Rådets direktiv av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (90/219/EEG)

Avis juridique important

Rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 117 , 08/05/1990 s. 0001 - 0014 Finsk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0198 Svensk specialutgåva Område 15 Volym 9 s. 0198

RÅDETS DIREKTIV av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (90/219/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 94/51/ · direktiv 98/81/ · förordning (EG) nr 1882/2003 · direktiv 90/219/ · direktiv 2009/41/.

Enligt fördraget skall gemenskapens åtgärder i miljöfrågor grundas på principen om förebyggande verksamhet och ha som mål att bevara, skydda och förbättra miljön och att skydda människors hälsa.

I rådets resolution av den 19 oktober 1987(4) om Europeiska gemenskapens fjärde åtgärdsprogram för miljön slås fast att åtgärder för att utvärdera biotekniken och att utnyttja den på bästa sätt i miljöhänseende är ett av de prioriterade områden som gemenskapens verksamhet skall koncentreras på.

Bioteknikens utveckling bidrar till medlemsstaternas ekonomiska expansion. Detta innebär att genetiskt modifierade mikroorganismer kommer att användas i verksamheter av skilda slag och av varierande omfattning.

Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer bör ske på ett sådant sätt att deras möjliga negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön begränsas och att vederbörlig uppmärksamhet ägnas olycksförebyggande åtgärder och avfallskontroll.

Om mikroorganismer vid innesluten användning släpps ut i miljön i en medlemsstat, kan de föröka sig och spridas över nationsgränserna och därigenom påverka andra medlemsstater.

För att få till stånd en säker utveckling av biotekniken inom hela gemenskapen är det nödvändigt att vidta gemensamma åtgärder för att utvärdera och reducera de potentiella risker som uppstår i alla verksamheter som innefattar innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och att fastställa lämpliga villkor för användningen.

Den exakta arten och omfattningen av de risker som är förknippade med genetiskt modifierade mikroorganismer är ännu inte fullständigt känd, och risken i fråga måste bedömas från fall till fall. För att kunna bedöma riskerna för människors hälsa och miljön är det nödvändigt att fastställa kriterier för riskbedömningen.

Genetiskt modifierade mikroorganismer bör klassificeras efter de risker de utgör. För detta ändamål bör kriterier utformas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamheter i vilka farligare genetiskt modifierade mikroorganismer används.

Lämpliga inneslutningsåtgärder bör vidtas under verksamhetens olika skeden för att kontrollera utsläpp och förhindra olyckor.

Var och en som för första gången börjar verksamhet med genetiskt modifierade mikroorganismer i en anläggning bör anmäla detta till den behöriga myndigheten, så att denna kan förvissa sig om att den föreslagna anläggningen är lämplig för att bedriva verksamheten på ett sätt som inte utgör någon fara för människors hälsa och miljön.

Det är också nödvändigt att fastställa lämpliga förfaranden för anmälan i varje enskilt fall av särskilda verksamheter som innefattar innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, med beaktande graden av risk i fråga.

Vid verksamheter som innebär hög risk bör tillstånd av den behöriga myndigheten krävas.

Det kan vara lämpligt att samråda med allmänheten om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att informera alla som kan komma att beröras av olyckor om alla säkerhetsfrågor.

Beredskapsplaner bör fastställas för effektivt ingripande vid olyckor.

Om en olycka inträffar, bör användaren genast underrätta den behöriga myndigheten och meddela all nödvändig information för att olyckans omfattning skall kunna fastställas och lämpliga åtgärder vidtas.

Det är lämpligt att kommissionen i samråd med medlemsstaterna fastställer regler för utbyte av information om olyckor och att kommissionen upprättar ett register över sådana olyckor.

Den inneslutna användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer bör övervakas inom hela gemenskapen, och för detta ändamål bör medlemsstaterna förse kommissionen med viss information.

En kommitté bör tillsättas för att bistå kommissionen i frågor som gäller genomförandet av detta direktiv och dess anpassning till teknisk utveckling.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 130s i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

Enligt fördraget skall gemenskapens åtgärder i miljöfrågor grundas på principen om förebyggande verksamhet och ha som mål att bevara, skydda och förbättra miljön och att skydda människors hälsa.

I rådets resolution av den 19 oktober 1987 om Europeiska gemenskapens fjärde åtgärdsprogram för miljön slås fast att åtgärder för att utvärdera biotekniken och att utnyttja den på bästa sätt i miljöhänseende är ett av de prioriterade områden som gemenskapens verksamhet skall koncentreras på.

Bioteknikens utveckling bidrar till medlemsstaternas ekonomiska expansion. Detta innebär att genetiskt modifierade mikroorganismer kommer att användas i verksamheter av skilda slag och av varierande omfattning.

Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer bör ske på ett sådant sätt att deras möjliga negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön begränsas och att vederbörlig uppmärksamhet ägnas olycksförebyggande åtgärder och avfallskontroll.

Om mikroorganismer vid innesluten användning släpps ut i miljön i en medlemsstat, kan de föröka sig och spridas över nationsgränserna och därigenom påverka andra medlemsstater.

För att få till stånd en säker utveckling av biotekniken inom hela gemenskapen är det nödvändigt att vidta gemensamma åtgärder för att utvärdera och reducera de potentiella risker som uppstår i alla verksamheter som innefattar innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och att fastställa lämpliga villkor för användningen.

Den exakta arten och omfattningen av de risker som är förknippade med genetiskt modifierade mikroorganismer är ännu inte fullständigt känd, och risken i fråga måste bedömas från fall till fall. För att kunna bedöma riskerna för människors hälsa och miljön är det nödvändigt att fastställa kriterier för riskbedömningen.

Genetiskt modifierade mikroorganismer bör klassificeras efter de risker de utgör. För detta ändamål bör kriterier utformas. Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamheter i vilka farligare genetiskt modifierade mikroorganismer används.

Lämpliga inneslutningsåtgärder bör vidtas under verksamhetens olika skeden för att kontrollera utsläpp och förhindra olyckor.

Var och en som för första gången börjar verksamhet med genetiskt modifierade mikroorganismer i en anläggning bör anmäla detta till den behöriga myndigheten, så att denna kan förvissa sig om att den föreslagna anläggningen är lämplig för att bedriva verksamheten på ett sätt som inte utgör någon fara för människors hälsa och miljön.

Det är också nödvändigt att fastställa lämpliga förfaranden för anmälan i varje enskilt fall av särskilda verksamheter som innefattar innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, med beaktande graden av risk i fråga.

Vid verksamheter som innebär hög risk bör tillstånd av den behöriga myndigheten krävas.

Det kan vara lämpligt att samråda med allmänheten om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att informera alla som kan komma att beröras av olyckor om alla säkerhetsfrågor.

Beredskapsplaner bör fastställas för effektivt ingripande vid olyckor.

Om en olycka inträffar, bör användaren genast underrätta den behöriga myndigheten och meddela all nödvändig information för att olyckans omfattning skall kunna fastställas och lämpliga åtgärder vidtas.

Det är lämpligt att kommissionen i samråd med medlemsstaterna fastställer regler för utbyte av information om olyckor och att kommissionen upprättar ett register över sådana olyckor.

Den inneslutna användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer bör övervakas inom hela gemenskapen, och för detta ändamål bör medlemsstaterna förse kommissionen med viss information.

En kommitté bör tillsättas för att bistå kommissionen i frågor som gäller genomförandet av detta direktiv och dess anpassning till teknisk utveckling.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/.

I detta direktiv fastställs gemensamma åtgärder för den inneslutna användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer i syfte att skydda människors hälsa och miljön.

Artikel2¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/, direktiv 98/81/ och rättelse till direktiv 1998/81/EU.

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) mikroorganism: varje mikrobiologisk enhet, cellulär eller icke-cellulär, som kan föröka sig eller överföra genetiskt material, inbegripet virus, viroider samt cellkulturer av djur och växter.

b) genetiskt modifierad mikroorganism: en mikroorganism vars genetiska material har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt vid parning och/eller naturlig rekombination. Inom ramen för denna definition

i) anses genetisk modifiering inträffa åtminstone vid tillämpning av de metoder som anges i bilaga I del A,

ii) anses de metoder som anges i bilaga I del B inte leda till genetisk modifiering.

c) innesluten användning: varje verksamhet där mikroorganismer modifieras genetiskt eller där man odlar, förvarar, transporterar, destruerar, blir kvitt eller på annat sätt använder sådana GMM och där specifika inneslutningsåtgärder används för att begränsa dessa mikroorganismers kontakt med allmänheten och miljön och för att åstadkomma en hög grad av säkerhet för de senare.

d) olycka: varje händelse som innebär ett betydande och oavsiktligt utsläpp av GMM vid innesluten användning och som kan innebära omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa eller för miljön.

e) användare: varje fysisk eller juridisk person som är ansvarig för innesluten användning av GMM.

f) anmälan: överlämnandet av handlingar med erforderliga uppgifter till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat.

