetåret 1979/80. Förslaget syftar till att ge större inkomststabilitet inom fisket samtidigt som konsumenterna ges ett inflytande över prisregleringen.
JoU 1977/78:23
3 För budgetåret 1978/79 föreslås dock att prisregleringen på fisk utformas i huvudsak enligt samma grunder som f. n. För minimi- och garantiprisreglering m. m. föreslås att 12 milj. kr. anvisas från prisregleringskassan för fisk. Särskilda pristillägg föreslås utgå av budgetmedel med 25 milj. kr.
Vidare föreslås åtgärder för att främja beredning och avsättning av svenskfångad fisk.
Särskilda åtgärder föreslås för att främja reproduktion av vissa fiskslag.
Motionerna
I detta sammanhang har utskottet behandlat
dels de under allmänna motionstiden år 1978 väckta motionerna 1977/78: 303 av Per Petersson och Tore Nilsson (båda m) vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen snarast låter verkställa byggande av laxtrappa (fiskvåg) vid Jokkfallet i Kalix älv,
1977/78:589 av Margot Håkansson (fp) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående laxodlingsanstalt i Mörrum,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1977/78: 1781 av Ivar Högström (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts i fråga om de mindre varven vid förnyelsen av fiskeflottan,
1977/78: 1813 av Hugo Bengtsson (s) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att prisregleringsavgift på ål ej skall införas och att kostnaderna för utplantering av ål skall, i den mån de ej bestrides av vattenregleringsmedel, bestridas av budgetmedel,
1977/78:1814 av Hans Gustafsson m. fl. (s) vari hemställs 1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i fråga om möjligheterna att utnyttja Karlskronavarvets erfarenheter för serieproduktion av fiskefartyg samt 2. att riksdagen uttalar sig för att staten garanterar erforderligt investeringskapital för serieproduktion av fiskefartyg som genom leasingförfarande kan ställas till enskilda fiskares förfogande, 1977/78: 1815 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen med godkännande av propositionen 1977/78: 112 i övrigt beslutar 1. att hos regeringen begära att fisken tillförs de baslivsmedel som blir föremål för statliga subventioner liknande dem som tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött m. fl., 2. att licensieringen av yrkesfisket anstår till dess 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt yttrande och därmed avslår punkt 2 i hemställan i propositionen 1977/78: 112, 3. att uttala att vad som i motionen anförs under rubrikerna ”Reproduktion av fisk” och ”Fiskodling” snarast bör göras till föremål för regeringens överväganden och förslag.
JoU 1977/78:23
4 Infordrat yttrande m. nt.
Näringsutskottet har på jordbruksutskottets begäran avgett yttrande över motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814. Yttrandet är fogat som bilaga till detta betänkande.
Föreningen Svenska konservtillverkare har i en skrift till utskottet framfört vissa synpunkter på frågan om åtgärder för att främja beredning och avsättning av fisk.
Utskottet
I föreliggande proposition läggs fram förslag till riktlinjer för den framtida fiskeripolitiken. Dessa grundar sig på förslag som presenterats av fiskerikommittén (Jo 1975: 07) i dess hösten 1977 framlagda betänkande (SOU 1977: 74) Fiskerinäringen i framtiden. I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolitiken, fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren samt principerna för prisregleringen på fisk och för de statliga insatserna för fiskets rationalisering. För det kommande budgetåret föreslås att prisregleringen utformas i överensstämmelse med nu gällande grunder.
Utskottet följer i fortsättningen i huvudsak den disposition som återfinns i föredragande statsrådets anförande. Yttrandet begränsas till propositionens huvuddrag och de yrkanden som förs fram i motionerna. Detta innebär bl. a. att vissa avsnitt av propositionen inte närmare berörs i detta betänkande.
Propositionen har i sistnämnda delar inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Allmänna synpunkter
I ett inledande avsnitt av sitt anförande ger jordbruksministern, innan han går in på överväganden med anledning av fiskerikommitténs förslag, några allmänna synpunkter på det svenska fisket och dess framtid. Han anför därvid bl. a. följande.
I likhet med flertalet av vårt lands näringar är fisket i olika hänseenden beroende av den internationella utvecklingen. På fiskets område har detta sedan länge gällt marknadsförhållandena. Genom vår betydande utrikeshandel med fisk är det svenska fisket känsligt för variationer i de internationella marknadsförhållandena. Under de senaste åren har också förändringarna på havsrättsområdet starkt påverkat det svenska fisket. Som jag närmare utvecklade i propositionen 1976/77: 118 om utvidgning av den svenska fiskezonen har utvecklingen tvingat Sverige att anpassa sig till andra länders ställningstaganden och utvidga sin fiskezon
JoU 1977/78:23
för att det svenska fisket skall kunna bestå på sikt. Samtidigt är det svenska fisket också i framtiden beroende av att kunna fiska i andra länders zoner, främst i Nordsjön, där vårt traditionellt mest betydande fiske har bedrivits. Jag förutsätter att svenska fiskare också framdeles skall kunna bedriva ett lönsamt fiske i Nordsjön. De avtal som har slutits med Norge och EG syftar till att möjliggöra detta.
Huvudmotivet för utvidgningen av den svenska fiskezonen har således varit att tillgodose den svenska fiskerinäringens behov av fångstmöjligheter. Samtidigt har Sverige påtagit sig ett ökat ansvar för skyddet och vården av fiskbestånden i zonen. Vi får inom överskådlig framtid räkna med fångstrestriktioner i olika former såväl i svensk fiskezon som i andra länders zoner för att undvika utfiskning av bestånden. Detta får också ses som en del av det allmänna krav på hushållning med naturresurserna som alltmer gör sig gällande och som enligt min mening inte kan nog understrykas. Utvecklingen har lärt oss att också de naturresurser som brukar betecknas som förnyelsebara kan förbrukas, om man inte hushållar med dem.
Ett livskraftigt svenskt fiske förutsätter emellertid inte bara tillgång på fisk. Det måste också ha avsättningsmöjligheter, vilket i sin tur förutsätter att kapacitet finns för vidareförädling av fångsterna. Vidare behövs en mottagnings- och distributionsapparat som snabbt och effektivt kan föra fiskets produkter till förädlingsindustrin och konsumenterna. Samtidigt behöver fiskets utövare tillgång till samhällsservice i samma utsträckning som övriga delar av vår befolkning. Eftersom fisket och beredningsindustrin av naturliga skäl är lokaliserade främst till kustbygder, där förutsättningarna för annat näringsliv ofta är mindre goda, behövs en aktiv närings- och lokaliseringspolitik som tar särskild hänsyn till fisket. Begreppet levande skärgård eller levande kustbygd bör ges ett konkret innehåll. Stödet till fisket och stödet till skärgårdsföretag är viktiga instrument i detta sammanhang.
