Ändring av förordning (EEG) nr 3068/92 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av kaliumklorid med ursprung i Ryssland, Ukraina eller Vitryssland

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 643/94 av den 21 mars 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 3068/92 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av kaliumklorid med ursprung i Ryssland, Ukraina eller Vitryssland Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 080 , 24/03/1994 s. 0001 - 0007 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0268 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 29 s. 0268

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 643/94 av den 21 mars 1994 om ändring av förordning (EEG) nr 3068/92 om införande av en slutgiltig antidumpningstull för import av kaliumklorid med ursprung i Ryssland, Ukraina eller Vitryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 14 i denna,

med beaktande av det förslag som lagts fram av kommissionen efter samråd i rådgivande kommittén enligt ovanstående förordning, och

med beaktande av följande:

I. FÖREGÅENDE FÖRFARANDE

(1) Genom förordning (EEG) nr 3068/92(2) fastställde kommissionen en slutgiltig antidumpningstull, som motsvarar skillnaden mellan ett angivet minimipris och nettopriset fritt gemenskapens gräns oförtullat, för import av kaliumklorid med ursprung i Ryssland, Ukraina och Vitryssland som omfattas av KN-numren 3104 20 10, 3104 20 50 och 3104 20 90.

II. ÖVERSYN

(2) Genom ett meddelande som offentliggjordes den 26 juni 1993(3) inledde kommissionen, efter samråd med rådgivande kommittén och enligt artikel 14 i grundförordningen en översyn av förordning (EEG) nr 3068/92. Uppgifter som kommissionen fått tillgång till visade på att betydande förändringar skulle ha ägt rum i Ryssland, Ukraina och Vitryssland, sedan de slutgiltiga åtgärderna infördes i detta fall, till följd av decentraliseringen av f.d. Sovjetunionen. Det föreföll bl.a. att denna utveckling skulle ha lett till att självständiga försäljningssystem för kaliumklorid införts och nya exportkanaler upprättats.

Samtidigt hade kommissionen erhållit motstridiga uppgifter om lämpligheten av antidumpningsåtgärder i form av variabel tull.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de producenter, exportörer och importörer som, enligt vad som var känt, var berörda samt företrädare för exportländerna och klagandesidan och gav de direkt berörda parterna möjlighet att meddela sina synpunkter skriftligt och begära att få höras. Företrädarna för exportländerna, gemenskapsindustrin och två importörer inom gemenskapen meddelade sina synpunkter. Alla parter som så begärde hördes.

Ukrainas företrädare hävdade att det inte förekom någon produktion i Ukraina och att den införda antidumpningstullen borde upphävas i fråga om import av kaliumklorid med ursprung i Ukraina. Det framgick dock av den officiella tullstatistiken, som bygger på tulldeklarationerna vid gemenskapens gräns, att en betydande mängd kaliumklorid med ursprung i Ukraina hade importerats till gemenskapen under undersökningsperioden. Med hänsyn till detta och för att undvika varje form av diskriminering eller kringgående bör importen av kaliumklorid med ursprung i Ukraina inte undantas från denna översyn.

(4) Kommissionen sände frågeformulär till de parter som, enligt vad som var känt, var berörda, men erhöll detaljerad information endast från gemenskapsindustrin och ett antal importörer inom gemenskapen. Det skall påpekas att ingen producent eller exportör i de berörda länderna samarbetade vid kommissionens undersökning och att en avhängig importör och flera producenter i Ryssland och Vitryssland underrättade kommissionen om att de inte hade för avsikt att delta i dennas undersökning.

(5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för att fastställa dumpning och skada. Kommissionen granskade även de uppgifter som lämnats vid besök i följande företags lokaler:

i) Gemenskapsproducenter

- Société Commerciale des Potasses et de l'azote (SCPA), Frankrike.

- Mines des Potasses d'Alsace (MDPA), Frankrike.

- Kali und Salz1, Tyskland.

- Mitteldeutsche Kali(4), Tyskland.

- Comercial de Potasas (Coposa), Spanien.

- Potasas del Llobregat, Spanien.

- Suria K, Spanien.

- Potasas de Subiza, Spanien.

- Cleveland Potash Limited, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland.

ii) Importörer och handlare

Oavhängiga importörer

Fesa, Spanien.

Avhängiga importörer

Soquimes, Spanien.

Handlare

Potash Limited, Förenade kungariket.

Potash Continental, Förenade kungariket.

Ameropa, Frankrike.

