Ledningsansvaret och vissa behörighetsfrågor
1993/94
SoU4
I betänkandet behandlas nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993 om det samlade ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården och fjorton yrkanden om olika behörighetsfrågor m.m.
När det gäller frågan om utvärdering av tillämpningen av bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret inom hälso- och sjukvården anser utskottet att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i denna fråga. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört. M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig i denna del. Övriga motioner avstyrks. S-ledamöterna har avgett en reservation och v-suppleanten en meningsyttring.
1992/93:So405 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underlag för och beslut om legitimation av Doctors of Naprapathy.
1992/93:So410 av Siw Persson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av den genomförda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen avseende ett samlat ledningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om psykologers ansvar i förhållande till patientansvarig läkare inom främst de psykiatriska verksamheterna skyndsamt bör utredas.
1992/93:So419 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för naprapater.
1992/93:So422 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av den genomförda ändringen i HSL avseende ett samlat ledningsansvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykologers ansvar i förhållande till patientansvarig läkare.
1992/93:So427 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsansvaret för psykoterapier.
1992/93:So428 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvenserna av den genomförda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) avseende ett samlat ledningsansvar,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om psykologers ansvar enligt vad i motionen anförts om förhållande till detta samlade ledningsansvar och till patientansvarig läkare inom främst de psykiatriska verksamheterna.
1992/93:So429 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsens tillsyn av icke-legitimerade psykoterapeuter.
1992/93:So434 av Hugo Bergdahl och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att naprapater skall kunna erhålla legitimation.
1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av den utvärdering av ledningsansvaret som riksdagen beställt.
1992/93:So457 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande utredningen om legitimations- och behörighetsfrågor bör ha nära samstämmighet med Översynsutredningen för de medellånga vårdutbildningarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den legitimerade sjuksköterskans ställning i vården särskilt bör uppmärksammas i den kommande utredningen.
1992/93:So466 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetliga nordiska regler för kiropraktorer.
1992/93:So470 av Elisabeth Fleetwood och Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av legitimation för naprapater.
1992/93:So474 av Margitta Edgren m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den är beredd att upphäva bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagens 14 § om det samlade ledningsansvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientansvarig läkare.
1992/93:So478 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.
1992/93:So495 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samnordiska regler för de legitimerade kiropraktorerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bör omfattas av föreskrifterna om manipulationsbehandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fastställd utbildningsnivå för manipulationsbehandling också för annan legitimerad sjukvårdspersonal som utövar sådan.
1992/93:So508 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter bör utfärdas.
Ledningsansvaret
I fyra motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om konsekvenserna av den genomförda ändringen i 14 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HSL avseende ett samlat ledningsansvar, nämligen i motionerna So410 av Siw Persson (fp) yrkande 1, So422 av Gullan Lindblad (m) yrkande 1, So428 av Eva Zetterberg (v) yrkande 1 och So474 av Margitta Edgren m.fl. (fp, s, m, c, kds) yrkande 1.
I yrkande 2 i de nyss nämnda motionerna begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i motionerna om psykologers ansvar i förhållande till patientansvarig läkare.
I samtliga motioner anförs bl.a. att ledningsfunktionen inom hälso- och sjukvården är av mycket stor betydelse, inte minst när det gäller att fortsatt utveckla inriktningen av den psykiatriska verksamheten. Den av riksdagen beslutade förändringen av HSL fr.o.m. den 1 juli 1991 föregicks av farhågor att den medicinsk/biologiska kompetensen skulle betonas alltför starkt. Dessa farhågor har, enligt motionärerna, besannats när man t.ex. ser utvecklingen inom psykiatrin. Det ledarskap som i vissa fall utövades av t.ex. psykologer har nu nästan helt övertagits av läkare. Motionärerna påpekar vidare att Landstingsförbundets kongress 1992 riktade stark kritik mot den tolkning av bestämmelserna som drivits fram av Socialstyrelsens allmänna råd.
