Införande av en provisorisk antidumpningstull på import av ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika

Avis juridique important

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 3119/94 av den 19 december 1994 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 330 , 21/12/1994 s. 0015 - 0023 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 33 s. 0110 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 33 s. 0110

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 3119/94 av den 19 december 1994 om införande av en provisorisk antidumpningstull på import av ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94(2), särskilt artikel 11 i denna,

efter samråd inom Rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

(1) I augusti 1993 tillkännagav kommissionen genom meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3) inledandet av ett antidumpningsförfarande för import av ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Georgien, Brasilien och Sydafrika.

Förfarandet inleddes som ett resultat av ett klagomål från Euroalliage - ferrolegeringsindustrins förbindelsekommitté - som enligt uppgift företräder samtliga gemenskapsproducenter av ferrokiselmangan.

Klagomålet innehöll uppgifter som styrker dumpning av produkten med ursprung i ovan nämnda länder och väsentlig skada som resultat av dumpningen. Dessa uppgifter befanns vara tillräckliga för att berättiga att ett förfarande inleddes.

(2) Kommissionen underrättade officiellt kända berörda producenter, exportörer och importörer, representanterna för exportländerna och de klagande och beredde de direkt berörda parterna tillfälle att skriftligen framlägga sina synpunkter och att begära att få bli hörda.

(3) Fem gemenskapsproducenter besvarade kommissionens enkät och framlade skriftligen sina synpunkter. Dessa producenter befanns stå för 66% av gemenskapsproduktionen av ferrokiselmangan och var därför representativa för gemenskapsindustrin enligt innebörden i artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 (nedan kallad grundförordningen).

(4) Ett antal producenter i Ukraina, Georgien, Brasilien och Sydafrika och tre gemenskapsimportörer, varav en hade ett handelsmässigt beroende till en sydafrikansk producent, besvarade kommissionens enkät och redogjorde skriftligen för sina synpunkter.

(5) Vad Ryssland beträffar hade den klagande pekat på förekomsten av ferrokiselmangan med ryskt ursprung, baserat på statistik från Eurostat, men namngav inte de ryska producenterna av denna vara. Kommissionen skickade enkäter till potentiella ferrokiselmanganproducenter i detta land, dvs. till ferrolegeringsproducenter och till sådana handelsföretag som man visste var berörda. Ingen producent besvarade enkäten och endast ett handelsföretag besvarade den och hävdade att det inte fanns någon produktion av ferrokiselmangan i Ryssland. Representanter för de ryska myndigheterna hävdade också att Ryssland inte hade några produktionsanläggningar för denna vara och därför inte skulle omfattas av förfarandet.

Kommissionen fick tillgång till uppgifter som styrkte att det under undersökningsperioden exporterades avsevärda mängder ferrokiselmangan från Ryssland till gemenskapen. Under dessa omständigheter och för att undvika all diskriminering och alla undanmanövrar bör Ryssland inte undantas från denna undersökning.

(6) Alla parter som begärde att få bli hörda beviljades detta.

(7) Kommissionen inhämtade och granskade den information den ansåg nödvändigt för att göra en preliminär bedömning av dumpning och skada och företog undersökningar på plats hos följande företag:

a) Gemenskapsproducenter som klagat:

- Sadaci SA, Belgien

- Dunkerque Electrometallurgie (DEM), Frankrike

- Fornileghe, SpA, Italien

- Italghisa, SpA, Italien

b) Brasilianska producenter:

- Companhia Paulista de Ferro-Ligas, São Paulo

- Sibra Electrosiderurgica Brasileira, Bahia

c) Sydafrikanska producenter:

- Samancor Limited, Johannesburg

- Highveld Steel and Vanadium Corporation Limited, Witbank

d) Beroende importörer:

- Samancor International Limited, Förenade kungadömet

e) Oberoende importörer:

- Sirce SpA, Italien

- Société Anonyme des Minerais, Luxemburg

(8) Dumpningsundersökningen omfattade perioden 1 april 1992 P31 mars 1993 (undersökningsperioden).

B. VARAN

(9) Beskrivning av den berörda varan

Den undersökta varan är ferrokiselmangan enligt KN-nummer 7202 30 00.

Ferrokiselmangan är en legering bestående främst av mangan, kisel, kol, fosfor och svavel. Den finns i olika kvaliteter särskilt beroende på mängden kol i legeringen och i olika kornstorlekar. Undersökningen har visat att alla kvaliteter har samma tillämpning, dvs. som deoxidanter eller som legeringar i stålproduktion, och att de i allmänhet är utbytbara, även om vissa ståltyper kan erfordra särskilda kvaliteter.

