Genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 om harmoniserade konsumentprisindex gällande initiala åtgärder för implementering

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1749/96 av den 9 september 1996 om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 om harmoniserade konsumentprisindex gällande initiala åtgärder för implementering Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 229 , 10/09/1996 s. 0003 - 0010

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1749/96 av den 9 september 1996 om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 2494/95 om harmoniserade konsumentprisindex gällande initiala åtgärder för implementering

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2494/95 den 23 oktober 1995 gällande harmoniserade konsumentprisindex (1), särskilt artiklarna 4 och 5.3 i denna, och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1687/98 · förordning (EG) nr 1688/98 · förordning (EG) nr 1334/2007 · förordning (EU) 2020/1148.

Varje medlemsstat anmodas att ta fram ett harmoniserat konsumentprisindex (HIKP) med ett första index för januari 1997.

I artikel 3 i förordning (EG) nr 2494/95 krävs att HIKP skall basera sig på de varor och tjänster som bjuds ut till försäljning på medlemsstatens territorium för att direkt tillfredställa konsumenternas behov.

Omfattningen av de befintliga konsumentprisindex som tas fram av medlemsstaterna eller de rutiner som följs när det gäller införandet av nya varor och tjänster av betydelse eller rutiner för att justera priser med anledning av kvalitetsförändringar i de prissatta artiklarna eller metoder för att sammanställa prisuppgifter till prisindex för elementära aggregat eller urvalsmetoder och urvalsrutiner för att få fram prisuppgifter, skiljer sig åt i medlemsstaterna i så måtto att de konsumentprisindex som tagits fram av medlemsstaterna inte uppfyller de jämförbarhetskrav som är nödvändiga för att ta fram HIKP.

Vanan att använda tidigare prisuppgifter som substitut för priser under innevarande månad skiljer sig från användningen av prisuppgifter som samlats in i så måtto att de konsumentprisindex som tas fram av medlemsstaterna inte uppfyller de jämförbarhetskrav som är nödvändiga för att ta fram HIKP.

Det är nödvändigt att ta med nya varor och tjänster av betydelse i både de HIKP vilkas vägningstal uppdateras årligen och de HIKP vilkas vägningstal uppdateras mer sällan.

Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att försäkra sig om jämförbarheten mellan HIKP i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 2494/95.

I enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 2494/95 anmodas kommissionen (Eurostat) att inkomma med en rapport till rådet om tillförlitligheten hos HIKP och deras uppfyllelse av kraven på jämförbarhet.

De åtgärder som ges i denna förordning överenstämmer med Kommittén för det statistiska programmets åsikter som tillsattes till följd av rådets beslut 89/382/EEG (2).

Europeiska monetära institutet har konsulterats i överensstämmelse med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 2494/95 och har avgivit ett positivt utlåtande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel1¶Mål

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148 och förordning (EG) nr 1687/98.

Med anledning av att varje medlemsstat skall ta fram ett jämförbart harmoniserat konsumentprisindex (HIKP) är målet med föreliggande förordning att fastställa

deninitiala omfattningen av varor och tjänster samt jämförbara rutiner för att uppdatera omfattningen med nya konsumtionsvaror och tjänster av betydelse,

minimistandarder för rutiner i samband med kvalitetsutvärdering,

minimistandarder för de prisuppgifter man använder sig av,

en formel för sammanställningen av prisindex för elementära aggregat.

Målsättningen är att se till att prisurvalet är sådant att HIKP är tillräckligt tillförlitliga för internationella jämförelser och att ta fram information med vars hjälp man kan etablera minimistandarder för urvalsförfarandet.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148 och förordning (EG) nr 1334/2007.

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter (enligt bilaga Ib): den del av hushållens slutliga konsumtionsutgifter som uppstår för hushåll, oavsett nationalitet eller hemvist, vid monetära transaktioner på medlemsstatens ekonomiska territorium för varor och tjänster som används för att direkt tillfredsställa individuella behov eller önskningar, under en av eller båda de tidsperioder som jämförs.

2. produkterbjudande: en viss vara eller tjänst som saluförs till ett angivet pris, i ett visst försäljningsställe eller av en viss leverantör, enligt vissa köpevillkor; begreppet avser således en unik enhet vid en viss tidpunkt.

3. omfattningen av HIKP (dvs. den målpopulation som HIKP ska representera): alla de transaktioner som ingår i hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter.

4. konsumtionssegment efter ändamål eller konsumtionssegment: en uppsättning transaktioner som gäller produkterbjudanden som på grundval av gemensamma egenskaper anses tjäna ett gemensamt ändamål, såtillvida att de

marknadsförs för att huvudsakligen användas i liknande situationer,

till stor del kan beskrivas med en gemensam specifikation, och

kan betraktas som likvärdiga av konsumenterna.

5. nya varor och tjänster av betydelse: sådana varor och tjänster där förändringarna i priset inte uttryckligen finns med i en medlemsstats HIKP och på vilka konsumenterna spenderar åtminstone en promille av de kostnader som täcks in av denna HIKP.

