lagen.nu
(EG) nr 3295/94

Fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt

Titel
Rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt
CELEX
31994R3295
Normkedja
(EG) nr 3295/94SFS 1994:1552
Datum
1994-12-22
Konsoliderad t.o.m.
2004-07-01
Källa
eur-lex.europa.eu
Rättsakten gäller inte längreEUR-Lex anger att rättsakten upphörde att gälla 2004-06-30.

Avis juridique important

/* INOFFICIELL ÖVERSÄTTNING */ Rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994, om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 341 , 30/12/1994 s. 0008 - 0013 Finsk specialutgåva Område 2 Volym 16 s. 0077 Svensk specialutgåva Område 2 Volym 16 s. 0077

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 113 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 241/1999 · förordning (EG) nr 806/2003 · förordning (EG) nr 1383/2003.

Rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning av varumärkesförfalskade varor(4) har varit i kraft sedan den 1 januari 1988. Det bör dras slutsatser från de erfarenheter som vunnits under de första åren av förordningens tillämpning för att det system som etablerades genom denna skall fungera bättre.

Handel med varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor vållar avsevärd skada för laglydiga tillverkare och grossister och för innehavare av upphovsrätt eller närstående rättigheter och vilseleder konsumenterna. Dessa varor bör i så stor utsträckning som möjligt hindras från att släppas ut på marknaden, och åtgärder bör vidtas för att effektivt bekämpa denna olagliga verksamhet utan att hindra den lagliga handelns frihet. Detta mål eftersträvas också genom åtgärder på internationell nivå enligt samma riktlinjer.

I den mån som varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor och liknande produkter importeras från tredje land är det viktigt att förhindra att de övergår till fri omsättning i gemenskapen eller att de hänförs till ett suspensivt arrangemang samt att införa ett lämpligt förfarande som gör det möjligt för tullmyndigheterna att ingripa för att garantera att ett sådant förbud upprätthålls på bästa möjliga sätt.

Tullmyndigheternas ingripande för att förhindra att de varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varorna övergår till fri omsättning eller att de hänförs till ett suspensivt arrangemang bör också omfatta exporten eller återexporten av sådana varor från gemenskapen.

Beträffande suspensiva arrangemang och återexport som kräver anmälan kommer tullmyndigheterna endast att ingripa när varor som misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade upptäcks under en kontroll.

Gemenskapen tar hänsyn till villkoren i GATT-avtalet beträffande immaterialrättsliga frågor som berör handel,bl.a. med varumärkesförfalskade varor, och särskilt de åtgärder som skall vidtas vid gränsen.

Bestämmelser bör antas som gör det möjligt för tullmyndigheterna att fatta beslut beträffande ansökningar om ingripanden som ställs till dem.

Tullmyndigheternas ingripande bör antingen bestå i att de uppskjuter varornas övergång till fri omsättning, export eller återexport om varorna misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade, eller i att de kvarhåller dessa varor om de hänförs till ett suspensivt arrangemang eller återexporteras, vilket kräver en anmälan, så länge som det är nödvändigt för att kunna avgöra om varorna verkligen är varumärkesförfalskade eller pirattillverkade.

Det är lämpligt att tillåta medlemsstaterna att kvarhålla varorna i fråga under en viss tid även innan rättighetsinnehavaren har lämnat in sin ansökan eller fått den godkänd för att han skall hinna lämna in en ansökan om tullmyndigheternas ingripande.

Den behöriga myndigheten bör, då den fattar beslut i fall som underställts den, hänvisa till de kriterier som används för att avgöra om de varor som produceras i den berörda medlemsstaten bryter mot de immateriella rättigheterna. Medlemsstaternas bestämmelser om de rättsliga instansernas behörigheten och om de rättsliga förfarandena berörs inte av denna förordning.

Det är nödvändigt att fastställa åtgärder som skall vidtas för varorna i fråga om det fastställs att de är varumärkesförfalskningar eller pirattillverkade. Dessa åtgärder bör inte bara beröva dem som är ansvariga för handeln med dessa varor de ekonomiska fördelarna av verksamheten och pålägga dem straffåtgärder, utan även effektivt avskräcka mot fortsatt verksamhet av samma slag.

För att undvika allvarliga störningar vid deklaration av varor som ingår i resandes personliga bagage är det nödvändigt att från denna förordnings räckvidd undanta varor som kan vara förfalskade eller pirattillverkade och som importeras från tredje land inom de gränser som fastställs av gemenskapsregler om tullbefrielse.

En enhetlig tillämpning av de gemensamma regler som fastställs genom denna förordning måste säkerställas, och av denna anledning måste ett gemenskapsförfarande fastställas som gör det möjligt att fatta beslut om åtgärder för genomförande av dessa bestämmelser inom rimlig tid och att stärka det ömsesidiga biståndet mellan medlemsstaterna, å ena sidan, och mellan medlemsstaterna och kommissionen, å andra sidan, för att säkerställa en större effektivitet.

Mot bakgrund av bl.a. erfarenheterna från denna förordnings tillämpning är det lämpligt att undersöka vilka möjligheter det finns att öka antalet immateriella rättigheter som förordningen skall omfatta.

Förordning (EEG) nr 3842/86 bör därför upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

XXX

XXX

Article1XXXX

Ändrad genom förordning (EG) nr 1383/2003.

1. XXXX