Jag vill här också beröra yrkesfiskarnas förhållande till en annan kategori fiskare, nämligen fritidsfiskarna. Som yrkesfiskare räknar jag då även binäringsfiskarna. Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna i vårt land. Flera undersökningar vitsordar dess stora omfattning och betydelse. Samtidigt konkurrerar fritidsfiskaren och yrkesfiskaren om samma resurs, ofta i samma vatten. Dessa förhållanden avser främst kust- och insjöfisket. Förutom fritidsfiske i rekreationssyfte förekommer också ett icke obetydligt fiske på fritid i förvärvssyfte och med yrkesmässiga redskap. Enligt min mening bör yrkesfiskets intressen komma i första hand. Det är emellertid också angeläget att främja fritidsfiske i rekreationssyfte. Från den utgångspunkten tror jag att goda förutsättningar föreligger att lösa de intressemotsättningar som finns. Anledning saknas däremot att stödja fritidsfiske i förvärvssyfte. Det arbete som f. n. utförs av 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973: 07) skall ge underlag för ställningstaganden till bl. a. fiskelagstiftningens utformning och statliga insatser för fritidsfiske i rekreationssyfte. Utredningen beräknas lägga fram sina förslag under hösten 1978.
Såväl yrkesfisket som fritidsfisket är beroende av en aktiv fiskevård. Detta förhållande hänger samman med vad jag tidigare har anfört om hushållning med fiskbestånden. Viktiga delar av havsfisket liksom kustoch insjöfisket är i dag mycket beroende av att utsättningar av fiskungar görs i syfte att förbättra fisktillgången. Samtidigt förutsätter fiskevården
lt Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 23
JoU 1977/78:23
att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess efterlevnad är väsentliga förutsättningar härför. Arbete med att förbättra lagstiftning och tillsyn pågår inom miljöskyddsutredningen (Jo 1976: 06). Jag utgår från att också fiskets intressen tillvaratas i detta sammanhang. Vidare är det internationella samarbete som pågår på såväl fiskets som miljövårdens område inom olika organisationer och inom ramen för olika konventioner av vital betydelse för fiskets framtid.
Forskning och utvecklingsarbete är av väsentlig betydelse för våra möjligheter att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna. Även på dessa områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet. Jag vill här erinra om att en översyn pågår av fiskeristyrelsens undersökningsverksamhet genom styrelsens och statskontorets försorg.
I detta sammanhang vill jag också understryka betydelsen av yrkesutbildning på fiskets område för att bl. a. säkra rekryteringen till fiskaryrket. Formerna för och lokaliseringen av en sådan utbildning inom gymnasieskolan övervägs f. n. av skolöverstyrelsen i samarbete med bl. a. fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Jag vill också erinra om det förslag som regeringen har lagt fram i årets budgetproposition om inrättande av en allmän fiskevårdslinje vid universitetet i Göteborg för utbildning av fiskeritjänstemän.
Slutligen vill jag peka på betydelsen av att ha tillgång till en väl fungerande statlig administration på fiskets område. De resurser som kan avsättas för detta ändamål får prövas enligt samma grunder som gäller för statlig verksamhet i övrigt. Det är emellertid också angeläget att yrkesfiskarna själva får en sådan organisatorisk styrka att de kan tillvarata sina rättmätiga intressen på ett effektivt sätt och därigenom ta ett ansvar för fiskerinäringens framtid.
Vad jordbruksministern anfört ger inte anledning till någon erinran från utskottets sida.
Målen för fiskeripolitiken
Nu gällande mål för fiskeripolitiken fastlades av 1970 års riksdag (prop. 1970: 61, JoU 1970: 27, rskr 1970: 236). Innebörden härav är att det genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skall skapas stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export. När det gäller marknadsåtgärder skall förhållandena inom landet stabiliseras genom prisreglerande och avsättningsstimulerande åtgärder. Åtgärderna får inte utformas så att de står i strid med strävandena på strukturområdet. Marknadsåtgärderna skall vidare på kort sikt utformas så att marknadsläget för olika fiskslag utnyttjas på bästa sätt. De strukturpolitiska åtgärderna skall syfta till att rationaliseringen inom svenskt fiske främjas bl. a. genom att möjligheter skapas att på rimliga villkor finansiera investeringar i fisket. Genom åtgärder på strukturområdet skall fångstmöjlig -
JoU 1977/78:23
heterna inom svenskt fiske tas till vara samtidigt som fångstkapaciteten hålls inom de gränser som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning på längre sikt.
Enligt jordbruksministerns mening är det nödvändigt att ompröva målen för de statliga insatserna på fiskets område. Gällande mål för fiskeripolitiken innebär i huvudsak att stabila ekonomiska förhållanden skall skapas för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export.
Jordbruksministern anser det vara en brist i nuvarande mål för fiskeripolitiken att något inkomstmål inte är uppställt. Det är enligt hans mening närmast en självklarhet att de som arbetar inom fiskerinäringen skall kunna uppnå samma ekonomiska standard som jämförbara grupper. För jordbruksnäringen har sedan lång tid funnits ett inkomstmål av i huvudsak den innebörden. Jordbruksministern anser således att som ett av de fiskeripolitiska målen bör anges ett inkomstmål. Samtidigt framhålls att inkomstmålet självfallet inte bör innebära någon inkomstgaranti för enskilda fiskare eller fiskeföretag. Inkomstmålet bör i stället innebära att med statliga insatser skall eftersträvas sådana villkor för fisket att de som är sysselsatta i ett rationellt bedrivet yrkesfiske kan uppnå en med jämförbara grupper likvärdig ekonomisk och social standard.
Enligt jordbruksministerns uppfattning strider ett inkomstmål av den innebörd som han nu har angett, och som överensstämmer med kommitténs förslag, inte mot konsumenternas lika självklara krav på tillgång till fisk av god kvalitet till rimliga priser. Den bästa garantin för att detta krav kan uppfyllas är nämligen att en stabil och lönsam svensk fiskerinäring kan upprätthållas.
I propositionen framhålls att det anförda förutsätter att fiskerinäringen arbetar så rationellt och effektivt som möjligt. Endast genom en fortlöpande effektivisering av näringen är det möjligt att förena inkomstmålet med de krav som konsumenterna och samhället kan ställa. Kravet på effektivitet gäller naturligtvis inte bara själva fisket. Det gäller i lika hög grad omhändertagandet av fångsterna samt beredningen och distributionen av fiskprodukterna.
I fråga om produktionsmålsättningen delar jordbruksministern i stort Sveriges fiskares riksförbunds uppfattning att en ökad försörjning med svenskfångad fisk bör eftersträvas. En ökad självförsörjning främjas enligt hans uppfattning bäst genom att fiskets inriktning så långt möjligt anpassas till efterfrågan på fisk inom landet så att en god balans uppnås mellan tillgång och efterfrågan. Däremot bör olönsamma överskott undvikas. Fångsternas storlek bör således inom de gränser som ges av en god hushållning med fisktillgångarna i princip bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning. Avvägningen av det svenska fiskets omfattning bör ha som utgångspunkt en långsiktig bedömning av
JoU 1977/78:23
utvecklingen av importpriserna i förhållande till kostnaderna för att tillhandahålla svenskfångad fisk av samma slag. Det svenska fiskets omfattning bör således inte påverkas av tillfälliga variationer i importpriserna.
Vid avvägningen av fiskets omfattning och inriktning måste hänsyn också tas till kravet på sysselsättning inom fisket i kust- och skärgårdsområden där denna näring har stor regionalpolitisk betydelse. Det är givet att en sådan strävan inte får leda till att det uppstår företag som inte har förutsättningar att bedriva ett rationellt fiske. Genom ett lämpligt utformat statligt stöd bör dock den i fiske sysselsatta bofasta befolkningen i dessa områden kunna få rimliga möjligheter till arbete i sin hemort.
