Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Avis juridique important

Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 034 , 09/02/1998 s. 0001 - 0029

RÅDETS DIREKTIV 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (3), och

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 1999/19/ · direktiv 2002/35/ · direktiv 2002/84/ · förordning (EG) nr 219/2009.

(1) Gemenskapens åtgärder på området för sjötransporter bör syfta till att förbättra sjösäkerheten.

(2) 1933 års Torremolinos protokoll om säkerheten på fiskefartyg (nedan kallat Torremolinosprotokollet) antogs den 2 april 1993.

(3) Tillämpningen av detta protokoll på gemenskapsnivå för fiskefartyg som för en medlemsstats flagg eller är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamn kommer att förbättra säkerheten på sådana fiskefartyg, eftersom åtskilliga nationella lagstiftningen ännu inte kräver den säkerhetsnivåsom införs genom protokollet. En sådan gemensam säkerhetsnivå kommer, genom harmonisering av olika och skiftande nationella säkerhetskrav, att garantera konkurrens på lika villkor för fiskefartyg som är verksamma i samma område, utan att ge avkall på säkerhetsnormerna.

(4) Särskilt med hänsyn till den inre marknadens dimension, är åtgärder på gemenskapsnivå det effektivaste sättet att införa en gemensam säkerhetsnivå för fiskefartyg inom hela gemenskapen.

(5) Rådets direktiv är det lämpliga rättsliga instrumentet eftersom det ger en ram för enhetlig och tvingande tillämpning av säkerhetsnormerna för medlemsstaterna, samtidigt som det överlåter åt varje medlemsstat att bestämma formen och tillvägagångssätt som bäst passer deras inhemska system.

(6) Flera viktiga kapitel i Torremolinosprotokollet är bara tillämpliga på fiskefartyg som har en längd av 45 meter eller däröver. Om tillämpningen av protokollet på gemenskapsnivå begränsas till enbart sådana fartyg skulle det bli skillnad i säkerhetshänseende mellan dessa fartyg och mindre fiskefartyg som är mellan 24 och 45 meter, och konkurrensen därigenom snedvridas.

(7) I artikel 3.4 i det protokollet anges att varje part skall bestämma vilka av dess regler för vilka längdgränsen är mer än 24 meter helt eller delvis skall tillämpas på fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller däröver, men mindre än den föreskrivna längdgränsen, och som har rätt att föra den partens flagg. I artikel 3.5 i det protokollet anges att parterna skall sträva efter att införa enhetliga normer för dessa fiskefartyg som är verksamma i samma region.

(8) För att öka säkerheten och undvika snedvridning av konkurrensen måste målet fortsatt vara att tillämpa säkerhetsreglerna i detta direktiv på alla fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver som är verksamma i gemenskapens fiskezoner, oberoende av vilken flagg de för. Målet måste uppnås för fiskefartyg som för tredje lands flagg och som är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller som landar sin fångst i en medlemsstats hamn, i enlighet med de allmänna reglerna i internationell lag.

(9) De relevanta bestämmelserna i rådets direktiv som antagits enligt gemenskapens sociala politik måste fortsätta att gälla.

(10) Medlemsstaterna bör av alla dessa skäl tillämpa bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet på nya, och där så krävs, på befintliga fiskefartyg som har en längd av 45 meter och däröver och därvid ta hänsyn till tillämpliga bestämmelser i bilaga I till detta direktiv. Medlemsstaterna bör också tillämpa bestämmelserna i kapitel IV, V, VII och IX i bilagan till Torremolinosprotokollet, som de har anpassats genom bilaga II till detta direktiv på alla nya fartyg som har en längd av 24 meter och däröver men är kortare än 45 meter och som för deras flagg.

(11) Särskilda krav, enligt bilaga III, kan vara berättigade av skäl som har att göra med särskilda regionala omständigheter, t.ex. geografiska och klimatologiska villkor. Sådana bestämmelser har tillkommit för verksamhet i de norra, respektive södra zonerna.

(12) För att ytterligare höja säkerhetsnivån, bör fartyg som för en medlemsstats flagg uppfylla de särskilda kraven i bilaga IV.

(13) Fiskefartyg som för tredje lands flagg bör inte tillåtas vara verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landa sin fångst i en medlemsstats hamn och därigenom konkurrera med fartyg som för en medlemsstats flagg, såvida inte deras flaggstat har intygat att de uppfyller de tekniska bestämmelserna i detta direktiv.