6. urval: alla rutiner när det gäller upprättandet av HIKP där en del av samtliga produkterbjudanden väljs ut för beräkning av prisförändringen för konsumtionssegment som omfattas av HIKP.

7. riktat urval: den uppsättning produkterbjudanden inom konsumtionssegment där medlemsstaterna har för avsikt att observera priser för att säkerställa att målpopulationen för HIKP representeras på ett tillförlitligt och jämförbart sätt.

8. vägningstal (som används i HIKP-aggregat): lämplig beräkning av relativa utgifter för någon av undergrupperna av målpopulationen, i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2454/97.

9. observerat pris: ett pris som i verkligheten bekräftats av medlemsstaten.

10. ersättande produkterbjudande: ett produkterbjudande med ett observerat pris som ersätter ett produkterbjudande i det riktade urvalet.

11. ersättningspris: det observerade priset på ett ersättande produkterbjudande.

12. beräknat pris: ett pris som ersätter ett observerat pris och som är baserat på ett lämpligt beräkningsförfarande. Ett tidigare observerat pris kan inte anses vara ett beräknat pris annat än om det kan visas att det är en rimlig beräkning.

13. elementär produktgrupp: en uppsättning produkterbjudanden som ingår i ett urval där de representerar ett eller flera konsumtionssegment i HIKP.

14. elementärt aggregat: en elementär produktgrupp som stratifierats efter t.ex. region, stad eller typ av försäljningsställe (termen hänför sig alltså till den nivå där observerade priser tas med i HIKP). Om en elementär produktgrupp inte har stratifierats ska termerna elementär produktgrupp och elementärt aggregat ha samma betydelse.

15. index över elementära aggregat: ett prisindex för ett elementärt aggregat.

16. kvalitetsförändring: en förändring som enligt en medlemsstat lett till en påtaglig skillnad avseende i vilken grad ett ersättande produkterbjudande uppfyller ändamålet för det konsumtionssegment det hör till.

17. kvalitetsjustering: en rutin när man gör ett förbehåll för en observerad kvalitetsförändring genom att öka eller minska det aktuella priset eller referenspriset med en faktor av eller ett belopp motsvarande värdet på kvalitetsförändringen.

Artikel2a¶Principer

Införd genom förordning (EU) 2020/1148 och förordning (EG) nr 1334/2007.

1. HIKP baseras på stickprov och är ett mått på de genomsnittliga prisförändringarna för målpopulationen mellan den kalendermånad som det gällande indexet avser och den period som det jämförs med.

2. Alla transaktioner som omfattas av statistiken kan delas in i undergrupper som motsvarar de produkterbjudanden som transaktionerna gäller. De ska klassificeras enligt de fyrsiffriga kategorier och undergrupper som anges i bilaga Ia enligt den internationella klassificeringen COICOP och ska ha namnet COICOP/HIKP (ändamålsklassificering av individuell konsumtion, anpassad till behoven i HIKP).

3. HIKP ska beräknas med hjälp av en formel som överensstämmer med Laspeyresformeln.

4. De fasta objekten i den indexkorg som ligger till grund för HIKP ska utgöras av konsumtionssegment.

5. De priser som används i HIKP ska vara de konsumentpriser hushållen betalar vid köp av enskilda varor och tjänster genom monetära transaktioner.

6. Om konsumenterna har erhållit varor och tjänster avgiftsfritt och man därefter tar ut ett faktiskt pris ska förändringen från ett nollpris till det faktiska priset, och vice versa, beaktas i HIKP.

7. HIKP ska ge ett mått på ren prisförändring som inte beror på kvalitetsförändring. Indexet ska

a) spegla prisförändringen mot bakgrund av hushållens förändrade utgifter för att kunna behålla sina konsumtionsmönster och konsumentpopulationens sammansättning under bas- eller referensperioden, och

b) sammanställas på ett sådant sätt att det görs lämpliga kvalitetsjusteringar för observerade kvalitetsförändringar. Kvalitetsjusteringarna ska bidra till att indexet är tillförlitligt och i synnerhet representativt som mått på rena prisändringar.

8. När det gäller kvalitetsförändring ska bedömningen baseras på belägg för en skillnad i specifikationen av ett ersättande produkterbjudande och det produkterbjudande som det ersätter i urvalet. Med detta menas en skillnad i väsentliga prisbestämmande faktorer för produkterbjudandet, som märke, material eller fabrikat, som är relevanta för konsumtionsändamålet i fråga.

Det ska inte betraktas som kvalitetsförändring då man företar en omfattande revidering, årligen eller mer sällan, av HIKP-urvalet. Kvalitetsförändringen ska beaktas i indexet med hjälp av lämpliga länkningar. Även om HIKP-urvalet revideras måste ändå ersättande produkterbjudande snabbt införas mellan två revideringar.

9. Vad som ska ingå i en elementär produktgrupp eller ett elementärt aggregat ska bestämmas utifrån det vägningstal för utgifterna som gäller för gruppen eller aggregatet. Andra vägningstal får användas inom ett elementärt aggregat under förutsättning att indexet med säkerhet är representativt.

10. ”Tillförlitlighet” ska bedömas på grundval av ”precision”, som avser skalan av urvalsfel, och ”representativitet”, som avser avsaknaden av systematiska fel.

