lagen.nu
(EG) nr 1488/96

Finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

Titel
Rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet
CELEX
31996R1488
Datum
1996-07-23
Konsoliderad t.o.m.
2007-01-01
Jämför lydelser 1
Källa
eur-lex.europa.eu
Rättsakten gäller inte längreEUR-Lex anger att rättsakten upphörde att gälla 2006-12-31.

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 189 , 30/07/1996 s. 0001 - 0009

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1103/97 · förordning (EG) nr 780/98 · förordning (EG) nr 2698/2000 · förordning (EG) nr 2112/2005 · förordning (EG) nr 1638/2006.

Såväl vid mötet i Lissabon som vid mötena på Korfu och i Essen framhöll Europeiska rådet att Medelhavsområdet utgör ett prioriterat område för Europeiska unionen och antog målsättningen att upprätta ett partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet.

I Cannes den 26 och den 27 juni 1995 bekräftade Europeiska rådet på nytt att det anser det vara av strategisk betydelse att relationerna mellan Europeiska unionen och dess samarbetsparter i Medelhavsområdet antar en ny dimension, på grundval av rådets rapport av den 12 juni 1995 som särskilt baserar sig på kommissionens meddelanden av den 19 oktober 1994 och den 8 mars 1995 om förstärkning av Medelhavspolitiken.

Det är nödvändigt att fortsätta ansträngningarna att göra Medelhavsområdet till ett politiskt stabilt och säkert område, och gemenskapens Medelhavspolitik bör bidra till det övergripande målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten och till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt att främja goda grannförbindelser inom ramen för den internationella rätten och att respektera den territoriella integriteten och de yttre gränserna i medlemsstaterna och i tredje länder i Medelhavsområdet.

Upprättandet på sikt av ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet kommer att främja stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet.

För samarbetsparterna i Medelhavsområdet kan upprättandet av ett frihandelsområde medföra djupgående strukturella reformer.

Det är följaktligen nödvändigt att stödja de insatser som samarbetsparterna i Medelhavsområdet har gjort eller kommer att göra för att reformera de ekonomiska, sociala och administrativa strukturerna.

Dialogen mellan kulturerna och de civila samhällena bör fördjupas, särskilt genom att utbildning, utveckling och decentraliserat samarbete främjas.

En intensifiering av det regionala samarbetet bör främjas, i synnerhet utvecklingen av sådana ekonomiska band och handelsflöden mellan territorierna och samarbetsparterna i Medelhavsområdet som är inriktade på att reformera och omstrukturera ekonomin.

De bilaterala protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som gemenskapen har slutit med samarbetsparterna i Medelhavsområdet har utgjort en användbar första grund för samarbetet, och det är nu nödvändigt att på grundval av erfarenheterna inleda en ny fas i relationerna inom ramen för partnerskapet.

Det bör fastställas regler för förvaltningen av detta partnerskap, med tillförsäkrande av öppenhet, insyn och konsekvens vid användningen av budgetmedlen.

Denna förordning är tillämplig på de samlade åtgärder som avses i rådets förordning (EEG) nr 1762/92 av den 29 juni 1992 om genomförandet av protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med icke-medlemsländer i Medelhavsområdet (3) samt i rådets förordning (EEG) nr 1763/92 av den 29 juni 1992 om ekonomiskt samarbete med avseende på samtliga icke-medlemsländer i Medelhavsområdet (4), när åtgärderna gäller för mer än ett enda land.

Denna förordning ersätter därför ovan nämnda förordningar från och med den 1 januari 1997, dock skall förordning (EEG) nr 1762/92 fortfarande gälla för förvaltning av de finansiella protokoll som fortfarande är tillämpliga den dagen och för finansiella åtaganden som fortfarande regleras av finansiella protokoll vars giltighetstid löpt ut.

Ett finansiellt referensbelopp, enlig punkt 2 i förklaringen från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 6 mars 1995 förs i den här förordningen för perioden 1995-1999, utan att detta påverkar den budgetansvariga myndighetens befogenheter enligt fördraget.

Vad gäller miljöprojekt kan räntesubventioner beviljas för lån som Europeiska investeringsbanken, nedan kallad "banken", beviljar av sina egna medel, enligt villkor som den själv fastställt i överensstämmelse med sin stadga.

I låneverksamhet med räntesubventioner måste beviljande av lån från banken, av dess egna medel, och beviljande av räntesubventioner som finansieras via gemenskapens budgetmedel hänga samman och vara betingade av varandra. Banken kan enligt sin stadga genom enhälligt beslut i styrelsen bevilja lån av egna medel, under förutsättning av räntesubvention, trots ett negativt yttrande från kommissionen. Det förfarande som används vid beviljande av räntesubventioner bör därför alltid utmynna i ett uttryckligt beslut om att bevilja eller i förekommande fall vägra att bevilja räntesubvention.

En kommitté med företrädare för medlemsstaterna bör inrättas för att biträda banken i de uppgifter den tilldelats för att genomföra denna förordning.

För att de åtgärder som fastställs i denna förordning skall kunna förvaltas effektivt och för att underlätta relationerna med mottagarländerna är det lämpligt att välja en strategi som sträcker sig över flera år.

