Rådets direktiv av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (87/402/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 220 , 08/08/1987 s. 0001 - 0043 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 16 s. 0153 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 16 s. 0153

RÅDETS DIREKTIV av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (87/402/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 87/402/ · direktiv 2000/22/ · direktiv 2005/67/ · direktiv 2006/96/ · direktiv 2010/22/ · förordning (EU) nr 167/2013 · direktiv 2013/15/.

Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul(4), i dess lydelse enligt anslutningsakten för Spanien och Portugal, fastställer att de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra förfarandet med EEG-typgodkännande för enskilda traktordelar eller egenskaper bör fastläggas i särdirektiv. Bestämmelserna om överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorer har fastställts i direktiven 77/536/EEG(5) och 79/622/EEG(6), i deras lydelse enligt anslutningsakten för Spanien och Portugal. Dessa två direktiv, varav det ena behandlar dynamisk provning och det andra statisk provning - tillverkaren kan för närvarande tillämpa valfritt direktiv - gäller för standardtraktorer, dvs. traktorer som har en markfrigång på högst 1 000 mm och en fast eller inställningsbar spårvidd på minst 1150 mm för en av drivaxlarna och som har en massa mellan 1,5 och 4,5 ton för traktorer som omfattas av direktivet om "dynamisk provning" och minst 800 kg för traktorer som omfattas av direktivet om "statisk provning".

De traktorer som omfattas av detta direktiv har en markfrigång på högst 600 mm och en fast eller inställningsbar minsta spårvidd för den axel, varpå de största däcken är monterade, på mindre än 1150 mm samt en massa mellan 600-3 000 kg. Överrullningsskydd till dessa traktorer, som används för särskilda ändamål, kan omfattas av de särskilda krav eller andra krav än de i direktiv 77/536/EEG och 79/622/EEG.

De tekniska krav som sådana "smalspåriga" traktorer skall uppfylla enligt nationell lagstiftning avser bl.a. överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn. Dessa krav är olika i olika medlemsstater. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för nuvarande regler, särskilt för att för varje traktortyp kunna införa det förfarande med EEG-typgodkännande som behandlas i rådets direktiv 74/150/EEG.

Detta direktiv omfattar överrullningsskydd med dubbla stolpar som är monterade framför förarens säte och som kännetecknas av att det fria utrymmet är mindre beroende på traktorns kontur. Tillträdet till förarplatsen får inte under några omständigheter hindras, likväl bör denna typ behållas (oavsett om den kan fällas ihop eller inte) med hänsyn till den enkla användningen. Baktill monterade överrullningsskydd för smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul behandlas i direktiv 86/298/EEG(7).

Ett gemensamt förfarande för typgodkännande av överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn gör det möjligt för medlemsstaterna att kontrollera överensstämmelsen med gemensamma krav för konstruktion och provning och att underrätta övriga medlemsstater om erhållna resultat genom att sända dem kopior av typgodkännandeintyget för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn. Att anbringa en EEG-typgodkännandemärkning på alla bärande delar som tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen undanröjer behovet av tekniska kontroller av dessa delar i de övriga medlemsstaterna. Gemensamma krav för andra delar och egenskaper hos överrullningsskydd kommer att fastställas vid en senare tidpunkt.

De gemensamma kraven syftar i huvudsak till att i hela gemenskapen säkerställa arbets- och trafiksäkerhet. Det är av denna anledning nödvändigt att införa krav om att traktorer som omfattas av detta direktiv skall vara försedda med överrullningsskydd.

Tillnärmningen av nationell lagstiftning för dessa traktorer medför ömsesidigt erkännande av de kontroller som var och en av dem utför på grundval av gemensamma krav.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, i dess lydelse enligt anslutningsakten för Spanien och Portugal, fastställer att de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra förfarandet med EEG-typgodkännande för enskilda traktordelar eller egenskaper bör fastläggas i särdirektiv. Bestämmelserna om överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorer har fastställts i direktiven 77/536/EEG och 79/622/EEG, i deras lydelse enligt anslutningsakten för Spanien och Portugal. Dessa två direktiv, varav det ena behandlar dynamisk provning och det andra statisk provning — tillverkaren kan för närvarande tillämpa valfritt direktiv — gäller för standardtraktorer, dvs. traktorer som har en markfrigång på högst 1000 mm och en fast eller inställningsbar spårvidd på minst 1150 mm för en av drivaxlarna och som har en massa mellan 1,5 och 4,5 ton för traktorer som omfattas av direktivet om ”dynamisk provning” och minst 800 kg för traktorer som omfattas av direktivet om ”statisk provning”.

De traktorer som omfattas av detta direktiv har en markfrigång på högst 600 mm och en fast eller inställningsbar minsta spårvidd för den axel, varpå de största däcken är monterade, på mindre än 1150 mm samt en massa mellan 600—3000 kg. Överrullningsskydd till dessa traktorer, som används för särskilda ändamål, kan omfattas av de särskilda krav eller andra krav än de i direktiv 77/536/EEG och 79/622/EEG.

De tekniska krav som sådana ”smalspåriga” traktorer skall uppfylla enligt nationell lagstiftning avser bl.a. överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn. Dessa krav är olika i olika medlemsstater. Det är därför nödvändigt att alla medlemsstater antar samma krav, antingen som tillägg till eller i stället för nuvarande regler, särskilt för att för varje traktortyp kunna införa det förfarande med EEG-typgodkännande som behandlas i rådets direktiv 74/150/EEG.

Detta direktiv omfattar överrullningsskydd med dubbla stolpar som är monterade framför förarens säte och som kännetecknas av att det fria utrymmet är mindre beroende på traktorns kontur. Tillträdet till förarplatsen får inte under några omständigheter hindras, likväl bör denna typ behållas (oavsett om den kan fällas ihop eller inte) med hänsyn till den enkla användningen. Baktill monterade överrullningsskydd för smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul behandlas i direktiv 86/298/EEG.

Ett gemensamt förfarande för typgodkännande av överrullningsskydd och deras fastsättning på traktorn gör det möjligt för medlemsstaterna att kontrollera överensstämmelsen med gemensamma krav för konstruktion och provning och att underrätta övriga medlemstater om erhållna resultat genom att sända dem kopior av typgodkännandeintyget för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning på traktorn. Att anbringa en EEG-typgodkännandemärkning på alla bärande delar som tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen undanröjer behovet av tekniska kontroller av dessa delar i de övriga medlemsstaterna. Gemensamma krav för andra delar och egenskaper hos överrullningsskydd kommer att fastställas vid en senare tidpunkt.

De gemensamma kraven syftar i huvudsak till att i hela gemenskapen säkerställa arbets- och trafiksäkerhet. Det är av denna anledning nödvändigt att införa krav om att traktorer som omfattas av detta direktiv skall vara försedda med överrullningsskydd.

Tillnärmningen av nationell lagstiftning för dessa traktorer medför ömsesidigt erkännande av de kontroller som var och en av dem utför på grundval av gemensamma krav.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Detta direktiv skall gälla för traktorer enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 74/150/EEG, och som har följande egenskaper

en markfrigång på högst 600 mm mätt vid den lägsta punkten på fram- och bakaxlarna, differentialen medräknad,

en fast eller inställningsbar minsta spårvidd på 1150 mm för den axel som är försedd med de största däcken. Det antas att axeln som är försedd med bredare däck ställs in på en spårvidd på högst 1150 mm. Spårvidden för den andra axeln måste kunna ställas in på så sätt att bredden vid ytterkanten av de smalaste däcken inte är större än bredden vid ytterkanten av däcken på den andra axeln. Om de två axlarna är försedda med fälgar och däck av samma storlek måste den fasta eller inställningsbara spårvidden för de två axlarna vara mindre än 1150 mm,

en massa mellan 600—3000 kg, motsvarande traktorns egenvikt enligt definitionen i punkt 2.4 i bilaga 1 till direktiv 74/150/EEG, medräknat överrullningsskydd monterat i överensstämmelse med detta direktiv och däck av de största dimensioner som tillverkaren rekommenderar.

Artikel2¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. Varje medlemsstat skall bevilja typgodkännande för varje typ av överrullningsskydd och fastsättning på traktorn som uppfyller de krav om konstruktion och provning som fastställs i bilagorna 1—4.

2. En medlemsstat som har beviljat EEG-typgodkännande skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att i den utsträckning det är nödvändigt och vid behov i samverkan med de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater kontrollera att tillverkningen är i överensstämmelse med den godkända typen. Sådan kontroll skall begränsas till stickprover.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Medlemsstaterna skall tilldela tillverkaren av traktorn eller överrullningsskyddet eller dennes representant ett EEG-typgodkännandemärke enligt den mall som visas i bilaga 7 för varje typ av överrullningsskydd och dess fastsättning i traktorn som typgodkänts enligt artikel 2.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra användning av godkännandemärkning som kan medföra förväxling av överrullningsskydd som har typgodkänts enligt artikel 2 och andra anordningar.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. Ingen medlemsstat får förbjuda att överrullningsskydd eller deras traktorfastsättningar släpps ut på marknaden av skäl som hänför sig till deras konstruktion om de är försedda med märkning om EEG-typgodkännande.

2. En medlemsstat kan dock förbjuda att överrullningsskydd som är försedda med märkning om EEG-typgodkännande släpps ut på marknaden om dessa inte överensstämmer med den godkända typen.

Medlemsstaten skall genast underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om åtgärder som vidtagits och samtidigt ange skälen för detta beslut.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall inom en månad till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater översända kopior av intyg om typgodkännande, varav ett exempel visas i bilaga 8, för varje typ av överrullningsskydd som de godkänner eller vägrar att godkänna.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. Om den medlemsstat som har beviljat EEG-typgodkännande finner att ett antal överrullningsskydd och deras traktorfastsättningar som är försedda med samma EEG-typgodkännande inte överensstämmer med den typ som har godkänts skall den vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att tillverkningen överensstämmer med den godkända typen. De behöriga myndigheterna i medlemsstaten i fråga skall underrätta de övriga medlemsstaterna om de åtgärder som vidtagits och som, vid allvarlig och upprepad brist på överensstämmelse, kan innebära en återkallelse av EEG-typgodkännandet. De nämnda myndigheterna skall vidta samma åtgärder när de av de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat underrättas om sådan brist på överensstämmelse.

2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna skall inom en månad underrätta varandra om återkallelser av ett beviljat EEG-typgodkännande och om skälen till en sådan åtgärd.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Varje beslut som har fattats enligt de bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv att vägra eller återkalla typgodkännande för överrullningsskydd och deras traktorinfästningar, eller att de släpps ut på marknaden eller används, skall noggrant motiveras. Sådana beslut skall meddelas den berörda parten, vilken samtidigt skall upplysas om de möjligheter till prövning av beslutet som enligt medlemsstaternas lagstiftning står till buds samt inom vilken tid prövning skall begäras.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Ingen medlemsstat får vägra att bevilja EEG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för en traktor av skäl som hänför sig till dess överrullningsskydd eller dess traktorfastsättning om dessa är försedda med EEG-typgodkännande och om de i bilaga 9 föreskrivna kraven är uppfyllda.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. Ingen medlemsstat får vägra eller förbjuda att en traktor saluförs, registreras, tas i bruk eller används av skäl som hänför sig till överrullningsskyddet och dess traktorfastsättning, om dessa är försedda med märkning om EEG-typgodkännande och om de i bilaga 9 fastställda kraven är uppfyllda.

Medlemsstaterna får dock i överensstämmelse med fördraget införa begränsningar av användningen av traktorer som omfattas av detta direktiv i vissa områden där detta motiveras av säkerhetsskäl på grund av särskilda terrängförhållanden eller grödor. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om sådana begränsningar innan de träder i kraft och om skälen för dessa.

2. Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas möjligheter att i överensstämmelse med fördraget ange de föreskrifter som de anser nödvändiga för att säkra skyddet av arbetstagarna vid användning av traktorerna i fråga, under förutsättning att detta inte innebär att överrullningsskyddet ändras på ett sätt som inte anges i detta direktiv.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. I samband med EEG-typgodkännande skall varje traktor som omfattas av artikel 1 vara försedd med överrullningsskydd.

2. Den i punkt 1 avsedda anordningen skall, om det inte gäller et baktill monterat överrullningsskydd, uppfylla de krav som föreskrivs i bilagorna 1—5 i detta direktiv, eller i direktiven 77/536/EEG eller 79/662/EEG.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Varje ändring som är nödvändig för att anpassa föreskrifterna i bilagorna till detta direktiv med hänsyn till den tekniska utvecklingen skall beslutas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 13 i direktiv 74/150/EEG.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Inom 18 månader från anmälan av detta direktiv skall rådet på förslag från kommissionen och på grundval av fördragets bestämmelser anta ett direktiv som kompletterar detta direktiv med bestämmelser om att införa kompletterande slagprovningar i det dynamiska provningsförfarandet.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom 24 månader från dess anmälan och genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall se till att de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv överlämnnas till kommissionen.

