1 §  Taxering enligt kommunalskattelagen samt enligt lagarna om statlig inkomstskatt och om statlig förmögenhetsskatt sker i den ordning nedan stadgas. Därvid skall iakttagas, att taxeringarna bliva överensstämmande med skatteförfattningarna samt i möjligaste måtto likformiga och rättvisa.

2 §  1 mom. I denna lag förstås med

inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomstskatt och till statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig förmögenhetsskatt;

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 1 kap. 7 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas vartannat år; samt

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som enligt 16 kap.fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering inte äger rum.

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering innefattas under benämningen årlig taxering.

Till den årliga taxeringen hänförs också vad som enligt 68 § skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering. Lag (1986:1284).

4 §  Län indelas i lokala taxeringsdistrikt och särskilda taxeringsdistrikt.

Lokalt taxeringsdistrikt omfattar kommun eller del av kommun. För varje lokalt taxeringsdistrikt skall finnas en lokal taxeringsnämnd som, om inte annat följer av tredje eller fjärde stycket, verkställer taxering av fysiska personer och dödsbon som med tillämpning av bestämmelserna om hemortskommun hör till distriktet.

Särskilt taxeringsdistrikt omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner. Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera särskilda taxeringsdistrikt. För varje särskilt taxeringsdistrikt skall finnas en särskild taxeringsnämnd. Denna verkställer taxering av fysiska personer och dödsbon som med tillämpning av bestämmelserna om hemortskommun hör till distriktet, om inkomstförhållandena är mera invecklade eller om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbetet. Särskild taxeringsnämnd verkställer också taxering av annan skattskyldig än fysisk person och dödsbo, om den skattskyldige med tillämpning av bestämmelserna om hemortskommun hör till distriktet.

Hela riket utgör ett gemensamt taxeringsdistrikt. I distriktet verkställer gemensam taxeringsnämnd taxering av skattskyldiga som saknar hemortskommun i riket. Taxering för gemensamt kommunalt ändamål anses ske för beskattning i särskild kommun.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om indelning i taxeringsdistrikt och om taxeringsnämnds verksamhetsområde med avvikelse från vad som eljest följer av denna paragraf. Lag (1984:1081).

5 §  Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i taxeringsdistrikt, om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden samt om antalet gemensamma taxeringsnämnder och deras verksamhetsområden.

Beslut enligt första stycket skall avse en period av tre taxeringsår, räknat från och med året efter det år då val i hela riket av kommunfullmäktige har ägt rum.

Utan hinder av vad som sägs i andra stycket får beslut enligt första stycket ändras om särskilda skäl talar för det. Nytt beslut skall avse tid som återstår av den period som anges i andra stycket. Lag (1978:316).

6 §  Ordförande i taxeringsnämnd förordnas av länsskattemyndigheten för ett taxeringsår. Förordnande som ordförande i gemensam taxeringsnämnd meddelas av länsskattemyndigheten i Stockholms län.

Övriga ledamöter i taxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val för tid som anges i 5 § andra stycket. Inrättas taxeringsnämnd på grund av beslut enligt 5 § tredje stycket skall dock valet avse den tid som beslutet avser.

Val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i särskilt taxeringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsskattemyndigheten bestämmer efter befolkningstalen. Kommunfullmäktige i Stockholms kommun förrättar val till gemensam taxeringsnämnd.

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. Lag (1986:1284).

6 a §  Länsskattemyndigheten får förordna en tjänsteman vid myndigheten eller vid lokal skattemyndighet (taxeringsnämndsombud) att fullgöra de uppgifter i en taxeringsnämnd som följer av 11 § andra stycket och 63 § tredje stycket. Förordnandet får när som helst återkallas. Lag (1986:1284).

7 §  Antalet valda ledamöter i taxeringsnämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsskattemyndigheten.

För de valda ledamöterna skall lika många supplenater väljas. Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall vid valet även den ordning bestämmas i vilken de skall kallas till tjänstgöring.

Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart underrätta länsskattemyndigheten, taxeringsnämndens ordförande och de valda om utgången av valet. Lag (1986:1284).

8 §  Ordförande i taxeringsnämnd skall vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller ha fyllt sjuttio år. Han får inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara i konkurstillstånd.

Valbar till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd är svensk medborgare, som inte är underårig eller har fyllt sjuttio år och inte heller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Den som väljs till ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd för lokalt eller särskilt taxeringsdistrikt skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet.

Till ledamöter och suppleanter bör utses personer som har insikt i de beskattningsfrågor som ankommer på taxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

Taxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot taxeringsnämndens beslut förs genom besvär hos länsskattemyndigheten. Lag (1988:1282).

9 §  Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Förordnande som ordförande i taxeringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger.

Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår under tjänsgöringstiden, inträder en suppleant, enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Om en ledamot eller suppleant som inte har utsetts vid proportionellt val avgår, utses en ny ledamot eller suppleant för återståden av tjänstgöringstiden.

Är ordförande i taxeringsnämnd förhindrad att leda sammanträde med nämnden, förordnar länsskattemyndigheten, om det behövs, annan att vara ordförande för den tid hindret varar. Lag (1986:1284).

10 §  Besvär över kommunfullmäktiges eller landstings beslut enligt 7 § eller över val av ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd anförs hos kammarrätt. I fråga om överklagandet skall bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfullmäktige tillämpas.

Mot en kammarrätts beslut enligt första stycket får talan ej föras. Talan får ej heller föras mot beslut enligt 5 § eller mot en länsskattemyndighets beslut enligt 6--9 §§. Lag (1986:1284).

11 §  Taxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars anges, huvudsakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Ordföranden skall granska deklarationer och andra handlingar i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden.

Taxeringsnämndsombudet skall biträda nämndens ordförande i arbetet med förenklade självdeklarationer. Ombudet får föredra ärende i nämnden. Lag (1986:1284).

12 §  Länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall granska deklarationer och i övrigt åt taxeringsnämnden bereda ärenden och ombesörja göromål av expeditionell art. Länsskattemyndigheten och den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten har berett. Lag (1986:1284).

13 §  Kommun får förordna tjänsteman hos kommunen som länsskattemyndigheten godkänner att granska deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst återkallas. Lag (1986:1284)

14 §  Länsskattemyndigheten får anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap.

Om det behövs, får länsskattemyndigheten kalla ordförande eller annan ledamot av taxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar. Lag (1986:1284).

15 §  Vid behandling av taxeringsfråga, som kräver särskild sakkunskap, må taxeringsnämnd efter samråd med länsskattemyndigheten anlita biträde av sakkunnig. Sådant samråd skall även ske vid behov av tolk. Lag (1986:1284).

16 §  1 mom. har upphävts genom lag (1978:316).

18 §  Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag. Länsskattemyndigheten leder och ansvarar för verksamheten i länet.

Riksskatteverket har samma befogenheter som länsskattemyndighet enligt 14 §, 43 § 5 mom., 46, 51 och 53 §§, 61 § 2 mom. och 124 § och som chef för länsskattemyndighet enligt 57 §.

Det allmännas talan i ärenden enligt denna lag förs av länsskattemyndigheten. En länsskattemyndighet får uppdra åt en annan länsskattemyndighet att föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Ett uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det.

Riksskatteverket får ta över uppgiften att föra det allmännas talan i visst ärende eller viss grupp av ärenden. Därvid skall vad som är föreskrivet angående länsskattemyndighet gälla i tillämpliga delar. Lag (1986:1284).

19 §  Riksskatteverket meddelar på ansökan förhandsbesked enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Ärenden angående förhandsbesked och de andra ärenden, som regeringen bestämmer, skola avgöras inom riksskatteverket av en särskild nämnd. Om nämndens sammansättning och verksamhet förordnar regeringen. Lag (1970:913).

20 §  Den som enligt denna lag är skyldig att avgiva deklaration eller annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav.

Fåmansföretag är skyldigt att sörja för att underlag finnes för kontroll av vad företagsledaren eller honom närstående person eller delägare tillskjutit till och uttagit ur företaget av pengar, varor eller annat. Företaget skall vidare som underlag för kontroll av traktamentsersättning, som utbetalats till företagsledaren eller honom närstående person eller delägare, bevara verifikation av övernattningskostnader, om ersättningen varit avsedd att täcka sådan kostnad.

Skyldighet att sörja för att underlag finnes och att bevara detta kvarstår under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är särskilt stadgat. Lag (1976:86).

21 §  Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i eller bristfälligt underlag för deklaration, inkomst av viss förvärvskälla eller skattepliktig förmögenhet icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten eller förmögenheten uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter finnes skäligt. Lag (1971:70).

