Rådets direktiv av den 15 juli 1975 om avfall (75/442/EEG)
Avis juridique important
Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 194 , 25/07/1975 s. 0039 - 0041 Finsk specialutgåva Område 15 Volym 1 s. 0238 "Grekisk specialutgåva " Område 15 Volym 1 s. 0086 Svensk specialutgåva Område 15 Volym 1 s. 0238 Spansk specialutgåva: Område 15 Volym 1 s. 0129 Portugisisk specialutgåva: Område 15 Volym 1 s. 0129
RÅDETS DIREKTIV av den 15 juli 1975 om avfall (75/442/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 235 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och
med beaktande av följande:
Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 75/442/ · direktiv 1991/692/EU · direktiv 75/442/ · förordning (EG) nr 1882/2003 · direktiv 2006/12/EU.
Olikheter mellan de bestämmelser om bortskaffande av avfall som redan tillämpas eller som utarbetas i de olika medlemsstaterna kan skapa ojämlika konkurrensvillkor och därmed direkt påverka den gemensamma marknadens funktion. Det är därför nödvändigt med en tillnärmning av lagstiftningen på detta område i enlighet med artikel 100 i fördraget.
Det framstår som nödvändigt att denna tillnärmning av lagstiftningen åtföljs av gemenskapsåtgärder i form av mera långtgående regler, för att uppnå en av gemenskapens målsättningar i fråga om miljöskyddet och förbättringen av livskvaliteten. Vissa särskilda bestämmelser bör fastställas för att möjliggöra detta. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de särskilda befogenheter som krävs bör artikel 235 i fördraget tillämpas.
Alla bestämmelser om bortskaffande av avfall måste främst syfta till att skydda människors hälsa och miljön mot skadliga effekter som uppkommer i samband med insamling, transport, behandling, förvaring och deponering av avfall.
För att hushålla med naturresurserna bör återvinning av avfall och användning av återvunnet material främjas.
I Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljön(3) betonas behovet av gemenskapsåtgärder, bland annat i form av en harmonisering av lagstiftningen.
Sådana effektiva och enhetliga regler om bortskaffande av avfall som varken hämmar handeln inom gemenskapen eller påverkar konkurrensvillkoren bör gälla för lös egendom som ägaren gör sig av med eller är förpliktad att slutligt omhänderta i enlighet med bestämmelserna i gällande nationell lagstiftning. Reglerna bör inte omfatta radioaktivt avfall, avfall från gruvdrift, jordbruksavfall, djurkadaver, avloppsvatten, gasformiga utsläpp eller avfall som omfattas av särskilda gemenskapsregler.
För att säkerställa att miljön skyddas bör ett tillståndssystem tillämpas för företag som behandlar, förvarar eller deponerar avfall för andras räkning. Vidare bör företag som själva bortskaffar sitt avfall eller insamlar andras avfall omfattas av ett system för tillsyn. En plan bör upprättas som avser de faktorer som främst bör beaktas i samband med olika förfaranden för bortskaffande av avfall.
Den del av kostnaderna som inte täcks av intäkter vid behandlingen av avfallet måste bestridas i enlighet med principen "förorenaren betalar".
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 och 235 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och
Olikheter mellan de bestämmelser om bortskaffande av avfall som redan tillämpas eller som utarbetas i de olika medlemsstaterna kan skapa ojämlika konkurrensvillkor och därmed direkt påverka den gemensamma marknadens funktion. Det är därför nödvändigt med en tillnärmning av lagstiftningen på detta område i enlighet med artikel 100 i fördraget.
Det framstår som nödvändigt att denna tillnärmning av lagstiftningen åtföljs av gemenskapsåtgärder i form av mera långtgående regler, för att uppnå en av gemenskapens målsättningar i fråga om miljöskyddet och förbättringen av livskvaliteten. Vissa särskilda bestämmelser bör fastställas för att möjliggöra detta. Eftersom fördraget inte tillhandahåller de särskilda befogenheter som krävs bör artikel 235 i fördraget tillämpas.
Alla bestämmelser om bortskaffande av avfall måste främst syfta till att skydda människors hälsa och miljön mot skadliga effekter som uppkommer i samband med insamling, transport, behandling, förvaring och deponering av avfall.