I samband med undersökningen betraktades alla kvaliteter som en enda vara. Mot bakgrund av att priserna emellertid tenderar att variera beroende på kvalitet grundades prisjämförelserna på den oftast saluförda kvaliteten, dvs. en vara med minst 65 % mangan och ca 17 % kisel och i kornstorlekar på 10 P200 mm (standardferrokiselmangan).

(10) Likadan vara

Kommissionen fastställde att den vara som exporteras av Brasilien och Sydafrika är likadan till sina fysiska egenskaper och till användningen, både vad avser den vara som är avsedd för konsumtion i dessa länder och den som produceras av gemenskapsindustrin. Följaktligen befanns de vara likadana varor enligt innebörden i artikel 2.12 i grundförordningen.

Likaså fastställde kommissionen att det ferrokiselmangan som exporteras av Ryssland, Georgien och Ukraina är likadant som det som produceras av gemenskapsindustrin och, vad Ryssland och Ukraina beträffar, som det som produceras och saluförs för konsumtion i Brasilien, det land som användes som referensland för sådan export (se punkt 12).

C. DUMPNING

(11) Det gjordes ingen dumpningsberäkning avseende importen från Georgien mot bakgrund av slutsatsen att importen därifrån under undersökningsperioden var minimal (se punkt 34).

Normalvärde

a) Ryssland och Ukraina

(12) Eftersom både Ryssland och Ukraina är länder utan marknadsekonomi fastställdes normalvärdet för dessa länder i överensstämmelse med artikel 2.5 i grundförordningen, dvs. på grundval av de uppgifter som erhållits från ett marknadsekonomiland där varan produceras.

(13) I klagomålet föreslogs Brasilien som referensland. Kommissionen fann att Brasilien var ett lämpligt och rimligt val av följande orsaker:

- Enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgängliga har det ferrokiselmangan som produceras i Brasilien likadana fysiska egenskaper och samma tillämpning.

- Förutsättningarna för åtkomst av råmaterial i Brasilien är i allmänhet jämförbara med dem i de berörda exportländer för vilka uppgifter finns tillgängliga, eftersom det från båda håll hävdas att den huvudsakliga råvaran i produktionen av ferrokiselmangan finns att tillgå lokalt.

- Försäljningen av ferrokiselmangan i Brasilien tycks vara tillräckligt konkurrensutsatt för att priserna skall styras av marknadskrafterna. Kommissionen har i själva verket fått uppgifter om att det i Brasilien finns minst fem producenter och att det importeras från mer än en källa.

- Under undersökningsperioden sålde brasilianska producenter på hemmamarknaden ferrokiselmangan som volymmässigt befanns överstiga de kvantiteter som exporterades till gemenskapen av vart och ett av de berörda länderna, varför dessa volymer kan anses vara representativa.

Normalvärdet för Ryssland och Ukraina fastställdes därför på grundval av det normalvärde som beräknades för Brasilien (se punkt 14).

b) Brasilien

(14) De två brasilianska producenter som samarbetade med kommissionen befanns ha affärsmässiga förbindelser så tillvida att den ena var dotterbolag till den andra. Följaktligen befanns det skäligt att beräkna ett normalvärde och en dumpningsmarginal för företagsgruppen. Normalvärdet för Brasilien fastställdes därför på grundval av ett genomsnitt av de uppgifter som båda producenterna hade lämnat, vilket förklaras nedan.

(15) Försäljningen av ferrokiselmangan på den brasilianska hemmamarknaden uppgick till mer än 5 % av de kvantiteter som importerades till gemenskapen, varför försäljningen volymmässigt befanns tillräckligt representativ för att utgöra grund för beräkningen av normalvärdet.

(16) Mot bakgrund av de avsevärda prisvariationer som är ett resultat av hyperinflationen i Brasilien fastställdes emellertid normalvärdet på månadsbasis för att en jämförelse skulle kunna göras med exportpriset så nära samma tidpunkt som möjligt.

(17) Nästan all försäljning i Brasilien gjordes till oberoende kunder. Genom en månatlig jämförelse mellan det vägda genomsnittspriset och genomsnittskostnaden per enhet för bägge producenterna undersökte kommissionen om denna försäljning hade skett i normal handel.

