Bet. 1986/87:SkU46

Fe om vissa justeringar av reglerna för lagervärdering (prop. 1986/87:132)

Typ: Betänkande
Datum: 1987-05-07
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande 1986/87:46 fe

om vissa justeringar av reglerna för lagervärdering (prop. 1986/87:132)

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag till detaljändringar i lagervärderingsreglerna som har lagts fram i proposition 1986/87:132.

I en reservation (m, fp, c) yrkas - i anslutning till en motion i frågan - att djur med låga saluvärden i jordbruk och i renskötseln skall kunna värderas enligt de principer som gäller i inkomstslaget rörelse.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1986/87:132 att riksdagen antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

I propositionen föreslås vissa justeringar av reglerna för värdering av lager.

Ett av förslagen gäller supplementärregel I, dvs. den regel som gör det möjligt att grunda nedskrivningen på det genomsnittliga lagervärdet för de två närmast föregående beskattningsåren. Regeringsrätten har i en dom slagit fast att företag i intressegemenskap som bedriver likartad verksamhet får tillämpa regeln endast under förutsättning att samtliga företag i gruppen redovisar en lagerminskning. Enligt förslaget skall något sådant krav inte längre gälla.

Vidare föreslås en komplettering av reglerna för värdering av djur på jordbruksfastighet och i renskötselrörelse.

Den nya utformningen av supplementärregel I är avsedd att tillämpas fr. o. m. 1986 års taxering och de nya reglerna för värdering av djur fr. o. m. 1988 års taxering.

1 Riksdagen 1986/87. 6 sami Nr 46

1 Lagförslagen har följande lydelse.

SkU 1986/87:46

1 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 41 §

2.1 Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen på tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall godtas vid inkomstberäkningen, om värdesättningen inte står i strid med vad nedan i denna punkt eller i punkt 3 sägs.

Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade.

Lagret vid beskattningsårets utgång får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av lagrets anskaffningsvärde eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen är lägre, sistnämnda värde, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. För tillgångar, som den skattskyldige framställt eller bearbetat, skall som anskaffningsvärde anses direkta tillverkningskostnader (materialkostnader och arbetslöner) ökade med ett tillägg sorn svarar mot den del av de indirekta tillverkningskostnaderna som skäligen belöper på tillgångarna, därvid hänsyn dock inte behöver tas till ränta på eget kapital.

Avdrag för inkurans medges inte med större belopp än vad den skattskyldige enligt vid självdeklarationen fogad utredning visar svara mot den konstaterade värdenedgången på lagret på balansdagen. Oaktat vad nu sagts medges dock avdrag för inkurans med fem procent av det lägst? av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden om detta inte framstår såsom uppenbart opåkallat, eller med det högre procenttal som riksskatteverket kan ha ange» för lagren inom vissa branscher eller hos vissa grupper av skattskyldiga.

Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning varom fråga är. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 50 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

2 Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får

1 Senaste lydelse 1983:983.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

Uppgår värdet på lagret, beräknat till anskaffnings- elter återanskaffningsvärdet och i förekommande fall efter avdrag för inkurans, till lägre belopp än som motsvarar medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets utgång i stället tas upp till lägst ett belopp motsvarande förstnämnda värde på detta lager efter avdrag med 50 procent av sagda medeltalsvärde. Därvid skall lagren vid jämförelseårens utgång tas upp till anskaffningsvärdena eller, om återanskaffningsvärdena på balansdagarna i fråga varit lägre, sistnämnda värden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. I fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse gäller dock att värdet av djuren skall tas upp till den genomsnittliga produktionskostnaden eller till det allmänna saluvärdet eller —i förekommande fall -till anskaffningsvärdet. Föreligger sådant fall att 50 procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moderoch dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning), får tillämpa reglerna i föregående stycke endast under förutsättning

djuret tas upp lägst till 50 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Uppgår värdet på lagret till lägre belopp än medeltalet av värdena på lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren (jämförelseåren), får lagret vid beskattningsårets utgång tas upp till lägst ett belopp motsvarande skillnaden mellan värdet på lagret vid denna tidpunkt och 50 procent av jämförelseårens medeltalsvärde. Som värde på lagret anses det lägsta av anskaffningsvärdet och återanskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans, eller, i fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse, den genomsnittliga produktionskostnaden. Har någon produktionskostnad inte fastställts skall som värde på djuret anses det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att 50 procent av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Skattskyldig, som ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moderoch dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning), får utnyttja reglerna i föregående stycke endast under förutsättning