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EU) nr 167/2013.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA 1

1. Definitionerna och kraven i punkt 1 i kod 6 i OECD:s beslut C(2008) 128 från oktober 2008, med undantag av punkt 1.1 (jordbruks- och skogsbrukstraktorer), ska tillämpas med följande lydelse:

”1. Definitioner 1.1 [ej tillämpligt] 1.2 Överrullningsskydd Med överrullningsskydd (säkerhetshytt eller ram) avses den konstruktion på en traktor vars huvudsakliga syfte är att undvika eller begränsa riskerna för föraren om traktorn välter vid normal användning. Överrullningsskyddet kännetecknas av att den ger ett fritt utrymme som är tillräckligt stor för att skydda föraren när denne sitter inuti skyddets omfattning eller inuti ett utrymme som begränsas av en serie raka linjer från skyddets ytterkanter till varje del av traktorn som kan komma i beröring med platt mark och kan stödja traktorn i det läget om traktorn välter. 1.3 Spårvidd 1.3.1 Preliminär definition: hjulets mittplan Hjulets mittplan ligger mitt emellan de två plan som innesluter fälgarnas periferi på dessas utsida. 1.3.2 Definition av spårvidd Det vertikala planet genom hjulaxeln skär sitt mittplan längs en rak linje som möter den stödjade ytan i en punkt. Om A och B är två punkter som definierats på detta sätt för hjul på samma traktoraxel, är spårvidden avståndet mellan A och B. Spårvidden kan definieras på detta sätt för både framhjul och bakhjul. För dubbelhjul är spårvidden avståndet mellan två plan som vart och ett är hjulparens mittplan. 1.3.3 Tilläggsdefinition: traktorns mittplan Ta ytterlägena för punkterna A och B för traktorns bakaxel, vilket ger spårviddens största möjliga värde. Det vertikala plan som bildar en rät vinkel mot linjen AB vid dennas mittpunkt är traktorns mittplan. 1.4 Hjulbas Avståndet mellan de vertikalplan som går igenom de två ovan definierade linjerna AB, en för framhjulen och en för bakhjulen. 1.5 Bestämning av sätesindexpunkt, sätets läge och inställning vid provning 1.5.1 Sätesindexpunkt Sätesindexpunkten ska bestämmas i enlighet med ISO 5353:1995. 1.5.2 Sätets läge och inställning vid provning 1.5.2.1 Om ryggstöds- och sätesplattornas lutning kan ställas in ska dessa ställas in så att sätesindexpunkten befinner sig i sitt bakersta och högsta läge. 1.5.2.2 Om sätet är försett med fjädring ska denna låsas i mittläge, om detta inte strider mot sätestillverkarens uttryckliga anvisningar. 1.5.2.3 När sätet endast är inställningsbart i längsled eller höjdled ska den längdaxel som går genom sätesindexpunkten vara parallell med traktorns vertikala längdplan som går genom rattens centrum, med en tillåten avvikelse i sidled på 100 mm. 1.6 Fritt utrymme 1.6.1 Vertikalt referensplan och referenslinje Det fria utrymmet (figur 6.1) definieras med utgångspunkt i ett vertikalt referensplan och en referenslinje. 1.6.1.1 Referensplanet är ett vertikalt plan, i stort sett följande traktorns längsriktning, som passerar genom sätesindexpunkten och rattens mittpunkt. Normalt sammanfaller referensplanet med traktorns längsgående mittplan. Referensplanet antas röra sig horisontellt med sätet och ratten under belastning men förbli vinkelrätt mot traktorn golv eller överrullningsskyddets golv. 1.6.1.2 Referenslinjen är en linje i referensplanet som passerar genom en punkt belägen 140 + ah bakom och 90 – av nedanför sätesindexpunkten och den första punkt på rattens kant som den skär när den förs till horisontalplanet. 1.6.2 Bestämning av det fria utrymmet för traktorer med icke vändbart säte Det fria utrymmet för traktorer med icke vändbart säte definieras i punkterna 1.6.2.1–1.6.2.11 och begränsas av följande plan när traktorn står på ett horisontellt underlag, sätet inställt i sitt bakersta och högsta läge om det är inställbart och ratten, om denna är inställbar, inställd i mittläge för sittande körning: 1.6.2.1 Två vertikala plan 250 mm på ömse sidor om referensplanet, som sträcker sig 300 mm uppåt från det plan som definieras i punkt 1.6.2.8 och minst 550 mm i längsled framför det vertikalplan som är vinkelrätt mot referensplanet och passerar (210 – ah) mm framför sätesindexpunkten. 1.6.2.2 Två vertikala plan 200 mm på ömse sidor om referensplanet, som sträcker sig 300 mm uppåt från det plan som definieras i punkt 1.6.2.8 och i längsled framför den yta som definieras i punkt 1.6.2.11 till det vertikalplan som är vinkelrätt mot referensplanet och passerar (210 – ah) mm framför sätesindexpunkten. 1.6.2.3 Ett lutande plan vinkelrätt mot referensplanet, parallellt med och 400 mm ovanför referenslinjen, som sträcker sig bakåt till den punkt där det skär det vertikalplan som är vinkelrätt mot referensplanet och passerar genom en punkt (140 + ah) mm bakom sätesindexpunkten. 1.6.2.4 Ett lutande plan vinkelrätt mot referensplanet som möter det plan som definieras i punkt 1.6.2.3. i dennas bakersta rand och vilar på sätesryggstödets överkant. 1.6.2.5 Ett vertikalplan vinkelrätt mot referensplanet som passerar minst 40 mm framför ratten och minst 760 – ah framför sätesindexpunkten. 1.6.2.6 En cylindrisk yta med axeln vinkelrät mot referensplanet med en radie på 150 mm som är tangentiell mot de plan som definieras i punkterna 1.6.2.3 och 1.6.2.5. 1.6.2.7 Två parallella lutande plan som passerar genom de övre kanterna på de plan som definieras i punkt 1.6.2.1 med det lutande planet på den sida där islaget påförs, inte närmare än 100 mm från referensplanet ovanför det fria utrymmet. 1.6.2.8 Ett horisontellt plan som passerar genom en punkt 90 – av nedanför sätesindexpunkten. 1.6.2.9 Två delar av det vertikalplan som är vinkelrätt mot referensplanet och passerar 210 – ah framför sätesindexpunkten, varvid bägge dessa plan förenas med de bakersta kanterna på de plan som definieras i punkt 1.6.2.1 respektive de främsta kanterna på de plan som definieras i punkt 1.6.2.2. 1.6.2.10 Två delar av det horisontalplan som passerar 300 mm ovanför det plan som definieras i punkt 1.6.2.8, varvid bägge dessa delar förenas med de översta kanterna på de vertikalplan som definieras i punkt 1.6.2.2 respektive de nedersta kanterna på de lutande plan som definieras i punkt 1.6.2.7. 1.6.2.11 En yta, i förekommande fall krökt, vars konstruktionslinje är vinkelrät mot referensplanet och vilar på sätesryggstödets baksida. 1.6.3 Bestämning av det fria utrymmet för traktorer med vändbart förarsäte För traktorer med vändbar förarplats (vändbart säte och vändbar ratt) utgör det fria utrymmet enveloppen av de två fria utrymmen som definieras av rattens och sätets två olika lägen. 1.6.4 Tillvalssäten 1.6.4.1 För traktorer som kan förses med tillvalssäten ska den envelopp som innesluter sätesindexpunkterna för alla erbjudna tillval användas under provningarna. Skyddet får inte intränga i det större fria utrymme som fastställts med beaktande av dessa olika sätesindexpunkter. 1.6.4.2 Om ett nytt tillvalssäte erbjuds efter det att provningen genomförts ska det bedömas om det fria utrymmet kring den nya sätesindexpunkten innesluts av den tidigare fastställda enveloppen. Om så inte är fallet måste en ny provning utföras. 1.7 Tillåtna mättoleranser Linjära mått ± 3 mm med undantag av följande — däckets avböjning ± 1 mm — strukturens deformation vid horisontell belastning ± 1 mm — pendelblockets fallhöjd ± 1 mm Massor ± 1 % Krafter ± 2 % Vinklar ± 2° 1.8 Symboler ah (mm) Hälften av horisontell sätesinställning av (mm) Hälften av vertikal sätesinställning B (mm) Traktorns minsta totalbredd Bb (mm) Skyddets största yttre bredd D (mm) Skyddets deformation vid islagspunkten (dynamisk provning) eller vid punkten för och i linje med belastningen (statisk provning) D′ (mm) Skyddets deformation vid den nödvändiga beräknade energin Ea (J) Absorberad påkänningsenergi vid punkten när belastningen avlägsnas. Området under F–D-kurvan Ei (J) Absorberad påkänningsenergi. Området under F–D-kurvan E′i (J) Absorberad påkänningsenergi vid ytterligare belastning efter sprickbildning eller bristning E″i (J) Absorberad påkänningsenergi vid överbelastningsprovning för det fall belastningen avlägsnats innan överbelastningsprovningen inleddes. Området under F–D-kurvan Eil (J) Energi som ska tas upp vid belastning i längsled Eis (J) Energi som ska tas upp vid belastning i sidoled F (N) Statisk belastning. F′ (N) Belastning för beräknad nödvändig energi, motsvarande E'i F-D Kraft/deformation-kurva Fi (N) Kraft som påförs bakre hårt fäste. Fmax (N) Högsta statiska belastning som uppträder under belastning, med undantag för överbelastning Fv (N) Vertikal sammanpressningskraft H (mm) Pendelblockets fallhöjd (dynamisk provning) H′ (mm) Pendelblockets fallhöjd vid ytterligare provning (dynamisk provning) I (kgm2) Traktorns referenströghetsmoment med avseende på bakhjulens mittlinje, oavsett bakhjulens massa L (mm) Traktorns referenshjulbas M (kg) Traktorns referensmassa under hållfasthetsprovning enligt definition i avsnitt 3.2.1.4 i bilaga II”

2. ALLMÄNNA KRAV

Varje skyddsanordning och dess fastsättning i traktorn skall vara så utformad och konstruerad att den uppfyller det huvudsakliga syfte som fastställs i punkt 1.1.

Detta villkor anses uppfyllt om kraven i bilagorna 2, 3, och 4 är uppfyllda.

3. ANSÖKAN OM EEG-TYPGODKÄNNANDE

Ansökan om EEG-typgodkännande med avseende på hållfastheten hos en skyddsanordning och hållfastheten hos dess fastsättning i en traktor skall lämnas in av traktortillverkaren eller av tillverkaren av skyddsanordningen eller deras representanter.

Ansökan måste åtföljas av nedanstående handlingar i tre exemplar och av följande upplysningar

en ritning, antingen skalenlig eller med uppgift om viktiga mått, som visar skyddsanordningens allmänna uppbyggnad. Denna ritning skall särskilt visa delarna i detalj,

fotografier från sidan och framifrån som visar skyddsanordningens fastsättning i detalj,

en kortfattad beskrivning av skyddsanordningen, med uppgifter om typ av uppbyggnad, dess fastsättning på traktorn och, om så behövs, uppgifter om ytbehandling och invändig stoppning,

uppgifter om material som används i konstruktionen och skyddsanordningens fastsättning (se bilaga 6).

En traktor som är representativ för den traktortyp för vilken skyddsanordningen som skall godkännas är avsedd för skall lämnas in till den tekniska tjänst som utför typgodkännandeproven. Denna traktor skall vara försedd med skyddsanordningen.

Storleken på de däck som är monterade eller som kan monteras på fram- och bakaxlarna skall uppges av tillverkaren.

Innehavaren av ett EEG-typgodkännande kan begära att detta utvidgas till andra traktortyper. Den behöriga myndighet som har beviljat det ursprungliga EEG-typgodkännandet skall bevilja utvidgningen om den godkända skyddsanordningen och den eller de traktortyper för vilken(a) utvidgningen begärs uppfyller följande villkor

massan för traktorn utan last, enligt definition i punkt 1.4 i bilaga 3, överstiger inte den under provningen använda referensmassan med mer än 5 %,

fastsättningsmetoden och fastsättningspunkterna på traktorn är de samma,

alla delar såsom stänkskärmar och motorhuv som avlastar skyddsanordningen har identisk hållfasthet och sitter på samma plats i förhållande till skyddsanordningen,

sätets och rattens kritiska dimensioner och relativa läge i förhållande till skyddsanordningen samt det relativa läget i förhållande till skyddsanordningen av punkter som anses vara fasta, och som det tas hänsyn till vid kontroll av om det fria utrymmet är skyddat, skall vara sådana att det fria utrymmet förblir skyddat av skyddsanordningen när den senare har deformerats som följd av de olika provningarna.

4. MÄRKNINGAR

Varje skyddsanordning som överensstämmer med den godkända typen måste vara försedd med följande märkning

handelsbeteckning eller varumärke,

ett typgodkännandemärke som överensstämmer med mallen i bilaga 7,

skyddsanordningens serienummer,

fabrik och typ(er) av traktor(er) för vilken(a) skyddsanordningen är avsedd.

Alla dessa uppgifter skall framgår av en skylt.

Dessa märkningar skall vara synliga, lättlästa och outplånliga.

