Rådets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (89/109/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 89/109/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 040 , 11/02/1989 s. 0038 - 0044 Finsk specialutgåva Område 13 Volym 17 s. 0207 Svensk specialutgåva Område 13 Volym 17 s. 0207

RÅDETS DIREKTIV av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (89/109/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i samarbete med Europaparlamentet(1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1882/2003 · förordning (EG) nr 1935/2004.

Rådets direktiv 76/893/EEG av den 23 november 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel(3), senast ändrat genom Anslutningsakten för Spanien och Portugal(4), har ändrats i avsevärd grad vid ett antal tillfällen; i samband med att nya ändringar skall göras i detta direktiv, bör tillfället begagnas att konsolidera bestämmelserna i de nu gällande relevanta texterna i avsikt att säkerställa juridisk klarhet.

Grunden för antagandet av direktiv 76/893/EEG var att de dåvarande skillnaderna mellan de nationella lagstiftningarna rörande de nyssnämnda materialen och produkterna hindrade deras fria rörlighet och kunde skapa ojämlika konkurrensförhållanden och kunde därmed direkt inverka på upprättandet av en väl fungerande gemensam marknad.

Om fri rörlighet för de nämnda materialen och produkterna skulle uppnås var det nödvändigt att närma dessa lagstiftningar till varandra i första hand under hänsynstagande till kraven på att skydda människors hälsa, men också till ekonomiska och teknologiska behov inom de gränser som var nödvändiga för skydd av människors hälsa.

Den valda metoden gick i första hand ut på att i ett ramdirektiv fastställa allmänna principer med stöd av vilka man senare med hjälp av särdirektiv kunde ta bort rättsliga skillnader mellan vissa grupper av varor och produkter; denna metod har visat sig ändamålsenlig och bör därför behållas.

Täckande ämnen eller ämnen i beläggningar som helt eller delvis utgör en del av livsmedel, kan inte anses vara enbart i kontakt med dessa livsmedel; i detta fall måste hänsyn tas till en eventuell direkt konsumtion; reglerna i detta direktiv är därför inte tillämpliga under sådana förhållanden.

Den grundläggande principen för detta direktiv bör vara att varje material eller produkt som antingen är avsett att komma i kontakt med livsmedel eller som till följd av sitt ändamål kommer i direkt eller indirekt kontakt med livsmedel, måste vara tillräckligt stabilt för att inte överföra sådana mängder ämnen till livsmedlen som skulle kunna utgöra en fara för människors hälsa eller medföra en oacceptabel förändring av livsmedlens sammansättning eller en försämring av deras sensoriska egenskaper.

Det kan för att uppnå detta mål visa sig nödvändigt att fastställa olika typer av begränsningar som kan användas var för sig eller tillsammans; det är lämpligt att i särdirektiv behålla de begränsningar som är bäst ägnade att leda till det önskade målet med hänsyn till de teknologiska egenskaper som är utmärkande för varje grupp material och produkter.

För att tillåta det angivna bruket av material och produkter bör föreskrifter om lämplig märkning meddelas; metoderna för sådan märkning kan variera beroende på användaren.

Detta direktiv gäller inte märkning av varor som på grund av sitt sätt att reagera i närvaro av livsmedel inte får vara avsedda att komma i kontakt med eller vara i kontakt med livsmedel.

Utarbetandet av särdirektiv för att genomföra grundprinciperna och ändringar i dessa direktiv är verkställighetsåtgärder av teknisk natur; för att förenkla och påskynda förfarandet bör det anförtros kommissionen att besluta om dessa åtgärder.

Vetenskapliga livsmedelskommittén, som bildats genom kommissionens beslut 74/234/EEG(5), bör höras innan bestämmelser som kan påverka människors hälsa antas genom särdirektiv.

Det är önskvärt att det i samtliga fall då rådet bemyndigar kommissionen att genomföra regler om livsmedel, skapas bestämmelser för ett förfarande som gör det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att nära samarbeta inom Ständiga livsmedelskommittén, som bildats genom rådets beslut 69/414/EEG(6).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

XXX

XXX

Article1¶XXXX

Ändrad genom förordning (EG) nr 1935/2004.

1. XXXX