Oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 178 , 12/07/1994 s. 0043 - 0046 Finsk specialutgåva Område 14 Volym 1 s. 0205 Svensk specialutgåva Område 14 Volym 1 s. 0205

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1681/94 av den 11 juli 1994 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av strukturpolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och övriga befintliga finansieringsorgans verksamhet (1), ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93 (2), särskilt artikel 23.1 fjärde stycket i denna,

efter samråd med den Rådgivande kommittén för utveckling och omställning av regioner och den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 124 i fördraget, och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 2035/2005 · förordning (EG) nr 1828/2006.

I artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 fastställs de principer som inom gemenskapen styr bekämpandet av oriktigheter och återvinning av de belopp som gått förlorade till följd av missbruk eller försummelse inom strukturfondernas område.

I artikel 9.3 i förordning (EEG) nr 792/93 av den 30 mars 1993 om införande av ett finansieringsorgan för sammanhållning (3), ändrad genom förordning (EG) nr 566/94 (4), föreskrivs att artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall tillämpas analogt. Följaktligen omfattar den här förordningen finansieringsorganet för sammanhållning.

De bestämmelser som fastställs i denna förordning bör gälla samtliga de former av finansiell intervention som avses i förordning (EEG) nr 4254/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden (5), ändrad genom förordning (EEG) nr 2083/93 (6), i förordning (EEG) nr 4255/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska sociala fonden (7), ändrad genom förordning (EEG) nr 2084/93 (8), i förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller utvecklingssektionen vid EUGFJ (9), ändrad genom förordning (EEG) nr 2085/93 (10), i förordning (EEG) nr 2080/93 av den 20 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Fonden för fiskets utveckling (11), liksom i förordning (EEG) nr 792/93.

Denna förordning reglerar endast några aspekter av medlemsstaternas skyldigheter i enlighet med artikel 23.1 första och andra stycket i förordning (EEG) nr 4253/88 och bör följaktligen inte åsidosätta några andra skyldigheter enligt den artikeln.

För att gemenskapen skall hålla sig bättre informerad om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa överträdelser bör de nationella bestämmelser som skall meddelas till kommissionen anges närmare.

I syfte att konstatera arten av de oriktigheter som begås och deras finansiella effekt och för att återvinna belopp som har betalats ut felaktigt bör det föreskrivas att upptäckta oriktigheter skall anmälas till kommissionen varje kvartal. Utöver sådana anmälningar bör information också ges om framstegen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

Kommissionen bör regelbundet informeras om domstolsförfaranden och administrativa förfaranden mot personer som har begått oriktigheter. Det vore också tillrådligt att säkerställa att uppgifter om de åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna för att skydda gemenskapens finansiella intressen översänds systematiskt.

Det är lämpligt att fastställa de förfaranden som skall tillämpas av medlemsstaterna och kommissionen i sådana fall där de belopp som har gått förlorade på grund av oriktighet visar sig vara omöjliga att återvinna.

Det bör fastställas en nedre gräns över vilken fall av oriktigheter automatiskt måste anmälas till kommissionen.

Nationella bestämmelser i fråga om rättegången i brottmål eller ömsesidig assistans mellan medlemsstaterna i brottmål bör inte påverkas av bestämmelserna i denna förordning.

Gemenskapen bör ha möjlighet att ge bidrag till rättsliga omkostnader och till kostnader som uppstår som en direkt följd av rättsliga förhandlingar.

För att förhindra oriktigheter bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen förstärkas samtidigt som alla ansträngningar görs för att säkerställa att ett sådant förfarande genomförs med vederbörlig hänsyn till sekretessbestämmelser.

Det bör vidare fastslås att bestämmelserna i denna förordning även skall tillämpas då en utbetalning som borde ha gjorts av strukturfonderna eller av ett finansieringsorgan för ett strukturmål inte har gjorts på grund av en oriktighet.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för jordbruksstruktur och landsbygdsutveckling och Ständiga kommittén för fiskerinäringens struktur.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller samordningen av de olika strukturfondernas verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och övriga befintliga finansieringsorgans verksamhet, ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93, särskilt artikel 23.1 fjärde stycket i denna,

efter samråd med den Rådgivande kommittén för utveckling och omställning av regioner och den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 124 i fördraget, och

I artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 fastställs de principer som inom gemenskapen styr bekämpandet av oriktigheter och återvinning av de belopp som gått förlorade till följd av missbruk eller försummelse inom strukturfondernas område.