Åtgärderna i denna förordning går utanför ramen för utvecklingsstöd och är avsedda att gälla länder som bara delvis kan likställas med utvecklingsländer. Denna förordning kan därför endast antas på grundval av de befogenheter som anges i artikel 235 i fördraget,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 235 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

Såväl vid mötet i Lissabon som vid mötena på Korfu och i Essen framhöll Europeiska rådet att Medelhavsområdet utgör ett prioriterat område för Europeiska unionen och antog målsättningen att upprätta ett partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet.

I Cannes den 26 och den 27 juni 1995 bekräftade Europeiska rådet på nytt att det anser det vara av strategisk betydelse att relationerna mellan Europeiska unionen och dess samarbetsparter i Medelhavsområdet antar en ny dimension, på grundval av rådets rapport av den 12 juni 1995 som särskilt baserar sig på kommissionens meddelanden av den 19 oktober 1994 och den 8 mars 1995 om förstärkning av Medelhavspolitiken.

Det är nödvändigt att fortsätta ansträngningarna att göra Medelhavsområdet till ett politiskt stabilt och säkert område, och gemenskapens Medelhavspolitik bör bidra till det övergripande målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten och till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt att främja goda grannförbindelser inom ramen för den internationella rätten och att respektera den territoriella integriteten och de yttre gränserna i medlemsstaterna och i tredje länder i Medelhavsområdet.

Upprättandet på sikt av ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet kommer att främja stabilitet och välstånd i Medelhavsområdet.

För samarbetsparterna i Medelhavsområdet kan upprättandet av ett frihandelsområde medföra djupgående strukturella reformer.

Det är följaktligen nödvändigt att stödja de insatser som samarbetsparterna i Medelhavsområdet har gjort eller kommer att göra för att reformera de ekonomiska, sociala och administrativa strukturerna.

Dialogen mellan kulturerna och de civila samhällena bör fördjupas, särskilt genom att utbildning, utveckling och decentraliserat samarbete främjas.

En intensifiering av det regionala samarbetet bör främjas, i synnerhet utvecklingen av sådana ekonomiska band och handelsflöden mellan territorierna och samarbetsparterna i Medelhavsområdet som är inriktade på att reformera och omstrukturera ekonomin.

De bilaterala protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som gemenskapen har slutit med samarbetsparterna i Medelhavsområdet har utgjort en användbar första grund för samarbetet, och det är nu nödvändigt att på grundval av erfarenheterna inleda en ny fas i relationerna inom ramen för partnerskapet.

Det bör fastställas regler för förvaltningen av detta partnerskap, med tillförsäkrande av öppenhet, insyn och konsekvens vid användningen av budgetmedlen.

Denna förordning är tillämplig på de samlade åtgärder som avses i rådets förordning (EEG) nr 1762/92 av den 29 juni 1992 om genomförandet av protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med icke-medlemsländer i Medelhavsområdet samt i rådets förordning (EEG) nr 1763/92 av den 29 juni 1992 om ekonomiskt samarbete med avseende på samtliga icke-medlemsländer i Medelhavsområdet, när åtgärderna gäller för mer än ett enda land.

Denna förordning ersätter därför ovan nämnda förordningar från och med den 1 januari 1997, dock skall förordning (EEG) nr 1762/92 fortfarande gälla för förvaltning av de finansiella protokoll som fortfarande är tillämpliga den dagen och för finansiella åtaganden som fortfarande regleras av finansiella protokoll vars giltighetstid löpt ut.

Ett finansiellt referensbelopp, enlig punkt 2 i förklaringen från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 6 mars 1995 förs i den här förordningen för perioden 1995-1999, utan att detta påverkar den budgetansvariga myndighetens befogenheter enligt fördraget.

Vad gäller miljöprojekt kan räntesubventioner beviljas för lån som Europeiska investeringsbanken, nedan kallad ”banken”, beviljar av sina egna medel, enligt villkor som den själv fastställt i överensstämmelse med sin stadga.

I låneverksamhet med räntesubventioner måste beviljande av lån från banken, av dess egna medel, och beviljande av räntesubventioner som finansieras via gemenskapens budgetmedel hänga samman och vara betingade av varandra. Banken kan enligt sin stadga genom enhälligt beslut i styrelsen bevilja lån av egna medel, under förutsättning av räntesubvention, trots ett negativt yttrande från kommissionen. Det förfarande som används vid beviljande av räntesubventioner bör därför alltid utmynna i ett uttryckligt beslut om att bevilja eller i förekommande fall vägra att bevilja räntesubvention.

En kommitté med företrädare för medlemsstaterna bör inrättas för att biträda banken i de uppgifter den tilldelats för att genomföra denna förordning.

För att de åtgärder som fastställs i denna förordning skall kunna förvaltas effektivt och för att underlätta relationerna med mottagarländerna är det lämpligt att välja en strategi som sträcker sig över flera år.

Åtgärderna i denna förordning går utanför ramen för utvecklingsstöd och är avsedda att gälla länder som bara delvis kan likställas med utvecklingsländer. Denna förordning kan därför endast antas på grundval av de befogenheter som anges i artikel 235 i fördraget,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Gemenskapen skall, inom ramen för de principer och de prioriteringar som präglar partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet, genomföra åtgärder i syfte att stödja de ansträngningar som de territorier och tredje länder i Medelhavsområdet som nämns i bilaga I (nedan kallade Medelhavspartner) gör för att reformera sina ekonomiska och sociala strukturer, förbättra villkoren för missgynnade befolkningsgrupper och för att mildra de följder som den ekonomiska utvecklingen kan få på det sociala området och på miljöområdet.

