(EG) nr 517/94

Gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import

Titel: Rådets Förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import
CELEX: 31994R0517
Datum: 1994-03-07
Konsoliderad t.o.m.: 2015-07-15
Jämför lydelser 10
Jämför aktuell lydelse med
Källa: eur-lex.europa.eu

Viktigt rättsligt meddelande

Rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 067 , 10/03/1994 s. 0001 - 0075 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0122 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0122

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

med beaktande av följande:

Den gemensamma handelspolitiken måste bygga på enhetliga principer. En viktig del av denna politik utgörs av de gemensamma bestämmelser för import som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 288/82 av den 5 februari 1982 om gemenskapsregler för import(1), i rådets förordning (EEG) nr 1765/82 av den 30 juni 1982 om gemensamma regler för import från länder med statshandel(2), i rådets förordning (EEG) nr 1766/82 av den 30 juni 1982 om gemensamma regler för import från Kina(3) och i rådets förordning (EEG) nr 3420/83 av den 14 november 1983 om importregler för varor som har ursprung i statshandelsländer och som inte liberaliserats på gemenskapsnivå(4). Bestämmelserna måste dock kompletteras eftersom de fortfarande medger undantag och avvikelser som gör det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta tillämpa nationella åtgärder vid import av vissa produkter.

I enlighet med artikel 7a i fördraget omfattar den inre marknaden sedan den 1 januari 1993 ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs.

Fullbordandet av den gemensamma handelspolitiken i fråga om regler för import är därför ett nödvändigt komplement till fullbordandet av den inre marknaden och det enda sättet att säkerställa att de bestämmelser som gäller för gemenskapens handel med tredje land tar hänsyn till integreringen av marknaderna.

För att göra reglerna för import mer enhetliga är det nödvändigt att avskaffa de undantag och avvikelser som följer av kvarvarande nationella handelspolitiska åtgärder och framför allt de kvantitativa restriktioner som medlemsstaterna upprätthåller enligt förordning (EEG) nr 288/82. Hänsyn till de ekonomiska och industriella återverkningarna av ett sådant avskaffande har tagits eller kan tas inom ramen för gemenskapens övergripande politik för marknaderna i fråga. Denna enhetlighet måste så långt möjligt och med hänsyn till de särskilda egenskaperna hos det ekonomiska systemet i ifrågavarande tredje land uppnås genom att fastställa bestämmelser som motsvarar dem som tillämpas inom ramarna för de gemensamma bestämmelserna för andra tredje länder.

Liberalisering av importen, dvs. att avskaffa eller tillfällig upphäva alla kvantitativa restriktioner, måste därför vara utgångspunkten för gemenskapsbestämmelserna.

Till följd av de inom ramen för Uruguayrundan slutförda GATT-förhandlingarna om att låta textil- och beklädnadssektorn omfattas av Världshandelsorganisationens allmänna regler och föreskrifter är det nödvändigt att upphäva de undantag och avvikelser som följer av kvarvarande nationella handelspolitiska åtgärder till dess att de ifrågavarande produkterna har integrerats i enlighet med avtalet.

På grund av känsligheten hos gemenskapens textilsektor bör dock, för ett begränsat antal produkter med ursprung i vissa tredje länder, kvantitativa restriktioner och övervakningsåtgärder på gemenskapsnivå införas i denna förordning.

Särskilda bestämmelser bör fastställas för produkter som återinförs inom ramen för passiv förädling.

Det kan bli nödvändigt att införa gemenskapsövervakning, kvantitativa restriktioner eller andra lämpliga åtgärder för import av vissa textilprodukter från vissa tredje länder.

Vid gemenskapsövervakning måste ett importdokument som uppfyller vissa enhetliga krav läggas fram innan produkterna i fråga får övergå till fri omsättning. Dokumentet måste på importörens anmodan undertecknas av medlemsstatens myndigheter inom en viss tidsperiod, utan att detta ger importören någon rätt till import. Dokumentet får därför endast vara giltigt så länge det inte sker någon ändring av importbestämmelserna.

Det ligger i gemenskapens intresse att medlemsstaterna och kommissionen i största möjliga utsträckning utbyter information som härrör från gemenskapsövervakningen.