I artikel 9.3 i förordning (EEG) nr 792/93 av den 30 mars 1993 om införande av ett finansieringsorgan för sammanhållning, ändrad genom förordning (EG) nr 566/94, föreskrivs att artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 skall tillämpas analogt. Följaktligen omfattar den här förordningen finansieringsorganet för sammanhållning.

De bestämmelser som fastställs i denna förordning bör gälla samtliga de former av finansiell intervention som avses i förordning (EEG) nr 4254/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden, ändrad genom förordning (EEG) nr 2083/93, i förordning (EEG) nr 4255/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska sociala fonden, ändrad genom förordning (EEG) nr 2084/93, i förordning (EEG) nr 4256/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller utvecklingssektionen vid EUGFJ, ändrad genom förordning (EEG) nr 2085/93, i förordning (EEG) nr 2080/93 av den 20 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Fonden för fiskets utveckling, liksom i förordning (EEG) nr 792/93.

Denna förordning reglerar endast några aspekter av medlemsstaternas skyldigheter i enlighet med artikel 23.1 första och andra stycket i förordning (EEG) nr 4253/88 och bör följaktligen inte åsidosätta några andra skyldigheter enligt den artikeln.

För att gemenskapen skall hålla sig bättre informerad om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att bekämpa överträdelser bör de nationella bestämmelser som skall meddelas till kommissionen anges närmare.

I syfte att konstatera arten av de oriktigheter som begås och deras finansiella effekt och för att återvinna belopp som har betalats ut felaktigt bör det föreskrivas att upptäckta oriktigheter skall anmälas till kommissionen varje kvartal. Utöver sådana anmälningar bör information också ges om framstegen i rättsliga eller administrativa förfaranden.

Kommissionen bör regelbundet informeras om domstolsförfaranden och administrativa förfaranden mot personer som har begått oriktigheter. Det vore också tillrådligt att säkerställa att uppgifter om de åtgärder som har vidtagits av medlemsstaterna för att skydda gemenskapens finansiella intressen översänds systematiskt.

Det är lämpligt att fastställa de förfaranden som skall tillämpas av medlemsstaterna och kommissionen i sådana fall där de belopp som har gått förlorade på grund av oriktighet visar sig vara omöjliga att återvinna.

Det bör fastställas en nedre gräns över vilken fall av oriktigheter automatiskt måste anmälas till kommissionen.

Nationella bestämmelser i fråga om rättegången i brottmål eller ömsesidig assistans mellan medlemsstaterna i brottmål bör inte påverkas av bestämmelserna i denna förordning.

Gemenskapen bör ha möjlighet att ge bidrag till rättsliga omkostnader och till kostnader som uppstår som en direkt följd av rättsliga förhandlingar.

För att förhindra oriktigheter bör samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen förstärkas samtidigt som alla ansträngningar görs för att säkerställa att ett sådant förfarande genomförs med vederbörlig hänsyn till sekretessbestämmelser.

Det bör vidare fastslås att bestämmelserna i denna förordning även skall tillämpas då en utbetalning som borde ha gjorts av strukturfonderna eller av ett finansieringsorgan för ett strukturmål inte har gjorts på grund av en oriktighet.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för jordbruksstruktur och landsbygdsutveckling och Ständiga kommittén för fiskerinäringens struktur.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

1. Utan att det påverkar de skyldigheter som följer direkt av artikel 23 i förordning (EEG) nr 4253/88 och av artikel 38 i förordning (EG) nr 1260/1999, skall den här förordningen vara tillämplig på samtliga de stödåtgärder som föreskrivs i förordning (EEG) nr 4254/88, förordning (EEG) nr 4255/88, förordning (EEG) nr 4256/88, förordning (EEG) nr 2080/93, förordning (EG) nr 1783/1999, förordning (EG) nr 1784/1999 samt förordning (EG) nr 1263/1999. Den här förordningen skall även vara tillämplig på de stödåtgärder som finansieras enligt artikel 35.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1257/1999 (utvecklingssektionen).

2. Oriktigheter som gäller de Interreg-program som avses i artikel 20.1 a i förordning (EG) nr 1260/1999, eller andra program av transnationell natur, skall meddelas av den medlemsstat där utgifterna har uppstått. Medlemsstaten skall samtidigt informera förvaltnings- och betalningsmyndigheterna för programmet, samt den person eller avdelning som utsetts att utfärda den deklaration om att en stödform avslutats som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 438/2001.

Artikel1a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. oriktighet: varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget genom att gemenskapsbudgeten belastas med en otillbörlig utgift.

2. ekonomisk aktör: alla fysiska och juridiska personer eller andra organ som deltar i genomförandet av en stödinsats med medel från strukturfonderna med undantag för medlemsstaterna när de utövar sina befogenheter i egenskap av statsmakter.

