Rådets direktiv av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier (77/799/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 336 , 27/12/1977 s. 0015 - 0020 Finsk specialutgåva Område 9 Volym 1 s. 0064 "Grekisk specialutgåva " Område 09 Volym 1 s. 0086 Svensk specialutgåva Område 9 Volym 1 s. 0064 Spansk specialutgåva: Område 09 Volym 1 s. 0094 Portugisisk specialutgåva: Område 09 Volym 1 s. 0094

RÅDETS DIREKTIV av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (77/799/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 77/799/ · direktiv 1992/12/EU · direktiv 2003/93/ · direktiv 2004/56/ · direktiv 2004/106/ · direktiv 2006/98/ · direktiv 2011/16/.

Skatteflykt och undandragande av skatt, som sträcker sig över medlemsstaternas gränser, leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och är ägnat att åstadkomma snedvridning av kapitalrörelser och av konkurrensbetingelser. Det påverkar därför den gemensamma marknadens funktion.

Av dessa skäl antog rådet den 10 februari 1975 en resolution om de åtgärder som gemenskapen skall vidta för att bekämpa internationell skatteflykt och skatteundandragande().

Problemets internationella natur innebär att nationella åtgärder vars verkan inte sträcker sig över de nationella gränserna är otillräckliga. Samarbete mellan förvaltningar på grundval av bilaterala överenskommelser kan inte heller motverka nya former av skatteflykt och skatteundandragande, som allt mer får multinationell karaktär.

Samarbetet mellan skatteförvaltningar inom gemenskapen bör därför stärkas i enlighet med gemensamma principer och regler.

Medlemsstaterna bör på begäran utbyta information om enskilda fall. Den stat som får en sådan begäran bör göra de efterforskningar som är nödvändiga för att ta fram dessa uppgifter.

Medlemsstaterna bör även utan anmodan utbyta alla uppgifter som verkar relevanta för en riktig beräkning av skatt på inkomst och kapital, i synnerhet då det förefaller ske en konstlad överföring av vinster mellan företag i olika medlemsstater eller då sådana transaktioner genomförs mellan företag i två medlemsstater genom ett tredje land för att uppnå skattemässiga fördelar, eller då skatt av ena eller andra orsaken har undandragits eller kan komma att undandras.

Det är viktigt att tjänstemän vid skatteförvaltningen i en medlemsstat tillåts vistas på en annan medlemsstats territorium om båda staterna i fråga anser det önskvärt.

Man måste lägga vikt vid att de uppgifter som tillhandahålls under sådant samarbete inte röjs för obehöriga, så att medborgares och företags grundläggande rättigheter tillvaratas. Det är följaktligen nödvändigt att medlemsstater som mottar sådan information inte utan tillstånd av den medlemsstat som tillhandahåller den använder den annat än för skatteändamål eller för att underlätta rättslig prövning av underlåtenhet att följa skattelagstiftningen i den mottagande staten. Det är också nödvändigt att de mottagande staterna ger uppgifterna samma grad av insynsskydd som de åtnjöt i den stat som tillhandahöll dem, om den senare kräver det.

En medlemsstat som får en begäran att genomföra efterforskningar eller att tillhandahålla information skall ha rätt att vägra att göra det om dess lagstiftning eller förvaltningspraxis hindrar dess skatteförvaltning att utföra dessa efterforskningar eller att samla in eller använda uppgifterna för egna ändamål eller om tillhandahållandet av sådana uppgifter skulle strida mot allmänna grundsatser eller leda till röjande av affärshemlighet, industriell hemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess eller om den medlemsstat informationen är avsedd för av praktiska eller juridiska skäl är förhindrad att lämna motsvarande uppgifter.

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för den fortlöpande granskningen av samverkansförfaranden och erfarenhetsutbyte på de berörda områdena, i synnerhet i fråga om konstlad överföring av vinster inom koncerner, med syfte att förbättra dessa samarbetsformer och utarbeta lämpliga gemenskapsregler.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Skatteflykt och undandragande av skatt, som sträcker sig över medlemsstaternas gränser, leder till budgetförluster och kränkning av principen om rättvis beskattning och är ägnat att åstadkomma snedvridning av kapitalrörelser och av konkurrensbetingelser. Det påverkar därför den gemensamma marknadens funktion.

Av dessa skäl antog rådet den 10 februari 1975 en resolution om de åtgärder som gemenskapen skall vidta för att bekämpa internationell skatteflykt och skatteundandragande.