(6) Parterna underrättades på begäran om de viktigaste förhållanden och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av slutgiltig tull och inkrävande av de belopp som ställts som säkerhet genom preliminär tull. Parterna gavs också en skälig tidsfrist för att inkomma med synpunkter efter offentliggörandet.

Kommissionen granskade parternas muntliga och skriftliga anmärkningar och ändrade i tillämpliga fall sina undersökningsresultat för att beakta dessa.

(7) Dumpningsundersökningen omfattade perioden 1 juni 1992 till 31 maj 1993 (undersökningsperioden).

III. PRODUKTEN I FRÅGA, LIKADAN PRODUKT OCH GEMENSKAPSINDUSTRIN

a) Produktbeskrivning

(8) Produkten som är föremål för förfarandet är densamma som den som beskrivs i förordning (EEG) nr 3068/92.

Produkten är kaliumklorid, som vanligtvis används som gödningsmedel inom jordbruket. Kaliumhalten varierar och uttrycks i viktprocent K2O av den vattenfria produkten. Det finns tre grundläggande specifikationer:

- kaliumklorid innehållande högst 40 viktprocent K2O, som omfattas av KN-nummer 3104 20 10,

- kaliumklorid innehållande mer än 40 men högst 62 viktprocent K2O, som omfattas av KN-nummer 3104 20 50,

- kaliumklorid innehållande mer än 62 viktprocent K2O, som omfattas av KN-nummer 3104 20 90.

Ovanstående specifikationer avser tre kvaliteter av en och samma produkt, som förekommer i pulverform eller som granulat, utan att några väsentliga skillnader föreligger i de grundläggande fysikaliska egenskaperna, användningsområde eller användningssätt.

b) Likadan produkt

(9) Kommissionen fann att slutsatserna i förordning (EEG) nr 3068/92 fortfarande är giltiga, och att den kaliumklorid som produceras inom gemenskapen och i Canada är en och samma produkt som den som exporteras till gemenskapen från Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

IV. DUMPNING

a) Normalvärde

1. Jämförbart land

(10) Eftersom Ryssland, Ukraina och Vitryssland är länder som saknar marknadsekonomi måste normalvärdet beräknas på grundval av uppgifter som inhämtats i ett tredje land med marknadsekonomi, d.v.s. ett jämförbart land enligt artikel 2.5 i grundförordningen. För detta ändamål föreslog den klagande gemenskapsindustrin att normalvärdet skulle fastställas med stöd av uppgifter som inhämtats i Canada.

11. Kommissionen granskade klagandens förslag och fann att det var lämpligt och skäligt att välja Canada av följande skäl:

- Det är känt att Canada är den största producenten i världen av denna produkt, och det finns stora likheter mellan Canada och de undersökta icke-marknadsekonomierna i fråga om produktionsprocessen och tillgången på råmaterial.

- Priserna på hemmamarknaden styrs i Canada av normala marknadskrafter till följd av nivån på efterfrågan på marknaden och antalet konkurrerande producenter.

- Det framgick av en jämförande undersökning av de volymer som Canada exporterade till gemenskapen och den volym som normalvärdet grundades på att kaliumklorid såldes i tillräckligt stora mängder på hemmamarknaden för att normalvärdet skulle kunna beräknas på ett korrekt sätt.

2. Normalvärde

12. Endast en producent gav slutgiltigt medgivande till att samarbeta, nämligen det Torontobaserade Potash Company of Canada Limited. Kommissionen kontrollerade de uppgifter som lämnades av denna producent och dess dotterbolag inom gruvnäringen.

13. För att fastställa om normalvärdet, enligt artikel 2.5 a i i grundförordningen kunde baseras på de faktiska konsumentpriserna på den kanadensiska hemmamarknaden jämförde kommissionen dessa priser med produktionskostnaderna för att säkerställa att de innebar en skälig vinst vid normal handel. Vid granskningen av den berörda producentens produktionskostnader fann kommissionen att dessa hade ökats med fiktiva belopp som motsvarade extraordinära avskrivningar till följd av ett nyligen inträffat ägarbyte och finansiella omkostnader som skulle ha burits av denna producent. Eftersom dessa ytterligare kostnader inte hade uppkommit genom normal handel, fann kommissionen dock att det inte skulle vara rimligt att tillskriva de ryska, ukrainska och vitryska producenterna sådana exceptionella kostnader utan någon form av justering och att de skulle frånräknas de faktiska produktionskostnaderna för kanadensisk kaliumklorid som säljs på hemmamarknaden. Efter detta avdrag konstaterades det att de priser denna producent tillämpade vid försäljning på hemmamarknaden i normal handel täckte alla skäliga kostnader vid normal handel och gav upphov till en rimlig vinstmarginal.