3. det första administrativa eller rättsliga konstaterandet: den första skriftliga bedömningen, där en behörig myndighet, vare sig det är en administrativ eller en rättslig myndighet, på grundval av konkreta fakta sluter sig till att det föreligger en oriktighet, utan att detta påverkar möjligheten att denna slutsats senare revideras eller dras tillbaka under det administrativa eller rättsliga förfarandets gång.

4. misstanke om bedrägeri: oriktigheter som ger upphov till ett administrativt och/eller rättsligt förfarande på nationell nivå i syfte att fastställa att det föreligger en uppsåtlig handling, särskilt bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 a i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

5. konkurs: insolvensförfaranden i den mening som avses i artikel 2 a i rådets förordning (EG) nr 1346/2000.

Artikel3¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

1. Efter varje kvartal skall medlemsstaterna inom en tidsfrist på två månader meddela kommissionen de fall av oriktigheter som har givit upphov till ett första administrativt och/eller rättsligt konstaterande. För detta ändamål skall de alltid lämna detaljerad information om följande:

a) Den eller de strukturfonder eller det finansiella instrument som avses samt syftet med och typen av stödform och åtgärd som berörs, Arinco-nummer eller CCI-nummer (gemensam identifieringskod).

b) Vilken bestämmelse som har överträtts.

c) Datum för och källan till den första information som har lett till misstankar om att det förekommer en oriktighet.

d) Vilka metoder som har använts för att begå oriktigheten.

e) I förekommande fall uppgift om huruvida denna metod leder till misstankar om bedrägeri.

f) På vilket sätt oriktigheten har upptäckts.

g) I förekommande fall vilka medlemsstater och tredjeländer som berörs.

h) Vid vilken tidpunkt eller under vilken tidsperiod som oriktigheten har begåtts.

i) De nationella myndigheter eller organ som har fastställt oriktigheten och de myndigheter som har ansvar för den administrativa och/eller rättsliga uppföljningen av ärendet.

j) Datum för det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oriktigheten.

k) De fysiska och/eller juridiska personer som är inblandade, eller andra organ som deltar, med undantag av de fall där dessa uppgifter på grund av oriktigheternas karaktär inte skulle främja kampen mot oriktigheterna.

l) Det totala beloppet på den budget som har anslagits för åtgärden och samfinansieringens fördelning mellan gemenskapsmedel, nationella, privata eller andra medel.

m) Det belopp som berörs av oriktigheten och hur detta belopp fördelar sig mellan gemenskapsmedel, nationella, privata eller andra medel; om inga utbetalningar av offentliga medel har gjorts till de personer och/eller andra organ som avses i punkt k, uppgift om de belopp som skulle ha betalats ut felaktigt om oriktigheten inte hade konstaterats.

n) Uppgift om huruvida betalningarna har ställts in och om möjligheterna till återvinning.

o) Typen av otillbörlig utgift.

Genom undantag från första stycket skall följande fall inte rapporteras:

Det fall där den enda oriktigheten består i att en åtgärd som samfinansieras med medel från gemenskapsbudgeten helt eller delvis inte har kunnat genomföras på grund av att den slutliga stödmottagaren eller den enskilda mottagaren har gått i konkurs. De oriktigheter som föregår en konkurs och alla misstankar om bedrägerier skall emellertid alltid rapporteras.

Fall som rapporterats till den förvaltande myndigheten av den slutliga stödmottagaren eller enskilda mottagaren utan tvång eller innan den behöriga myndigheten uppmärksammat omständigheterna, antingen före eller efter beviljandet av det offentliga bidraget.

De fall där den förvaltande myndigheten fastställer att det har begåtts ett fel i fråga om det finansierade projektets rätt till bidrag och korrigerar felet före utbetalningen av det offentliga bidraget.

2. Om vissa av de uppgifter som avses i punkt 1, särskilt den som gäller tillvägagångssättet för oriktigheten och det sätt på vilket den upptäcktes, inte finns tillgängliga skall medlemsstaterna i möjligaste mån lämna dessa uppgifter när de översänder nästa kvartalsrapport om oriktigheter till kommissionen.

3. Om det i nationella bestämmelser föreskrivs om undersökningssekretess skall det krävas tillstånd från en behörig domstol för att vidarebefordra uppgifterna.

Artikel4¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

Varje medlemsstat skall genast underrätta kommissionen och, vid behov, övriga berörda medlemsstater om oriktigheter som upptäcks eller antas ha begåtts om medlemsstaten befarar att

de snart kan få återverkningar utanför dess territorium, och

de visar att ett nytt tillvägagångssätt har använts.

