Medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 156 , 28/06/1969 s. 0001 - 0007 Finsk specialutgåva Område 7 Volym 1 s. 0064 Dansk specialutgåva: Serie I Område 1969(I) s. 0258 Svensk specialutgåva Område 7 Volym 1 s. 0064 Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1969(I) s. 0276 "Grekisk specialutgåva " Område 07 Volym 1 s. 0100 Spansk specialutgåva: Område 08 Volym 1 s. 0131 Portugisisk specialutgåva: Område 08 Volym 1 s. 0131

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 och 94 i detta,

med beaktande av rådets beslut av den 13 maj 1965 () om harmonisering av vissa föreskrifter om konkurrens inom transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: 11972B · förordning (EEG) nr 3572/90 · förordning (EEG) nr 1893/91 · förordning (EG) nr 1370/2007.

Ett av målen för den gemensamma transportpolitiken är att undanröja sådana skillnader som kan orsaka avsevärd snedvridning av de grundläggande transportvillkor som är utmärkande för ett system där medlemsstaterna ålägger transportföretag att utföra tjänster åt allmänheten.

Därför är det nödvändigt att upphäva sådan allmän trafikplikt som avses i denna förordning; det är dock i vissa fall väsentligt att bibehålla en sådan skyldighet för att trygga tillgången till nödvändiga transporter; transportkapaciteten skall därvid bedömas mot bakgrund av tillgång och efterfrågan inom transportbranschen och mot bakgrund av de samhälleliga behoven.

Avvecklingsåtgärderna skall inte omfatta taxor och villkor som i en eller flera resandekategoriers intresse har fastställts för företag som bedriver persontransporter.

För att genomföra dessa åtgärder är det nödvändigt att fastställa vilka skyldigheter som omfattas av begreppet "allmän trafikplikt" enligt denna förordning; dessa skyldigheter är skyldigheten att bedriva verksamhet, skyldigheten att utföra transporter och skyldigheten att följa taxebestämmelser.

Medlemsstaterna bör på eget initiativ få vidta åtgärder för att avveckla eller bibehålla allmän trafikplikt; då emellertid trafikplikten innebär ekonomisk belastning för transportföretagen, måste dessa ha möjlighet att ansöka om befrielse från dem hos medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Det bör föreskrivas att transportföretagen får ansöka om befrielse från allmän trafikplikt endast när denna innebär ekonomiska nackdelar som beräknats i enlighet med de gemensamma metoder som beskrivs i denna förordning.

För att transportkvaliteten skall kunna höjas, bör transportföretagen, när de inger ansökningar, ha möjlighet att föreslå användning av något annat transportsätt som är mer lämpat för ifrågavarande trafik.

När medlemsstaternas behöriga myndigheter beslutar att bibehålla allmän trafikplikt, skall de få förena besluten med villkor ägnade att förbättra transportverksamhetens avkastning; när de behöriga myndigheterna beslutar att avskaffa en allmän trafikplikt, skall de dock för att säkerställa rimlig transportförsörjning få föreskriva att andra transportlösningar skall införas.

För att hänsyn skall kunna tas till alla medlemsstaters intressen bör en gemenskapsrutin införas för de fall då avskaffandet av en skyldighet att bedriva viss verksamhet eller utföra vissa transporter kan beröra annan medlemsstats intressen.

För att handläggningen av företagens ansökningar om befrielse från allmän trafikplikt skall ske på riktigt sätt, bör tidsfrister fastställas såväl för ansökningarnas inlämnande som för medlemsstaternas behandling av dem.

Enligt artikel 5 i rådets beslut av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa bestämmelser om konkurrens vid transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar, medför behörig myndighets beslut att bibehålla sådan allmän trafikplikt, som anges i denna förordning, skyldighet att betala ersättning för eventuell ekonomisk skada som därigenom kan drabba transportföretagen.

Ett transportföretags rätt till ersättning skall anses uppkomma när en medlemsstat beslutar att bibehålla allmän trafikplikt; då budgeten emellertid omfattar ett kalenderår, kan sådan rätt inte uppkomma i början av denna förordnings giltighetstid före den 1 januari 1971; om tidsfristen för handläggning av transportföretagens ansökningar förlängs, kan även denna tidsgräns senareläggas.