(14) Utrustning som installeras på fiskefartyg och som uppfyller kraven i rådets direktiv nr 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning (4) bör automatiskt anses överensstämma med de särskilda bestämmelserna för sådan utrustning i detta direktiv, eftersom kraven i direktiv 96/98/EG minst motsvarar kraven i Torremolinosprotokollet och i detta direktiv.

(15) I medlemsstaterna kan det finnas lokala omständigheter som berättigar att särskilda säkerhetsåtgärder tillämpas på alla fiskefartyg som är verksamma i vissa områden. Medlemsstaterna kan också finna det lämpligt att besluta om undantag från bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet eller om likvärdig ersättning. De bör ha rätt att besluta om sådana åtgärder under förutsättning att dessa kontrolleras enligt kommittéförfarandet.

(16) För närvarande finns inga enhetliga internationella tekniska normer för fiskefartyg när det gäller styrkan på skrov, huvud- och hjälpmaskineri samt för elektriska och automatiska anläggningar. Sådana normer kan fastställas enligt föreskrifter från erkända organisationer eller nationella administrationer.

(17) För kontroll av faktiskt genomförande och faktisk tillämpning av detta direktiv bör medlemsstaterna utföra besiktningar och utfärda intyg om överensstämmelse för de fiskefartyg som uppfyller de särskilda kraven i detta direktiv.

(18) För att säkerställa att detta direktiv tillämpas fullt ut samt i enlighet med förfarandet i artikel 4 i Torremolinosprotokollet, bör fiskefartyg underställas hamnstatskontroll. En medlemsstat kan också utföra kontroller ombord på tredje lands fiskefartyg, som inte är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamn, när de ligger i hamn i den medlemsstaten, för att kontrollera att de uppfyller bestämmelserna i det protokollet, när det har trätt i kraft.

(19) Det är nödvändigt att en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna biträder kommissionen vid den faktiska tillämpningen av detta direktiv. Den kommitté som inrättas genom artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods (5) kan ha denna funktion.

(20) För att säkerställa ett enhetligt genomförande av detta direktiv kan vissa bestämmelser antas genom denna kommitté så att relevant utveckling på internationell nivå beaktas.

(21) Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) bör informeras om detta direktiv, i enlighet med artikel 3.5 i Torremolinosprotokollet.

(22) För att säkerställa att detta direktiv tillämpas fullt ut bör medlemsstaterna meddela bestämmelser om ett påföljdssystem för brott mot de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet, och

(1) Gemenskapens åtgärder på området för sjötransporter bör syfta till att förbättra sjösäkerheten.

(2) 1933 års Torremolinos protokoll om säkerheten på fiskefartyg (nedan kallat Torremolinosprotokollet) antogs den 2 april 1993.

(3) Tillämpningen av detta protokoll på gemenskapsnivå för fiskefartyg som för en medlemsstats flagg eller är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamn kommer att förbättra säkerheten på sådana fiskefartyg, eftersom åtskilliga nationella lagstiftningen ännu inte kräver den säkerhetsnivå

(4) Särskilt med hänsyn till den inre marknadens dimension, är åtgärder på gemenskapsnivå det effektivaste sättet att införa en gemensam säkerhetsnivå för fiskefartyg inom hela gemenskapen.

(5) Rådets direktiv är det lämpliga rättsliga instrumentet eftersom det ger en ram för enhetlig och tvingande tillämpning av säkerhetsnormerna för medlemsstaterna, samtidigt som det överlåter åt varje medlemsstat att bestämma formen och tillvägagångssätt som bäst passer deras inhemska system.

(6) Flera viktiga kapitel i Torremolinosprotokollet är bara tillämpliga på fiskefartyg som har en längd av 45 meter eller däröver. Om tillämpningen av protokollet på gemenskapsnivå begränsas till enbart sådana fartyg skulle det bli skillnad i säkerhetshänseende mellan dessa fartyg och mindre fiskefartyg som är mellan 24 och 45 meter, och konkurrensen därigenom snedvridas.

(7) I artikel 3.4 i det protokollet anges att varje part skall bestämma vilka av dess regler för vilka längdgränsen är mer än 24 meter helt eller delvis skall tillämpas på fiskefartyg som har en längd av 24 meter eller däröver, men mindre än den föreskrivna längdgränsen, och som har rätt att föra den partensflagg. I artikel 3.5 i det protokollet anges att parterna skall sträva efter att införa enhetliga normer för dessa fiskefartyg som är verksamma i samma region.