Artikel5¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

1. Under två månader efter utgången av varje kvartal skall medlemsstaterna, med hänvisning till eventuella rapporter som lämnats enligt artikel 3, underrätta kommissionen om de förfaranden som inletts till följd av samtliga oriktigheter som man har anmält tidigare och om viktiga förändringar som de resulterat i, inbegripet följande:

De belopp som har återvunnits eller förväntas återvinnas.

De interimsåtgärder som medlemsstaten vidtar för att säkerställa återvinning av felaktigt utbetalade belopp.

De rättsliga och administrativa förfaranden som har inrättats i syfte att återvinna felaktigt utbetalade belopp och för att inleda sanktioner.

Skälen till att avstå från återvinning. Kommissionen skall i möjligaste mån underrättas innan ett beslut fattas.

Eventuellt avstående från åtal.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om administrativa avgöranden eller domstolsavgöranden eller de centrala delarna i sådana beslut rörande avslutandet av sådana avgöranden, och särskilt ange om de omständigheter som konstaterats ger upphov till misstankar om bedrägerier.

2. Om en stödmottagande medlemsstat anser att ett belopp inte kan eller inte kan förväntas kunna återvinnas skall den i en särskild rapport informera kommissionen om det belopp som inte återvunnits och skälen till varför beloppet enligt medlemsstatens mening bör bäras av gemenskapen eller av medlemsstaten.

Denna information skall vara tillräckligt detaljerad för att ge kommissionen möjlighet att snarast möjligt, efter samråd med myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, bedöma vem som skall bära

de finansiella konsekvenserna i enlighet med artikel 23.1 tredje strecksatsen i förordning (EEG) nr 4253/88, och

de belopp som berörs av de stödformer som regleras genom förordning (EG) nr 1260/1999.

Informationen skall åtminstone innehålla följande inslag:

a) En kopia av avtalet om beviljandet av stödet.

b) Uppgift om datum för den senaste utbetalningen till den slutliga stödmottagaren och/eller enskilda mottagaren.

c) En kopia av beslutet om återvinning.

d) I förekommande fall, en handling som styrker den slutliga stödmottagarens eller enskilde mottagarens insolvens.

e) En översikt över vilka åtgärder som medlemsstaten har vidtagit för att återvinna de berörda beloppen och vilka datum dessa åtgärder har vidtagits.

3. I det fall som avses i punkt 2 får kommissionen uttryckligen begära att medlemsstaten fortsätter förfarandet för att återvinna beloppet.

Artikel6¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

Om det inte skulle förekomma några oriktigheter att rapportera under referensperioden skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om detta inom samma tidsgräns som fastställs i artikel 3.1.

Artikel6a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

De upplysningar som krävs enligt artiklarna 3 och 4 och artikel 5.1 skall så långt möjligt överföras på elektronisk väg, genom en säker förbindelse och med hjälp av den modul som kommissionen har ställt till förfogande för detta ändamål.

Artikel7¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat på kommissionens uttryckliga begäran beslutar att inleda eller fortsätta domstolsförfaranden i syfte att återvinna felaktigt utbetalade belopp får kommissionen åta sig att ersätta medlemsstaten med hela eller delar av de rättsliga kostnaderna och de direkta kostnader som uppstår genom det rättsliga förfarandet mot uppvisande av verifikationer, även om förfarandet inte är framgångsrikt.

Artikel8¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

1. Kommissionen skall upprätthålla lämplig kontakt med de berörda medlemsstaterna i syfte att komplettera de uppgifter om oriktigheter som avses i artikel 3, om de förfaranden som avses i artikel 5, och särskilt om möjligheten till återvinning.

2. Oberoende av de kontakter som avses i punkt 1 skall kommissionen informera medlemsstaterna om arten av oriktigheten tyder på att samma eller likartade tillvägagångssätt kan användas i andra medlemsstater.

3. Kommissionen skall sammankalla informationsmöten på gemenskapsnivå för medlemsstaternas företrädare i syfte att tillsammans med dem granska den information som tas emot i enlighet med artiklarna 3, 4 och 5 och med punkt 1 i denna artikel, särskilt med hänsyn till de slutsatser som skall dras av denna information i samband med oriktigheter, förebyggande åtgärder och rättsliga förfaranden.

4. På begäran av en medlemsstat eller av kommissionen skall medlemsstaterna och kommissionen samråda i syfte att täppa till kryphål som skadar gemenskapens intressen och som uppenbarar sig vid tillämpningen av gällande bestämmelser.