1* Riksdagen 1986187. 6 sami. Nr 46

Rättelse: S. 10 rad 4 tillkommer: Marianne Andersson (c)

Nuvarande lydelse

att dessa tillämpas av samtliga företag som tillhör gruppen. Vad nu har sagts gäller dock endast i fråga om verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Föreslagen lydelse

att övriga företag som tillhör gruppen inte tar upp lagret till lägre belopp än skillnaden mellan värdet vid beskattningsårets utgång och 50 procent av jämförelseårens medeltalsvärde. Ett medeltalsvärde skall beräknas även för företag i gruppen som ännu inte har bedrivit verksamhet under tre beskattningsår. Den nu angivna förutsättningen gäller endast i fråga om verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Ingår råvaror eller stapelvaror i lagret, får dessa varor eller en del av dem tas upp till lägst sjuttio procent av varornas värde beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren. Tillämpas denna regel får lagret inte värderas enligt bestämmelserna i sjätte stycket.

Är det på grund av överenskommelse om återköp eller annan omständighet uppenbart att vissa varor anskaffats för annat ändamål än att ingå i den skattskyldiges normala verksamhet, skall bestämmelserna i tredje-åttonde styckena inte tillämpas i fråga om dessa varor. Varorna får i sådant fall inte tas upp till lägre belopp än det lägsta av varornas anskaffningseller återanskaffningsvärden, i förekommande fall efter avdrag för inkurans.

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond, som avses i 41 d §. får lagret inte tas upp till lägre belopp än 65 procent av det värde som enligt tredje—femte styckena skall ligga till grund för lagervärderingen. Bestämmelserna i sjätte-åttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resullatutjämningsfond, som avses i 41 d §, får lagret tas upp till lägst 65 procent av det värde som enligt tredje stycket skall ligga till grund för värderingen. Lager av djur får tas upp till lägst 65 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djur som avses i femte stycket sista meningen får tas upp till lägst 65 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Bestämmelserna i sjätte-åttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

Vad som föreskrivits i föregående stycke gäller även i det fall då den skattskyldige ingår i en grupp näringsidkare mellan vilka intressegemenskap råder (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning) och något av dessa företag yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond. En sådan avsättning skall dock beaktas endast om den hänför sig till verksamhet i förvärvskälla som har sådant samband med verksamheten i den skattskyldiges förvärvskälla att verksamheterna skulle

SkU 1986/87:46

4 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

ha ansetts utgöra en förvärvskälla om de hade bedrivits av ett enda företag.

Utan hinder av vad som föreskrivits ovan i denna anvisningspunkt om den lägsta värdesättning på lagret, som kan godtas vid inkomstberäkningen, får det lägre värde på lagret godtas som den skattskyldige med hänsyn till föreliggande risk för prisfall visar vara påkallat.

Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras eller säljs vidare av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det görs sannolikt att sådant prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna levereras.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.

2. De nya bestämmelserna i sjunde stycket av anvisningspunkten tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Skattskyldig får genom besvär i den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623) föra talan om sådan ändring i 1986 års taxering som föranleds av dessa bestämmelser.

3. De nya bestämmelserna i övrigt tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

2 Förslag till

SkU 1986/87:46

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 3 och 4 §§

2.' Vid beräkning av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande.

Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenhet tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som före den 1 mars taxeringsåret gått till ända närmast intill utgången av beskattningsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Utgår räkenskapsåret efter beskattningsåret, skall värdet minskas med insättningar och ökas med uttag som skett efter utgången av beskattningsåret.

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse tas upp till de värden, som riksskatteverket enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret, eller — om delta ger en lägre värdering —till djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Har riksskatteverket inte fastställt något värde tas djuret upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tas till inkurans och prisfallsrisk.

Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lager värderas som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse tas upp till de värden, som riksskatteverket enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) senast har fastställt före utgången av det år som närmast föregår taxeringsåret, eller - om sådant värde inte har fastställts för vissa djur — till det allmänna saluvärdet. Vid värdering av lager skall hänsyn tas till inkurans och prisfallsrisk.

' Senaste lydelse 1981:635.

6 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

SkU 1986/87:46

Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas inte till annan latent skatteskuld än utskiftningsskatteskuld, såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar.

Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas till trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehas med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda värde.

Bostadsbyggnader på en jordbruksfastighet och tomtmark för byggnaderna skall inte behandlas som tillgångar i förvärvskälla inom inkomstslaget jordbruksfastighet i annat fall än då byggnaderna används som bostad för ägarens eller arrendatorns arbetskraft. Om en bostadsbyggnad med tomtmark på grund av vad nu har sagts inte skall behandlas som tillgång i förvärvskällan, skall inte heller de till byggnaden och tomtmarken hänförliga låneskulderna anses ingå i förvärvskällan. På byggnaden och tomtmarken skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Med bostadsbyggnad avses byggnad som till övervägande del är inrättad för bostadsändamål. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte på förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt.

Egendom, som enligt 4 kap. 5§ första stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ingår i en industrienhet avseende täktmark och - i förekommande fall - industribyggnad på sådan mark eller i en exploateringsenhet, skall, om egendomen inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgång i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse.

Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren regelbundet upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning), skall, om de inte enligt kommunalskattelagen utgör tillgångar i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses utgöra en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att

a) egendomen ingår i en eller flera småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen och har beskattningsnaturen annan fastighet och

b) fastighetsägarens fritidsuthyrning på orten av sådan egendom, som avses under a och inte utgör tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus eller tomter avsedda för småhus som ägs av annan än fastighetsägaren.

Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas

för fysisk person: de personer som anges i 35 § 1 a mom. kommunalskattelagen,

för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närstående personer, för fåmansföretag som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i företaget samt dem närstående personer.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan innehas indirekt genom förmedling av juridisk person.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

7 Motion

1986/87:Skl49 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen till den del den avser värderingen av djur vid beräkning av nettointäkten av jordbruksfastighet och av renskötselrörelse,

2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. 1988 års taxering skall lägsta värdets princip gälla vid värdering av djur vid beräkning av nettointäkten av jordbruksfastighet och av renskötselrörelse.

Utskottet

Ett varulager får i allmänhet skrivas ned till lägst 50 % av anskaffningsvärdet eller - om återanskaffningsvärdet är lägre - av detta värde, efter avdrag för inkurans. Härigenom uppkommer i allmänhet en obeskattad lagerreserv. För att förhindra att en senare minskning av lagret framtvingar en upplösning av denna reserv finns en särskild regel (supplementärregel I) som innebär att nedskrivning dock medges med 50 % av medeltalet av lagrets anskaffningseller återanskaffningsvärde vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren, efter avdrag för inkurans.

Enligt gällande praxis får företag inom en intressegrupp med likartad verksamhet utnyttja supplementärregel I endast under förutsättning att lagret minskat för samtliga företag. I propositionen föreslås att detta krav inte längre skall gälla. Supplementärregeln skall i fortsättningen kunna tillämpas om alla de aktuella företagen redovisar ett lagervärde som uppgår till minst 50 % av det nyss angivna medelvärdet.

För att supplementärregel I såsom avsikten varit skall kunna utnyttjas om lagret inom en företagsgrupp totalt sett har minskat i värde tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Beträffande lager av djur på jordbruksfastighet och i renskötselrörelse gäller speciella regler. Värdet på ett sådant lager skall normalt tas upp till lägst 50 % av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av ifrågavarande slag enligt särskilda föreskrifter som fastställs av riksskatteverket. Här bortses från dyrbara avelsdjur o.d. som värderas för sig enligt andra principer.