I motion 1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) (yrkande 9) hemställs att riksdagen hos regeringen begär redovisning av den utvärdering av ledningsansvaret som riksdagen beställt.
Bestämmelserna i 14 § HSL om ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården trädde i kraft den 1 juli 1991. Enligt paragrafen i dess nya lydelse skall vid en enhet för diagnostik eller vård och behandling, om det behövs med hänsyn till patientsäkerheten, finnas en särskild läkare med specialistkompetens som svarar för den samlade ledningen av verksamheten. En sådan läkare benämns chefsöverläkare.
Socialstyrelsen har meddelat allmänna råd till ledning för sjukvårdshuvudmännens bedömning av vilka enheter för diagnostik eller vård och behandling som med hänsyn till patientsäkerheten behöver ledas av läkare m.m. (SOSFS 1990:28).
Utskottet har vid några tillfällen därefter behandlat motioner med olika frågeställningar kring det samlade ledningsansvaret och tillämpningen av de allmänna råden. Vid behandlingen våren 1992 uttalade utskottet bl.a. följande i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SoU15 (s. 76).
Utskottet konstaterade förra året att tillämpningen av lagbestämmelsen ligger på sjukvårdshuvudmännen samt att allmänna råd inte är bindande utan huvudmännen står fria att följa råden. Utskottet framhöll att det var angeläget att regeringen och Socialstyrelsen noga följer tillämpningen av bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret och att en utvärdering snabbt kommer till stånd. Utskottet anser att en utvärdering bör ske inom ett år.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna.
I samband med den i våras beslutade husläkarreformen (prop. 1992/93:160, bet. SoU22, rskr. 355) föreslogs att bestämmelserna i 14 § HSL ändras på så sätt att bestämmelserna om chefsöverläkare inte skall gälla husläkarverksamheten. Ändringen innebär att det vid sådana enheter inom den offentliga hälso- och sjukvården som består av husläkare inte behöver finnas chefsöverläkare med ett samlat ledningsansvar. Husläkaren skall således inte vad gäller medicinskt ansvar vara underställd annan läkare.
I motion 1991/92:So39 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds) i anledning av propositionen begärdes ett tillkännagivande till regeringen om att all primärvård borde undantas från bestämmelsen om ett samlat ledningsansvar. Motionärerna noterade med tillfredsställelse undantaget i förslaget men ansåg att det vore logiskt att all primärvård behandlades lika.
Inför utskottsbehandlingen inhämtade utskottet från Socialstyrelsen att styrelsen arbetade med utformningen av en enkät eller dylikt som skulle skickas ut till sjukvårdshuvudmännen under juni månad. Enkätsvaren, avseende förhållandena den 1 juli 1993, skall bearbetas under hösten med siktet inställt på ett ställningstagande från styrelsens sida före årsskiftet.
Utskottet gjorde följande bedömning (s. 43).
Utskottet har tidigare (bet. 1991/92:SoU15) uttalat att det är angeläget att regeringen och Socialstyrelsen noga följer tillämpningen av bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret och att en utvärdering borde ske inom ett år räknat från den 1 april 1992. Utskottet kan nu konstatera att utvärderingen ännu inte kommit till stånd. Utskottet förutsätter att utvärderingen nu sker omgående.
Utskottet tillstyrker förslaget att bestämmelserna om chefsöverläkare inte skall gälla husläkarverksamheten. Motion So39 (m, fp, c, kds) avstyrks därför.