BILAGA 2

Tekniska krav

Tekniska krav för EG-typgodkännande av överrullningsskydd monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul ska vara de som anges i punkt 3 i kod 6 i OECD:s beslut C(2008) 128 från oktober 2008, med undantag av punkterna 3.2.4 (Provningsprotokoll), 3.4.1 (Administrativa utökningar), 3.5 (Märkning) och 3.7 (Prestanda för förankring av bilbälten), med följande lydelse:

”3. REGLER OCH ANVISNINGAR

3.1 Förutsättningar för hållfasthetsprovning

3.1.1 Genomgång av två preliminära provningar

Skyddet får endast genomgå hållfasthetsprovning om provningen av stabilitet i sidled och provningen av icke-fortsatt vältning har fullgjorts med godkänt resultat (se flödesdiagram i figur 6.3).

3.1.2 Förberedelser inför preliminär provning

3.1.2.1 Traktorn ska förses med skyddet i dettas säkerhetsläge.

3.1.2.2 Traktorn ska förses med hjul med den största diameter som tillverkaren anger och det minsta tvärsnittet för däck av den diametern. Däcken får inte ballastas med vätska och ska pumpas till det tryck som rekommenderas för arbete på fältet.

3.1.2.3 Bakhjulen ska ställas in på smalast möjliga spårvidd, medan framhjulen ska ställas in på en spårvidd som ligger så nära bakhjulens som möjligt. Om framhjulens spårvidd kan ställas in på två olika sätt som ligger lika långt från den smalaste bakre spårviddsinställningen, ska den bredare av dessa väljas.

3.1.2.4 Alla traktorns tankar ska fyllas eller vätskorna ersättas med likvärdiga massor i motsvarande läge.

3.1.2.5 Alla tillbehör som används i serieproduktion ska fästas på traktorn i normalt läge.

3.1.3 Provning av stabilitet i sidled

3.1.3.1 Traktorn, preparerad enligt ovanstående, placeras på en horisontell yta så att traktorns framaxelled, eller för ledade traktorer den horisontella leden mellan de två axlarna, kan röra sig fritt.

3.1.3.2 Med hjälp av en domkraft eller vinsch lutas den del av traktorn som är stelt kopplad till den axel som bär mer än 50 % av traktorns tyngd, under det att lutningsvinkeln kontinuerligt mäts. Denna vinkel ska vara minst 38° i det ögonblick när traktorn vilar i instabil jämvikt på de hjul som berör marken. Provningen utförs en gång med ratten vriden helt åt höger och en gång med ratten vriden helt åt vänster.

3.1.4 Provning av icke-fortsatt vältning

3.1.4.1 Allmänna anmärkningar

Denna provning är avsedd att kontrollera om ett skydd monterat på traktorn för förarens säkerhet på ett tillfredsställande sätt kan förhindra fortsatt vältning av traktorn om denna välter i sidled i en backe med en lutning av 1 till 1,5 (figur 6.4).

Att vältningen inte fortsätter kan styrkas i enlighet med någon av de två metoderna i punkterna 3.1.4.2 eller 3.1.4.3.

3.1.4.2 Demonstration av icke-fortsatt vältning genom vältningsprovning

3.1.4.2.1 Vältningsprovningen ska utföras på en provningsbacke som är minst 4 m lång (se figur 6.4). Ytan ska vara belagd med ett 18 cm lager av ett material som vid mätning enligt standarderna ASAE S313.3 FEB1999 och ASAE EP542 FEB1999 om markkonpenetrometer har ett konpenetrationsindex på: A = 235 ± 20 eller B = 335 ± 20

3.1.4.2.2 Traktorn (preparerad enligt punkt 3.1.2) lutas i sidled med utgångshastigheten noll. För detta ändamål placeras den i början av provningsbacken så att hjulen på den lägre sidan vilar på sluttningen och traktorns mittplan är parallellt med höjdkurvorna. Efter det att traktorn slagit i provningsbackens yta får den lyfta sig upp från ytan genom rotation kring skyddets övre hörn, men den får inte välta över. Den måste falla tillbaka till den sida som den först slog i.

3.1.4.3 Demonstration av icke-fortsatt vältning genom beräkning

3.1.4.3.1 För kontroll av icke-fortsatt vältning genom beräkning ska följande av traktorns karakteristiska egenskaper fastställas (se figur 6.5): B0 (m) Backdäckens bredd B6 (m) Skyddets bredd mellan höger och vänster islagspunkt B7 (m) Motorhuvens bredd D0 (rad) Framaxelns rotationsvinkel från utgångspunkten till rotationens slut D2 (m) Framdäckens höjd vid full axelbelastning D3 (m) Bakdäckens höjd vid full axelbelastning H0 (m) Höjd för framaxelns rotationspunkt H1 (m) Tyngdpunktens höjd H6 (m) Höjd vid islagspunkten. H7 (m) Motorhuvens höjd L2 (m) Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkten och framaxeln L3 (m) Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkten och bakaxeln L6 (m) Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkten och den främre skärningspunkten med skyddet (ska föregås av minustecken om denna punkt ligger framför tyngdpunktens plan) L7 (m) Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkten och motorhuvens främre hörn Mc (kg) Traktorns massa vid beräkningen Q (kgm2) Tröghetsmoment med avseende på den längsgående axeln genom tyngdpunkten S (m) Bakre spårvidd Summan av spårvidden (S) och däckbredden (B0) måste vara större än skyddets bredd B6.

3.1.4.3.2 Vid beräkningen får följande förenklande antaganden göras:

3.1.4.3.2.1) Den stillastående traktorn välter i en backe med lutningen 1:1,5 med balanserad framaxel så snart som tyngdpunkten är belägen vertikalt ovanför rotationsaxeln.

3.1.4.3.2.2) Rotationsaxeln är parallell med traktorns längsgående axel och passerar genom mittpunkten av kontaktytorna på det bakhjul och framhjul som ligger längre ned i backen.

3.1.4.3.2.3) Traktorn glider inte nedför.

3.1.4.3.2.4) Islaget i backen är delvis elastiskt med en elasticitetskoefficient U = 0,2

3.1.4.3.2.5) Penetrationsdjupet i backen och skyddets deformation uppgår sammantaget till T = 0,2 m

3.1.4.3.2.6) Inga andra delar av traktorn penetrerar backen.

3.1.4.3.3 Datorprogrammet (Basic) för bestämning av fortsatt eller icke-fortsatt vältning för en i sidled vältande smalspårig traktor med frontmonterat överrullningsskydd ingår i denna kod med exemplen 6.1–6.11.

3.1.5 Mätmetoder

3.1.5.1 Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkt och bakaxel (L3) eller framaxel (L2)

Avståndet mellan bakaxel och framaxel på bägge sidor av traktorn ska mätas för att kontrollera att inget rattutslag föreligger.

Avstånden mellan tyngdpunkten och bakaxeln (L3) eller framaxeln (L2) ska beräknas ur traktorns massfördelning mellan bak- och framhjulen.

3.1.5.2 Höjd på bakdäck (D3) och framdäck (D2)

Avståndet från däckets högsta punkt till markplanet ska mätas (figur 6.5), varvid samma metod ska användas för framdäcken och bakdäcken.

3.1.5.3 Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkt och skyddets främre skärningspunkt (L6)

Avståndet mellan tyngdpunkten och skyddets främre skärningspunkt ska mätas (figurerna 6.6.a, 6.6.b och 6.6.c). Om skyddet ligger framför tyngdpunktens plan ska det antecknade mätvärdet föregås av ett minustecken (-L6).

3.1.5.4 Skyddets bredd (B6)

Avståndet mellan höger och vänster islagspunkt på skyddets två vertikala pelare ska mätas.

Islagspunkten definieras genom den plana tangenten till skyddet som passerar genom den linje som beskrivs av de högsta yttre punkterna på framdäcken och bakdäcken (figur 6.7).

3.1.5.5 Skyddets höjd (H6)

Det vertikala avståndet från skyddets islagspunkt till markplanet ska mätas.

3.1.5.6 Motorhuvens höjd (H7)

Det vertikala avståndet från motorhuvens islagspunkt till markplanet ska mätas.

Islagspunkten definieras genom den plana tangenten till motorhuven och skyddet som passerar genom de högsta yttre punkterna på framdäcket (figur 6.7). Mätningen ska utföras på bägge sidor av motorhuven.

3.1.5.7 Motorhuvens bredd (B7)

Avståndet mellan motorhuvens två islagspunkter, enligt ovanstående definition, ska mätas.

3.1.5.8 Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkten och motorhuvens främre hörn (L7)

Avståndet mellan motorhuvens islagspunkt, enligt ovanstående definition, och tyngdpunkten ska mätas.

3.1.5.9 Höjd för framaxelns rotationspunkt (H0)

Det vertikala avståndet mellan mitten av framaxelns rotationspunkt och mitten av framdäckens axel (H01) ska anges i tillverkarens tekniska protokoll och ska kontrolleras.

Det vertikala avståndet från framaxelns mittpunkt till markplanet (H02) ska mätas (figur 6.8).

Höjden för framaxelns rotationspunkt (H0) är summan av dessa två värden.

3.1.5.10 Bakre spårvidd (S)

Minsta bakre spårvidd, när däck av största storlek enligt tillverkarens anvisningar är monterade, ska mätas (figur 6.9).

3.1.5.11 Backdäckens bredd (B0)

Avståndet mellan ett bakdäcks yttre och inre vertikalplan i dettas över del ska mätas (figur 6.9).

3.1.5.12 Framaxelns rotationsvinkel (D0)

Den största vinkel som beskrivs av framaxelns rotation från horisontellt läge till största avvikelse ska mätas på bägge sidor om axeln, med beaktande av eventuella stötdämpare för ändläge. Den största uppmätta vinkeln ska användas.

3.1.5.13 Traktorns massa (M)

Traktorns massa ska fastställas enligt villkoren i punkt 3.2.1.4.

3.2 Villkor för provning av hållfasthet av skydd och deras fastsättning på traktorer

3.2.1 Allmänna krav

3.2.1.1 Provningens syfte

Provning utförs med särskilda riggar och har till uppgift att simulera de belastningar som ett skydd utsätts för när traktorn välter. Dessa provningar gör det möjligt att bedöma hållfastheten hos skyddet och eventuella fästen med vilka det är monterat på traktorn samt eventuella delar på traktorn som överför provningsbelastningen.

3.2.1.2 Provningsmetoder

Provning får utföras enligt det dynamiska förfarandet eller det statiska förfarandet. De två metoderna betraktas som likvärdiga.

3.2.1.3 Allmänna regler om förberedelser inför provning

3.2.1.3.1 Skyddet ska överensstämma med specifikationerna för serieproduktionen. Det ska vara monterat i överensstämmelse med den av tillverkaren rekommenderade metoden på en av de traktorer för vilken det är avsett. Anmärkning: En komplett traktor är inte nödvändig för den statiska hållfasthetsprovningen, men skyddet och de delar av traktorn det är monterat på ska vara representativa för en fungerande installation, nedan kallad enheten.

3.2.1.3.2 För både statisk provning och dynamisk provning ska den monterade traktorn (eller enheten) vara försedd med alla serieproduktionskomponenter som kan påverka skyddets hållfasthet eller som kan vara nödvändiga för hållfasthetsprovningen. Delar som kan förorsaka risker i det fria utrymmet måste också vara monterade på traktorn (eller enheten) så att det kan undersökas om kraven för godkännande i punkt 3.2.3 är uppfyllda. Alla traktorns eller skyddets delar, inbegripet väderskydd, ska tillhandahållas eller beskrivas på ritningar.

3.2.1.3.3 Vid hållfasthetsprovningen ska alla paneler och löstagbara icke-strukturella delar avlägsnas, så att de inte bidrar till skyddets hållfasthet.

3.2.1.3.4 Spårvidden ska ställas in så att skyddet i möjligaste mån inte stöds av däcken under hållfasthetsprovningen. Om provningarna utförs enligt det statiska förfarandet får hjulen avlägsnas.

3.2.1.4 Traktorns referensmassa under hållfasthetsprovningen

Referensmassan M, som används i formlerna för beräkning av pendelns fallhöjd, belastningsenergi och sammanpressningskraft, ska vara åtminstone traktorns massa exklusive tillvalsutrustning men inklusive kylmedel, oljor, bränsle, verktyg samt skyddet. Här ingår inte extravikter fram- och baktill, vätskefyllning i däck, monterade redskap, monterad utrustning eller andra specialdelar.

3.2.2 Provningar

3.2.2.1 Provningsföljd

Provningsföljden, med förbehåll för de ytterligare provningar som nämns i punkterna 3.3.1.1.6, 3.3.1.1.7, 3.3.2.1.6 and 3.3.2.1.7, ska vara följande:

1) islagsprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) i skyddets bakre del, (se punkterna 3.3.1.1.1 och 3.3.2.1.1),

2) bakre sammanpressningsprovning (dynamisk eller statisk provning) (se punkterna 3.3.1.1.4 och 3.3.2.1.4),

3) islagsprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) i skyddets främre del, (se punkterna 3.3.1.1.2 och 3.3.2.1.2),

4) islagsprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) i skyddets sida, (se punkterna 3.3.1.1.3 och 3.3.2.1.3),

5) sammanpressning av skyddets främre del (dynamisk eller statisk provning) (se punkterna 3.3.1.1.5 och 3.3.2.1.5).

