Införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av radiomottagare av det slag som används i motorfordon, med ursprung i Sydkorea

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 2306/92 av den 4 augusti 1992 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av radiomottagare av det slag som används i motorfordon, med ursprung i Sydkorea Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 222 , 07/08/1992 s. 0008 - 0015 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 19 s. 0259 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 19 s. 0259

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2306/92 av den 4 augusti 1992 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av radiomottagare av det slag som används i motorfordon, med ursprung i Sydkorea

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som lagts fram av kommissionen efter samråd i rådgivande kommittén enligt ovanstående förordning, och

med beaktande av följande:

A. Provisoriska åtgärder

(1) Genom förordning (EEG) nr 313/92(2) fastställde en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av radiomottagare av det slag som används i motorfordon (nedan kallade bilradioapparater) med ursprung i Sydkorea.

Genom förordning (EEG) nr 1483/92(3) förlängde rådet giltighetstiden för denna tull med högst två månader.

B. Efterföljande förfarande

(2) Efter införandet av den preliminära antidumpningstullen redogjorde ett antal av de berörda parterna skriftligt för sina åsikter beträffande slutsatserna, vilka det i förekommande fall togs hänsyn till. De som så önskade fick också tillfälle att yttra sig muntligt inför kommissionen.

(3) Parterna informerades om de huvudsakliga uppgifter och överväganden som legat till grund för rekommendationen att införa de slutgiltiga tullarna och det slutgiltiga uttaget av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar. De fick också en tidsperiod inom vilken de kunde framföra invändningar till följd av denna information.

(4) Parternas muntliga och skriftliga kommentarer togs i beaktande, och där det var lämpligt ändrades kommissionens slutsatser med hänsyn till dem.

(5) Av de anledningar som anges i punkt 8 i förordning (EEG) nr 313/92 kunde inte utredningen avslutas inom den tid som föreskrivs i artikel 7.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88.

C. Produkten ifråga och likadan produkt

(6) I punkt 9 i förordning (EEG) nr 313/92 beskriver kommissionen i detalj de huvudsakliga egenskaperna hos produkten i fråga. Eftersom ingen av de berörda parterna gjort invändningar mot denna beskrivning bekräftar rådet kommissionens definition av produkten i fråga.

(7) I punkt 10-13 i förordning (EEG) nr 313/92 fastslog kommissionen att fastän bilradioapparaterna i fråga skilde sig beträffande utrustning och priset för slutkonsumenten, hade de ändå samma väsentliga fysiska och tekniska egenskaper, vilka placerar dem inom samma kategori för produkten i fråga. En importör invände mot det preliminära fastställandet, dock utan att anföra nya argument eller bevis enligt vilka kommissionen skulle komma fram till en annan slutsats. Rådet noterar att fastän bilradioapparater idag kombinerar ett antal olika extra egenskaper och komponenter, föreskriver gemenskapens tullregelverk i enlighet med internationellt antagna tullregler att en bilradio klassas som sådan så länge dessa komponenter och egenskaper inte förändrar dess väsentliga egenskap av radio. Rådet ser ingen anledning att avvika från detta i ett antidumpningsförfarande, och därför bekräftar det kommissionens uppfattning och åsikt att alla bilradioapparater som tillverkas i gemenskapen och i Sydkorea och som saluförs på gemenskapsmarknaden är tillräckligt lika för att utgöra ett enda sortiment produkter och en likadan produkt enligt artikel 2.12 i förordning (EEG) nr 2423/88.