22 §  1 mom. Nedannämnda skattskyldiga är, om ej annat följer av 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1. 1) aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidig skadeförsäkringsanstalt och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,
2. 2) ideell förening, som avses i 7 § 5 mom.första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,
3. 3) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
4. 4) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 10 000 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,
5. 5) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft ett värde överstigande 400 000 kronor eller, såvitt angår sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25 000 kronor,
6. 6) fysisk eller juridisk person för vilken underlag för skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)--5) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket vid 4) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, anses ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. En person, som under beskattningsåret har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses däremot vid tillämpningen av vad i första stycket vid 4) är stadgat inte ha varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare.

I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne. Lag (1987:1158).

23 §  Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Dock får, där deklaration har infordrats enligt 22 § 2 mom., de erforderliga upplysningarna meddelas muntligen inför taxeringsnämndens ordförande eller tjänsteman, som biträder nämnden. Ordföranden eller tjänstemannen skall införa upplysningarna på deklarationsblankett och på denna taga den deklarationsskyldiges underskrift. Lag (1978:316).

24 §  1 mom. Självdeklaration är allmän självdeklaration eller förenklad självdeklaration. Förenklad självdeklaration får avlämnas av fysisk person under de förutsättningar som anges i 2 och 3 mom. Lag (1985:406).

25 §  Allmän självdeklaration skall uppta

1. 1) den skattskyldiges namn och postadress, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist därstädes, personnummer samt nummer å för honom utfärdad skattsedel å preliminär skatt för året näst före taxeringsåret ävensom beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig, som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes,
2. 2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla, i vilken skattepliktig fastighet ingått, särskilt angivas dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan,
3. 3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla, dock att ersättning, som enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 1.g) icke behöver upptagas i kontrolluppgift, ej heller behöver upptagas i deklarationen såsom intäkt,
4. 4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid taxeringen,
5. 5) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret, ändå att förmögenheten icke uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom,
6. 6) beloppet av den preliminära skatt, som genom skatteavdrag erlagts för året näst före taxeringsåret,
7. 7) om deklarationen avser fåmansföretag, delägares eller honom närstående persons namn, personnummer och adress och i förekommande fall aktie- eller andelsinnehav tillika med angivande av röstvärde, om olika röstvärden förekomma, dock att uppgifter icke behöva lämnas för närstående person, som ej uppburit ersättning från, träffat avtal eller haft annat därmed jämförligt förhållande med företaget,
8. 8) räntetillägg som skall beaktas vid fastställande av underlag för tilläggsbelopp,
9. 9) om den skattskyldige är delägare i handelsbolag, de uppgifter som behövs för att beräkna det justerade ingångsvärdet för andelen i bolaget såsom andelens ursprungliga ingångsvärde, tillskott och uttag.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för särskilda fall föreskrivs i denna lag eller som erfordras för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller för beräkning av skogsvårdsavgift enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift eller fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Om skattskyldig skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas även om sådan förmögenhet.

Belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras i hela krontal så att överskjutande öretal bortfalla. Lag (1988:1519).

25 a §  Har vid inkomstberäkningen avdrag gjorts för kostnader för representation och liknande ändamål skall vid självdeklaration fogas uppgift enligt fastställt formulär utvisande huru kostnaderna fördela sig på följande huvudgrupper:

1. 1) kostnader för mat, dryck, betjäning, hotellrum, teaterbiljetter o. dyl. i samband med affärsförhandlingar och liknande, med angivande av huru mycket av kostnaderna, som belöper å representation utövad i den skattskyldiges eller hos honom anställds hem,
2. 2) kostnader som vid 1) sägs i samband med jubileum för företaget, invigning av anläggning för verksamheten, stapelavlöpning och jämförliga händelser, med angivande av huru mycket av kostnaderna som belöper å representation utövad i den skattskyldiges eller hos honom anställds hem,
3. 3) kostnader i form av underhåll, hyra, löner m.m. avseende fastighet, våning och inventarier, som helt eller huvudsakligen nyttjas för representationsändamål och liknande,
4. 4) kostnader för representation gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten o. dyl. och för annan till personalvård hänförlig representation,
5. 5) kostnader för gåvor, som icke äro att hänföra till reklam och som icke upptagits såsom löneförmån å kontrolluppgift,
6. 6) utgivna representationsersättningar och representationsbidrag, med angivande av huru mycket härav som upptagits å kontrolluppgift, samt
7. 7) övriga representationskostnader.

Kostnader för spritdrycker och vin skall -- oaktat kostnaderna inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen -- anges särskilt. Lag (1980:1076).

25 b §  Har den skattskyldige under beskattningsåret avyttrat fast eller lös egendom, skall han vid självdeklarationen foga erforderlig utredning på fastställt formulär för beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Detsamma gäller, om skattskyldig under beskattningsåret överfört eller upplåtit egendom under sådana förhållanden att överföringen eller upplåtelsen enligt 35 § 2 mom. sista stycket eller punkt 4 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen är i fråga om realisationsvinst jämställd med avyttring av fastighet. Har vid avyttring av egendom bestämts att ytterligare ersättning under vissa förutsättningar skall utgå på grund av avyttringen skall uppgift om detta lämnas i självdeklarationen.

Har avyttring som avses i första stycket skett under beskattningsåret men skall realisationsvinst som uppkommit vid avyttringen inte tas till beskattning vid taxeringen för det året på grund av att inte någon del av köpeskillingen blivit för den skattskyldiga tillgänglig för lyftning, skall i självdeklarationen likväl lämnas uppgift om den avyttrade egendomen, avyttringspriset och tidpunkten då köpeskillingen till någon del blir tillgänglig för lyftning. Lag (1983:451).

25 c §  Yrkar skattskyldig avdrag för en skuldränta vid beräkning av inkomst av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), eller vid beräkning av inkomst av kapital, skall han lämna uppgift om skuldbeloppets storlek vid beskattningsårets utgång och om långivarens namn. Är långivaren en fysisk person skall uppgift också lämnas om dennes personnummer eller adress. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Lag (1981:1319).

25 d §  I självdeklaration behöver uppgift inte lämnas beträffande

1. 1) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom.första stycketkommunalskattelagen (1928:370), om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 1 000 kronor eller
2. 2) avyttring i fall som avses i 35 § 3 mom.andra stycketkommunalskattelagen, om det sammanlagda försäljningsbeloppet under beskattningsåret uppgått till högst 5 300 kronor. Lag (1989:1024).

25 e §  Har överenskommelse enligt 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring träffats om att viss ersättning skall anses som inkomst av anställning, skall den som uppbär ersättningen ange detta i sin självdeklaration. Detsamma skall gälla om ersättning från arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk person enligt överenskommelse som avses i 3 kap. 2 a § nämnda lag skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete. Lag (1986:1387).

26 §  Om inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse redovisas enligt bokföringsmässiga grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1. 1) uppgift om storleken av omsättningen,
2. 2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett,
3. 3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade grunderna,
4. 4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning,
5. 5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag,
6. 6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige åtnjutit av fastigheten eller rörelsen,
7. 7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom resekostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften efter medgivande av länsskattemyndigheten i det län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt, må lämnas först efter anmaning,
8. 8) uppgift om kostnader för reklam, som riktar sig till bestämda personer och som har karaktär av gåva av mer än obetydligt värde,
9. 9) uppgift om kontraktsnedskrivning och kontraktsavskrivning,
10. 10) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avsättningar för framtida garantiutgifter, samt
11. 11) uppgifter rörande sådana i räkenskaperna gjorda avsättningar till internvinstkonto för vilka avdrag yrkats och den del av internvinsten enligt koncernredovisningen som belöper på avsättningarna i fråga.

Redovisas inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen eller rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla även vad ovan sägs.

Vid redovisning av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet skall gift skattskyldig uppge art och omfattning av sitt och makens arbete i förvärvskällan samt i övrigt lämna de uppgifter som erfordras för tillämpning av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i denna paragraf stadgas skall av livförsäkringsanstalt, såvitt angår försäkringsrörelse, iakttagas allenast i vad gäller uppgifter om huru värdesättningen å lager samt fordringar skett; härutöver skall iakttagas vad i 27 § sägs om skyldighet att lämna där avsedda uppgifter. Lag (1986:1284).

26 a §  Om ett fåmansföretag eller en näringsidkare som är fysisk person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något av följande slag av ersättningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklarationen lämnas uppgift om ersättningarnas sammanlagda belopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättningar som avser

ränta, utom sådan som utgår därför att betalning inte erlagts i rätt tid,

royalty eller annan ersättning för upphovsrätt eller annan därmed jämförlig rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk. Lag (1983:122).

27 §  Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse, skall i självdeklaration jämväl meddela uppgift i de avseenden, som anges i 2 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Motsvarande gäller beträffande utländsk livförsäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse.

Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsanstalt i fråga om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.