Målen för fiskeripolitiken bör således vara att skapa förutsättningar för att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få både en ekonomisk och social standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar och trygghet i arbetet samtidigt som konsumenterna erbjuds fisk av god kvalitet till rimliga priser. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör fisket bedrivas så effektivt som möjligt och fångsterna bestämmas av möjligheterna till lönsam och stabil avsättning. Samtidigt bör hänsyn tas till behovet av sysselsättning främst i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalpolitisk betydelse.
Utskottet kan för sin del helt ansluta sig till de synpunkter som anförts i propositionen i förevarande del och som i allt väsentligt överensstämmer med vad fiskerikommittén i sitt betänkande enhälligt rekommenderat. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner de i propositionen förordade riktlinjerna för fiskeripolitiken.
Fiskets omfattning och inriktning de närmaste åren
Enligt propositionen är en fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning en förutsättning för att näringen skall kunna ta till vara de fiskresurser som står till buds och för ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan. Utskottet delar denna uppfattning och biträder jordbruksministerns förslag att fiskeristyrelsen i samråd med jordbruksnämnden och i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund skall utföra en löpande planering. Planeringen bör avse de resurser som beräknas stå till förfogande under planeringsperioden. Härvid bör vägas in avsättningsmöjligheterna för de olika fiskslagen så långt detta låter sig göra.
I likhet med jordbruksministern vill utskottet samtidigt betona att utvecklingen av vissa fiskbestånd f. n. är synnerligen svårbedömd. Detta gäller bl. a. sillbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Även om avsättningsmöjligheterna för sill/strömming f. n. är goda inger avsätt -
JoU 1977/78:23
ningsmöjligheterna på längre sikt på exportmarknaderna vissa farhågor. Som anförs i propositionen finns därför anledning till viss försiktighet i den framtida produktionsplaneringen.
De synpunkter som framförs i propositionen rörande fiskets inriktning och omfattning under de närmaste åren föranleder ingen erinran från utskottets sida. Liksom jordbruksministern anser utskottet således att det svenska fisket i ökad utsträckning bör utnyttja tillgången på torskfisk främst i östersjön.
När det gäller fiske efter foderfisk bör utnyttjande av fisk till fiskmjöl ske med inriktning i första hand på sådana fiskarter som inte kan avsättas som direkt människoföda för färskkonsumtion eller för beredning.
Som i propositionen anförs måste svenska fiskare vara beredda att anpassa fångstinriktningen med hänsyn till fångst- och avsättningsförhållanden. En ökad flexibilitet bör därför stimuleras inom ramen för det statliga rationaliseringsstödet.
I förevarande sammanhang har jordbruksministern framhållit vikten av reproduktionsåtgärder. Viktiga delar av havsfisket liksom kustfisket och insjöfisket är i dag mycket beroende av att utsättningar av fiskungar görs i syfte att förbättra fisktillgången. Särskilt intresse har reproduktionsåtgärder i fråga om laxfisk och ål. Fisket efter dessa arter har stor betydelse för såväl havsfisket som kustfisket, inte minst i östersjön, och för fisket i insjöar och vattendrag.
Enligt motionen 1815 är det en påtaglig brist i propositionen att det i anslutning till reproduktionen av fiskbeståndet inte sägs något om de omfattande vattenföroreningarna i östersjön från cellulosafabriker m. m. eller att dessa föroreningar skall stävjas. Vidare påtalas brist på initiativ för fiskens reproduktion av typ laxtrappor, ålledare o. d.
Utskottet vill för sin del understryka betydelsen av effektiva reproduktionsåtgärder. Vad i propositionen härutinnan anförts kan utskottet helt ansluta sig till.
Med anledning av uttalandena i motionen 1815 på förevarande punkt vill utskottet i likhet med jordbruksministern framhålla att fiskevården givetvis förutsätter att de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva och föröka sig. En effektiv miljölagstiftning och tillsyn över dess efterlevnad är väsentliga förutsättningar härför. Arbete med att förbättra lagstiftning och tillsyn pågår inom miljöskyddsutredningen (Jo 1976:06). I likhet med jordbruksministern utgår utskottet från att också fiskets intressen tillvaratas i detta sammanhang. Vidare är det internationella samarbete som pågår på såväl fiskets som miljövårdens område inom olika organisationer och inom ramen för olika konventioner av vital betydelse för fiskets framtid.
Forskning och utvecklingsarbete är vidare av väsentlig betydelse för våra möjligheter att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fisk -
JoU1977/78:23
resurserna. Även på dessa områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet. Det bör erinras om att en översyn pågår av fiskeristyrelsens undersöknings veiksamhet genom styrelsens och statskontorets försorg.
F. n. svarar Sverige för en betydande del av reproduktionen av laxfiske i östersjön. Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att flera länder bör bidra till sådana reproduktionsåtgärder. Det är därför med tillfredsställelse som utskottet noterar att jordbruksministern tagit initiativ till överläggningar med vissa stater i denna fråga.
Med hänsyn till vad nu anförts och med beaktande också av det förslag till medelsanvisning till utsättningsåtgärder m. m. som läggs fram i propositionen och till vilket utskottet återkommer i det följande finner utskottet inte tillräckliga skäl att påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen 1815. Den avstyrks därför i förevarande del.
I detta sammanhang har utskottet funnit anledning att också behandla den under allmänna motionstiden väckta motionen 303 om byggande av en laxtrappa vid Jokkfallet i Kalix älv. Enligt motionen beräknas en laxtrappa i Jokkfallet ge en ökning av laxproduktionskapaciteten i Kalixälvens vattensystem med lågt räknat 100 000 smoltenheter. Återfångsten av natursmolt av lax beräknas till 15 % med en medelvikt av 4 kg. Den årliga återfångsten kan således beräknas öka med minst 60 000 kg lax. Enär Jokkfallet ligger i ett område med stor arbetslöshet bör fiskvägen enligt motionärerna kunna utföras som ett statligt beredskapsarbete. Enligt motionen bör ersättning utgå till Jokks by för försämrat laxfiske under uppbyggnadsperioden. Prövning av eventuellt försämrat laxfiske för Jokks by tiden därefter bör ske genom vattendomstolen. Med stöd av det anförda hemställer motionärerna att riksdagen anhåller att regeringen snarast låter verkställa byggandet av ifrågavarande laxtrappa.
Utskottet får med anledning av motionen anföra följande. I vattenöverdomstolens dom den 13 maj 1975 gavs tillstånd till anläggande av en fiskväg i Jokkfallet vid Kalixälvens högra strand. Statens fiskeriingenjör har därefter på fiskeristyrelsens uppdrag upprättat ett förslag omfattande ritningar och kostnadskalkyl för en fiskväg i överensstämmelse med vattenöverdomstolens dom. Fiskeriintendenten i norra distriktet har prövat ärendet och anser för sin del att vissa smärre justeringar och tillägg torde behöva göras till fiskeriingenjörens förslag. Samtliga kompletteringar är av det slaget att de enkelt kan tillföras förslaget. Enligt fiskeriintendenten bör anläggandet av fiskvägen kunna utföras som ett statligt beredskapsarbete. Anläggningskostnaden beräknas till 1,2 milj. kr. exklusive observationskammare. Enligt förslaget bör fiskeristyrelsen bli sökande och framtida huvudman för anläggningen. Frågan om ersättning till Jokks by för försämrat laxfiske bör
JoU 1977/78:23
regleras genom överenskommelse mellan kammarkollegiet och Jokks byamän eller genom prövning hos vattendomstolen. Ärendet är f. n. föremål för fiskeristyrelsens prövning.