Artikel3¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Utan att det påverkar artikel 5.1 skall detta direktiv inte omfatta fall

där genetisk modifiering åstadkommes med användning av de tekniker/metoder som förtecknas i bilaga II del A, eller

där de inneslutna användningarna omfattar endast sådana typer av GMM som uppfyller kriterierna i bilaga II del B, där det slås fast att de är säkra för människors hälsa och miljön. Dessa typer av GMM skall förtecknas i bilaga II del C.

Artikel4¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Artikel 5.3 och 5.6 och artiklarna 6-12 skall inte gälla transport av GMM på landväg, järnväg eller inre vattenväg, till havs eller med flyg.

Detta direktiv skall inte gälla förvaring, odling, transport, destruktion, kvittblivning eller användning av GMM som har släppts ut på marknaden i enlighet med direktiv 90/220/EEG av den 23 april 1990) eller enligt annan gemenskapslagstiftning som innehåller föreskrifter om en särskild miljöriskbedömning som liknar den som föreskrivs i det nämnda direktivet, förutsatt att den inneslutna användningen sker i enlighet med de eventuella villkoren för tillstånd till att mikroorganismerna släpps ut på marknaden.

Artikel5¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Medlemsstaterna skall se till att alla lämpliga åtgärder vidtas för att undvika sådana negativa effekter på människors hälsa och miljön som kan uppstå vid innesluten användning av GMM.

2. I detta syfte skall användaren utföra en bedömning av de inneslutna användningarna med avseende på de risker för människors hälsa och för miljön som de kan ge upphov till, och därvid åtminstone använda sig av de faktorer för bedömning och det förfarande som anges i bilaga III del A och III del B.

3. En sådan bedömning, som skall ske med tillämpning av det förfarande som anges i bilaga III, skall leda till att de inneslutna användningarna slutligt indelas i fyra klasser och detta skall resultera i några av följande inneslutningsnivåer enligt artikel 6:

Klass 1: Verksamhet utan eller med försumbar risk, dvs. verksamhet för vilken inneslutning på nivå 1 är lämplig för att skydda människors hälsa och miljön.

Klass 2: Verksamhet med låg risk, dvs. verksamhet för vilken inneslutning på nivå 2 är lämplig för att skydda människors hälsa och miljön.

Klass 3: Verksamhet med måttlig risk, dvs. verksamhet för vilken inneslutning på nivå 3 är lämplig för att skydda människors hälsa och miljön.

Klass 4: Verksamhet med hög risk, dvs. verksamhet för vilken inneslutning på nivå 4 är lämplig för att skydda människors hälsa och miljön.

4. Om det föreligger tveksamhet om vilken klass som är lämplig för den planerade inneslutna användningen skall de strängare skyddsåtgärderna tillämpas, om det inte tillräckligt klart och med den behöriga myndighetens samtycke kan visas att en tillämpning av mindre stränga åtgärder är motiverad.

5. Vid den bedömning som avses i punkt 2 skall hänsyn särskilt tas till frågan om kvittblivning. Vid behov skall nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas för att skydda människors hälsa och miljön.

6. En dokumentation över den bedömning som avses i punkt 2 skall förvaras av användaren och i lämplig form tillhandahållas den behöriga myndigheten som en del av anmälan enligt artiklarna 7, 9 och 10 eller på begäran.

Artikel6¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Användaren skall, utom i den utsträckning som punkt 2 i bilaga IV medger tillämpning av andra åtgärder, tillämpa allmänna principer och sådana lämpliga inneslutningsåtgärder och andra skyddsåtgärder som anges i bilaga IV och som motsvarar inneslutningsklassen så att exponeringen för GMM på arbetsplatsen och i miljön hålls på lägsta möjliga nivå och så att hög säkerhetsnivå säkerställs.

2. Bedömningen enligt artikel 5.2 och tillämpade inneslutningsåtgärder och andra skyddsåtgärder skall ses över regelbundet, och omedelbart

a) om de tillämpade inneslutningsåtgärderna inte längre är adekvata eller klassen för de inneslutna användningarna inte längre är den riktiga, eller

b) om det finns anledning att misstänka att bedömningen inte längre är adekvat mot bakgrund av ny vetenskaplig och teknisk kunskap.

Artikel7¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

När en anläggning för första gången skall tas i bruk för innesluten användning skall användaren vara skyldig att, innan denna användning påbörjas, till de behöriga myndigheterna lämna in en anmälan som innehåller åtminstone de uppgifter som förtecknas i bilaga V del A.

Artikel8¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Efter den anmälan som avses i artikel 7 får senare innesluten användning enligt klass 1 påbörjas utan vidare anmälan. Användare av GMM i inneslutna användningar enligt klass 1 skall vara skyldiga att förvara dokumentation över varje bedömning som avses i artikel 5.6, och dokumentationen skall på begäran tillhandahållas den behöriga myndigheten.

Artikel9¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. För den första inneslutna användningen och för senare inneslutna användningar enligt klass 2 i en anläggning som anmälts i enlighet med artikel 7 skall en anmälan som inehåller de uppgifter som förtecknas i bilaga V del B lämnas in.

2. Om anläggningen tidigare har anmälts för innesluten användning enligt klass 2 eller högre klass och eventuella därmed sammanhängande villkor för tillstånd har uppfyllts, får den inneslutna användningen enligt klass 2 påbörjas omedelbart efter den nya anmälan.

3. Om anläggningen inte tidigare har anmälts för innesluten användning enligt klass 2 eller högre klass, får, om den behöriga myndigheten inte anger annat, innesluten användning enligt klass 2 påbörjas 45 dagar efter det att anmälan enligt punkt 1 har lämnats in, eller tidigare efter samtycke av den behörige myndigheten.

Artikel10¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. För den första inneslutna användningen och för senare inneslutna användningar enligt klass 3 eller klass 4 i en anläggning som anmälts enligt artikel 7 skall en anmälan som innehåller de uppgifter som förtecknas i bilaga V del C lämnas in.

2. En innesluten användning enligt klass 3 eller högre klass får inte påbörjas utan skriftligt tillstånd på förhand från den behöriga myndigheten

a) senast 45 dagar efter det att den nya anmälan lämnades in, om fråga är om en anläggning som tidigare har anmälts för innesluten användning enligt klass 3 eller högre klass och eventuella därmed sammanhängande villkor för tillstånd har uppfyllts för samma klass eller en högre klass än den inneslutna användning, som avses att påbörjas,

b) i andra fall senast 90 dagar efter det att anmälan lämnades in.

Artikel11¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Medlemsstaterna skall utse den eller de myndigheter skall som vara behöriga att genomföra de åtgärder som medlemsstaterna beslutar om med tillämpning av detta direktiv och att behandla de anmälningar som avses i artiklarna 7, 9 och 10.

2. De behöriga myndigheterna skall undersöka om anmälningarna överensstämmer med kraven i detta direktiv, om de lämnade uppgifterna är riktiga och fullständiga, om bedömningen enligt artikel 5.2 och klassificeringen av den inneslutna användningen är riktiga och, när det är lämpligt, om inneslutningsåtgärderna och de andra skyddsåtgärderna, avfallshanteringen och skydds- och beredskapsåtgärderna är adekvata.

3. Vid behov får den behöriga myndigheten

a) uppmana användaren att tillhandahålla ytterligare uppgifter eller att ändra villkoren för den planerade inneslutna användningen eller att ändra klassificieringen för den eller de inneslutna användningarna. I detta fall får den behöriga myndigheten kräva att den planerade inneslutna användningen inte påbörjas, eller att den, om den har påbörjats, avbryts eller avslutas, tills den behöriga myndigheten har lämnat sitt godkännande på grundval av de ytterligare uppgifter som den erhållit eller de ändrade villkoren för den inneslutna användningen,

b) begränsa den tid för vilken den inneslutna användningen tillåts eller låta den omfattas av särskilda villkor.

4. Vid beräkning av de tidsperioder som anges i artiklarna 9 och 10 skall inte den tid beaktas under vilken den behöriga myndigheten

väntar på sådana ytterligare uppgifter som den kan ha begärt av anmälaren i enlighet med punkt 3 a, eller

genomför förfrågningar hos eller samråd med allmänheten enligt artikel 13.

Artikel12¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Om användaren får kännedom om nya relevanta uppgifter eller ändrar den inneslutna användningen på ett sätt som påtagligt kan påverka riskerna med denna användning, skall den behöriga myndigheten underrättas om detta snarast möjligt och den anmälan som lämnats in enligt artiklarna 7, 9 och 10 ändras.