Socialstyrelsen sände den 5 juli 1993 ut ett enkätformulär för Socialstyrelsens utvärdering av chefsöverläkarfunktionen. I missivet till sjukvårdshuvudmännen konstaterar styrelsen att man från riksdagens sida har sett det som mycket angeläget att en utvärdering av tillämpningen av bestämmelsen om det samlade ledningsansvaret görs och åberopar utskottets betänkande 1992/93:SoU22 där utvärderingen förutsattes komma till stånd omgående. Vidare anges att enkäten är ett första led i utvärderingen. I en andra etapp avser styrelsen att inhämta uppgifter dels om i vilken utsträckning chefsöverläkarna delegerar enskilda ledningsuppgifter till andra befattningshavare på den egna enheten, dels om sjukvårdshuvudmännens mening om hur systemet med chefsöverläkare fungerar från bl.a. patientsäkerhetssynpunkt. Härefter kommer styrelsen att sammanställa och analysera de inhämtade uppgifterna bl.a. mot bakgrund av styrelsens allmänna råd -- SOSFS 1990:28. Med anledning av denna analys kommer styrelsen att ta ställning till behovet av att revidera de allmänna råden alternativt att hos regeringen påtala behovet av författningsändringar och lämna förslag till sådana. Enkätsvaren skall komma in senast den 1 september 1993.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet har redan vid ett par tillfällen uttalat att det är angeläget att regeringen och Socialstyrelsen noga följer tillämpningen av bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret. Utskottet har också uttalat att en utvärdering borde ske inom ett år räknat från den 1 april 1992. Vid behandlingen av en liknande motion i våras förutsatte utskottet att utvärderingen skulle ske omgående.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i denna fråga. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So410 (fp), So422 (m), So428 (v), So439 (s) yrkande 9 och So474 (fp, s, m, c, kds).
Behörighetsfrågor
Naprapater och arbetsterapeuter
I fyra motioner begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna att legitimation bör införas för naprapater.
I motion So405 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) framför motionärerna att riksdagen, enligt deras uppfattning, förfogar över ett tillräckligt underlag för att utan ytterligare dröjsmål kunna fatta beslut om legitimation av naprapater. I motion So419 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) anförs att riksdagen nu förfogar över ett gediget underlag för att utan ytterligare dröjsmål kunna uppdra åt regeringen att fatta beslut om legitimation för naprapater. I motion So434 av Hugo Bergdahl och Sigge Godin (fp) anförs att det är angeläget att naprapater skall kunna erhålla legitimation. Enligt motionärerna återkommer de i frågan eftersom deras motion från den allmänna motionstiden 1992 inte föranlett regeringsförslag, trots socialutskottets välvilliga inställning. I motion So470 av Elisabeth Fleetwood och Hans Nyhage (m) framhålls att allmänhetens förtroende för naprapatin som behandlingsform ständigt ökar. Motionärerna anför att med legitimering ställs verksamheten under samhällets kontroll, vilket är en väsentlig säkerhetsaspekt för patienten vid hans eller hennes val av terapeut.
Två motioner tar upp frågor om legitimation resp. behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter.
I motion So478 av Britta Sundin m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter. Motionärerna anser att frågan om legitimation för arbetsterapeuter bör behandlas med förtur. Patienternas säkerhet och vikten av en kvalitetsgaranti när det gäller arbetsterapeutiska insatser måste omgående garanteras, heter det i motionen. I motion So508 av Daniel Tarschys (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter bör utfärdas. Motionären anför att efter remissbehandlingen av en motion gjorde socialutskottet år 1989 en grundlig prövning av frågan om behörighetsföreskrifter för arbetsterapeuter. Utskottet vägde noga nackdelar mot fördelar och kom fram till att behörighetsföreskrifter borde införas. Detta gavs regeringen till känna. Motionären anser att det finns skäl för riksdagen att påminna om sitt beslut eftersom behörighetsföreskrifter ännu inte har utfärdats efter tre och ett halvt år.
Utskottet behandlade behörighetsfrågor senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:SoU1 vartill hänvisas för en utförlig bakgrundsbeskrivning (s. 6--11). Utskottet gjorde följande bedömning (s. 12).
Utskottet konstaterar att det i motionerna förts fram krav på legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för ett flertal yrkesgrupper inom och utanför hälso- och sjukvården. Sådana krav har -- enligt vad utskottet har sig bekant -- förts fram även till Socialdepartementet och Socialstyrelsen.