14. Mot denna bakgrund fastställdes normalvärdet på grundval av det vägda nettogenomsnittspriset för likadan produkt vid försäljning för konsumtion i Canada, eftersom försäljningen på hemmamarknaden av de undersökta produktslagen var av tillräcklig omfattning jämfört med exportförsäljningen för att vara representativ.

b) Exportpris

15. Trots kommissionens försök att inhämta uppgifter vägrade de exportörer som förmodades vara berörda i Ryssland, Ukraina och Vitryssland att samarbeta vid undersökningen. Dessutom var informationen från importörerna inte tillräcklig för att fastställa ett tillförlitligt exportpris, eftersom antingen de fakturerade mängderna var för små för att vara representativa, produkten köptes via handlare som inte samarbetade eller importören var avhängig av en icke-samarbetande producent i något av de berörda länderna.

Under inhämtandet av de uppgifter som krävdes för att fastställa exportpriset fick kommissionen dessutom starka indikationer från flera källor på att det fanns bristande överensstämmelse mellan de priser som tillämpades på gemenskapsmarknaden och det minimipris som fastställs i förordning (EEG) nr 3068/92. Möjligheten att minimipriserna kringgicks kunde inte förbises. Av dessa skäl kunde kommissionen inte förlita sig på de tillgängliga statistiska uppgifterna vare sig om värdet eller mängden av importen av produkten i fråga.

16. Med hänsyn till att denna översyn bl.a. syftar till att undersöka lämpligheten av antidumpningstullens nivå och art för att förhindra skador orsakade av dumpad import och till att den tull som nu tillämpas är en minimipristull var det inte nödvändigt att fastställa den aktuella nivån på exportpriserna. Det var endast nödvändigt att uppskatta vilken nivå exportpriserna skulle ligga på om skyddstullar saknades. För detta ändamål ansågs det, i avsaknad av samarbete från producenterna i de berörda exportländerna, att förhållandet mellan exportpriserna och andra priser på gemenskapsmarknaden borde vara detsamma som det som framkommit vid den ursprungliga undersökningen.

Eftersom priserna på gemenskapsmarknaden inte skulle vara lägre, om de nu gällande åtgärderna inte hade införts, kan denna metod inte leda till en underskattning av de exportpriser som skulle gälla om tull inte förekom. Det skall påpekas att, eftersom de tillgängliga uppgifterna inte medgav att exportpriserna fastställdes separat för varje berört land, har exportpriset fastställts på samma underlag för Ryssland, Ukraina och Vitryssland, fritt respektive landsgräns.

c) Jämförelse

17. Normalvärdet jämfördes med exportpriserna fritt nationsgräns för varje enskild transaktion. För att jämförelsen skulle bli rättvisande gjordes skäliga justeringar för att ta hänsyn till skillnader som påverkade prisernas jämförbarhet, som t.ex. skillnader i försäljningskostnader, särskilt i fråga om kreditvillkor samt transport-, försäkrings-, hanterings- och förpackningskostnader.

d) Dumpningsmarginal

18. Av jämförelsen framgick att dumpning förekom med en dumpningsmarginal lika med skillnaden mellan normalvärdet, fastställt på det sätt som anges ovan, och exportpriset till gemenskapen. Av de skäl som anges i punkt 10 och 16 var inte de uppgifter kommissionen hade tillgång till för att fastställa exportpriset tillräckliga för en differentiering mellan de berörda länderna. Endast en dumpningsmarginal fastställdes därför för de tre berörda länderna.

Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de berörda länderna, uttryckt i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns före tullklarering är 46%. Rådet bekräftar denna slutsats och de resultat av kommissionens undersökning som ligger till grund för upprättandet av dumpningsmarginalen.