För att hushålla med naturresurserna bör återvinning av avfall och användning av återvunnet material främjas.
I Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljön, betonas behovet av gemenskapsåtgärder, bland annat i form av en harmonisering av lagstiftningen.
Sådana effektiva och enhetliga regler om bortskaffande av avfall som varken hämmar handeln inom gemenskapen eller påverkar konkurrensvillkoren bör gälla för lös egendom som ägaren gör sig av med eller är förpliktad att slutligt omhänderta i enlighet med bestämmelserna i gällande nationell lagstiftning. Reglerna bör inte omfatta radioaktivt avfall, avfall från gruvdrift, jordbruksavfall, djurkadaver, avloppsvatten, gasformiga utsläpp eller avfall som omfattas av särskilda gemenskapsregler.
För att säkerställa att miljön skyddas bör ett tillståndssystem tillämpas för företag som behandlar, förvarar eller deponerar avfall för andras räkning. Vidare bör företag som själva bortskaffar sitt avfall eller insamlar andras avfall omfattas av ett system för tillsyn. En plan bör upprättas som avser de faktorer som främst bör beaktas i samband med olika förfaranden för bortskaffande av avfall.
Den del av kostnaderna som inte täcks av intäkter vid behandlingen av avfallet måste bestridas i enlighet med principen ”förorenaren betalar”.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
a) Avfall: varje föremål, ämne eller substans som ingår i de kategorier som anges i bilaga 1 och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Kommissionen skall enligt det förfarande som fastställs i artikel 18 senast den 1 april 1993 upprätta en förteckning över vilket avfall som tillhör de kategorier som anges i bilaga 1. Denna förteckning skall ses över periodiskt och vid behov omarbetas med iakttagande av samma förfarande.
b) Producent: var och en som bedriver en verksamhet som ger upphov till avfall (”ursprunglig producent”) och var och en som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning.
c) Innehavare: avfallsproducenten eller den fysiska eller juridiska person som innehar avfallet.
d) Hantering: insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.
e) Bortskaffande: de förfaranden som omfattas av bestämmelserna i bilaga 2 A.
f) Återvinning: de förfaranden som omfattas av bestämmelserna i bilaga 2 B.
g) Insamling: uppsamling, sortering eller blandning av avfall för vidare transport.
Artikel2¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. Direktivet skall inte omfatta
a) gasformiga utsläpp till luften,
b) följande avfallsslag i den utsträckning de redan omfattas av annan lagstiftning:
i) radioaktivt avfall,
ii) avfall från prospektering, brytning, behandling och lagring av mineralresurser samt utvinning i stenbrott,
iii) djurkadaver och jordbruksavfall i form av stallgödsel samt andra naturliga, ofarliga ämnen som används i jordbruk,
iv) avloppsvatten, med undantag för avfall i flytande form,
v) utrangerade sprängämnen.
2. Bestämmelser som avser särskilda fall eller som kompletterar bestämmelserna i detta direktiv i fråga om hanteringen av vissa avfallskategorier kan komma att beslutas genom särdirektiv.
Artikel3¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. Medlemsstaterna skall besluta om lämpliga åtgärder för att främja
a) för det första, att avfall inte uppkommer och att avfall inte har skadliga egenskaper eller att mängden avfall och avfallets skadlighet begränsas, särskilt genom
utveckling av rena tekniker som förbättrar hushållningen med naturresurser,
teknisk utveckling och utsläppande på marknaden av sådana produkter som inte bidrar till eller endast i minsta möjliga utsträckning bidrar till att öka avfallets mängd och skadlighet eller föroreningsriskerna, beroende på de sätt på vilka produkterna framställs, används eller slutligt bortskaffas,
utveckling av lämpliga tekniker för slutligt bortskaffande av farliga ämnen som ingår i avfall som är avsett att återvinnas,
b) för det andra
att avfall återvinns genom återanvändning, vidareutnyttjande, materialåtervinning eller andra processer som syftar till att utvinna sekundära råvaror, eller
att avfall används som energikälla.
2. Utom i de fall då rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter är tilllämpligt, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om de åtgärder som de avser att vidta för att uppnå de målsättningar som anges i 1. Kommissionen skall underrätta de andra medlemsstaterna och den kommitté som avses i artikel 18 om åtgärderna.
