Med anledning av propositionen 1979/80:16 om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen jämte motioner

NU 1979/80:20

Näringsutskottets betänkande 1979/80:20

med anledning av propositionen 1979/80:16 om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen jämte motioner

Ärendet

I propositionen 1979/80:16 (handelsdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen som föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndiga regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande statsrådet förordat sluta nytt avtal med Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd,

3. antaga förslag till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m.

Med anledning av propositionen har väckts tre motioner, som redovisas i det följande (s. 2).

Utrikesutskottet har avgivit yttrande (UU 1979/80:1 y) i ärendet (bilaga, s. 11).

Propositionen

Statlig exportfrämjande verksamhet har bedrivits under en lång tid. Svenska beskickningar och konsulat har som en huvuduppgift att främja den svenska exporten. Utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet leds av utrikesdepartementet. Sveriges exportråd bildades år 1972 av staten och näringslivet genom Sveriges allmänna exportförening för att planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Exportrådet leder verksamheten vid handelssekreterarkontoren. Inom regeringskansliet handlägger handelsdepartementet frågor som rör handelssekreterarna och Exportrådet.

I propositionen föreslås att riktlinjerna för denna verksamhet ändras. Förslagen får ses mot bakgrund av strävandena att göra den statliga exportfrämjande fältorganisationen mer marknadsanpassad och enhetlig.

Förslagen innebär att nuvarande organisation, dvs. handelssekreterarkontor jämsides med beskickning/konsulat, bibehålls i mer betydande länder med marknadsekonomi. I länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande organisation, dvs. beskickning/konsulat. När det gäller för Sverige kommersiellt mer betydande statshandels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning i

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 20

NU 1979/80:20

normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses bestå. Enligt lagförslaget (s. 3 i propositionen) får Exportrådet därutöver viss funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat. Detta innebär att Exportrådet inom ramen för givna allmänna instruktioner skall lämna anvisningar för exportfrämjande verksamhet på i stort samma sätt som nu sker för handelssekreterarna. Den administrativa ledningen av utrikesrepresentationens exportfrämjande verksamhet ligger kvar hos utrikesdepartementet. Exportrådets utökade roll kräver att avtalet mellan dess huvudmän staten och Exportföreningen revideras. Regeringen föreslås få bemyndigande att sluta sådant avtal.

Förslagen avses gälla från den 1 januari 1980.

Motionerna

Yrkanden

Motionerna är följande:

1979/80:86 av Anders Högmark (m). vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående finansieringen och prissättningen av Exportrådets service till de mindre företagen,

1979/80:87 av Johan Olsson (c), vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att Exportrådet i sin verksamhet i ökad omfattning söker samarbete med näringslivets branschorganisationer.

2. att en styrelseplats samt suppleant i Sveriges exportråd skall representera de mindre och medelstora företagen och utses efter samråd med de näringslivsorganisationer som företräder småföretagen och exportinriktade branschförbund,

1979/80:88 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. avslår förslaget i propositionen 1979/80:16 om viss funktionell direktivrätt för Sveriges exportråd gentemot beskickningar och konsulat,

2. hos regeringen hemställer om en utredning som skall se över statens exportfrämjande verksamhet i hela dess vidd.

Motivering

Regeringens förslag att Sveriges exportråd skall få en funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat avvisas i motionen 1979/80:88. Motionärerna anser att detta förslag innebär att samverkan mellan statsapparaten och det enskilda kapitalet ytterligare kommer att förstärkas och att storfinansens makt kommer att öka. Förslaget innebär att

NU 1979/80:20

den exportfrämjande organisationen får två huvudmän, och detta kan knappast medföra att verksamheten på fältet får en effektivare ledning, säger motionärerna. Dessa menar vidare att förslagen i propositionen är alltför begränsade, då de inte bygger på en översyn av all den exportfrämjande verksamhet som staten bedriver.