För de månader då det vägda genomsnittspriset översteg den genomsnittliga enhetskostnaden fastställdes normalvärdet enligt artikel 2.3 a i grundförordningen, på grundval av försäljningen på hemmamarknaden, dvs. det vägda genomsnittspriset för den månaden.

För de månader, då det vägda genomsnittspriset på hemmamarknaden inte var tillräckligt för att täcka alla kostnader i normal handel, grundades normalvärdet, i överensstämmelse med artikel 2.3 b i grundförordningen, på ett beräknat värde, som fastställdes genom att addera tillverkningskostnaderna, ett skäligt belopp för omkostnader för försäljning, administration och andra allmänna kostnader med en vinstmarginal.

(18) I avsaknad av andra giltiga kriterier för att fastställa en skälig vinstmarginal sattes procentsatsen till 5 %, vilket enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgängliga är det minimum som krävs för att denna industri skall bära sig.

c) Sydafrika

(19) De båda sydafrikanska producenternas försäljning på hemmamarknaden till vinstgivande priser i normal handel uppgick till mer än 5 % av de kvantiteter som exporterades till gemenskapen. Denna försäljning befanns därför vara tillräckligt representativ som grund för beräkning av normalvärdet.

(20) I kommissionens undersökning om huruvida de sydafrikanska producenternas försäljning på hemmamarknaden hade skett i normal handel utelämnade den i förekommande fall försäljning till beroende kunder. För en av de sydafrikanska producenterna utelämnade kommissionen försäljningen till en kund med vilken producenten befanns ha ett kompensatoriskt arrangemang, eftersom kommissionen med tanke på detta arrangemang inte var övertygad om att de aktuella priserna var jämförbara med de priser som var aktuella i transaktioner mellan parter som inte stod i ett sådant förhållande till varandra. På grundval av återstående försäljning konstaterade kommissionen att respektive producents genomsnittliga pris på hemmamarknaden var högre än respektive enhetskostnad.

(21) Därför fastställdes normalvärdet för båda de sydafrikanska producenterna på grundval av det vägda genomsnittliga hemmamarknadspriset på det ferrokiselmangan som såldes på hemmamarknaden i den normala handeln enligt artikel 2.3 a i grundförordningen.

Exportpris

a) Ryssland

(22) I avsaknad av samarbete från de ryska producenterna fastställdes exportpriserna enligt tillgängliga fakta i överensstämmelse med artikel 7.7 b i grundförordningen. I det sammanhanget fann kommissionen att de bästa bevis som fanns tillgängliga var de genomsnittliga månadspriser som rapporterades under undersökningsperioden i Eurostats importstatistik över ferrokiselmangan med ryskt ursprung.

b) Ukraina

(23) De uppgifter om exportförsäljning som överlämnades av de samarbetande ukrainska producenterna befanns ha en oanvändbar form, särskilt som det med utgångspunkt från enkätsvaren inte gick att fastställa om exportförsäljningen hade gjorts till gemenskapen eller någon annan mottagare. En gemenskapsimportör, som stod i affärsmässig förbindelse med en ukrainsk producent, samarbetade inte heller med undersökningen, vilket förhindrade åtkomsten av uppgifter om denna importörs kostnader och återförsäljningspriser, vilka var nödvändiga för att konstruera exportpriset i överensstämmelse med artikel 2.8 b) i grundförordningen.

(24) Kommissionen mottog och granskade emellertid uppgifter om exportförsäljning med ursprung i Ukraina till två oberoende importörer i gemenskapen. Denna försäljning befanns stå för 53 % av den totala importen av ferrokiselmangan med ursprung i Ukraina till gemenskapen under undersökningsperioden. Under dessa omständigheter befanns det lämpligt att grunda exportpriserna både på de uppgifter som dessa importörer hade lämnat och för den resterande försäljningen på de tillförlitligaste uppgifterna, som i detta fall befanns vara det månatliga genomsnittspris som Eurostat hade rapporterat för import med ursprung i Ukraina under undersökningsperioden. Användningen av dessa statistiska uppgifter underbyggs av att de i allmänhet låg i linje med de priser som hade uppgetts av importörerna och granskats av kommissionen.

Exportpriserna fastställdes därför delvis på grundval av de priser som faktiskt betalades eller kunde betalas för den vara som såldes för export till gemenskapen och delvis på tillgängliga uppgifter.

c) Brasilien

(25) All exportförsäljning till gemenskapen under undersökningsperioden gjordes direkt till oberoende importörer.