(8) För att öka säkerheten och undvika snedvridning av konkurrensen måste målet fortsatt vara att tillämpa säkerhetsreglerna i detta direktiv på alla fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver som är verksamma i gemenskapens fiskezoner, oberoende av vilken flagg de för. Målet måste uppnås för fiskefartyg som för tredje lands flagg och som är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller som landar sin fångst i en medlemsstats hamn, i enlighet med de allmänna reglerna i internationell lag.

(9) De relevanta bestämmelserna i rådets direktiv som antagits enligt gemenskapens sociala politik måste fortsätta att gälla.

(10) Medlemsstaterna bör av alla dessa skäl tillämpa bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet på nya, och där så krävs, på befintliga fiskefartyg som har en längd av 45 meter och däröver och därvid ta hänsyn till tillämpliga bestämmelser i bilaga I till detta direktiv. Medlemsstaterna bör också tillämpa bestämmelserna i kapitel IV, V, VII och IX i bilagan till Torremolinosprotokollet, som de har anpassats genom bilaga II till detta direktiv på alla nya fartyg som har en längd av 24 meter och däröver men är kortare än 45 meter och som för deras flagg.

(11) Särskilda krav, enligt bilaga III, kan vara berättigade av skäl som har att göra med särskilda regionala omständigheter, t.ex. geografiska och klimatologiska villkor. Sådana bestämmelser har tillkommit för verksamhet i de norra, respektive södra zonerna.

(12) För att ytterligare höja säkerhetsnivån, bör fartyg som för en medlemsstats flagg uppfylla de särskilda kraven i bilaga IV.

(13) Fiskefartyg som för tredje lands flagg bör inte tillåtas vara verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landa sin fångst i en medlemsstats hamn och därigenom konkurrera med fartyg som för en medlemsstats flagg, såvida inte deras flaggstat har intygat att de uppfyller de tekniska bestämmelserna i detta direktiv.

(14) Utrustning som installeras på fiskefartyg och som uppfyller kraven i rådets direktiv nr 96/98/EG av den 20 december 1996 om marin utrustning bör automatiskt anses överensstämma med de särskilda bestämmelserna för sådan utrustning i detta direktiv, eftersom kraven i direktiv 96/98/EG minst motsvarar kraven i Torremolinosprotokollet och i detta direktiv.

(15) I medlemsstaterna kan det finnas lokala omständigheter som berättigar att särskilda säkerhetsåtgärder tillämpas på alla fiskefartyg som är verksamma i vissa områden. Medlemsstaterna kan också finna det lämpligt att besluta om undantag från bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet eller om likvärdig ersättning. De bör ha rätt att besluta om sådana åtgärder under förutsättning att dessa kontrolleras enligt kommittéförfarandet.

(16) För närvarande finns inga enhetliga internationella tekniska normer för fiskefartyg när det gäller styrkan på skrov, huvud- och hjälpmaskineri samt för elektriska och automatiska anläggningar. Sådana normer kan fastställas enligt föreskrifter från erkända organisationer eller nationella administrationer.

(17) För kontroll av faktiskt genomförande och faktisk tillämpning av detta direktiv bör medlemsstaterna utföra besiktningar och utfärda intyg om överensstämmelse för de fiskefartyg som uppfyller de särskilda kraven i detta direktiv.

(18) För att säkerställa att detta direktiv tillämpas fullt ut samt i enlighet med förfarandet i artikel 4 i Torremolinosprotokollet, bör fiskefartyg underställas hamnstatskontroll. En medlemsstat kan också utföra kontroller ombord på tredje lands fiskefartyg, som inte är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamn, när de ligger i hamn i den medlemsstaten, för att kontrollera att de uppfyller bestämmelserna i det protokollet, när det har trätt i kraft.

(19) Det är nödvändigt att en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna biträder kommissionen vid den faktiska tillämpningen av detta direktiv. Den kommitté som inrättas genom artikel 12 i rådets direktiv 93/75/EEG av den 13 september 1993 om minimikrav för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt eller förorenande gods kan ha denna funktion.

(20) För att säkerställa ett enhetligt genomförande av detta direktiv kan vissa bestämmelser antas genom denna kommitté så att relevant utveckling på internationell nivå beaktas.

(21) Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) bör informeras om detta direktiv, i enlighet med artikel 3.5 i Torremolinosprotokollet.

(22) För att säkerställa att detta direktiv tillämpas fullt ut bör medlemsstaterna meddela bestämmelser om ett påföljdssystem för brott mot de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Syfte

1. Syftet med detta direktiv är att införa säkerhetsnormer för havsgående fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, både nya och befintliga, i den omfattning bilagan till Torremolinosprotokollet är tillämplig på de senare, och som

för en medlemsstats flagg och är registrerade i gemenskapen, eller

är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav, eller

landar sin fångst i en medlemsstats hamn.