Vidare föreskrivs i artikel 6 i rådets beslut av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa föreskrifter om konkurrens vid transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar att medlemsstaterna skall utbetala ersättning för kostnader som drabbar persontransporter på grund av taxor och villkor som beslutats i en eller flera resandekategoriers intresse: sådan ersättning skall betalas ut från och med den 1 januari 1971; genom åtgärder på gemenskapsnivå kan denna tidpunkt skjutas fram ett år, om särskilda svårigheter skulle uppstå i en medlemsstat.

Ersättning för kostnader som drabbar transportföretag på grund av bibehållen allmän trafikplikt skall utbetalas i enlighet med gemensamma rutiner; vid bedömning av ersättningens storlek skall hänsyn tas till de effekter på företagets verksamhet som en avveckling av sådana skyldigheter skulle ha.

Denna förordning skall tillämpas på varje ny allmän trafikplikt som åläggs transportföretag.

Då utbetalningar av ersättning enligt denna förordning skall beviljas av medlemsstaterna i enlighet med gemensamma, i denna förordning fastställda rutiner, skall sådana utbetalningar vara undantagna från reglerna om förhandsinformation i artikel 93.3 i fördraget.

Kommissionen skall kunna få information om tillämpningen av denna förordning från medlemsstaterna.

För att göra det möjligt för rådet att studera situationen i varje enskild medlemsstat med avseende på denna förordnings tillämpning, skall kommissionen ge in en rapport till rådet senast den 31 december 1972.

Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt göra det möjligt för transportföretagen att ta tillvara sina rättigheter i samband med enskilda beslut som medlemsstater fattar i anledning av denna förordning.

Då denna förordning tills vidare gäller medlemsstaternas sex statliga järnvägsföretag och, i fråga om annan transportverksamhet, företag som inte huvudsakligen bedriver transporter av lokal eller regional karaktär, skall rådet senast tre år efter denna förordnings ikraftträdande besluta om åtgärder med avseende på allmän trafikplikt när det gäller transporter som inte omfattas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 och 94 i detta,

med beaktande av rådets beslut av den 13 maj 1965om harmonisering av vissa föreskrifter om konkurrens inom transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Ett av målen för den gemensamma transportpolitiken är att undanröja sådana skillnader som kan orsaka avsevärd snedvridning av de grundläggande transportvillkor som är utmärkande för ett system där medlemsstaterna ålägger transportföretag att utföra tjänster åt allmänheten.

Därför är det nödvändigt att upphäva sådan allmän trafikplikt som avses i denna förordning; det är dock i vissa fall väsentligt att bibehålla en sådan skyldighet för att trygga tillgången till nödvändiga transporter; transportkapaciteten skall därvid bedömas mot bakgrund av tillgång och efterfrågan inom transportbranschen och mot bakgrund av de samhälleliga behoven.

Avvecklingsåtgärderna skall inte omfatta taxor och villkor som i en eller flera resandekategoriers intresse har fastställts för företag som bedriver persontransporter.

För att genomföra dessa åtgärder är det nödvändigt att fastställa vilka skyldigheter som omfattas av begreppet ”allmän trafikplikt” enligt denna förordning; dessa skyldigheter är skyldigheten att bedriva verksamhet, skyldigheten att utföra transporter och skyldigheten att följa taxebestämmelser.

Medlemsstaterna bör på eget initiativ få vidta åtgärder för att avveckla eller bibehålla allmän trafikplikt; då emellertid trafikplikten innebär ekonomisk belastning för transportföretagen, måste dessa ha möjlighet att ansöka om befrielse från dem hos medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Det bör föreskrivas att transportföretagen får ansöka om befrielse från allmän trafikplikt endast när denna innebär ekonomiska nackdelar som beräknats i enlighet med de gemensamma metoder som beskrivs i denna förordning.

För att transportkvaliteten skall kunna höjas, bör transportföretagen, när de inger ansökningar, ha möjlighet att föreslå användning av något annat transportsätt som är mer lämpat för ifrågavarande trafik.

När medlemsstaternas behöriga myndigheter beslutar att bibehålla allmän trafikplikt, skall de få förena besluten med villkor ägnade att förbättra transportverksamhetens avkastning; när de behöriga myndigheterna beslutar att avskaffa en allmän trafikplikt, skall de dock för att säkerställa rimlig transportförsörjning få föreskriva att andra transportlösningar skall införas.