Utländsk skadeförsäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse, skall i allmän självdeklaration lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad å dels sjöförsäkring samt land- och lufttransportförsäkring, dels annan försäkring, samt uppgift å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten) haft kontor, ävensom, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje kontor influtna premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring. Lag (1984:1081).

28 §  Förenklad självdeklaration skall uppta

1. 1) den skattskyldiges namn, personnummer, postadress och hemortskommun,
2. 2) de uppgifter som behövs för att bestämma huruvida den skattskyldige skall samtaxeras eller inte,
3. 3) de intäkter och avdrag som är att hänföra till inkomst av annan fastighet, varvid särskilt skall anges fastighetens taxeringsvärde för beskattningsåret,
4. 4) de intäkter som är att hänföra till inkomst av tjänst och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., med undantag av ersättning som enligt 37 § 1 mom. 1 g inte behöver tas upp i kontrolluppgift,
5. 5) de intäkter som är att hänföra till inkomst av kapital och som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., jämfört med 8 mom. femte stycket, samt de avdrag för ränta som den skattskyldige yrkar,
6. 6) sådant räntetillägg som den skattskyldige inte har fått meddelande om enligt 37 § 5 mom., jämfört med 2 mom. tionde stycket,
7. 7) de avdrag som den skattskyldige yrkar för underhåll av icke hemmavarande barn, för avgift för pensionsförsäkring eller för nedsatt skatteförmåga enligt 50 § 2 mom.andra stycketkommunalskattelagen (1928:370),
8. 8) den skattskyldiges skattepliktiga tillgångar och hans skulder vid utgången av beskattningsåret, om hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar uppgick till minst 90 000 kronor eller, om beskattningsbar förmögenhet skall beräknas gemensamt för den skattskyldige och hans make eller barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, de sammanlagda skattepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgick till minst 180 000 kronor,
9. 9) de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller av fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Skall den skattskyldige taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas också om sådan förmögenhet som om den tillhörde den skattskyldige. Härvid tillämpas första stycket 8.

Om uppgiftsskyldighet i fråga om skuldbelopp och långivare föreskrivs i 25 c §. Lag (1986:1284).

30 §  1 mom. Har deklarationsskyldig under beskattningsåret fört räkenskaper i jordbruk eller skogsbruk som bedrivits av honom, annan fastighet för vilken intäkterna beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller rörelse, skall vid hans självdeklaration fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i bokföringen. Har i bokföringen intagits särskilt balanskonto eller vinst- och förlustkonto och avviker sådant konto från räkning som nyss sagts, skall vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt avskrift av kontot. Har fåmansföretag i sin bokföring använt annat samlingskonto för intäkter och kostnader, skall bestyrkt avskrift av sådant konto bifogas. Redovisar fåmansföretag likvida medel i sammansatt post i balansräkningen, skall i självdeklarationen belopp utvisande kassabehållningen uppges särskilt.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar enligt fastställt formulär med uppgifter erforderliga för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringbolag skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret. För fåmansföretag skall jämväl lämnas förteckning som avses i 12 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385) samt förteckning över utbetalad rörlig ränta till personer som avses i femte stycket av anvisningarna till 41 c § kommunalskattelagen (1928:370).

För inländsk skadeförsäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats. Lag (1978:943).

31 §  1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela de upplysningar till ledning för egen taxering, som kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.

33 §  Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet, skall i fall som nedan anges särskild uppgift avlämnas rörande inkomst och förmögenhet, som inte i självdeklaration uppgivits till beskattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1. 1) pensionsstiftelse som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
2. 2) personalstiftelse som avses i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,
3. 3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,
4. 4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,
5. 5) förening, som är hänförlig under 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, ävensom
6. 6) förening och stiftelse, som avses i 7 § 5 mom.nionde stycket och 6 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt.

Uppgift avfattas å blankett enligt fastställt formulär. Blanketten eller bilaga till denna skall upptaga inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och skulder vid nämnda räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om de omständigheter, vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som anges i 35 § i fråga om självdeklaration, där icke länsskattemyndigheten på därom gjord framställning medgivit befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant medgivande får, när omständigheterna det föranleda, återkallas. Över beslut, som länsskattemyndigheten meddelat enligt detta stycke, får talan icke föras.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet. Lag (1986:1284).

34 §  1 mom. Självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, skall, försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret.

Följande deklarationsskyldiga får avlämna självdeklaration senast den 31 mars under taxeringsåret, nämligen

1. 1) staten, landstingskommun, kommun och annan dylik menighet,
2. 2) den som nästföregående år varit skyldig föra räkenskaper, om räkenskapsåret gått till ända senare än den 31 augusti året före taxeringsåret,
3. 3) delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi om vid 2) angivna förutsättningar föreligger beträffande bolaget eller rederiet,
4. 4) person, som skall beskattas enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser tillsammans med person som avses vid 2) eller 3),
5. 5) hemmavarande barn under 18 år till deklarationsskyldig som avses vid 2), 3) eller 4). Lag (1978:316).

35 §  Självdeklaration, som skall avges utan anmaning, och därtill hörande handlingar skall lämnas till länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet.

Har i kommun för mottagande av deklarationer vidtagits särskild anordning, som har godkänts av länsskattemyndigheten, får deklaration lämnas i enlighet därmed. Lag (1986:1284).

36 §  Den som inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet i rätt tid får anmanas att avge självdeklaration.

Är avlämnad självdeklaration icke så upprättad, som i denna lag föreskrivs, får den deklarationsskyldige anmanas att inkomma med felande uppgift eller, där deklarationen är i väsentliga avseenden bristfällig, med ny, på behörigt sätt upprättad deklaration. Lag (1985:406).

37 §  1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

• - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 1. a) Statlig Den som hos den Avlöning, arvode, och kommunal myn- uppgiftsskyldige annan ersättning dighet, innehaft anställ- eller förmån, oav- ning eller uppdrag sett huruvida denna b) aktiebolag, eller utfört till- utgått kontant eller ekonomisk före- fälligt arbete el- såsom naturaförmån ning, fond, stif- ler som av den upp- samt oavsett om den- telse och annan giftsskyldige åtnju- samma utgör ersättning juridisk person nit pension, livränta för kostnader, som än dödsbo, eller periodiskt mottagaren haft att utgående ersättning, bestrida. Värdet av c) fysisk person ävensom den som åt- naturaförmån skall och dödsbo, som njutit förmån från anges och beräknas i bedrivit rörelse personalstiftelse enlighet med bestäm- eller jordbruk, eller annan stiftelse. melserna i 42 § kom- däri ingegripet munalskattelagen skogsbruk, i frå- (1928:370) jämte an- ga om förmåner visningarna utom som utgått från punkt 2 tredje stycket sådan förvärvs- andra meningen och källa, samt punkt 4 andra stycket av anvisningarna. I d) fysisk person fråga om annan bostads- och dödsbo, som förmån än förmån av se- innehaft annan mesterbostad skall vär- fastighet, i frå- det av förmånen anges ga om förmåner och beräknas i enlighet som utgått från med bestämmelserna i 8 § sådan förvärvs- tredje stycket (1953:272). källa. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åt- njuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Avser livränta skadestånd till följd av personskada skall angivas om livräntan utgör skattepliktig intäkt.

______________________________________________________________________

________________________________________________________________________

• - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Lag (1989:1024).

38 §  1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan anmaning avlämna uppgifter särskilt för varje delägare angående den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet. Uppgifterna skall avfattas och avlämnas enligt reglerna för allmän självdeklaration. Till uppgifterna skall fogas de i 30 § 1 mom. första och andra styckena nämnda handlingarna. Lag (1986:1284).

39 §  1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning. Lag (1989:440).

Uppställningen ej med här.

40 §  Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver vad eljest i denna lag stadgas, att, i den omfattning och ordning riksskatteverket bestämmer, lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och senast för inrättningen kända bostadsadress. Lag (1970:913).

41 §  Aktiebolag, är pliktigt att efter anmaning till ledning vid värdesättning av aktier i bolaget avlämna uppgift enligt fastställt formulär rörande bolagets tillgångar och skulder jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen. Motsvarande skyldighet åligger ekonomisk förening.

42 §  1 mom. Har medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag under hela eller större delen av beskattningsåret helt eller till övervägande del till annan upplåtit honom i nämnda egenskap tillkommande lägenhet, skall till ledning för medlemmens eller delägarens taxering varje år av föreningen eller bolaget lämnas uppgift om beloppet av medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller bolaget och huru mycket därav som utgör kapitaltillskott.

Motsvarande gäller beträffande sådan ekonomisk förening eller sådant aktiebolag som enligt punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen likställs med bostadsförening och bostadsaktiebolag vid inkomstbeskattningen. Lag (1985:1284).