Utskottet vill erinra om att riksdagen vid åtskilliga tillfällen haft att ta ställning till frågor huruvida olika projekt skall komma till utförande av arbetsmarknadspolitiska skäl. Det har kunnat gälla t. ex. beredskapsarbeten eller industribeställningar. Arbetsmarknadsutskottet, som i allmänhet haft att bereda dessa ärenden, har därvid intagit den ståndpunkten att det är riksdagens uppgift att ta ställning till ekonomiska ramar och principer för arbetena, däremot inte att avgöra om ett projekt skall utföras och i så fall vid vilken tidpunkt. Sådana ställningstaganden bör utifrån det aktuella läget göras av regeringen och vederbörande myndigheter. Det är på dessa plan man har bäst möjligheter att i detalj pröva ett projekts angelägenhetsgrad ställt i relation till bl. a. sysselsättningsläget och de alternativa möjligheter som kan stå till buds.
När det gäller det förslag som förs fram i motionen 303 finns det såväl fiskeripolitiska som sysselsättningspolitiska skäl som i och för sig talar för projektet. I enlighet med de principer som nyss angivits bör emellertid avgörandet om och när projekt av detta slag bör komma till utförande tillkomma regeringen och vederbörande myndigheter. Som framgår av den lämnade redogörelsen har ärendet avancerat förhållandevis långt. I och för sig bör det sålunda finnas förutsättningar för att det planerade anläggningsarbetet snabbt kan sättas i gång.
Från de utgångspunkter utskottet nyss redovisat finns det inte skäl att nu föreslå någon åtgärd på grund av motionen 303.
Licensiering av yrkesfiske
Enligt fiskerikommittén krävs i framtiden en noggrann planering av fiskeflottans kapacitetsutveckling så att denna hålls inom de ramar som anges av tillgängliga fångst- och avsättningsmöjligheter. För att de stödåtgärder som kommittén föreslår skall få avsedd effekt är det enligt kommittén nödvändigt att på ett administrativt enkelt sätt kunna avgränsa det yrkesmässiga fiske som skall få del av stödet från andra former av fiske, t. ex. fritids- och husbehovsfiske. Kommittén föreslår ett system med licens eller förvärvsfisketillstånd för förvärvsmässigt fiske som skall administreras av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd.
Meningarna är delade bland remissinstanserna om kommitténs förslag till licensiering av fisket. Till dem som är positiva hör bl. a. Sveriges fiskares riksförbund. Vissa remissinstanser anser att planering av fisket är nödvändig men ställer sig mera avvaktande till ett licensieringsförfarande. Fiskeristyrelsen framhåller att förslaget närmast innebär en registrering av stödberättigade yrkesfiskare. Flera remissinstanser framhåller
JoU1977/78:23
nödvändigheten av att också binäringsfiskarna beviljas licens. Några remissinstanser framhåller att till licens bör knytas villkor om viss fångstinriktning. De remissinstanser som avstyrker förslaget anser en licensiering inte vara nödvändig för att statligt stöd skall kunna utges.
För egen del delar jordbruksministern kommitténs uppfattning att en planering av fisket bl. a. förutsätter att yrkesfisket kan avgränsas från andra former av fiske. Med yrkesfiske avser jordbruksministern sådant fiske som utgör vederbörandes huvudsakliga inkomstkälla eller eljest är av betydelse för vederbörandes försörjning. I yrkesfisket inkluderas således också binäringsfisket. För att främja yrkesfisket bör också fortsättningsvis ett väl avpassat statligt stöd lämnas. Stödet bör givetvis komma endast yrkesfiskare till godo och inte med dem konkurrerande fiskare som på fritid fiskar i förvärvssyfte och samtidigt är heltidssysselsatta inom annat yrke.
Det framhålls i propositionen att kommitténs förslag till licensiering av yrkesfisket är avsett att skapa garantier för att det statliga stödet till fisket, främst rationaliseringsstödet och prisstödet, kommer yrkesfisket till del. Förslaget innebär däremot inte att yrkesfiske som sådant skall vara underkastat tillståndstvång.
Mot bakgrund härav och då önskemålet om licensiering i enlighet med kommitténs förslag är väl förankrat bland yrkesfiskets företrädare förordar jordbruksministern att ett licenssystem införs i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag. Självklart bör också i fortsättningen gälla att t. ex. beviljande av rationaliseringsstöd föregås av prövning av förutsättningarna härför i det enskilda fallet. Jordbruksministern understryker att licenssystemet inte bör innebära förbud mot yrkesfiske för dem som inte har licens.
Licens bör kunna avse antingen fiskelag som bedriver yrkesfiske med visst fartyg eller enskild yrkesfiskare.
Fråga om licens bör enligt propositionen prövas av fiskeristyrelsen eller fiskenämnd. För styrelsens handläggning av licensfrågor bör i enlighet med kommitténs förslag inrättas en särskild delegation. Det ankommer på regeringen att besluta i denna fråga liksom om delegationens sammansättning m. m. Det förutsätts att Sveriges fiskares riksförbund skall kunna bistå myndigheterna vid den utredning som kan behövas i anslutning till licensprövningen och därigenom underlätta handläggningen av denna.
Licens som villkor för statligt stöd bör kunna tillämpas fr. o. m. budgetåret 1979/80.
I anslutning till förevarande avsnitt av propositionen framhålls i motionen 1815 att stor hänsyn måste tas till de speciella förhållanden som råder i vissa kust- och skärgårdsområden. Kustbefolkningen måste ges samma möjligheter till sidoinkomster som jordbruket har för att därmed erhålla en dräglig inkomst. Enligt motionen befarar befolk -
JoU1977/78:23
ningen att den urgamla rätten till husbehovsfiske kan bli allvarligt kringskuren. Det framhålls i motionen att licensiering inte är nödvändig för att statligt stöd skall utgå till fiskarna. Den kontrollapparat som erfordras härför finns redan. Motionärerna anser att en licensiering, om den genomförs och skall bli meningsfull, självfallet måste knytas till fiskets utövande. Detta talar enligt motionen för att ett ställningstagande till förvärvsfiskelicens bör anstå till dess 1973 års fiskevattensutredning avgivit sitt utlåtande.
Utskottet vill för sin del framhålla att grunden för föreliggande förslag till licensiering av yrkesfisket utarbetats inom en av fiskerikommittén och 1973 års fiskevattensutredning gemensamt tillsatt arbetsgrupp. Förslaget har också som redovisats i propositionen tillstyrkts av sistnämnda utredning.
Under hänvisning härtill och till att föreliggande förslag som i det föregående angivits är väl förankrat bland yrkesfiskets företrädare tillstyrker utskottet att ett licenssystem införs i huvudsaklig överensstämmelse med regeringens förslag. I enlighet härmed avstyrker utskottet i motionen 1815 framlagt yrkande om avslag på propositionen under förevarande punkt. Som det föreslagna systemet är utformat bör det enligt utskottets mening inte innebära några sådana negativa konsekvenser för kustbefolkningen som motionärerna befarar. Utskottet vill erinra om att det av utskottet nyss biträdda förslaget till riktlinjer för fiskeripolitiken särskilt pekar på behovet av regionalpolitiska insatser på fiskets område.
Som anförs i propositionen ankommer det på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för licensprövningen.