3.2.2.2 Allmänna krav

3.2.2.2.1 Om någon del av förankringarna går av eller förskjuts under provningen ska provningen göras om.

3.2.2.2.2 Traktorn eller skyddet får varken repareras eller justeras under pågående provningar.

3.2.2.2.3 Under provningen ska traktorns växellåda vara i neutralläge och traktorn vara obromsad.

3.2.2.2.4 Om traktorn är försedd med ett upphängningssystem mellan chassi och hjul ska detta blockeras under provningen.

3.2.2.2.5 Den sida som valts för anbringande av den första islagsprovningen (dynamisk provning) eller den första belastningen (statisk provning) på skyddets bakre del ska vara den sida som enligt provningsmyndighetens uppfattning innebär att islagen eller belastningarna anbringas på de för skyddet mest ogynnsamma villkoren. Islag eller belastning på sidan samt islag och belastning bakifrån ska anbringas på bägge sidor av skyddets längsgående mittplan. Islag eller belastning framifrån ska anbringas på samma sida av skyddets längsgående mittplan som islag eller belastning från sidan.

3.2.3 Villkor för godkännande

3.2.3.1 Ett skydd ska anses ha tillfredsställt hållfasthetskraven om det uppfyller följande krav:

3.2.3.1.1) Efter varje delprovning måste det vara fritt från sprickor eller brott i den mening som avses i punkt 3.3.1.2.1 eller punkt 3.2.3.1.2. Om beaktansvärda sprickor eller brott uppträder under någon provning måste en ytterligare provning i enlighet med det dynamiska eller statiska förfarandet genomföras omedelbart efter det islag eller den sammanpressning som förorsakade sprickorna eller brotten.

3.2.3.1.2) Under andra provningar än överbelastningsprovningen får ingen del av skyddet tränga in i det fria utrymme som definieras i punkt 1.6 i bilaga I.

3.2.3.1.3) Under andra provningar än överbelastningsprovningen ska alla delar av det fria utrymmet skyddas av skyddet i enlighet med punkterna 3.3.1.2.2 och 3.3.2.2.2.

3.2.3.1.4) Skyddet får under provningarna inte påverka sätets stomme.

3.2.3.1.5) Den elastiska deformationen, uppmätt enligt punkterna 3.3.1.2.3 och 3.3.2.2.3 ska vara mindre än 250 mm.

3.2.3.2 Det får inte förekomma några tillbehör som utgör en fara för föraren. Det får inte förekomma några utskjutande delar eller tillbehör som kan skada föraren om traktorn välter, och inte heller några tillbehör eller delar som kan innestänga föraren, t.ex. genom att hålla fast i ett ben eller en fot, till följd av skyddets deformation.

[ej tillämpligt]

3.2.5 Apparatur och utrustning för dynamisk provning

3.2.5.1 Pendelblock

3.2.5.1.1 Ett block som fungerar som pendel ska vara upphängt i två kedjor eller vajrar i vridningspunkter belägna minst 6 meter över marken. Det måste finnas ett sätt att oberoende av varandra ställa in det upphängda blockets höjd och vinkeln mellan blocket och kedjorna eller vajrarna.

3.2.5.1.2 Pendelns massa ska vara 2000 ± 20 kg exklusive kedjornas eller vajrarnas massa, som inte får överskrida 100 kg. Islagssidans sidolängder ska vara 680 ± 20 mm (se figur 6.10). Pendelblocket ska vara fyllt så att dess tyngdpunkt har ett fast läge som sammanfaller med parallelepipedens geometriska mittpunkt.

3.2.5.1.3 Parallelepipeden ska vara ansluten till det system som drar den bakåt med en mekanism för ögonblicklig frikoppling som är så konstruerad och belägen att pendelblocket kan frisläppas utan att parallelepipeden oscillerar kring sin horisontalaxel som går vinkelrätt mot pendelns svängningsplan.

3.2.5.2 Pendelupphängning

Pendelns vridningspunkter ska vara stelt förankrade så att deras förskjutning i någon riktning inte överstiger 1 % av fallhöjden.

3.2.5.3 Fastsurrningar

3.2.5.3.1 Fastgörningsräler med lämplig spårvidd som täcker den nödvändiga ytan för fastsurrning av traktorn i alla illustrerade fall (se figurerna 6.11, 6.12 och 6.13) ska vara stelt fästa vid en icke-eftergivande grund under pendeln.

3.2.5.3.2 Traktorn ska surras vid rälerna med vajrar med runda kardeler och fiberkärna, konstruktion 6 x 19 i enlighet med ISO 2408:2004 och en nominell diameter på 13 mm. Metallkardelerna ska ha en brottgräns på 1770 MPa.

3.2.5.3.3 Centralleden för en ledtraktor ska stödjas och surras fast på lämpligt sätt vid alla provningar. För islagsprovning från sidan ska leden stödjas från sidan mittemot islaget. Fram- och bakhjulen behöver inte ligga i linje med varandra, om detta underlättar fastgörning av vajrar på lämpligt sätt.

3.2.5.4 Hjulstöd och balk

3.2.5.4.1 En balk av barrvirke 150 mm i fyrkant ska används som stöd för hjulen under islagsprovningen (se figurerna 6.11, 6.12 och 6.13).

3.2.5.4.2 Under islagsprovning från sidan ska en barrträdsbalk tvingas fast vid golvet för att hålla emot hjulet på motsatt sida från islaget (se figur 6.13).

3.2.5.5 Stöd och förankringar av ledstyrda traktorer

3.2.5.5.1 För ledade traktorer ska ytterligare stöd och förankringar användas. Syftet med dessa är att säkerställa att den del av traktorn på vilken skyddet är monterat är lika stel som på en icke-ledad traktor.

3.2.5.5.2 Ytterligare särskilda uppgifter ges i punkt 3.3.1.1 för islags- och sammanpressningsprovning.

3.2.5.6 Däcktryck och nedtryckning

3.2.5.6.1 Traktordäcken får inte ballastas med vätska och ska pumpas till det tryck som tillverkaren anger för arbete på fältet.

3.2.5.6.2 Surrningarna ska spännas i varje enskilt fall så att däcken utsättas för en nedtryckning på 12 % av däckets sidohöjd (avståndet mellan marken och fälgens lägsta punkt) före spänningssättningen.

3.2.5.7 Sammanpressningsrigg

En rigg enligt figur 6.14 ska kunna utöva en nedåtriktad kraft på skyddet med hjälp av en stel balk, som är ungefär 250 mm bred och som är ansluten till kraftkällans mekanism med länkkopplingar. Traktorns axlar ska stödjas på lämpligt sätt så att däcken inte påverkas av belastningen.

3.2.5.8 Mätutrustning

Följande mätutrustning fordras:

3.2.5.8.1) Anordning för mätning av elastisk deformation (differensen mellan maximal momentan deformation och permanent deformation, se figur 6.15).

3.2.5.8.2) Anordning för kontroll av att skyddet inte trängt in i det fria utrymmet och att det fria utrymmet hållit sig inom skyddet under provningen (se punkt 3.3.2.2.2).

3.2.6 Apparatur och utrustning för statisk provning

3.2.6.1 Rigg för statisk provning

3.2.6.1.1 Riggen för statisk provning ska vara så konstruerad att krafter och belastningar kan anbringas på skyddet.

3.2.6.1.2 Det ska vara möjligt att fördela belastningen jämnt vinkelrätt mot belastningsriktningen och längs en fläns med en längd som är en exakt multipel av 50 mellan 250 mm och 700 mm. Den stela stången ska ha en vertikalt ändsidolängd på 150 mm. De av stångens kanter som kommer i kontakt med skyddet ska vara avrundade med en största radie på 50 mm.

3.2.6.1.3 Plattan ska kunna ställas in i vilken vinkel som helst med avseende på belastningsriktningen, så att den kan följa vinkelvariationer hos skyddets belastade yta när skyddet deformeras.

3.2.6.1.4 Kraftens riktning (avvikelse från horisontal- och vertikalplanet):

vid provningens början under nollbelastning: ± 2°

under provning, under belastning: 10° över och 20° under horisontalplanet. Dessa variationer ska hållas så små som möjligt.

3.2.6.1.5 Deformationshastigheten ska vara tillräckligt låg, mindre än 5 mm/s, så att belastningen i varje ögonblick kan betraktas som statisk.

3.2.6.2 Utrustning för mätning av energi absorberad av skyddet

3.2.6.2.1 Kraft-deformationskurvan ska ritas upp så att den energi som skyddet absorberat kan bestämmas. Det är inte nödvändigt att mäta kraft och deformation i den punkt där belastningen anbringas på skyddet, men kraften och deformationen ska mätas samtidigt och kolinjärt.

3.2.6.2.2 Utgångspunkten för deformationsmätningarna ska väljas så att hänsyn tas endast till den energi som absorberas av skyddet och/eller genom deformation av vissa traktordelar. Energi som absorberas av fastsurrningens deformation och/eller glidning ska inte beaktas.

3.2.6.3 Sätt att fästa traktorn vid underlaget

3.2.6.3.1 Fastgörningsräler med lämplig spårvidd som täcker den nödvändiga ytan för fastsurrning av traktorn i alla illustrerade fall ska vara stelt fästa vid en icke-eftergivande grund nära provningsriggen.

3.2.6.3.2 Traktorn ska fästas vid rälerna på lämpligt sätt (plattor, kilar, vajrar, domkrafter osv.) Detta krav ska kontrolleras under provningen med hjälp av sedvanliga längdmätningsanordningar. Om traktorn rör sig ska hela provningen göras om, om inte det system för deformationsmätning som används för att rita upp kraft-deformationskurvan är anslutet till traktorn.

3.2.6.4 Sammanpressningsrigg

En rigg enligt figur 6.14 ska kunna utöva en nedåtriktad kraft på skyddet med hjälp av en stel balk, som är ungefär 250 mm bred och som är ansluten till kraftkällans mekanism med länkkopplingar. Traktorns axlar ska stödjas på lämpligt sätt så att däcken inte påverkas av belastningen.

3.2.6.5 Annan mätutrustning

Följande mätutrustning fordras också:

3.2.6.5.1) Anordning för mätning av elastisk deformation (differensen mellan maximal momentan deformation och permanent deformation, se figur 6.15).

3.2.6.5.2) Anordning för kontroll av att skyddet inte trängt in i det fria utrymmet och att det fria utrymmet hållit sig inom skyddet under provningen (se punkt 3.3.2.2.2).

3.3 Provningsförfaranden

3.3.1 Dynamisk provning

3.3.1.1 Islagsprovning och sammanpressningsprovning

3.3.1.1.1 Islagsprovning bakifrån

3.3.1.1.1.1 Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar skyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel med det vertikala planet A lika med M/100 med 20° som störst, om inte skyddet vid deformationen i islagspunkten bildar en större vinkel med vertikalplanet. I detta fall ska blockets anslagsyta ställas in med ett ytterligare stöd så att den är parallell med skyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformation uppnås, varvid stödkedjorna eller vajrarna förblir i ovan angivna vinkel. Blockets upphängningshöjd ska justeras och nödvändiga åtgärder vidtas för att hindra blocket från att rotera kring anslagspunkten. Islagspunkten är den del av skyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken om traktorn välter bakåt, normalt den övre kanten. Blockets tyngdpunkt ska ligga på ett avstånd av 1/6 av skyddets övre bredd innanför ett vertikalt plan parallellt med traktorns mittplan och som berör skyddets övre yttre hörn. Om skyddet är krökt eller utskjutande i denna punkt ska man lägga till kilar som gör det möjligt att anbringa islaget där, utan att skyddet därigenom förstärks.

3.3.1.1.1.2 Traktorn ska surras vid marken med fyra vajrar, en i varje ända av bägge axlarna, enligt vad som anges i figur 6.11. Avståndet mellan främre och bakre surrningspunkter ska vara sådant att vajrarna bildar en vinkel med marken på mindre än 30°. De bakre surrningarna ska dessutom anordnas så att de två vajrarna sammanstrålar i en punkt som är belägen i det vertikalplan som pendelblockets tyngdpunkt färdas i. Vajrarna ska spännas så att däcken trycks ned på det sätt som anges i punkt 3.2.5.6.2. När vajrarna spänts ska kilbalken placeras framför, dikt an mot bakhjulen och sedan fästas i marken.

3.3.1.1.1.3 Om traktorn är ledad ska leden dessutom stöttas med ett träblock med minst måtten 100x100 mm och surras fast i marken.

3.3.1.1.1.4 Pendelblocket ska dras tillbaka så att dess tyngdpunkts höjd över islagspunkten ges av någon av följande två formler, som väljs efter referensmassan hos den enhet som provas: H = 25 + 0,07 M för traktorer med en referensmassa på mindre än 2000 kg, H = 125 + 0,02 M för traktorer med en referensmassa på mer än 2000 kg. Pendelblocket släpps sedan och slår i skyddet.