42 a §  1 mom. Det åligger juridisk person, som förvaltar samfällighet, att till ledning vid inkomst- och förmögenhetstaxering varje år utan anmaning lämna uppgift enligt följande. Sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom.första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall lämna uppgift om utdelning till delägare. Uppgiften skall även innehålla upplysning i det avseende som behövs för tillämpning av 2 § sista stycket skogskontolagen (1954:142). Annan juridisk person skall lämna uppgift om delägares andel av intäkter och kostnader i samfälligheten. Uppgift behöver dock icke lämnas, om delägares andel av ränteintäkt understiger 300 kronor, och ej heller om andelen av intäkt av annat slag understiger 300 kronor sedan därifrån avdragits andelen av sådana kostnader som är omedelbart avdragsgilla vid taxeringen. Vidare skall annan juridisk person än sådan som avses i 6 § 1 mom.första stycket b lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt lämna uppgift om delägares andel i samfällighetens behållna förmögenhet. Utgör samfälligheten icke särskild taxeringsenhet, skall vid beräkning av den behållna förmögenheten värde av sådan samfälld egendom som ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärde ej inräknas. Uppgift behöver dock icke lämnas, om den del av samfällighetens behållna förmögenhet som belöper på fastighet understiger 5 000 kronor.

Uppgift skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och avlämnas senast den 31 januari under taxeringsåret i den ordning som gäller för avlämnande av självdeklaration. Senast nämnda dag skall vidare till delägare översändas ett exemplar av uppgiften eller denne eljest underrättas om innehållet i uppgiften. Lag (1985:1022).

43 §  1 mom. Envar, som har utbekommit utdelning på aktier i svenskt aktiebolag, på vilket 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen (1987:618) icke är tillämplig, så och envar, som här i riket har utbekommit

1. utdelning på andelar i svensk ekonomisk förening, svensk aktiefond, för vilken register ej förs enligt 31 § aktiefondslagen (1974:931), eller, om den icke har betalats ut genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag (värdepapperscentralen) eller avser fall som nämns i 37 § 1 mom. 4 b, från utländsk juridisk person eller
2. ränta, vilken har erlagts mot avlämnande av kupong eller kvitto och icke har betalats ut genom värdepapperscentralen eller avser fall som nämns i 37 § 1 mom. 4 b, på obligation, förlagsbevis eller annan för den allmänna rörelsen avsedd förskrivning,

är skyldig att till ledning för egen taxering vid mottagandet av utdelningen eller räntan avge särskild uppgift härom. Lyfts beloppet för annans räkning, och överlämnas ej därvid en av denne avgiven vederbörlig uppgift, skall uppgift i stället avges av den, som lyfter beloppet, och därvid uppges namn och hemvist på den, för vars räkning beloppet lyfts. Utbekommer någon utdelning eller ränta mot kupong, som han har förvärvat utan det värdepapper kupongen tillhör, skall också uppges namn och hemvist på den, från vilken kupongen har förvärvats.

Uppgift avfattas enligt fastställt formulär och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne skall tillse att uppgift avlämnas, innan betalning sker.

Den som begär registrering hos värdepapperscentralen av värdepapper som avses berättiga till utdelning från utländsk juridisk person eller som åsyftas i första stycket b skall samtidigt lämna uppgift om namn och hemvist på den, för vilkens räkning utdelningen eller räntan skall lyftas. Ändras förhållande om vilket sådan uppgift har lämnats, skall den som har lämnat uppgiften utan dröjsmål anmäla detta skriftligen till värdepapperscentralen. Bank eller fondkommissionär, som är auktoriserad som förvaltare av aktier enligt lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering, är skyldig att lämna sådan uppgift som rör ränta efter anmodan från värdepapperscentralen. Sådan anmodan får ej göras senare än fem år efter utbetalningen av räntan. Lag (1989:440).

44 §  Har här i riket bosatt person eller här verksamt företag gottgjort någon i utlandet belopp eller förmån, som beträffande mottagare här i riket skulle hava föranlett skyldighet att avlämna kontrolluppgift, skall den som utgivit beloppet eller förmånen på sätt och i den omfattning riksskatteverket föreskriver avlämna kontrolluppgift till ledning vid beloppets eller förmånens beskattning utom riket. Lag (1970:913).

45 §  Hava föreskrivna uppgifter till ledning vid annans taxering icke avlämnats eller icke upprättats enligt föreskrifterna i denna lag, må den uppgiftspliktige anmanas att avlämna eller fullständiga uppgifterna.

46 §  Uppgift som myndighet förfogar över och som behövs för taxering skall på begäran tillhandahållas för taxeringskontroll.

Uppgiftsskyldighet enligt första stycket föreligger dock inte i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller till följd av 2 kap.1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §sekretesslagen (1980:100) eller en bestämmelse till vilken hänvisas i någon av de nämnda paragraferna.

Om sekretess gäller för uppgift enligt någon annan bestämmelse i sekretesslagen, föreligger uppgiftsskyldighet enligt första stycket endast om framställningen görs av länsskattemyndigheten. Om ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för något allmänt eller enskilt intresse föreligger uppgiftsskyldighet endast om regeringen på ansökan av länsskattemyndigheten beslutar att uppgiften skall lämnas ut. Lag (1987:1228).

47 §  Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna lag sägs, skall fullgöras

1. 1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning,
2. 2) för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har förordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning,
3. 3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,
4. 4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,
5. 5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet regeringen annorlunda förordnar,
6. 6) för aktiefond av det fondbolag, som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna samt
7. 7) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter. Lag (1988:1282).

48 §  Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär fastställas, skola kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning riksskatteverket föreskriver. Lag (1970:913).

49 §  För de fall, då i denna lag stadgats skyldighet att efter anmaning lämna uppgift eller upplysning till ledning vid taxering, föreligger sådan skyldighet jämväl i fråga om förhållanden, som avse tid före beskattningsåret och som hava betydelse för åsättande av taxering eller eftertaxering.

50 §  1 mom. Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som har att utöva taxerings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar som enligt bestämmelserna i denna lag har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll.

Fråga om utlämnande av uppgifter som avses i första stycket till en myndighet för statistisk bearbetning skall prövas av regeringen, om ej annat följer av bestämmelser om uppgiftsskyldighet i annan lag eller i förordning.

Uppgifter som avses i 43 § 1 mom. får utan hinder av bestämmelserna om sekretess lämnas till dem, från vilka utdelning eller ränta har erhållits och till av dem anlitade medhjälpare. Lag (1980:1086).

51 §  Anmaning som avses i 22 § 2 mom., 31 § 2 mom., 33 och 36 §§, 39 § 1 mom. samt 45 § får utfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet, taxeringsnämnd och tjänsteman som biträder taxeringsnämnden. Samma rätt tillkommer den som verkställer taxeringsrevision, dock att han icke får anmana någon att avlämna självdeklaration.

Anmaning som avses i 39 § 2 mom. utfärdas av länsskattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige är bosatt.

Anmaning som avses i 39 § 3 mom. utfärdas av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av länsskattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driver verksamhet.

I de fall som avses i 39 § 4 mom., 41 §, 42 § 2 mom. samt 42 § 3 mom.andra stycket får anmaning utfärdas av länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet. Lag (1987:105).

52 §  Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna självdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den, som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet. Härutöver skall anmaningen innehålla uppgift om postadress för den, som utfärdat anmaningen.

53 §  I anmaning, som utfärdas av länsskattemyndighet, lokal skattemyndighet eller taxeringsnämnd får, utom i fall som i 31 § 2 mom.andra stycket sägs, vite föreläggas. Lag (1986:1284).

54 §  Finnes beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd handling vara av betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer skattskyldig eller annan tillhanda, skall handlingen delgivas honom, om det ej är känt att han icke kan anträffas. Lag (1970:463).

55 §  Har i anmaning vite förelagts, skall anmaningen delgivas den som avses med föreläggandet. Lag (1970:463).

56 §  1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt denna lag fullgjorts riktigt och fullständigt får taxeringsrevision äga rum hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) samt även hos annan juridisk person som inte är dödsbo. Taxeringsrevision hos annan deklarations- eller uppgiftsskyldig får ske när särskilda skäl föranleder det. Taxeringsrevision får inte verkställas hos myndighet.

Taxeringsrevisionen får även avse att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts av andra, till namnet kända personer eller av någon som ingått viss bestämd rättshandling med den hos vilken revisionen skall äga rum. Hos den som avses i första stycket första meningen får taxeringsrevisionen dessutom avse att insamla uppgifter som en förberedande åtgärd för kontroll av andra än den hos vilken revisionen sker.

Vid taxeringsrevision får granskning ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer samt av korrespondens, protokoll och andra handlingar som rör verksamheten.

Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Taxeringsrevision får verkställas för kontroll även av det löpande beskattningsårets räkenskaper och handlingar.

Vid taxeringsrevision hos den som är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) får den som verkställer revisionen även inventera kassan samt granska varulager, maskiner och andra inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Lag (1987:1228).