Fiskets rationalisering
Ett väsentligt ökat stöd till fiskets rationalisering föreslås i propositionen. Enligt jordbruksministerns mening bör utgångspunkten för statens insatser för fiskets rationalisering vara samhällets, konsumenternas och fiskerinäringens gemensamma intresse av en så effektivt arbetande fiskerinäring som möjligt. Endast genom en fortlöpande rationalisering kan det svenska fisket bli konkurrenskraftigt och ge sina utövare tryggad sysselsättning och tillfredsställande inkomster samtidigt som konsumenterna kan erbjudas fisk till rimliga priser.
Mot denna bakgrund bör det statliga stödet utformas så att det stimulerar de enskilda näringsutövarna till sådana åtgärder som dels förbättrar inkomster och lönsamhet i det enskilda företaget, dels främjar effektiviteten för näringen i dess helhet.
Det statliga stödet till rationalisering av fisket bör därför inriktas på åtgärder som förbättrar effektiviteten hos de äldre fiskefartygen bl. a. genom att dessa förses med starkare motorer och arbetsbesparande eller
JoU 1977/78:23
annan effektivitetsförbättrande utrustning. Vidare bör en successiv förnyelse av fiskeflottan ske genom att rationella typer av nya fartyg utvecklas.
Jordbruksministern föreslår, i huvudsaklig överensstämmelse med fiskerikommitténs förslag, att statligt stöd till fiskets rationalisering bör kunna lämnas i form av fiskerilån, lånegaranti och statsbidrag.
Fiskerilån och lånegaranti bör enligt propositionen kunna lämnas för förvärv av fiskefartyg eller för åtgärd som är ägnad att effektivisera och förbilliga driften av fiskefartyg eller varaktigt förbättra sådant fartyg.
Bland övriga förslag kan nämnas att statsbidrag i samband med nybyggnad av fiskefartyg bör kunna lämnas med upp till 10 % av kostnaden för fartyget, dock med högst 100 000 kr. Lånetaket för fiskerilån föreslås höjt till 1 milj. kr. Vidare läggs bl. a. fram förslag om ett särskilt rationaliseringsstöd i kust- och skärgårdsområden och vid insjöar där det från allmän synpunkt är önskvärt att upprätthålla ett fiske.
De förslag som framläggs i propositionen under förevarande avsnitt föranleder ingen erinran från utskottet. Detta innebär att utskottet även tillstyrker i propositionen framlagt förslag om avveckling av omställningsstödet till fiskare vid stundande budgetårsskifte.
Samtidigt med att förevarande proposition förelagts riksdagen har regeringen uppdragit åt fiskeristyrelsen att i samarbete med styrelsen för teknisk utveckling, sjöfartsverket och Sveriges fiskares riksförbund utreda behovet av och de närmare förutsättningarna för att utveckla nya typer av fiskefartyg.
Utskottet, som i likhet med jordbruksministern fäster stor vikt vid denna fråga, hälsar regeringens initiativ med tillfredsställelse och kan för sin del ansluta sig till de synpunkter på uppläggningen av ifrågavarande utredning som anförts i regeringens direktiv till fiskeristyrelsen. Utredningsarbetet bör sålunda bedrivas med utgångspunkt i att ett antal typer och storlekar av fiskefartyg behövs med hänsyn till de former i vilka det svenska fisket bedrivs. I utredningsuppdraget skall ingå att göra en inventering och utvärdering av de fartygstyper som redan finns i marknaden eller är under utveckling och som bedöms lämpliga. Utveckling av helt nya typer av fiskefartyg bör föreslås endast om lämplig fartygstyp saknas eller det eljest bedöms motiverat. Därvid bör eftersträvas sådana fartygstyper som kan byggas i serieproduktion på svenska varv. En annan utgångspunkt för utredningen bör vara att byggnadskostnaden skall vara rimlig i förhållande till de intäkter som kan förväntas från fiske med fartyget.
I samband härmed har väckts några motioner som närmast har sin bakgrund i de sysselsättningssvårigheter som råder inom den svenska varvsindustrin. Enligt motionen 1781 bör sålunda i första hand de
JoU1977/78:23
mindre varvens kapacitet utnyttjas för den i propositionen förordade förnyelsen av fiskeflottan. Dessa resurser bör därför bli föremål för den tillsatta utredningens prövning. Ett sådant varv, som icke minst av sysselsättningsmässiga skäl bör komma i fråga, är Lunde Varv i Ådalen. Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts i fråga om de mindre varven vid förnyelsen av fiskeflottan. I motionen 1814 erinras i detta sammanhang om det utvecklingsarbete, som bedrivits vid Karlskronavarvet AB angående tillverkning av fiskefartyg av glasfiberarmerad plast. Ett sådant fartyg har också tillverkats. Erfarenheterna är enligt motionen goda. Det bör således finnas goda förutsättningar att utnyttja Karlskronavarvets erfarenheter på området och snabbt kunna påbörja serietillverkning av denna fartygstyp, som har många fördelar framför andra tänkbara konstruktioner. Bl. a. är underhållskostnaderna låga. Fartygstypen har vidare inbyggda isolerande egenskaper som är värdefulla för produkter som måste kylas. Motionärerna framhåller att det av Karlskronavarvet utvecklade fiskefartyget i glasfiberarmerad plast väl uppfyller i propositionen redovisade krav på ny typ av fiskefartyg lämpat att ersätta föråldrade, medelstora trätrålare. Fartyget kan i händelse av krig — om så erfordras — utnyttjas för försvarsändamål.
Den sistnämnda motionen berör också kapitalfrågan i samband med förnyelsen av fiskeflottan. Det erinras om att investeringskostnaderna i sammanhanget är höga. För att påskynda förnyelsen av fiskeflottan bör enligt motionen fiskare, som inte kan anskaffa erforderligt investeringskapital, ges möjligheter att genom leasingförfarande, dvs. genom långtidsförhyrning, anskaffa nytt fartyg. För att nedbringa leasingavgiften bör möjlighet ges för svenskt varv som serietillverkar fiskefartyg att tillgodogöra sig det i propositionen förordade rationaliseringsstödet i samma utsträckning som sådant stöd skulle utgått om berörd fiskare själv beställt fartyget. Stödet skall bara utgå till sådana fartyg som hyrs av yrkesfiskare med licens. Om fartyget senare används för annat ändamål bör ej avskriven del av det statliga stödet återkrävas. För att ytterligare nedbringa kostnaderna för den enskilde fiskaren bör också marinens möjligheter att i krigstid utnyttja fartyget för försvarsändamål undersökas.
I vad avser den sist väckta frågan innebär regeringens av utskottet biträdda förslag att statligt rationaliseringsstöd som regel endast bör utgå till företag som kan bedömas ha förutsättningar att bestå på sikt och ge dem som arbetar i företaget tryggad utkomst. För att uppfylla detta villkor måste företaget bedömas kunna uppnå en sådan lönsamhet att de i fisket heltidssysselsatta såväl på kort som lång sikt kan få en tillfredsställande inkomst samtidigt som medel för framtida erforderliga investeringar skapas. Det statliga stödet bör inriktas på sådana företag där ägarna själva deltar i fisket.
JoU 1977/78:23
16 Stöd bör om särskilda skäl föreligger även kunna lämnas till bestående företag som utan att fullt ut uppfylla dessa villkor ändå bedöms kunna erbjuda rimliga villkor.