(8) En sydkoreansk tillverkare påpekade att han under utredningsperioden (1 maj 1989-30 april 1990) hade exporterat en betydande mängd delar och delmontage till ett dotterbolag i gemenskapen. Vid kontrollen av denna uppgift begärde kommissionen och fick, efter införandet av preliminär tull, av tullmyndigheterna i den importerande medlemsstaten uppgifter om import av den berörda produkten. Dessa uppgifter, och i synnerhet dotterbolagets importlicens och tulldeklarationer, visade att dessa produkter hade tilldelats KN-nummer 8527 21 90, som omfattar färdigarbetade produkter genom tillämpning av den allmänna regeln 2 a i de inledande bestämmelserna i Kombinerade nomenklaturen(4). Trots detta, och trots att KN-numret uttryckligen nämndes i tillkännagivandet om inledningen av detta förfarande(5), underlät exportören att ta med dessa mängder i sitt svar på kommissionens frågeformulär, där han angav att han sålde endast några delar till sitt dotterbolag, samt upprepade detta flera gånger under förfarandet. Kommissionen tog också hänsyn till eventuella egenskaper som var specifika för modellerna och som kunde särskilja dem från produkten i fråga så pass att de egentligen låg utanför utredningens räckvidd. Inga sådana särskiljande egenskaper var synliga och därför drog kommissionen slutsatsen att denna import faller inom räckvidden för utredningen och att upplysningarna beträffande denna import var väsentliga för att kommissionen skulle kunna utföra utredningen på ett tillbörligt sätt.

Rådet bekräftar dessa slutsatser.

D. Dumpning

1. Normalvärde

(9) I sina preliminära slutsatser fastställde kommissionen att normalvärdet skulle konstrueras med ledning av tillverkningskostnaderna för bilradiomodellerna i fråga plus en rimlig marginal för försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna omkostnader och vinst, eftersom de exportörer som sålde bilradioapparater på den sydkoreanska marknaden inte sålde någon modell som var jämförbar med de modeller som exporterades till gemenskapen i tillräckligt representativ mängd eller vid normal handel. Ingen exportör invände mot dessa slutsatser och kommissionen fastställde följaktligen normalvärdet för sitt slutgiltiga avgörande på samma grundval. Rådet bekräftar detta tillvägagångssätt.

(10) Eftersom inga jämförbara bilradiomodeller såldes på den sydkoreanska marknaden i tillräckligt representativ mängd eller vid normal handel, räknade man ut marginalen för försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna omkostnader för tre exportörer, som hade haft representativ försäljning på hemmamarknaden av andra modeller av likadan produkt, med ledning av de faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna samt allmänna omkostnader för denna försäljning. Eftersom dessa kostnader inte skilde sig beroende på radioapparaternas märke gjordes ingen skillnad mellan exportörens eget märke och annan märkesförsäljning till gemenskapen. För de exportörer som inte hade någon försäljning på hemmamarknaden, eller inte i tillräcklig utsträckning, räknades försäljnings- och administrationskostnader samt allmänna omkostnader ut med ledning av de tre ovannämnda exportörernas vägda genomsnittskostnader för försäljning av likadana produkter i Sydkorea. Ingen exportör invände mot dessa uträkningar och rådet bekräftar kommissionens slutsatser.

(11) Metoden som kommissionen använde i sitt preliminära fastställande av vinstmarginalen som beskrivs i punkt 20-22 i förordning (EEG) nr 313/92, ifrågasattes av vissa berörda exportörer. Dessa exportörer hävdade att det var orimligt och godtyckligt att tillämpa vinstmarginalen på försäljningen till distributörer eller återförsäljare på grund av den ringa mängd som säljs till dessa kunder. De vidhöll att vinstmarginalen borde räknas ut med ledning av den vinst som åstadkommits på försäljning av bilradioapparater till biltillverkare för internt bruk (för installation i bilar under monteringen) eftersom endast denna typ av försäljning följde ett liknande handelsmönster som deras försäljning till gemenskapen.

(12) Kommissionen och rådet omprövade dessa argument. Rådet bekräftar dock kommissionens slutsats att försäljning för internt bruk till biltillverkare gjordes till en annan kategori kunder och skiljer sig ur distributionssynpunkt från exportförsäljning, eftersom dessa inhemska kunder varken sysslade med distribution eller hade utgifter i samband med distribution för denna försäljning. Däremot sysslade alla exportkunder med distribution och hade kostnader för distribution i samband med exporten i fråga. Denna skillnad bekräftades också genom en undersökning av priserna för inhemsk försäljning hos exportörerna i fråga, av vilken det framgick att priserna för biltillverkare var betydligt lägre när produkten var avsedd för internt bruk än när produkten såldes till biltillverkare för återförsäljning via närstående detaljhandelsföretag, eller när produkten såldes av bilradiotillverkarna direkt till oberoende distributörer eller återförsäljare. Dessutom sålde bilradiotillverkarna sin produkt till ungefär lika priser, vare sig den var avsedd för återförsäljning genom distributörer som var associerade med biltillverkarna, eller genom oberoende distributörer och återförsäljare.