57 §  Taxeringsrevision som avses i 56 § 1 mom.andra stycket andra meningen beslutas, om den hos vilken revisionen verkställs inte är skyldig att efter anmaning lämna uppgifter rörande personerna i fråga, av riksskatteverket eller efter verkets bestämmande av chef för länsskattemyndighet.

Beslut om taxeringsrevision i annat fall meddelas av chef för länsskattemyndighet eller av en sådan annan kvalificerad tjänsteman vid myndigheten eller vid lokal skattemyndighet som länsskattemyndigheten har gett i uppdrag att meddela sådana beslut. En sådan tjänsteman är granskningsledare enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen endast om länsskattemyndigheten särskilt har förordnat honom till det. Finner en länsskattemyndighet att taxeringsrevision bör verkställas i annat län, skall begäran om detta framställas till länsskattemyndigheten i det länet.

Om en taxeringsnämnd finner att en taxeringsrevision är nödvändig, skall nämnden göra framställning om det till den som får meddela beslut om taxeringsrevision.

Revisionen skall verkställas av en tjänsteman, som förordnats av den som meddelade beslutet. Taxeringsrevision får även uppdras åt annan i bokföring och taxering sakkunnig person, som därtill har godkänts av länsskattemyndigheten.

Tjänsteman vid länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet, som i taxeringsnämnd har deltagit i slutlig handläggning av taxering, får utan hinder av 11 § första stycket 3 förvaltningslagen (1986:223) utföra taxeringsrevision rörande taxeringen om det finns särskilda skäl. Detsamma gäller sådan tjänsteman som avses i 13 §.

Beslut om taxeringsrevision får inte överklagas. Lag (1987:1228).

58 §  Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat beslut skall äga rum, att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § 2 mom., må den som beslutat revisionen förelägga den försumlige lämpligt vite. Lag (1975:1030).

VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet m.m.

61 §  1 mom. Taxeringsnämnden sammanträder på tid och plats, som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Till det första sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Om en ledmot är förhindrad att komma till ett sammanträde, skall han i sitt ställe kalla en suppleant enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet samt underrätta ordföranden. Länsskattemyndigheten och den lokala skattemyndigheten skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena. Om taxeringsrevision har gjorts hos en skattskyldig skall den skattskyldige underrättas om tid och plats för det sammanträde vid vilket revisionen redovisas.

Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Lag (1986:1284).

62 §  Är ordförande i taxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling. Lag (1971:399).

63 §  Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid

1. 1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,
2. 2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,
3. 3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 2 500 kronor taxerad inkomst,
4. 4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
5. 5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt
6. 6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.

Taxeringsnämnd är beslutför med taxeringsnämndsombudet ensam vid beslut om taxering på grundval av en förenklad självdeklaration i fall som avses i andra stycket 2.Lag (1986:1284).

64 §  Bestämmelserna i 16 kap.rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av taxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot eller föredragande tjänsteman skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet. Lag (1978:316).

65 §  Taxeringsnämnden skall tillse att utredning görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att yttra sig när det behövs för nämndens beslut.

Förekommer anledning att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration, får taxeringsnämnden underlåta avvikelse, om denna skulle avse endast mindre belopp. Lag (1978:316).

65 a §  Taxeringsnämnden skall inte uppta en inkomst till beskattning hos en skattskyldig, om han gör sannolikt att förutsättningarna för att han skall frikallas från skattskyldighet för den inkomsten på grund av bestämmelserna i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370) kommer att föreligga efter det att nämndens arbete skall vara avslutat. Lag (1985:364).

66 §  Taxeringsnämnd beslutar årligen i fråga om inkomsttaxering och förmögenhetstaxering, om ej annat följer av 67 §. Lag (1978:316).

66 a §  Vid inkomsttaxeringen skall särskilt iakttas att den skattskyldige utan yrkande medges de avdrag som han har rätt till enligt 33 § 2 mom., 39 § 3 mom., 46 § 1 mom. och 50 § 2 mom.fjärde stycketkommunalskattelagen (1928:370). Lag (1986:1284).

66 b §  Taxering får beslutas på grundval av en förenklad självdeklaration utan att den som avgett deklarationen underrättats om och beretts tillfälle att yttra sig över

1. vad som från folkbokföringsmyndighet har inhämtats i fråga om förutsättningarna för sådan skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) som får åtnjutas av ogift skattskyldig eller
2. kontrolluppgift som den lokala skattemyndigheten fått enligt 37 § och som avser inkomst av tjänst eller kapital eller avser räntetillägg.

Har den skattskyldige lämnat en förenklad självdeklaration, får taxering beslutas på grundval av denna, även om förutsättningarna enligt 24 §2 och 3 mom. för en sådan självdeklaration inte föreligger i alla delar. Detta gäller dock inte om uppgift skall lämnas om inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet eller av annan fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1985:1284).

67 §  Omräkning av inkomst på grund av 43 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) får inte verkställas av taxeringsnämnd. Anser nämnden att sådan åtgärd bör vidtas skall skriftlig anmälan härom göras hos länsskattemyndigheten, som får göra framställning i frågan hos länsrätten. I förekommande fall skall länsskattemyndigheten överlämna anmälan till annan länsskattemyndighet för framställning hos länsrätten i det länet. Vad nu sagts gäller också i fråga om tillämpning av lagen (1980:865) mot skatteflykt.

Om handläggning av framställning enligt första stycket och om fullföljd av talan mot beslut i sådan fråga skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om besvär rörande taxering. Lag (1986:1284).

68 §  Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt räntetillägg och underlag för tilläggsbelopp,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 §2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels uppgift om underlag, varpå statlig fastighetsskatt skall beräknas,

dels vinstdelningsunderlag,

dels underlag för särskild vinstskatt,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens beslut. Lag (1989:350).

69 §  1 mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.

Underrättelse enligt första stycket får underlåtas, om avvikelsen leder till lägre taxering och grundas på förhållanden som anges i högst två av följande punkter:

1. uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklarationen;
2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370);
3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen;
4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige. Lag (1986:1284).

70 §  För skattskyldig, vars taxeringar har beslutats eller kan antas bli beslutade på grundval av en förenklad självdeklaration, skall utfärdas ett särskilt meddelande (taxeringsmeddelande) med upplysning om det underlag som föreligger för hans taxeringar samt de ytterligare upplysningar som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Taxeringsmeddelandet skall utfärdas av den lokala skattemyndighet som skall införa taxeringarna i skattelängd.

Taxeringsmeddelandet skall sändas till den skattskyldige före utgången av juni under taxeringsåret. Är det påkallat av särskilda skäl, får taxeringsmeddelandet sändas efter denna tidpunkt. Lag (1985:406).

71 §  Taxeringsnämnds arbete beträffande visst års taxering skall vara avslutat före utgången av november månad under taxeringsåret. Lag (1978:316).

72 §  Regeringen äger meddela de närmare föreskrifter angående taxeringsnämnds arbete, som må erfordras utöver vad denna lag innehåller.

72 a §  Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införts i skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd, får länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får vidare, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i den mån denna blivit oriktig till följd av

1. 1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,
2. 2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt eller om fastighets taxeringsvärde,
3. 3) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370),
4. 4) uppenbar felaktighet i fråga om schablonavdrag för egenavgift och avstämning av sådant avdrag eller avdrag som annars medges skattskyldig utan särskild utredning,
5. 5) uppenbar felaktighet i fråga om avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering,
6. 6) uppenbar felaktighet i fråga om grundavdrag,
7. 7) uppenbar felaktighet i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion, som enligt 68 § skall antecknas i skattelängd,
8. 9) uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av makars och hemmavarande barns förmögenhet enligt 12 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
9. 11) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 § 2 mom.fjärde stycketkommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt.

Länsskattemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten får också, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse av taxeringen i de fall då denna uppenbarligen blivit för hög till följd av

1. 1) att den skattskyldige på grund av ett felaktigt eller ofullständigt underlag, som lämnats av annan än honom själv, har taxerats för en intäkt som han inte har haft,
2. 2) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång har styrkt sin rätt till ett i självdeklarationen eller hos taxeringsnämnden yrkat avdrag,
3. 3) att taxeringsnämnden inte har prövat uppgifter som varit tillgängliga för skattemyndigheterna,
4. 4) att den skattskyldige först efter taxeringsperiodens utgång yrkat avdrag enligt 46 § 2 mom.första stycket 3kommunalskattelagen.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av maj månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om det behövs, yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller fjärde stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med rättelsebeslutet. Lag (1986:1284).

72 b §  Den lokala skattemyndigheten skall, om inte särskilda skäl talar för att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om den ändring i taxeringen för inkomst och förmögenhet som föranleds av förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i fastighetstaxering av fastighet för vilken intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Detsamma gäller i det fall åtgärd enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) har vidtagits eller beslut om rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag i fråga om sådan fastighet.