Artikel4¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att avfall återvinns eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön, och särskilt
utan risker för vatten, luft, jord eller växter och djur,
utan att medföra olägenheter genom buller eller lukt,
utan att negativt påverka landskapet och områden av särskilt intresse.
Medlemsstaterna skall även vidta de åtgärder som krävs för att förbjuda övergivande, dumpning och okontrollerat bortskaffande av avfall.
Artikel5¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder, genom samarbete mellan medlemsstater när detta är nödvändigt eller tillrådligt, för att upprätta ett gemensamt, ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar eller andra inrättningar för bortskaffandet, med beaktande av bästa tillgängliga teknik som inte medför oskäliga kostnader. Nätverket måste utformas så att gemenskapen som helhet kan tå hand om sitt avfall och så att medlemsstaterna var för sig närmar sig detta mål, med hänsyn tagen både till geografiska förhållanden och behovet av specialiserade anläggningar för vissa typer av avfall.
2. Nätverket måste även utformas så att det blir möjligt att ta hand om avfallet vid någon av de närmast belägna lämpliga anläggningarna med användning av de bäst anpassade metoderna och den bästa tekniken, så att en hög nivå för miljö- och hälsoskyddet säkerställs.
Artikel6¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Medlemsstaterna skall inrätta eller utse en eller flera behöriga myndigheter som skall ansvara för genomförandet av detta direktiv.
Artikel7¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. För att uppnå de mål som anges i artikel 3 - 5 skall sådana behöriga myndigheter som avses i artikel 6 vara skyldiga att så snart som möjligt upprätta en eller flera planer för avfallshanteringen. Dessa avfallsplaner skall i första hand omfatta
typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som skall återvinnas eller bortskaffas,
allmänna tekniska krav,
speciella åtgärder i fråga om vissa typer av avfall,
lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande.
I planerna kan exempelvis anges
de fysiska eller juridiska personer som får hantera avfall,
beräknade kostnader för återvinning och bortskaffande,
lämpliga åtgärder för att främja en rationalisering av insamling, sortering och behandling av avfall.
2. Medlemsstaterna skall när det är lämpligt samarbeta med övriga berörda medlemsstater och med kommissionen när planerna upprättas. De skall underrätta kommissionen härom.
3. Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte överensstämmer med avfallsplanerna. De skall underrätta kommissionen och medlemsstaterna om sådana åtgärder.
Artikel8¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att varje innehavare av avfall
antingen överlåter det till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 A eller 2 B, eller
själv återvinner eller bortskaffar avfallet enligt bestämmelserna i detta direktiv.
Artikel9¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. För genomförandet av artikel 4, 5 och 7 måste varje inrättning eller företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 A erhålla ett tillstånd från den behöriga myndighet som avses i artikel 6.
Ett sådant tillstånd skall omfatta:
mängd och slag av avfall
tekniska krav,
de säkerhetsåtgärder som skall vidtas,
platsen för bortskaffandet,
behandlingsmetoden.
2. Tillstånd kan beviljas för en bestämd period. Tillstånden kan utformas så att de skall förnyas och så att de innefattar villkor och förpliktelser. Särskilt om den avsedda bortskaffningsmetoden inte är godtagbar från miljöskyddssynpunkt kan tillstånd vägras.
Artikel10¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
För genomförandet av artikel 4 skall tillståndsplikt gälla för varje inrättning eller företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 B.
Artikel11¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
1. Utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 78/319/EEG av den 20 mars 1978 om giftigt och annat farligt avfall, senast ändrat genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal, kan undantag från tillståndsplikten i artikel 9 och artikel 10 tillämpas i fråga om
a) inrättningar eller företag som själva bortskaffar sitt avfall på den plats där detta uppkommer, och
b) inrättningar eller företag som återvinner avfall.
Denna undantagsbestämmelse får endast tillämpas
om de behöriga myndigheterna har beslutat om allmänna regler för varje typ av verksamhet och fastställt för vilka typer av avfall och avfallsmängder samt enligt vilka villkor verksamheten i fråga kan befrias från tillståndsplikten, och
om bestämmelserna i artikel 4 är uppfyllda med avseende på avfallsslag och -mängder samt metoderna för bortskaffande eller återvinning.