Vad först gäller frågan om legitimation konstaterar utskottet vidare att Socialstyrelsen nyligen redovisat sitt uppdrag om huruvida det föreligger ett dokumenterat vetenskapligt underlag för att tillstyrka legitimation för naprapater. Utskottet anser att regeringen nu bör ta ställning till frågan om naprapater skall kunna legitimeras.
När det gäller frågan om legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper anser utskottet att en samlad översyn bör göras under parlamentarisk medverkan och att regeringen därefter bör återkomma till riksdagen i denna fråga och vissa andra frågor som har samband därmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna.
I samband med att socialministern svarade på en fråga i riksdagen (1992/93:659) om behörighetsregler för socionomer m.m. den 25 maj uttalade han bl.a. att arbetet med direktiven för den samlade översynen av legitimationer och andra behörighetsfrågor som regeringen tidigare har aviserat och som socialutskottet också tagit upp i betänkande 1992/93:SoU1 för närvarande pågår inom departementet. Avsikten är att utredningen skall kunna tillkallas inom kort.
Den 1 juni svarade statsrådet Könberg på en fråga (1992/93:691) om legitimation av naprapater och uttalade då bl.a. att han hade för avsikt att föreslå regeringen att denna grupp skulle behandlas med förtur och att han skall återkomma i frågan till hösten.
Från Socialdepartementet har inhämtats att avsikten är att lägga fram en proposition i december 1993.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet konstaterar att regeringen nu aviserat att riksdagens beställning när det gäller naprapater kommer att verkställas. Något initiativ från riksdagens sida behöver därför nu inte tas i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna So405 (c), So419 (s), So434 (fp) och So470 (m).
När det gäller andra yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, t.ex. arbetsterapeuter, vidhåller utskottet sin tidigare uppfattning att en översyn bör göras och att regeringen därefter bör återkomma till riksdagen. Motionerna So478 (s) och So508 (fp) avstyrks därför.
Kiropraktorer
Två motioner tar upp frågeställningar rörande kiropraktorer.
I motion 1992/93:So466 av Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om enhetliga nordiska regler för kiropraktorer. Samma yrkande finns i motion 1992/93:So495 av Mona Saint Cyr (m) (yrkande 1). Motionärerna pekar på att reglerna rörande kiropraktorer skiljer sig åt i de nordiska länderna. Det gäller bl.a. regler om åldersgräns på patienterna, rätten att inneha egen röntgenutrustning resp. remissrätt till röntgen och anslutning till sjukförsäkringen.
I motion So495 begärs också tillkännagivanden om att all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bör omfattas av föreskrifterna om manipulationsbehandling (yrkande 2) samt om behovet av en fastställd utbildningsnivå för manipulationsbehandling också för annan legitimerad sjukvårdspersonal som utövar sådan (yrkande 3).
Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i betänkandet 1992/93:SoU1 (s. 12--14) vartill hänvisas för en utförlig bakgrundsbeskrivning. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen hade för avsikt att följa och utvärdera de legitimerade kiropraktorernas verksamhet. Utskottet ansåg att utvärderingen borde avvaktas innan riksdagen tog något initiativ i de frågor som togs upp i motionerna, vilka avstyrktes.
Socialstyrelsens utvärdering av de legitimerade kiropraktorernas verksamhet pågår enligt uppgift. Bl.a. studeras projektet "Östrygg" i Linköping vilket berör kiropraktorers och sjukgymnasters verksamhet. Projektet beräknas pågå cirka ett år till.