Myndigheten får även besluta om sådan ändring i den skattskyldiges makes taxering som föranleds av beslut enligt första stycket.

Ändring enligt denna paragraf skall beslutas inom fem månader från den dag då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs.

Innebär ifrågasatt åtgärd enligt första eller andra stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan ändring beslutas, om hinder härför inte möter.

Beslutas ändring eller vägras ändring som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta inte är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. föreskrivs i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om ändring enligt denna paragraf förs genom besvär över den taxering som avses med ändringsbeslutet. Lag (1981:1120).

73 §  En taxeringsnämnds beslut får överklagas genom besvär hos länsrätten.

En skattskyldig eller en kommun skall ge in besvärsskrivelsen till lokala skattemyndigheten i det fögderi där den skattskyldiges hemortskommun för det taxeringsår besvären avser är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall besvären ges in till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Lokala skattemyndigheten skall överlämna besvärsskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

Besvär av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten.

Länsrätten prövar om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid.

Ett överklagande av en taxeringsnämnds beslut förfaller, om beslutet med stöd av 72 a § ändrats så som klaganden begärt.

Bestämmelserna i andra--femte styckena gäller i tillämpliga delar i fråga om sådana framställningar som skall prövas av länsrätten enligt 49 §, 50 § 2 mom. och 75 § 1 mom.kommunalskattelagen (1928:370), 9 § 2 mom. och 15 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt 15 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Lag (1986:1284).

74 §  Skattskyldig äger anföra besvär över taxeringsnämnds beslut även om det inte gått honom emot.

Kommun må anföra besvär i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt.

Länsskattemyndighet äger genom besvär framställa yrkande rörande taxeringsåtgärd, som av taxeringsnämnd vidtagits eller bort vidtagas. Lag (1986:1284).

75 §  Har en skattskyldig eller en kommun inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan lokal skattemyndighet än den som anges i 73 § andra stycket, skall detta inte hindra att målet prövas. Detsamma gäller om skrivelsen getts in till en taxeringsnämnd, en länsrätt eller en länsskattemyndighet. Skrivelsen skall i sådana fall omedelbart översändas till den lokala skattemyndighet som enligt 73 § andra stycket skall ta emot den.

Har en länsskattemyndighet inom överklagandetiden gett in besvärsskrivelsen till en annan länsrätt än den som skall pröva överklagandet skall inte heller detta hindra att målet prövas. I sådant fall skall skrivelsen omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva överklagandet.

Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om sådana framställningar som avses i 73 § sjätte stycket. Lag (1986:1284).

76 §  Besvär av skattskyldig skall ha inkommit före utgången av februari månad året efter taxeringsåret.

Kommuns besvär skall ha inkommit före utgången av maj månad året efter taxeringsåret.

Besvär av länsskattemyndighet skall ha inkommit före utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Myndigheten skall inom samma tid ha angivit yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medgiver anstånd, dock längst intill utgången av september månad samma år.

Inkommer skattskyldigs besvär efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av juni månad året efter taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om länsskattemyndigheten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss skattskyldigs taxering får besvär ej anföras hos länsrätten rörande samma taxering. Lag (1986:1284).

96 §  Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen vara inkommen,

om besvären anförts av skattskyldig, inom två månader från det han erhållit del av det överklagade beslutet, samt

om besvären anförts av länsskattemyndighet eller kommun, inom två månader från den dag, då länsrättens beslut meddelades. Lag (1986:1284).

98 §  Vid besvär över kammarrätts beslut i mål rörande taxering skall besvärshandlingen vara inkommen inom två månader från den dag då klaganden erhållit del av beslutet. Lag (1971:399).

99 §  Har skattskyldig icke erhållit i 69 § föreskriven underättelse under taxeringsåret, får den skattskyldige anföra besvär hos skatterätten intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret har erhållit debetsedel på slutlig skatt i anledning av den taxering, varom fråga är, inom ett år efter det han har erhållit sådan debetsedel. Lag (1978:316).

100 §  Besvär må jämväl i särskild ordning anföras av den skattskyldige,

1. 1) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, som icke är av skattepliktig natur,
2. 2) om han taxerats för inkomst eller förmögenhet, för vilken han icke är skattskyldig,
3. 4) om han taxerats för samma inkomst eller förmögenhet på mer än en ort eller eljest taxerats å orätt ort,
4. 5) om hans taxering blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller på grund av att kontrolluppgift enligt 37 §, som avser inkomst av tjänst eller kapital, saknats eller varit felaktig,
5. 6) om han, till följd av underlåtenhet att avgiva deklaration eller annan uppgift eller på grund av felaktighet i deklaration eller i annan uppgift från honom eller i annan kontrolluppgift än som avses vid 5) eller i handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, taxerats till väsentligt högre belopp än som svarar mot hans inkomst eller förmögenhet,
6. 7) om han eljest kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av taxeringen,
7. 8) om han inte erhållit avräkning av utländsk skatt eller avdrag enligt 46 § 2 mom.första stycket 3kommunalskattelagen som han är berättigad till.

I de fall som angivas i första stycket vid 6) och 7) må besvärstalan ej tagas upp till prövning, med mindre den kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats vid fastställandet av den taxering vari rättelse sökes, och det framstår såsom ursäktligt att den skattskyldige icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset till vinnande av riktig taxering.

Besvär som avses i denna paragraf må anföras inom fem år efter taxeringsåret. Lag (1986:1284).

101 §  1 mom. Länsskattemyndighet får inom tid, som anges i 100 §, i där avsedda fall anföra besvär till den skattskyldiges förmån samt i de vid 5 i första stycket av samma paragraf angivna fallen även anföra besvär med yrkande om ändring i taxering till den skattskyldiges nackdel. Besvär till den skattskyldiges nackdel får dock ej anföras, om den skatt som inte påförts är att anse som ringa. Lag (1986:1284).

102 §  Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller länsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, länsskattemyndighet och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Detsamma gäller i det fall den lokala skattemyndigheten har vidtagit sådan åtgärd som avses i 28 kap. 12 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller beslut om rättelse har fattats enligt 20 kap. 23 § eller 28 kap. 10 § samma lag.

Besvären skall anföras inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades eller åtgärden vidtogs.

Besvär enligt denna paragraf får inte avgöras förrän lagakraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger. Lag (1986:1284).

103 §  Besvär som anförts i särskild ordning prövas, utom i de fall som nedan sägs, av den länsrätt, som skolat avgöra besvär över den taxering vari rättelse sökes.

Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär som anförts i särskild ordning finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt. Lag (1971:399).

104 §  Skola besvär anföras i särskild ordning hos länsrätt, skall vad i 75 § stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1971:399).

105 §  Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär, att taxering verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort eller ej skett till riktigt belopp, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Skattskyldigs hela taxering må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären. Ändras taxering därför att inkomst eller utgift bör hänföras till annat beskattningsår än det som taxeringen avser, må härav föranledd ändring vidtagas i den skattskyldiges taxering för det förstnämnda beskattningsåret. Om någon befrias från taxering därför att annan person i stället bort taxeras, må rätten överflytta taxeringen på denne.

Vid ändring i skattskyldigs taxering äger rätten besluta om härav påkallad rättelse i taxering, som avser den skattskyldiges make eller med make vid taxeringen jämställd skattskyldig, såvitt angår tillämpning av 52 § 1 mom. eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt eller avser förutsättning för skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272). I mål angående avdrag eller beskattning för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning äger rätten vid ändring av givarens eller mottagarens taxering vidtaga därav föranledd ändring av den andres taxering.

Har besvär anförts rörande taxering, som åsatts avliden person eller hans dödsbo, och har dödsboet tidigare befriats från att erlägga skatt på grund av taxeringen, skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet om skattebefrielse i erforderlig mån ändras. Lag (1986:1284).

106 §  Länsskattemyndighet får inom den för myndigheten gällande besvärstiden anföra besvär till den skattskyldiges förmån. Därvid har myndigheten samma behörighet som den skattskyldige. Lag (1986:1284).

107 §  Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 105 §, skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är stadgat angående besvär rörande taxering. Lag (1971:399).

108 §  Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering, äger även motpart föra talan mot beslutet, ehuru den för honom stadgade besvärstiden utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären skola anföras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är ock den senare besvärstalan förfallen. Lag (1971:399).

110 §  I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som är stadgat för kommun gälla jämväl för landstingskommun och annan menighet, som äger utöva beskattningsrätt. Lag (1971:399).

111 §  Den som vill anföra besvär över taxeringsnämnds eller länsrätts beslut är berättigad att av vederbörande myndighet eller tjänsteman kostnadsfritt erhålla erforderligt utdrag av skattelängd samt av nämndens eller rättens protokoll. Ej heller må avgift fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som böra utfärdas till följd av taxeringsnämnds eller länsrätts beslut. Lag (1971:399).