Fritidsbåtar som används för icke-kommersiellt fiske omfattas inte av detta direktiv.

2. Detta direktiv skall inte påverka tillämpingen av bestämmelserna i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet, dess särdirektiv och särskilt rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG).

Artikel2¶Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.

fiskefartyg eller fartyg: ett fartyg som är utrustat eller i kommersiellt syfte används för att fånga fisk eller andra levande tillgångar ur havet.

2.

nytt fiskefartyg: ett fiskefartyg för vilket

a) ett avtal om nybyggnad eller större ombyggnad har slutits den 1 januari 1999 eller senare, eller

b) ett avtal om nybyggnad eller större ombyggnad har slutits före den 1 januari 1999 och som levereras minst tre år eller mer efter detta datum, eller

c) om inget avtal om byggnad föreligger den 1 januari 1999 eller senare,

kölen är sträckt, eller

en konstruktion som kan hänföras till ett visst fartyg påbörjas, eller

sammanfogningen har påbörjats och omfattar minst 50 ton eller en procent av den beräknade mängden av allt byggnadsmaterial, varvid det lägsta talet skall gälla.

3.

befintligt fiskefartyg: ett fiskefartyg som inte är ett nytt fiskefartyg.

4.

Torremolinosprotokollet: Torremolinosprotokollet som hänför sig till 1977 års internationella Torremolinoskonvention om säkerheten på fiskefartyg och ändringarna däri.

5.

certifikat: det certifikat om överensstämmelse som avses i artikel 6.

6.

längd: om inte annat uttrycklingen anges, 96 % av hela längden i en vattenlinje på 85 % av minsta malldjupet, mätt från kölens överkant, eller längden från förkanten av förstäven till mittlinjen av roderhjärtstocken i samma vattenlinje, om sistnämnda längd är längre. För fartyg konstruerade med styrlastighet skall längden mätas i en vattenlinje som är parallell med konstruktionsvattenlinjen.

7.

vara verksam: att fånga eller att fånga och bereda fisk eller andra levande tillgångar ur havet utan att det påverkar rätten till oskadlig genomfart i territorialhav och friheten att navigera i den exklusiva ekonomiska zonen om 200 nautiska mil.

8.

erkänd organisation: en organisation som är erkänd i enlighet med artikel 4 i rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed.

Artikel3¶Allmänna krav

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet tillämpas på de berörda fiskefartyg som för deras flagg, om inte annat anges i bilaga I till detta direktiv.

Om inte annat anges i detta direktiv skall befintliga fiskefartyg uppfylla de tillämpliga kraven i bilagan till Torremolinosprotokollet senast den 1 juli 1999.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att de krav i kapitel IV, V, VII och IX i bilagan till Torremolinosprotokollet som är tillämpliga på fartyg som har en längd av 45 meter och däröver också tillämpas på nya fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver, vilka för deras flagg, om inte annat föreskrivs i bilaga II till detta direktiv.

3. Medlemsstaterna skall dock säkerställa att fartyg som för deras flagg och är verksamma inom särskilda områden uppfyller bestämmelserna för de tillämpliga områdena, enligt definitionen i bilaga III.

4. Medlemsstaterna skall säkerställa att fartyg som för deras flagg uppfyller de särskilda säkerhetskraven i bilaga IV.

5. Medlemsstaterna skall hindra fiskefartyg som för tredje lands flagg från att vara verksamma på deras inre vatten eller territorialhav eller att landa sin fångst i deras hamnar såvida inte administrationen i deras flaggstat har utfärdat certifikat som visar att de uppfyller kraven i punkterna 1, 2, 3 och 4 samt i artikel 5.

6. Marin utrustning som förtecknas i bilaga A.1 till rådets direktiv 96/98/EG och som uppfyller kraven i det skall, när den placeras ombord på ett fiskefartyg för att upfylla bestämmelserna i detta direktiv, automatiskt anses uppfylla dessa, oavsett om dessa bestämmelser föreskriver att utrustningen måste godkännas och provas för att uppfylla flaggstatsadministrationens krav eller ej.

Artikel4¶Särskilda krav, undantag och likvärdig ersättning

Ändrad genom förordning (EG) nr 219/2009.