För att hänsyn skall kunna tas till alla medlemsstaters intressen bör en gemenskapsrutin införas för de fall då avskaffandet av en skyldighet att bedriva viss verksamhet eller utföra vissa transporter kan beröra annan medlemsstats intressen.

För att handläggningen av företagens ansökningar om befrielse från allmän trafikplikt skall ske på riktigt sätt, bör tidsfrister fastställas såväl för ansökningarnas inlämnande som för medlemsstaternas behandling av dem.

Enligt artikel 5 i rådets beslut av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa bestämmelser om konkurrens vid transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar, medför behörig myndighets beslut att bibehålla sådan allmän trafikplikt, som anges i denna förordning, skyldighet att betala ersättning för eventuell ekonomisk skada som därigenom kan drabba transportföretagen.

Ett transportföretags rätt till ersättning skall anses uppkomma när en medlemsstat beslutar att bibehålla allmän trafikplikt; då budgeten emellertid omfattar ett kalenderår, kan sådan rätt inte uppkomma i början av denna förordnings giltighetstid före den 1 januari 1971; om tidsfristen för handläggning av transportföretagens ansökningar förlängs, kan även denna tidsgräns senareläggas.

Vidare föreskrivs i artikel 6 i rådets beslut av den 13 maj 1965 om harmonisering av vissa föreskrifter om konkurrens vid transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar att medlemsstaterna skall utbetala ersättning för kostnader som drabbar persontransporter på grund av taxor och villkor som beslutats i en eller flera resandekategoriers intresse: sådan ersättning skall betalas ut från och med den 1 januari 1971; genom åtgärder på gemenskapsnivå kan denna tidpunkt skjutas fram ett år, om särskilda svårigheter skulle uppstå i en medlemsstat.

Ersättning för kostnader som drabbar transportföretag på grund av bibehållen allmän trafikplikt skall utbetalas i enlighet med gemensamma rutiner; vid bedömning av ersättningens storlek skall hänsyn tas till de effekter på företagets verksamhet som en avveckling av sådana skyldigheter skulle ha.

Denna förordning skall tillämpas på varje ny allmän trafikplikt som åläggs transportföretag.

Då utbetalningar av ersättning enligt denna förordning skall beviljas av medlemsstaterna i enlighet med gemensamma, i denna förordning fastställda rutiner, skall sådana utbetalningar vara undantagna från reglerna om förhandsinformation i artikel 93.3 i fördraget.

Kommissionen skall kunna få information om tillämpningen av denna förordning från medlemsstaterna.

För att göra det möjligt för rådet att studera situationen i varje enskild medlemsstat med avseende på denna förordnings tillämpning, skall kommissionen ge in en rapport till rådet senast den 31 december 1972.

Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt göra det möjligt för transportföretagen att ta tillvara sina rättigheter i samband med enskilda beslut som medlemsstater fattar i anledning av denna förordning.

Då denna förordning tills vidare gäller medlemsstaternas sex statliga järnvägsföretag och, i fråga om annan transportverksamhet, företag som inte huvudsakligen bedriver transporter av lokal eller regional karaktär, skall rådet senast tre år efter denna förordnings ikraftträdande besluta om åtgärder med avseende på allmän trafikplikt när det gäller transporter som inte omfattas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avsnitt I Allmänna bestämmelser

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007 och förordning (EEG) nr 1893/91.

1. Denna förordning skall tillämpas på transportföretag som utför transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar.

Medlemsstaterna får från denna förordnings tillämpningsområde undanta företag vilkas verksamhet är begränsad uteslutande till stads-, förorts- eller regional trafik.

2. I denna förordning avses med

stads- och förortstrafik: sådana transporttjänster som tillgodoser behoven i en stadskärna eller en storstadsregion och behovet av transporter däremellan och de omgivande områdena,

regional trafik: sådana transporttjänster som utförs för att tillgodose transportbehoven i en region.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall upphäva de med begreppet offentlig tjänst förbundna förpliktelser som definieras i denna förordning och som avser transporter med järnväg, väg eller inre vattenvägar.

4. För att säkerställa en tillräcklig tillgång till transporttjänster, särskilt med beaktande av sociala och miljömässiga faktorer samt fysisk planering eller för att erbjuda specialtaxor för vissa grupper av passagerare, får medlemsstaternas behöriga myndigheter ingå avtal med ett transportföretag om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt. Villkor och närmare bestämmelser för sådana avtal anges i avsnitt V.