Artikel8a¶

Införd genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

Kommissionen får använda alla allmänna eller operationella upplysningar som medlemsstaterna tillhandahåller enligt denna förordning för att genomföra riskanalyser med hjälp av lämpliga IT-hjälpmedel och för att på grundval av den information som tillhandahållits utarbeta rapporter och varningssystem för att bättre kunna hantera de risker som har upptäckts.

Artikel9¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

Kommissionen skall inom ramen för Rådgivande kommittén för samordning av förebyggande åtgärder mot bedrägeri regelbundet informera medlemsstaterna om storleksordningen på upptäckta oriktigheter och om olika kategorier av oriktigheter, redovisade efter typ och uppräknade. De kommittéer som avses i artiklarna 48, 49, 50 och 51 i förordning (EG) nr 1260/1999 skall också underrättas.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkerställa att den information som de utväxlar förblir konfidentiell.

2. Den information som avses i denna förordning får inte sändas till andra personer än personer i medlemsstaterna eller inom gemenskapens institutioner vars uppgifter kräver att de har tillgång till den, såvida inte medlemsstaten som lämnar informationen uttryckligen har lämnat sitt medgivande till det.

3. Kommissionen och medlemsstaterna skall, när de behandlar personuppgifter i enlighet med den här förordningen, se till att bestämmelserna om skyddet av dessa uppgifter på gemenskapsnivå och nationell nivå respekteras, särskilt de som anges i direktiv 95/46/EG och i förekommande fall i förordning (EG) nr 45/2001.

4. Information som meddelas eller tas emot i någon form enligt denna förordning skall omfattas av tystnadsplikt och skyddas på samma sätt som liknande information skyddas av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot informationen och av motsvarande bestämmelser som är tillämpliga för gemenskapens institutioner.

Därutöver får informationen inte användas för andra ändamål än dem som anges i denna förordning om inte myndigheterna som lämnar informationen ger sitt uttryckliga samtycke därtill, förutsatt att gällande bestämmelser i den medlemsstat där den mottagande myndigheten finns inte förbjuder sådana meddelanden eller sådan användning.

5. Punkt 1—4 skall inte förhindra användning i domstols- eller medlingsförfaranden som inleds till följd av brott mot gemenskapens bestämmelser på områdena för strukturfonderna och finansieringsorganen med strukturmål. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som lämnade informationen skall genast underrättas om sådan användning.

6. Om en medlemsstat underrättar kommissionen om att en fysisk eller juridisk person vars namn har meddelats till kommissionen i enlighet med denna förordning vid vidare förfrågningar visar sig inte vara inblandad i någon oriktighet, skall kommissionen genast informera samtliga som har fått kännedom om namnet enligt denna förordning om detta. En sådan person skall därefter upphöra att enligt tidigare underrättelse behandlas som inblandad i den berörda oriktigheten.

Artikel11¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

I fall då finansiering bärs gemensamt av en strukturfond eller ett finansieringsorgan med strukturmål och av en medlemsstat skall de belopp som återtas delas av den medlemsstaten och gemenskapen i proportion till de utgifter som de redan har haft.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006 och förordning (EG) nr 2035/2005.

1. Om oriktigheterna avser belopp som belastar gemenskapsbudgeten med mindre än 10000 euro, skall medlemsstaterna endast lämna in de upplysningar som anges i artiklarna 3 och 5 om kommissionen uttryckligen har begärt detta.

2. De medlemsstater som inte har antagit euron som sin nationella valuta den dag en oriktighet konstateras skall räkna om beloppet på de berörda utgifterna från sin nationella valuta till euro. Detta belopp kommer att omräknas i euro med hjälp av kommissionens växelkurs för euron för den månad under vilken utgiften bokfördes eller skulle ha bokförts i räkenskaperna för betalningsmyndigheten för det berörda operativa programmet. Denna omräkningskurs skall offentliggöras av kommissionen varje månad.

Artikel13¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 1828/2006.

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Perioden mellan ikraftträdandet och utgången av innevarande kvartal skall bedömas som ett kvartal vid tillämpningen av artiklarna 3 och 5.

1 EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 1.

2 EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 20.

3 EGT nr L 79, 1.4.1993, s. 74.

4 EGT nr L 72, 16.3.1994, s. 1.

5 EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 15.

6 EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 34.

7 EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 21.

8 EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 39.

9 EGT nr L 374, 31.12.1988, s. 25.

10 EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 44.

11 EGT nr L 193, 31.7.1993, s. 1.

12 EGT L 160, 30.6.2000, s. 1.