I motionen 1979/80:87 förordas olika åtgärder för att understödja främst de mindre och medelstora företagens ansträngningar att öka sin export. Motionären framhåller att det hittills är de stora företagen som dominerar den svenska exporten och att det därför är ytterst angeläget att de mindre och medelstora företagen kan öka sin export. Han erinrar om de insatser som näringslivets branschorganisationer gör för att öka exporten, bl. a. genom sin informations- och utbildningsverksamhet. I många fall kan det vara mest effektivt att i första hand stimulera och underlätta en exportsatsning genom en branschorganisation, säger motionären. Exportrådet bör därför i ökad utsträckning ta kontakt med näringslivets branschorganisationer. Ytterligare en möjlighet att främja den mindre industrins exportansträngningar skulle enligt motionären vara att denna företagskategori tillförsäkrades representation i Exportrådets styrelse.

Även i motionen 1979/80:86 diskuteras olika möjligheter att öka de mindre företagens export. Motionären menar att det finns en stor outnyttjad exportpotential i dessa företag och att det är önskvärt att denna utvecklas betydligt. Han anser att det är angeläget att statens bidrag till den del av Exportrådets verksamhet som är inriktad främst på att ge service till den mindre industrin blir så stort att Exportrådets tjänster framstår som prismässigt attraktiva för dessa företag. Vidare anför han att en snar justering uppåt av abonnemangsavgifterna för exportservice till de mindre företagen skulle allvarligt försvåra exportsatsningar i dessa företag. Detta skulle knappast ligga i linje med övriga ansträngningar för att utveckla de mindre företagen och den svenska exporten.

Utskottet

Den statliga exportfrämjande verksamheten har kraftigt förstärkts och byggts ut under 1970-talet. Sveriges exportråd, som är det centrala organet för att främja svensk export, inrättades år 1972 genom avtal mellan staten och Sveriges allmänna exportförening. Exportrådet, som sorterar under handelsdepartementet, har till uppgift att planera, samordna och genomföra exportfrämjande åtgärder. Det ansvarar för den kommersiella verksamheten inom den specialiserade fältorganisationens 28 handelssekreterarkontor. Under de senaste åren har vidare särskilda handelsavdelningar inrättats vid ambassader i vissa statshandels- och utvecklingsländer som är kommersiellt betydelsefulla för Sverige. Ledningsansvaret fcr handelsavdelningarna åvilar utrikesdepartementet.

NU 1979/80:20

4 Sådana åtgärder som tar sikte på att underlätta företagens - främst då de mindre och medelstora företagens - egna ansträngningar att öka sin export har under det senaste året fått ett kraftigt ökat stöd. Riksdagen beslöt våren 1979 (prop. 1978/79:123, NU 1978/79:59) att väsentligt höja det statliga bidraget till de regionala utvecklingsfonderna. Dessa fonder, som har en bred kontaktyta gentemot länens näringsliv, fungerar i dag som replipunkter på länsnivå för Exportrådet och bedriver viss exportfrämjande verksamhet. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen att anslå 47 milj. kr. för budgetåret 1979/80 till ökade statliga satsningar på export av större projekt inom ramen för ett program ”Svensk projektexport”. Staten underlättar även företagens export genom det exportkreditstöd som lämnas från AB Svensk Exportkredit och av exportkreditnämnden.

De riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen som läggs fram i propositionen syftar till att fältorganisationen skall få en mer samlad ledning och göras mer marknadsanpassad och enhetlig i fråga om organisation och arbetsmetoder. Härigenom skall fältorganisationen få en större slagkraft och bättre kunna utnyttja tillgängliga resurser.

Tyngdpunkten i regeringens förslag ligger sålunda på en förändring av den statliga exportfrämjande organisationen i utlandet och dess ledning. Andra frågor som berörs är principerna för statens anslag till Exportrådet och för avgifter för viss exportservice samt handelssekreterarnas och kommersiella handläggares anställningsförhållanden.

Utskottet behandlar i det följande först förslagen rörande den exportfrämjande verksamhetens organisation och ledning.