II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRSÄKRA SIG OM JÄMFÖRBARHET, RELIABILITET OCH TILLÄMPLIGHET HOS HIKP

Artikel3¶Omfattning

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148, förordning (EG) nr 1687/98 och förordning (EG) nr 1688/98.

1. HIKP som ställs samman av prisförändringar och vägningstal för varje kategori av hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter i bilaga Ia och som utgör mer än en promille av de sammanlagda utgifter som omfattas av alla kategorier i punkt 2, skall anses vara jämförbara.

2. Omfattningen av HIKP skall utvidgas, enligt följande:

a) I och med framtagningen av HIKP för januari 1997 skall medlemsstaterna behandla uppgifterna om de kategorier som kallas ”initial täckning” i bilaga Ia.

b) Vid men inte före framtagningen av HIKP för december 1999 skall medlemsstaterna behandla de uppgifter som även täcker de kategorier som kallas ”december 1999” i bilaga Ia.

3. HIKP som ställs samman med hjälp av vägningstal för delindex som avspeglar de slutliga monetära konsumtionsutgifterna för en underkategori av hushåll i stället för alla hushåll, skall anses vara jämförbara om denna skillnad i praktiken utgör mindre än en promille av de sammanlagda utgifter som omfattas av HIKP. Varje ändring av de vägningstal som krävs för att säkerställa jämförbarhet enligt denna punkt skall vara genomförd senast i december 1999.

Artikel4¶Nya varor och tjänster av betydelse

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148, förordning (EG) nr 1334/2007 och förordning (EG) nr 1687/98.

Medlemsstaterna skall

a) på ett systematiskt sätt försöka identifiera nya varor och tjänster av betydelse, och

b) kontrollera betydelsen av de varor och tjänster som anmäls som nya och av betydelse i andra medlemsstater.

HIKP skall ställas samman så att de omfattar prisförändringar på en nya vara eller tjänst av betydelse i de fall där den varan eller tjänsten har ansetts falla under definitionen i artikel 2.5. Detta skall vara genomfört inom tolv månader efter det att den identifierats, antingen genom att justera vägningstalen av eller inom ifrågavarande kategori i COICOP/HIKP-klassifikationen i bilaga Ia till denna förordning eller genom att särskilt tilldela den nya varan eller tjänsten av betydelse en del av vägningstalet.

Artikel5¶Minimistandarder för ersättningar och kvalitetsjustering

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148 och förordning (EG) nr 1334/2007.

1. Metoder för kvalitetsjustering ska klassificeras enligt följande:

a) A-metoder: de metoder som anses ge de mest tillförlitliga resultaten vad gäller precision och systematiska fel.

b) B-metoder: metoder som kan ge mindre noggranna eller mindre representativa resultat än A-metoderna, men som ändå kan anses godtagbara. B-metoderna ska användas om A-metoderna inte används.

c) C-metoder: alla andra metoder, som således inte får användas.

2. Standarder för att klassificera kvalitetsjusteringsmetoder ska från fall till fall utarbetas av kommissionen (Eurostat) efter samråd med kommittén för det statistiska programmet och med vederbörlig hänsyn till kostnadseffektivitetsaspekter och det sammanhang där de används.

Klassificeringen av kvalitetsjusteringsmetoderna hindrar inte att tillämpningsåtgärder kan antas i enlighet med artikel 5.3 i förordning (EG) nr 2494/95.

3. A- och B-metoder ska anses vara lämpliga kvalitetsjusteringsmetoder. De HIKP som har justerats på lämpligt sätt ska anses vara jämförbara. Under i övrigt lika förhållanden ska A-metoder användas framför B-metoder.

4. Om det inte finns några lämpliga nationella beräkningar ska medlemsstaterna använda sig av beräkningar som grundar sig på information från kommissionen (Eurostat) när sådana är tillgängliga och relevanta.

5. Under inga omständigheter får en kvalitetsförändring beräknas som hela prisskillnaden mellan två olika produkterbjudande, om detta inte kan motiveras som en lämplig beräkning.

6. I de fall då inga lämpliga beräkningar finns tillgängliga ska prisförändringar beräknas som skillnaden mellan ersättningspriset och priset på det produkterbjudande som ersatts.

7. Ersättande produkterbjudanden

a) ska vara antingen ”väsentligen likvärdiga”, om ingen kvalitetsförändring observerats mellan det ersättande produkterbjudandet och det produkterbjudande som det ersatte i urvalet, eller ”likvärdig efter kvalitetsjustering”, om en kvalitetsjustering är nödvändig för en observerad kvalitetsförändring mellan det ersättande produkterbjudandet och det produkterbjudande som det ersatte i urvalet,

b) ska väljas från samma konsumtionssegment som de ersatta produkterna för att behålla konsumtionssegmentens representativitet,

c) ska inte väljas utifrån likhet i pris; detta gäller särskilt om ersättningar måste göras efter det att varor eller tjänster bjudits ut till reducerat pris.

Artikel6¶Minimistandarder för priser

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148.