Exportpriserna fastställdes därför på grundval av de priser som faktiskt betalades eller kunde betalas för den vara som såldes för export till gemenskapen i överensstämmelse med artikel 2.8 a i grundförordningen.

d) Sydafrika

(26) När försäljningen till gemenskapen gick direkt till oberoende importörer, fastställdes exportpriserna på grundval av de priser som faktiskt betalades eller kunde betalas för den vara som såldes för export till gemenskapen, i överensstämmelse med artikel 2.8 a i grundförordningen.

När exporten gick direkt till beroende importörer i gemenskapen, konstruerades exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 b i grundförordningen, på grundval av återförsäljningspriserna till den första oberoende köparen med justeringar med hänsyn till samtliga kostnader mellan importen och återförsäljningen och en vinstmarginal på 3 %, som preliminärt befanns vara skälig på grundval av tillgängliga uppgifter hos kommissionen om den berörda varusektorn.

Jämförelse

(27) Normalvärdet jämfördes med exportpriserna från transaktion till transaktion när så var möjligt. För att få en rättvis jämförelse gjordes justeringar i överensstämmelse med artikel 2.9 och 2.10 i grundförordningen med hänsyn till sådana skillnader som påverkade prisjämförbarheten, t.ex. skillnader i försäljningskostnader som inte nöjaktigt hade styrkts.

(28) Vad beträffar exporten från Ukraina gjordes justeringar med hänsyn till skillnader i fysiska egenskaper (dvs. högt fosforinnehåll och okrossade former) i de fall då den påstådda skillnaden hade styrkts.

(29) Jämförelser gjordes från fabrik för Brasilien och Sydafrika och på fob-nivå för Ryssland och Ukraina, vilket ansågs vara det första lämpliga motsvarande jämförelsestadiet mot bakgrund av att kostnaderna i länder utan marknadsekonomi inte kan tas med i beräkningen vid fastställande av priser på den jämförelsegrund som används för exportpriser och normalvärde.

Dumpningsmarginaler

(30) Jämförelsen visade på förekomsten av dumpning och att dumpningsmarginalerna var lika med det belopp med vilket det fastställda normalvärdet överskred priset för export till gemenskapen.

(31) De vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna för berörda länder och företag uttryckta i procent av priset vid gemenskapsgränsen cif före tull är följande:

- Ryssland: 57,4 %

- Ukraina: 52,8 %

- Brasilien:

Företagsgrupp bestående av Companhia Paulista de Ferro-Ligas och Sibra Electrosiderurgica Brasileira: 40,6 %

- Sydafrika:

- Highveld Steel and Vanadium Corporation Limited: 45,3 %

- Samancor Limited: 57,8 %

(32) För producenter i Brasilien och Sydafrika som varken besvarade kommissionens enkät eller på annat sätt inkom med sina synpunkter fastställdes dumpningen på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 7.7 b i grundförordningen. I detta sammanhang fann kommissionen att de konstaterade undersökningsresultaten utgjorde de tillförlitligaste tillgängliga uppgifterna. Eftersom det inte fanns några skäl att anta att de företag som inte hade samarbetat bedrev dumpning i mindre omfattning än den högsta konstaterade dumpningsnivån, fastställdes dumpningen för dessa företag till denna nivå.

D. SKADA

Kumulering av den dumpade importen

(33) Kommissionen undersökte om verkningarna av importen av varor från de berörda länderna för gemenskapsindustrin borde analyseras kumulativt på grundval av följande kriterier: importvolym under undersökningsperioden, jämförbarhet för de importerade varorna vad avser fysiska egenskaper och utbytbarhet vid slutanvändningen och likhet i marknadsbeteende.

(34) För Georgiens del visade de uppgifter som kommissionen hade tillgängliga att importvolymen för ferrokiselmangan med ursprung i detta land under undersökningsperioden stod för en minimal del (dvs. 0,9 % av gemenskapskonsumtionen). I överensstämmelse med sedvanlig kommissionspraxis och med hänsyn till de preliminära slutsatserna befanns denna import inte kunna bidra till skada för gemenskapsindustrin och utelämnades följaktligen i skadebedömningen.

(35) Vad beträffar importen med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika konstaterades det att de importerade varorna från vart och ett av dessa länder konkurrerade med varandra och med likadana varor som producerades av gemenskapsindustrin, att de volymer som importerades från varje land under ifrågavarande period var betydande och att pristendenserna var likartade. Mot den bakgrunden fann kommissionen att importen från dessa länder skulle analyseras kumulativt.