3.3.1.1.1.5 För traktorer med vändbart förarläge (vändbart säte och vändbar ratt) ska samma formler tillämpas.

3.3.1.1.2 Islag framifrån

3.3.1.1.2.1 Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar skyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna bildar en vinkel med det vertikala planet A lika med M/100 med 20° som störst, om inte skyddet vid deformationen i islagspunkten bildar en större vinkel med vertikalplanet. I detta fall ska blockets anslagsyta ställas in med ett ytterligare stöd så att den är parallell med skyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformation uppnås, varvid stödkedjorna eller vajrarna förblir i ovan angivna vinkel. Pendelblockets upphängningshöjd ska justeras och nödvändiga åtgärder vidtas för att hindra blocket från att rotera kring anslagspunkten. Islagspunkten ska vara den del av skyddet som sannolikt först kommer i kontakt med underlaget om traktorn välter i sidled vid körning framåt, normalt den övre kanten. Blockets tyngdpunkt ska ligga på ett avstånd av 1/6 av skyddets övre bredd innanför ett vertikalt plan parallellt med traktorns mittplan och som berör skyddets övre yttre hörn. Om skyddet är krökt eller utskjutande i denna punkt ska man lägga till kilar som gör det möjligt att anbringa islaget där, utan att skyddet därigenom förstärks.

3.3.1.1.2.2 Traktorn ska surras vid marken med fyra vajrar, en i varje ända av bägge axlarna, enligt vad som anges i figur 6.12. Avståndet mellan främre och bakre surrningspunkter ska vara sådant att vajrarna bildar en vinkel med marken på mindre än 30°. De bakre surrningarna ska dessutom anordnas så att de två vajrarna sammanstrålar i en punkt som är belägen i det vertikalplan som pendelblockets tyngdpunkt färdas i. Vajrarna ska spännas så att däcken trycks ned på det sätt som anges i punkt 3.2.5.6.2. När vajrarna spänts ska kilbalken placeras bakom, dikt an mot bakhjulen och sedan fästas i marken.

3.3.1.1.2.3 Om traktorn är ledad ska leden dessutom stöttas med ett träblock med minst måtten 100x100 mm och surras fast i marken.

3.3.1.1.2.4 Pendelblocket ska dras tillbaka så att dess tyngdpunkts höjd över islagspunkten ges av någon av följande två formler, som väljs efter referensmassan hos den enhet som provas: H = 25 + 0,07 M för traktorer med en referensmassa på mindre än 2000 kg, H = 125 + 0,02 M för traktorer med en referensmassa på mer än 2000 kg. Pendelblocket släpps sedan och slår i skyddet.

3.3.1.1.2.5 För traktorer med vändbart förarläge (vändbart säte och vändbar ratt) ska höjden vara det värde som är störst av ovanstående eller något av följande: H = 2,165 x 10-8 M x L2 eller H = 5,73 x 10-2I

3.3.1.1.3 Islagsprovning på sidan

3.3.1.1.3.1 Traktorns läge i förhållande till pendelblocket ska vara sådant att blocket träffar skyddet när blockets anslagsyta och stödkedjorna eller vajrarna är vertikala, om inte skyddet vid deformationen i islagspunkten bildar en vinkel på mindre än 20° med vertikalplanet. I detta fall ska blockets anslagsyta ställas in med ett ytterligare stöd så att den är parallell med skyddet i islagspunkten i det ögonblick då den största deformation uppnås, varvid stödkedjorna eller vajrarna förblir vertikala. Pendelblockets upphängningshöjd ska justeras och nödvändiga åtgärder vidtas för att hindra blocket från att rotera kring anslagspunkten. Islagspunkten är den del av skyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken om traktorn välter i sidled.

3.3.1.1.3.2 Traktorhjulen på den sida som tar emot anslaget ska surras vid fundamentet med hjälp av vajrar över motsvarande ändar av fram- och bakaxlarna. Vajrarna ska spännas så att däcken trycks ned till de värden som anges i punkt 3.2.5.6.2. När vajrarna spänts ska kilbalken placeras på marken, dikt an mot däcken på den sida som ligger mittemot sidan som tar emot islaget, och sedan göras fast i marken. Det kan vara nödvändigt att använda två balkar eller kilar om utsidan av fram- och bakdäcken inte ligger i samma vertikalplan. Stödet ska därefter placeras på det sätt som visas i figur 6.13 mot fälgen på det mest belastade hjulet på sidan motsatt islaget, tryckas fast ordentligt mot fälgen och sedan spännas fast vid fundamentet. Stödets längd ska vara sådan att den bildar en vinkel på 30 ±3° med fundamentet när det är i kontakt med fälgen. Dess tjocklek ska i möjligaste mån vara 20–25 gånger mindre än dess längd och 2–3 gånger mindre än dess bredd. Stöden ska i bägge ändar vara formade på det sätt som visas infällt i figur 6.13.

3.3.1.1.3.3 Om traktorn är ledad ska leden dessutom stöttas med ett träblock med minst måtten 100x100 mm och stöttas i sidled av en anordning liknande stödet som placeras mot bakhjulet såsom i punkt 3.3.1.1.3.2. Leden ska sedan surras fast mot fundamentet.

3.3.1.1.3.4 Pendelblocket ska dras tillbaka så att dess tyngdpunkts höjd över islagspunkten ges av någon av följande två formler, som väljs efter referensmassan hos den enhet som provas: H = (25 + 0,20 M) (B6+B) / 2B för traktorer med en referensmassa på mindre än 2000 kg, H = (125 + 0,15 M) (B6+B) / 2B för traktorer med en referensmassa på mer än 2000 kg.

3.3.1.1.3.5 För vändbara traktorer ska höjden vara det värde som är störst av värdena enligt ovanstående eller nedanstående formler: H = 25 + 0,2 M för traktorer med en referensmassa på mindre än 2000 kg, H = 125 + 0,15 M för traktorer med en referensmassa på mer än 2000 kg. Pendelblocket släpps sedan och slår i skyddet.

3.3.1.1.4 Sammanpressningsprovning bakifrån

Balken ska placeras tvärs över skyddets främre översta del och resultanten av belastningskrafterna ska befinna sig i traktorns mittplan. En kraft Fv ska påföras där

Fv = 20 M

Kraften Fv ska upprätthållas i fem sekunder efter det att alla visuellt iakttagbara rörelser hos skyddet avstannat.

När den bakre delen av skyddets tak inte kan motstå den fulla kraften ska kraften anbringas tills taket deformeras så att det sammanfaller med det plan som förbinder skyddets övre del med den del av traktorns bakända som är i stånd att bära traktorn när den välter.

Kraften ska sedan avlägsnas och sammanpressningsbalken flyttas till den del av skyddet som stöder traktorn när denna är helt vält. Därefter ska kraften Fv påföras igen.

3.3.1.1.5 Sammanpressning framtill

Balken ska placeras tvärs över skyddets främre översta del och resultanten av belastningskrafterna ska befinna sig i traktorns mittplan. En kraft Fv ska påföras där

Fv = 20 M

Kraften Fv ska upprätthållas i fem sekunder efter det att alla visuellt iakttagbara rörelser hos skyddet avstannat.

När den främre delen av skyddets tak inte kan motstå den fulla kraften ska kraften anbringas tills taket deformeras så att det sammanfaller med det plan som förbinder skyddets övre del med den del av traktorns framända som är i stånd att bära traktorn när den välter.

Kraften ska sedan avlägsnas och sammanpressningsbalken flyttas till den del av skyddet som stöder traktorn när denna är helt vält. Därefter ska kraften Fv påföras igen.

3.3.1.1.6 Ytterligare islagsprovningar

Om sprickor eller brott uppträder som inte kan anses försumbara under islagsprovningen, ska en andra liknande provning utföras med fallhöjden:

H′ = (H x 10-1) (12 + 4a) (1 + 2a )-1

Provningen ska utföras omedelbart efter de islagsprovningar som orsakat sprickorna eller bristningarna, och a är förhållandet mellan plastisk deformation (Dp) och elastisk deformation (De):

a = Dp / De

uppmätt vid islagspunkten. Den ytterligare bestående deformationen till följd av det andra islaget får inte överskrida 30 % av den bestående deformationen till följd av det första islaget.

För att de ytterligare provningarna ska kunna utföras måste den elastiska deformationen mätas under alla islagsprovningar.

3.3.1.1.7 Ytterligare sammanpressningsprovningar

Om det under sammanpressningsprovningen uppstår beaktansvärda sprickor eller brott ska en ny, liknande sammanpressningsprovning utföras, men med en kraft på 1,2 Fv, omedelbart efter den provning som förorsakade sprickorna eller brotten.

3.3.1.2 Mätningar

3.3.1.2.1 Brott och sprickor

Efter varje provning ska alla delar, leder och fastsättningsanordningar visuellt undersökas med avseende på brott och sprickor, men inget avseende ska fästas vid små sprickor i oviktiga delar.

Inget avseende ska fästas vid skador som orsakas av pendelblockets kanter.

3.3.1.2.2 Fritt utrymme

3.3.1.2.2.1 Intrång i det fria utrymmet

Under varje provning ska skyddet undersökas för att se om någon del av det har trängt in i det fria utrymmet omkring förarsätet enligt definitionen i punkt 1.6.

Vidare får det fria utrymmet inte sträcka sig utanför skyddet. Detta anses vara fallet om någon del av det fria utrymmet kommer i kontakt med markplanet om traktorn välter i den riktning från vilken islaget anbringas. Vid skattning av detta ska fram- och bakdäckens och spårviddens inställning vara den minsta standardinställning som tillverkaren anger.

3.3.1.2.2.2 Provning av bakre hårda delar

Om traktorn är försedd med en stel sektion, en huv eller någon annan hård del belägen bakom förarsätet, ska denna del betraktas som en skyddande punkt vid vältning i sidled eller bakåt. Denna hårda del bakom förarsätet ska utan att knäckas eller intränga i det fria utrymmet kunna stå emot en nedåtriktad kraft Fi där

Fi = 15 M

anbringad vinkelrätt på ramens övre kant i traktorns centrala plan. Kraften ska inledningsvis påföras i en vinkel av 40° från en parallell linje till marken, enligt figur 6.16. Denna stela sektion ska ha en minsta bredd om 500 mm (se figur 6.17).

Den ska dessutom vara tillräckligt stel och fast förankrad baktill på traktorn.

3.3.1.2.3 Elastisk deformation (vid sidoislag)

Den elastiska deformationen ska mätas (810 + av) mm ovanför sätesindexpunkten i det vertikalplan som passerar den punkt i vilken islaget sker. För denna mätning ska varje utrustning som liknar den som anges i figur 6.15 användas.

3.3.1.2.4 Kvarstående deformation

Efter den sista sammanpressningsprovningen ska skyddets bestående deformation registreras. För detta ändamål används läget av skyddets olika delar i förhållande till sätesindexpunkten innan provningen inleds.

3.3.2 Statisk provning

3.3.2.1 Belastningsprovning och sammanpressningsprovning

3.3.2.1.1 Belastning bakifrån

3.3.2.1.1.1 Belastningen ska påföras horisontellt i ett vertikalplan parallellt mot traktorns mittplan. Punkten för påförande av belastning är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken i en vältningsolycka bakåt, normalt den övre kanten. Vertikalplanet som belastningen ska påföras i ska vara belägen på ett avstånd från mittplanet av 1/3 av ytterbredden hos skyddets överdel. Om skyddet är krökt eller utskjutande i denna punkt ska man lägga till kilar som gör det möjligt att anbringa belastningen där, utan att skyddet därigenom förstärks.

3.3.2.1.1.2 Enheten ska surras vid fundamentet enligt beskrivningen i punkt 3.2.6.3.

3.3.2.1.1.3 Den energi som skyddet absorberar under provningen ska vara minst: Eil = 500 + 0,5 M

3.3.2.1.1.4 För traktorer med vändbart förarläge (vändbart säte och vändbar ratt) ska samma formel tillämpas.

3.3.2.1.2 Belastning framifrån

3.3.2.1.2.1 Belastningen ska påföras horisontellt i ett vertikalplan som är parallellt med traktorns mittplan och beläget på ett avstånd av 1/3 av ytterbredden hos skyddets överdel. Punkten för påförande ska vara den del av skyddet som sannolikt först kommer i kontakt med underlaget om traktorn välter i sidled vid körning framåt, normalt den övre kanten. Om skyddet är krökt eller utskjutande i denna punkt ska man lägga till kilar som gör det möjligt att anbringa belastningen där, utan att skyddet därigenom förstärks.

3.3.2.1.2.2 Enheten ska surras vid fundamentet enligt beskrivningen i punkt 3.2.6.3.

3.3.2.1.2.3 Den energi som skyddet absorberar under provningen ska vara minst: Eil = 500 + 0,5 M

3.3.2.1.2.4 För traktorer med vändbart förarläge (vändbart säte och vändbar ratt) ska energin vara det värde som är störst av ovanstående eller följande formler: Eil = 2,165 × 10–7 M × L2 eller Eil = 0,574 I

3.3.2.1.3 Belastning från sidan

3.3.2.1.3.1 Belastningen från sidan ska påföras horisontellt i ett vertikalplan vinkelrätt mot traktorns mittplan. Punkten för påförande av belastning är den del av överrullningsskyddet som sannolikt först kommer i kontakt med marken i en vältningsolycka i sidled, normalt den övre kanten.

3.3.2.1.3.2 Enheten ska surras vid fundamentet enligt beskrivningen i punkt 3.2.6.3.

3.3.2.1.3.3 Den energi som skyddet absorberar under provningen ska vara minst: Eis = 1,75 M (B6+B) / 2B

3.3.2.1.3.4 För traktorer med vändbart förarläge (vändbart säte och vändbar ratt) ska energin vara det värde som är störst av ovanstående eller följande formler: Eis = 1,75 M

3.3.2.1.4 Sammanpressningsprovning baktill

Alla bestämmelser är identiska med dem som anges i punkt 3.3.1.1.4.