2. Det är inte bara stater och regioner som kan dra fördel av stödåtgärderna, utan också lokala myndigheter, regionala organisationer, offentliga organ, lokala eller traditionella samfälligheter, stödorganisationer för företag, privata aktörer, kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser och icke-statliga organisationer.

3. Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av programmet under perioden 2000–2006 skall motsvara 5350 miljoner euro.

De årliga anslagen skall beviljas av den budgetansvariga myndigheten inom ramen för budgetplanen.

Artikel2

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Syftet med denna förordning är att, genom de åtgärder som anges i punkt 2, bidra till initiativ av gemensamt intresse på de tre områden som omfattas av partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet: förstärkning av den politiska stabiliteten och demokratin, upprättande av ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsområdet samt utveckling av det ekonomiska och sociala samarbetet, med beaktande av den mänskliga och kulturella dimensionen.

2. Stödåtgärderna skall genomföras med hänsyn till målet att uppnå hållbar utveckling som leder till stabilitet och välstånd på lång sikt. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de ekonomiska, sociala och miljömässiga följderna av ekonomiska förändringar, åt regionalt och subregionalt samarbete och åt att bygga upp Medelhavspartnernas kapacitet till integrering i världsekonomin. Målsättningarna och de närmare föreskrifterna för förfarandena anges i bilaga II.

Artikel3

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006.

Denna förordning bygger på respekten för de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen samt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilka är väsentliga för förordningen, och vid en kränkning av dessa skall lämpliga åtgärder kunna beslutas.

Artikel4

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Kommissionen skall, i samråd med medlemsstaterna och på grundval av ett ömsesidigt och regelbundet utbyte av information, även på plats, särskilt vad gäller strategidokument, nationellt vägledande program, årliga finansieringsplaner samt förberedelse och uppföljning av projektens genomförande, sörja för effektiv samordning av de biståndsinsatser som görs av gemenskapen, inklusive Europeiska investeringsbanken, nedan kallad banken, och varje medlemsstat för att stärka enhetligheten och komplementariteten i deras samarbetsprogram. Vidare skall kommissionen uppmuntra samordning och samarbete med de internationella finansinstituten, Förenta nationernas samarbetsprogram och övriga givare. Riktlinjer, som skall godkännas av den kommitté som inrättas genom artikel 11, kommer att utfärdas för den konkreta utformningen av samordningen på plats.

2. De åtgärder som avses i denna förordning kan beslutas av gemenskapen, antingen självständigt eller i form av samfinansiering med Medelhavspartnerna eller med medlemsstaternas privata eller offentliga organ och banken, å ena sidan, eller multilaterala organ eller tredje länder, å andra sidan. Kommissionen skall i tillämpliga fall främja sådan samfinansiering på grundval av ömsesidigt och tidigt utbyte av information med medlemsstaterna.

Artikel5

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. De åtgärder som skall finansieras med stöd av denna förordning är föremål för ett urval som särskilt skall ta hänsyn till mottagarnas prioriteringar, utvecklingen av deras behov, deras upptagningsförmåga och de framsteg som gjorts i strukturreformeringen.

Urvalet skall även grunda sig på en bedömning av hur effektiva åtgärderna är, när det gäller att uppnå de mål som eftersträvas genom gemenskapsstödet, i förekommande fall i enlighet med bestämmelserna i samarbets- eller associeringsavtal.

2. Strategidokument för perioden 2000–2006 skall upprättas på nationell och regional nivå i samråd med banken. Syftet med dessa strategidokument är att definiera de långsiktiga samarbetsmålen och fastslå prioriterade interventionsområden. I detta syfte kommer alla relevanta utvärderingar att beaktas, en problemorienterad analys skall användas och övergripande frågor skall integreras. Så långt det är möjligt kommer riktmärken för genomförandet att tas fram för att underlätta utvärderingen av hur samarbetsmålen har uppnåtts. Om oförutsedda händelser eller resultatet av den översyn som avses i artikel 15.4 kräver detta, kommer strategidokumenten att revideras.

3. Vägledande program – nationella och regionala – för treårsperioder skall baseras på motsvarande strategidokument. De skall fastställas på nationell och regional nivå i samråd med banken och får inbegripa räntesubventioner och riskkapital.

De skall beakta de prioriteringar som utarbetats tillsammans med samarbetspartnerna i Medelhavsområdet, inbegripet slutsatserna från den ekonomiska dialogen.

Programmen skall fastställa de viktigaste målen, riktlinjerna och de prioriterade sektorerna för gemenskapsstödet på de områden som anges i punkt II i bilaga II samt indikatorer för bedömningen av dessa program. De skall innehålla vägledande belopp (totala och per prioriterad sektor) och förteckna vilka kriterier som används för anslagstilldelning till de olika programmen.

Programmen skall, om nödvändigt, uppdateras varje år. De kan ändras beroende på de erfarenheter som gjorts och de framsteg som uppnåtts av samarbetsparterna i Medelhavsområdet när det gäller strukturreformer, makroekonomisk stabilisering, industriell och utveckling och sociala framsteg, eller resultaten från det ekonomiska samarbetet inom ramen för de nya associeringsavtalen. Programmen skall beskriva de reformer som partnerna skall genomföra inom de prioriterade sektorerna och skall inbegripa en utvärdering av de framsteg som gjorts i detta avseende.