113 §  Av länsrätt behandlad taxeringsfråga må återförvisas till rätten för förnyad behandling. Lag (1971:399).

114 §  Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid hans taxering, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet följts eller har eljest meddelandet föranlett att skatt enligt uppbördslagen (1953:272) på grund av taxeringen påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person med för lågt belopp, skall rättelse ske genom eftertaxering. Sådan rättelse skall också ske, när skattskyldig har lämnat oriktigt meddelande i mål om sin taxering. Eftertaxering må dock ej åsättas, om den skatt som icke påförts är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att eftertaxering skall åsättas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig taxering, skall eftertaxeringen åsättas med tillämpning av 21§.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning. Lag (1978:196).

114 a §  Utöver vad som följer av 114 § skall eftertaxering ske, när rättelse påkallas av att lagen (1980:865) mot skatteflykt är tillämplig. Lag (1980:867).

115 §  Fråga om eftertaxering prövas av länsrätt efter ansökan av länsskattemyndighet. Kommun får ansöka om eftertaxering i fråga om kommunal inkomstskatt. Ansökan om eftertaxering upptages till prövning av den länsrätt som har haft att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering det år ansökan avser.

Ansökan om eftertaxering skall ha kommit in till länsrätten inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort verkställas i första instans. Ansökan om eftertaxering på grund av oriktigt meddelande i taxeringsmål får dock upptagas till prövning, om den har kommit in inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vann laga kraft. Har den skattskyldige avlidit, skall ansökan om eftertaxering av hans dödsbo ha kommit in inom två år efter utgången av det kalenderår, då bouppteckning efter honom gavs in för registrering.

Har den skattskyldige, på sätt anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69), delgetts underrättelse om misstanke om brott som avser hans taxering eller har åtal väckts mot honom för sådant brott, får ansökan om eftertaxering för det år som brottet avser upptas till prövning även efter utgången av i andra stycket angiven tid. Detsamma gäller, om tiden för att ådöma den skattskyldige påföljd för sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a § skattebrottslagen.

Ansökan om eftertaxering får också upptas till prövning efter utgången av i andra stycket angiven tid, om eftertaxeringen medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen är fri från ansvar för brott.

Ansökan enligt tredje stycket skall ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då någon av de där angivna åtgärderna först vidtogs. Ansökan enligt fjärde stycket skall ha kommit in före utgången av kalenderåret efter det då åtgärd som avses i 12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall dock ansökan om eftertaxering av dödsboet ha kommit in inom sex månader från dödsfallet.

Eftertaxering, som har åsatts efter ansökan enligt tredje stycket, skall undanröjas av länsrätten, om åtal inte väcks på grundval av den förundersökning som föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal har väckts, åtalet inte bifalls till någon del. Vad som har sagts nu gäller dock inte, om den skattskyldige är fri från ansvar med stöd av 12 § skattebrottslagen.

Tredje--sjätte styckena skall också tillämpas om brottet avser en juridisk persons taxering och åtgärd som avses i tredje stycket har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen eller om företrädaren är fri från ansvar för sådant brott med stöd av 12 § skattebrottslagen. Lag (1986:1284).

116 §  Eftertaxering får ej ske, om fråga därom ej har prövats av skatterätten inom ett år från den dag ansökan om eftertaxering senast skall ha kommit in.

Föreskrifterna i denna lag om besvär angående taxering skall i tillämpliga delar gälla i fråga om besvär rörande eftertaxering. Lag (1978:196).

116 a §  Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat uppgift som befinnes oriktig, påförs honom särskild avgift (skattetillägg). Detsamma gäller när skattskyldig skriftligen har lämnat sådan uppgift i mål om sin taxering.

Skattetillägg enligt första stycket utgår med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, ej skulle ha påförts den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, med honom samtaxerat barn. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272) med för högt belopp, påförs den skattskyldige skattetillägg med fyrtio procent av detta belopp. Vad som enligt det föregående gäller när skatt ej skulle ha påförts samtaxerad make tillämpas även i det fall då dödsbo samtaxerats med annan skattskyldig.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid taxering, såsom taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret eller uppgift, som det enligt denna lag åligger arbetsgivare eller annan att utan anmaning lämna till ledning för annans taxering. Vad angår annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret gäller vad som har sagts nu endast om materialet varit tillgängligt för taxeringsnämnden före utgången av taxeringsperioden. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses icke meddelande från annan taxeringsnämnd. Lag (1978:196).

116 b §  Har självdeklaration lämnats men avvikelse skett från denna med stöd av 21§ påförs den skattskyldige skattetillägg. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattning påförs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts honom. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a§ andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a§. Lag (1978:196).

116 c §  Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påförs skattetillägg, om självdeklaration ej kommit in trots att anmaning sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt som till följd av uppskattningen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de skriftliga uppgifter, som den skattskyldige har lämnat till ledning vid taxeringen. Vid beräkningen skall i övrigt bestämmelserna i 116 a § andra stycket tillämpas. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige skall skattetillägg utgå enligt bestämmelserna i 116 a §. Lag (1978:196).

116 d §  Beslut om skattetillägg enligt 116 c § skall undanröjas av skatterätten, om deklaration kommit in till skatterättens kansli eller lokal skattemyndighet inom två månader från det den skattskyldige fått del av beslutet.

Har deklaration avseende fysisk person kommit in efter utgången av den i första stycket angivna tiden men före utgången av året efter det då skattetillägg enligt 116 c § beslutades, skall skatterätten sätta ned tillägget till tio procent av det tillägg som skall utgå enligt lagrummet. Gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om skattetilläggets storlek inom sist angiven tid, skall tillägget undanröjas, om deklaration har kommit in inom två månader från det han erhållit sådan kännedom. Lag (1978:196).

116 e §  Vid tillämpning av bestämmelserna om särskild avgift skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige. Lag (1978:196).

116 f §  Skattetillägg utgår ej i samband med rättelse av felräkning eller misskrivning, som uppenbart framgår av deklaration eller annat skriftligt meddelande från den skattskyldige. Detsamma gäller vid rättelse av oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift enligt 37 § som var tillgänglig för taxeringsnämnden före taxeringsperiodens utgång.

Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelse avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen icke gäller uppgift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetillägg. Lag (1985:406).

116 g §  Har deklarationsskyldig inte kommit in med självdeklaration inom föreskriven tid, påförs honom särskild avgift (förseningsavgift). Sådan avgift påförs annan skattskyldig än aktiebolag med 500 kronor. Aktiebolag påförs förseningsavgift med 1 000 kronor.

Har skattskyldig, som utan anmaning skall avge självdeklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti under taxeringsåret, bestäms förseningsavgiften till fyra gånger beloppet enligt första stycket.

Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har avgett förenklad självdeklaration och som inte efterkommit en anmaning att avge en allmän självdeklaration inom den tid som föreskrivs i anmaningen.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen underteckand, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrivs i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket. Lag (1987:1217).

116 h §  Särskild avgift får helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antagas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Skattetillägg får helt eftergivas även i fall då det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa. Lag (1978:196).

116 i §  Särskild avgift får icke påföras sedan den skattskyldige har avlidit.

Har skattskyldig avlidit sedan särskild avgift påförts, skall 75§ 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga avgiften.

Vid tillämpning av 72§ 2 mom. kommunalskattelagen, 20§ 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller 20§ 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt får regeringen meddela befrielse från särskild avgift. Lag (1978:196).

116 j §  Fråga om särskild avgift prövas, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut samt vid rättelse av taxering enligt 72 a eller 72 b §, av den lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Saknar den skattskyldige hemortskommun i riket skall fråga om sådan avgift prövas av den lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi.

Fråga om undanröjande enligt 116 d § första stycket skall prövas av den lokala skattemyndigheten om taxeringsnämnden har omprövat sitt taxeringsbeslut på grundval av den inkomna självdeklarationen. I annat fall skall frågan prövas av länsrätten. Fråga om nedsättning enligt 116 d § andra stycket skall prövas av länsrätten.

Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut i fråga om särskild avgift när taxeringsnämnden har ändrat sitt taxeringsbeslut. Omprövning skall också ske om den skattskyldige begär det eller skäl annars föreligger. Beslutet får dock inte omprövas av myndigheten om den skattskyldige har anfört besvär över det och särskilda skäl för omprövning inte föreligger. Den skattskyldige skall underrättas om möjligheten till omprövning. Lag (1984:1081).

116 k §  Lokal skattemyndighet skall pröva fråga om särskild avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall får beslut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret. Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av vad nu sagts besluta om härav föranledd avgift eller ändring av beslut om avgift.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter. Om det anses påkallat, får yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift skall tillställas den skattskyldige i den ordning som föreskrivs i 69§ 4 mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvikelse från självdeklaration. Lag (1978:196).