Om den behöriga myndigheten senare erhåller information som kan få påtagliga konsekvenser för riskerna med den inneslutna användningen, får den behöriga myndigheten begära att användaren ändrar villkoren för eller avbryter eller avslutar den inneslutna användningen.

Artikel13¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Om en medlemsstat anser det lämpligt kan den föreskriva att samråd skall ske med allmänheten i frågor som rör den planerade inneslutna användningen, utan att detta påverkar artikel 19.

Artikel14¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

De behöriga myndigheterna skall innan en innesluten användning påbörjas se till att

a) en beredskapsplan upprättas för inneslutna användningar som — om inneslutningsåtgärderna inte fungerar — kan medföra omedelbar eller fördröjd allvarlig fara för människor utanför anläggningen och/eller för miljön, om inte en sådan beredskapsplan har upprättats enligt annan gemenskapslagstiftning,

b) de organ och myndigheter som kan påverkas av en olycka, på lämpligt sätt och utan att själva behöva begära detta, får information om sådana skyddsåtgärder. Informationen skall uppdateras med lämpliga mellanrum. Den skall också vara allmänt tillgänglig.

De berörda medlemsstaterna skall samtidigt göra samma information som sprids bland deras egna medborgare tillgänglig för andra berörda medlemsstater, så att detta kan tjäna som grundval för allt nödvändigt samråd inom ramen för deras bilaterala relationer.

Artikel15¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att användaren, i händelse av olycka, är skyldig att omedelbart underrätta den behöriga myndighet som anges i artikel 11 och lämna följande uppgifter:

Omständigheterna kring olyckan.

Identitet och mängd av de berörda GMM.

Alla uppgifter som är nödvändiga för att bedöma olyckans effekter på människors hälsa och på miljön.

Vilka åtgärder som vidtagits.

2. När uppgifter lämnas enligt punkt 1, skall medlemsstaterna vara skyldiga att

se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas och omedelbart varna alla medlemsstater som kan påverkas av olyckan,

om möjligt samla in de uppgifter som är nödvändiga för en fullständig analys av olyckan och, om så är lämpligt, utfärda rekommendationer för att liknande olyckor skall kunna undvikas i framtiden och deras effekter begränsas.

Artikel16¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Medlemsstaterna skall vara skyldiga att

a) samråda med andra medlemsstater som kan påverkas i händelse av en olycka om det genomförande av beredskapsplaner som planeras,

b) snarast möjligt underrätta kommissionen om varje olycka inom detta direktivs räckvidd och härvid tillhandahålla detaljerade uppgifter om omständigheterna vid olyckan, identiteten och mängden berörda GMM, de motåtgärder som vidtagits och den verkan de haft samt en analys av olyckan med rekommendationer för att begränsa dess effekter och undvika liknande olyckor i famtiden.

2. Kommissionen skall i samråd med medlemsstaterna lägga fast ett förfarande för utbyte av information enligt punkt 1. Kommissionen skall också upprätta och för medlemsstaterna hålla tillgängligt ett register över olyckor som har inträffat inom detta direktivs räckvidd, inklusive en analys av orsakerna till olyckorna, vunnen erfarenhet och vilka åtgärder som har vidtagits för att undvika liknande olyckor i framtiden.

Artikel17¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/.

Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndigheten företar inspektioner och andra kontrollåtgärder för att säkerställa att användaren följer detta direktiv.

Artikel18¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Medlemsstaterna skall vid slutet av varje år till kommissionen sända en sammanfattande rapport om de inneslutna användningar enligt klasserna 3 och 4 som under det året anmälts enligt artikel 10, med beskrivning av den eller de inneslutna användningarna samt syftet och riskerna med dem.

2. Med början den 5 juni 2003 skall medlemsstaterna vart tredje år till kommissionen sända en sammanfattande rapport om sina erfarenheter av tillämpningen av detta direktiv.

3. Med början den 5 juni 2004 skall kommissionen vart tredje år offentliggöra en sammanfattning av de rapporter som avses i punkt 2.

4. Kommissionen får offentliggöra allmän statistisk information om genomförandet av detta direktiv och tillhörande frågor, förutsatt att inga uppgifter ingår som kan skada användarens situation från konkurrenssynpunkt.

Artikel19¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

1. Om utlämnandet av uppgifterna i en anmälan enligt detta direktiv rör någon eller några av punkterna i artikel 3.2 i rådets direktiv 90/313/EEG av den 7 juni 1990 om rätt att ta del av miljöinformation får anmälaren ange vilka av dem som bör behandlas konfidentiellt. I sådana fall måste kontrollerbara skäl ges.

2. Efter samråd med anmälaren skall den behöriga myndigheten besluta vilka uppgifter som skall vara konfidentiella och den skall underrätta anmälaren om sitt beslut.

3. Följande uppgifter får inte i något fall hållas konfidentiella, om de lämnats in enligt artiklarna 7, 9 eller 10:

De allmänna egenskaperna hos de genetiskt modifierade mikroorganismerna, anmälarens namn och adress och platsen för användningen.

Klass för innesluten användning och åtgärder för inneslutning.

Utvärderingen av de effekter som kan förutses, särskilt skadliga effekter för människors hälsa och för miljön.

4. Kommissionen och de behöriga myndigheterna får inte till tredje part lämna ut uppgifter som enligt punkt 2 skall vara konfidentiella och som anmälts eller på annat sätt tillhandahållits enligt detta direktiv och skall skydda de immateriella rättigheter som är knutna till de uppgifter som mottas.

5. Om anmälaren återkallar sin anmälan, oavsett skäl, skall den behöriga myndigheten respektera de lämnade uppgifternas konfidentiella karaktär.

Artikel20¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Beslut om ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilaga II del A och bilagorna III—V till den tekniska utvecklingen samt för att anpassa bilaga II del C skall fattas i enlighet med det förfrande som anges i artikel 21.

Artikel20a¶

Införd genom direktiv 2009/41/ och direktiv 98/81/.

Före den 5 december 2000 skall bilaga II del B som innehåller en förteckning över kriterierna för att införa typer av GMM i bilaga II del C antas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Ändringar i bilaga II del B skall antas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel21¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/ och förordning (EG) nr 1882/2003.

1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté.

2. När det hänvisas till denna artikel skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel22¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 23 oktober 1991. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel23¶

Ändrad genom direktiv 2009/41/.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

DEL A

De metoder för genetisk modifiering som avses i artikel 2 b i är bland annat

1) rekombinanta nukleinsyra-tekniker som innefattar bildande av nya kombinationer av ärftligt material genom att nukleinsyramolekyler framställda utanför en organism förs in i något virus, någon bakterieplasmid eller något annat vektorsystem och inkorporeras i en värdorganism i vilken de inte förekommer naturligt men där de kan fortsätta att förökas,

2) metoder som innebär direkt införande i en mikroorganism av ärftligt material som beretts utanför mikroorganismen, bland annat mikroinjektion, makroinjektion och mikroinkapsling,

3) cellfusion och hybridiseringstekniker som innebär att levande celler med nya kombinationer av ärftligt genetiskt material bildas genom fusion av två eller flera celler på ett sätt som inte förekommer naturligt.

DEL B

Metoder som avses i artikel 2 b ii och som inte anses medföra genetisk modifiering, förutsatt att de inte omfattar användning av rekombinanta nukleinsyramolekyler eller GMM framställda med andra tekniker/metoder än de som inte skall omfattas av del A i bilaga II, är följande:

1) Befruktning in vitro.

2) Naturliga processer, såsom konjugation, transduktion, transformering.

3) Polyploid induktion.

BILAGA II

DEL A

Tekniker eller metoder för genetisk modifiering som producerar mikroorganismer som inte skall omfattas av direktivet, förutsatt att de inte inbegriper användning av rekombinanta nukleinsyramolekyler eller andra GMM än de som framställs genom en eller flera av de nedan förtecknade teknikerna/metoderna:

1) Mutagenes.

2) Cellfusion (inklusive protoplastfusion) av prokaryota arter som utväxlar genetiskt material genom kända fysiologiska processer.

3) Cellfusion (inklusive protoplastfusion) av celler av eukaryota arter, inklusive framställning av hybridomceller och fusioner av växtceller.

4) Självkloning, som består i att nukleinsyrasekvenser avlägsnas från en cell i en organism som kan, men inte behöver följas av återinföring av hela eller del av nukleinsyran (eller en syntetisk motsvarighet) med eller utan föregående enzymatiska eller mekaniska steg i celler av samma arter eller i celler av fylogenetiskt nära besläktade arter, som kan utväxla genetiskt material genom naturliga fysiologiska processer, där det är osannolikt att den mikroorganism som produceras framkallar sjukdomar på människor, djur eller växter. Självklonin kan inkludera användning av rekombinanta vektorer som under längre tid visat sig innebära säker användning i de enskilda mikroorganismerna.