3.3.2.1.5 Sammanpressning framtill

Alla bestämmelser är identiska med dem som anges i punkt 3.3.1.1.5.

3.3.2.1.6 Ytterligare överbelastningsprovning (figurerna 6.18–6.20)

Överbelastningsprovning ska utföras i samtliga fall där kraften minskar med mer än 3 % under de sista 5 % av deformationen, när den nödvändiga energin tas upp av strukturen (se figur 6.19).

Vid överbelastningsprovningen ska den horisontella lasten ökas gradvis i steg om 5 % av den från starten nödvändiga energin upp till högst 20 % av tillförd energi (se figur 6.20).

Överbelastningsprovningen är godkänd om kraften, efter ökning med 5, 10 eller 15 % av nödvändig energi, avtar med mindre än 3 % för en 5 % ökning och förblir större än 0,8 Fmax.

Överbelastningsprovningen är godkänd om kraften, efter det att skyddet har tagit upp 20 % av tillförd energi, överstiger 0,8 Fmax.

Ytterligare brott eller sprickor och/eller inträngning i eller brist på skydd av det fria utrymmet på grund av elastisk deformation kan tillåtas under överbelastningsprovningen. När lasten avlägsnas får skyddet dock inte tränga in i det fria utrymmet som ska vara fullständigt skyddat.

3.3.2.1.7 Ytterligare sammanpressningsprovningar

Om det under sammanpressningsprovningen uppstår sprickor eller brott som inte kan anses som oväsentliga ska en ytterligare liknande sammanpressningsprovning utföras, men med en kraft på 1,2 Fv, direkt efter den provning som förorsakade sprickorna eller brotten.

3.3.2.2 Mätningar

3.3.2.2.1 Brott och sprickor

Efter varje provning ska alla delar, leder och fastsättningsanordningar visuellt undersökas med avseende på brott och sprickor, men små sprickor i oviktiga delar ska inte beaktas.

3.3.2.2.2 Fritt utrymme

3.3.2.2.2.1 Intrång i det fria utrymmet

Under varje provning ska skyddet undersökas för att se om någon del av det har trängt in i det fria utrymmet enligt definitionen i punkt 1.6.

Vidare får det fria utrymmet inte sträcka sig utanför skyddet. Detta anses vara fallet om någon del av det fria utrymmet kommer i kontakt med markplanet om traktorn välter i den riktning från vilken islaget anbringas. Vid skattning av detta ska fram- och bakdäckens och spårviddens inställning vara den minsta standardinställning som tillverkaren anger.

3.3.2.2.2.2 Provning av bakre hårda fästen

Om traktorn är försedd med en stel sektion, en huv eller någon annan hård del belägen bakom förarsätet, ska denna del betraktas som en skyddande punkt vid vältning i sidled eller bakåt. Denna hårda del bakom förarsätet ska utan att knäckas eller intränga i det fria utrymmet kunna stå emot en nedåtriktad kraft Fi där

Fi = 15 M

anbringad vinkelrätt på ramens övre kant i traktorns centrala plan. Kraften ska inledningsvis påföras i en vinkel av 40° från en parallell linje till marken, enligt figur 6.16. Denna stela sektion ska ha en minsta bredd om 500 mm (se figur 6.17).

Den ska dessutom vara tillräckligt stel och fast förankrad baktill på traktorn.

3.3.2.2.3 Elastisk deformation vid sidobelastning

Den elastiska deformationen ska mätas (810 + av) mm ovanför sätesindexpunkten i det vertikalplan i vilket belastningen påförs. För denna mätning ska varje utrustning som liknar den som anges i figur 6.15 användas.

3.3.2.2.4 Kvarstående deformation

Efter den sista sammanpressningsprovningen ska skyddets bestående deformation registreras. För detta ändamål antecknas läget av skyddets olika delar i förhållande till sätesindexpunkten innan provningen inleds.

3.4 Utökning till andra traktormodeller

[ej tillämpligt]

3.4.2 Teknisk utökning

När traktorn, skyddet eller metoden för fastsättning av skyddet på traktorn ändras tekniskt, kan den provningsenhet som utförde den ursprungliga provningen, om traktorn och skyddet godkänts i preliminära provningar av stabilitet i sidled och icke-fortsatt vältning enligt definitionerna i punkterna 3.1.3 och 3.1.4 och om den hårda sektionen baktill enligt punkt 3.3.1.2.2.2, om sådan finns, har provats i enlighet med förfarandet i denna punkt (utom punkt 3.4.2.2.4), utfärda ett protokoll om teknisk utökning i följande fall:

3.4.2.1 Utökning av provningsresultat för skyddet till andra traktormodeller

Islags- eller belastnings- och sammanpressningsprovningarna måste inte utföras på varje traktormodell, förutsatt att skyddet och traktorn uppfyller villkoren i punkterna 3.4.2.1.1–3.4.2.1.5.

3.4.2.1.1 Skyddet (inklusive den hårda sektionen baktill) ska vara identiskt med det provade skyddet.

3.4.2.1.2 Erforderlig energi får inte överskrida den energi som beräknades för den ursprungliga provningen med mer än 5 %.

3.4.2.1.3 Fastsättningsmetoden och de delar av traktorn som det sätts fast på ska vara identiska.

3.4.2.1.4 Alla delar som stänkskärmar och motorhuv som kan avlasta skyddet ska vara identiska.

3.4.2.1.5 Sätets läge och kritiska mått i skyddet och skyddets relativa läge på traktorn ska vara sådana att det fria utrymmet förblir innanför det deformerade skyddet under samtliga provningar (detta ska kontrolleras med hjälp av samma referenser för det fria utrymmet som i det ursprungliga provningsprotokollet, sätesreferenspunkten [SRP] respektive sätesindexpunkten [SIP]).

3.4.2.2 Utökning av provningsresultat för skyddet till ändrade skyddsmodeller

Detta förfarande ska följas när villkoren i punkt 3.4.2.1 inte är uppfyllda, men det får inte följas när principen i metoden för fastsättning av skyddet på traktorn ändras (t.ex. gummistöd ersätts med en upphängningsanordning):

3.4.2.2.1) Ändringar som inte påverkar den ursprungliga provningens resultat (t.ex. svetsfog för underlaget till ett tillbehör i ett icke-kritiskt läge på skyddet), tillägg av säten med olika lägen för sätesindexpunkten innanför skyddet (måste kontrolleras att det eller de nya fria utrymmena förblir innanför det deformerade skyddet under samtliga provningar).

3.4.2.2.2) Ändringar som kan påverka den ursprungliga provningens resultat utan att skyddets godtagbarhet ifrågasätts (t.ex. ändring av strukturell del, ändring av metoden för fastsättning av skyddet på traktorn). En kontrollprovning kan utföras och provningsresultaten anges i utökningsprotokollet. Följande gränser ska gälla för denna typ av utökningar:

3.4.2.2.2.1) Högst 5 utökningar får godkännas utan en kontrollprovning.

3.4.2.2.2.2) Kontrollprovningens resultat godtas som skäl för utökning om alla villkor för godkännande i koden är uppfyllda.

För dynamisk provning: den deformation som uppmäts efter varje islagsprovning får inte avvika från den deformation som uppmätts efter varje islagsprovning under den ursprungliga provningen med mer än ±7 %.

För statisk provning: den kraft som uppmäts när den erforderliga energin har uppnåtts under de olika provningarna av horisontell belastning inte avviker från den kraft som uppmätts när den erforderliga energin har uppnåtts under de olika provningarna av horisontell belastning under den ursprungliga provningen med mer än ±7 % och den deformation som uppmäts när den erforderliga energin har uppnåtts under de olika provningarna av horisontell belastning inte avviker från den deformation som uppmätts när den erforderliga energin uppnåtts under den ursprungliga provningen med mer än ±7 %.

3.4.2.2.2.3) Mer än en ändring av skydd får tas med i samma utökningsprotokoll om de utgör olika alternativ av samma skydd, men bara en kontrollprovning får godkännas i samma utökningsprotokoll. De alternativ som inte provats ska beskrivas i ett särskilt avsnitt av utökningsprotokollet.

3.4.2.2.3) Ökning av den av tillverkaren angivna referensmassan för ett redan provat skydd. Om tillverkaren vill behålla samma godkännandenummer är det möjligt att utfärda ett utökningsprotokoll efter genomförd kontrollprovning (toleransen på ±7 % enligt punkt 3.4.2.2.2.2 är inte tillämplig i sådana fall).

3.4.2.2.4) Ändring av den hårda sektionen baktill eller montering av en ny hård sektion. Det måste kontrolleras att det fria utrymmet förblir innanför det deformerade skyddet under alla provningar, med beaktande av en ny eller ändrad hård sektion baktill. En kontroll av den hårda sektionen baktill bestående av provning enligt punkt 3.3.1.2.2.2 eller 3.3.2.2.2.2 ska utföras och provningsresultaten anges i utökningsprotokollet.

[ej tillämpligt]

3.6 Skydds kallvädersprestanda

Om det påstås att skyddet har egenskaper som motstår kallvädersförsprödning ska tillverkaren lämna upplysningar som ska tas med i protokollet.

Följande krav och förfaranden är avsedda att visa styrka och motståndskraft mot sprödbrott vid låga temperaturer. Förslagsvis bör följande minsta materialkrav uppfyllas vid bedömningen av skyddets lämplighet för användning vid låga temperaturer i de länder där detta kompletterande driftsskydd krävs.

3.6.2.1 Bultar och muttrar som används för fästning av skyddet på traktorn och för förbindelse mellan skyddets strukturella delar ska ha lämpliga egenskaper för kontrollerad minskning av seghet vid låga temperaturer.

3.6.2.2 Alla svetselektroder som används vid tillverkning av strukturella delar och fästen ska vara förenliga med de skyddsmaterial som anges i punkt 3.6.2.3.

3.6.2.3 Stålmaterial för skyddets strukturella delar ska vara material med kontrollerad seghet som uppfyller minimikraven vid Charpys V-slagprovning enligt tabell 6.1. Stålets kvalitet och egenskaper ska anges i enlighet med ISO 630:1995. Stål med en tjocklek efter valsning på mindre än 2,5 mm och en kolhalt på mindre än 0,2 % anses uppfylla detta krav. Strukturella delar av skyddet som tillverkats av annat material än stål ska ha likvärdig slaghållfasthet vid låga temperaturer.

3.6.2.4 Vid provning enligt Charpys V-slagprovning ska provstavens storlek vara minst den största av de storlekar i tabell 6.1 som materialet medger.

3.6.2.5 Charpys V-slagprovning ska utföras i enlighet med förfarandet i ASTM A 370-1979, förutom att provstavarnas storlek ska överensstämma med måtten i tabell 7.1.

3.6.2.6 Som alternativ till detta förfarande får tätat eller halvtätat stål används, varvid lämpliga specifikationer ska lämnas. Stålets kvalitet och egenskaper ska anges i enlighet med ISO 630:1995, ändring 1:2003.

3.6.2.7 Prov ska vara stavformade och tas från platta ämnen, rör eller strukturdelar före formning eller svetsning för användning i skyddet. Prov från rör eller strukturdelar ska tas från mitten på den sida som har störst mått och får inte innehålla svetsfogar. Tabell 6.1 Minsta islagsenergi för Charpy V-slagprovning Provstavens storlek Energi vid Energi vid –30 °C –20 °C mm J J 10 × 10 11 27,5 10 × 9 10 25 10 × 8 9,5 24 10 × 7,5 9,5 24 10 × 7 9 22,5 10 × 6,7 8,5 21 10 × 6 8 20 10 × 5 7,5 19 10 × 4 7 17,5 10 × 3,5 6 15 10 × 3 6 15 10 × 2,5 5,5 14

[ej tillämpligt]

Figur 6.1 Det fria utrymmet

Figur 6.1.c Vy ovanifrån

1 – Referenslinje

2 – Sätesindexpunkt

3 – Referensplan

Figur 6.2 Fritt utrymme för traktorer med vändbart säte och vändbar ratt

Figur 6.3 Flödesschema för bestämning av fortsatt vältning för en i sidled vältande traktor med ett överrullningsskydd monterat framtill

Version B1: Islagspunkt på skyddet bakom punkten för instabil jämvikt i längsled

Version B2: Islagspunkt på skyddet nära punkten för instabil jämvikt i längsled

Version B3: Islagspunkt på skyddet framför punkten för instabil jämvikt i längsled

Indata

Beräkning enligt version B2

Ja

Rör motorhuven marken före skyddets islag?

Nej

Ja

Välter traktorn?

Nej

Ja

Nej

Är s kyddet monterat bakom jämviktspunkten?

B eräkning enligt version B1

Beräkning enligt version B3

Resultat: metoden ej tillämplig

Ja

Välter traktorn?

Nej

Ja

V älter traktorn?

Nej

Resultat negativt

Resultat negativt

Resultat positivt

Resultat negativt

Resultat positivt

Figur 6.4 Rigg för provning av antivältningsegenskaper i en lutning av 1/ 1,5

Figur 6.5 Uppgifter som krävs för beräkning av vältning för en traktormed vältningsbeteende kring tre axlar

Anmärkning: D2 och D3 bör mätas under full belastning på axlarna.