2. De inrättningar eller företag som avses i 1 skall registreras hos de behöriga myndigheterna.
3. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de allmänna regler som de antagit enligt 1.
Artikel12¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Inrättningar eller företag vilka yrkesmässigt insamlar eller transporterar avfall eller för annans räkning (exempelvis handlare och mäklare) ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall skall registreras hos de behöriga myndigheterna, om de inte omfattas av tillståndsplikt.
Artikel13¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Inrättningar och företag som utför de verksamheter som avses i artikel 9-12 skall regelbundet inspekteras av de behöriga myndigheterna.
Artikel14¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Alla inrättningar och företag som avses i artikel 9 och 10 skall
i fråga om avfall enligt bilaga 1 och förfaranden enligt bilaga 2 A och 2 B föra anteckningar om kvantitet, art, ursprung och, i förekommande fall, destination, insamlingsfrekvens, transportmetod samt behandlingsmetod,
efter anmodan lämna dessa uppgifter till de behöriga myndigheter som avses i artikel 6.
Medlemsstaterna kan även föreskriva att kraven i denna artikel skall gälla producenterna.
Artikel15¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
I enlighet med principen ”förorenaren betalar” skall kostnaden för bortskaffande av avfall belasta
den innehavare som låter en insamlare eller ett företag som avses i artikel 9 hantera avfallet, och/eller
de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken avfallet härrör.
Artikel16¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU, direktiv 75/442/, direktiv 1991/692/EU och rättelse till direktiv 1991/692/EU.
Vart tredje år skall medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om genomförandet av detta direktiv genom en områdesrapport, som även skall omfatta andra relevanta gemenskapsdirektiv. Rapporten skall utarbetas på grundval av ett frågeformulär eller mallar som kommissionen fastställer enligt förfarandet i artikel 6 i direktiv 91/692/EEG. Frågeformuläret eller mallarna skall lämnas till medlemsstaterna sex månader innan den period börjar som rapporten skall avse. Rapporten skall lämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den treårsperiod som rapporten avser.
Den första rapporten skall omfatta perioden 1995-1997.
Kommissionen skall senast nio månader efter mottagandet av medlemsstaternas rapporter offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av direktivet.
Artikel17¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
De ändringar som krävs för att anpassa direktivets bilagor till vetenskapliga och tekniska framsteg skall antas enligt förfarandet i artikel 18.
Artikel18¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU, direktiv 75/442/ och förordning (EG) nr 1882/2003.
1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.
2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel19¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 24 månader efter dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.
Artikel20¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel21¶
Ändrad genom direktiv 2006/12/EU och direktiv 75/442/.
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
BILAGA 1
Q 1: Produktions- eller konsumtionsrester som inte specificeras närmare nedan.
Q 2: Produkter som inte uppfyller uppställda krav.
Q 3: Produkter för vilka tiden för användning har löpt ut.
Q 4: Material som spillts ut, förlorats eller utsatts för någon annan olyckshändelse, inklusive material, utrustning o.d. som förorenats på grund av olyckshändelsen.
Q 5: Material som förorenats eller nedsmutsats i samband med planerade åtgärder (t.ex. rester från reningsförfaranden, förpackningsmaterial, behållare etc.).
Q 6: Oanvändbara delar (t.ex. kasserade batterier, utbrända katalysatorer etc.).
Q 7: Ämnen som inte längre har tillfredställande prestanda (t.ex. förorenade syror, förorenade lösningsmedel, förbrukade härdsalter etc.).
Q 8: Restprodukter från industriprocesser (t.ex. slagg, destillationsåterstoder etc.).
Q 9: Restprodukter från processer för att begränsa förorening (t.ex. skrubberslam, avskilt stoft från textil- eller glasfiberfilter, använda filter etc.).
Q 10: Restprodukter från mekanisk bearbetning av metallytor (t.ex. svarv- och frässpån etc.).
Q 11: Restprodukter från utvinning och bearbetning av råvaror (t.ex. gruvslagg, slopolja etc.).
Q 12: Material som förorenats genom uppblandning (t.ex. olja förorenad av PCB etc.).