I mer betydande länder med marknadsekonomi finns f. n. handelssekreterarkontor jämsides med beskickning/konsulat. I propositionen föreslås att denna organisation bibehålls. I länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också den nuvarande organisationen, dvs. beskickning/konsulat. I för Sverige kommersiellt mer betydande statshandels- och utvecklingsländer skall handelsavdelning i normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses bestå. I propositionen föreslås emellertid att ledningen även för den exportfrämjande verksamheten vid beskickningar och konsulat i viss utsträckning skall kunna anförtros Exportrådet, som därmed skulle tilldelas en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna av samma slag som den rådet nu har i fråga om handelssekreterarkontoren.

Som framgår av propositionen innebär denna delegering att Exportrådet får rätt till viss myndighetsutövning. Eftersom Exportrådet inte är en statlig myndighet måste delegeringen ske genom lag. I propositionen föreslås i detta syfte en ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. Vidare föreslås att regeringen skall bemyndigas träffa avtal om Exportrådets nya uppgift med Exportrådets

NU 1979/80:20

andre huvudman, Sveriges allmänna exportförening, i huvudsaklig överensstämmelse med ett avtalsförslag som är fogat till propositionen.

Den närmare utformningen av Exportrådets direktivrätt skall övervägas av regeringen i samråd med Exportrådet. Även UD-utredningen (UD 1978:02) skall beakta denna fråga.

Förslaget att Exportrådet skall få en funktionell direktivrätt gentemot utrikesrepresentationen avvisas i motionen 1978/79:88. Motionärerna menar att en sådan rätt innebär att samverkan mellan statsapparaten och det enskilda kapitalet ytterligare förstärks. De ifrågasätter om förändringen kommer att medföra några effektivitetsvinster.

Utrikesutskottet, som har yttrat sig till näringsutskottet instämmer i föredragandens uttalande i propositionen att den föreslagna delegeringen, som formellt endast berör utlandsmyndigheter i länder där det inte finns handelssekreterarkontor, bör kunna göra fältorganisationen mer enhetlig i fråga om organisation och arbetsmetodik. Det är, anför utrikesutskottet, inte fråga om att ge utlandsmyndigheterna två huvudmän för den exportfrämjande verksamheten. Förslagen avser i stället att ge Exportrådet möjlighet att inom ramen för av regeringen fastställda riktlinjer självt ge anvisningar för den löpande exportfrämjande verksamheten till alla delar av fältorganisationen utomlands. Avsikten är däremot inte att i annat avseende ge någon myndighetsställning åt Exportrådet i förhållande till beskickningar och konsulat.

Utrikesutskottet tillstyrker avtals- och lagförslagen i propositionen och avstyrker motionen 1979/80:88. Härvid uttalar utrikesutskottet att det anser att ingen inskränkning bör ske i det ansvar utlandsmyndighetens chef har för myndighetens hela arbete eller för utnyttjandet av myndighetens resurser. Utrikesutskottet säger sig också fästa vikt vid att Exportrådets direktivrätt skall avse endast den löpande exportfrämjande verksamheten och inte andra handelsfrämjande åtgärder. En rad uppgifter av övergripande karaktär skall även fortsättningsvis beredas av utrikes- och handelsdepartementen, framhåller utrikesutskottet, och det framgår av propositionen att regeringen avser att besluta om formerna för den närmare samverkan mellan dessa departement som kan bli erforderlig för att underlätta verksamheten på fältet. Enligt utrikesutskottets mening bör huvudansvaret för planering och genomförande av den handelsfrämjande verksamheten och för dess inordning i Sveriges handelspolitik åvila utrikesdepartementet och handelsdepartementet gemensamt.

Näringsutskottet ansluter sig till utrikesutskottets bedömning när det gäller utformningen och omfattningen av Exportrådets direktivrätt. Näringsutskottet tillstyrker alltså regeringens förslag och avstyrker det här berörda yrkandet i motionen 1979/80:88.