Figur 6.6.a, 6.6.b, 6.6.c Horisontellt avstånd mellan tyngdpunkt ochskyddets främre skärningspunkt (L6)

Figur 6.7 Bestämning av islagspunkter för mätning av skyddets vikt (B6) och motorhuvens höjd (H7)

axel 4

axel 5

axel 6

axel 3

axel 2

axel 1

Figur 6.8 Höjd för framaxelns upphängningspunkt (H0)

Figur 6.9 Bakre spårvidd (S) och bakdäckens bredd (B0)

Figur 6.10 Pendelblock med upphängningskedjor eller vajrar

Anslagsyta

Nål som markerar tyngdpunktens läge

Mått i millimeter

1 980 to 2 020 kg

660 to 700

Figur 6.11 Exempel på surrning av traktor (islag bakifrån)

2 surrningar

2 surrningar

Kilbalk

Figur 6.12 Exempel på surrning av traktor (islag framifrån)

2 surrningar

2 surrningar

Kilbalk

Figur 6.13 Exempel på surrning av traktor (islag från sidan)

Avfasad

Avrundad för säkert grepp mot fälgen

Färdväg för pendelns tyngdunkt genom kontaktpunkten

Surrning (se 6.6.3.)

Stöd

150 mm fyrkant bjälke av barrträ

Ospänd kabel (valfritt)

Balken mot fram- och bakhjulens sidor och stödet inkilat mot fälgen efter fastgörning

Figur 6.14 Exempel på sammanpressningsrigg för traktor

Kraft

Länkkopplingar

Dubbelverkande hydraulcylinder

Länkkopplingar

Stöd under fram- och bakaxel

Kraft

Figur 6.15 Exempel på utrustning för mätning av elastisk deformation

1 – Bestående deformation

2 – Elastisk deformation

3 – Total deformation (bestående plus elastisk)

Horisontell stång fästad vid skyddet

Friktionsfläns

Vertik alt stöd fästat vid traktorns chassi eller skyddets golv

Figur 6.16 Simulerad marklinje

Simulerad marklinje

Bakre stel sektion

Figur 6.17 Den bakre stela sektionens minsta bredd

Bakre stel sektion 500 mm min

Figur 6.18 Kraft-deformationskurva Överbelastningsprovning krävs inte

Anmärkningar:

1. Lokalisera Fa med avseende på 0,95 D'

2. Överbelastningsprovning krävs inte då Fa ≤ 1,03 F′

Beräknad grundenergi (se anm. 2)

Statisk belastning

Deformation

Figur 6.19 Kraft-deformationskurva Överbelastningsprovning krävs

Anmärkningar:

1. Lokalisera Fa med avseende på 0,95 D'

2. Överbelastningsprovning krävs då Fa > 1,03 F'

3. Överbelastningsprovning godkänd då Fb > 0,97F' och Fb > 0,8Fmax

Statisk belastning

Beräknad grund energi (se a nm. 2)

Energin ökar 5 % (se a nm. 3)

Deformation

Statisk belastning

Figur 6.20 Kraft-deformationskurva Överbelastningsprovning ska fortsätta

Anmärkningar:

1. Lokalisera Fa med avseende på 0,95 D′

2. Överbelastningsprovning krävs då Fa > 1,03 F′

3. Fb < 0,97 F' så ytterligare överbelastning krävs

4. Fc < 0,97 Fb så ytterligare överbelastning krävs

5. Fd < 0,97 Fc så ytterligare överbelastning krävs

6. Överbelastningsprovning godkänd om Fe > 0,8 Fmax

7. Underkänd när som helst när belastningen sjunker under 0,8 Fmax.”

Statisk belastning

B eräknad grundenergi

(se anm. 2)

Energin ökar 5 %

(se anm. 3)

Energin ökar 10 %

(se anm. 4)

Energin ökar 15 %

(se anm. 5)

Energin ökar 20 %

(se anm. 6 och 7)

Deformation

Överbelastning

BILAGA 3

1. ALLMÄNNA KRAV

1.1 Provningens syfte

Provningarna utförs med särskilda riggar och har till uppgift att simulera de belastningar som en skyddsanordning utsätts för när traktorn välter. Dessa provningar, som beskrivs i bilaga 4, gör det möjligt att bestämma hållfastheten hos skyddsanordningen och de fästen med vilka den är monterad på traktorn och av de delar av traktorn som överför provningsbelastningen.

1.2 Provningsmetoder

Tillverkaren kan välja att utföra provningarna enligt det dynamiska förfarandet (se bilagorna 3A och 4A) eller det statiska förfarandet (se bilagorna 3B och 4B).

De två metoderna är jämförbara.

1.3 Allmänna regler för förberedelse av provning

Skyddsanordningen skall överensstämma med specifikationerna för serieproduktionen. Den skall vara monterad i överensstämmelse med den av tillverkaren rekommenderade metoden på en av de traktorer för vilken den är avsedd.

En komplett traktor är inte nödvändig för den statiska hållfasthetsprovningen; skyddsanordningen och de delar av traktorn varpå den är monterad representerar en fungerande installation, vilken nedan benämnes ”monteringen”.

Traktorn skall under såväl statisk som dynamisk provning vara försedd med alla delar från serieproduktionen som kan påverka skyddsanordningens hållfasthet och som kan vara nödvändiga för hållfasthetsprovningen.

Delar som kan förorsaka risker i det fria utrymmet skall också vara monterade så att det kan undersökas om kraven i punkterna 3.1 och 3.2 i denna bilaga är uppfyllda.

Alla delar på traktorn eller skyddsanordningen inräknat skydd mot väder och vind skall levereras eller beskrivas på ritningar.

Under hållfasthetsprovningen skall alla paneler och löstagbara, icke bärande delar vara borttagna så att de inte ökar skyddsanordningens hållfasthet.

1.3.4 Spårvidd

Spårvidden ställs in så att skyddsanordningen så långt som möjligt inte stöds av däcken under hållfasthetsprovningen. Om dessa provningar utförs enligt det statiska förfarandet skall det vara möjligt att ta bort hjulen.

1.4 Traktorns referensmassa

Referensmassan mt, som används i formeln (se bilagorna 4A och 4B) för beräkning av pendelblockets fallhöjd, belastningsenergier och tryckkrafter, får inte vara mindre än den massa som definieras i punkt 2.4 i bilaga 1 till rådets direktiv 74/150/EEG (dvs. utan extra utrustning men med kylvätska, oljor, bränsle, verktyg och förare) samt skyddsanordningen och minus 75 kg. Häri ingår inte extravikter fram- och baktill, vätskefyllning i däck, monterade redskap, monterad utrustning eller andra specialdelar.

2. PROVNINGAR

2.1 Provningsföljd

Provningarna skall, utan att detta påverkar de extra provningar som nämns i punkt 1.6 i bilagorna 4A och 1.6/1.7 i bilaga 4B, utföras i följande ordning:

Slagprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) baktill på anordningen (se punkt 1.1 i bilagorna 4A och 4B).

Tryckprovning baktill (dynamisk eller statisk provning) (se punkt 1.4 i bilagorna 4A och 4B).

Slagprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) framtill på anordningen (se punkt 1.2 i bilagorna 4A och 4B).

Slagprovning (dynamisk provning) eller belastningsprovning (statisk provning) på anordningens sida (se punkt 1.3 i bilagorna 4A och 4B).

Tryckprovning framtill på anordningen (dynamisk eller statisk provning (se punkt 1.5 i bilagorna 4A och 4B).

2.2 Allmänna krav

Om någon av de delar som används för fasthållning bryts av eller förskjuts under provningen skall provningen göras om.

Inga reparationer eller justeringar av traktorn eller skyddsanordningen får utföras under provningen.

Under provningen skall traktorns växellåda vara i neutralläge och traktorn vara obromsad.

Om traktorn är försedd med ett fjädringssystem mellan traktorchassit och hjulen skall detta vara blockerat under provningarna.

Det första slagprovet baktill (vid dynamisk provning) eller det första belastningsprovet baktill (vid statisk provning) skall utföras på den sida som enligt den tekniska tjänstens uppfattning ger de slag och belastningar som är mest ofördelaktigt för skyddsanordningen. Belastning eller slag i sidled eller bakifrån skall påföras på båda sidor av skyddsanordningens längsgående symmetriplan. Belastningen eller slaget framtill skall påföras skyddsanordningens längsgående symmetriplan från samma sida som belastningen eller slaget från sidan.

2.3 Måttoleranser

Linjära dimensioner: ± 3 mm

frånsett:

däckens nedtryckning: ± 1 mm

nordningens deformation under vågrät belastning: ± 1 mm

båda måtten för pendelblockets fallhöjd: ± 1 mm

Massor: ± 1 %

Krafter: ± 2 %

Vinklar: ± 2 grader

3. VILLKOR FÖR GODKÄNNANDE

En skyddsanordning som har lämnats in för EEG-typgodkännande skall anses vara i överensstämmelse med kraven på hållfasthet om den uppfyller följande villkor:

Efter varje delprov skall den vara fri från sprickor eller brott i den mening som beskrivs i punkt 3.1 i bilagorna 4A och 4B. Om det under en av provningarna uppstår betydande sprickor eller brott skall en ytterligare provning enligt bilaga 4A och bilaga 4B utföras direkt.

Under provningarna får ingen del av skyddsanordningen tränga in i det fria utrymmet som beskrivs i punkt 2 i bilagorna 4A och 4B.

Under provningarna får ingen del av det fria utrymmet befinna sig utanför skyddsanordningen enligt punkt 3.2 i bilagorna 4A och 4B.

Den tillfälliga deformationen, mätt enligt punkt 3.3 i bilagorna 4 och 4B, skall vara mindre än 250 mm.

Det får inte finnas någon utrustning som utgör någon fara för föraren. Det får inte finnas några utskjutande delar som kan skada föraren om traktorn välter, eller andra delar som kan klämma fast föraren — till exempel benet eller foten — som följd av skyddsanordningens deformering.

4. PROVNINGSRAPPORT

Provningsrapporten skall bifogas det EEG-typgodkännandeintyg som nämns i bilaga 8.

Rapporten skall sättas upp på det sätt som framgår av bilaga 6.

Rapporten skall innehålla:

En allmän beskrivning av skyddsanordningens utformning och konstruktion (normalt i form av ritningar med skala 1:20 för översiktsritningar och skala 1:2,5 för ritningar över tillbehör). De viktigaste måtten skall framgå på ritningarna; yttre mått för traktorn försedd med skyddsanordning; viktiga inre mått och detaljer avseende normal på- och avstigning samt eventuell nödutgång; uppgifter om värme- och ventilationssystem (i tillämpliga fall).

En kortfattad beskrivning av invändig stoppning.

Av rapporten skall klart framgå vilken traktortyp (fabrikat, typ, handelsbeteckning, etc.) som använts för provning och de typer för vilka skyddsanordningen är avsedd.

I det fall EEG-typgodkännandet utvidgas till andra traktortyper skall rapporten innehålla en exakt hänvisning till rapporten för det ursprungliga EEG-typgodkännandet såväl som noggranna upplysningar om de krav som fastställs i punkt 3.4 i bilaga 1.

A. Apparatur och utrustning för dynamisk provning

1. PENDELBLOCK

Pendelblocket skall vara upphängt i två kedjor eller vajrar i vridningspunkter som är minst 6 meter över marken. Det skall finnas sätt för oberoende inställning av det upphängda blockets höjd och vinkeln mellan blocket och kedjorna eller vajrarna.

Blockets massa skall vara 2000 ± 20 kg utöver kedjornas eller vajrarnas massa som i sig inte får överstiga 100 kg. Längden av anslagsareans sidor skall vara 680 ± 20 mm (se figur 4 i bilaga 5). Blocket skall vara utfört så att tyngdpunktens läge är konstant och sammanfaller med parallellepipedens mittpunkt.

Parallellepipeden skall vara förbunden med den anordning som drar den bakåt via en momentan frigöringsmekanism som är så utförd och placerad att den utlöser pendelblocket utan att parallellepipeden börjar svänga omkring sin horisontella axel vinkelrätt mot pendelns svängningsplan.

2. PENDELUPPHÄNGNING

Pendelns vridningspunkter skall vara fast förankrade så att deras förskjutning i någon riktning inte överstiger 1 % av fallhöjden.

3. FÖRANKRINGAR

Förankringsskenor, som skall ha nödvändigt inbördes avstånd och täcka ett tillräckligt stort område så att traktorn kan förankras i alla de fall som visas (se figurerna 5, 6 och 7 i bilaga 5), skall vara stadigt förankrade i ett fast fundament under pendeln.

Traktorn skall förankras i skenorna med hjälp av vajer med runda kardeler, fiberkärna, uppbyggnad 6×19 enligt ISO 2408 och med en nominell diameter på 13 mm. Metallkardelerna skall ha en dragbrottstyrka på 1770 MPa.

Centrumleden på en ledstyrd traktor skall avlastas och förankras på det sätt som beskrivs för alla provningar. Under slagprovning på sidan skall vridningspunkten dessutom stöttas på den sida som är motställd slaget. Fram- och bakhjulen behöver inte ligga i linje om detta underlättar fastsättning av vajrar på lämpligt sätt.