DEL B

Kriterier för att fastställa om en genetiskt modifierad mikroorganism (GMM) är ofarlig för människors hälsa och för miljön

I denna bilaga redogörs i detalj för vilka kriterier som skall uppfyllas när det fastställs huruvida olika typer av GMM utgör ett hot mot människors hälsa och miljön, och huruvida de lämpligen kan tas med i del C. Bilagan skall kompletteras med riktlinjenoter som skall ge ledning för att underlätta tillämpningen av dessa kriterier och som skall sammanställas och vid behov anpassas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21.2.

1. INLEDNING

De typer av genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) som tagits med i förteckningen i del C i enlighet med det förfarande som avses i artikel 21 undantas från bestämmelserna i detta direktiv. GMM kommer att tas med i förteckningen efter prövning i varje enskilt fall, och undantaget kommer endast att avse entydigt identifierade GMM. Detta undantag är endast tillämpligt när GMM används under de villkor för innesluten användning som definieras i artikel 2 c och är inte tillämpligt i fråga om avsiktlig utsättning av GMM. För att en GMM skall tas med i förteckningen i del C måste det kunna visas att den uppfyller nedanstående kriterier.

2. ALLMÄNNA KRITERIER

2.1 Verifiering av stammarnas identitet

Stammens identitet måste fastställas exakt, och den genetiska modifieringen måste vara känd och verifierad.

2.2 Säkerheten måste vara dokumenterad och allmänt vedertagen

Dokumenterade bevis för organismens säkerhet skall tillhandahållas.

2.3 Genetisk stabilitet

Om säkerheten kan hotas av genetisk instabilitet skall det visas att organismen är genetiskt stabil.

3. SÄRSKILDA KRITERIER

3.1 Icke sjukdomsframkallande

GMM skall inte kunna leda till sjukdom eller skada hos friska människor, växter eller djur. Sjukdomsframkallande förmåga omfattar både toxicitet och allergiframkallande förmåga, och i GMM skall följaktligen även vara:

3.1.1 Icke-toxinproducerande

GMM skall inte medföra ökad toxicitet som följd av den genetiska modifieringen, och skall inte heller uppvisa toxigena egenskaper.

3.1.2 Icke-allergiframkallande

GMM skall inte leda till ökad allergiframkallande förmåga till följd av den genetiska modifieringen, och inte heller vara ett vedertaget allergen som exempelvis har en allergiframkallande förmåga som är jämförbar med den hos de mikroorganismer som anges i rådets direktiv 93/88/EEG av den 12 oktober 1993 om ändring av direktiv 90/679/EEG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agenser i arbetet.

3.2 Inga skadliga utifrån tillkommande agenser

GMM skall inte åtföljas av eller innehålla kända, utifrån tillkommande agenser som andra aktiva eller latenta mikroorganismer och som kan skada människors hälsa eller miljön.

3.3 Överföring av genetiskt material

Det modifierade genetiska materialet får inte kunna vålla skada om det överförs, och dess självöverförings- och överföringsfrekvens får inte heller vara högre än för andra gener i mottagar- eller moderorganismen.

3.4 Miljösäkerhet vid väsentliga oavsiktliga utsläpp

GMM får inte framkalla vare sig omedelbara eller fördröjda negativa miljöeffekter vid olyckor som medför betydande oavsiktliga utsläpp av organismen.

GMM som inte uppfyller dessa kriterier kommer inte att anses vara lämpliga att införas i del C.

Vägledande kommentarer för att komplettera del B av bilaga II till direktiv 90/219/EEG

INLEDNING

En viss typ av GMM kan endast anses vara lämplig att tas med i bilaga II, del C om både de allmänna och de särskilda kriterier som anges i bilaga II, del B är uppfyllda.

Alla GMM som tas med i bilaga IIC kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning tillsammans med uppgifter om egenskaper med vilka de lämpligen kan identifieras, eller referenskällor för dessa GMM. När det avgörs huruvida en viss typ av GMM lämpar sig för införande i bilaga II, del C skall man ta hänsyn till organismens samtliga komponenter och, i förekommande fall, det förfarande som använts för att konstruera organismen. Det bör noteras att även om alla aspekter måste beaktas, så är det endast den genetiskt modifierade mikroorganismens egenskaper som kommer att bedömas utgående från kriterierna i bilaga II, del B. Om organismens samtliga komponenter beaktas enskilt och bedöms vara säkra är det sannolikt att den berörda genetiskt modifierade mikroorganismen kommer att uppfylla säkerhetskriterierna. Detta får dock inte förutsättas, utan måste undersökas i detalj.

Om GMM framställs som mellanled i framställningen av en slutgiltig GMM bör dessa mellanled också bedömas utifrån kriterierna i bilaga II, del B, varje typ för sig, för att kunna undantas och på så sätt faktiskt göra ett undantag för hela den inneslutna användningen godtagbar. Medlemsstaterna skall sörja för att nedanstående riktlinjer används, dels av användarna så att de lättare kan uppfylla dessa kriterier när de sammanställer de handlingar som är nödvändiga för att man skall kunna bedöma om en typ av GMM som skall upptas i del C av bilaga II är ofarlig för människors hälsa och för miljön, dels av de behöriga nationella myndigheterna när dessa bedömer huruvida kriterierna uppfylls.

Handlingarna bör inkludera detaljerade och konkreta bevis för att göra det möjligt för medlemsstaterna att avgöra om uttalandena avseende säkerheten för GMM vad gäller kriterierna är berättigade. Ett försiktigt tillvägagångssätt bör antas i de fall det råder vetenskaplig osäkerhet, och endast då det finns övertygande bevis för att kriterierna har uppfyllts kommer GMM att övervägas för undantag.

Den behöriga nationella myndighet som tar emot dessa handlingar skall, efter att ha kontrollerat att kriterierna uppfylls, vidarebefordra handlingarna till kommissionen. Kommissionen skall sedan, i samråd med den kommitté som inrättats enligt artikel 21 i direktivet, besluta huruvida den aktuella organismen skall upptas i bilaga II, del C. Definitioner av de uttryck som används finns i bilaga 1.

1. ALLMÄNNA KRITERIER

1.1 Verifiering av stammarnas identitet

Stammarnas identitet skall fastställas och styrkas, och vektorer och inserter skall beskrivas med avseende på struktur och funktion så som den kommer att vara i den slutgiltiga GMM. En detaljerad redogörelse för stammens historia (inbegripet en redogörelse för de genetiska modifieringarna) är värdefull information vid en riskbedömning. De taxonomiska förhållandena till nära besläktade, kända skadliga mikroorganismer bör vara kartlagda, eftersom detta kan ge viktiga upplysningar om tänkbara skadliga egenskaper som normalt sett inte uttrycks, men som till följd av den genetiska modifikationen kan komma att uttryckas. Eukaryota celler och vävnadskulturer skall genomgå identitetskontroll i enlighet med internationell klassifikation (ATCC eller motsvarande).

Den relevanta litteraturen (t.ex. Bergey’s Manual of Determinative Bacteriology, vetenskapliga uppsatser och tidskrifter eller information från de företag som tillhandahåller DNA) bör granskas eftersom man där kan hitta uppgifter om historia, säkerhetsdata, taxonomiska detaljer samt fenotypiska och genetiska markörer. Kulturbanker och organisationer för kultursamling (t.ex. World Federation of Culture Collections [WFCC], som ger ut World Directory of Collections of Cultures of Microorganisms, eller European Culture Collections Organisation [ECCO]) kan också tillhandahålla viktig information. Man bör dessutom beakta de större europeiska kultursamlingar som har omfattande grupper av mikroorganismer i sin samling. Om det rör sig om en ny isolerad organism eller en stam som ännu inte varit föremål för omfattande undersökningar skall alla frågor som ännu återstår tas upp i de prover som genomförs för att fastställa den genetiskt modifierade mikroorganismens identitet. En sådan situation kan exempelvis uppstå om GMM-stammen avviker märkbart från sin moderstam, t.ex. om den uppkommit genom cellfusion eller genom ett flertal genetiska modifieringar.

När test är nödvändiga för att bekräfta stammens identitet kan testen omfatta morfologi, färgning, elektronmikroskopi, serologi eller biokemiska profiler baserade på förmågan att utnyttja eller bryta ned näringsämnen, isoenzymanalys, protein- och fettsyraprofiler, % G + C, DNA/RNA fingerprints, amplifiering av taxonspecifika DNA-/RNA-sekvenser, gene probing, hybridiseringar med ribosomRNA-specifika DNA-prober och DNA-/RNA-sekvensering. Resultaten av dessa prover skall dokumenteras.