Som synes är stödet uppbyggt närmast med sikte på det aktuella fiskeföretagets förhållanden. Huruvida det med beaktande av stödets syfte är lämpligt och även tekniskt möjligt att utforma reglerna beträffande ifrågavarande stöd så att även ett förfarande av leasingtyp kan komma i fråga bör lättare kunna prövas när resultatet av fiskeristyrelsens utredning föreligger. I avvaktan härpå synes motionen i förevarande del inte böra påkalla någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet har som inledningsvis nämnts berett näringsutskottet tillfälle att från sina utgångspunkter yttra sig över motionerna 1781 och 1814. Näringsutskottet (NU 1977/78: 5 y) anser för sin del i likhet med motionärerna det väsentligt att möjligheterna att utnyttja kapaciteten hos mindre och medelstora varv prövas under fiskeristyrelsens utredningsarbete. Utskottet påpekar att dessa varv i flera fall har en avgörande betydelse för sysselsättningen på de orter där de är belägna.
Näringsutskottet anser det knappast ligga inom utskottets ämnesområde att bedöma den allmänna lämpligheten av det system för leasingförfarande i samband med anskaffning av nybyggda fiskefartyg som skisseras i motionen 1814. Utskottet vill emellertid understryka betydelsen av åtgärder som kan underlätta finansieringen av fiskefartyg som byggs vid svenska varv.
Jordbruksutskottet ansluter sig till näringsutskottets uttalanden. I vad avser uppläggningen av fiskeristyrelsens utredningsarbete i stort vill dock utskottet för sin del framhålla att det förefaller naturligt att frågan om lämplig utformning av nya fartygstyper, bl. a. av säkerhetsskäl och arbetsmiljöskäl, i första hand ägnas uppmärksamhet när det gäller de fortsatta övervägandena. Först när mera preciserat underlag i angivna hänseende föreligger torde mera konkreta diskussioner kunna tas upp rörande var fartygen skall byggas m. m.
Liksom näringsutskottet förutsätter jordbruksutskottet att frågor rörande de mindre och medelstora varven kommer att behandlas i den proposition om varvsindustrin som har aviserats till juni 1978.
Med det anförda bör de båda motionerna 1781 och 1814 i nu berörda avseende få anses besvarade.
Jordbruksministern fäster stort avseende vid att tillfredsställande bedömningar kan göras av förutsättningarna för och lönsamheten av de åtgärder, vartill statligt stöd kan lämnas. I propositionen förordas därför att vid fiskeristyrelsen inrättas tre tjänster som ekonomikonsulent. Kostnaden härför för nästa budgetår bör enligt förslaget bestridas genom överskridande av tionde huvudtitelns anslag Fiskeristyrelsen.
Av tillhandakommet protokoll från förhandling mellan statens för -
JoU 1977/78:23
handlingsråd (FHR) och personalorganisationerna i förevarande ärende framgår att arbetstagarsidan bl. a. framfört yrkanden om inrättande av ytterligare tre biträdestjänster vid fiskeristyrelsen och ytterligare fyra assistenttjänster vid fiskerinämnderna. Yrkandena har lämnats utan bifall av FHR, varefter förhandlingen förklarats avslutad.
Utskottet finner för sin del inte anledning till erinran mot vad i propositionen anförts om personalförstärkningar under nästa budgetår. Frågor om det ytterligare personalbehov som eventuellt kan bli följden av nu förordade ändringar i fiskeripolitiken torde få bedömas i samband med den årliga budgetprövningen.
Prisregleringens utformning, m. m.
Kommittén föreslår ett nytt prisregleringssystem för fisk. Förslaget innebär att s. k. normpriser fastställs för olika fiskslag och sorteringar. Om det förstahandspris som uppnås på marknaden understiger normpriset, föreslås att pristillägg skall utgå till fiskaren med 75 % av mellanskillnaden. Pristillägg föreslås utgå inom ramen för s. k. normkvantiteter för vissa fiskslag. Dessutom föreslås att också ett lägstapris och ett överskottspris skall fastställas.
Normpriser och normkvantiteter föreslås bli fastställda av statsmakterna efter överläggningar mellan jordbruksnämnden och dess konsumentdelegation samt fiskets förhandlingsdelegation.
Jordbruksministern ställer sig positiv till grundtankarna bakom och huvudlinjerna i kommitténs förslag och förordar att normpriser för olika fiskslag fastställs inom ramen för normkvantiteter. Om marknadspriset till producent understiger normpriset bör ett pristillägg utgå. Pristillägget bör dock inte motsvara hela skillnaden mellan marknadspris och normpris. En lägsta prisnivå bör som hittills upprätthållas för den fisk som säljs på marknaden. Fisk som inte kan säljas till lägsta pris bör övertas av regleringsföreningen Svensk fisk. För fisk som övertagits bör föreningen betala ett s. k. överskottspris. Lägstapris och överskottspris bör fastställas av Svensk fisk. I samband med att lägstapris fastställs bör föreningen eftersträva att avsättningen av fisk i största möjliga utsträckning främjas och att kostnaderna för prisregleringen blir så låga som möjligt.
Utskottet tillstyrker att det i propositionen framförda förslaget läggs till grund för ett nytt prisregleringssystem för fisk. Som i propositionen anförs är en avgörande fördel med ett så utformat prisregleringssystem att det ger fisket möjligheter att delta i överläggningar om en prisnivå för fisk så avvägd att den i princip ger fisket kompensation för kostnadsstegringar och fiskarna en rimlig ersättning för sitt arbete. Härigenom får fisket en i princip motsvarande ställning som jordbruket har haft sedan lång tid. Att även konsumenterna ges ett ökat inflytande
JoU1977/78:23
över prisnivån är som jordbruksministern framhåller givetvis av stort värde.
Den närmare tekniska utformningen av systemet bör som i propositionen har föreslagits utarbetas av en arbetsgrupp. Arbetsgruppen, i vilken bör ingå bl. a. företrädare för Sveriges fiskares riksförbund och för konsumentintresset, bör sträva efter så enkla och praktiska lösningar som möjligt. De nu förordade riktlinjerna för prisregleringen torde kunna tilllämpas tidigast fr. o. m. budgetåret 1979/80.
I motionen 1815 noteras att det nya prisregleringssystemet bl. a. syftar till att ge yrkesfiskarna en bättre ersättning för arbetsinsatserna. För att större prisökningar för konsumenterna skall undvikas bör enligt motionen fisk tillföras de baslivsmedel som är föremål för statliga subventioner liknande dem som tillerkänns produkter från jordbruket som mjölk, kött etc.
Utskottet vill erinra om att det nya prisregleringssystemet bl. a. är uppbyggt med syfte att ge konsumenterna ett ökat inflytande över prisnivån på fisk. Hur denna kommer att påverkas i förhållande till nuläget av övergången till det nya systemet torde mera klart framgå sedan den föreslagna arbetsgruppen konkretiserat utformningen av detsamma och överläggningar ägt rum i frågan. Systemet torde som nämnts kunna tillämpas i sin nya form tidigast fr. o. m. budgetåret 1979/80. Såvitt avser frågan om subventioner från statens sida bör framhållas att såväl det förordade systemet för reglering av priserna på fisk som de föreslagna bestämmelserna rörande statligt stöd till fiskets rationalisering i sig innebär en inte obetydlig statlig subventionering på förevarande område.