5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får dock bibehålla eller besluta om sådan allmän trafikplikt som avses i artikel 2 i fråga om stads-, förorts- och regionala persontransporter. Villkor och närmare bestämmelser, däribland om kompensationsformerna anges i avsnitt II, III och IV.

Om ett transportföretag inte bara bedriver trafikverksamhet som omfattas av allmän trafikplikt, utan också är engagerat i annan verksamhet, skall sådan trafikverksamhet som regleras av allmän trafikplikt drivas som ett separat affärsområde där åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a) Bokföringen för driften av var och en av dessa verksamheter skall föras särskilt, och andelen tillgångar som tillkommer vardera verksamheten skall behandlas i enlighet med gällande regler för redovisning.

b) Kostnaderna skall balanseras mot rörelseintäkter och betalningar från myndigheter, utan någon möjlighet att överföra medel från något annat av företagets affärsområden.

6. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat behöver vidare i fråga om persontransporter inte tillämpa punkterna 3 och 4 på transporttaxor och transportvillkor som gäller till förmån för en eller flera särskilda sociala grupper.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Med allmän trafikplikt avses skyldigheter som ett transportföretag inte alls skulle fullgöra eller inte fullgöra i samma utsträckning eller på samma sätt, om det tog hänsyn enbart till sina egna affärsintressen.

2. Allmän trafikplikt enligt definitionen i punkt 1 innebär skyldighet att bedriva verksamhet, skyldighet att utföra transporter och skyldighet att följa taxebestämmelser.

3. I denna förordning avses med skyldighet att bedriva verksamhet ett transportföretags skyldighet att, i fråga om linje eller installationer som det med stöd av tillstånd eller liknande rätt får utnyttja, vidta alla åtgärder som behövs för att tillhandahålla transporttjänster som uppfyller fastställda normer i fråga om varaktighet, regelbundenhet och kapacitet. Däri ingår även skyldigheten att tillhandahålla kringtjänster och att hålla trafikleder, materiel — i den mån detta inte behövs för det samlade linjenätet — och installationer i gott skick efter det att transporttjänsterna dragits in.

4. I denna förordning avses med skyldighet att utföra transporter skyldighet för transportföretag att åta sig att transportera personer eller gods mot fastställd taxa och på givna villkor.

5. I denna förordning avses med skyldighet att följa taxebestämmelser ett transportföretags skyldighet att, särskilt för vissa kategorier av resande, för vissa godsslag eller på vissa linjer, tillämpa av myndigheter fastställda eller godkända taxor, som inte är förenliga med företagets affärsintresse och som är en följd av att bestämmelser om särskilda taxor beslutats eller bibehållits oförändrade trots framställning om ändring.

Bestämmelserna i det föregående stycket gäller inte skyldighet som uppkommer genom allmänna prispolitiska åtgärder eller genom övergripande åtgärder angående taxor och villkor för att åstadkomma strukturmässiga effekter på transportmarknaden eller delar av den.

Avsnitt II Gemensamma principer för upphävande eller bibehållande av allmän trafikplikt

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Då medlemsstaternas behöriga myndigheter beslutar att helt eller delvis behålla en allmän trafikplikt och en tillfredsställande trafikförsörjning på likvärdiga villkor som kan upprättthållas på mer än ett sätt, skall myndigheterna välja det för samhället billigaste alternativet.

2. Behovet av transportförsörjning skall bedömas på grundval av

a) samhällsintresset,

b) tillgången till andra former av transporter och dessas förutsättningar att tillgodose transportbehoven,

c) taxor och villkor som kan tillämpas gentemot användarna.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Det är en uppgift för transportföretagen att hos medlemsstaternas behöriga myndigheter ansöka om upphävande, helt eller delvis, av allmän trafikplikt, om detta medför ekonomiska nackdelar för dem.

2. I sina ansökningar får transportföretagen föreslå att den rådande transportlösningen byts ut mot en annan. Företagen skall tillämpa bestämmelserna i artikel 5 vid beräkningen av vilka besparingar som skulle kunna göras för att förbättra deras ekonomiska ställning.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Skyldigheten att bedriva verksamhet eller att utföra transporter skall anses medföra ekonomisk belastning, om den minskning av kostnaderna som skulle bli följden av att skyldigheten att bedriva viss transportverksamhet helt eller delvis upphävs överstiger den intäktsminskning som blir följden av upphävandet.

