(EEG) nr 1696/71

Den gemensamma organisationen av marknaden för humle

Titel: Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle
CELEX: 31971R1696
Datum: 1971-07-26
Konsoliderad t.o.m.: 2006-01-01
Källa: eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 175 , 04/08/1971 s. 0001 - 0007 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 4 s. 0005 Dansk specialutgåva: Serie I Område 1971(II) s. 0569 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 4 s. 0005 Engelsk specialutgåva: Serie I Område 1971(II) s. 0634 "Grekisk specialutgåva " Område 03 Volym 7 s. 0022 Spansk specialutgåva: Område 03 Volym 5 s. 0060 Portugisisk specialutgåva: Område 03 Volym 5 s. 0060

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 1696/71 av den 26 juli 1971 om den gemensamma organisationen av marknaden för humle

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42, 43, 113 och 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Funktionen hos och utvecklingen av den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter måste åtföljas av upprättandet av en gemensam jordbrukspolitik vilken särskilt måste omfatta en gemensam organisation av marknaderna som kan utformas på olika sätt beroende på den berörda produkten.

Gemenskapens produktion av humle är av särskilt intresse för ekonomin i vissa av regionerna inom gemenskapen. För vissa jordbrukare i dessa regioner står humleproduktionen för en övervägande del av deras inkomster.

Eftersom växtsaft och extrakt av humle inte anges i bilaga 2 till fördraget är de, i motsats till humle, undantagna från tillämpningen av fördragets jordbruksbestämmelser. Eftersom produkterna i stort sett är utbytbara riskerar denna situation att äventyra verkan av den gemensamma jordbrukspolitiken för humle. De bestämmelser för humle som antagits i enlighet med artikel 113 vad gäller handeln med tredje land och de bestämmelser om avsättning av humle som antagits i enlighet med artikel 235 bör utvidgas till att gälla växtsaft och extrakt av humle.

Den internationella handeln har traditionellt haft stor betydelse för producenter och användare av humle inom gemenskapen. Den bästa ekonomiska avkastningen har hittills i stort sett uppnåtts i gemenskapens produktion genom dess konkurrenskraft på världsmarknaden och en smidig anpassning av produktionens kvalitet och kvantitet till avsättningsmöjligheterna. Den gemensamma organisationen av marknaderna bör inte innebära några större förändringar av denna situation, men kan genom lämpliga åtgärder bidra till att förbättra produkternas kvalitet och skydda producenterna från en försämring av deras nuvarande levnadsstandard.

En kvalitetsinriktad politik bör föras inom hela gemenskapen genom tillämpning av bestämmelser som rör utfärdandet av ursprungsintyg tillsammans med bestämmelser som i princip förbjuder avsättning av produkter för vilka intyg inte har utfärdats eller av importerade produkter som inte uppfyller motsvarande lägsta kvalitetskriterier. En definition av en standardkvalitet bör fastställas, som skall utgöra en referenspunkt för handelstransaktioner och säkra en tillfredsställande marknadsanpassning.

Det behövs tillräcklig information om den nuvarande marknadssituationen och utsikterna för marknadens utveckling inom gemenskapen. Det faktum att en betydande del av produktionen avsätts enligt avtal som ingåtts före skörden, ibland för flera år, kan underlätta en prognos över marknadens utveckling. En registrering av alla avtal om leverans av humle som producerats inom gemenskapen bör därför ske. Denna information bör dock hållas hemlig för att garantera de berörda parterna att den endast kommer för användas att statistikändamål och för att på så sätt få helt objektiv information.

För att stabilisera marknaderna och för att säkerställa en rimlig levnadsstandard för jordbruksbefolkningen och rimliga priser vid leverans till konsumenterna bör man främja en centralisering av utbudet och en gemensam anpassning från odlarnas sida av deras produkter till marknadens behov.

En sammanslutning av jordbrukarna i organisationer med krav på medlemmarna att följa vissa gemensamma regler skulle därför gynna uppfyllandet av målen i artikel 39 i fördraget. Dessa mål kan eftersträvas inte bara genom att odlarna sluter sig samman i producentgrupper, men också genom att man bildar föreningar av dessa grupper.