Under hänvisning till det anförda vill utskottet föreslå att motionen 1815 i nu förevarande del inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Vad jordbruksministern anfört under avsnitten prisregleringens finansiering, gränsskyddet och särskilda åtgärder för insjöfisket föranleder ingen erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida. Detsamma gäller i propositionen framlagt förslag om reglering av priserna på fisk under budgetåret 1978/79 som innebär att prisreglering på fisk under sagda budgetår utformas enligt i huvudsak samma grunder som under innevarande budgetår.
Anslagsfrågor
I propositionen föreslås att riksdagen till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag av 3 milj. kr. Av beloppet avser 2,5 milj. kr. utsättningsåtgärder, varav 1,7 milj kr. utsättning av laxfisk i kustvatten, 200 000 kr. utsättning på försök av ål i kustvatten och 600 000 kr. utsättning av ål och lax -
JoU 1977/78:23
fisk i insjöar. Vidare förordas att 500 000 kr. anslås för att främja utveckling och försöksverksamhet på fiskets område. Därvid har bl. a. räknats med att 100 000 kr. skall avse åtgärder inriktade på det yrkesmässiga insjöfisket.
Odling och utsättning av laxfisk har hittills i stor utsträckning finansierats med avgifter som inflyter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918: 523). Enligt jordbruksministerns bedömning är dessa avgiftsmedel inte längre tillräckliga för de reproduktionsåtgärder som behövs.
Fiskerikommittén har föreslagit att prisregleringsavgift skall tas ut på lax och ål och att medel ur prisregleringskassan för fisk skall kunna användas för utsättningsåtgärder. Också jordbruksministern delar kommitténs uppfattning att kostnaderna för vissa sådana åtgärder för lax och ål bör kunna bestridas inom ramen för fiskprisregleringen. Frågan anses böra aktualiseras i kommande överläggningar om prisregleringen.
Utskottet biträder förslaget att prisregleringsavgift skall tas ut på lax och ål och att medel ur prisregleringskassan skall kunna användas för utsättningsåtgärder. Att sådana åtgärder nästa budgetår i avvaktan på kommande prisöverläggningar finansieras över budgeten föranleder heller ingen invändning från utskottets sida. Utskottet tillstyrker därför propositionen i nu berörda avseende. Som anförs i propositionen bör vattenavgiftsmedlen genom förordade åtgärder bättre kunna förslå för de övriga ändamål som finansieras med dem.
Vad här anförts innebär att utskottet inte anser att den förordade utvidgningen av prisregleringens avgiftsunderlag till att också omfatta ål skulle få sådana menliga konsekvenser för ifrågavarande fiske som befaras i motionen 1813. Enligt utskottets mening bör denna i avbidan på resultatet av kommande överläggningar inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Till bidrag till fiskets rationalisering m. m. bör enligt propositionen anvisas ett förslagsanslag av 6 milj. kr. för nästa budgetår. Förslaget tillstyrks av utskottet.
Som redovisas i propositionen föreslog fiskerikommittén att statsbidrag inom ramen för rationaliseringsstödet till fisket borde kunna beviljas till fiskodling och utsättning av fisk. Jordbruksministern har dock inte ansett sig kunna biträda förslaget.
Regeringens ställningstagande kritiseras på denna punkt i motionen 1815, vari bl. a. framhålls att fiskodling är en värdefull tillgång vid livsmedelsförsörjningen i andra länder. Enligt motionen skulle säkerligen avancerade odlingar av blåmussla ge den av sysselsättningssvårigheter drabbade kustbefolkningen i norra Bohuslän arbete och utkomst. Motionärerna framhåller att i länder som exempelvis Spanien, Italien, Portugal och Frankrike detta slag av musselodling är en inkomstbringande näring. De försöksodlingar som är på gång och som prövats i norra Bohuslän visar att odling av blåmussla i dessa kustvatten kan bli en näring av stor
JoU 1977/78:23
omfattning. För att göra odlingen av blåmussla i Bohusläns kustband till en verklig näring och i någon mån kompensera tillbakagången av djuphavsfisket bör enligt motionärernas mening samhället träda till och kustbefolkningen uppmuntras genom ekonomiskt stöd till en utvecklad musselodling.
Frågan om att göra odlingen av blåmussla i Bohuslän till en näring som delvis kunde kompensera tillbakagången av djuphavsfisket behandlades av riksdagen i början av detta riksmöte med anledning av ett motionsyrkande om utredning i ämnet (JoU 1977/78: 1). Därvid redovisades att en utredning i hithörande ämne redan verkställts i så måtto att fiskeadministrativa utredningen i sitt i juni 1975 avlämnade betänkande (Ds Jo 1975:7) om åtgärder för att främja svensk fiskodling också tagit upp frågan om blåmussleodling på västkusten. I nämnda betänkande har fiskeadministrativa utredningen dragit upp riktlinjer för forskning, utvecklingsarbete och stödåtgärder i olika former för odling av fisk, m. m. för utsättning och konsumtion. Omfattningen av odlingsverksamheten avseende utsättningsfisk behandlas dock av 1973 års fiskevattensutredning. Vid riksdagsbehandlingen hänvisades till att fiskeadministrativa utredningens betänkande var föremål för prövning inom jordbruksdepartementet. Syftet med den då aktuella motionen ansågs därmed tillgodosett.
Utskottet vill i förevarande sammanhang fästa uppmärksamheten på att det förslag till utformning av stödet till fiskets rationalisering, som utskottet i de föregående tillstyrkt, bl.a. innebär att fiskerilån och lånegaranti bör kunna lämnas för mindre anläggning för beredning av fisk eller för fiskodling, om verksamheten bedrivs i kombination med yrkesmässigt fiske. Under hänvisning härtill och till alltjämt pågående prövning av hithörande frågor inom jordbruksdepartementet föreslår utskottet att motionen 1815 lämnas utan åtgärd i förevarande del.
Utskottet har funnit sig böra i detta sammanhang även behandla den fristående motionen 589 om en laxodlingsanläggning i Mörrum. I motionen påpekas att det svenska fisket alltmer kommer att förskjutas till östersjön genom utflyttningen av den svenska fiskegränsen till mittlinjen i östersjön, och detta innebär att fisket längs ostkusten och framför allt sydkusten får en ökande betydelse. När statsmakterna skall ta ställning till det framtida statliga engagemanget på fiskodlingens område föreligger, anser motionären, tungt vägande skäl för att placera en laxodlingsanläggning i Mörrum. Detta bör riksdagen enligt motionen ge regeringen till känna.
Utskottet vill erinra om att frågan om utbyggd fiskodling i Mörrum tidigare flera gånger har behandlats av riksdagen, senast föregående höst med anledning av ett motionsyrkande om bemyndigande för domänverket att använda investerings- och driftsmedel för fiskodling i Mörrum.