Flera exportörer hävdade att exportmängderna var större än de som användes i fastställandet av normalvärdet, men inga bevis lades fram under utredningen för att visa att en skillnad i mängd hade någon inverkan på de uppnådda vinstmarginalerna för produkten i fråga på den sydkoreanska marknaden. För att uppskatta en rimlig vinstmarginal för försäljning i stora mängder till distributörer utgick kommissionen, eftersom försäljningsmängden till distributörer eller återförsäljare i allmänhet var ganska låg, från den vinst som uppnåddes för vinstgivande försäljning till biltillverkare, men justerade den uppåt med en uppskattad marginal på 3,9 % på grund av den tydliga skillnaden mellan dessa kunder och kunderna på exportmarknaderna. På grundval av detta var den uträknade vägda genomsnittsvinsten 9,6 %. Med ledning av de uppgifter som kommissionen hade till förfogande om bilradioindustrin i allmänhet, ansågs denna nivå vara rimlig.

(13) Vinstskillnaderna i försäljningen till olika kategorier av kunder beräknades på grundval av skillnaden i vinst mellan försäljning till biltillverkare och försäljning avsedd för återförsäljning av köparen. Denna skillnad varierade mellan 3,9 % och 9,8 % men den lägsta siffran tillämpades i detta fall för att säkerställa att justeringen inte var för stor och att jämförelsen kunde göras på närmast möjliga och rimliga grundval och vid samma handelsled.

Rådet bekräftar kommissionens uppfattning och metoden som har använts för att fastställa vinstmarginalen.

2. Exportpris

(14) Ingen exportör gjorde invändningar mot den metod för uträkning av exportpris som beskrivs i punkterna 23 och 24 i förordning (EEG) nr 313/92 och följaktligen bekräftar rådet dessa slutsatser.

3. Jämförelse

(15) För att jämföra normalvärdet med exportpriset togs hänsyn till skillnader beträffande leveransvillkor, betalningsvillkor, garantier och löner till försäljningspersonal. Dessa jämförelser utfördes på priset fritt fabrik och vid samma handelsled (jämför punkterna 12 och 13 ovan).

(16) Två exportörer ifrågasatte metoden för justering av skillnader i kreditvillkor vilken används i de preliminära slutsatserna. De begärde att denna justering skulle räknas ut på grundval av den genomsnittliga kredittid som medges deras inhemska kunder för kundfordringar och växelfordringar och den normala ränta som tillämpas i Sydkorea för kortfristiga lån.

(17) Denna begäran avslogs eftersom justering för skillnader i försäljningsvillkor bara kan medges om dessa påverkar prisjämförbarheten. Vad gäller kreditvillkor kan det pris som betalas eller skall betalas bara påverkas av en kredittid som är överenskommen vid försäljningsdatum (dvs. datum för kontrakt eller allra senast fakturadatum). Följaktligen måste alla kostnader till följd av en ytterligare kredittid förutom den ursprungligen bestämda perioden anses vara en allmän omkostnad för det säljande företaget, eftersom detta villkor inte inkluderades i priset vid försäljningsdatum och köparen inte räknade med en sådan ytterligare period när han godtog det pris som försäljaren erbjöd. Därför tog rådet endast hänsyn till skillnader i försäljningsvillkor för den kredittid som var överenskommen mellan försäljaren och köparen av varorna vid köpdatumet.

I fall där ingen bestämd kredittid ingick i försäljningsvillkoren, uppskattade kommissionen justeringen för sådan försäljning på grundval av 30 dagars kredit, eftersom den sortens försäljning liknade konsignationsförsäljning, där 30 dagar utgör den gängse kredittiden för köparen.

Eftersom normalvärdet fastställdes med ledning av tillverkningskostnader, måste justeringen begränsas till räntekostnaderna för exportören för dessa kredittider, baserat på företagets refinansiering.

Rådet bekräftar denna slutsats.