För att undvika att producenter särbehandlas och för att säkerställa att vidtagna åtgärder är enhetliga och effektiva bör det fastställas villkor för hela gemenskapen vilka producentgrupperna och deras föreningar måste uppfylla för att bli erkända av medlemsstaterna. För att uppnå en effektiv centralisering av utbudet är det särskilt nödvändigt dels att grupperna och föreningarna är tillräckligt stora i ekonomiskt hänseende, dels att producenternas eller gruppernas totala produktion avsätts av sammanslutningen eller föreningen antingen direkt eller genom producenterna enligt gemensamma regler.

Bestämmelser för att underlätta bildandet av dessa grupper och deras verksamhet bör fastställas. Medlemsstaterna bör därför få bevilja dem stöd som delvis finansieras av gemenskapen. Stödbeloppet bör dock begränsas och stödet bör vara tillfälligt och minskande, så att producenternas finansiella ansvar gradvis ökar.

Humleodlingarna inom gemenskapen behöver i vissa fall anpassas, både vad gäller de sorter som produceras och möjligheten att rationalisera arbetet med odling och skörd. Under ett visst antal år bör en omställning till andra sorter och en omorganisation av humleodlingarna underlättas genom att ett särskilt stöd beviljas till producentgrupper som vidtar sådana åtgärder.

För att säkra en rimlig levnadsstandard för producenterna bör ett stödsystem införas. Varje år efter avsättningen av skörden måste kommissionen framlägga en rapport till rådet, så att det kan avgöras om ett sådant stöd skall fastställas. Stödet får beviljas om denna rapport visar att den genomsnittliga avkastningen per hektar har varit otillräcklig, med hänsyn tagen till den nuvarande situationen och den förväntade utvecklingen på marknaden.

De planerade åtgärderna måste möjliggöra ett importsystem, som endast innebär att Gemensamma tulltaxan tillämpas. Enligt fördraget gäller denna tulltaxa automatiskt från och med den 1 januari 1970.

Med hänsyn till dessa åtgärder är det möjligt att avstå från tillämpningen av alla kvantitativa restriktioner vid gemenskapens yttre gränser. I undantagsfall kan detta förfarande dock visa sig otillräckligt. För att gemenskapsmarknaden inte skall vara utan skydd mot störningar som kan uppstå i sådana fall då tidigare importhinder avskaffats måste gemenskapen snabbt få vidta alla nödvändiga åtgärder.

För handeln inom gemenskapen är uttagande av tullar eller avgifter med motsvarande verkan samt tillämpning av kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan förbjudna enligt fördraget från och med den 1 januari 1970. Eftersom det inte existerade något minimipris den 31 december 1969 är tillämpningen av artikel 44 i fördraget automatiskt utesluten från och med den 1 januari 1970.

Effektiviteten av alla de åtgärder som reglerar den gemensamma organisationen av marknaden för humle skulle hotas om medlemsstaterna beviljade vissa stöd. De bestämmelser i fördraget som möjliggör en bedömning av stöd som beviljas av medlemsstaterna och ett förbud av sådana stöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden bör tillämpas på marknaden för humle. Ett övergångssystem bör dock fastställas för nationella stöd som beviljats för fleråriga avtal som ingicks före ikraftträdandet av den gemensamma organisationen av marknaden.

Gemenskapen bör vara finansiellt ansvarig för utgifter som medlemsstaterna ådrar sig i samband med förpliktelser som uppstår som en följd av tillämpningen av denna förordning i enlighet med bestämmelserna om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Övergången från det system som gäller i medlemsstaterna till det som fastställs i denna förordning måste ske under bästa möjliga förhållanden. Tillfälliga åtgärder kan därför visa sig vara nödvändiga.

Den gemensamma organisationen av marknaden för humle måste samtidigt och på lämpligt sätt ta hänsyn till de mål som anges i artiklarna 39 och 110 i fördraget.

För att underlätta tillämpningen av de planerade åtgärderna bör ett förfarande fastställas för att upprätta ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i form av en förvaltningskommitté.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

XXX

Article1¶XXXX

Ändrad genom förordning (EG) nr 1952/2005.

1. XXXX