V. SKADA

19. Enligt artikel 14 i grundförordningen sökte kommissionen under sin undersökning fastställa om och i vilken omfattning de förhållanden som konstateras i förordning (EEG) nr 3068/92 (1986 till 1990) hade ändrats i fråga om exportörernas uppträdande på gemenskapsmarknaden eller gemenskapsindustrins ställning under den följande perioden oberoende av de gällande antidumpningsåtgärderna.

a) Gemenskapsindustrin

20. Vid sin undersökning av om de klagande gemenskapsproducenterna stod för en väsentlig del av gemenskapsproduktionen av likadan produkt konstaterade kommissionen att en tysk producent, etablerad i östra Tyskland, hade blivit en av klagandeparterna efter Tysklands enande. Detta innebär att gemenskapsproducenterna på kärandesidan står för hela produktionen av likadan produkt inom gemenskapen.

21. Det konstaterades också att två av gemenskapsproducenterna genom dotterbolag hade importerat den dumpade produkten. Kommissionen hade därför att ta ställning till om dessa båda producenter enligt artikel 4.5 i grundförordningen skulle undantas från vad som kan betecknas som gemenskapsindustri.

22. Gemenskapsinstitutionernas etablerade praxis har i sådana sammanhang varit att beslut om undantagande av sådana producenter måste fattas för varje enskilt fall på skäliga och rättvisa grunder samt med beaktande av alla inblandade rättsliga och ekonomiska aspekter. Institutionerna har i ett flertal fall kommit till slutsatsen att ett undantagande är berättigat, om producenter inom gemenskapen antingen deltagit i dumpningsverksamheterna, varit skyddade från deras verkningar eller uppnått otillbörliga fördelar genom dem.

23. I det aktuella fallet fann kommissionen att de importerande producenterna inte hade deltagit i dumpningsverksamheten, eftersom de var oberoende av de berörda exportörerna. Vidare var omfattningen var för sig av dessa producenters import under undersökningsperioden inte sådan att importen utgjorde en väsentlig del av producenternas samlade försäljning inom gemenskapen under samma period. En så låg importandel kan därför inte ha skyddat de berörda producenterna från verkningarna av dumpningen eller ha medfört otillbörliga fördelar för dem. De obetydliga fördelar som dessa producenter kan ha uppnått genom den aktuella importen uppvägs således mer än väl av de olägenheter som dumpningen orsakade dem.

24. Mot bakgrund av ovanstående finner kommissionen att det inte finns skäl att undanta någon av producenterna från vad som omfattas av beteckningen gemenskapsindustri.

b) Kumulering

25. Innan den dumpade importens påverkan på gemenskapsindustrin kan fastställas, måste det först konstateras om det är lämpligt att fortsätta med den metod som tillämpades då de åtgärder som är föremål för översyn beslutades, nämligen kumulering av all import med ursprung i de länder som omfattas av undersökningen.

Vid utvärderingen av lämpligheten med en kumulering av importen från de tre berörda länderna konstaterades det att kaliumklorid från vart och ett av länderna var identisk i alla avseenden och utbytbar. De importerade produkterna konkurrerar med varandra och med likadan produkt tillverkad av gemenskapsindustrin. Vidare var det inte möjligt att påvisa prisskillnader mellan produkter från de olika berörda länderna, och omfattningen av den dumpade importen från dem kunde inte i något fall betraktas som försumbar.

Kommissionen finner således att finns tillräcklig grund för att kumulera den dumpade importen från de berörda länderna.

c) Skada

26. Vid sin undersökning av de faktiska förhållandena mellan 1990, det sista år som beaktas i förordning (EEG) nr 3068/92, och maj 1993 har kommissionen kommit till följande resultat:

1. Förbrukning inom gemenskapen, dumpad import (omfattning och priser)

27. Förbrukningen inom gemenskapen har sjunkit från 4,5 till 3,9 miljoner ton, d.v.s. med 14%, och en liknande nedgång inträffade också för den dumpade importen, som således behöll en nästan oförändrad marknadsandel, nämligen cirka 12%.

28. Eftersom inget samarbete har förekommit från exportörernas sida och importörerna lämnat otillräcklig och icke-representativ information, har kommissionen inte haft tillräckligt underlag för att fastställa graden av underprissättning. Man fick dock starka indikationer från flera tillförlitliga källor på att försäljningspriserna inom gemenskapen för de dumpade importvarorna låg betydligt under gemenskapsindustrins priser på kaliumklorid och i realiteten klart under det minimipris som fastställs i förordning (EEG) nr 3068/92.