4. STÖD MOT HJUL OCH BALK

Vid slagprovning skall en balk av trä med måtten 150×150 mm användas för stöd mot hjulen (se figurerna 5, 6 och 7 i bilaga 5).

En balk av trä skall som stöd för hjulfälgarna spännas fast i fundamentet på den sida som är motsatt slaget som framgår av figur 7 i bilaga 5.

5. STÖD OCH FÖRANKRING AV LEDSTYRDA TRAKTORER

För ledstyrda traktorer måste ytterligare stöd och förankringar användas. Syftet med dessa är att säkerställa att den del av traktorn på vilken skyddsanordningen är monterad är lika styv som en icke-ledstyrd traktor.

Ytterligare tilläggsuppgifter ges i bilaga 4A för slag- och belastningsprovning.

6. DÄCKSTRYCK OCH NEDTRYCKNING

Traktorns däck skall inte vara vätskefyllda och skall pumpas till det tryck som föreskrivs av tillverkaren för användning på fält.

Förankringarna skall i varje enskilt fall sträckas så hårt att däcken trycks ned med 12 % av däckens höjd före fastspänningen.

7. UTRUSTNING FÖR TRYCKPROVNING

En utrustning som visas i figur 8, bilaga 5, skall kunna utöva en nedåtriktad kraft på skyddsanordningen med hjälp av en styv balk, som är ungefär 250 mm bred, och som är kopplad till kraftkällans mekanism via universalleder. Traktorns axlar skall stöttas på lämpligt sätt så att däcken inte påverkas av belastningen.

8 MÄTUTRUSTNING

En anordning som visas i figur 9 i bilaga 5 för att mäta den tillfälliga deformationen (skillnaden mellan den största momentana deformationen och den kvarstående deformationen).

En anordning för kontroll av att skyddsanordningen inte har trängt in i det fria utrymmet och att det senare under hela provningen har varit skyddat av skyddsanordningen (se punkt 3.2 i bilaga 4A).

B. Apparatur och utrustning för statisk provning

1. UTRUSTNING FÖR STATISK PROVNING

Utrustningen för statisk provning skall vara utformad så att skyddsanordningen kan utsättas för tryck eller ”belastningar”.

Det skall finnas sådan utrustning att belastningen kan fördelas jämnt och vinkelrätt mot belastningsriktningen längs en list med en längd på minst 250 mm och högst 700 mm i steg om exakt 50 mm. Den styva listen skall ha en vertikal frontdimension på 150 mm. Listkanterna som kommer i kontakt med skyddsanordningen skall vara avrundade med en radie på högst 50 mm.

Dynan skall kunna ställas in i en valfri riktning i förhållande till belastningsriktningen så att den kan följa vinkelvariationerna i skyddsanordningens bärande area när anordningen deformeras.

Belastningens riktning (avvikelse från horisontell och vertikal riktning):

vid provningens början utan belastning: ± 2°

under provningen med belastning: 10° över och 20° under horisontalplanet.

Dessa avvikelser skall hållas så små som möjligt.

Deformationhastigheten skall vara så låg (mindre än 5 mm/sek) att belastningen hela tiden kan betraktas som ”statisk”.

2. APPARATER FÖR MÄTNING AV DEN ENERGI SOM TAS UPP AV ANORDNINGEN

För att bestämma den energi som tas upp av skyddsanordningen skall kurvan ”kraft som funktion av deformationen” ritas upp. Det är inte nödvändigt att mäta kraften och deformationen i den punkt där skyddsanordningen utsätts för belastningen; ”kraften” och ”deformationen” skall dock mätas samtidigt och linjärt.

Begynnelsepunkten för mätningarna av deformationen skall väljas så att hänsyn tas endast till den energi som tas upp av skyddsanordningen och/eller av deformationen av vissa delar av traktorn. Hänsyn ska inte tas till den energi som tas upp genom att förankringen deformeras och/eller glider.

3. UTRUSTNING FÖR ATT FÖRANKRA TRAKTORN TILL FUNDAMENTET

Förankringsskenor, som har tillräckligt inbördes avstånd och täcker ett tillräckligt stort område så att traktorn kan förankras i alla de fall som visas, skall vara stadigt förankrade i ett fast fundament nära provningsanordningen.

Traktorn skall förankras i skenorna med hjälp av lämplig utrustning (plattor, kilar, vajrar, domkrafter, osv.) så att den inte kan röra sig under provningen. Detta krav skall kontrolleras under provningen med normal utrustning för mätning av längd.

Om traktorn flyttar sig skall hela provningen upprepas, om inte systemet för mätning av deformationen som används för registrering av kurvan ”kraft som funktion av deformation” är anslutet till traktorn.

4. TRYCKUTRUSTNING

En utrustning enligt figur 8 i bilaga 5 skall kunna utöva en nedåtriktad kraft på en skyddsanordning med hjälp av en styv balk som är ungefär 250 mm bred och som är kopplad till kraftkällans mekanism via universalleder. Traktorns axlar skall stödjas på lämpligt sätt så att däcken inte påverkas av belastningen.

5. ÖVRIG MÄTUTRUSTNING

En anordning enligt figur 9 i bilaga 5 för att mäta tillfällig deformation (skillnaden mellan den största momentana deformationen och den kvarstående deformationen).

En anordning för kontroll av att skyddsanordningen inte har trängt in i det fria utrymmet och att detta utrymme under hela provningen har skyddats av skyddsanordningen (se punkt 3.2 i bilaga 4B).

C. Symboler

mt (kg): traktorns referensmassa enligt definition i punkt 1.4 i denna bilaga.

D(mm): skyddsanordningens deformation i islagspunkten (dynamisk provning) eller i den punkt och i den riktning belastningen påföres (statisk provning).

H(mm): pendelblockets fallhöjd.

F(N) (Newton): statisk belastningskraft.

Fmax: största statiska kraft som uppträder under belastning, (N) med undantag för överlast.

F′(N): belastningskraft motsvarande E′i.

F-D: kraft/deformation-diagram.

Eis(J) (Joule): tillförd energi som skall tas upp under belastning från sidan.

Eii(J): tillförd energi som skall tas upp under belastning i längsled.

Fv(N): vertikal tryckkraft.

Ei(J): upptagen deformationsenergi. Area under F-D kurvan (se figur 10a, bilaga 5).

E′i(J): deformationsenergi som tas upp efter ytterligare belastning som följd av en spricka eller brott (se figurerna 10b och 10c, bilaga 5).

Ea(J): deformationsenergi som tas upp i punkten när belastningen avlägsnas. Arean under F-D kurvan (se figur 10b, bilaga 5).

E″i(J): deformationsenergi som tas upp vid överlastningsprovning i det fall belastningen har avlägsnats innan överlastningsprovningen har startats. Area under F-D kurvan (se figur 10c, bilaga 5).

BILAGA 5

Figur 1 Anordning för att prova rullningsegenskaper vid en lutning på 1:1,5.

Figur 2a Det fria utrymmet Tvärsnitt genom referensplanet

Figur 2f

Figur 3a Anordning för att bestämma sätets referenspunkt

Figur 3b Metod för att bestämma sätets referenspunkt

Figur 4 Pendelblocket och dess upphängning i kedjor eller vajrar

Figur 5 Exempel på förankring av traktorn — slagprovning baktill

Figur 6 Exempel på förankring av traktorn — slagprovning framtill

Figur 7 Exempel på förankring av traktorn — slagprovning från sidan

Figur 8 Anordning för tryckprovning

Anm: Figuren över skyddsanordningen visas endast som illustration och för måttangivelse. Den anger inte krav på skyddsanordningens konstruktion.

Figur 9 Exempel på en apparat för att mäta tillfällig deformation

Figur 10a Kraft/deformation-kurva Överlastprovning inte nödvändig

Figur 10b Kraft/deformation-kurva Överlastprovning nödvändig

Figur 10c Kraft/deformation-kurva Överlastprovning skall fortsätta

BILAGA 6

BILAGA 7

MÄRKNING

EEG-typgodkännandemärket består av:

med en fyrkant runt bokstaven ”e”, följd av numret för den medlemsstatsom har utfärdat typgodkännandet:

1 för Tyskland, 2 för Frankrike, 3 för Italien, 4 för Nederländerna, 5 för Sverige, 6 för Belgien, 7 för Ungern, 8 för Tjeckien, 9 för Spanien, 11 för Förenade kungariket, 12 för Österrike, 13 för Luxemburg, 17 för Finland, 18 för Danmark, 19 för Rumänien, 20 för Polen, 21 för Portugal, 23 för Grekland, 24 för Irland, 25 för Kroatien, 26 för Slovenien, 27 för Slovakien, 29 för Estland, 32 för Lettland, 34 för Bulgarien, 36 för Litauen, CY för Cypern, MT för Malta,

det EEG-typgodkännandenummer som motsvarar numret på EEG-typgodkännandeintyget som har utfärdats avseende hållfastheten hos skyddsanordningen och dess fastsättning på traktorn, placerat under och i närheten av rektangeln,

bokstäverna V eller SV, beroende på om dynamisk (V) eller statisk (SV) provning har utförts, följt av siffran 2 som betyder att detta är en skyddsanordning som omfattas av direktivet.

EXEMPEL PÅ ETT EEG-TYPGODKÄNNANDEMÄRKE

Förklaring: Den skyddsanordning som bär ovanstående EEG-typgodkännandemärke är en frontmonterad skyddsbåge med två pelare som utsatts för dynamisk provning och som är avsedd för en smalspårig traktor (V2), för vilken EEG-typgodkännande har beviljats i Belgien (e6) med nummer 43.

BILAGA 8

BILAGA 9

Ansökan om EEG-typgodkännande för en traktor med avseende på hållfastheten för skyddsanordningen och dess fastsättning på traktorn skall lämnas in av traktortillverkaren eller dennes representant.

Till den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningen tillhandahållas en traktor som är representativ för den traktortyp som skall godkännas med behörigt godkänd skyddsanordning och tillhörande fastsättningsdetaljer monterade.

Den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandeprovningen kontrollerar om den godkända typen av skyddsanordning är avsedd att monteras på den typ av traktor till vilken typgodkännandet refererar. Det måste särskilt kontrollera att fastsättningen av skyddsanordningen motsvarar det som användes när EEG-typgodkännandet beviljades.

Innehavaren av EEG-typgodkännandet kan begära utvidgning av detta till andra typer av skyddsanordningar.

De behöriga myndigheterna beviljar en sådan utvidgning under följande förutsättningar:

Den nya typen av skyddsanordning och dess fastsättning i traktorn skall ha beviljats EEG-typgodkännande.

Den är konstruerad för montering på den typ av traktor för vilken utvidgningen av EEG-typgodkännandet begärs.

Fastsättningen av skyddsanordningen på traktorn skall motsvara den som kontrollerades när EEG-typgodkännandet beviljades.

Ett intyg, av vilket en förebild visas i bilaga 10, bifogas EEG-typgodkännandeintyget för varje typgodkännande eller utvidgning av typgodkännande som har beviljats eller vägrats.

Om ansökan om EEG-typgodkännande för en typ av traktor inlämnas samtidigt som ansökan om EEG-typgodkännande för en typ av skyddsanordning som är avsedd att monteras på den typ av traktor för vilken EEG-typgodkännandet avser, skall de i punkterna 2 och 3 fastställda kontrollerna inte utföras.

BILAGA 10

1 EGT nr C 222, 2.9.1985, s. 1.

2 EGT nr C 190, 20.7.1987.

3 EGT nr C 169, 8.7.1985, s. 5.

4 EGT nr L 84, 28.3.1974, s. 10.

5 EGT nr L 220, 29.8.1977, s. 1.

6 EGT nr L 179, 17.7.1979, s. 1.

7 EGT nr L 186, 8.7.1986, s. 26.

8 Detta direktiv anmäldes till medlemsstaterna den 26 juni 1987.

9 OECD:s standardkod om framtill monterade överrullningsskydd på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.

10 För utökningsprovningar enligt provningsprotokoll där sätesreferenspunkt användes ursprungligen, ska erforderliga mätningar utföras med avseende på sätesreferenspunkt istället för sätesindexpunkt; det ska anges tydligt att sätesreferenspunkten har använts (se bilaga 1).

11 Användarna erinras om att sätesindexpunkten bestäms i enlighet med ISO 5353 och är en fast punkt med avseende på traktorn som inte rör sig när sätet inställs i ett annat läge än mittläget. Vid bestämning av det fria utrymmet ska sätet ställas in i sitt bakersta, högsta läge.

12 OECD:s standardkod om framtill monterade överrullningsskydd på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.

13 Programmet och exemplen finns tillgängliga på OECD:s webbplats.

14 Bestående + elastisk deformation uppmätt när den erforderliga energin har uppnåtts.

15 Anger lämplig storlek. Provstavens storlek får inte underskrida den största lämpliga storlek som materialet medger.

16 Den energi som krävs vid - 20 oC är 2,5 gånger värdet för - 30 oC. Andra faktorer påverkar hållfastheten vid islag, såsom valsningsriktning, brottgräns, kornriktning och svetsning. Dessa faktorer ska beaktas när stålsorten väljs och används.