Den ekonomiska skadan skall framräknas på grundval av en vid behov aktualiserad redovisning av den ekonomiska skadan under ett helt år, som utgörs av skillnaden mellan den minskade årliga kostnaden och den minskade årsintäkten som skulle bli följden av upphävandet.

Då skyldigheten att bedriva verksamhet eller att utföra transporter omfattar ett eller flera slags person- eller godstransporter inom ett helt linjenät eller en större del av det, skall den ekonomiska skada som skulle elimineras om skyldigheten upphävdes beräknas genom att de totala kostnader som företaget har på grund av att transportverksamheten fördelas på de olika trafikslagen.

Den ekonomiska skadan blir i sådant fall lika med skillnaden mellan de kostnader som hänför sig till den del av företagets verksamhet som berörs av den allmänna trafikplikten och intäkterna från samma verksamhet.

Den ekonomiska skadan skall framräknas med hänsyn till skyldighetens effekter på företagets verksamhet i sin helhet.

2. Skyldigheten att följa taxebestämmelser skall anses medföra ekonomisk skada när skillnaden mellan intäkterna och kostnaderna i den trafik som trafikplikten gäller är mindre än skillnaden mellan de intäkter och kostnader som skulle ha uppkommit i trafiken om den bedrevs affärsmässigt, varvid hänsyn skall tas såväl till kostnaderna för den verksamhet som följer av skyldigheten som till marknadsläget.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Sådana ansökningar som nämns i artikel 4 skall senast ett år efter denna förordnings ikraftträdande ges in av transportföretagen till medlemsstaternas behöriga myndigheter.

Transportföretag får ge in ansökningarna efter utgången av ovannämnda frist, om de finner att förutsättningarna enligt artikel 4.1 är uppfyllda.

2. Beslut om att bibehålla allmän trafikplikt eller del därav eller beslut att avveckla sådan plikt vid utgången av en viss period skall innehålla bestämmelser om ersättning för skada till följd av beslutet; ersättningsbeloppet skall framräknas i enlighet med de i artiklarna 10-13 fastställda gemensamma rutinerna.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall fatta beslut om ansökningar avseende skyldighet att bedriva verksamhet och att utföra transporter senast ett år efter ansökans inlämnande; motsvarande beslut ifråga om ansökningar avseende skyldighet att följa taxebestämmelser skall fattas senast sex månader efter ansökans inlämnande.

Rätt till ersättning föreligger från och med dagen för beslutet, dock tidigast den 1 januari 1971.

4. Om emellertid medlemsstaternas behöriga myndigheter anser det nödvändigt på grund av antal och omfattning av ansökningarna från olika företag, får de förlänga den i punkt 3 första stycket föreskrivna tidsfristen till den 1 januari 1972. I sådant fall föreligger rätten till ersättning från och med detta datum.

Då medlemsstaternas behöriga myndigheter avser att utnyttja denna möjlighet, skall de underrätta berörda företag härom senast sex månader efter ansökans ingivande.

Skulle någon medlemsstat drabbas av särskilda svårigheter, får rådet på begäran av denna stat och på förslag av kommissionen bemyndiga medlemsstaten att förlänga tidsfristen som anges i första stycket till den 1 januari 1973.

5. Har behöriga myndigheter inte fattat beslut inom den fastställda tidsfristen, skall den skyldighet som begärts upphävd i ansökan enligt artikel 4.1 anses upphävd.

6. På grundval av en rapport som inlämnats av kommissionen före den 31 december 1972 skall rådet studera förhållandena i varje medlemsstat i fråga om tillämpningen av denna förordning.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Ett beslut om bibehållande av skyldighet får innehålla villkor som är ägnade att förbättra avkastningen från den verksamhet som skyldigheten omfattar.

2. I ett beslut om avveckling av en skyldighet får ersättningstrafik föreskrivas. I sådant fall skall beslutet om avveckling träda i kraft först när den alternativa verksamheten har påbörjats.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Innan en medlemsstat fattar beslut om avveckling av skyldighet att bedriva verksamhet eller att utföra transporter, skall staten underrätta kommissionen om beslutet, om trafiklinjerna eller transporttjänsterna kan väntas påverka handel eller trafik mellan medlemsstater. Medlemsstaten skall underrätta övriga medlemsstater därom.