4. Finansieringsplaner skall grundas på de vägledande program som avses i punkt 3 och som regel antas årligen. De skall fastställas på nationell och regional nivå i samverkan med banken. Projekt som rör räntesubventioner skall ingå i de nationella finansieringsplanerna. Projekt som rör riskkapital skall ingå i de regionala finansieringsplanerna.

Planerna skall inbegripa en förteckning över de projekt som skall finansieras. Varje projekt skall granskas separat som en del av den övergripande finansieringsplanen. Planernas innehåll skall anges så detaljerat att de kan antas i enlighet med bestämmelserna i artikel 11.2.

5. Kommissionen skall i samverkan med banken säkerställa att programplaneringen av åtgärder som avser räntesubventioner och riskkapital kompletterar och överensstämmer med nationella och regionala strategidokument, vägledande program och finansieringsplaner. Banken skall vid genomförandet säkerställa åtgärdernas överensstämmelse med denna förordning och med de beslut som har fattats i enlighet med denna.

Projekt som rör räntesubventioner skall som regel på lämpligt sätt införlivas i de nationella finansieringsplanerna av kommissionen på grundval av förslag från banken.

Projekt som rör riskkapital skall på lämpligt sätt införlivas i en regional finansieringsplan av kommissionen på grundval av förslag från banken. Projekten skall utformas som en riskkapitalmekanism med en tilldelning för finansiering av riskkapitalprojekt över en flerårsperiod.

6. Finansieringsbesluten skall grunda sig på motsvarande vägledande program, om projekten inte utgör en del av en finansieringsplan.

Artikel6

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Gemenskapens finansiering skall särskilt ta formen av gåvobistånd eller riskkapital. Vad gäller samarbetsåtgärder på miljöområdet kan de också ta formen av räntesubventioner för lån som beviljas av banken av dessa egna medel. Räntesubventionen uppgår till 3 %.

De lån från banken som omfattas av räntesubventioner skall ställas ut och betalas ut i euro. Gällande ränta skall fastställas vid varje utbetalning med hänsyn till transaktionens finansiella art. Den räntesubvention som skall tillämpas på varje utbetalning är lika med hälften av räntan för den aktuella utbetalningen, men denna räntesubvention får dock inte överstiga en nominell räntesats på 3 %.

2. Gåvobistånd kan användas för att finansiera eller samfinansiera verksamheter, projekt eller program som bidrar till att förverkliga de mål som anges i artikel 2. Finansieringstaket för gåvobistånd till verksamheter, projekt eller program skall också vara beroende av biståndets förmåga att framkalla räntabilitet. När finansiella medel ställs till den privata sektorns förfogande skall detta i allmänhet ske på affärsmässiga villkor för att så långt som möjligt undvika snedvridning på de lokala finansmarknaderna.

3. Finansieringsbesluten och de avtal och kontrakt som grundar sig på dem skall bland annat föreskriva uppföljning och finansiell kontroll av kommissionen (och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, OLAF), med kontroll på plats och inspektion i enlighet med förordning (Euratom, EG) nr 2185/96, och vid behov revision av revisionsrätten på plats. Kommissionen skall vidta åtgärder i enlighet med förfarandet i artikel 11.2 i syfte att säkerställa ett adekvat skydd av Europeiska gemenskapens finansiella intressen i överensstämmelse med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95.

För sådana insatser som finansieras enligt denna förordning och som förvaltas av banken skall revisionsrättens kontroll genomföras enligt de närmare föreskrifter som fastställs av kommissionen, banken och revisionsrätten.

4. Riskkapital skall i första hand användas för att ställa egna medel eller motsvarande till förfogande för företag (privata eller blandade företag) inom produktionssektorn, i synnerhet sådana med vilka fysiska eller juridiska personer som är hemmahörande i en medlemsstat i gemenskapen eller tredje länder eller territorier i Medelhavsområdet kan gå samman.

Riskkapital skall i första hand användas för att stärka den privata sektorn och särskilt för att förstärka den finansiella sektorn i Meda-länderna. Det skall ge ett tydligt mervärde genom att erbjuda finansiella produkter och villkor som inte finns att tillgå lokalt.

Riskkapital som beviljas och förvaltas av banken kan särskilt ta följande former:

a) Efterställda lån där återbetalning och betalning av eventuell ränta sker först när övriga bankfordringar betalats.

b) Villkorade lån, där återbetalningen eller löptiden är beroende av att villkor, som angivits när lånen beviljades, uppfylls.

c) Förvärv av tillfälliga minoritetsandelar i gemenskapens namn i kapitalet hos företag som är etablerade i tredje länder eller territorier i Medelhavsområdet.

d) Finansiering av förvärv av andelar i form av villkorade lån som beviljas Medelhavsparterna eller, om dessa godkänner det, deras företag antingen direkt eller via deras finansinstitut.

Artikel7

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. De åtgärder som avses i denna förordning kan täcka kostnaderna för import av varor och tjänster samt lokala utgifter som är nödvändiga för att slutföra projekt och program. Direkt budgetstöd till förmån för den mottagande parten får också ges i syfte att stödja godkända program för ekonomiska reformer, särskilt genom sektoriella faciliteter för strukturanpassning enligt bilaga II del I.b. Skatter och avgifter skall inte ingå i gemenskapsfinansieringen.

Avtalen om genomförande av de åtgärder som gemenskapen finansierar med tillämpning av denna förordning skall, från den berörda samarbetspartens sida, såvitt avser fiskala frågor och tullfrågor behandlas enligt en ordning som inte är mindre gynnsam än den som de tillämpar mot den mest gynnade staten eller den mest gynnade internationella utvecklingsorganisationen.