Regeringen har i juni 1993 uppdragit åt Socialstyrelsen att utvärdera den utbildning som bedrivs vid Skandinaviska Chiropraktorskolan i Stockholm. Syftet med utvärderingen är att klargöra om utbildningstiden och innehållet i utbildningen vid nämnda skola är av samma kvalitet som en godkänd utbildning och därmed kan ligga till grund för yrkeslegitimation. I reciten i regeringsbeslutet görs en anknytning till den planerade utbildningen i Odense på så sätt att det sägs vara en förutsättning för att de danska myndigheterna skall besluta om att inrätta den föreslagna utbildningen att ett visst antal studenter från andra nordiska länder utnyttjar utbildningen. För att ta ställning till behovet av den planerade kiropraktorutbildningen vid Odense universitet är det väsentligt att klargöra om kiropraktorutbildningen vid Skandinaviska Chiropraktorskolan motsvarar en godkänd utbildning till Doctor of Chiropractic, heter det vidare i reciten i regeringsbeslutet.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet vidhåller sin inställning att utvärderingen av de legitimerade kiropraktorernas verksamhet bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker motionerna So466 (c) och So495 (m).
Tillsynen av icke legitimerade psykoterapeuter
I två motioner, 1992/93:So427 av Gullan Lindblad (m) och 1992/93:So429 av Gudrun Schyman m.fl. (v), begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionerna anförts om tillsynsansvaret för icke legitimerade terapeuter. Motionärerna anför att icke legitimerade yrkeskategorier utanför hälso- och sjukvården fritt kan bedriva olika typer av psykoterapier utan någon som helst kvalitetskontroll från samhällets sida. För den enskilde hjälpsökaren kan det vara svårt att granska kvaliteten i de olika terapier som utlovas. Motionärerna anser att Socialstyrelsen bör ha tillsyn över denna typ av terapeuter.
I betänkande 1992/93:SoU1 behandlade utskottet liknande motionsyrkanden. För en utförlig redovisning av Alternativmedicinkommitténs utredningsförslag samt Socialstyrelsens redovisning av ett uppdrag i anledning av en tidigare begäran av riksdagen att överväga en lämplig utformning av ett straffrättsligt skydd för yrkesbeteckningarna psykolog och psykoterapeut (1989/90:SoU11) hänvisas till det förstnämnda betänkandet (s. 16--19). Utskottet konstaterade att de frågor som motionärerna tagit upp hade behandlats av Alternativmedicinkommittén vars förslag bereddes i regeringskansliet. Vidare konstaterade utskottet att beredning pågick i regeringskansliet av Socialstyrelsens förslag till lämplig utformning av ett straffrättsligt skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut. Enligt utskottets mening borde riksdagen inte föregripa behandlingen av regeringens kommande förslag på området. De då aktuella motionerna avstyrktes därför.
I proposition 1992/93:83 om vissa behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården m.m. föreslogs att ett straffrättsligt skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut skulle ersätta det dåvarande skyddet för yrkesbeteckningarna legitimerad psykolog resp. legitimerad psykoterapeut. Endast den som har legitimation för yrket eller som genomgår s.k. PTP-tjänstgöring (praktisk tjänstgöring) skall i verksamhet på hälso- och sjukvårdens område få kalla sig psykolog resp. psykoterapeut. Ändringarna föreslogs gälla fr.o.m. den 1 januari 1994 med beaktande av att marknaden borde ges tid att ställa om till de nya reglerna.
Som skäl för förslaget anfördes bl.a. följande (s. 37--38 i prop.).
Kompetensbeviset och därmed yrkesutövarens rätt att kalla sig legitimerad har sannolikt varit till hjälp för den som stått inför ett val att köpa behandlingstjänster. Det kan dock samtidigt konstateras att införandet av legitimationerna inte lett till någon märkbar begränsning i det allmänna utbudet av psykologisk rådgivning och behandling. Marknadsföringen av samtalsterapi i en mångfald former är fortfarande mycket omfattande från personer vars kompetens för verksamheten är otillräcklig. Bland dessa finns såväl personer som påbörjat men inte fullgjort en kvalificerad utbildning som personer utan någon som helst utbildning på området. Enligt Socialstyrelsens redovisning används ofta titlarna psykolog eller psykoterapeut eller likartade titlar i marknadsföringen på ett vilseledande sätt som kan ge intrycket att utövaren har den legitimerade psykologens eller psykoterapeutens kompetensnivå. Särskilt allvarligt är det naturligtvis om personer som helt saknar psykologisk utbildning använder sig av en titel som av enskilda vårdsökande kan uppfattas som att yrkesutövaren avlagt psykolog- eller psykoterapeutexamen eller har motsvarande utbildning.