2. Om kommissionen anser det nödvändigt eller om en annan medlemsstat så begär, skall kommissionen samråda med medlemsstaterna om den föreslagna åtgärden.

3. Senast två månader efter det att kommissionen mottagit det i punkt 1 nämnda meddelandet, skall den tillställa de berörda medlemsstaterna ett utlåtande eller en rekommendation.

Avsnitt III Taxor och villkor för persontransporter, beslutade i en eller flera enskilda resekategoriers intresse

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Ersättning för ekonomisk nackdel som drabbat ett företag på grund av skyldigheten att tillämpa taxor för persontransporter med hänsyn till vissa resandekategorier skall framräknas i enlighet med de i artikel 11-13 fastställda gemensamma metoderna.

2. Ersättning skall utgå från och med den 1 januari 1971.

Skulle någon medlemsstat drabbas av särskilda svårigheter, får rådet på begäran av denna stat och på förslag av kommissionen bemyndiga medlemsstaten att förlänga tidsfristen till den 1 januari 1972.

3. Ansökningen om ersättning skall ges in till medlemsstatens behöriga myndigheter.

Avsnitt IV Gemensamma principer för beräkning av ersättning

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007 och förordning (EEG) nr 1893/91.

1. Den i artikel 6 föreskrivna ersättningen skall, i fråga om skyldighet att bedriva verksamhet eller att utföra transporter, vara lika med skillnaden mellan minskningen av de kostnader och de intäkter som hade följt av att hela eller, i förekommande fall, en del av skyldigheten i fråga hade varit upphävd under den aktuella perioden.

I de fall då beräkningen av den ekonomiska skadan har gjorts genom fördelning mellan företagets olika transportverksamheter av företagets totala kostnader för dessa verksamheter, skall ersättningsbeloppet vara lika med skillnaden mellan de kostnader och de intäkter som berörs av den allmänna trafikplikten.

2.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007 och förordning (EEG) nr 1893/91.

1. Ersättningsbeloppet enligt föreskrifterna i artikel 6 och artikel 9.1 skall, i fråga om skyldigheten att följa taxebestämmelser, vara lika med skillnaden mellan två belopp enligt följande:

a) Det första beloppet skall vara lika med skillnaden mellan å ena sidan produkten av det beräknade antalet transporterade enheter och och, å andra sidan, produkten av faktiska antalet transporterade enheter och den taxa som fastställts för ifrågavarande period.

antingen det fördelaktigaste pris som skulle kunna utnyttjas av användarna, om ifrågavarande skyldighet inte förelegat, eller,

när någon sådan taxa inte finns, den taxa som företaget skulle ha tillämpat om det arbetade enligt affärsmässiga principer och beaktade både driftskostnaderna för verksamheten och marknadssituationen,

b) Det andra beloppet skall vara lika med skillnaden mellan de kostnader som skulle ha uppkommit vid tillämpning av antingen den fördelaktigaste förekommande taxan eller den taxa som företaget skulle ha tillämpat om det arbetade enligt affärsmässiga principer och de kostnader som faktiskt uppkommit vid tillämpning av den obligatoriska taxan.

2. När marknadssituationen gör att den ersättning som beräknats i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 inte räcker till för att täcka totalkostnaderna för den trafik som berörs av skyldigheten att följa taxebestämmelser, skall det i artikel 9.1 föreskrivna ersättningsbeloppet vara lika med skllnaden mellan sådana kostnader och intäkterna från sådan trafik. Ersättning, som redan utbetalats enligt artikel 10, skall beaktas när denna beräkning utförs.

3.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

Kostnader till följd av bibehållande av en skyldighet skall beräknas på grundval av att företaget sköts effektivt med företagsekonomiska metoder och att transporttjänster av lämplig kvalitet tillhandahålls.

Ränta på eget kapital får dras av från den ränta som beaktas vid kostnadsberäkning.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Beslut enligt artiklarna 6 och 9 skall i förväg fastställa ersättningsbeloppet för en tid av minst ett år. I besluten skall även anges vilka faktorer som kan medföra en justering av detta belopp.

2. Justering av det i punkten 1 nämnda beloppet skall göras varje år efter företagets bokslut.

3. Betalning av i förväg fastställd ersättning skall ske genom delbetalningar. Utbetalning av eventuella tilläggsbelopp till följd av justering enligt punkt 2 skall ske så snart som justeringens storlek har fastställts.