Q 13: Varje material, ämne eller produkt vars användning har förbjudits i lag eller andra föreskrifter.
Q 14: Varor som innehavaren inte längre har användning för (t.ex. utgallrat material från jordbruk, hushåll, kontor, handel och affärsverksamhet etc.).
Q 15: Förorenade material, ämnen och produkter som uppkommit som resultat av marksanering.
Q 16: Samtliga material, ämnen och produkter som inte omfattas av någon av ovanstående kategorier.
BILAGA 2A
Anm.:
Syftet med denna bilaga är att upprätta en förteckning över åtgärderna för slutligt omhändertagande så som de vidtas i praktiken. I enlighet med artikel 4 måste det slutliga omhändertagandet av avfall ske på ett sådant sätt att det inte äventyrar människors hälsa och utan användning av processer och metoder som kan vara skadliga för miljön.
D 1: Deponering i eller på marken (t.ex. avfallsupplag)
D 2: Jordförbättring (t.ex. biologisk nedbrytning av flytande avfall eller slam i jord)
D 3: Djupinjektering (t.ex. injektering av pumpbart avfall i brunnar, saltgrottor eller naturligt förekommande magasin)
D 4: Fyllnadsmassor (t.ex. användningar av flytande avfall eller slam som fyllnadsmassor i gropar, dammar och bassänger)
D 5: Särskilt anlagda upplag (t.ex. placering i avskärmade separata celler som kapslas och isoleras från varandra och från den omgivande miljön)
D 6: Utsläpp till andra vatten än hav/oceaner
D 7: Utsläpp till hav/oceaner, inklusive deponering under havsbotten
D 8: Biologisk behandling som inte anges på annat ställe i denna bilaga och som resulterar i slutliga föreningar eller blandningar som omhändertas med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 12
D 9: Fysikalisk-kemisk behandling som inte anges på annat ställe i denna bilaga och som resulterar i slutliga föreningar eller blandningar som omhändertas med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 12 (t.ex. avdunstning, torkning eller kalcinering)
D 10: Förbränning på mark
D 11: Förbränning till havs
D 12: Slutförvaring (t.ex. placering i behållare i en gruva)
D 13: Sammansmältning eller blandning före omhändertagande med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 12
D 14: Omförpackning före omhändertagande med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 13
D 15: Lagring före omhändertagande med användning av något av de förfaranden som är numrerade D 1—D 14 (utom tillfällig lagring, före insamling, på den plats där det produceras)
BILAGA 2B
Anm.:
Syftet med denna bilaga är att upprätta en förteckning över återvinningsåtgärder så som de vidtas i praktiken. I enlighet med artikel 4 måste avfall återvinnas på ett sådant sätt att det inte äventyrar människors hälsa och utan användning av processer och metoder som kan vara skadliga för miljön.
R 1: Huvudanvändning som bränsle eller andra metoder att generera energi
R 2: Återvinning/vidareutnyttjande av lösningsmedel
R 3: Återvinning/vidareutnyttjande av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra former av biologisk omvandling)
R 4: Återvinning/vidareutnyttjande av metaller och metallföreningar
R 5: Återvinning/vidareutnyttjande av andra oorganiska material
R 6: Regenerering av syror eller baser
R 7: Återvinning av de komponenter som används till att minska föroreningar
R 8: Återvinning av katalysatorkomponenter
R 9: Omraffinering eller andra sätt att återanvända olja
R 10: Jordbehandling som är fördelaktig för jordbruket eller ekologisk förbättring
R 11: Användning av avfall från något av de förfaranden som är numrerade R 1—R 10
R 12: Utbyte av avfall som skall underkastas något av de förfaranden som är numrerade R 1—R 11
R 13: Lagring av avfall som skall underkastas något av de förfaranden som är numrerade R 1—R 12 (utom tillfällig lagring, före insamling, på den plats där det produceras)
1 EGT nr C 32, 11.2.1975, s. 36.
2 EGT nr C 16, 23.1.1975, s. 12.
3 EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 3.
4 EGT nr L 109, 26.4.1983, s.8.
5 EGT nr L 84, 31.3.1978, s. 43.
6 EGT nr L 377, 31.12.1991, s. 48.
7 Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).