(18) Ett antal exportörer invände mot att kommissionen inte godtog deras begäran att exportpriset inte skulle minskas med belopp för obetydliga justeringar. Obetydliga justeringar enligt artikel 2.10 e i förordning (EEG) nr 2423/88 avser de justeringar som nämns i artikel 2.9 a och 2.10 a-2.10 c. Dessa justeringar kan endast åberopas för "skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet". En justering betraktades följaktligen som obetydlig om "skillnaden" mellan justeringen för exportpris och normalvärde var mindre än 0,5 % av respektive pris eller värde, och rådet bekräftar denna slutsats.

4. Dumpningsmarginaler

(19) Normalvärde och exportpris jämfördes transaktion för transaktion för varje exportör som till fullo samarbetade under utredningen. Den slutgiltiga genomgången av resultaten av denna jämförelse visar förekomsten av dumpning beträffande radioapparater med ursprung i Sydkorea, där dumpningsmarginalen är lika med det belopp med vilket normalvärdet överstiger exportpriset till gemenskapen.

(20) För en exportör som inte lämnade väsentliga uppgifter om sin exportförsäljning till gemenskapen inom en rimlig tid (se punkt 8) och för vilken uppgifter om ett lämpligt normalvärde inte kunde kontrolleras, fastställdes dumpningsmarginalen för de mängder som inte hade rapporterats i hans svar på kommissionens frågeformulär med ledning av de uppgifter som var tillgängliga för kommissionen, enligt vad som föreskrivs i artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88. Under dessa omständigheter ansågs som mest rimliga tillgängliga uppgifter de uppgifter som fastställdes under utredningen, och för att undvika ofördelaktig behandling ansågs den dumpningsmarginal som fastställts för de exportörer som inte samarbetade i detta förfarande vara den lämpligaste för denna försäljning. För den export som kontrollerats under utredningen fastställdes dumpningsmarginalen som angivet i punkt 19.

(21) Dumpningsmarginalerna skilde sig mellan exportörerna, och den vägda genomsnittsmarginalen för varje exportör uttryckt i procent av cif-värdet, fritt gemenskapsgränsen, var följande:

>Plats för tabell>

Rådet bekräftar dessa marginaler och anser att den dumpningsmarginal som slutgiltigt fastställts för Haitai Electronics Co. Ltd kan anses vara försumbar och att det inte är berättigat att ta hänsyn till den i antagandet av nödvändiga skyddsåtgärder.

(22) För de exportörer som underlät att besvara kommissionens frågeformulär eller inte gav sig till känna under utredningen fastställdes dumpningsmarginalen med ledning av tillgängliga uppgifter enligt vad som föreskrivs i artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88. Eftersom ett stort antal företag inte samarbetade i detta förfarande ansåg kommissionen det lämpligt att räkna ut denna marginal på grundval av den vägda genomsnittsmarginalen för tre bilradiomodeller hos den exportör som hade den högsta dumpningsmarginalen och vilka ansågs representativa, såvitt kommissionen kunde bedöma, för bilradioapparater som exporterades av ickesamarbetande exportörer. På grundval av detta blev dumpningsmarginalen 34,4 %. I detta sammanhang bekräftar rådet kommissionens slutsats att en lägre dumpningsmarginal för dessa exportörer skulle uppmuntra kringgåendet av tullen, utgöra en belöning för brist på samarbete och inte vara rättvist mot de företag som fullt ut samarbetat i detta förfarande.

E. Gemenskapsindustrin

(23) I punkterna 33 och 34 i förordning (EEG) nr 313/92 drog kommissionen slutsatsen att de tre gemenskapstillverkarna som företräddes av ALARM (Association for Legal Auto-Radio Measures) utgör gemenskapsindustrin enligt artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88. Ingen av de berörda parterna invände mot detta och rådet bekräftar denna slutsats.

F. Skada

(24) I sina preliminära slutsatser ansåg kommissionen att gemenskapens bilradioindustri hade lidit väsentlig skada. Den grundade sina slutsatser huvudsakligen på de sydkoreanska exportörernas ytterst snabba ökning i exportvolym och marknadsandel under en tid från början av 1985 till slutet av utredningsperioden, den betydande försäljningen till lägre pris hos dessa exportörer under utredningsperioden och den prisurholkning som detta medförde för gemenskapsindustrin, som led betydande förluster i marknadsandel tillsammans med en kontinuerlig nedgång i vinst.