2. Kostnaderna för att fastställa, förbereda, förvalta, övervaka, revidera och kontrollera programmen kan också täckas. Detta kan innefatta kostnader med anknytning till tekniskt och administrativt bistånd när de är till ömsesidig nytta för kommissionen och förmånstagarna för åtgärden och inte utgör sådana tjänster som det offentliga normalt skall tillhandahålla.

3. Kostnaderna för drift och underhåll, särskilt de som skall betalas i utländsk valuta, kan täckas inom ramen för program för utbildning, kommunikation och forskning samt inom ramen för andra projekt. Som huvudregel gäller att dessa kostnader endast kan täckas under igångsättningsfasen och därefter skall minskas successivt.

4. Vad gäller investeringsprojekt inom produktionssektorn skall gemenskapens finansiering kombineras med mottagarens egna medel eller med en finansiering på marknadsmässiga villkor, beroende på projektets art. Bidraget från mottagaren eller det bidrag som utgörs av en finansiering på marknadsmässiga villkor bör vara så stort som möjligt. Gemenskapens finansiering, inklusive den som tar bankens egna medel i anspråk, får under alla omständigheter inte vara högre än 80 % av den totala investeringskostnaden. Detta tak har karaktären av ett undantag och skall vara väl motiverat av insatsens art.

Artikel8

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006, förordning (EG) nr 2112/2005 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Upphandlingen (anbuds- och kontraktsinfordran) skall vara öppen, utan diskriminering, för alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och hos Medelhavsparterna.Rätten att delta i anbudsförfaranden enligt denna förordning skall fastställas enligt de regler för stödberättigande och undantag från dessa som fastställs i denna, liksom i rådets förordning (EG) nr 2112/2005 av den 21 november 2005 om tillträde till gemenskapens externa bistånd.

2. Kommissionen skall säkerställa

att deltagandet blir så brett som möjligt, på lika villkor, vid urval och anbudsinlämning för leveranser, arbeten och tjänster,

nödvändig öppenhet, insyn och noggrannhet i tillämpningen av urvals- och bedömningskriterier,

verklig konkurrens mellan företag, organisationer och institutioner som är intresserade av att delta i de initiativ som finansieras av programmet.

att Med-kommittén snarast möjligt föreläggs riktlinjer för förfarandet såvitt avser det närmare genomförandet av dessa mål, vilka kommer att granskas i enlighet med artikel 11.

3. Kommissionen skall se till att offentliggörande sker i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och ange den planerade upphandlingens föremål, innehåll och belopp,

en gång per år för planerad upphandling av tjänster och tekniska samarbetsåtgärder som skall göras efter anbudsinfordran under en tolvmånadersperiod efter offentliggörandet,

en gång var tredje månad för ändringar i de planer som avses ovan.

4. Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna, på begäran förse alla intresserade företag, organisationer och institutioner i hela gemenskapen med dokumentation om de allmänna aspekterna av Meda-programmen och kraven för deltagande i programmen, genom lämplig användning av Internet.

5. Finansieringskonventioner som avses i artikel 9.6 eller finansieringsförslag skall innehålla uppgifter om den planerade upphandlingen, inklusive beräknade belopp, tilldelningsförfarande och planerat datum för anbudsinfordran.

6. Kontrakt skall tilldelas bolag i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

7. Resultatet av anbudsinfordran, inbegripet information om hur många sådana som mottagits, tidpunkten för tilldelningen av kontrakten och namn och adress på dem vars anbud antagits, skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning samt göras tillgängligt på Internet. Kommissionen skall var sjätte månad förse den kommitté som inrättas genom artikel 11 med detaljerade och specificerade uppgifter om den upphandling som gjorts för att genomföra Meda-program och Meda-projekt.

8. Vid samfinansiering kan kommissionen, från fall till fall, tillåta att medborgare från andra länder än de berörda Medelhavsparterna deltar i anbudsinfordran och kontrakt. I sådana fall får företag i tredje länder endast tillåtas delta om ömsesidighet finns.Deltagande i kontraktsförfaranden som genomförs genom en internationell organisation eller som samfinansieras med ett tredjeland fastställs i förordning (EG) nr 2112/2005.

Artikel9

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Kommissionen skall för kännedom översända sin totala finansiella programplanering och grunderna för denna i samband med strategidokumenten med särskild uppgift om totalbeloppet för de nationella och regionala vägledande programmen liksom fördelningen per mottagarland och prioriterad sektor av det totala belopp som antagits inom ramen för dessa program.

2. Strategidokumenten, de vägledande programmen och finansieringsplanerna med eventuella ändringar skall antas av kommissionen enligt det förfarande som avses i artikel 11.2.

3. Finansieringsbeslut som inte omfattas av de nationella eller regionala finansieringsplanerna skall antas var för sig av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 11, om inte annat följer av punkt 5 i denna artikel.

4. Beslut om ändring av de finansieringsbeslut som avses i punkt 3 skall fattas av kommissionen när de inte innehåller några väsentliga ändringar eller ytterligare åtaganden som överstiger 20 % av det ursprungliga åtagandet. Kommissionen skall omedelbart informera den kommitté som avses i artikel 11 om dessa beslut.