Gemenskapskonsumtion, volym och marknadsandel för den dumpade importen

(36) Gemenskapskonsumtionen av ferrokiselmangan ökade nästan oavbrutet under ifrågavarande period. Totalt ökade den från 415 263 ton 1989 till 504 043 ton under undersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning på 21,4 %.

(37) Den totala importvolymen för ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika ökade stadigt och avsevärt från 64 358 ton 1989 till 150 198 ton under undersökningsperioden, dvs. en ökning på 133,4 %.

- På grundval av de uppgifter som kommissionen har till sitt förfogande, dvs. Eurostat-statistik, ökade exporten från Ryssland från ca 66 ton 1989 till ungefär 16 871 ton under undersökningsperioden. Under samma period ökade exporten från Ukraina från ungefär 198 ton till ca 33 284 ton.

- Brasilien ökade sin export till gemenskapen från 11 239 ton 1989 till 50 030 ton under undersökningsperioden.

- För Sydafrikas del fluktuerade exporten något mellan 1989 och undersökningsperioden. Volymerna var dock genomgående avsevärda och sjönk endast ett år (1990) under 50 000 ton.

(38) Dumpningsimporten i marknadsandelar av den totala synliga konsumtionen vann betydande insteg på marknaden mellan 1989 och undersökningsperioden, dvs. från 15,4 till 29,7 %. De enskilda berörda ländernas marknadsandelar under undersökningsperioden var följande: Ryssland 3,3 %, Ukraina 6,6 %, Brasilien 9,9 % och Sydafrika 9,9 %.

Priserna på den dumpade importen

(39) Kommissionen jämförde gemenskapsindustrins priser med priserna från de berörda exportörerna på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. De priser som undersöktes var priserna till oberoende kunder, med justeringar till gemenskapsindustrinivå från fabrik där så var nödvändigt, för att säkra en jämförelse i samma avsättningsled.

(40) Jämförelsen visade på underbudsmarginaler på upp till 16,3 %. Denna underbudsnivå under undersökningsperioden måste bedömas tillsammans med det faktum att gemenskapsproducenterna hade tvingats att sänka sina priser med mer än 40 % under de föregående fyra åren till följd av det tryck nedåt som utövades av alla berörda exportörer.

Situationen för gemenskapsindustrin

a) Produktion

(41) Den totala gemenskapsproduktionen av ferrokiselmangan ökade från 114 180 ton 1989 till 118 332 ton under undersökningsperioden, vilket är lika med en ökning på 3,6 %.

b) Kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(42) Vad kapaciteten beträffar bör det uppmärksammas att produktionsanläggningarna för ferrokiselmangan är konstruerade för att producera mer än en vara, vilket också sker både på grund av marknadsefterfrågan och för kostnadsminimeringen. Detta fick till följd att det var svårt att fastställa kapacitetsnivån för den berörda varan. På grundval av en uppskattning av den kapacitet som gemenskapsproducenterna normalt avsätter för framställning av ferrokiselmangan förblev den installerade kapaciteten oförändrad mellan 1989 och undersökningsperioden, och därför ökade utnyttjandegraden något från 59,6 till 61,8 %.

c) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym

(43) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym inom gemenskapen ökade från 100 000 ton 1989 till 115 432 ton under undersökningsperioden. Denna ökning är emellertid betydligt lägre än konsumtionsökningen på 21,4 % under undersökningsperioden.

d) Marknadsandel

(44) Utvecklingen av försäljningsvolymen jämfört med den uppenbara gemenskapskonsumtionen visar att gemenskapsproducenternas marknadsandel minskade från 24,1 % 1989 till 22,9 % under undersökningsperioden.

e) Varulager

(45) Inget tydligt mönster kunde konstateras vad beträffar gemenskapsproducenternas varulagernivåer mellan 1989 och undersökningsperioden, med undantag för att varulagerökningar och -minskningar för enskilda producenter sammanföll med respektive ökningar och minskningar i produktionen.

f) Prisutveckling

(46) Pristrycket nedåt till följd av den dumpade importen tvingade gemenskapsindustrin mellan 1989 och undersökningsperioden till fortlöpande prissänkningar i ett försök att behålla marknadsandelen. De indexerade priserna var: 100 1989, 73 1990, 67 1991, 61 1992 och 60 under undersökningsperioden.

g) Lönsamhet

(47) Ett vägt genomsnitt av gemenskapsproducenternas resultat uttryckt i procent av omsättningen visade en vinst på 16,9 % 1989, vilket vändes till en förlust på 14,9 % 1990 följt av fortsatta och ökande förluster på 26 % 1991, 36,9 % 1992 och 36,3 % under undersökningsperioden.

h) Sysselsättning

(48) Sysselsättningen inom ferrokiselmangansektorn minskade med 14,7 % mellan 1989 och undersökningsperioden.