Den gynnsammaste situationen för identifiering av generna i organismen är om hela nukleotidsekvensen är känd för vektorn och inserten. På så sätt kan man redogöra för varje genetisk enhets funktion. Vektorns och insertens storlek skall om möjligt vara begränsad till de genetiska sekvenser som krävs för att utöva den eftersträvade funktionen. Därigenom minskar sannolikheten för att kryptiska funktioner införs och uttrycks, eller att organismen får oönskade egenskaper.

1.2 Dokumenterad och allmänt vedertagen säkerhet

Dokumenterade bevis för att den genetiskt modifierade mikroorganismen är säker vid användning skall tillhandahållas. Detta kan omfatta resultat av tidigare genomförda prover, uppgifter från en litteraturundersökning eller dokumentation om organismens säkerhet. Det bör noteras att en dokumenterad historia av säker användning inte nödvändigtvis räcker för att fastställa säkerheten, i synnerhet om GMM av säkerhetsskäl har använts under strikt kontrollerade former.

Dokumenterade bevis för fastställd säkerhet hos mottagar- eller moderstammen kommer att vara en viktig bidragande faktor när det gäller att avgöra om en GMM uppfyller dessa krav. GMM kan dock uppvisa betydande avvikelser från moderorganismen, och dessa kan påverka säkerheten och måste därför undersökas. Särskild omsorg krävs om den genetiska modifieringen syftade till att avlägsna en skadlig eller sjukdomsframkallande egenskap hos mottagar- eller moderstammen. I sådana fall skall entydiga, dokumenterade bevis för att de skadliga eller potentiellt skadliga egenskaperna verkligen avlägsnats med framgång läggas fram. Om inga uppgifter föreligger för den berörda mottagar- eller moderstammen kan det vara möjligt att använda uppgifter som samlats in för arten i fråga. Dessa uppgifter, som skall styrkas med en litteraturöversikt och taxonomiska undersökningar av stamvariationerna inom arten, kan utgöra bevis för den berörda mottagar- eller moderstammens säkerhet.

Om det saknas uppgifter för att bevisa säkerheten måste lämpliga prover genomföras för att fastställa om GMM är säker.

1.3 Genetisk stabilitet

Den genetiska modifieringen får inte göra GMM stabilare än den icke modifierade mikroorganismen i miljön om detta kan leda till skador.

Om bristande stabilitet hos den genetiska modifieringen kan ha negativa inverkningar på säkerheten skall bevis för organismens stabilitet föreläggas. Detta gäller särskilt om en funktionsnedsättande mutation genomförts i mikroorganismen för att försvaga skadliga egenskaper.

2. SÄRSKILDA KRITERIER

2.1 Icke-patogena

GMM får inte vara i stånd att förorsaka sjukdom eller skador hos friska människor, växter eller djur under normala förhållanden eller till följd av rimligen förutsägbara incidenter, som t.ex skador genom nålstick, oavsiktlig förtäring, exponering för aerosol eller utsläpp som leder till exponering via miljön. Där det finns en ökad sannolikhet att personer med nedsatt immunförsvar exponeras för GMM, t.ex. där GMM används i en klinisk miljö, bör de eventuella effekterna av en sådan exponering beaktas då den övergripande säkerheten av den GMM utvärderas.

De litteraturöversikter och den bakgrundsinformation som sammanställs för de allmänna kriterierna bör redan innehålla en stor del av de upplysningar som krävs här. Historiska uppgifter om hantering och säkerhet för arterna och för nära besläktade stammar skall undersökas. Dessutom bör listor över human-, djur- och växtpatogener granskas.

Eukaryota virusvektorer som skall tas med i bilaga IIC får inte framkalla skadliga effekter på människors hälsa eller miljön. Deras ursprung bör vara känt, liksom mekanismerna för att försvaga dem samt de berörda egenskapernas stabilitet. När så är möjligt bör förekomsten av sådana egenskaper hos virus bekräftas före och efter det att modifieringen genomförs. Om sådana vektorer används bör endast deletionsmutationer användas. Det är även möjligt att använda konstruktioner i vilka man använder DNA- eller RNA-vektorer som är derivat av virus från cellkulturer där inga smittfarliga virus är iblandade eller kan uppkomma.

Det kan anses osannolikt att icke-virulenta stammar av arter av vedertagna patogener, t.ex. levande human- och djurvaccin, kan leda till sjukdom, och dessa kan därför uppfylla säkerhetskriterierna för bilaga IIB under förutsättning att

1) det föreligger en dokumenterad historia av säker användning för den icke-virulenta stammen och att den inte har skadliga effekter på människors, djurs eller växters hälsa (litteraturöversikt), eller

2) stammen stabilt saknar det genetiska material som avgör virulens eller uppvisar stabila mutationer som bevisligen tillräckligt minskar virulensen (patogenestest, genetisk granskning – genprober, fag- och plasmidspårning, restriktionsenzymanalys, sekvensering, proteinprober) och för vilka det föreligger fullgoda bevis för att de inte utgör någon risk. Risken för att effekterna av deletioner eller mutationer omintetgörs av senare genöverföringar bör beaktas.

Om de begärda uppgifterna inte kan erhållas genom litteraturöversikt och taxonomiska undersökningar bör patogenestest som lämpar sig för den berörda mikroorganismen genomföras. Sådana test kan genomföras på GMM, men i somliga fall kan det vara lämpligt att genomföra dem på mottagar- eller moderstammen. Om GMM skiljer sig påtagligt från sina moderorganismer är det viktigt att undvika att dra felaktiga slutsatser om huruvida organismen är patogen.

Exempel på mottagar- eller moderstammar av mikroorganismer som kan användas för framställning av GMM som kan anses lämpa sig för att tas upp i bilaga II, del C, omfattar följande:

Adekvat handikappade derivat av bakteriestammar, t.ex. Escherichia coli K12 eller Staphylococcus aureus 83254 vars tillväxt och överlevnad beror på tillförseln av näringsämnen som inte förekommer i människor eller i miljön utanför kulturmediet, t.ex. att de behöver tillsats av diaminopimelinsyra respektive tymin, dvs. auxotrofi.

Eukaryotiska cell- och vävnadskultursystem (växter eller djur, inbegripet däggdjur) kan anses vara adekvat handikappade värdar. GMM som grundar sig på sådana celler bör uppfylla de övriga kriterier som anges här (de får t.ex. inte innehålla skadliga, utifrån tillkommande agens, och deras vektorer får inte låta sig mobiliseras).

Stammar av icke-patogena, naturligt förekommande värdar kan ha ytterst specialiserade ekologiska nischer varigenom oavsiktligt utsläppande skulle få minimala miljökonsekvenser, eller de kan ha mycket omfattande godartad förekomst, så att oavsiktligt utsläppande skulle få minimala konsekvenser för människors, djurs eller växters hälsa. Exempel på sådana värdar är mjölksyrebakterier, rhizobakterier, mycket termofila bakterier och antibiotikaproducerande bakterier eller svampar. Mikroorganismernas genetiska och molekylärbiologiska egenskaper måste vara väl dokumenterade.

Vektorer och inserter, så som de förekommer i den slutliga GMM, får inte innehålla gener som uttrycker aktiva proteiner eller transkript (t.ex. sådana som avgör virulens, eller toxin och liknande) på en nivå eller i en form som gör att den genetiskt modifierade mikroorganismens fenotyp rimligen kan förorsaka sjukdomar hos människor, djur eller växter, eller kan inverka negativt på miljön.

Man bör undvika att använda vektorer eller inserter som innehåller sekvenser som kodar för skadliga egenskaper i vissa mikroorganismer, även om de inte ger GMM en fenotyp som sannolikt kan ge upphov till sjukdomar hos människor, djur eller växter, eller kan inverka negativt på miljön. Man bör också se till att det införda genetiska materialet inte kodar för patogenesdeterminanter som kan ersätta en handikappande mutation som förekommer i moderorganismen.

Mottagar- eller moderorganismen kan påverka vilken fenotyp som uppkommer ur en vektor, och vad som gäller för en värd skall inte automatiskt förutsättas om konstruktionen överförs till en annan värd. En handikappad retrovirusvektor är inte i stånd att producera infektuösa viruspartiklar i bakterier eller de flesta andra cellinjer. Samma vektor skulle dock kunna producera infektuösa viruspartiklar i en packningscellinje, och skulle, beroende på handikappandets art och insertsekvenserna, kunna ge GMM en fenotyp som sannolikt kan vara sjukdomsframkallande.