116 l §  En lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift får överklagas genom besvär hos länsrätten.

Ett överklagande av en skattskyldig skall ges in till den lokala skattemyndighet som har meddelat det beslut som överklagas. Ett överklagande av en länsskattemyndighet skall ges in till länsrätten. Länsrätten skall pröva om besvärsskrivelsen har kommit in i rätt tid. Lag (1986:1284).

116 m §  Skattskyldigs besvär över lokal skattemyndighets beslut om särskild avgift som har meddelats under taxeringsåret skall ha kommit in före utgången av februari månad året därefter. Har den skattskyldige inte fått del av beslutet under taxeringsåret får han dock anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret eller, om han inte under taxeringsåret har fått del av skattsedel eller annan handling med uppgift om den särskilda avgiftens storlek, inom ett år efter det han erhöll sådan handling.

Har den lokala skattemyndigheten meddelat beslut i fråga om särskild avgift efter taxeringsårets utgång, får den skattskyldige anföra besvär inom två månader från det han fick del av beslutet.

Utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena skall skattskyldigs yrkande i fråga om särskild avgift prövas, om den taxering som avgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller sådant yrkande av länsskattemyndighet till förmån för skattskyldig. Om yrkande som har sagts nu framställs först hos regeringsrätten eller kammarrätt, kan domstolen förordna att målet om särskild avgift skall upptagas och vidare handläggas av länsrätt. Lag (1986:1284).

116 n §  Länsskattemyndighet får hos skatterätten yrka påföring eller ändring av särskild avgift.

För länsskattemyndighet talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall därav föranledd talan om avgift föras samtidigt. Detsamma gäller när länsskattemyndighet kvittningsvis framställer invändning mot skattskyldigs yrkande om nedsättning av taxering. Yrkande om särskild avgift i fall som har sagts nu får ej prövas, om länsskattemyndighetens talan beträffande taxeringen ej upptages till prövning.

Har skriftlig uppgift, som skattskyldig lämnat i mål om taxering, ej godtagits efter prövning i sak eller ej prövats, får länsskattemyndighet hos skatterätten föra därav föranledd talan om skattetillägg inom ett år från utgången av den månad då dom eller slutligt beslut i målet vunnit laga kraft. Lag (1986:1284).

116 o §  Har beslut om skattetillägg vunnit laga kraft, får den skattskyldige genom besvär i särskild ordning föra talan mot beslutet, om detta blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Detsamma gäller, om den skattskyldige kan åberopa tidigare ej framförd omständighet eller nytt bevis till stöd för yrkandet och det framstår som ursäktligt att han ej i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset. Besvär som nu har sagts får föras även av länsskattemyndighet till den skattskyldiges förmån.

Länsskattemyndighet får genom besvär i särskild ordning föra talan om höjning av skattetillägg, om beslut i fråga om tillägg blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Beslutas på grund därav höjning av skattetillägg enligt 116 c § med anledning av utebliven självdeklaration, gäller bestämmelserna i 116 d § i fråga om undanröjande eller nedsättning av tillägget.

Besvär som avses i första eller andra stycket får föras hos länsrätt. Besvären skall ha kommit in inom fem år från utgången av det taxeringsår som skattetillägget avser. Lag (1986:1284).

116 p §  Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxeringen skall nedsättas, skall även vidtagas därav föranledd ändring i beslut om särskild avgift.

Vid handläggningen i kammarrätt och länsrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den skattskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att avgift kommer att utgå. Lag (1987:1217).

116 q §  Beslut om särskild avgift skall innehålla skälen för beslutet, tillämpligt lagrum, den procentsats efter vilken avgiften skall beräknas, underlaget för avgiftsberäkningen samt, beträffande förseningsavgift, avgiftens storlek. Lag (1978:196).

116 r §  Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller det sammanlagda beloppet av vid en och samma taxering utgående avgifter, som ej uppgår till 100 kronor, påförs ej. Särskild avgift tillfaller statsverket.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt påföras skattetillägg, som skall beräknas efter såväl fyrtio som tjugo procent uträknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten fördelas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas också, när någon i annat fall än som avses där skall påföras skattetillägg efter skilda procentsatser. Lag (1978:196).

116 s §  Vad som föreskrivs i 116 a-116 r§§ om taxering eller taxeringsmål och särskild avgift i samband därmed gäller, om ej annat framgår, även mål om eftertaxering och om särskild avgift i sådant mål. Lag (1978:196).

116 t §  Om ej annat framgår av vad som föreskrivs i 116 a-116 s§§ gäller bestämmelserna i denna lag, med undantag av 100§, 101§, 105§ 1 mom. första stycket tredje och fjärde meningarna, samma moment andra och tredje styckena samt 114§, i tillämpliga delar i fråga om särskild avgift. Lag (1978:196).

117 §  Innehållet i deklaration eller annan i 50 § avsedd handling får, utom i de fall som anges i nämnda paragraf, icke yppas för annan än den som själv får taga del av handlingen i fråga. Ej heller får innehållet i motsvarande handling som har upprättats eller inkommit med anledning av överenskommelse om handräckning i skatteärenden med främmande stat eller vad som i övrigt har förekommit vid utredning enligt sådan överenskommelse yppas i vidare mån än vad som är föreskrivet beträffande innehållet i deklaration.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna lag eller lagen (1978:352) om utredning i utländskt skatteärende har inhämtats vid taxeringsrevision eller vid granskning av handling, som avses i 43 § 5 mom. eller 46 §, får ej yppas i vidare mån än som behövs för revisionen eller granskningen.

Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som har upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med taxeringsnämnd. Lag (1978:354).

119 §  Den som till arbetsgivare eller annan, som är skyldig avge kontrolluppgift angående honom, uppsåtligen lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för skyldighetens fullgörande, dömes till böter.

I ringa fall dömer ej till ansvar enligt första stycket. Lag (1971:70).

120 §  Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 37 eller 38 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till böter, högst femhundra kronor, dömes

1. 1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § 1 mom. eller 34 § 3 mom. att avlämna där avsedda handlingar eller uppgifter,
2. 2) den som ej fullgör skyldighet att utan anmaning avlämna uppgift, som avses i 33 §, rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration uppgivits till beskattning,
3. 3) den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 § sägs,
4. 4) den som ej fullgör i 42 § eller 42 a § 1 mom. föreskriven skyldighet att utan anmaning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostadsaktiebolag eller sådan juridisk person som förvaltar samfällighet,
5. 5) den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra stycket samt 3 mom. föreskriven skyldighet att avlämna uppgifter om utdelningar och räntor, samt
6. 6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § att lämna uppgift till ledning vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen. Lag (1985:406).

121 §  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 31§ 3 mom. skall dömas till böter.

I ringa fall skall ej dömas till ansvar enligt första stycket. Lag (1978:196).

123 §  Vite, som förelägges enligt denna lag, bestämmes till belopp, som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iakttaga föreläggandet, dock lägst till femhundra kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten. Lag (1974:298).

124 §  Om uttagande av vite förordnar länsrätten efter anmälan av länsskattemyndighet eller lokal skattemyndighet.

Finnes, då fråga uppkommer om utdömande av vite, ändamålet med vitet hava förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter det anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava därigenom förfallit.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också fråga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas, komma under bedömande. Lag (1986:1284).

125 §  Över beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras. Lag (1971:399).

126 §  Vid granskning av statsverkets räkenskaper inom (riksräkenskapsverket) må med avseende å verkställd taxering anmärkning icke framställas.

127 §  Föranleder bestämmelse i avtal för undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning, som Sverige har träffat med annan stat, att ändring skall vidtagas i fråga om taxeringar som rör statlig eller kommunal skatt eller i fråga om annan åtgärd varigenom sådan skatt har påförts, äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar vidtaga sådan ändring.

Regeringen äger meddela de föreskrifter i fråga om taxeringsförfarandet, som finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelse med främmande stat till förekommande av eller lindring i dubbelbeskattning. Lag (1978:919).

128 §  Formulär till blanketter för taxeringsarbetet fastställas av rikskatteverket. Lag (1970:913).

129 §  1 mom. Ersättning till ordförandena i taxeringsnämnderna och utgifter för taxeringen enligt 3 eller 5 mom. skall betalas av statsmedel. Lag (1979:1000).

130 §  Kommunfullmäktige får besluta att av kommunens medel till de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnd skall utgå arvode, traktamente och resekostnadsersättning enligt de grunder, som enligt kommunallagen (1977:179) gäller för ersättning till ledamöter i kommunala nämnder. Landstinget har motsvarande rätt i fråga om de landstingsvalda ledamöterna. Lag (1979:490).