Slutsats om skada

(49) Undersökningen av uppgifterna om skada har visat att gemenskapsindustrin har fått en väsentligt minskad marknadsandel samtidigt som gemenskapskonsumtionen har ökat med 21,4 %. Gemenskapsproducenternas ekonomiska resultat svängde från en tillfredsställande lönsamhet 1989 till stora förluster på 36,3 % under undersökningsperioden. Sysselsättningen visade också en markant minskning.

(50) Mot bakgrund av dessa allvarliga negativa ekonomiska faktorer drar kommissionen slutsatsen att gemenskapsindustrin har åsamkats väsentlig skada enligt innebörden i artikel 4.1 i grundförordningen.

E. ORSAKSSAMMANHANG BETRÄFFANDE SKADA

a) Verkningar av den dumpade importen

(51) Genom undersökningen om huruvida den väsentliga skada som gemenskapsindustrin åsamkats av verkningarna av den dumpade importen fann kommissionen att gemenskapsproducenternas ekonomiska situation vände från att 1989 ha varit tillfredsställande till kraftigt negativ under undersökningsperioden, då den dumpade importvolymen mer än fördubblades.

Prisunderbuden var dessutom allmänt utbredda och tillämpade av samtliga berörda exportörer. Mot bakgrund av priskänsligheten på marknaden för ferrokiselmangan ledde detta till att gemenskapsproducenterna blev tvungna att justera sina priser för att stå emot det tryck nedåt som utövades av samtliga undersökta exportörer. Följaktligen fick gemenskapsproducenterna vidkännas prissänkningar på 40 %. Trots detta kunde gemenskapsindustrin inte öka försäljningen för att möta den ökade efterfrågan, och kapacitetsutnyttjandet förblev följaktligen lågt. Dessa faktorer resulterade i en kraftigt försämrad lönsamhet.

(52) En sydafrikansk producent hävdade att exporten från Sydafrika inte kunde ha bidragit till den skada som åsamkats gemenskapsindustrin, eftersom exporten hade varit relativt stabil mellan 1989 och undersökningsperioden och senare tenderade att minska i marknadsandelar. Kommissionen fann emellertid att de avsevärda mängderna dumpade importvaror från Sydafrika under denna period, sammantaget med en fortsatt sänkning av priserna till nivåer som understeg de europeiska producenternas priser med upp till 13,4 % under undersökningsperioden, bidrog till prisutjämningen och de ekonomiska förluster som drabbade gemenskapsindustrin.

b) Andra faktorer

(53) Kommissionen undersökte om den skada som åsamkats gemenskapsindustrin kunde ha orsakats av andra faktorer än den dumpade importen. Särskilt studerade kommissionen konsumtionstendensen på gemenskapsmarknaden och utvecklingen och verkningarna av importen från länder utanför gemenskapen vilka inte omfattas av detta förfarande.

(54) Gemenskapskonsumtionen av ferrokiselmangan visade en uppåtgående tendens mellan 1989 och undersökningsperioden (se punkt 36). Den skada som förorsakades gemenskapsindustrin kan därför inte tillskrivas efterfrågeutvecklingen.

(55) Vad beträffar importen från länder utanför gemenskapen vilka inte berörs av detta förfarande fann kommissionen att deras marknadsandel totalt föll från 47,5 % 1989 till 36 % under undersökningsperioden. Med undantag för Norge hade inte heller något exportland en marknadsandel i gemenskapen som var större än 2 % under undersökningsperioden, och den totala marknadsandelen för sådana länder minskade från 6,1 % 1989 till 5,2 % under undersökningsperioden.