2.1.1 Icke-toxinproducerande

GMM skall inte producera oväntade toxiner eller uppvisa ökad toxicitet till följd av den genetiska modifieringen. Exempel på mikrobtoxiner är exotoxiner, endotoxiner och mykotoxiner. I detta sammanhang kan en granskning av mottagar- eller moderstammen ge värdefulla upplysningar.

Man bör ta hänsyn till att även om mottagar- eller moderstammen var fri från toxiner så måste det undersökas om det finns någon möjlighet för att en vektor eller insert inför toxiner eller stimulerar toxinbildningen eller upphävandet av en funktion som hämmar toxinbildning. Förekomsten av toxin skall undersökas noggrant, även om en sådan förekomst inte nödvändigtvis innebär att GMM inte kan tas med i bilaga IIC.

2.1.2 Icke-allergiframkallande

Alla mikroorganismer är potentiellt allergiframkallande till en viss grad, men vissa arter är kända allergener och återfinns i rådets direktiv 93/88/EEG och kommissionens direktiv 95/30/EG samt ändringarna av dessa. Det bör undersökas huruvida den berörda genetiskt modifierade mikroorganismen hör till denna särskilda grupp av allergiframkallande mikroorganismer. Till de allergiframkallande beståndsdelarna i en mikroorganism hör bl.a. cellväggar, sporer, naturligt förekommande metaboliska produkter (t.ex. proteolytiska enzymer) samt vissa typer av antibiotika. Om en vektor eller en insert uttrycks i den resulterande GMM får genprodukten inte omfatta biologiska aktiviteter som kan leda till att betydande allergener uppkommer. Det bör noteras att detta kriterium inte kan uttryckas i absoluta värden.

2.2 Inga skadliga utifrån tillkommande agens

GMM skall inte innehålla kända utifrån tillkommande agens som mykoplasma, virus, bakterier, svampar, andra växt- eller djurceller, eller symbionter som kan vålla skada. En möjlighet att undvika detta är att vid konstruktionen av GMM använda mottagar- eller moderstammar som man vet är fria från skadliga utifrån tillkommande agens, men man får inte utgå ifrån att en genetiskt modifierad mikroorganism kommer att vara fri från utifrån tillkommande agens bara för att moderorganismen/-organismerna var det. Nya agens kan ha kommit in i samband med konstruktionen av GMM.

Särskild noggrannhet krävs när man avgör huruvida djurcellkulturer innehåller utifrån tillkommande agens som kan vålla skada, t.ex. lymfocytiskt chorio-meningitus-virus eller mykoplasma som Mycoplasma pneumoniae. Utifrån tillkommande agens kan vara svåra att upptäcka. Man måste därför ta hänsyn till alla tänkbara begränsningar av spårningskapaciteten.

2.3 Överföring av genetiskt material

Det genetiska material som införs i GMM får inte vara överförbart eller mobiliserbart om det kan ge upphov till en skadlig fenotyp i mottagarmikroorganismen.

Vektorn och inserten skall inte överföra några resistensmarkörer till GMM om resistens kan inverka menligt på terapeutiska behandlingar. Förekomsten av sådana markörer skulle inte i sig själv utesluta införandet av GMM i bilaga IIC, men skulle innebära att extra eftertryck skulle läggas på kravet att sådana gener inte får vara mobiliserbara.

Om vektorn utgörs av ett virus, en kosmid eller annan typ av vektor som kommer från ett virus, skall den dessutom göras icke-lysogen om den används som kloningsvektor (t.ex. defekt i cI-lambda-repressorn). Inserten skall inte kunna mobiliseras genom exempelvis förekomsten av överförbara provirussekvenser eller andra funktionellt transponerande sekvenser.

Vissa vektorer som är integrerade i värdkromosomen kan också anses vara icke-mobiliserbara, men måste ändå undersökas från fall till fall, i synnerhet vad gäller förekomsten av mekanismer som kan öka kromosomens rörlighet (t.ex. förekomsten av en kromosomal könsfaktor) eller underlätta transponering till andra replikon i värden.

2.4 Miljösäkerhet vid oavsiktliga utsläpp

Normalt sett kan miljön endast skadas om en GMM kan överleva och dessutom uppvisar skadliga egenskaper. Då skadorna på miljön beaktas bör hänsyn tas till de olika miljöförhållanden som finns i medlemsstaterna och, om så är nödvändigt, bör scenarier för extrema fall övervägas. Uppgifter om tidigare utsläpp (avsiktliga eller andra) och varje därmed förknippad inverkan på miljön bör också tillhandahållas där så är möjligt.

2.4.1 Organismens överlevnad

När det avgörs huruvida en GMM kan väntas påverka miljön negativt eller förorsaka sjukdomar hos växter och djur skall man ta hänsyn till huruvida den genetiskt modifierade organismens förmåga att överleva i miljön kommer att ökas, minskas eller förbli oförändrad genom inverkan av organismens biologiska egenskaper. Om de genetiskt modifierade mikroorganismerna har gjorts biologiskt oförmögna att överleva i miljön kan sådana mikroorganismer inte överleva utanför inneslutningen under någon längre tid, vilket innebär att sannolikheten för att de skall interagera med miljön är begränsad.

När tänkbara negativa miljökonsekvenser bedöms skall man även ta hänsyn till vad som händer med GMM som oavsiktligt kommer in i näringskedjan.

2.4.2 Spridning

För att kunna etablera sig i miljön måste en GMM kunna överleva spridning till en lämplig nisch och vara i stånd att etablera sig där. Spridningsmetoder och sannolikheten för att organismen överlever spridningen bör beaktas. Många mikroorganismer kan t.ex. överleva om de sprids i aerosol och droppar, samt via insekter och maskar.

2.4.3 Organismers etablering i miljön

Möjligheterna till etablering i en viss miljö beror på vilken typ av miljö det är i vilken GMM släpps ut, samt på organismens förmåga att överleva överföringen till den nya miljön. Sannolikheten för att en organism skall kunna etablera sig i en lämplig nisch påverkas av den livsdugliga populationens storlek, nischens storlek och i vilken utsträckning nischer som är lämpliga för arten förekommer. Sannolikheten kommer att variera för varje enskild art. Dessutom kommer organismens känslighet för eller motståndskraft mot biotisk eller abiotisk stress att ha stort inflytande på den genetiskt modifierade mikroorganismens förutsättningar att etablera sig i miljön. Den genetiskt modifierade mikroorganismens överlevnad i miljön under en längre period har att göra med dess förmåga att överleva och anpassa sig till miljöns villkor eller att inleda en tillväxttakt som gör den konkurrenskraftig i miljön. Dessa faktorer kan påverkas av den genetiska modifieringen och av platsen där den integreras. Det finns exempel på genetisk modifiering där det är ytterst osannolikt att de får en sådan verkan, t.ex. följande:

Om genprodukten bidrar till uppkomsten av en sekundär metabolit, som uppstår i slutet av tillväxten, kan detta inte bidra till att tillväxt inleds.

2.4.4 Överföring av genetiskt material

Alltmer information blir nu tillgänglig om överföring av genetiskt material mellan mikroorganismer. Även om GMM har en ytterst begränsad förmåga att överleva så kommer det att vara viktigt att avgöra hur stor sannolikheten är för att det genetiska materialet skall överleva i miljön och överföras till andra organismer, så att det kan vålla skada. Det har visats att överföring av genetiskt material förekommer, exempelvis i experiment i marken (t.ex. i rhizosfärer), i djurs matsmältningskanaler och i vatten, antingen genom konjugation, transduktion eller transformation.

Sannolikheten för överföring av genetiskt material från GMM med låg tillväxtsannolikhet och begränsad överlevnadsförmåga är ytterst ringa. Om GMM inte bär på självöverförande plasmider eller transduktion av fager förekommer kan aktiv överföring praktiskt taget uteslutas. Risken skulle vara ytterst liten om vektorn/inserten inte är självöverförbar och har låg mobiliseringsförmåga.

TILLÄGG 1

Definitioner av termer som används i detta dokument

Utifrån tillkommande agens: andra mikroorganismer, aktiva eller latenta, som existerar vid sidan om eller inuti den avsedda mikroorganismen.

Antigen: varje molekyl som får B-celler att producera en viss antikropp. En molekyl som specifikt kan kännas igen av immunsystemets anpassningsbara element, dvs. av B- eller T-celler, eller av båda.

Allergen: ett antigen som kan sensibilisera enskilda personer så att en överkänslighetsreaktion framkallas hos enskilda individer vid upprepad exponering för allergenet i fråga.

Allergi: omedelbara överkänslighetsreaktioner som uppstår när en IgE-respons riktas mot ett oskadligt antigen, t.ex. en icke-patogen, icke livsduglig bakteriecell. Den därigenom framkallade utsöndringen av farmakologiska mediatorer ur IgE-sensibiliserade mastceller leder till akuta inflammationsreaktioner med symtom som astma, eksem eller rinit.