2. Gemenskapsindustrins situation

a) Produktion, kapacitet, utnyttjandegrad

29. Produktionen inom gemenskapen har sjunkit från 5,5 till 4,5 miljoner ton, d.v.s. med 18%. Produktionskapaciteten låg samtidigt i det närmaste oförändrat på 6,5 miljoner ton, vilket innebär att utnyttjandegraden sjönk från 84 till 70%.

b) Försäljnings- och marknadsandel

30. Gemenskapsindustrins försäljning inom gemenskapen av kaliumklorid sjönk från 3,4 till 2,8 miljoner ton, vilket innebär en nedgång med 18%, medan dess marknadsandel minskade från 74,9 till 73,5%.

c) Priser

31. Gemenskapsindustrin har inte kunnat höja sina priser - inte ens efter det att skyddsåtgärder infördes enligt förordning (EEG) nr 3068/92 - utan tvärtom fått vidkännas en ytterligare sänkning av sina försäljningspriser.

d) Lönsamhet

32. Gemenskapsindustrin har inte kunnat återhämta de förluster man tidigare lidit. Dessa förluster, som är klart relaterade till den nämnda sänkningen av försäljningspriserna och den negativa inverkan den minskade utnyttjandegraden haft på fördelningen av de fasta kostnaderna, har hela tiden hållit sig på en hög nivå och uppgick till 26% vid slutet av undersökningsperioden.

e) Sysselsättning

33. Det skall påpekas att kaliumkloridindustrin bygger på gruvbrytning under jord och därigenom är arbetsintensiv.

En betydande och stadig minskning av arbetskraften har kunnat konstateras under undersökningsperioden.

3. Slutsats

34. Mot bakgrund av ovanstående framgår det att den materiella skada som fastställts genom förordning (EEG) nr 3068/92 och som har tagits upp till förnyad granskning för perioden 1986-1990, har bestått under den följande perioden från 1990 till maj 1993, vilket har påvisats genom undersökningen av de faktiska förhållandena. Gemenskapsindustrins situation har i själva verket ytterligare försämrats trots att skyddsåtgärder infördes 1992. Detta framgår särskilt av att industrin tvingats sänka sina priser ytterligare och fått vidkännas större förluster på senare tid.

Rådet bekräftar dessa synpunkter och kommer till slutsatsen att den skada som konstaterades i förordning (EEG) nr 3068/92 inte har avlägsnats utan tvärtom förvärrats.

f) Orsakssamband

35. För att fastställa om någon ändring hade skett av det orsakssamband, som fastställdes i förordning (EEG) nr 3068/92, mellan den dumpade importen från Ryssland, Ukraina och Vitryssland och den materiella skadan har kommissionen undersökt utvecklingen sedan den föregående undersökningsperioden som sträckte sig fram till och med 1990. Sedan detta år har situationen förblivit oförändrad jämfört med vad som beskrivs i den nämnda förordningen i så måtto att gemenskapsindustrins otillfredsställande resultat fortsatt har sammanfallit med den dumpade importen som behållit samma nivå på sin marknadsandel och vidhållit sin underprissättning.

g) Verkningar av andra faktorer

36. Det har också undersökts om den materiella skadan och förvärrandet av den under den följande perioden skulle kunna tillskrivas andra faktorer, som t.ex. följderna av annan import, minskad efterfrågan eller interna ledningsproblem inom gemenskapsindustrin.

I fråga om annan import konstaterades det att dennas marknadsandel hade hållit sig relativt oförändrad under undersökningsperioden, medan de uppgifter som stod till kommissionens förfogande inte medgav någon slutsats i fråga om prisnivån på denna import. Vad gäller minskad efterfrågan och ledningen av gemenskapsindustrin fann inte kommissionen något som kunde styrka att någon av dessa faktorer skulle kunna vara orsak till den materiella skada gemenskapsindustrin fått vidkännas.

Kommissionen kommer därför till slutsatsen att, även om det inte kan uteslutas att några av de ovannämnda faktorerna kan ha inverkat negativt på gemenskapsindustrins situation, har den dumpade importen från Ryssland, Ukraina och Vitryssland i sig orsakat materiell skada för gemenskapsindustrin.

37. Rådet bekräftar denna slutsats.

VI. GEMENSKAPENS INTRESSEN

38. Kommissionen fann att den slutsats om gemenskapens intressen som gjordes i förordning (EEG) nr 3068/92 inte bör ändras, eftersom de omständigheter som låg till grund för denna slutsats under den följande perioden har utvecklats på ett sätt som endast stärker skälen till att införa skyddsåtgärder.