I propositionen föreslås att denna regel kompletteras med tanke på att produktionskostnaden för vissa djur, exempelvis värphöns, kommit att överstiga det allmänna saluvärdet. Det kan i sådana fall för närvarande inträffa att värdet av djurlagret i sin helhet måste tas upp till ett belopp som överstiger det allmänna saluvärdet, trots att möjligheten till nedskrivning med 50 % utnyttjats fullt ut. Förslaget innebär att man i denna situation skall kunna ta upp lagret till ett belopp som motsvarar det allmänna saluvärdet.

I motion Skl49 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m) yrkas att det lägsta av produktionsvärdet och det allmänna saluvärdet skall läggas till grund för värderingen. Enligt motionärernas mening bör lagervärderingsreglerna vara likformiga för rörelse och jordbruksfastighet.

Som framgår av propositionen kan det i en djurbesättning ingå djur som närmast har karaktär av inventarier och andra djur med karaktär av lagertillgångar. Så länge verksamheten inte bedrivs i rörelseform undviker

SkU 1986/87:46

man den besvärliga gränsdragningen mellan dessa båda kategorier och svårigheterna vid värderingen genom att djurbesättningen i sin helhet skall behandlas såsom lager och genom reglerna om en enhetlig värdering enligt riksskatteverkets schabloner.

Enligt utskottets uppfattning kan det inte i detta sammanhang komma i fråga att överväga en ändring av reglerna så att principerna för lagervärdering i allmänhet till alla delar blir tillämpliga på djur. Som anförs i propositionen bör de nuvarande principerna i huvudsak ligga fast till dess att det arbete som pågår inom kommittén (Fi 1985:06) om reformerad företagsbeskattning har slutförts. För att undvika oskäliga effekter i sådana speciella fall som avses i propositionen bör det dock godtas att djurlagret i sin helhet tas upp till ett belopp som motsvarar det allmänna saluvärdet, om detta understiger det lägsta värdet enligt nuvarande regler.

Utskottet tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande supplementärregel l

att riksdagen bifaller proposition 1986/87:132 i denna del,

2. beträffande värderingen av djur

att riksdagen avslår motion 1986/87:Skl49 och bifaller proposition 1986/87:132 i denna del,

3. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan hemställt antar de vid proposition 1986/87:132 fogade förslagen till

1. lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Stockholm den 7 maj 1987 På skatteutskottets vägnar Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Olle Westberg (s), Kjell Johansson (fp)*, Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Lars Hedfors (s), Karl Björzén (m), Bruno Poromaa (s), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Leif Olsson (fp), Marianne Andersson (c) och Sylvia Lindgren (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

SkU 1986/87:46

9 Reservationer

SkU 1986/87:46

Värderingen av djur (mom. 2 och 3 i motsvarande del)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Leif Olsson (fp) och Marianne Andersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sorn framgår” och på s. 9 slutar med ”avstyrker motionen.” bort ha följande lydelse:

Lagervärderingen bygger i allmänhet på lägsta värdets princip, dvs. att det lägsta av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet för tillgångar av olika slag skall läggas till grund för värderingen. När det gäller djur inom jordbruket har reglerna av praktiska skäl utformats på annat sätt. Att man här utgår från den genomsnittliga produktionskostnaden bygger emellertid på förutsättningen att denna kostnad i princip är lägre än det allmänna saluvärdet.

Enighet råder om att detaljutformningen för djur i jordbruk på grund av ändrade förhållanden bör justeras. Som framgår av de framställningar från Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och riksskatteverket (RSV) som ligger till grund för propositionen har det allmänna saluvärdet för mjölkkor och ungnöt av vissa skäl kommit att sjunka under den genomsnittliga produktionskostnaden. När det gäller höns ligger produktionskostnaden avsevärt högre än saluvärdet. Utvecklingen har alltså medfört att reglerna i vissa fall leder till för höga värden.

Regeringens förslag löser emellertid inte problemen utan medför bara en marginell förändring. Att man enligt förslaget tvingas att tillämpa en och samma värderingsprincip på hela djurlagret överensstämmer inte med vad som gäller för lagertillgångar i allmänhet och leder, som framhålls i motionen, till oskäliga effekter för den som har en blandad djurbesättning.