1. Om en medlemsstat eller en grupp medlemsstater anser att vissa situationer som beror på särskilda lokala omständigheter eller fartygets särdrag kräver särskilda säkerhetsbestämmelser för fiskefartyg som är verksamma inom ett visst område och om behovet därav påvisas, kan de, enligt förfarandet i punkt 4, anta sådana särskilda säkerhetsbestämmelser som tar hänsyn till lokala omständigheter såsom natur- och klimatförhållandena i de vatten där dessa fartyg är verksamma, längden på fartygens resor eller fartygens särdrag, t.ex. byggnadsmaterial. De bestämmelser som antas skall läggas till i bilaga III.

2. Medlemsstaterna skall tillämpa bestämmelserna i kapitel 1 regel 3.3 i bilagan till Torremolinosprotokollet vid beslut om åtgärder som inbegriper undantag, i enlighet med förfarandet i punkt 4 i denna artikel.

3. Medlemsstaterna får anta bestämmelser som tillåter likvärdig ersättning i kapitel 1 regel 4.1 i bilagan till Torremolinosprotokollet, i enlighet med förfarandet i punkt 4 i denna artikel.

4. En medlemsstat som utnyttjar bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 skall förfara enligt följande:

a) Medlemsstaten skall till kommissionen anmäla de bestämmelser som den avser att anta, inbegripet detaljer i den utsträckning som behövs för att bekräfta att säkerhetsnivån är tillräckligt bibehållen.

b) Om det, inom en tid av sex månader efter anmälan, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.2. beslutas att de föreslagna bestämmelserna inte är berättigade, kan det krävas att medlemsstaten i fråga ändrar eller underlåter att anta de föreslagna bestämmelserna.

c) De antagna bestämmelserna skall noggrant anges i berörd nationell lagstiftning och meddelas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna om alla detaljer i frågan.

d) Alla sådana bestämmelser skall tillämpas på samtliga fiskefartyg som är verksamma under samma särskilda villkor, utan särbehandling med avseende på flagg eller operatörens nationalitet.

e) De bestämmelser som avses i punkt 2 skall endast vara tillämpliga så länge fiskefartyget är verksamt enligt de särskilda villkoren.

Artikel5¶Normer för konstruktion, byggande och underhåll

Normerna för konstruktion, byggande och underhåll av skrov, huvud- och hjälpmaskineri samt för elektriska och automatiska anläggningar på ett fiskefartyg skall vara de regler som är i kraft då fartyget byggs och som fastställs för klassificering av en erkänd organisation eller används av en administration.

För nya fartyg skall dessa regler överensstämma med förfarandet och vara underställda villkoren i artikel 14.2 i direktiv 94/57/EG.

Artikel6¶Besiktningar och certifikat

1. Medlemsstaterna skall utfärda ett certifikat om överensstämmelse med villkoren i detta direktiv för fiskefartyg som för deras flagg och som följer artiklarna 3 och 5, tillsammans med en utrustningsförteckning och, när det är lämpligt, dispenscertifikat. Certifikatet om överensstämmelse, utrustningsförteckningen och dispenscertifikatet skall se ut så som anges i bilaga V. Certifikaten skall utfärdas av flaggstatens administration eller av en erkänd organisation som verkar på dess vägnar efter en förstagångsbesiktning, som skall utföras av egna inspektörer antingen från flaggstatens egen administration eller från en erkänd organisation eller från den medlemsstat som av flaggstaten bemyndigats att utföra besiktningar, i enlighet med kapitel 1 regel 6.1a i bilagan till Torremolinosprotokollet.

2. Giltighetstiderna för de certifikat som avses i punkt 1 får inte överskrida dem som föreskrivs i kapitel 1 regel 11 i bilagan till Torremolinosprotokollet. Förnyelse av certifikat om överensstämmelse skall utfärdas efter det att periodiska besiktningar har utförts i enlighet med kapitel 1 regel 6 i bilagan till Torremolinosprotokollet.

Artikel7¶Kontrollbestämmelser

1. Fiskefartyg som är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i des hamnar och som inte för den medlemsstatens flagg skall underställas kontroll av medlemsstaten, enligt artikel 4 i Torremolinosprotokollet, utan särbehandling med avseende på flagg eller operatörens nationalitet, för att säkerställa att de följer detta direktiv.

2. Fiskefartyg som inte är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamnar och som för en annan medlemsstats flagg skall underställas kontroll av medlemsstaten när de befinner sig i dess hamnar, enligt artikel 4 i Torremolinosprotokollet, utan särbehandling med avseende på flagg eller operatörens nationalitet, för att säkerställa att de följer detta direktiv.