(56) Kommissionen undersökte särskilt tendensen för volymer och priser för den norska varan, som utgjorde den största enskilda volymen av importerat ferrokiselmangan i gemenskapen. I det sammanhanget konstaterades det att Norges marknadsandel hade minskat från 41,4 % 1989 till 30,8 % under undersökningsperioden. Detta förefaller vara ett resultat av Norges beslut att fortsätta att sälja till priser som översteg gemenskapsproducenternas. Denna prispolitik bör jämföras med gemenskapsproducenternas, som i ett försök att behålla marknadsandelen följde det tryck nedåt som utövades av de undersökta exportörerna till kostnaden av stadigt ökande förluster i försäljningen av ferrokiselmangan inom gemenskapen. Mot den bakgrunden kunde exporten från Norge inte anses bära ansvaret för gemenskapsindustrins prekära situation.

(57) Mot bakgrund av ovanstående har kommissionen dragit den slutsatsen att även om det inte kunde uteslutas att ovanstående import kan ha haft vissa negativa verkningar för gemenskapsindustrin så är det den dumpade importen av varor med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika som på grund av priserna, de avsevärda och ökande volymerna och marknadsandelarna samt den därav uppkommande minskningen i marknadsandelar och de fortsatta förlusterna för gemenskapsindustrin i sig har förorsakat väsentlig skada för denna industri.

F. GEMENSKAPSINTRESSE

a) Allmänna hänsynstaganden

(58) Syftet med antidumpningstullar är i allmänhet att få bort illojala affärsmetoder som förorsakar gemenskapsindustrin skada. Den valda lösningen bör möjliggöra återupprättandet av en öppen och rättvis konkurrens på gemenskapsmarknaden vilket i sig klart ligger i gemenskapens intresse.

(59) I det sammanhanget bör det uppmärksammas att även om antidumpningsåtgärder kan leda till höjda prisnivåer för exporten och därmed påverka dess relativa konkurrenskraft så är inga negativa verkningar för konkurrenssituationen på gemenskapsmarknaden att vänta till följd av åtgärderna. Tvärtom kommer avskaffandet av de orättvisa fördelar som vunnits genom dumpningen att förhindra att gemenskapsindustrin och de exportörer som inte tillgriper illojal prissättning skadas ytterligare, varigenom tillgången till ett brett urval leverantörer säkras.

b) Berörda intressen

(60) Undersökningen visade att gemenskapsindustrin befinner sig i ett prekärt läge, vilket särskilt framgår av de stora och växande förlusterna den haft under de senaste fyra åren och av den minskade sysselsättningen till följd av den avsevärda och ökande importen av dumpade varor som når gemenskapen. Om man inte lyckas hitta en lösning kan det förutsägas att en eller flera av producenterna på grund av förlusterna på kort sikt kommer att tvingas avbryta produktionen, vilket på relativ kort tid kommer att leda till att denna industri i gemenskapen så gott som försvinner.

(61) Konsumentindustrin, stålproducenterna, hävdade att införandet av antidumpningsåtgärder skulle öka kostnaderna för den industrin som i sig har ekonomiska svårigheter.

(62) Kommissionen finner att stålindustrins intressen visserligen också bör beaktas men att ferrokiselmangan står för en liten del av produktionskostnaden för stål (ungefär 1 % av kostnaden för ett ton stål). Mot den bakgrunden är det kommissionens uppfattning att de verkningar som antidumpningsåtgärder kan få för stålproducenternas kostnader inte kan anses vara tillräckliga för att berättiga att kommissionen avstår från att vidta åtgärder mot orättvis import.

(63) Efter att noga ha undersökt samtliga ovanstående aspekter finner kommissionen därför att det ligger i gemenskapens intresse att införa provisoriska antidumpningsåtgärder på importen av ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika.

G. TULL

(64) I avsikt att fastställa den provisoriska tullnivån tog kommissionen hänsyn till den konstaterade dumpningsnivån och till det tullbelopp som är nödvändigt för att eliminera den skada som har åsamkats gemenskapsindustrin.

(65) Eftersom skadan främst uppstod av fortsatta prissänkningar och därav följande ekonomiska förluster krävdes för avhjälpande av denna skada att exportpriserna höjdes i en omfattning som skulle göra det möjligt för gemenskapsindustrin att höja sina priser till en lönsam nivå.

(66) För att fastställa den nödvändiga prishöjningen jämförde kommissionen de genomsnittliga importpriserna fritt gemenskapsgränsen med justeringar där så var nödvändigt till gemenskapsproducentnivå från fabrik, varvid det vägda genomsnittet för produktionskostnaden för gemenskapsproducenterna plus en vinst på 5 % befanns utgöra det minimum som var nödvändigt för att säkra denna industris fortlevnad.