Utskottet har i hithörande sammanhang förklarat sig vara väl med -
JoU 1977 78:23
vetet om att fisket efter bl. a. lax är av stor betydelse för de svenska yrkesfiskarna. Utskottet har för sin del vid flera tillfällen uttryckt tillfredsställelse över de åtgärder som under senare år vidtagits och alltjämt vidtas i syfte att främja bl. a. laxodlingen i Mörrumsån. I överensstämmelse härmed har utskottet i mycket kunnat instämma i vad som anförts om nödvändigheten av ett ändamålsenligt utnyttjande av Mörrumsåns möjligheter för en riklig och livskraftig reproduktion av laxfisk. I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete rörande behovet av utbyggnad av laxodlingsanstalten i Mörrum har dock motioner i ämnet hittills inte ansetts böra påkalla någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Det åsyftade utredningsarbetet anförtroddes i juli 1976 åt fiskeristyrelsen i samverkan med domänverket och länsstyrelsen i Blekinge län. Som redovisades när frågan senast behandlades av riksdagen (JoU 1977/78: 1) har fiskeristyrelsen i enlighet med sitt uppdrag inkommit till jordbruksdepartementet med den begärda redovisningen i ämnet. Ärendet är f. n. föremål för departementets prövning i anslutning till fiskeadministrativa utredningens betänkande rörande åtgärder för att främja svensk fiskodling.
Utskottet finner mot bakgrund av de förslag sorn framlagts i nu förevarande proposition och i avvaktan på resultatet av alltjämt pågående överväganden inte anledning att påfordra något riksdagens ytterligare initiativ till följd av motionen 589. Det må i sammanhanget erinras om att i den av fiskeristyrelsen genomförda utredningen rörande behovet av en utbyggnad av statens laxodlingsanstalt i Mörrum ingått att även beakta de ändrade förutsättningar för den naturliga reproduktionen av lax och öring i ån som kunde bli en följd av ändrade vattenhushållningsbestämmelser för sjön Åsnen i Kronobergs län. Detta spörsmål ingår också bland dem som prövas av 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07).
I propositionen gjorda anslagsberäkningar i övrigt och uttalanden i anslutning därtill föranleder ingen erinran från utskottets sida. Detta innebär att utskottet bl. a. godtar att kostnaderna för särskilda pristillägg för fisk för nästa budgetår beräknas till oförändrat 25 milj. kr. och att ramen för lån från fiskerilånefonden höjs från 9 milj. kr. till 25 milj. kr. för budgetåret 1978/79.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen
1. godkänner de i propositionen förordade allmänna riktlinjerna för fiskeripolitiken,
JoU1977/78:23
2. beträffande reproduktion av fisk lämnar motionen 1977/78: 1815, yrkande 3 i förevarande del, utan åtgärd,
3. beträffande byggande av laxtrappa vid Jokkfallet lämnar motionen 1977/78: 303 utan åtgärd,
4. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1977/78: 1815, yrkande 2, godkänner de i propositionen förordade grunderna för licensiering av yrkesfiske,
5. godkänner de i propositionen förordade grunderna för stöd till fiskets rationalisering,
6. beträffande utveckling av fartygstyper m. m.
a. anser motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814, yrkande 1, besvarade med vad utskottet anfört,
b. lämnar motionen 1977/78:1814, yrkande 2, utan åtgärd,
7. godkänner vad i propositionen anförts om avveckling av omställningsstöd till fiskare,
8. godkänner de i propositionen förordade grunderna för prisreglering på fisk m. m.,
5. beträffande viss subventionering av fisk lämnar motionen 1977/78: 1815, yrkande 1, utan åtgärd,
10. godkänner vad i propositionen förordats om stöd till beredning och avsättning av fisk och fiskprodukter,
11. medger att för tiden intill den 30 juni 1979 reglering av priserna på fisk, m. m. jämte vad därmed hänger samman samt användningen av medel i prisregleringskassan för fisk får ske enligt de grunder som förordats i propositionen,
12. beträffande prisregleringsavgift på ål lämnar motionen 1977/ 78: 1813 utan åtgärd,
13. till Främjande i allmänhet av fiskerinäringen för budgetåret 1978/79 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.,
14. beträffande stöd till fiskodling lämnar motionen 1977/78: 1815, yrkande 3 i förevarande del, utan åtgärd,
15. beträffande laxodlingsanstalt i Mörrum lämnar motionen 1977/78: 589 utan åtgärd,
16. beträffande bidrag till fiskets rationalisering m. m.
a. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om fångstbegränsningsbidrag,
b. medger att under budgetåret 1978/79 statsbidrag beviljas till fiskets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr.,
c. till Bidrag till fiskets rationalisering m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,
17. beträffande statlig kreditgaranti för fiske
a. medger att under budgetåret 1978/79 statlig garanti beviljas för lån till fiskeföretag med sammanlagt högst 20 000 000
JoU 1977/78:23
kr., för lån till fiskets berednings- och konservindustri med sammanlagt högst 10 000 000 kr. och för lån till åtgärder som främjar fritidsfisket med sammanlagt högst 2 000 000 kr.,
b. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,
18. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret 1978/79 anvisar ett förslagsanslag av 25 000 000 kr.,
19. till Fiskerilånefonden för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag av 17 000 000 kr.,
20. till Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag av 6 700 000 kr.,
21. beträffande statens fiskredskapslånefond
a. godkänner vad i propositionen förordats om statsbidrag till följd av stormskador på fiskeredskap under år 1977,
b. till Statens fiskredskapslånefond för budgetåret 1978/79 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 kr.
Stockholm den 18 april 1978 På jordbruksutskottets vägnar EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Bertil Jonasson (c), Filip Johansson (c), Åke VVictorsson (s), Gunnar Olsson (s), Håkan Strömberg (s), Tage Adolfsson (m), Ove Karlsson (s), Rune Johnsson i Mölndal (c), Karl-Erik Svartberg (s), Sven Eric Lorentzon (m), Torkel Lindahl (fp), Wivi-Anne Radesjö (s) och Ingrid Andersson (m).
JoU 1977/78: 23
Näringsutskottets yttrande Bilaga
1977/78: 5 y
över vissa motioner med anledning av propositionen 1977/78:112 om riktlinjer lör fiskeripolitiken, m. m.
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har hemställt om yttrande av näringsutskottet över motionerna 1977/78: 1781 och 1977/78: 1814, vilka har väckts med anledning av propositionen 1977/78: 112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m. m.
Utgångspunkten för de båda motionerna är det uppdrag att utreda vissa frågor i samband med utveckling av fiskefartyg som regeringen den 23 februari 1978 har givit fiskeristyrelsen och som omnämns i propositionen (s. 78). Förslag om ett utredningsuppdrag med denna inriktning ingick i betänkandet (SOU 1977: 74) Fiskerinäringen i framtiden, vilket ligger till grund för propositionen.
I likhet med motionärerna anser näringsutskottet det väsentligt att möjligheterna att utnyttja kapaciteten hos mindre och medelstora varv prövas under fiskeristyrelsens utredningsarbete. Dessa varv har i flera fall en avgörande betydelse för sysselsättningen på de orter där de är belägna.
Det ligger knappast inom näringsutskottets ämnesområde att bedöma den allmänna lämpligheten av det system för leasingförfarande i samband med anskaffning av nybyggda fiskefartyg som skisseras i motionen 1977/78: 1814. Utskottet vill emellertid understryka betydelsen av åtgärder som kan underlätta finansieringen av fiskefartyg som byggs vid svenska varv.
Utskottet förutsätter att frågor rörande de mindre och medelstora varven kommer att behandlas i den proposition om varvsindustrin som har aviserats till juni 1978.
Stockholm den 13 april 1978
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Nils Erik Wååg (s), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Ångström (fp), Johan Olsson (c), Rune Jonsson i Husum (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Erik Johansson i Hållsta (c), Lars Ljungberg (m) och Bertil Dahlén (fp).
NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1973