Konjugation: aktiv överföring av DNA från en värd till en annan.

Kosmid: en typ av kloningsvektor som omfattar en plasmid i vilken cos-sekvenser från en lambda-fag har satts in.

Sjukdom: alla strukturella eller funktionella störningar i immunkompetenta människor, djur eller växter i en sådan utsträckning att det framkallar märkbara sjukdomssymtom eller störningar.

Expression/uttryck: den process varigenom RNA-transkript, proteiner och polypeptider framställs med hjälp av den information som ingår i den genetiskt modifierade mikroorganismens gener. I dessa riktlinjer är expression även ett mått på den förutsedda eller kända expressionsnivån hos det införda genetiska materialet.

Mobilisering: passiv överföring från en värd till en annan.

Mobiliseringsdefekt: vektorer som är defekta i fråga om en eller flera överföringsfunktioner och för vilka sannolikheten att de skall mobiliseras av andra element som tillhandahåller de funktioner som saknas är ringa.

Patogenes: en mikroorganisms förmåga att framkalla sjukdom, genom infektion, toxicitet eller allergiframkallande förmåga. Patogenes är ett taxonomiskt relevant kännetecken och är en egenskap som hör till en art.

Plasmid: en självreplikerande DNA-del utanför kromosomerna som förekommer i många mikroorganismer, och som normalt sett medför någon evolutionsfördel för värdcellen.

Mottagar- eller modermikroorganismen: mikroorganismer som utsatts för den genetiska modifieringen.

Rhizobakterier: bakterier som lever i rhizosfären, dvs. i växternas rotzon, och som slutligen tränger in i rötterna antingen intra- eller intercellulärt. Rhizobakterier används ofta för ympning av utsäde inom jordbruket.

Transduktion: införandet av DNA från bakterier i bakteriofaga partiklar och deras överföring till mottagarbakterier.

Transformation: en cells upptagande av naket DNA.

Vektor: en DNA- eller RNA-bärande molekyl, t.ex. plasmid eller bakteriofag, i vilken en genetisk materialsekvens kan införas för att föras in i en ny värdcell där den kommer att replikeras och i vissa fall uttryckas.

Virulens: förmågan att vålla skada. Enskilda stammar av mikroorganismer kan ha mycket olika förmåga att skada värdarten.

DEL C

Typer av GMM som uppfyller de kriterier som förtecknas i del B:

… (skall kompletteras i enlighet med förfarandet i artikel 21)

BILAGA III

I denna bilaga beskrivs allmänt de faktorer som skall övervägas och det förfarande som skall följas då den bedömning som avses i artikel 5.2 skall utföras. Framför allt när det gäller del B nedan kommer den att utökas med riktlinjer som skall utarbetas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 21.

Dessa riktlinjer skall kompletteras senast den 5 juni 2000.

A. FAKTORER FÖR BEDÖMNING

Följande bör betraktas som potentiellt skadliga effekter:

Sjukdom hos människa, däribland allergiframkallande eller toxiska effekter.

Sjukdom hos djur eller växter.

Skadliga effekter som en följd av oförmåga att behandla sjukdom eller erbjuda effektiv profylax.

Skadliga effekter som en följd av etablering i eller spridning till miljön.

Skadliga effekter som en följd av naturlig överföring av infört genetiskt material till andra organismer.

Den bedömning som avses i artikel 5.2 bör grundas på följande:

a) Identifiering av potentiellt skadliga effekter, särskilt de som hänger samman med

i) mottagarmikroorganismen,

ii) det införda (donerade) genetiska materialet,

iii) vektorn,

iv) givarmikroorganismen (så länge som givarmikroorganismen används under verksamheten),

v) den GMM som blir resulatet.

b) Karakteristik av verksamheten.

c) Hur allvarliga de potentiellt skadliga verkningarna är.

d) Sannolikheten för att de potentiellt skadliga effekterna verkligen uppstår.

B. FÖRFARANDE

Det första skedet i bedömningsförfarandet bör vara att identifiera mottagarens och — vid behov — givarmikroorganismens skadliga egenskaper, eventuella skadliga egenskaper som hänger samman med vektorn eller infört material, däribland varje ändring av mottagarens befintliga egenskaper.

I allmänhet torde endast GMM som uppvisar följande kännetecken betraktas som lämpliga att placeras i klass 1 i enlighet med artikel 5:

i) Det är inte sannolikt att mottagar- eller modermikroorganismen förorsakar sjukdom hos människor, djur eller växter.

ii) Vektorn och det införda materialet är av sådan karaktär att de inte förser den genetiskt modifierade mikroorganismen med en fenotyp som kan antas kunna förorsaka sjukdom hos människor, djur eller växter eller som kan antas kunna medföra negativa effekter för miljön.

iii) Det är inte sannolikt att den genetiskt modifierade mikroorganismen förorsakar sjukdom hos människor, djur eller växter eller att den medför negativa effekter för miljön.

Som grundval för detta förfarande kan användaren börja med att ta hänsyn till relevant gemenskapslagstiftning (till exempel rådets direktiv 90/679/EEG samt klassificeringssystem som avser växt- och djurpatogener) och andra internationella och nationella klassificeringssystem. Dessa system berör naturliga mikroorganismer och är i egenskap av sådana vanligtvis grundade på mikroorganismers förmåga att förorsaka sjukdomar hos människor, djur eller växter och på hur allvarlig och överförbar den sjukdom är som sannolikt kan förorsakas.

Faroidentifieringsförfarandet, som skall genomföras i enlighet med punkterna 3-5 ovan, skall leda till att den risknivå som hör ihop med den genetiskt modifierade mikroorganismen kan identifieras.

Valet av inneslutningsåtgärder och andra skyddsåtgärder skall sedan göras på grundval av den risknivå som hör ihop med de genetiskt modifierade mikroorganismerna, varvid hänsyn skall tas till följande:

i) Karakteristik av den miljö som sannolikt kan komma att exponeras (t.ex. om det i den miljö som sannolikt kan komma att exponeras för de genetiskt modifierade mikroorganismerna finns några kända biota som kan påverkas negativt av de mikroorganismer som används i verksamheten med innesluten användning).

ii) Karakteristik av verksamheten (t.ex. dess omfattning och art).

iii) Alla icke standardmässiga metoder (t.ex. inympning av djur med GMM och utrustning som sannolikt alstrar aerosoler).

Om hänsyn tas till punkterna i—iii ovan när det gäller den särskilda verksamheten, kan detta innebära att den risknivå som hör ihop med den genmodifierade organismen höjs, sänks eller förblir oförändrad.

Den analys som genomförs enligt ovan skall slutligen leda till att verksamheten kan föras till en av de klasser som anges i artikel 5.3.

Den slutliga klassificeringen av den inneslutna användningen skall bekräftas genom att den avslutade bedömning som avses i artikel 5.2 ses över.

BILAGA IV

Allmänna principer

Dessa tabeller visar de normala minimikrav och åtgärder som är nödvändiga för varje inneslutningsnivå.

Inneslutning sker också genom användning av goda arbetsmetoder, utbildning, utrustning för inneslutning och speciell utformning av anläggningarna. För all verksamhet med GMM skall principerna för god mikrobiologisk praxis och följande principer för gott arbetarskydd och god hygien tillämpas:

i) På arbetsplatsen och i miljön skall exponering för GMM ligga på lägsta praktiskt möjliga nivå.

ii) Tekniska kontrollåtgärder skall utföras vid källan och vid behov kompletteras med lämpliga skyddskläder och utrustning för personalen.

iii) Lämplig testning skall utföras och kontrollåtgärder skall upprätthållas och utrustning skall underhållas.

iv) Vid behov skall förekomsten av livskraftiga processorganismer utanför den primära fysiska inneslutningen kontrolleras.

v) Det skall säkerställas att personalen ges lämplig utbildning.

vi) Om det krävs, skall kommittéer eller underkommittéer för biologisk säkerhet inrättas.

vii) Lokalt anpassade hanterings- och skyddsinstruktioner skall utarbetas och tillämpas i nödvändig omfattning.

viii) Där det är lämpligt skall varningsskyltar för biologisk fara sättas upp.

ix) Tvätt- och dekontamineringsmöjligheter för personalen skall anordnas.

x) Lämplig journalföring skall ske.

xi) Det skall vara förbjudet att äta, dricka, röka, applicera kosmetika eller förvara livsmedel på arbetsområdet.

xii) Munpipettering skall vara förbjuden.

xiii) Standardiserade arbetsförfaranden i skriftlig form skall förekomma där så krävs för att garantera säkerheten.

xiv) Verksamma desinfektionsmedel och specificerade desinfektionsförfaranden skall finnas tillgängliga vid spill av GMM.

xv) Vid behov skall säker förvaring för kontaminerad laboratorieutrustning och kontaminerat laboratoriematerial tillhandahållas.