Den i propositionen föreslagna ändringen av statens bidrag till Exportrådets finansiering berör den exportservice som lämnas till mindre företag. I det

NU 1979/80:20

nuvarande avtalet mellan staten och Sveriges allmänna exportförening stadgas att staten skall bidra till Exportrådets nettokostnader för exportservice till ”den mindre industrin”. I propositionen påpekas att det har förelegat svårigheter att beräkna detta belopp. Den ändring i avtalet som nu föreslås innebär att man skall beräkna skillnaden mellan Exportrådets kostnader för exportservice till och abonnemangsintäkterna från småexportörer. Denna företagskategori skall i fortsättningen benämnas ”företag med export av mindre omfattning” och sålunda inkludera även tjänsteexportörer. Den angivna beräkningen skall göras i samband med den sedvanliga budgetbehandlingen för det nästkommande budgetåret. Staten kan därvid på förhand ange sitt bidragsbelopp. Om den beräknade skillnaden blir större än det belopp som staten är villig att bidra med skall staten i samråd med Exportföreningen låta justera abonnemangsavgiften för denna företagskategori och/eller diskutera kostnaderna och ambitionsnivån för Exportrådets service för det aktuella budgetåret så att statsbidraget beräknas täcka rådets merkostnader för service till småexportörerna. Någon avräkning i efterhand förutsätts inte ske om det visar sig föreligga en skillnad mellan beräknat och verkligt utfall.

Detta förslag kommenteras i motionen 1979/80:86. Motionären anser att det är angeläget att den stora grupp av mindre företag som har en stor outnyttjad exportpotential stimuleras att i ökad utsträckning utnyttja Exportrådets tjänster. Han betonar vikten av att det statliga bidraget blir av den omfattningen att Exportrådets tjänster framstår som prismässigt attraktiva för mindre företag som avser att gå ut på exportmarknaden. Vidare påpekas att en höjning av abonnemangsavgifterna skulle försvåra de mindre företagens exportsatsningar och att den därför inte skulle ligga i linje med ansträngningarna för att utveckla dessa företag och den svenska exporten. Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande i enlighet med vad han anför om finansieringen och prissättningen av Exportrådets service till de mindre företagen.

Regeringens förslag syftar till att det stöd som ges till bl. a. de mindre företagens export skall effektiviseras och byggas ut. Exportrådet kommer enligt avtalsförsiaget att kunna lämna tjänster till annan än abonnent då syftet är att uppmuntra exportfrämjande verksamhet eller att knyta nya abonnenter till rådet. Handelssekreterarna kan i dag lämna viss service utan ersättning vid förfrågningar av mindre omfattning. Av Exportrådets anslagsframställning för kommande budgetår framgår att efterfrågan från mindre företag på icke avgiftsbelagda tjänster från Exportrådet har ökat mycket kraftigt. Antalet abonnenter uppgår f. n. till 3 152, varav 2 306 tillhör kategorin mindre företag.

För varuexporterande företag beräknas avgiften till Exportrådet på exportens storlek. Den lägsta avgiften. 500 kr., erläggs för ett exportvärde upp till 165 000 kr. Avgiften stiger till 2 000 kr. vid en export av 6,7 milj. kr. Häröver beräknas avgiften till 0,3 promille av exportvärdet jämte en fast

NU 1979/80:20

summa. Under de senaste åren har avgifterna höjts varje år. Utskottet räknar med att Exportrådet då det skall lägga fast nya avgifter för service och nya abonnemangsavgifter uppmärksammar följderna härav för företagens exportansträngningar. Dessutom vill utskottet peka på att riksdagen vid behandlingen av regeringens förslag till anslag till Exportrådet har möjlighet att avväga det statliga bidraget med hänsyn till önskad ambitionsnivå för rådets exportservice. Något särskilt uttalande från riksdagen enligt hemställan i motionen 1979/80:86 är enligt utskottets mening inte motiverat.

Förslagen i propositionen berör även vissa personalfrågor, främst handelssekreterarnas ställning.