1. Medlemsstaterna skall ta fram HIKP och använda de observerade priserna i det riktade urvalet.

a) I de fall där det riktade urvalet kräver månatliga kontroller men där man inte lyckas med detta på grund av att en vara eller någonting annat saknas, kan man använda sig av beräknade priser under den första eller andra månaden medan ersättningspriser måste användas från och med den tredje månaden.

b) När det riktade urvalet i undantagsfall kräver mer sällan förekommande observationer än månatliga, skall man använda sig av beräknade priser för de månader då det inte krävs observerade priser. Man kan också använda sig av beräknade priser första gången en priskontroll inte kan genomföras. När man för andra gången i rad misslyckas med en priskontroll, måste man använda sig av ersättningspriser.

2. När ersättningspriser inte finns tillgängliga under de omständigheter som åsyftas i denna artikel, kan man fortsätta att använda sig av beräknade priser, under förutsättning att deras användning begränsas till en nivå som inte äventyrar jämförbarheten.

Artikel7¶Prisindex för elementära aggregat

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148.

Man skall sammanställa HIKP genom att använda en av de två formlerna i tredje stycket i bilaga II till denna förordning eller alternativt en jämförbar formel som inte ger upphov till ett index som systematiskt avviker från ett index som ställts samman utifrån en av de givna formlerna med i genomsnitt mer än en tiondels procentenhet under ett år jämfört med året innan.

Artikel8¶Minimistandarder för urval

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148.

HIKP som ställts samman från riktade urval som har ett tillräckligt antal elementära aggregat för att vara representativa för mångfalden av poster inom varje kategori och har tillräckligt med prisuppgifter inom varje elementärt aggregat för att ta hänsyn till variationen i prisrörelserna inom populationen, skall anses vara tillförlitliga och jämförbara.

Artikel9¶Kvalitetskontroll

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148.

Medlemsstaterna skall

a) på begäran förse kommissionen (Eurostat) med information om alla kostnader i samband med bortfall från omfattningen, uttryckta som en del av de totala utgifter som täcks in av HIKP och tillräckligt utförligt för att möjliggöra en bedömning om man rättat sig efter denna förordning,

b) anmäla nya varor och tjänster av betydelse till kommissionen (Eurostat) när sådana har identifierats och vid anmodan orsakerna till varför nya varor och tjänster av betydelse inte tagits med, tillräckligt utförligt för att möjliggöra en bedömning om man rättat sig efter denna förordning,

c) kontrollera uppkomsten av kvalitetsförändringar och gjorda justeringar, tillräckligt utförligt för att möjliggöra en bedömning om man rättat sig efter denna förordning och på begäran förse kommissionen (Eurostat) med sådan information,

d) etablera och hålla aktuell en tydlig översikt av det riktade urvalet och regelbundet göra kontroller för att visa att man rättat sig efter denna förordning. Medlemsstaterna skall på begäran förse kommissionen (Eurostat) med sådan information för att möjliggöra en bedömning av och försäkra sig om efterlevnaden,

e) när man använder en formel som skiljer sig från den i första stycket i bilaga II till denna förordning på begäran förse kommissionen (Eurostat) med information om effekterna av att man använder en alternativ formel för utvalda perioder och utvalda elementära aggregat, tillräckligt utförligt för att möjliggöra en bedömning om man rättat sig efter denna förordning,

f) på begäran förse kommissionen (Eurostat) med uppgifter om riktade urval, tillräckligt utförligt för att möjliggöra en bedömning om man rättat sig efter denna förordning och med sammanfattande statistik av hur representativa och precisa urvalen är, tillräckligt utförligt för att kommissionen (Eurostat) skall kunna lägga fram förslag om minimistandarder för urvalsprinciper vilka skall tas med i översynen av HIKP i oktober 1997 i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 2494/95.

III. SLUTBESTÄMMELSER

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EU) 2020/1148.

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

BILAGA Ia

BILAGA Ib

A. DEFINITION AV HUSHÅLLENS SLUTLIGA MONETÄRA KONSUMTIONSUTGIFTER

Hushållssektorn består av hushåll som omfattar alla individer eller grupper av individer (enligt definitionen i ENS 2.76.a och 2.76.b), oavsett i vilken typ av område de bor, deras position i inkomstfördelningen och deras nationalitet eller hemvist. Hushållssektorn omfattar personer som bor på institutioner (enligt definitionen i ENS 2.76b). Den omfattar inte företag.

Ekonomiskt territorium överensstämmer med definitionen i ENS 2.05 förutom att extraterritoriella enklaver som är belägna innanför landets gränser inbegrips och att territoriella enklaver belägna i utlandet undantas.

En monetär transaktion är ett ekonomiskt flöde som är ett samspel mellan institutionella enheter enligt en ömsesidig överenskommelse, där de ingående enheterna gör eller mottar betalningar och ådrar sig skulder eller erhåller tillgångar angivna i valutaenheter. Enligt vedertaget bruk skall insamlandet av hushållsavfall betraktas som ett samspel enligt en ömsesidig överenskommelse. Transaktioner som inte omfattar utbyte av kontanter, eller tillgångar eller skulder angivna i valutaenheter är icke-monetära transaktioner. Transaktioner inom enheter är normalt icke-monetära transaktioner. Icke-monetära transaktioner som omfattar mer än en institutionell enhet kan uppkomma bland produkttransaktioner (byteshandel med varor), omfördelningstransaktioner (ersättning in natura, transfereringar in natura m.m.) och andra transaktioner (byteshandel med icke-finansiella icke producerade tillgångar).

Hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter täcker följande gränsfall: 4. De täcker poster som inte behandlas som insatsförbrukning, såsom material till sådana små reparationer och heminredning av bostäder som normalt utförs av såväl hyresgäster som ägare, och material till reparationer och underhåll av varaktiga konsumtionsvaror, inklusive fordon. 5. De täcker poster som inte behandlas som kapitalbildning, särskilt varaktiga konsumtionsvaror, som fortsätter att fungera under flera räkenskapsperioder. Även överlåtelse av äganderätten till en del varaktiga konsumtionsvaror från ett företag till ett hushåll inkluderas. 6. De täcker sådana finansiella tjänster för vilka avgiften betalas direkt. 7. De täcker tjänster som avser skadeförsäkring, dock högst den implicita serviceavgiften. 8. De täcker alla utgifter som finansieras med skadeförsäkringsfordringar, inklusive betalningar som försäkringsföretagen gör direkt till verkstäder, sjukhus, läkare m.fl. Detta medför att det sammanlagda pris som hushållen eller försäkringsföretagen betalar till verkstäder, sjukhus, läkare, m.fl. täcks av HIKP. Skadeförsäkringsfordringar är de belopp som försäkringsföretagen är skyldiga att betala för skador som åsamkats personer eller varor. Dessa utgörs av löpande transfereringar från försäkringsföretagen till de mottagande hushållen och blir därför en del av hushållens disponibla inkomst. Alla utgifter som är ett resultat av t.ex. betalningar till verkstäder, sjukhus eller läkare, behandlas som om de var hushållens och inte försäkringsföretagens utgifter. Det är irrelevant om hushållen faktiskt har utgifterna innan fordringarna betalas ut, vilka då förefaller vara återbetalningar från socialförsäkringssystemet eller om försäkringsföretagen betalar verkstäder, sjukhus m.fl. direkt. I det senare fallet behandlas företagen enbart som ombud som agerar på hushållens vägnar och hushållen behandlas fortfarande som om de hade dessa utgifter. 9. De täcker betalningar från hushåll för licenser, tillstånd m.m. som betraktas som köp av tjänster. Om den offentliga sektorn använder licensgivningen för att inrätta en lämplig reglerande funktion, såsom kontroll av personens kompetens eller kvalifikation, skall de betalningar som görs behandlas som ett köp av tjänster från den offentliga sektorn och priserna ingå i HIKP, men om licenserna beviljas automatiskt vid betalning av de förfallna beloppen, skall betalningarna behandlas som direkta skatter och inte priser. Körkort eller flygcertifikat, televisions- eller radiolicenser, licenser för skjutvapen, inträden till museum och bibliotek, sophämtningsavgifter m.m. behandlas i de flesta fall som köp av tjänster från den offentliga sektorn, medan licenser för bruk av fordon, båtar eller flygplan i de flesta fall behandlas som skatter. 10. De täcker inköp av produkter till priser som ur ekonomiskt hänseende är obetydliga, t.ex. inträdesavgifter till ett museum.

Hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter omfattar inte följande gränsfall: 11. De täcker inte inkomst in natura eftersom det inte är en monetär transaktion (även om den enligt ENS 3.76.b ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna). 12. 13. De täcker inte tjänster som avser ägarbebodda bostäder, eftersom dessa inte är monetära transaktioner (även om de enligt ENS 3.76.a ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna). 14. De täcker inte förvärv av bostäder och poster som behandlas som förvärv av icke producerade tillgångar, särskilt förvärv av mark. 15. De täcker inte heller utgifter som en egnahemsägare har för inredning, underhåll och reparation av en bostad om dessa inte normalt utförs av hyresgäster. 16. De täcker inte utgifter för värdesaker. 17. De täcker inte hushållens utgifter om dessa äger enkla bolag när utgifterna uppstår av affärsskäl. 18. De täcker inte löpande skatter på inkomst och förmögenhet, som alla är obligatoriska, icke återgäldade betalningar, kontant eller in natura, som med regelbundna intervall tas ut av den offentliga sektorn och utlandet på institutionella enheters inkomst och förmögenhet samt några periodiskt återkommande skatter som fastställs varken på grundval av inkomst eller förmögenhet. Övriga löpande skatter omfattar alla de betalningar som hushållen gör för licenser och som kan betraktas som skatter, som t.ex. licenser för att äga eller använda fordon, båtar, flygplan m.m. 19. 20. De täcker inte frivilliga transfereringar i kontanta medel eller in natura från hushållen till välgörenhets- och hjälporganisationer. 21. De täcker inte utbetalningar av kapitalinkomster, inklusive ränta. Kapitalinkomst är den inkomst som en ägare till en finansiell tillgång eller en materiell icke producerad tillgång erhåller, som ersättning för att han tillhandahåller medel till eller ställer den materiella icke producerade tillgången till förfogande för en annan institutionell enhet. Enligt villkoren för det finansiella instrument som de kommit överens om, är räntan det belopp som gäldenären är skyldig att betala fordringsägaren under en given tid utan att det utestående kapitalbeloppet minskas. 22. De täcker inte obligatoriska eller frivilliga sociala avgifter, som arbetsgivares faktiska sociala avgifter till socialförsäkringssystem, försäkringsföretag eller såväl självständiga som icke självständiga pensionsfonder som administrerar socialförsäkringssystem för att säkerställa sociala förmåner för sina arbetstagare, eller sociala avgifter som arbetstagare betalar till socialförsäkringssystem samt till privata fonderade och icke fonderade system. 23. De täcker inte tjänster avseende livförsäkring och pensionsfonder (även om sådana tjänster, enligt ENS 3.76.f och 3.76.g, ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna genom den implicita serviceavgiften). 24. De täcker inte skadeförsäkringspremier, netto, som är premier som betalas för försäkringar som tecknats av institutionella enheter. Försäkringar som individuella hushåll tecknat, är försäkringar som dessa tecknat på eget initiativ och för egen fördel, oberoende av arbetsgivare och den offentliga sektorn och utanför alla socialförsäkringssystem. Skadeförsäkringspremier, netto, består av både de faktiska premier som betalas av försäkringstagarna för att få försäkringsskydd under räkenskapsperioden (intjänade premier) och de premietillskott som betalas av kapitalinkomster, som tillskrivs försäkringstagarna, efter avdrag för försäkringsbolagens serviceavgifter för försäkringarna. (Märk att denna serviceavgift täcks av hushållens slutliga monetära konsumtionsutgifter). Skadeförsäkringspremier, netto, är de belopp som utnyttjas för att ge skydd vid olika händelser eller olyckor som medför skada på varor, egendom eller personer, av naturbetingade eller mänskliga orsaker — brand, översvämning, kollision, förlisning, stöld, våld, olycka, sjukdom m.m. — eller vid ekonomiska förluster av orsaker som sjukdom, arbetslöshet, olycka m.m. 25. De täcker inte löpande transfereringar mellan hushåll, som består av alla löpande transfereringar som görs eller mottas i kontanta medel eller in natura, av inhemska hushåll till, eller från, andra inhemska eller utländska hushåll. 26. De täcker inte böter och straff. Dessa påförs institutionella enheter av domstolar eller domstolsliknande organ och behandlas som obligatoriska löpande transfereringar. Inte heller täcks böter och straff som påförs av skattemyndigheter för undanhållande eller sen inbetalning av skatt och som normalt inte kan särskiljas från själva skatterna. 27. De täcker inte lotterier och spel, inte heller betalning av serviceavgiften till den enhet som organiserar lotteriet eller spelet, inte heller den återstående löpande transfereringen som utbetalas till vinnarna (även om serviceavgiften, enligt ENS 4.135, ingår i de slutliga konsumtionsutgifterna).

a) De täcker inte sociala transfereringar in natura som hushållen mottar, inklusive de delar av utgifterna som initialt görs av hushållen och för vilka de följaktligen får ersättning från socialförsäkringssystemet, offentliga organ eller hushållens ideella organisationer, t.ex. för utgifter för läkarvård eller utbildning. När ett hushåll köper en vara eller tjänst, för vilken det helt eller delvis får ersättning, behandlas hushållet enbart som ett ombud för ett socialförsäkringssystem, ett offentligt organ eller hushållens ideella organisationer. De belopp som återbetalas till hushållen behandlas som sociala transfereringar in natura från socialförsäkringssystemet, offentliga organ eller hushållens ideella organisationer. Dessa bokförs inte som transfereringar av kontanta medel till hushållen och ingår inte i hushållens disponibla inkomst. Denna bokföring ger samma resultat som när ett socialförsäkringssystem köper varor och tjänster från producenter på marknaden och sedan säljer dem vidare till hushållen till lägre icke-marknadsmässiga priser. Detta innebär att priset som används i HIKP är det belopp som hushållet betalar minus återbetalningen.

b) Alla andra rabatter från offentliga myndigheter, särskilt bostadsbidrag till hyresgäster i syfte att minska deras hyra (inklusive betalningar som efter hyresgästens medgivande går direkt till hyresvärden), anses vara sociala förmåner i form av kontanta medel och ingår därför i hushållens disponibla inkomst. Detta innebär att hela priset för varan eller tjänsten före rabatten täcks av HIKP.

a) De täcker inte medlemsavgifter, bidrag och avgifter som hushållen betalar till hushållens ideella organisationer, såsom fackföreningar, yrkessammanslutningar, konsumentorganisationer, kyrkor och klubbar för umgänge, kultur, rekreation och sport.

b) Om en klubb eller annan sammanslutning kan anses vara en producent på marknaden som säljer sina tjänster till ett pris som i ekonomiskt hänseende är av betydelse, vilket normalt är fallet även om organisationens rättsliga status kan vara icke-vinstdrivande, anses dock de medlemsavgifter, bidrag och avgifter som hushållen betalar vara betalningar för utförda tjänster — inte transfereringar — och täcks sålunda av HIKP.