Problemets internationella natur innebär att nationella åtgärder vars verkan inte sträcker sig över de nationella gränserna är otillräckliga. Samarbete mellan förvaltningar på grundval av bilaterala överenskommelser kan inte heller motverka nya former av skatteflykt och skatteundandragande, som allt mer får multinationell karaktär.

Samarbetet mellan skatteförvaltningar inom gemenskapen bör därför stärkas i enlighet med gemensamma principer och regler.

Medlemsstaterna bör på begäran utbyta information om enskilda fall. Den stat som får en sådan begäran bör göra de efterforskningar som är nödvändiga för att ta fram dessa uppgifter.

Medlemsstaterna bör även utan anmodan utbyta alla uppgifter som verkar relevanta för en riktig beräkning av skatt på inkomst och kapital, i synnerhet då det förefaller ske en konstlad överföring av vinster mellan företag i olika medlemsstater eller då sådana transaktioner genomförs mellan företag i två medlemsstater genom ett tredje land för att uppnå skattemässiga fördelar, eller då skatt av ena eller andra orsaken har undandragits eller kan komma att undandras.

Det är viktigt att tjänstemän vid skatteförvaltningen i en medlemsstat tillåts vistas på en annan medlemsstats territorium om båda staterna i fråga anser det önskvärt.

Man måste lägga vikt vid att de uppgifter som tillhandahålls under sådant samarbete inte röjs för obehöriga, så att medborgares och företags grundläggande rättigheter tillvaratas. Det är följaktligen nödvändigt att medlemsstater som mottar sådan information inte utan tillstånd av den medlemsstat som tillhandahåller den använder den annat än för skatteändamål eller för att underlätta rättslig prövning av underlåtenhet att följa skattelagstiftningen i den mottagande staten. Det är också nödvändigt att de mottagande staterna ger uppgifterna samma grad av insynsskydd som de åtnjöt i den stat som tillhandahöll dem, om den senare kräver det.

En medlemsstat som får en begäran att genomföra efterforskningar eller att tillhandahålla information skall ha rätt att vägra att göra det om dess lagstiftning eller förvaltningspraxis hindrar dess skatteförvaltning att utföra dessa efterforskningar eller att samla in eller använda uppgifterna för egna ändamål eller om tillhandahållandet av sådana uppgifter skulle strida mot allmänna grundsatser eller leda till röjande av affärshemlighet, industriell hemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess eller om den medlemsstat informationen är avsedd för av praktiska eller juridiska skäl är förhindrad att lämna motsvarande uppgifter.

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för den fortlöpande granskningen av samverkansförfaranden och erfarenhetsutbyte på de berörda områdena, i synnerhet i fråga om konstlad överföring av vinster inom koncerner, med syfte att förbättra dessa samarbetsformer och utarbeta lämpliga gemenskapsregler.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Allmänna bestämmelser

Ändrad genom direktiv 2011/16/, direktiv 2004/106/, 11994N, beslut (EU) nr 1/1995, 12003T, direktiv 2006/98/, direktiv 2004/56/ och direktiv 2003/93/.

1. I enlighet med bestämmelserna i detta direktiv skall medlemsstaternas behöriga myndigheter utbyta all information som kan göra det möjligt för dem att korrekt fastställa skatt på inkomst och kapital samt all information som avser fastställande av skatt på försäkringspremier enligt artikel 3 sjätte strecksatsen i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder.

2. Som skatter på inkomst och kapital skall betraktas, oberoende av på vilket sätt de tas ut, alla skatter som läggs på sammanlagd inkomst, på sammanlagt kapital, eller på delar av inkomst eller av kapital, däribland skatter på vinster från försäljning av lös eller fast egendom, skatter på de lönebelopp som betalats av företag, liksom också skatter på kapitalvinster.