Som handelssekreterare rekryteras vanligen tjänstemän i eller nära företagsledningen i svenska företag med exportinriktning. Enligt hittillsvarande praxis har de i regel förordnats för tre-fyra år. För att flexibilitet och förnyelse i organisationen skall säkerställas har det varit en princip att förordnandet inte förlängs för en ny period.

Dessa principer för rekrytering av handelssekreterare bör enligt propositionen gälla även fortsättningsvis. Förordnandetiden för handelssekreterarna skall dock göras mer flexibel och kunna variera mellan tre och fem år beroende bl. a. på vilken typ av marknad förordnandet gäller. Samma regler skall också gälla i de fall då rekryteringen av chef och handläggande personal till ett handelskontor inom beskickning eller av enstaka kommersiella handläggare sker utanför utrikesförvaltningen. Marknadens särart bör enligt propositionen vara styrande vid rekrytering av chefer för handelskontor vid ambassad. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är väsentligt att den exportfrämjande organisationen är flexibel och kan anpassas till olika marknadsförhållanden. En förutsättning härför är möjligheten att anställa personal på tidsbegränsade förordnanden. Utskottet tillstyrker därför de riktlinjer för personalpolitiken som lämnas i propositionen.

Exportrådets verksamhet inom Sverige tas upp i motionen 1979/80:87. Motionären anser att exportrådet i ökad omfattning bör söka samarbete med näringslivets branschorganisationer. Han önskar att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

I den plan för sin verksamhet som Exportrådet lägger fram i anslagsframställningen för budgetåret 1980/81 framgår att rådet under de två senaste åren har aktiverat samarbetet med utvecklingsfonder, handelskamrar och expon i landet. För att tillgodose efterfrågan på exportfrämjande tjänster avser rådet att under budgetåret 1979/80 inrätta en särskild enhet. Denna skall ansvara för samordning av exportfrämjande tjänster mellan Exportrådet och regionala organ samt för samordning och utveckling av exportfrämjande tjänster för mindre industriföretag. Enheten skall vidare arbeta för att öka den uppsökande verksamheten och företagsanalyser. Kostnaden för enheten beräknas till ca 2 milj. kr.

Det är, som motionären framhåller, viktigt att alla möjligheter att öka de

NU 1979/80:20

mindre företagens export tas till vara. Utskottet utgår från att Exportrådet i sin verksamhet kommer att nära samarbeta med olika organisationer på fältet. Näringslivets branschorganisationer kommer därvid naturligen att spela en viktig roll. Utskottet anser inte att något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är motiverat.

Då Exportrådet som en uppgift har att försöka öka exporten från mindre företag är det enligt motionen 1979/80:87 rimligt att denna företagskategori finns representerad i Exportrådets styrelse. Motionären föreslår att riksdagen skall uttala att en styrelseledamot jämte suppleant i Exportrådet skall representera de mindre och medelstora företagen och utses efter samråd med de näringslivsorganisationer som företräder småföretagen och med exportinriktade branschförbund.

Exportrådets styrelse skall enligt förslaget till avtal mellan staten och Exportföreningen bestå av åtta ledamöter och lika många suppleanter. Hälften skall utses av regeringen och hälften av Exportföreningen. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Enligt vad utskottet inhämtat har huvudmännen för rådet hittills inte funnit anledning att införa bestämmelser om att det ankommer på viss organisation eller företagskategori att utse en eller flera ledamöter. Motionärens förslag innebär alltså ett avsteg från den praxis som hittills har tillämpats. Utskottet finner det naturligt att parterna vid val av styrelseledamöter noga beaktar betydelsen av att tillräcklig sakkunskap rörande de mindre företagen finns företrädd i Exportrådets styrelse. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet finner utskottet dock inte motiverad.

I motionen 1979/80:88 kritiseras förslagen i propositionen såsom alltför begränsade. Motionärerna efterlyser en samlad översyn av den exportfrämjande verksamheten och klarare målsättningar för statens insatser på detta område. De begär att en utredning skall tillsättas med uppgift att se över statens exportfrämjande verksamhet i hela dess vidd.