B. DEFINITION AV PRIS

Vid inköpstillfället är konsumentpriset det pris som köparen faktiskt betalar för produkterna, inklusive skatter minus bidrag för produkterna, efter avdrag för rabatter, vid köp av stora partier eller vid lågsäsong, på normalt pris eller avgift, exklusive ränta eller serviceavgifter som tillkommer i samband med krediter, exklusive eventuella extra avgifter på grund av oförmåga att betala inom den tid som angavs då inköpen gjordes.

Varor och tjänster för individuell konsumtion (individuella varor och tjänster) förvärvas av ett hushåll och används för att tillgodose de behov och önskemål som medlemmarna i hushållet har. Individuella varor och tjänster har följande egenskaper:

a) Det måste vara möjligt att konstatera och registrera att ett individuellt hushåll eller en medlem av detta köper varan eller tjänsten och även tidpunkten för inköpet.

b) Hushållet skall ha samtyckt till att varan eller tjänsten tillhandahålls och vidta alla nödvändiga åtgärder för att möjliggöra detta, t.ex. genom att besöka en skola eller klinik.

c) Varan eller tjänsten skall vara av sådan art att om ett hushåll eller en person, eller möjligen en liten begränsad grupp av personer, köper den, så utesluter detta att andra hushåll eller personer kan köpa den.

Samtliga hushållens slutliga konsumtionsutgifter är individuella. Enligt vedertaget bruk behandlas alla varor och tjänster som hushållens ideella organisationer tillhandahåller som individuella.

Enligt vedertaget bruk skall samtliga av den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter för utbildning, hälsovård, social trygghet och välfärd, sport och rekreation samt kultur behandlas som utgifter för individuella konsumtionstjänster med undantag av utgifter för allmän administration, reglering, forskning m.m. Dessutom skall även utgifter för tillhandahållande av bostäder, bortforsling av hushållsavfall och skötseln av transportsystemet behandlas som individuella. De kollektiva konsumtionsutgifterna utgörs av återstoden av den offentliga sektorns slutliga konsumtionsutgifter. De avser särskilt administration och reglering av samhället, medborgarnas trygghet och försvarsmakten, upprätthållande av lag och ordning, lagstiftning och reglering, bevarande av folkhälsan, skydd av miljön, forskning och utveckling samt utveckling av infrastruktur och ekonomisk utveckling.

BILAGA II

När man sammanställer prisindex för elementära aggregat skall man antingen använda förhållandet mellan de aritmetiska genomsnittspriserna eller förhållandet mellan de geometriska genomsnittspriserna där pt är det nuvarande priset, pb är referenspriset och n antalet sådana prisuppgifter i det elementära aggregatet. En alternativ formel kan användas under förutsättning att den uppfyller jämförbarhetskriteriet i artikel 7.

Det aritmetiska medelvärdet av prisjämförelsetal bör normalt inte användas, eftersom det i många fall inte kan uppfylla jämförbarhetskriteriet. Det får användas i undantagsfall där man kan visa att det uppfyller kriteriet.

Prisindexet för ett elementärt aggregat kan man beräkna som ett kedjeindex genom att använda en av de två ovanstående formler som är att föredra. Man kan exempelvis använda förhållandet mellan de aritmetiska medelvärdena:

Itb = · … ,

där Pi t står för den i:te prisnoteringen för ett givet elementärt aggregat under perioden t och st står för det prisurval som gjorts för det elementära aggregatet under period t. Detta urval kan i praktiken uppdateras månatligen eller över längre perioder, vilket är mer vanligt när man inte kan få tag i prisuppgifter. Om det mellan basperiod b och period t inte sker någon komplettering över huvud taget blir det enkla förhållandet mellan de aritmetiska medelvärdena (eller med likartat resultat som med den geometriska formeln ovan). Det aritmetiska medelvärdet av prisjämförelsetal får inte användas i de fall då kedjeindexering förekommer oftare än en gång per år.

1 EGT L 340, 11.12.1997, s. 24.

2 Avser den praxis som används för nationella KPI.

3 Avser alla hyror som hyresgästerna faktiskt betalar, dvs. de hyror som hyresgästen betalar till hyresvärden oavsett sociala förmåner som hyresgästen erhåller från offentliga myndigheter (inklusive betalningar som efter hyresgästens medgivande går direkt till hyresvärden). Se även bilaga Ib nr 12b.

4 Detta innebär inte någon förutsägelse av täckningen för ägarbebodda bostäder i allmänhet.

5 Avser utgifter som hyresgäster eller egnahemsägare har för material och tjänster för mindre omfattande underhåll och reparationer. Efter beslut om behandling av ägarbebodda bostäder, kan dessa kategoriers täckning behöva utvidgas till att omfatta utgifter för mer omfattande inredning, underhåll och reparation av bostaden och för sådan utbyggnad och ombyggnad av bostaden som normalt inte betalas av hyresgäster. Se även bilaga Ib nr 4 och nr 15.