Denna utformning innebär att man i sådana fall tvingas att lägga hela saluvärdet till grund för beskattningen även för djur med högre saluvärden än 50 % av produktionskostnaden och att beskattningen blir omotiverat hård jämfört med vad som kommer att gälla för den som endast endast har en typ av djur. Snedvridande effekter av detta slag bör givetvis undvikas. Därtill kommer att reglerna blir komplicerade vid den praktiska tillämpningen.

Enligt utskottets mening saknas det också bärande skäl för att — som föreslagits i propositionen - i dessa speciella fall nu frångå den 50- procentsregel som gäller generellt vid lagervärderingen.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att man i enlighet med LRF:s och RSV:s framställningar och i överensstämmelse med vad som gäller för varulager i allmänhet bör kunna tillämpa lägsta värdets princip även i fråga om lager av djur på jordbruksfastighet. JJuvudregeln bör liksom hittills vara att djuren skall tas upp till lägst 50% av den genomsnittliga produktionskostnaden. Om det allmänna saluvärdet förvissa grupper av djur understiger produktionskostnaden bör man för dessa djur i stället utgå från

detta värde. RSV bör alltså i fortsättningen även iaktta saluvärdet för djuren i 10

samband med att verket utarbetar sina föreskrifter rörande värderingen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionen. I övrigt har utskottet inte något att erinra mot propositionen i denna del.

dels att utskottet under moment 2 och moment 3 i motsvarande del bort hemställa

2. beträffande värderingen av djur

att riksdagen med bifall till motion 1986/87:Skl49 och med anledning av proposition 1986/87:132 i denna del beslutar att komplettera värderingsreglerna för djur i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

3. beträffande lagförslagen i vad avser djur

att riksdagen till följd av vad som hemställs ovan dels avslår propositionen i vad den avser ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, dels beslutar att femte, sjätte och tionde styckena i punkt 2 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Anvisningar till 41 §

femte stycket

Utskottets förslag

Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnader. Har denna kostnad inte fastställts, t. ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur får djuret tas upp lägst till 50 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

Reservanternas förslag

Lager av djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse får inte tas upp till lägre belopp än 50 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden eller det allmänna saluvärdet för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande riksskatteverket fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för denna värdering. Särskilt dyrbara avelsdjur och liknande värderas för sig och tas upp lägst till 50 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet.

sjätte stycket

SkU 1986/87:46

11 Utskottets förslag

ningsvärdet och återanskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans, eller, i fråga om djur på jordbruksfastighet eller renskötselrörelse, den genomsnittliga produktionskostnaden. Har någon produktionskostnad inte fastställts skall som värde på djuret anses det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att 50 % av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto får prövas enligt bestämmelserna ovan.

Reservanternas förslag

ningsvärdet och återanskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans, eller, i fråga om djur på jordbruksfastighet eller i renskötselrörelse, den genomsnittliga produktionskostnaden eller det allmänna saluvärdet. För särskilt dyrbara avelsdjur och liknande skall som värde på djuret anses det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Föreligger sådant fall att 50 % av nyssnämnda medeltalsvärde överstiger värdet av lagret vid beskattningsårets utgång medges avdrag även för det överskjutande beloppet om den skattskyldige avsatt motsvarande belopp i räkenskaperna till lagerregleringskonto. Har avdrag medgivits för sådan avsättning skall avsättningen återföras till beskattning nästföljande beskattningsår, därvid frågan om avdrag för förnyad avsättning till lagerregleringskonto får prövas enligt bestämmelserna ovan.

tionde stycket

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond, som avses i 41 d §, får lagret tas upp till lägst 65 procent av det värde som enligt tredje stycket skall ligga till grund för värderingen. Lager av djur får tas upp till lägst 65 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden. Djur som avses i femte stycket sista meningen får tas upp till lägst 65 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Bestämmelserna i sjätte-åttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

Har den skattskyldige vid beräkning av inkomst av viss förvärvskälla yrkat avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond, som avses i 41 d §, får lagret inte tas upp till lägre belopp än 65 procent av det värde som enligt tredje-femte styckena skall ligga till grund för lagervärderingen. Bestämmelserna i sjätteåttonde styckena är inte tillämpliga i nu angivna fall.

SkU 1986/87:46

göteb Stockholm 1987 12983