Mot bakgrund av vad jag nu anfört och med hänsyn till utvecklingen mot en alltmer omfattande privat marknad även på vårdområdet finns det anledning att vidta åtgärder som ytterligare tydliggör vad som är av staten auktoriserad yrkesutövning på de psykologiska och psykoterapeutiska behandlingsområdena. Ett förbud mot att obehörigen ge sig ut för att vara psykolog eller psykoterapeut verkar i denna riktning.
Utskottet tillstyrkte propositionens förslag (1992/93:SoU8), och riksdagen beslutade i enlighet därmed (rskr. 87).
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet konstaterar att ett straffrättsligt skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut införs fr.o.m. den 1 januari 1994 för att tydliggöra vad som är av staten auktoriserad yrkesutövning på de psykologiska och psykoterapeutiska behandlingsområdena. Vidare konstaterar utskottet att Alternativmedicinkommitténs betänkande som bl.a. behandlar tillsynen över olika alternativmedicinska yrkesutövare fortfarande bereds i Socialdepartementet. Utskottet anser inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna So427 (m) och So429 (v).
Övriga legitimations- och behörighetsfrågor
I motion 1992/93:So457 av Gullan Lindblad (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att den kommande utredningen om legitimations- och behörighetsfrågor bör ha nära samstämmighet med översynsutredningen för de medellånga vårdutbildningarna (yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om att den legitimerade sjuksköterskans ställning i vården bör uppmärksammas särskilt i den kommande utredningen (yrkande 2). Motionären anknyter till riksdagens behandling av förslaget om ny högskolelag (1992/93:UbU3), närmare bestämt motioner om yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna, t.ex. laboratorieassistenter och dietister. Utbildningsutskottet avslog motionerna med hänvisning till den översyn av samtliga medellånga vårdutbildningar som riksdagen begärde våren 1990 (UbU3 s. 25--26). I tillkännagivandet 1990 ansåg utbildningsutskottet bl.a. att det var väsentligt att beakta de anpassningar till de internationella förhållandena som blir alltmer nödvändiga. I motion So457 pekas på att en rad yrken inom eller med anknytning till hälso- och sjukvården kommer att sakna yrkesexamen. Samtidigt har riksdagen lagt frågan om legitimation för vissa av dessa yrkesgrupper på is genom att hänskjuta frågan till en legitimations- och behörighetsutredning. En yrkesexamen med det mått av kunnande som en sådan bör innefatta uppfattas av många människor som en trygghet, en auktorisation, enligt motionären. Detsamma gäller legitimations- och behörighetsfrågor. Motionären anser att det är angeläget att riksdagen och berörda myndigheter nu bestämmer sig för vilka "trygghetskriterier" som skall gälla för yrkesgrupper inom eller med nära anknytning till vårdområdet. Motionären anser vidare att de legitimerade sjuksköterskorna är en nyckelgrupp inom vården. Legitimation är en trygghet för den vårdbehövande. Det är emellertid så att landstingen i inte ringa utsträckning anställt icke legitimerade sjuksköterskor på sjukskötersketjänster.
I proposition 1992/93:169 om högre utbildning för ökad kompetens anfördes bl.a. följande (s. 54) om de medellånga vårdutbildningarna.