Utskottet vill först erinra om att den utredning, vars arbete ligger till grund för förslagen i propositionen, hade i uppdrag att studera fältorganisationen samt hemmaorganisationens ledning och dess samordning av fältorganisationen. Avsikten med utredningsarbetet var inte att diskutera lämpligheten av olika exportfrämjande åtgärder. De förslag till riktlinjer för exportfrämjandeverksamheten som regeringen nu har lagt fram syftar främst till att effektivisera fältorganisationen.

En viktig del av Exportrådets verksamhet är information och utbildning om de förhållanden som gäller vid export. Inte minst riktar sig denna verksamhet till främst de mindre företagen. Avsikten är att uppmuntra och underlätta dessa företags exportansträngningar. En omfattande aktivitet i detta syfte förekommer regionalt i regi av, förutom Exportrådet, utvecklingsfonderna i länen samt handelskamrar, olika branschorganisationer och vissa expon. Statens industriverk och utvecklingsfonderna bedriver en aktiv exportfrämjande verksamhet som finansieras med allmänna medel. Härvid

NU 1979/80:20

förekommer ett nära samarbete med Exportrådet. Ett problem är dock de olika principer för debitering av exportfrämjande tjänster som fonderna respektive Exportrådet har. Utvecklingsfondernas verksamheter håller f. n. på att byggas upp. Utskottet finner det inte lämpligt att nu förorda att den totala statliga exportfrämjandeverksamheten skall ses över och avstyrker därför det nämnda motionsyrkandet. I detta sammanhang vill utskottet understryka att de exportfrämjande åtgärder som vidtas inom landet med stöd av statliga medel så långt möjligt bör samordnas. Det torde vara ändamålsenligt att Exportrådet, som har ansvaret för och en ingående erfarenhet av exportfrämjandearbete på fältet, får ett samordnande ansvar för utbudet av exportfrämjande tjänster.

Utskottet hemställer

1. beträffande funktionell direktivrätt för Sveriges Exportråd

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 momentet 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1979/80:88 yrkandet 1 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

2. beträffande finansiering och prissättning av exportservice till de mindre företagen

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 momentet 1 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1979/80:86 godkänner i propositionen angivna riktlinjer,

3. beträffande förslagen i propositionen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:16 i övrigt

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 2,

b) bemyndigar regeringen att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förordats i propositionen sluta nytt avtal med Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd.

c) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m..

4. beträffande Exportrådets samarbete med näringslivets branschorganisationer att

riksdagen avslår motionen 1979/80:87 yrkandet 1.

5. beträffande sammansättningen av Exportrådets styrelse att riksdagen avslår motionen 1979/80:87 yrkandet 2,

6. beträffande utredning om statens exportfrämjande verksamhet att riksdagen avslår motionen 1979/80:88 yrkandet 2.

Stockholm den 6 december 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1979/80:20

10 Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Bengt Sjönell (c), Lennart Pettersson (s), Carl Tham (fp), Karl Björzén (m). Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s) och Lennart Blom (m).

NU 1979/80:20

11 Utrikesutskottets yttrande 1979/80:1 y

med anledning av proposition om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 13 november 1979 beslutat bereda utrikesutskottet tillfälle avge yttrande över propositionen 1979/80:16 om riktlinjer för den statliga exportfrämjande organisationen samt över yrkandet 1 i den i anslutning därtill väckta motionen 1979/80:88.

Propositionen

Den organisation för exportfrämjande som etablerades år 1972 har nu varit verksam ett antal år. Under dessa har organisationen ute i världen byggts ut såväl inom ambassader som i form av handelssekreterarkontor. Vidare har staten initierat ett antal aktiviteter som nära berör exportfrämjandet samt tillskapat nya organ på regional nivå i Sverige. Det har därför inom utrikesoch handelsdepartementen ansetts lämpligt att inom ramen för en utredning göra en översyn av fältorganisationen för exportfrämjandet liksom av hemmaorganisationen i den del av verksamheten som avser ledning och samordning av fältorganisationen, heter det i propositionen. En närmare beskrivning av nuvarande förhållanden och utredningens överväganden ges i betänkandet (Ds H 1979:1) Exportfrämjandets organisation - en översyn.