5. Finansieringsbeslut som inte överstiger 2000000 euro skall antas av kommissionen om de ingår i ett totalanslag. Totalanslag skall antas enligt förfarandet i artikel 11.2. Den kommitté som avses i artikel 11 skall systematiskt och skyndsamt och i alla händelser före nästa möte informeras om finansieringsbeslut för åtgärder som inte överstiger 2000000 euro.

6. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 106 i budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, (nedan kallad budgetförordningen), skall finansieringsöverenskommelserna översändas för kännedom till ledamöterna i den kommitté som inrättas genom artikel 11 två veckor innan de undertecknas.

7. Det närmare förfarande som fastställs i artikel 12 skall tillämpas på räntesubventioner för lån som banken beviljat för projekt som finansieras på miljöområdet. Det närmare förfarande som fastställs i artikel 13 skall tillämpas på riskkapital.

Artikel10

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. De åtgärder som avses i denna förordning och som finansieras via gemenskapernas budget skall förvaltas av kommissionen i enlighet med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

2. I finansieringsbeslut som fattas enligt denna förordning och de bedömningar och utvärderingar som avses i artikel 15, skall kommissionen ta hänsyn till de principer om sund ekonomisk förvaltning, särskilt sparsamhet och kostnadseffektivitet, som anges i budgetförordningen.

Artikel11

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. En förvaltningskommitté skall inrättas (nedan kallad Med-kommittén). En företrädare för banken skall delta i arbetet, men utan rösträtt.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

3. Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

4. Kommittén får behandla alla övriga frågor med anknytning till tillämpningen av denna förordning vilka ordföranden lägger fram, eventuellt på begäran av en företrädare för en medlemsstat, och särskilt sådana frågor som har anknytning till den allmänna tillämpningen, förvaltningen av programmet eller den samfinansiering och samordning som avses i artiklarna 4 och 5.

5. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning med kvalificerad majoritet i enlighet med artikel 205.2 i fördraget.

6. Kommissionen skall regelbundet informera kommittén och lämna den de uppgifter om tillämpningen av de åtgärder som avses i denna förordning.

7. Europaparlamentet skall regelbundet informeras om tillämpningen av denna förordning.

Artikel12

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Banken skall underrätta kommissionen om vilket projekt som föreslås i fråga om räntesubventioner, antingen för införlivande i finansieringsplanen eller för antagande som ett enskilt finansieringsbeslut i enlighet med artikel 9.2 respektive 9.3. Kommissionen skall kontrollera det föreslagna projektets överensstämmelse med denna förordning och de relevanta beslut som har fattats i enlighet med denna.

2. Kommissionen skall underrätta banken om alla beslut som rör räntesubventioner, antingen de har antagits som en finansieringsplan eller som ett enskilt finansieringsbeslut.

3. I enlighet med det beslut som avses i punkt 2 kan banken, när beslutet innebär att räntesubventionen beviljas, bevilja motsvarande lån med denna subvention, under förutsättning att den kommitté som avses i artikel 14 och den företrädare från kommissionen som ingår i denna är positiva till detta.

4. Banken skall informera kommissionen i enlighet härmed.

Artikel13

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Banken skall underrätta kommissionen om det projekt som föreslås i fråga om riskkapital i form av en riskkapitalmekanism för införlivande i den regionala finansieringsplanen. Kommissionen skall kontrollera att projektets villkor överensstämmer med denna förordning och de relevanta beslut som har fattats i enlighet med denna.

2. Kommissionen skall underrätta banken om alla beslut som fattas enligt artikel 9.2 om en regional finansieringsplan som innefattar riskkapital för genomförande.

3. På denna grund skall banken till den kommitté som avses i artikel 14 för yttrande överlämna individuella projekt för genomförande av de riskkapitalprojekt som planeras inom ramen för en regional finansieringsplan. Kommissionens företrädare skall till denna kommitté förmedla sin institutions åsikt om det berörda projektet och särskilt om dess överensstämmelse med den regionala finansieringsplanen.

4. På denna grund och under förutsättning att den kommitté som avses i artikel 14 och den företrädare från kommissionen som ingår i denna är positiva skall de enskilda riskkapitalprojekten överlämnas till banken för lämpliga åtgärder.

5. Banken skall informera kommissionen i enlighet härmed.

Artikel14

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Vid banken skall en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna inrättas, nedan kallad ”Artikel 14-kommittén”. Kommitténs ordförande skall vara en företrädare för den medlemsstat som utövar ordförandeskapet i bankens råd; banken ansvarar för dess sekretariat. En företrädare för kommissionen skall delta i arbetet.

2. Arbetsordningen för Artikel 14-kommittén skall antas av rådet genom enhälligt beslut.

3. Kommittén skall besluta med kvalificerad majoritet enligt fördragets artikel 205.2 i fördraget.

4. Inom Artikel 14-kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 205.2 i fördraget.

Artikel15

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 2698/2000.

1. Kommissionen skall, i samarbete med banken, undersöka hur långt de åtgärder som vidtagits med stöd av denna förordning har framskridit och varje år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, senast den 30 juni följande år. Rapporten skall innehålla upplysningar om de åtgärder som finansierats under budgetåret med hänsyn till eventuell sekretess, information om resultatet av övervakningen samt en utvärdering av de uppnådda resultaten enligt de övergripande strategidokumenten.

2. Kommissionen skall varje år underrätta medlemsstaterna om föregående års genomförande av åtaganden och betalningar i budgeten.