(67) För Brasiliens del fann kommissionen det skäligt att beräkna en skadetröskel för företagsgruppen, eftersom ett företag var ett dotterföretag till ett annat.

(68) Jämförelsen visade följande skadetrösklar för respektive exportör/producent:

- Ryssland: 82,8 %

- Ukraina: 70,7 %

- Brasilien:

Företagsgrupp bestående av Companhia Paulista de Ferro-Ligas och Sibra Electrosiderurgica Brasileira: 70,9 %

- Sydafrika

- Highveld Steel and Vanadium Corporation Limited: 57,4 %

- Samancor Limited: 55,6 %

(69) Eftersom den konstaterade skadetröskeln för den sydafrikanska producenten Samancor var lägre än den motsvarande dumpningsmarginalen, bör den provisoriska tull som skall införas motsvara den konstaterade skademarginalen, i överensstämmelse med artikel 13.3 i grundförordningen. I alla övriga fall var de konstaterade dumpningsmarginalerna lägre än de motsvarande skadetrösklarna, och den tull som skall införas bör därför motsvara de fastställda dumpningsmarginalerna.

(70) Vad beträffar Georgien fann kommissionen det skäligt att inte införa några provisoriska åtgärder för importen av varor med ursprung i detta land mot bakgrund av den preliminära slutsatsen att denna import inte kunde ha åsamkat gemenskapsindustrin skada.

(71) Vad beträffar de brasilianska och sydafrikanska företag som underlät att samarbeta i undersökningen eller att på annat sätt uttrycka sina åsikter bör tullen fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i överensstämmelse med artikel 7.7 b i grundförordningen. I detta avseende finner kommissionen att tullen för de företag som inte har samarbetat bör vara den högst beräknade tullen på ferrokiselmangan med ursprung i Brasilien och Sydafrika, eftersom det inte finns skäl att anta att en tull som är lägre än den högsta tull som har bedömts nödvändig skulle vara tillräcklig för att avhjälpa den skada som denna import har förorsakat samt för att undvika att tullen kringgås och för att inte belöna dem som inte har samarbetat.

H. SLUTBESTÄMMELSE

(72) Av skäl som hänför sig till en sund förvaltning bör det fastställas en period inom vilken de berörda parterna skriftligen kan framföra sina synpunkter och begära att bli hörda. Det bör vidare anges att alla de slutsatser som dragits i samband med denna förordning är preliminära och kan bli tvungna att omprövas för alla slutgiltiga tullar som kommissionen kan föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En provisorisk antidumpningstull införs härmed på import av ferrokiselmangan enligt KN-nummer 7202 30 00 med ursprung i Ryssland, Ukraina, Brasilien och Sydafrika.

2. Den tillämpliga tullsatsen på nettopriset fritt gemenskapsgränsen före tull skall vara:

- 57,4 % för ferrokiselmangan med ursprung i Ryssland.

- 52,8 % för ferrokiselmangan med ursprung i Ukraina.

- 40,6 % för ferrokiselmangan med ursprung i Brasilien.

- 55,6 % för ferrokiselmangan med ursprung i Sydafrika (Taric-tilläggsnummer 8818) med undantag för det som produceras av nedanstående företag, för vilket följande tullsats skall gälla:

- 45,3 % Highveld Steel and Vanadium Corporation Limited, Witbank (Taric-tilläggsnummer 8819).

3. Om inte annat anges, skall gällande bestämmelser rörande tull tillämpas.

4. När i de i punkt 1 omnämnda varorna övergår till fri omsättning i gemenskapen skall säkerhet ställas motsvarande storleken på den provisoriska tullen.

Artikel2¶

Trots bestämmelserna i artikel 7.4 b i förordning (EEG) nr 2423/88 får berörda parter uttrycka sina åsikter skriftligen och begära att bli muntligt hörda av kommissionen inom en månad från och med förordningens ikraftträdande.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft på dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Om inte annat sägs i artiklarna 11, 12 och 13 i förordning (EEG) nr 2423/88 skall artikel 1 i denna förordning tillämpas under en period av fyra månader, såvida rådet inte beslutar om slutgiltiga åtgärder före denna periods utgång.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 19 december 1994.

På rådets vägnar

Leon BRITTAN

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

(2) EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10.

(3) EGT nr C 210, 4.8.1993, s. 5.