Tabellernas rubriker är vägledande.

Tabell I a visar minimikraven för laboratorieverksamhet.

Tabell I b visar tillägg till och ändringar i tabell I a för sådan växt- eller drivhusverksamhet som omfattar GMM.

Tabell I c visar tillägg till och ändringar i tabell I a för sådan verksamhet med djur som omfattar GMM.

Tabell II visar minimikraven för andra verksamheter än laboratorieverksamhet.

I några enskilda fall kan det bli nödvändigt att tillämpa en kombination av åtgärder, från tabellerna I a och II, som tillhör samma nivå.

I några fall behöver användaren — efter den behöriga myndighetens godkännande — inte tillämpa en specifikation för en speciell inneslutningsnivå eller får kombinera specifikationer från två olika nivåer.

I dessa tabeller betyder ”valfritt” att användaren från fall till fall, beroende på den bedömning som avses i artikel 5.2, kan tillämpa dessa åtgärder.

Tabell I a Inneslutning och andra skyddsåtgärder för laboratorieverksamhet

Tabell I b Inneslutning och andra skyddsåtgärder för växthus och växtkammare

Termerna växthus och växtkammare avser en byggnad med väggar, tak och golv som är konstruerad för och huvudsakligen används för odling av växter i en kontrollerad och skyddad miljö.

Samtliga bestämmelser i tabell I a skall gälla med följande tillägg eller ändringar: Specifikationer Inneslutningsnivåer 1 2 3 4 Byggnad 1 Växthus: permanent byggnad Nej Ja Ja Ja Utrustning 3 Ingång via ett separat rum med två förreglade dörrar Nej Valfritt Valfritt Ja 4 Kontroll av kontaminerat avrinningsvatten Valfritt Minimera vattenavrinning Förhindra vattenavrinning Förhindra vattenavrinning Arbetsrutiner 6 Åtgärder för att kontrollera oönskade arter som till exempel insekter, gnagare, leddjur Ja Ja Ja Ja 7 Förfarandena för överföring av levande material mellan växthuset/växtkammaren, skyddande byggnad och laboratorium skall förhindra spridning av genetiskt modifierande mikroorganismer Minimera spridning Minimera spridning Förhindra spridning Förhindra spridning

Tabell I c Inneslutning och andra skyddsåtgärder för verksamhet i djurenheter

Tabell II Inneslutning och andra skyddsåtgärder för annan verksamhet

BILAGA V

DEL A

Uppgifter som skall lämnas vid den anmälan som avses i artikel 7:

Namn på användare, inbegripet personer som ansvarar för arbetsledning och säkerhet.

Uppgifter om utbildning och kvalifikationer för de personer som är ansvariga för arbetsledning och säkerhet.

Uppgifter om biologiska kommittéer och underkommittéer.

Anläggningens adress och allmän beskrivning av anläggningen.

Beskrivning av arten av det arbete som skall företas.

De klasser för innesluten användning som förekommer.

Vid innesluten användning enligt klass 1 en sammanfattning av den bedömning som avses i artikel 5.2 och information om avfallshanteringen.

DEL B

Uppgifter som skall lämnas vid den anmälan som avses i artikel 9:

Datum för inlämnande av den anmälan som avses i artikel 7.

Namn på de personer som ansvarar för arbetsledning och säkerhet samt uppgifter om deras utbildning och kvalifikationer.

Den eller de mottagar-, givar- och/eller modermikroorganismer som används och, i förekommande fall, det eller de värdvektorsystem som används.

Den eller de källor och den eller de avsedda funktioner hos det eller de genetiska material som ingår i modifieringen eller modifieringarna.

Den eller de genetiskt modifierade mikroorganismernas identitet och egenskaper.

Syftet med den inneslutna användningen, däribland de förväntade resultaten.

Ungefärliga kulturvolymer som skall användas.

Beskrivning av de inneslutningsåtgärder och andra skyddsåtgärder som skall tillämpas, däribland information om avfallshanteringen, inklusive det avfall som kommer att genereras, dess behandling, slutliga form och bestämmelse.

En sammanfattning av den bedömning som avses i aritkel 5.2.

De upplysningar som är nödvändiga för att den behöriga myndigheten skall kunna utvärdera eventuella beredskapsplaner, om dessa krävs enligt artikel 14.

DEL C

Uppgifter som skall lämnas vid den anmälan som avses i artikel 10:

a)

Insändningsdatum för den anmälan som anges i artikel 7.

Namn på de personer som är ansvariga för arbetsledning och säkerhet samt uppgifter om deras utbildning och kvalifikationer.

b)

Den eller de mottagar- eller modermikroorganismer som skall användas.

Det eller de värdvektorsystem som skall användas (i förekommande fall).

Den eller de källor och den eller de avsedda funktioner för det eller de genetiska material som ingår i modifieringen eller modifieringarna.

Den eller de genetiskt modifierade mikroorganismernas identitet och egenskaper.

De kulturvolymer som skall användas.

c)

Beskrivning av de inneslutningsåtgärder och andra skyddsåtgärder som skall tillämpas, däribland upplysningar om avfallshanteringen, inklusive det avfall som kommer att genereras, dess behandling, slutliga form och destination.

Syftet med den inneslutna användningen, däribland de förväntade resultaten.

Beskrivning av anläggningens olika avdelningar.

d) I förekommande fall följande uppgifter om olycksförebyggande åtgärder och beredskapsplaner:

Alla specifika faror som anläggningens läge medför.

Förebyggande åtgärder som tillämpas, till exempel säkerhetsutrustning, larmsystem och inneslutningsmetoder.

Förfaranden och planer för kontroll av inneslutningsåtgärdernas fortsatta effektivitet.

Beskrivning av den information som lämnas till arbetstagarna.

De upplysningar som är nödvändiga för att den behöriga myndigheten skall kunna utvärdera eventuella beredskapsplaner, om dessa krävs enligt artikel 14.

e) En kopia av den bedömning som avses i artikel 5.2.

1 EGT nr C 198, 28.7.1988, s. 9 och EGT nr C 246, 27.9.1989, s. 6.

2 EGT nr C 158, 26.6.1989, s. 122 och EGT nr C 96, 17.4.1990 .

3 EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 45.

4 EGT nr C 328, 7.12.1987, s. 1.

5 EGT L 117, 8.5.1990, s. 15. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/35/EG (EGT L 169, 27.6.1997, s. 72).

6 EGT L 158, 23.6.1990, s. 56.

7 Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).

8 EGT L 268, 29.10.1993, s. 71.

9 EGT L 268, 29.10.1993, s. 71.

10 EGT L 155, 6.7.1995, s. 41.

11 Detta antas endast gälla djur växter i den miljö som kan utsättas för detta.

12 Detta antas endast gälla djur växter i den miljö som kan utsättas för detta.

13 Detta antas endast gälla djur växter i den miljö som kan utsättas för detta.

14 EGT L 374, 31.12.1990, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/59/EG (EGT L 282, 15.10.1997, s. 33).

15 Isolering laboratoriet är skilt från övriga områden i samma byggnad eller ligger i en separat byggnad.

16 Luftsluss Tillträdet måste ske genom en luftsluss, som är en kammare som är isolerad från laboratoriet. Den rena sidan av luftslussen måste vara skild från den begränsade sidan genom möjligheter till klädbyte och dusch, och helst genom förreglade dörrar.

17 Verksamhet där luftburen överföring inte sker.

18 HEPA High Efficiency Particulate Air.

19 Om virus som inte fångas upp av HEPA-filter används kommer ytterligayre krav att vara nödvändiga i fråga om luftutsuget.

20 Med erkända förfaranden som medger säker överföring av material till en autoklav utanför laboratorier och ger en likvärdig skyddsnivå.

28 Växthuset skall bestå av en permanent byggnad med en kontinuerlig vattentät beklädnad och vara placerat pä en upphöjd plats för att förhindra att dagvatten tränger in, och med självstängande låsbara dörrar.

29 När överföring kan ske genom marken

32 Djurenhet en byggnad eller ett avskilt omräde inom en byggnad, som innehåller toaletter och andra utrymmen, till exempel omklädningsrum, duschar, autoklaver och förvaringsutrymmen för mat.

33 Djuranläggning en anläggning som normalt används för att hysa avels-, uppfödnings- eller försöksdjur eller en inrättning som används för att utföra mindre kirurgiska ingrepp.

34 Isolatorer genomskinliga boxar där smådjur hålls inneslutna i eller utanför en bur. För större djur kan det vara lämpligare med isolerade rum.