3. Kommissionen och banken skall efter halva tiden och i efterhand företa en utvärdering av sina respektive projekt och viktigaste insatsområden för att fastställa om målen uppnåtts och för att komma fram till riktlinjer för att öka effektiviteten i den framtida verksamheten. Utvärderingsrapporterna skall, med hänsyn till eventuell sekretess, överlämnas till Med-kommittén och Europaparlamentet. Rapporter om den verksamhet som drivs av banken skall överlämnas till Med-kommittén.

4. Vart tredje år skall kommissionen, i samarbete med banken, lägga fram en samlad utvärdering av det bistånd som redan lämnats till Medelhavspartnerna, inbegripet programmens effektivitet och översynen av strategidokumenten. Denna rapport skall överlämnas till Med-kommittén för diskussion.

5. Före den 30 juni 2006 skall rådet företa en översyn av denna förordning. I detta syfte skall kommissionen före den 31 december 2005 överlämna en utvärderingsrapport till rådet, tillsammans med förslag om förordningens framtid och, vid behov, med de ändringar som skall företas i denna förordning.

Artikel16

Införd genom förordning (EG) nr 1638/2006 och förordning (EG) nr 780/98.

Om en väsentlig förutsättning saknas för att stödåtgärderna till en Medelhavspartner skall kunna fullföljas, får rådet på förslag av kommissionen med kvalificerad majoritet besluta om lämpliga åtgärder.

Artikel17

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006.

1. Förordning (EEG) nr 1763/92 skall upphöra att gälla den 31 december 1996.

2. Från och med den 1 januari 1997 skall förordning (EEG) nr 1762/92 tillämpas på förvaltningen av de protokoll som fortfarande är i kraft vid den tidpunkten och på sådana ekonomiska åtaganden som grundar sig på protokoll som upphört att gälla.

Artikel18

Ändrad genom förordning (EG) nr 1638/2006.

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

BILAGA 1

Demokratiska folkrepubliken Algeriet

Republiken Cypern

Arabrepubliken Egypten

Staten Israel

Det hashemitiska konungariket Jordanien

Republiken Libanon

Republiken Malta

Konungariket Marocko

Arabrepubliken Syrien

Republiken Tunisien

Republiken Turkiet

De ockuperade territorierna i Gaza och på Västbanken

BILAGA 2

a) Stödet till ekonomiska förändringar och förverkligandet av ett frihandelsområde som omfattar Europa och Medelhavsområdet skall särskilt avse

skapande av arbetstillfällen och utveckling av den privata sektorn, i synnerhet förbättring av företagsklimatet och stöd till små och medelstora företag,

öppnande av marknader, främjande av investeringar, industriellt samarbete och handelsutbyte mellan Europeiska gemenskapen och Medelhavspartnerna samt mellan de senare,

upprustning av ekonomisk infrastruktur, vilket kan inbegripa det finansiella systemet och skattesystemet.

b) Åtgärder för stöd till partnernas reformprogram skall genomföras på grundval av följande principer: Följande villkor måste uppfyllas för att rätt till stöd skall föreligga:

Stödprogrammen skall syfta till att återupprätta eller, alltefter omständigheterna, konsolidera de viktigaste finansiella jämvikterna och till att skapa ett ekonomiskt klimat som är gynnsamt för ökad tillväxt, samtidigt som de syftar till att förbättra befolkningens välstånd.

Stödprogrammen skall också bidra till reformer inom de viktigaste sektorerna så att ett frihandelsområde kan inrättas med Europeiska gemenskapen.

Stödprogrammen skall anpassas till den särskilda situationen i varje land och ta hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena.

Stödprogrammen skall fastställa åtgärder som särskilt har till syfte att komplettera de ekonomiska förändringarna vad beträffar sociala förhållanden och sysselsättning och fullbordandet av en frihandelszon för Europa-Medelhavsområdet samt mildra de negativa verkningar som denna process kan få på det sociala området och för sysselsättningen, särskilt för de mest missgynnade befolkningsgrupperna.

Stödet kommer att utgå i form av direkt budgetstöd och betalas ut i omgångar allt eftersom de mål, inbegripet sektoriella mål, som överenskommits inom ramen för stödprogrammet, uppfylls.

Landet i fråga skall inleda ett reformprogram som godkänts av Bretton Woods-institutionerna eller genomföra program som i samråd med dessa institutioner bedöms vara jämförbara vad beträffar reformernas omfattning och effektivitet men som inte nödvändigtvis stöds finansiellt av dem.

Hänsyn skall tas till landets ekonomiska situation, både i makroekonomiskt hänseende (landets skuldsättningsnivå och kostnader för räntor och amorteringar, betalningsbalans, budgetsituation, monetär situation, inkomst per capita och arbetslöshetsnivå) och vad gäller sektoriella reformer som genomförs med sikte på att skapa ett frihandelsområde med Europeiska gemenskapen.