3. Fiskefartyg som för tredje lands flagg och som inte är verksamma på en medlemsstats inre vatten eller territorialhav eller landar sin fångst i en medlemsstats hamnar skall underställas kontroll av den medlemsstaten när de befinner sig i dess hamnar, i enlighet med artikel 4 i Torremolinosprotokollet, för att säkerställa att de följer Torremolinosprotokollet, så snart det har trätt i kraft.

Artikel8¶Anpassning

Ändrad genom förordning (EG) nr 219/2009 och direktiv 2002/84/.

Följande anpassningar, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.3:

a) Bestämmelser får antas och införlivas när det gäller

en harmoniserad tolkning av de bestämmelser i bilagan till Torremolinosprotokollet som har överlåtits till de enskilda avtalsslutande parternas administrationers gottfinnande, i den utsträckning som krävs för att säkerställa att de genomförs enhetligt inom gemenskapen,

genomförande av direktivet utan att dess tillämpningsområde utvidgas.

b) Artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 i detta direktiv får anpassas och dess bilagor ändras för att i enlighet med detta direktiv tillämpas på senare ändringar i Torremolinosprotokollet, vilka har trätt i kraft efter det att detta direktiv har antagits.

Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2.4 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS).

Artikel9¶Kommittéförfarande

Ändrad genom förordning (EG) nr 219/2009.

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1990 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara två månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel10¶Anmälan till IMO

Rådets ordförandeskap och kommissionen skall underrätta IMO om antagandet av detta direktiv, varvid hänvisning skall göras till artikel 3.5 i Torremolinosprotokollet.

Artikel11¶Påföljder

Medlemsstaterna skall utfärda bestämmelser om ett påföljdssystem för brott mot de nationella bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de påföljderna tillämpas. De påföljder som föreskrivs skall vara effektiva, rimliga och avskräckande.

Artikel12¶Genomförande

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1999. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen genast överlämna alla bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall underrätta övriga medlemsstater om detta.

Artikel13¶Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel14¶Adressat

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

Anpassning av bestämmelserna i bilagan till Torremolinosprotokollet för tillämpning av artikel 3.1 i direktiv 97/70/EG

I denna bilaga avses med

1) ett nytt fiskefartyg byggt den 1 januari 2003 eller senare: ett nytt fiskefartyg för vilket

a) ett avtal om nybyggnad eller större ombyggnad har slutits den 1 januari 2003 eller senare,

b) ett avtal om nybyggnad eller större ombyggnad har slutits före den 1 januari 2003 och som levereras minst tre år eller senare efter detta datum, eller

c) om inget avtal om byggnation föreligger, den 1 januari 2003 eller senare.

kölen har sträckts,

en konstruktion som kan hänföras till ett visst fartyg har påbörjats, eller

sammanfogningen omfattande minst 50 ton eller en procent av den beräknade mängden av allt byggnadsmaterial, varvid det lägsta talet skall gälla, har påbörjats

DEL A

Anpassningar som skall gälla alla fiskefartyg som omfattas av direktivet med undantag av nya fiskefartyg byggda den 1 januari 2003 eller senare

KAPITEL I: ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Regel 2: Definitioner

Punkt 1. ”Nytt fartyg” skall ersättas med definitionen av ”nytt fiskefartyg” i artikel 2 i detta direktiv.

KAPITEL V: BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND, BRANDSLÄCKNING OCH BRANDBEKÄMPNING

Regel 2: Definitioner

Punkt 2. ”standardbrandprov” skall ändras på följande sätt i slutet när det gäller standardprovets tid-temperatur-kurva:

”… Standardprovets tid-temperaturkurva bestäms av en jämn kurva dragen genom följande temperaturpunkter för ugnens innertemperatur:

KAPITEL VII: LIVRÄDDNINGSREDSKAP OCH LIVRÄDDNINGSANORDNINGAR

Regel 1: Tillämpning

Punkt 2 skall ha följande lydelse: ”Reglerna 13 och 14 skall även tillämpas på befintliga fartyg som har en längd av minst 45 m, förutsatt att administrationen kan skjuta upp genomförandet av bestämmelserna i dessa regler fram till den 1 februari 1999.”

Regel 13: Radioutrustning för livräddning

Punkt 2 skall ha följande lydelse: ”Tvåvägs VHF-radiotelefoner som finns ombord på befintliga fartyg och som inte uppfyller de funktionskrav som antagits av organisationen får godtas av administrationen före den 1 februari 1999, förutsatt att administrationen anser att de är jämförbara med godkända tvåvägs VHF-radiotelefoner.”