Erfarenheten har visat att det krävs mer exakta kriterier vid bedömningen av möjlig skada och att det är nödvändigt att göra en undersökning medan det ännu är möjligt för kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i brådskande fall.

I detta syfte bör det införas mer detaljerade föreskrifter om inledande av undersökningar, om nödvändiga kontroller och efterkontroller, om hörande av berörda, om behandling av de uppgifter som framkommit och om kriterier för bedömning av skada.

Ett nytt system för att administrera de kvantitativa restriktionerna bör inrättas, grundat på principen om en enhetlig gemensam handelspolitik, enligt de riktlinjer som fastställts av Europeiska gemenskapernas domstol och i enlighet med principen om den inre marknaden.

Det är nödvändigt att inrätta ett lämpligt system för förvaltning av gemenskapens kvantitativa restriktioner.

Förvaltningsförfarandet måste säkerställa att alla sökande har en rättvis tillgång till kvoterna.

För att uppnå en större enhetlighet i importbestämmelserna bör de formaliteter som åligger importörerna förenklas och vara desamma oavsett var varorna tullklareras. Det är därför önskvärt att alla formaliteter utförs med hjälp av blanketter som motsvarar förlagorna i bilagan till denna förordning.

Icke desto mindre kan övervaknings- eller skyddsåtgärder som begränsar sig till en eller flera regioner istället för att omfatta hela gemenskapen visa sig vara nödvändiga. Sådana åtgärder bör dock endast tillåtas undantagsvis och endast om det inte finns några andra alternativ. Dessutom är det nödvändigt att säkerställa att åtgärderna är tillfälliga och stör den inre marknaden så lite som möjligt.

Denna förordning och dess tillämpningsföreskrifter bör inte påverka gällande nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om tystnadsplikt.

Det är önskvärt att förvaltnings- och beslutsförfaranden är desamma som de som traditionellt använts inom textil- och beklädnadssektorn.

Det är därför nödvändigt att för detta ändamål tillsätta en kommitté, som skall undersöka importvillkor, importtendenser, de olika aspekterna på den ekonomiska och handelspolitiska situationen samt, i förekommande fall, vilka åtgärder som skall vidtas.

Det är nödvändigt att fastställa att denna kommitté även har behörighet att granska och kontrollera de åtgärder som vidtas inom ramen för systemet för förvaltning av kvoterna för att anpassa dem till förändringar i situationen.

Det är inte längre nödvändigt med två skilda förordningar för statshandelsländer och för Kina.

Bestämmelser bör fastställas om genomförande av de skyddsåtgärder som är nödvändiga för att skydda gemenskapens intressen under vederbörlig hänsyn till gällande internationella förpliktelser.

De åtgärder som omfattas av denna förordning ligger inom Europeiska gemenskapens kompetensområde och är både nödvändiga och lämpliga för att fullborda den gemensamma handelspolitiken och för att säkra de åtgärder som redan vidtagits av gemenskapen inom textil- och beklädnadssektorn.

Förordningarna (EEG) nr 288/82, (EEG) nr 1765/82, (EEG) nr 1766/82 och (EEG) nr 3420/83 bör följaktligen upphöra att gälla vad avser deras tillämpning på textilprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

Den gemensamma handelspolitiken måste bygga på enhetliga principer. En viktig del av denna politik utgörs av de gemensamma bestämmelser för import som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 288/82 av den 5 februari 1982 om gemenskapsregler för import, i rådets förordning (EEG) nr 1765/82 av den 30 juni 1982 om gemensamma regler för import från länder med statshandel, i rådets förordning (EEG) nr 1766/82 av den 30 juni 1982 om gemensamma regler för import från Kina och i rådets förordning (EEG) nr 3420/83 av den 14 november 1983 om importregler för varor som har ursprung i statshandelsländer och som inte liberaliserats på gemenskapsnivå. Bestämmelserna måste dock kompletteras eftersom de fortfarande medger undantag och avvikelser som gör det möjligt för medlemsstaterna att fortsätta tillämpa nationella åtgärder vid import av vissa produkter.