Avsnitt V Avtal om trafiktjänster på grund av allmän trakikplikt

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007 och förordning (EEG) nr 1893/91.

1. Med avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt avses ett avtal som slutits mellan en medlemsstats behöriga myndigheter och ett transportföretag för att tillhandahålla allmänheten tillräckliga transporttjänster.

Ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt kan särskilt omfatta

transporttjänster som uppfyller fastställda normer i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet,

kompletterande transporttjänster,

transporttjänster mot särskilda taxor eller på särskilda villkor, framför allt för vissa passagerargrupper eller på vissa färdsträckor,

tjänsternas anpassning till faktiska behov.

2. Ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt skall bl.a. omfatta följande punkter:

a) Detaljupplysningar om den transporttjänst som skall tillhandahållas, särskilt normerna i fråga om kontinuitet, regelbundenhet, kapacitet och kvalitet.

b) Priset på de tjänster som omfattas av avtalet, vilket pris antingen skall utgöra ett tillägg till biljettintäkterna eller inkludera dessa intäkter, samt närmare bestämmelser om de finansiella förhållandena mellan de två parterna.

c) Regler om tillägg och ändringar i avtalet, särskilt för att ta hänsyn till oförutsebara förändringar.

d) Avtalets giltighetstid.

e) Påföljder vid avtalsbrott.

3. Sådana tillgångar som utnyttjas vid tillhandahållandet av de transporttjänster som är föremål för ett avtal om trafiktjänster på grund av allmän trafikplikt kan antingen höra till företaget eller vara ställda till dess förfogande.

4. Ett företag, som avser att upphöra med eller genomföra väsentliga förändringar i en transporttjänst som det tillhandahåller allmänheten kontinuerligt och regelbundet och som inte omfattas av avtalssystemet eller den allmänna trafikplikten, skall underrätta medlemsstatens behöriga myndigheter om detta senast tre månader i förväg.

De behöriga myndigheterna får besluta att avstå från sådan underrättelse.

Denna bestämmelse skall inte inverka på giltigheten av andra nationella förfaringssätt som avser rätten att upphöra med eller ändra transporttjänster.

5. Efter att ha mottagit den i punkt 4 angivna underrättelsen kan de behöriga myndigheterna ålägga företaget att upprätthålla den ifrågavarande transporttjänsten i högst ytterligare ett år räknat från tidpunkten för uppsägningen, varvid de skall meddela företaget detta minst en månad före uppsägningstidens utgång.

Myndigheterna får även ta initiativ till förhandlingar om inrättande eller ändring av en sådan transporttjänst.

6. De kostnader som uppkommer för transportföretagen till följd av förpliktelserna enligt punkt 5, skall företagen kompenseras för enligt de i avsnitt II, III och IV fastställda gemensamma metoderna.

Avsnitt VI Slutbestämmelser

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

Beslut som fattas av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning skall innehålla en motivering, och de skall offentliggöras på lämpligt sätt.

Artikel16¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

Medlemsstaterna skall se till att transportföretagen bereds tillfälle att på lämpligt sätt ta tillvara sina intressen i fråga om beslut som fattats med stöd av denna förordning.

Artikel17¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Kommissionen får från medlemsstaterna begära in all behövlig information om tillämpningen av denna förordning. När kommissionen anser det nödvändigt, skall den samråda med berörda medlemsstater.

2. Förhandsinformation enligt artikel 93.3 i fördraget behöver inte ske när ersättning utbetalas enligt denna förordning.

Medlemsstaterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om varje typ av ersättning som utbetalats för transportföretagens kostnader till följd av bibehållande av den i artikel 2 angivna allmänna trafikplikten eller till följd av att taxor och villkor vid persontransporter fastställts i en eller flera personkategoriers intresse.

Artikel18¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

1. Efter samråd med kommissionen skall medlemsstaterna i god tid anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning, särskilt artikel 4 i denna.

2. På begäran av en medlemsstat eller om kommissionen finner lämpligt, skall kommissionen samråda med berörda medlemsstater om föreslaget innehåll i de i punkt 1 nämnda författningarna.

Artikel20¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1370/2007.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.

1 EGT nr 88, 24.5.1965, s. 1500/65.

2 EGT nr C 27, 28.3.1968, s. 18.

3 EGT nr C 49, 17.5.1968, s. 15.