(25) Kommissionen erhöll inga nya uppgifter beträffande dessa slutsatser efter offentliggörandet av förordning (EEG) nr 313/92. Inga av de uppgifter som kommissionen använde för sina preliminära slutsatser ifrågasattes av de sydkoreanska exportörerna. Vissa ifrågasatte dock den uppskattning som kommissionen hade gjort beträffande utveckligen av importen av sydkoreanska bilradioapparater. De hävdade att enligt kommissionens preliminära slutsatser hade denna import minskat med minst 5 % från 1987 till utredningsperioden efter att ha ökat dramatiskt mellan 1985 och 1987. Enligt dem hade ingen väsentlig skadefaktor enligt artikel 4.2 i förordning (EEG) nr 2423/88 fastställts.

Rådet anser emellertid att ökningen av importvolym under referensperioden inte är någon väsentlig skadefaktor, men endast en av en rad faktorer som bör beaktas. I detta sammanhang noterar rådet att de sydkoreanska exportörerna inte ifrågasatte att under den femårsperiod som kommissionen undersökte för att värdera de ekonomiska trenderna ökade importen av sydkoreanska bilradioapparater med över 180 % i volym och 12 % i marknadsandel, trots en mindre nedgång i volymen av denna import mellan 1988 och 1990, på grund av de omständigheter som exportörerna ställdes inför enligt punkterna 36 och 46 i förordning (EEG) nr 313/92 och vilka orsakade de sydkoreanska exportörerna svårigheter med att fortsätta tillverka och exportera i ännu större mängder under utredningsperioden, oberoende av skäl förknippade med gemenskapsmarknaden.

(26) Beträffande de preliminära slutsatser som gäller andra relevanta faktorer för fastställandet av skada enligt vad som föreskrivs i artikel 4.2 c i förordning (EEG) nr 2423/88 lades inga andra uppgifter eller argument fram för kommissionen. Följaktligen, förutom bekräftandet att import av sydkoreanska bilradioapparater visade ett tydligt intrång på gemenskapens marknad, bekräftar rådet även kommissionens slutsatser beträffande jämförelsen av försäljning till lägre pris enligt punkt 38 i förordning (EEG) nr 313/92 och tillståndet i gemenskapsindustrin enligt punkterna 39 och 42 i den förordningen, i synnerhet vad beträffar förlusten av marknadsandel tillsammans med den betydande vinsturholkning som gemenskapsindustrin lidit.

(27) Rådet bekräftar därför även kommissionens slutsatser enligt punkterna 43 och 44 i förordning (EEG) nr 313/92 att gemenskapens bilradioindustri lidit väsentlig skada enligt vad som avses i artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 2423/88.

G. Vållande av skada genom dumpning

1. Effekten av dumpad import

(28) I punkterna 45-54 i förordning (EEG) nr 313/92 drar kommissionen slutsatsen att den betydande ökningen av sydkoreansk lågprisimport sammanföll med en lika snabb förlust i marknadsandel för gemenskapsindustrin, prisurholkning för gemenskapens bilradiomodeller tillsammans med en starkt fallande vinst för de klagande företagen som tillverkar bilradioapparater i gemenskapen.

(29) Inga av de argument som exportörerna lade fram motbevisar samtidigheten för inflödet av dumpad sydkoreansk import under utredningsperioden och den skadliga situationen för gemenskapsindustrin. Som redan sagts i punkt 45 i förordning (EEG) nr 313/92 är marknaden för bilradioapparater mycket priskänslig och konkurrenspräglad. Därför har import av produkten i fråga i betydande mängd till låga och dumpade priser nödvändigtvis en negativ inverkan på priser, marknadsandel och följaktligen på vinst för gemenskapsindustrin och orsakar oundvikligen skada.

Dessutom påverkade de låga dumpade priserna vinsten för gemenskapsindustrins försäljning och hindrade den från att använda sin produktionskapacitet i gemenskapen medan efterfrågan stadigt ökade, samt berövade den stordriftsfördelar från en ökad försäljningsvolym. Alla dessa element visar att importen från Sydkorea genom dumpningens effekter hade en direkt och betydande inverkan på gemenskapsindustrins situation.