3. De skatter som avses i punkt 2 är för närvarande främst följande:

I Belgien:

Impôt des personnes physiques— Personenbelasting Impôt des sociétés— Vennootschapsbelasting Impôt des personnes morales— Rechtspersonenbelasting Impôt des non-résidents— Belasting der niet-verblijfhouders

I Danmark:

Indkomstskat til staten Selskabsskat Den kommunale indkomstskat Den amtskommunale indkomstskat Folkepensionsbidragene Sømandsskat Den særlige indkomstskat Kirkeskat Formueskat til staten Bidrag til dagpengefonden

I Tyskland:

Einkommensteuer Körperschaftsteuer Vermögensteuer Gewerbesteuer Grundsteuer

I Grekland:

Φόρος εισοδήματος φυσικών προσώπων Φόρος εισοδήματος νομικών προσώπων Φόρος ακινήτου περιουσίας

I Spanien:

Impuesto sobre la Renta de las Personas Físicas Impuesto sobre Sociedades Impuesto Extraordinario sobre el Patrimonio de las Personas Físicas

I Frankrike:

Impôt sur le revenu Impôt sur les sociétés Taxe professionnelle Taxe foncière sur les propriétés bâties Taxe foncière sur les propriétés non bâties

I Irland:

Income tax Corporation tax Capital gains tax Wealth tax

I Italien:

Imposta sul reddito delle persone fisiche Imposta sul reddito delle persone giuridiche Imposta locale sui redditi

I Luxemburg:

Impôt sur le revenu des personnes physiques Impôt sur le revenu des collectivités Impôt commercial communal Impôt sur la fortune Impôt foncier

I Nederländerna:

Inkomstenbelasting Vennootschapsbelasting Vermogensbelasting

I Österrike:

Einkommensteuer Körperschaftsteuer Grundsteuer Bodenwertabgabe Abgabe von land- und forstwirtschaftlichen Betrieben

I Portugal:

Contribuição predial Imposto sobre a indústria agrícola Contribuição industrial Imposto de capitais Imposto profissional Imposto complementar Imposto de mais-valias Imposto sobre o rendimento do petróleo Os adicionais devidos sobre os impostos precedentes

I Finland:

Valtion tuloverot— de statliga inkomstskatterna Yhteisöjen tulovero— inkomstskatten för samfund Kunnallisvero— kommunalskatten Kirkollisvero— kyrkoskatten Kansaneläkevakuutusmaksu— folkpensionsförsäkringspremien Sairausvakuutusmaksu— sjukförsäkringspremien Korkotulon lähdevero— källskatten på ränteinkomst Rajoitetusti verovelvollisen lähdevero— källskatten för begränsat skattskyldig Valtion varallisuusvero— den statliga förmögenhetsskatten Kiinteistövero— fastighetsskatten

I Sverige:

Den statliga inkomstskatten Sjömansskatten Kupongskatten Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta Den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl. Den statliga fastighetsskatten Den kommunala inkomstskatten Förmögenhetsskatten

I Förenade kungariket:

Income tax Corporation tax Capital gains tax Petroleum revenue tax Development land tax

I Tjeckien:

Daně z příjmů Daň z nemovitostí Daň dědická, daň darovací a daň z převodu nemovitostí Daň z přidané hodnoty Spotřební daně

I Estland:

Tulumaks Sotsiaalmaks Maamaks

I Cypern:

Φόρος Εισοδήματος 'Εκτακτη Εισφορά για την Άμυνα της Δημοκρατίας Φόρος Κεφαλαιουχικών Κερδών Φόρος Ακίνητης Ιδιοκτησίας

I Lettland:

iedzīvotāju ienākuma nodoklis nekustamā īpašuma nodoklis uzņēmumu ienākuma nodoklis

I Litauen:

Gyventojų pajamų mokestis Pelno mokestis Įmonių ir organizacijų nekilnojamojo turto mokestis Žemės mokestis Mokestis už valstybinius gamtos išteklius Mokestis už aplinkos teršimą Naftos ir dujų išteklių mokestis Paveldimo turto mokestis

I Ungern:

személyi jövedelemadó társasági adó osztalékadó általános forgalmi adó jövedéki adó építményadó telekadó

I Malta:

Taxxa fuq l-income

I Polen:

Podatek dochodowy od osób prawnych Podatek dochodowy od osób fizycznych Podatek od czynności cywilnopranych

in Slovenia:

Dohodnina Davki občanov Davek od dobička pravnih oseb Posebni davek na bilančno vsoto bank in hranilnic

I Slovakien:

daň z príjmov fyzických osôb daň z príjmov právnických osôb daň z dedičstva daň z darovania daň z prevodu a prechodu nehnuteľností daň z nehnuteľností daň z pridanej hodnoty spotrebné dane

i Bulgarien:

данък върху доходите на физическите лица корпоративен данък данъци, удържани при източника алтернативни данъци на корпоративния данък окончателен годишен (патентен) данък

i Rumänien:

impozitul pe venit impozitul pe profit impozitul pe veniturile obținute din România de nerezidenți impozitul pe veniturile microîntreprinderilor impozitul pe clădiri impozitul pe teren

4. Punkt 1 skall även tillämpas på andra likadana eller liknande skatter som tillkommer senare, vare sig de gäller utöver eller i stället för de skatter som är förtecknade i punkt 3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta varandra och kommissionen om när sådana skatter träder i kraft.

