lagen.nu
(EEG) nr 2319/74

Fastställande av vissa vinodlingsområden där de producerade bordsvinerna får ha en total naturlig alkoholhalt av högst 17°

Titel
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2319/74 av den 10 september 1974 om fastställande av vissa vinodlingsområden där de producerade bordsvinerna får ha en total naturlig alkoholhalt av högst 17°
CELEX
31974R2319
Datum
1974-09-10
Källa
eur-lex.europa.eu
Rättsakten gäller inte längreEUR-Lex anger att rättsakten upphörde att gälla 1983-09-01.

Avis juridique important

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2319/74 av den 10 september 1974 om fastställande av vissa vinodlingsområden där de producerade bordsvinerna får ha en total naturlig alkoholhalt av högst 17° Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 248 , 11/09/1974 s. 0007 - 0007 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 6 s. 0027 "Grekisk specialutgåva " Område 03 Volym 11 s. 0049 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 6 s. 0027 Spansk specialutgåva: Område 03 Volym 7 s. 0257 Portugisisk specialutgåva: Område 03 Volym 7 s. 0257

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 2319/74 av den 10 september 1974 om fastställande av vissa vinodlingsområden där de producerade bordsvinerna får ha en total naturlig alkoholhalt av högst 17°

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 816/70 av den 28 april 1970 om kompletterande bestämmelser om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1532/74(2), särskilt artikel 39 i denna,

med beaktande av rådets förordning nr 24 om det gradvisa upprättandet av den gemensamma organisationen av marknaden för vin(3), ändrad genom förordning (EEG) nr 816/70, särskilt artikel 5 i denna, och

med beaktande av följande:

I definitionen av bordsvin i punkt 10 i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 816/70 anges att den totala alkoholhalten skall vara högst 15°. Utan att detta påverkar andra krav höjs denna gräns dock till 17° för vin som framställs inom vissa ännu inte fastställda odlingsområden.

De enda områden som kommer i fråga är sådana där särskilda produktionsförhållanden råder bl.a. på grund av klimatet.

Kommissionens förordning (EEG) nr 1503/70 av den 28 juli 1970 om fastställande av vissa vinodlingsområden där de producerade bordsvinerna får ha en total naturlig alkoholhalt av högst 17°(4) upphörde att gälla den 31 december 1971. Producenterna har dock fortsatt att lämna särskilda deklarationer för dessa viner och medlemsstaterna har redovisat dem för sig i sina årliga deklarationer. Denna förordning kan därför tillämpas med retroaktiv verkan från den 1 januari 1972.

De åtgärder som avses i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1

De odlingsområden som avses i punkt 10 i bilaga 2 till förordning (EEG) nr 816/70 skall vara de områden inom zon C III som är belägna på en höjd av mindre än 600 m.

Artikel2

1. I de deklarationer som föreskrivs i artikel 2.1 i kommissionens förordning nr 134 om skörde- och lagerdeklarationer för vin(5), ändrad genom förordning (EEG) nr 1136/70 av den 17 juni 1970(6), skall producenterna deklarera de producerade mängderna bordsvin med en alkoholhalt av 15 17° för sig.

2. Den översikt över deklarationerna som medlemsstaterna skall skicka till kommissionen enligt artikel 7.3 i förordning nr 134 skall utvisa de mängder bordsvin med en alkoholhalt av 15 17° som har framställts.

Artikel3

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 1972.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 10 september 1974.

På kommissionens vägnar

François-Xavier ORTOLI

Ordförande

(1) EGT nr L 99, 5.5.1970, s. 1.

(2) EGT nr L 166, 21.6.1974, s. 1.

(3) EGT nr 30, 20.4.1962, s. 989/62.

(4) EGT nr L 166, 29.7.1970, s. 30.

(5) EGT nr 111, 6.11.1962, s. 2604/62.

(6) EGT nr L 134, 19.6.1970, s. 4.