I propositionen föreslås att nuvarande organisation bibehålls i mer betydande länder med marknadsekonomi, dvs. handelssekreterarkontor jämsides med beskickning/konsulat. I länder där efterfrågan på statliga exportfrämjande tjänster är mer begränsad behålls också nuvarande organisation, dvs. beskickning/konsulat. I för Sverige kommersiellt mer betydande statshandels- och utvecklingsländer föreslås att handelsavdelning i normalfallet inrättas inom beskickning. Såväl handelssekreterarkontor som handelsavdelningar föreslås i framtiden få beteckningen handelskontor.

Den operativa ledningen för fältorganisationen utövas i dag av utrikesdepartementet vad avser utrikesrepresentationen och av Sveriges exportråd (SE) vad avser handelssekreterarna.

Exportrådets nuvarande direktivrätt gentemot handelssekreterarna avses bestå. I propositionen föreslås emellertid att även ledningen för den exportfrämjande verksamheten vid beskickningar och konsulat i viss utsträckning bör kunna anförtros Exportrådet, som därmed skulle tilldelas en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna på samma sätt som rådet nu har i fråga om handelssekreterarkontoren.

Den närmare utformningen av SE:s funktionella direktivrätt är enligt

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

föredragandens mening en fråga för regeringen i samråd med SE. Den bör även beaktas i UD-utredningens arbete. De riktlinjer som den inom utrikesoch handelsdepartementen företagna utredningen dragit upp bör därvid vara vägledande, heter det i propositionen.

De uppgifter som föreslås bli delegerade till SE innebär i viss utsträckning myndighetsutövning. Överlämnandet av uppgifterna måste därför ske genom lag. En ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. bör därför vidtagas. Den föreslagna ändringen i lagen medför behov av följdändringar i förordningen med samma benämning samt i instruktionen för utrikesrepresentationen. Det ankommer på regeringen att fatta beslut i dessa frågor. Författningsändringarna liksom aktuella instruktionsändringar bör träda i kraft den 1 januari 1980.

En förutsättning för att SE skall kunna tilldelas ytterligare uppgifter är att överenskommelse träffas härom med den andre huvudmannen för SE, Sveriges Allmänna Exportförening. Vid förhandlingar mellan staten och SAE har enighet nåtts om ett förslag till nytt avtal från och med den 1 januari 1980. Avtalsförslaget har fogats som bilaga 3 till propositionen.

Exportrådets direktivrätt skall emellertid inte omfatta de handelsfrämjande uppgifter som ligger utanför den exportfrämjande verksamheten. Det framhålls också i propositionen att en rad uppgifter gentemot fältorganisationen av mer övergripande karaktär även framgent skall beredas av utrikesoch handelsdepartementen och att den administrativa ledningen av beskickningarnas exportfrämjande verksamhet skall ligga kvar i UD.

Slutligen förutskickas i propositionen att regeringen skall besluta om formerna för den närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen, som kan bli erforderlig i avsikt att underlätta ledningen av fältverksamheten.

Motionen

I det till utskottet för yttrande överlämnade yrkandet 1 i motionen 1979/80:88 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen beslutar

1. att avslå förslaget i propositionen 1979/80:16 om viss funktionell direktivrätt för Sveriges exportråd gentemot beskickningar och konsulat.

Motionärerna anför som motivering härför dels att vpk är motståndare till att storfinansens makt ytterligare stärks, dels att det är tvivelaktigt om förslaget skulle medföra en mer effektiv ledning av verksamheten på fältet, eftersom de som inom utlandsmyndigheterna arbetar med exportfrämjande åtgärder genom förslaget skulle få två huvudmän.

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

13 Utskottet

Utskottet begränsar sitt yttrande till att omfatta frågan om Sveriges exportråds direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna (huvudsakligen avsnitt 2.3 i propositionen).