5. Med uttrycket ”behörig myndighet” avses

i Belgien:

De Minister van financiën or an authorized representative Le Ministre des finances or an authorized representative

i Danmark:

Skatteministeren eller den som företräder honom

i Tyskland:

Der Bundesminister der Finanzen eller den som företräder honom

i Grekland:

Το Υπουργείο Οικονομικών eller en behörig företrädare

i Spanien:

El Ministro de Economía y Hacienda eller den som företräder honom

i Frankrike:

Le ministre de l'économie eller den som företräder honom

i Irland:

The Revenue Commissioners eller den som företräder dem

i Italien:

Il Capo del Dipartimento per le Politiche Fiscali eller den som företräder honom

i Luxemburg:

Le ministre de finance eller den som företräder honom

i Nederländerna:

De minister van financiën eller den som företräder honom

i Österrike:

Der Bundesminister für Finanzen eller den som företräder honom

i Portugal:

O Ministro das Finanças eller den som företräder honom

i Finland:

Valtiovarainministeriö or an authorized representative Finansministeriet or an authorized representative

i Sverige:

Ministr financí eller den som företräder honom

i Förenade kungariket:

The Commissioners of Customs and Excise eller ett ombud för information som behövs avseende skatter på försäkringspremier och punktskatter The Commissioners of Inland Revenue eller ett ombud för all annan information.

i Tjeckien:

Ministr financí eller dennes företrädare

i Estland:

Rahandusminister eller dennes företrädare

i Cypern:

Υπουργός Οικονομικών eller dennes företrädare

i Lettland:

Finanšu ministrs eller dennes företrädare

i Litauen:

Finansų ministras eller dennes företrädare

i Ungern:

A pénzügyminiszter eller dennes företrädare

i Malta:

Il-Ministru responsabbli għall-Finanzi eller dennes företrädare

i Polen:

Minister Finansów eller dennes företrädare

i Slovenien:

Minister za finance eller dennes företrädare

i Slovakien:

Minister financií eller dennes företrädare.

i Bulgarien:

Изпълнителният директор на Националната агенция за приходите

i Rumänien:

Ministerul Finanțelor Publice or an authorised representative.

Artikel2¶Utbyte på begäran

Ändrad genom direktiv 2011/16/ och direktiv 2004/56/.

1. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får anmoda den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat att i ett särskilt fall överlämna de uppgifter som avses i artikel 1.1. Den tillfrågade medlemsstatens behöriga myndighet behöver inte tillmötesgå anmodan om det förefaller som om den behöriga myndigheten i den medlemsstat som inkommer med begäran inte har uttömt sina egna normala informationskällor, som den under rådande omständigheter skulle ha kunnat använda för att erhålla de begärda uppgifterna utan fara för att riskera uppnåendet av det eftersträvade resultatet.

2. I syfte att överlämna de uppgifter som avses i punkt 1 skall den tillfrågade medlemsstatens behöriga myndighet se till att alla de undersökningar som är nödvändiga för att skaffa sådan information genomförs.

För att skaffa fram de begärda uppgifterna skall den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den tillfrågade myndigheten hänskjuter ärendet till, gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

Artikel3¶Automatiskt informationsutbyte

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Utan anmodan skall medlemsstaternas behöriga myndigheter för kategorier av fall som de skall bestämma enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9 regelbundet utbyta den information som avses i artikel 1.1.

Artikel4¶Informationsutbyte utan anmodan

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

1. Utan anmodan skall den behöriga myndigheten i en medlemsstat under följande omständigheter till den behöriga myndigheten i någon annan berörd medlemsstat överlämna sådan information som avses i artikel 1.1 och om vilken den har kännedom:

a) Den har skäl att anta att det kan ske en förlust av skatt i den andra medlemsstaten.

b) En skattskyldig erhåller i en medlemsstat en skattenedsättning eller skattebefrielse som skulle föranleda en ökning av skatten eller till skattskyldighet i den andra medlemsstaten.

c) Affärstransaktioner mellan en skattskyldig i en medlemsstat och en skattskyldig i en annan medlemsstat genomförs genom ett eller flera länder på ett sådant sätt att det kan leda till skatteminskning i den ena eller andra medlemsstaten eller i båda.

d) Myndigheten har skäl att anta att en skatteminskning kan bli följden av artificiella överföringar av vinster inom koncerner.

e) Information som har lämnats av den andra medlemsstatens behöriga myndighet har gjort det möjligt att erhålla uppgifter som kan vara relevanta för fastställande av skatt i den senare medlemsstaten.