6 Avser utgifter i förhållande till förbrukning.

7 Avser avgifter som går att särskilja, för särskilda tjänster avseende bostaden oavsett om konsumenterna betalar i enlighet med hur mycket de konsumerar eller inte, dvs. exklusive betalningar för tjänster som finansieras med allmänna skattemedel. Se även bilaga Ib nr 9 och 29.

8 Avser hälsovårdsprodukter utanför socialförsäkringssystemet.

9 Komplett täckning avser den del av utgifterna för hälsovårdsprodukter och hälsovårdstjänster (andra tjänster än för patienter som inte är inlagda på sjukhus) som betalas av konsumenten och som inte återbetalas av den offentliga sektorn, socialförsäkringssystemet eller hushållens ideella organisationer. Se bilaga Ib nr 12a och de metodologiska uppgifterna för vad som skall ingå enligt förfarandet i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2494/95.

10 De metodologiska uppgifterna och tidsplanen för medtagande skall anges enligt förfarandet i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2494/95.

11 Omfattar körkort, besiktningar, avgifter till motorförbund, avgifter för broar, tunnlar, färjor och motorvägar, exklusive ägar- och användarlicenser för fordon. Se även bilaga Ib nr 9, nr 18 och nr 19b.

12 Avser biljetter som gäller för två eller flera transportsätt och för vilka utgifterna inte kan fördelas mellan dem.

13 Omfattar avgifter till eller abonnemang hos sportklubbar och styrketräningslokaler. Posten omfattar även betalningar för jakt- och fiskelicenser om regeringen använder licensgivningen för att få till stånd en lämplig reglerande funktion. Se även bilaga Ib nr 9 och nr 19b.

14 Omfattar inträdesavgifter till museer och avgifter till bibliotek samt licensavgifter för och abonnemang på TV och radio. Se även bilaga Ib nr 9 och nr 10.

15 Omfattar läromedel och undervisning, men endast om de betalas fullt ut av konsumenten.

16 Komplett täckning avser den del av utgifter för läromedel och undervisning som betalas av konsumenten och som inte återbetalas av den offentliga sektorn, socialförsäkringssystemet eller hushållens ideella organisationer. Se bilaga Ib nr 12a och de metodologiska uppgifterna för vad som skall ingå enligt förfarandet i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2494/95.

17 Avser data-, språk- och maskinskrivningskurser samt liknande kurser som betalas fullt ut av konsumenten.

18 Avser sådana typer av lek- och förskolor som inte utgör en obligatorisk del av utbildningssystemet. Endast de utgifter täcks som betalas av konsumenten och som inte återbetalas av den offentliga sektorn, socialförsäkringssystemet eller hushållens ideella organisationer. Se även bilaga Ib nr 12a. Övriga poster under kod 12.3.1 såsom pensionärshem, handikappskolor, städhjälp och måltidsplanering är föremål för samma arrangemang som nämns i fotnot nr 18.

19 Avser serviceavgifter för försäkring av lösöre.

20 Avser alla serviceavgifter som betalas av egnahemsägare och hyresgäster för de typer av försäkringar som hyresgästen normalt tecknar mot brand, stöld, vattenskador m.m. Se även bilaga Ib nr 7, nr 8 och nr 24. Efter ett beslut om hur ägarbebodda bostäder skall behandlas kan dessa kategoriers täckning behöva utvidgas till att omfatta serviceavgifter som betalas av egnahemsägare för de typer av försäkringar för bostaden som normalt tecknas av hyresvärden.

21 Avser serviceavgifter för privat sjuk- och olycksfallsförsäkring. Se även bilaga Ib nr 7, nr 8 och nr 24 samt de metodologiska uppgifterna för vad som skall ingå i kategori ””06. Hälsovård”” enligt förfarandet i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2494/95.

22 De metodologiska uppgifterna och tidsplanen för medtagande skall anges enligt förfarandet i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2494/95. Genomförandet kan planeras till ett tidigare datum.

23 Avser serviceavgifter för försäkringar avseende personliga transportmedel.

24 Avser serviceavgifter för personliga transportmedel, reseförsäkring och försäkring av bagage. Se även bilaga Ib nr 7, nr 8 och nr 24.

25 Avser serviceavgifter för försäkringar som t.ex. ansvarsförsäkring för skada som åsamkats tredje person eller dennes egendom och som inte beror på att personliga transportmedel har använts. Se även bilaga Ib nr 7, nr 8 och nr 24.

26 Avser avgifter för banktjänster som inte anges som en del av det överförda värdet.

27 Avser finansiella tjänster inklusive banktjänster. Utan täckning är serviceavgifter till privata eller offentliga pensionsfonder, som är en typ av livförsäkring som är begränsad till vissa grupper av personer, samt räntebetalningar. Se även bilaga Ib nr 21 och nr 23.

28 Omfattar avgifter för utfärdande av pass, födelseattester, vigselbevis eller dödsattester samt avgifter för medlemskap i yrkesorganisationer om de kan anses som betalningar för utförda tjänster. Se bilaga Ib nr 9 och nr 19.