Fältorganisationen för den exportfrämjande verksamheten består i dag av handelssekreterarkontor, som lyder under Sveriges exportråd, och av beskickningar och konsulat, som leds av utrikes- och handelsdepartementen. För att motverka den oklarhet och bristande effektivitet som denna tudelning av det löpande exportfrämjande arbetet kan medföra, föreslås i propositionen att till Exportrådet delegeras viss direktivrätt även gentemot beskickningar och konsulat.

Som framgår av propositionen innebär denna delegering att Exportrådet får rätt till viss myndighetsutövning. En liknande möjlighet har även andra myndigheter. Eftersom Exportrådet inte är en statlig myndighet måste delegeringen ske genom lag. I propositionen föreslås i detta syfte en ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare m. m. Vidare föreslås i propositionen att regeringen skall bemyndigas träffa avtal om Exportrådets nya uppgift med Exportrådets andre huvudman. Sveriges Allmänna Exportförening, i huvudsaklig överensstämmelse med ett till propositionen fogat avtalsförslag.

Den närmare utformningen av Exportrådets direktivrätt skall utredas av regeringen i samråd med Exportrådet. Även den sittande UD-utredningen skall beakta denna fråga.

I motionen 1979/80:88 hemställs att förslaget rörande delegering av direktivrätt till Exportrådet avslås, bl. a. med motiveringen att effektivitetsvinsterna är tvivelaktiga.

Utskottet delar föredragandens uppfattning att den föreslagna delegeringen, som formellt endast berör de utlandsmyndigheter som inte har handelssekreterarkontor, bör kunna göra fältorganisationen mer enhetlig i fråga om organisation och arbetsmetodik. Det är enligt utskottets mening inte fråga om att ge utlandsmyndigheterna två huvudmän för den exportfrämjande verksamheten. Förslagen avser i stället att ge Exportrådet, det halvstatliga organ som har till uppgift att centralt svara för planering, samordning och genomförande av åtgärder för att främja svensk export, möjlighet att inom ramen för av regeringen fastställda riktlinjer självt ge anvisningar för den löpande exportfrämjande verksamheten till alla delar av fältorganisationen utomlands. Avsikten är inte att i annat avseende ge någon myndighetsställning åt Exportrådet i förhållande till beskickningar och konsulat.

Utskottet, som anser att någon inskränkning inte bör ske i det ansvar utlandsmyndighetens chef har för myndighetens hela arbete eller för utnyttjandet av myndighetens resurser, tillstyrker för sin del det i propositionen framlagda förslaget till nytt avtal med Sveriges Allmänna Exportfö -

NU 1979/80:20 (UU 1979/80:1 y)

rening om Sveriges exportråd samt förslaget till ändring i lagen (1975:490) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekreterare. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkandet 1 i motionen 88. Samtidigt fäster utskottet vikt vid att Exportrådets direktivrätt endast skall avse den löpande exportfrämjande verksamheten och inte andra handelsfrämjande åtgärder. Vidare skall en rad uppgifter av övergripande karaktär även fortsättningsvis beredas av utrikes- och handelsdepartementen.

Av propositionen framgår också att regeringen avser att besluta om formerna för den närmare samverkan mellan utrikes- och handelsdepartementen som kan bli erforderlig för att underlätta verksamheten på fältet. Enligt utskottets mening bör huvudansvaret för planering och genomförande av den handelsfrämjande verksamheten och för dess inordning i Sveriges handelspolitik åvila utrikesdepartementet och handelsdepartementet gemensamt.

Stockholm den 29 november 1979

På utrikesutskottets vägnar ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Gertrud Sigurdsen (s), Anders Ljunggren (c), Sture Palm (s), Olle Göransson (s), Ingrid Sundberg (m), Mats Hellström (s), Per-Olof Strindberg (m), Jan Bergqvist (s), Sture Korpås (c), Carl Lidbom (s), Björn Molin (fp), Axel Andersson (s) och Paul Grabo (c).

GOTAB 64085 Stockholm 1979