Regeringen uppdrog åt UHÄ att genomföra översynen. Uppdraget rapporterades den 15 november 1991. Avveckling av linjesystemet har väsentligt ökat den lokala flexibiliteten för att möta kraven på förändringar inom de olika utbildningarna. Likaså har regeringens möjlighet att bestämma över utbildningarnas omfattning begränsats till de utbildningar som avslutas med yrkesexamen. Detta har medfört att flera av förslagen i översynen inte längre är aktuella. Ett exempel är förslaget att förlänga laboratorieassistentutbildningen. I den nya decentraliserade högskolan kan utbildningens omfattning beslutas lokalt och examina kan inordnas inom ramen för generella examina. Finansiering av sådana förlängningar får då ske inom ramen för de resurser vårdhögskolan tilldelats genom lokala omprioriteringar eller genom resurstillskott från landstingen.
Propositionen mötte i denna del inte några erinringar i form av motioner, och utbildningsutskottet har därför inte heller kommenterat frågan i betänkande UbU14 då propositionen behandlades.
Såvitt gäller frågan om en samlad översyn av legitimations- och behörighetsreglerna för olika yrkesgrupper pågår, enligt uppgift från Socialdepartementet, ett förberedande arbete med att utforma direktiven. Avsikten är som sagts tidigare att utredningen skall tillkallas inom kort.
Utskottet gör följande bedömning.
Utskottet konstaterar att de frågor som motionären aktualiserar kan tas upp i den samlade översyn som skall göras när det gäller frågan om legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Utskottet förutsätter att vid översynen beaktas vad som föreslagits om översynsutredningen för de medellånga vårdutbildningarna. Med det sagda avstyrks motion So457 (m).
Utskottet hemställer 1. beträffande ledningsansvaret att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So410, 1992/93:So422, 1992/93:So428, 1992/93:So439 (yrkande 9) och 1992/93:So474 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, c, kds) 2. beträffande naprapater att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So405, 1992/93:So419, 1992/93:So434 och 1992/93:So470, res. 2 (s) - delvis 3. beträffande arbetsterapeuter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So478 och 1992/93:So508, res. 2 (s) - delvis 4. beträffande kiropraktorer att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So466 och 1992/93:So495, 5. beträffande tillsynen av icke legitimerade psykoterapeuter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So427 och 1992/93:So429, men. (v) 6. beträffande övriga legitimations- och behörighetsfrågor att riksdagen avslår motion 1992/93:So457.
Stockholm den 23 september 1993 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s) och My Persson (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
1. Ledningsansvaret (mom. 1)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m) och My Persson (m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 5 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "(fp, s, m, c, kds)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har redan vid ett par tillfällen uttalat att det är angeläget att regeringen och Socialstyrelsen noga följer tillämpningen av bestämmelserna om det samlade ledningsansvaret. Vid behandlingen av en liknande motion i våras förutsatte utskottet att utvärderingen skulle ske omgående.
Utskottet konstaterar att arbetet med utvärderingen nu har påbörjats och förutsätter att det slutförs utan onödigt dröjsmål. Motionerna So410 (fp), So422 (m), So428 (v), So439 (s) yrkande 9 och So474 (fp, s, m, c, kds) avstyrks därmed.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande ledningsansvaret att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So410, 1992/93:So422, 1992/93:So428, 1992/93:So439 yrkande 9 och 1992/93:So474,
2. Naprapater och arbetsterapeuter (mom. 2 och 3)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall och Hans Karlsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin ståndpunkt att en samlad översyn av frågan om legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper bör göras under parlamentarisk medverkan och att regeringen därefter bör återkomma till riksdagen i dessa frågor och vissa andra frågor som har samband därmed. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So405 (c), So419 (s), So434 (fp), So470 (m), So478 (s) och So508 (fp).
dels att utskottet under mom. 2--3 bort hemställa: 2--3. beträffande naprapater och arbetsterapeuter att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So405, 1992/93:So419, 1992/93:So434, 1992/93:So470, 1992/93:So478 och 1992/93:So508 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Tillsynen av icke legitimerade psykoterapeuter (mom. 5)
Jag anser att Socialstyrelsen bör ha tillsynsansvaret för icke legitimerade terapeuter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 5 borde ha hemställt: 5. beträffande tillsynen av icke legitimerade psykoterapeuter att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So427 och 1992/93:So429 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.