2. Effekter av andra faktorer

(30) Vissa sydkoreanska exportörer hävdade med stöd från EIAK (Electronic Industries Association of Korea) att kommissionen på ett omotiverat sätt hade bagatelliserat effekten av import med ursprung i Kina, Malaysia och Singapore, med hänsyn till deras ökande marknadsandel och lika låga eller till och med lägre priser, och att dessa faktorer var relevanta för nedgången i försäljning, marknadsandel, tillverkningsvolym, kapacitetsutnyttjande och sysselsättning inom bilradioindustrin i gemenskapen.

(31) Dessutom invände de sydkoreanska exportörerna mot kommissionens uppfattning i punkt 49 i förordning (EEG) nr 313/92, enligt vilken det fastställs att gemenskapsindustrin inte kunde ha bidragit till sin egen skada. De hävdade att inte alla gemenskapstillverkare importerade bilradioapparater från de tre länderna i fråga och att den import som gjorts av vissa gemenskapstillverkare kan ha vållat andra gemenskapstillverkare skada.

(32) Kommissionen anser och rådet bekräftar att man måste göra skillnad mellan gemenskapsindustrins import från andra tredjeländer och import som görs av andra företag. Kommissionen förklarade redan i sina preliminära slutsatser (jämför punkt 48 i förordning (EEG) nr 313/92) att den import som gjordes av gemenskapsindustrin utgjorde ungefär 50 % av all import från Kina, Malaysia och Singapore. Denna import gjordes av gemenskapsindustrin i försök att upprätthålla dess konkurrenskraft på bilradiomarknaden i gemenskapen. Gemenskapsindustrins intensifierade användning av tillverkningsanläggningar utanför gemenskapen är en legitim och berättigad reaktion i självförsvar till följd av de effekter som import i betydande mängd av lågprisprodukter från Sydkorea har på den industrins affärstransaktioner. Gemenskapsindustrin visade en tydlig avsikt att upprätthålla tillverkningen i gemenskapen (jämför punkt 57 i förordning (EEG) nr 313/92), och en nedgång i dess redan försämrade situation kunde endast undvikas genom en vidare diversifiering av tillverkningskällor och import av produkter som var tillverkade till lägre pris, tills rättvisa konkurrensvillkor återupprättades på gemenskapens marknad. Denna import ersatte delvis försäljningen av bilradioapparater som kunde ha tillverkats och sålts med vinst i gemenskapen om det inte hade funnits tryck från sydkoreansk import för vilken det hade konstaterats dumpning under utredningsperioden. Volymen och prisnivån på den dumpade sydkoreanska importen var den verkliga orsaken till all skada som kan ha vållats av denna import. I samband med detta bekräftar rådet kommissionens slutsatser enligt punkt 49 i förordning (EEG) nr 313/92.

(33) Vad beträffar marknadsandelen för återstoden av importen från de tre länderna i fråga, bör det noteras att denna ökade endast med 5,4 %, från 6,4 % år 1985 till 11,8 % under utredningsperioden, medan den sydkoreanska importen ökade med 12 %, från 15,0 % till 27,0 % under samma period. Inga uppgifter beträffande priser för denna import var tillgängliga. Även om denna import har haft något inflytande på prisnivån på gemenskapsmarknaden, kvarstår det faktum att de redan nämnda skillnaderna vad beträffar sydkoreansk import tillåter slutsatsen att den skada som vållats genom dumpad import med ursprung i Sydkorea, beaktad separat, fortfarande måste anses vara väsentlig.

(34) Rådet bekräftar härmed alla dessa slutsatser och avgöranden.