39. Det ligger nämligen inte endast i gemenskapens grundläggande intresse att upphäva en snedvridning av handelsförhållandena, utan till detta kommer även att tusentals arbetstillfällen äventyras inom den sektor som drabbas av problemen och att den ekonomiska situationen för gemenskapensindustrin på senare tid blivit alltmer kritisk.

40. Under dessa omständigheter ligger det i gemenskapens intresse att skyddsåtgärderna bibehålls och anpassas med hänsyn till resultaten av denna översyn. Eftersom dessa resultat visar på ökad dumpning och en ytterligare förvärrad skada, kräver gemenskapens intressen en ändring av de gällande åtgärderna.

VII. TULL

41. Vid sin anpassning av de befintliga åtgärderna till de ändrade omständigheterna tog kommissionen hänsyn till det faktum att skadan i första hand orsakades av prissänkningar och pristryck, brist på lönsamhet och förluster. För att avlägsna en sådan skada krävs därför att industrin försätts i en position där priserna kan höjas till lönsamhetsnivå utan att försäljningsvolymen minskar. Vid beräkningen av den nödvändiga prisökningen fann kommissionen att exportpriserna för den dumpade importen enligt punkt 16 borde jämföras med de försäljningspriser som motsvarar gemenskapsindustrins produktionskostnader plus en skälig vinstmarginal.

I detta syfte har kommissionen använt gemenskapsindustrins faktiska genomsnittliga produktionskostnader plus en vinstmarginal på 9%, som krävs för livskraftighet inom denna industri.

Skillnaden mellan dessa båda priser, uttryckt som vägt genomsnitt i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, oförtullat, utgör skadetröskeln, som befinns vara högre än den fastställda dumpningsmarginalen. Den tull som skall införas bör därför begränsas till dumpningsmarginalen.

42. Med hänsyn till de starka indikationerna på att den tidigare tullen i form av minimipris har kringgåtts och till möjligheten av att vidta kompenserande åtgärder inom denna sektor, är det nödvändigt att införa en tull i form av ett fast belopp per ton importerad kaliumklorid som motsvarar den dumpningsmarginal som beräknats enligt ovanstående beskrivning. Vidare skall hänsyn tas till möjligheten av att exportörerna kommer att reagera på denna tull genom att ytterligare sänka sina exportpriser mot bakgrund av å ena sidan den stora överkapaciteten för produktion av kaliumklorid i de berörda exportländerna och bristen på inhemska kunder, vilket innebär att stora mängder finns tillgängliga för export och å andra sidan gemenskapsmarknadens relativa attraktionskraft, jämfört med andra exportmarknader, på grund av den höga prisnivån och användarnas betalningsförmåga samt närheten och tillgången till en väl utbyggd transportinfrastruktur. Denna risk förvärras ytterligare genom att exportprodukterna skulle kunna tillhandahållas till mycket låga priser på grund av valutaproblem i exportländerna och det faktum att långfristiga leveransavtal företrädesvis tillämpas inom gemenskapen, vilket kan göra det attraktivt för exportörerna att erbjuda kunder inom gemenskapen kaliumklorid till mycket låga priser. Till skydd mot en sådan risk finner kommissionen det nödvändigt att även fastställa att, om priset på den importerade produkten skulle komma att understiga ett minimipris som fastställts på basis av normalvärdet, en tull skall tas ut som motsvarar skillnaden mellan importpriset och minimipriset. Detta system är motiverat med hänsyn till den uppenbara risken för att dumpningsmarginalen kan öka.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Artikel 1 i förordning (EEG) nr 3068/92 skall ersättas med följande:

"Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs härmed för import av kaliumklorid som omfattas av KN-numren 3104 20 10, 3104 20 50 och 3104 20 90, med ursprung i Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

2. Tullen skall vara lika med det högsta av följande belopp: det fasta belopp per ton KCl, som anges nedan för respektive typ och kvalitet, eller skillnaden mellan nedan angivna minimipriser och nettopriset per ton KCl fritt gemenskapens gräns, oförtullat, för motsvarande typ och kvalitet:

>Plats för tabell>

3. Gällande bestämmelser om tullar skall tillämpas."

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21 mars 1994.

På rådets vägnar

Y. PAPANTONIOU

Ordförande

(1) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. Förordningen är senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10).

(2) EGT nr L 308, 24.10.1992, s. 41.

(3) EGT nr C 175, 26.6.1993, s. 10.

(4) Kommissionen påpekar att dessa företag gick samman efter undersökningsperioden och nu bedriver handel under namner Kali und Salu GmbG, Tyskland.