KAPITEL IX: RADIOKOMMUNIKATION

Regel 1: Tillämpning

Andra meningen i punkt 1 skall ha följande lydelse:

”När det gäller befintliga fartyg får dock administrationen skjuta upp genomförandet av kraven till den 1 februari 1999.”

Regel 3: Undantag

Punkt 2 c skall ha följande lydelse: ”när fartyget permanent kommer att tas ur drift före den 1 februari 2001.”

DEL B

Anpassning som skall gälla för nya fiskefartyg byggda den 1 januari 2003 eller senare

Texten i nedanstående regler skall ha följande lydelse:

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Definitioner Punkt 22 a ii Skottet skall vara placerat på ett avstånd från förliga perpendikeln på inte mindre än 0,05 L och inte mer än 0,05 L + 1,35 m på fartyg med en längd mindre än 45 m. Besiktningar Punkt 1 c Förutom den periodiska besiktning som krävs i punkt b i skall besiktningar däremellan göras av fartygets konstruktion och maskiner, i intervall på två år plus/minus tre månader för fartyg som är byggda av annat material än trä och i intervall som anges av administrationen för fartyg som är byggda av trä. Genom besiktningen skall också säkerställas att ändringar som negativt skulle kunna påverka fartygets eller besättningens säkerhet inte har utförts.

KONSTRUKTION, VATTENTÄT INDELNING OCH UTRUSTNING Konstruktion Punkt 1 Styrka och uppbyggnad av skrov, överbyggnader, däckhus, maskinkappar, nedgångar och andra konstruktioner och fartygets utrustning skall vara tillräcklig för att klara alla förutsebara förhållanden i avsedd verksamhet och vara i enlighet med en erkänd organisations bestämmelser. Vattentäta dörrar Punkt 1 Antalet öppningar i sådana vattentäta skott som föreskrivs i regel 1.3 skall vara så få som möjligt, och förenliga med fartygets allmänna arrangemang samt hanteringen av fartyget. Öppningar skall förses med vattentäta stängningsanordningar som överensstämmer med en erkänd organisations bestämmelser. Vattentäta dörrar skall vara lika starka som den omgivande strukturen. Vattentäta dörrar Punkt 3 a På fartyg med en längd av minst 45 m skall vattentäta dörrar vara av skjutdörrstyp: Undantag som en medlemsstat medger från denna regel skall omfattas av förfarandet i artikel 4 i detta direktiv. Lucköppningar Punkt 3 Anordningar för vädertät tillslutning och säkring av lastluckor med täckluckor av trä skall uppfylla kraven i reglerna 14 och 15 i bilaga I till 1966 års internationella lastlinjekonvention. Ventilatorer Punkt 1 På fartyg med en längd av minst 45 m skall andra ventilatorer än maskinrumsventilatorer ha en karmhöjd på minst 900 mm över arbetsdäck och minst 760 mm över överbyggnadsdäck. På fartyg med en längd mindre än 45 m skall dessa ventilatorers karmhöjd vara 760 mm respektive 450 mm. Höjden över däck för öppningar till sådana ventilatorer som krävs för kontinuerlig lufttillförsel till maskinrummet och, där så är tillämpligt, omedelbar tillförsel till nödgeneratorrummet skall i allmänhet uppfylla kraven i regel 9.3 i kapitel II. När detta inte är praktiskt möjligt med hänsyn till fartygets storlek och arrangemang, får en lägre höjd godtas, dock under inga omständigheter lägre än 900 mm över arbetsdäck och överbyggnadsdäck, om ventilatorerna förses med vädertäta tillslutningsanordningar i enlighet med regel 9.2 i kapitel II i kombination med andra lämpliga arrangemang för att garantera en oavbruten och tillräcklig lufttillförsel till utrymmena. Bordläggningsventiler Punkt 6 Administrationen får godkänna ljusventiler och fönster utan stormluckor i sido- och akterskott på däckshus placerade på eller över arbetsdäck, under förutsättning att fartygets säkerhet inte äventyras, med hänsyn till erkända organisationers bestämmelser som grundas på tillämpliga ISO-standarder. Ankringsutrustning Ankringsutrustning konstruerad för snabb och säker hantering skall finnas ombord och bestå av ankare, ankarkätting eller vajer, kättingstopp och vinsch eller annan anordning för ankring och upptagande av ankaret och för att kunna hålla fartyget ankrat under alla förutsägbara förhållanden i den aktuella verksamheten. Fartyg skall också vara försedda med lämplig förtöjningsutrustning för säker förtöjning under alla driftsförhållanden. Ankrings- och förtöjningsutrustning skall vara i enlighet med en erkänd organisations bestämmelser.

i utrymmen där dörrarna skall öppnas till sjöss och tröskeln ligger under djupaste lastvattenlinjen, om inte administrationen anser detta vara opraktiskt eller onödigt med hänsyn till fartygets typ och verksamhet.