Stödet till en hållbar ekonomisk och social utveckling skall särskilt avse

det civila samhällets och befolkningens deltagande i utformningen och genomförandet av utvecklingsarbetet,

förbättrad social service, särskilt inom hälsovård, familjeplanering, vattenförsörjning, avlopp och boende,

främjande av en bred och rättvis fördelning av avkastningen av tillväxten med särskild uppmärksamhet riktad mot de mål som fastställts vid FN:s toppmöten i fråga om kamp mot fattigdom och som införlivats i de internationella utvecklingsmålen,

en harmonisk och integrerad utveckling av landsbygden och förbättrade levnadsvillkor i städerna,

förstärkning av samarbetet på jordbruksområdet, särskilt när det gäller kvalitet och standard,

förstärkning av samarbetet på fiskeområdet och varaktigt utnyttjande av de marina resurserna,

skydd och förbättring av miljön, samtidigt som särskild hänsyn tas till försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, genom att stödja den ekonomiska utvecklingen via ett förstärkt miljösamarbete,

upprustning av de ekonomiska infrastrukturerna, särskilt inom transporter, energi, utveckling av landsbygd och städer, genom en förstärkning av den verksamhet som rör informationssamhället, informationsteknik och telekommunikationer,

integrerad utveckling av mänskliga resurser som en komplettering till medlemsstaternas program, särskilt i samband med fortsatt yrkesutbildning inom ramen för det industriella samarbetet samt förbättring av potentialen för vetenskaplig och teknisk forskning,

förstärkning av demokratin samt respekt för och försvar av de mänskliga rättigheterna, särskilt genom icke-statliga organisationer i Europeiska gemenskapen och hos Medelhavspartnerna,

kulturellt samarbete och ungdomsutbyte,

samarbete och tekniskt bistånd för att stärka samarbetet på migrationsområdet och kampen mot olaglig migration, inbegripet återsändande av personer som olagligen vistas i landet,

samarbete och tekniskt bistånd för att bekämpa den organiserade brottsligheten, bl.a. olaglig narkotikahandel och människohandel,

utveckling av samarbetet på områden som rör rättsstaten, t.ex. rättsligt och straffrättsligt samarbete, förstärkning av institutionerna för att säkerställa domstolarnas oberoende och effektivitet, utbildning avseende medlemsstaternas nationella säkerhetstjänster och civilskyddet.

Det regionala, subregionala och gränsöverskridande samarbetet skall stödjas särskilt genom

a) upprättande och utveckling av regionala samarbetsstrukturer mellan Medelhavspartnerna, samt mellan dem och Europeiska unionen och dess medlemsstater,

b)

upprättande av fysisk infrastruktur för regionalt handelsutbyte, inklusive transportmedel, kommunikationer och energi,

förbättring av regelverk och småskaliga infrastrukturprojekt avseende utrustning för gränsövergångar,

samarbete som rör stora geografiska regioner och åtgärder som kompletterar de åtgärder som vidtas på detta område inom Europeiska gemenskapen, inklusive stöd till sammankoppling av Medelhavspartnernas transport- och energinät med de transeuropeiska näten,

c) övrig regional verksamhet, inklusive dialogen mellan Europa och arabländerna,

d) utbyte mellan det civila samhället i Europeiska gemenskapen och samarbetspartnerna i Medelhavsområdet; här skall det decentraliserade samarbetet

ha till syfte att fastställa icke-statliga mottagare av gemenskapsstödet,

särskilt avse inrättandet av nätverk mellan universitet och forskare, lokala samhällen, föreningar, statsvetenskapliga stiftelser, fackföreningar och icke-statliga organisationer, medier, privata näringslivet samt kulturinstitutioner i vid mening och övriga organisationer som anges under IV.

Programmen skall ha som mål att främja det civila samhällets deltagande och uppkomst i partnerländerna, särskilt genom att främja informationsutbyte mellan nätverken och varaktiga kontakter mellan alla nätverkspartner.

En god förvaltning skall främjas genom stöd till nyckelinstitutioner och nyckelaktörer i det civila samhället, såsom lokala myndigheter, landsbygds- och bygrupperingar, föreningar som grundar sig på ömsesidig hjälp, fackföreningar, medier och organisationer för stöd till företag och genom att bidra till att förbättra den offentliga förvaltningens förmåga att utarbeta riktlinjer och genomföra dem.

De åtgärder som vidtas enligt denna förordning skall beakta analyser av mäns och kvinnors behov och möjligheter i det ekonomiska och sociala livet så att genderaspekter tas med i programplaneringen och genomförandet av utvecklingssamarbetet. Utbildning och skapande av arbetstillfällen för kvinnor är av särskild betydelse.

De skall också ta hänsyn till behovet av att främja utbildning och skapande av arbetstillfällen för unga för att underlätta deras integration i samhället.

De åtgärder som skall finansieras enligt denna förordning skall i allmänhet utformas som tekniskt bistånd, utbildning, utveckling av institutioner, information, seminarier, utredningar, investeringsprojekt i småföretag, små och mellanstora företag och infrastrukturer samt åtgärder som har till syfte att lyfta fram stödets gemenskapsaspekt. Decentraliserat samarbete bör användas när det kan visa sig vara effektivt. Verksamhet som rör riskkapital och räntesubventioner skall finansieras i samarbete med banken.

Tillbörlig hänsyn skall tas till miljöhänsyn vid förberedelse för och genomförande av verksamhet som finansieras med stöd av denna förordning.

1 EGT nr C 232, 6.9.1995, s. 5 och EGT nr C 150, 24.5.1996, s. 15.

2 EGT nr C 17, 22.1.1996, s. 184 och yttrande avgivet den 20 juni 1996 (EGT nr C 198, 8.7.1996).

3 EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 1.

4 EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 5.

5 EGT L 292, 15.11.1996, s. 2.

6 EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.

7 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.

8 EGT L 356, 31.12.1977, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, EKSG, Euratom) nr 2673/1999 (EGT L 326, 18.12.1999, s. 1).