2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får, enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9, utvidga det informationsutbyte som föreskrivs i punkt 1 till andra fall än dem som där anges.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får i alla övriga fall utan föregående anmodan lämna varandra sådana uppgifter som avses i artikel 1.1 och som de har kännedom om.

Artikel5¶Tidsfrist för lämnande av information

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Den behöriga myndigheten i en medlemsstat som enligt ovanstående artiklar har att tillhandahålla uppgifter skall lämna dem så fort som möjligt. Om den stöter på hinder för att tillhandahålla uppgifterna eller om den vägrar att tillhandahålla uppgifterna, skall den genast underrätta den anmodande myndigheten härom, med hänvisning till hindrens beskaffenhet eller orsakerna till vägran.

Artikel6¶Samarbete av tjänstemän vid staten i fråga

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Vid tillämpningen av ovanstående bestämmelser får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som tillhandahåller information och i den medlemsstat som informationen är avsedd för enligt det samrådsförfarande som fastställs i artikel 9 avtala om att tillåta att den mottagande medlemsstatens skattetjänstemän uppehåller sig i den första medlemsstaten. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna bestämmelse skall utfärdas enligt samma förfarande.

Artikel7¶Bestämmelser som hänför sig till sekretess

Ändrad genom direktiv 2011/16/ och direktiv 2004/56/.

1. All information som en medlemsstat får kännedom om enligt detta direktiv skall hållas hemlig i den staten på samma sätt som information som tagits emot enligt landets egen lagstiftning. Under alla omständigheter får sådan information

göras tillgänglig endast för dem som direkt medverkar i taxeringsarbetet eller den administrativa kontrollen härav,

yppas endast i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskning härav och bara till dem som direkt medverkar i sådana förfaranden; sådan information får dock yppas under offentliga förhandlingar eller i domar, om den medlemsstats behöriga myndighet som tillhandahåller informationen inte reser några invändningar vid det tillfälle då den först tillhandahåller informationen,

under inga förhållanden användas för annat än skatteändamål eller i samband med rättsliga förfaranden eller administrativa förfaranden som innefattar sanktioner som genomförs för eller i samband med taxeringsarbetet eller granskningen härav.

Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att den information som avses i första stycket får användas för fastställande av andra avgifter, tullar och skatter som omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG).

2. Punkt 1 skall inte tvinga en medlemsstat vars lagstiftning eller administrativa praxis för landets egna ändamål fastställer snävare begränsningar än de som ingår i bestämmelserna i den punkten att tillhandahålla information, om den mottagande staten inte åtar sig att iaktta dessa snävare begränsningar.

3. Utan hinder av punkt 1 får den medlemsstats behöriga myndigheter som tillhandahåller uppgifterna tillåta att uppgifterna används för andra ändamål i den stat som begär dem, om de enligt lagstiftningen i den upplysande staten under liknande omständigheter skulle få användas i den upplysande staten för liknande ändamål.

4. Då en behörig myndighet i en medlemsstat finner att information som den har tagit emot från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat kan förväntas vara till nytta för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna senare behöriga myndighet med samtycke av den behöriga myndighet som tillhandahöll den.

Artikel8¶Begränsningar för informationsutbytet

Ändrad genom direktiv 2011/16/ och direktiv 2004/56/.

1. Detta direktiv skall inte medföra någon skyldighet för en medlemsstat från vilken uppgifter begärs att genomföra efterforskningar eller överlämna uppgifter, om det strider mot lagstiftning eller administrativ praxis i den staten att dess behöriga myndighet utför sådana efterforskningar eller insamlar de begärda uppgifterna.

2. Tillhandahållande av uppgifter får vägras då det skulle leda till röjande av affärshemlighet, industriell hemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess, eller av uppgifter vars röjande skulle strida mot allmänna grundsatser.

3. Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att överlämna uppgifter om den medlemsstat som begär dem av faktiska eller rättsliga skäl inte kan tillhandahålla samma slags uppgifter.

Artikel8a¶Delgivning

Införd genom direktiv 2011/16/ och direktiv 2004/56/.

1. På begäran av den behöriga myndigheten i en medlemsstat skall den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, i enlighet med gällande bestämmelser om delgivning av motsvarande handlingar i den tillfrågade medlemsstaten, delge mottagaren alla handlingar och beslut som kommer från de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten och som rör tillämpningen på dess territorium av lagstiftning rörande skatter som omfattas av detta direktiv.

2. Begäran om delgivning skall innehålla uppgift om ämnet för den handling eller det beslut som skall delges och om mottagarens namn och adress samt alla andra uppgifter som kan underlätta identifiering av mottagaren.

3. Den tillfrågade myndigheten skall utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller handlingen delgavs mottagaren.

Artikel8b¶Samtidiga kontroller

Införd genom direktiv 2011/16/ och direktiv 2004/56/.

1. Om skattesituationen för en eller flera skattskyldiga personer är av gemensamt eller kompletterande intresse för minst två medlemsstater kan de staterna komma överens om att utföra samtidiga kontroller på sitt eget territorium, i syfte att utbyta de uppgifter som sålunda inhämtats, så snart sådana kontroller förefaller mer effektiva än kontroller utförda av endast en medlemsstat.

2. Varje medlemsstats behöriga myndighet skall självständigt identifiera de skattskyldiga personer som den avser att föreslå för samtidiga kontroller. Myndigheten i fråga skall underrätta respektive behörig myndighet i övriga berörda medlemsstater om vilka ärenden den anser bör göras till föremål för samtidiga kontroller. Myndigheten skall i största möjliga utsträckning motivera sitt val genom att tillhandahålla de uppgifter som har lett till dess beslut. Den skall ange den tidsperiod under vilken sådana kontroller bör utföras.

3. Den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat skall avgöra om den önskar delta i de samtidiga kontrollerna. Den behöriga myndighet som föreslagits en samtidig kontroll skall ge den behöriga myndighet som föreslagit kontrollen besked om huruvida den godtar att utföra den eller, om så inte är fallet, ett motiverat besked om vägran att utföra den.

4. Varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna skall utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollen.

Artikel9¶Samråd

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

1. Vid genomförandet av detta direktiv skall samråd hållas, om nödvändigt i en kommission mellan

två berörda medlemsstaters behöriga myndigheter på begäran av endera, då saken rör bilaterala frågor,

alla medlemsstaters behöriga myndigheter och kommissionen, på begäran av en av dessa myndigheter eller av kommissionen, i den mån de berörda angelägenheterna inte är av uteslutande bilateralt intresse.

2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får kommunicera direkt med varandra. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får genom ömsesidig överenskommelse tillåta myndigheter som är utsedda av dem att kommunicera direkt med varandra i särskilt angivna fall eller i vissa kategorier av fall.

3. Då de behöriga myndigheterna träffar överenskommelser om bilaterala angelägenheter som omfattas av detta direktiv och som inte avser enskilda fall, skall de så snart som möjligt underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall i sin tur underrätta övriga medlemsstaters behöriga myndigheter.

Artikel10¶Erfarenhetsutbyte

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Medlemsstaterna skall, tillsammans med kommissionen, ständigt övervaka det samverkansförfarande som föreskrivs i detta direktiv och dela med sig av sina erfarenheter, i synnerhet på det område som avser prissättning vid transaktioner inom koncerner, i syfte att förbättra denna samverkan och vid behov upprätta ett regelsystem på områdena i fråga.

Artikel11¶Tillämpligheten av bestämmelser om biträde med större räckvidd

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Ovanstående bestämmelser får inte hindra fullgörandet av de mera vittgående skyldigheter att utbyta information som skulle kunna följa av andra rättsakter.

Artikel12¶Slutbestämmelser

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1979 och genast överlämna dem till kommissionen.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till alla viktiga bestämmelser i nationell lagstiftning som de senare antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel13¶

Ändrad genom direktiv 2011/16/.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1 EGT nr C 293, 13.12.1976, s, 34.

2 EGT nr C 56, 7.3.1977, s, 66.

3 EGT nr C 35, 14.2.1975, s. 1.

4 EGT L 73, 19.3.1976, s. 18. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

5 EGT L 73, 19.3.1976, s. 18.