H. Gemenskapens intresse

(35) I sina preliminära slutsatser undersökte och avvägde kommissionen både gemenskapsindustrins och slutanvändarnas intressen (jämför punkt 55-59 i förordning (EEG) nr 313/92). Den drog slutsatsen att om en rättvis konkurrenssituation inte återupprättas, blir gemenskapsindustrin tvungen att upphöra med tillverkningen i gemenskapen inom de närmaste åren, med den verkan att dess globala konkurrenskraft i hemelektroniksektorn vidare försvagas på grund av förlust i tekniskt kunnande inom tillverkning, forskning och utveckling inom denna sektor. Denna utveckling skulle slutligen inte vara i konsumenternas intresse eftersom alla fördelar med tillgång till dumpade bilradioapparater senare kan försvinna på grund av minskad konkurrens om gemenskapsindustrin blir tvungen att upphöra med sin tillverkning. Därför fastställde kommissionen att det på det hela taget var i gemenskapens intresse att skydda gemenskapsindustrin mot illojal konkurrens från dumpad import.

(36) Efter införandet av den preliminära tullen invände ingen av de berörda parterna mot dessa slutsatser. Rådet bekräftar därför dessa slutsatser och konstaterar att det är i gemenskapens intresse att vidta antidumpningsåtgärder för att undanröja de skadliga effekterna av dumpad import. Dessa åtgärder bör vara i form av antidumpningstull.

I. Tull

(37) Vad beträffar den tullsats som bör införas fastställde kommissionen att ökningen av exportpriset för varje enskild exportör, vilken skulle vara nödvändig för att tillåta gemenskapsindustrin att uppnå en rimlig vinst på försäljningen av likadan produkt, borde överstiga de fastställda dumpningsmarginalerna. Följaktligen bör tullen motsvara, enligt vad som föreskrivs i artikel 13.3 i förordning (EEG) nr 2324/88, de individuella dumpningsmarginaler som fastställs i punkt 21.

(38) Även för de företag som underlät att besvara kommissionens frågeformulär eller inte gav sig till känna under utredningsperioden borde en tull införas som motsvarar den dumpningsmarginal som fastställts för dessa tillverkare, nämligen 35,4 %.

(39) Rådet bekräftar dessa tullsatser som kommissionen slutgiltigt fastställt.

J. Uttag av preliminär tull

(40) Med hänsyn till de höga dumpningsmarginaler som konstaterats och den allvarliga skada som vållats gemenskapstillverkarna, anser rådet det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära antidumpningstullar bör tas ut antingen i sin helhet eller motsvarande den tull som slutgiltigt införts i de fall där den slutgiltiga tullen är lägre än den preliminära tullen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En definitiv antidumpningstull på 34,4 % av nettopriset fritt gemenskapsgränsen, oförtullat, införs härmed för import av radiomottagare av det slag som används i motorfordon, som omfattas av KN-nummer ex 8527 21 10 (TARIC-nummer 8527 21 10*10), ex 8527 21 90 (TARIC-nummer 8527 21 90*10) samt ex 8527 29 00 (TARIC-nummer 8527 29 00*10), med ursprung i Sydkorea (tilläggsnummer 8622).

Dessa tullar skall tillämpas på radiomottagare vilka inte kan fungera utan en yttre energikälla, av det slag som används i motorfordon, även med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av ljud, med undantag för apparater som också kan ta emot radiotelefoni eller radiotelegrafi.

2. För de apparater som avses i punkt 1 och som är tillverkade av nedanstående företag skall tullsatserna uppgå till följande procenttal av nettopriset fritt gemenskapsgränsen, oförtullat:

>Plats för tabell>

3. Tullsatserna skall inte gälla för import av de produkter som avses i punkt 1 och som tillverkas av Haitai Electronics Co. Ltd, Inchon, (tilläggsnummer 8621).

4. Gällande bestämmelser om tullar skall tillämpas.

Artikel2¶

De belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära antidumpningstullar som införts genom förordning (EEG) nr 313/92 skall slutgiltigt tas ut vad gäller Kolon International Co, Söul, enligt tullsatsen för preliminär tull, och enligt de slutgiltigt införda tullsatserna i alla andra fall.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 4 augusti 1992.

På rådets vägnar

N. LAMONT

Ordförande

(1) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 2.

(2) EGT nr L 34, 11.2.1992, s. 8.

(3) EGT nr L 156, 10.6.1992, s. 1.

(4) EGT nr L 256, 7.9.1987, s. 15.

(5) EGT nr C 114, 8.5.1990, s. 4.