STABILITET OCH SJÖVÄRDIGHET Allmänt Fartyget skall vara så konstruerat och byggt att kraven i detta kapitel uppfylls med avseende på de lastkonditioner som anges i regel 7. Beräkningarna av kurvorna för rätande hävarmar skall göras i enlighet med IMO:s kod om intakt stabilitet för alla fartygstyper. Stabilitetskriterier Punkt 1 Följande stabilitetskriterier skall uppfyllas om inte administrationen medger att gjorda erfarenheter från verksamheten motiverar avvikelser. Alla avvikelser från de stabilitetskriterier som en medlemsstat medger skall omfattas av förfarandet inom ramen för artikel 4 i detta direktiv. Punkt 1 d Begynnelsemetacenterhöjden GM skall vara minst 350 mm för fartyg med ett däck. På fartyg med fullständig överbyggnad får metacenterhöjden sänkas med administrationens godkännande, men den får under inga omständigheter vara lägre än 150 mm. En sådan sänkning av kraven avseende metacenterhöjden som tillåts av en medlemsstat skall omfattas av förfarandet i artikel 4 i detta direktiv. Punkt 3 När fartyget är försett med ballast för att garantera överensstämmelse med punkt 1 skall ballastens typ och arrangemang godkännas av administrationen. På fartyg med en längd mindre än 45 m skall sådan ballast vara permanent. När ballasten är permanent skall den vara i fast form och säkert fixerad i fartyget. Administration får godta flytande ballast, som förvaras i helt fyllda tankar som inte är förbundna till något av fartygets pumpsystem. Om flytande ballast används som permanent ballast för att uppfylla bestämmelserna i punkt 1, skall uppgifterna anges i fartygets säkerhetscertifikat och i stabilitetsboken. Permanent ballast får inte bortföras från fartyget eller omplaceras utan administrationens godkännande. Särskilda fiskemetoder På fartyg som arbetar med särskilda fiskemetoder, där ytterligare externa krafter påverkar fartyget vid fiske, skall stabilitetskraven överensstämma med regel 2.1. Stabilitetskraven kan, vid behov, höjas för att godkännas av administrationen. Följande förhöjda stabilitetskriterier skall uppfyllas av fartyg sysselsatta med bomtrålning: Om den installerade framdrivningseffekten överskrider de värden för standard framdrivningseffekt som anges i de ovannämnda formlerna skall de kriterier som anges i a ökas direkt i proportion till den högre framdrivningseffekten. Administration skall se till att ovannämnda förhöjda stabilitetskriterier vid bomtrålning uppfylls när det gäller de driftsförhållanden som anges i regel 7.1 i detta kapitel. Vid beräkningen av stabiliteten skall bommarna antas vara upphissade till 45 graders vinkel mot horisontalläget. Hård vind och svår rullning Fartyget skall klara påverkan av hård vind och svår rullning vid sjöförhållanden med hänsyn till för årstiden förekommande väder- och sjöförhållanden i de farvatten fartyget skall bedriva sin verksamhet, samt fartygstyp och fiskemetod. De tillämpliga beräkningarna skall utföras i enlighet med IMO:s kod om intakt stabilitet för alla fartygstyper. Nedisning Denna regel gäller till alla delar med undantag av att de ändrade marginaler för nedisning som faller inom administrationens behörighetsområde genom rekommendation nr 2 som anges i fotnoten, inte är tillåtna. Krängningsprov Punkt 2 Om ändringar genomförs som kan påverka konditionen för lätt fartyg och tyngdpunktsläget, skall fartyget om administrationen så bedömer nödvändigt med hänsyn till fartygets stabilitetsmarginaler, genomgå nytt krängningsprov och stabilitetshandlingarna revideras. Om egenviktsskillnaden överskrider 2 % av den ursprungliga egenvikten och det inte genom beräkningar kan påvisas att fartyget fortsätter att uppfylla stabilitetskriterierna skall fartyget genomgå nytt krängningsprov. Boghöjd Boghöjden skall vara tillräcklig för att förhindra våldsam överspolning. För fartyg som bedriver verksamhet i områden som omfattas av begränsningar inom 10 nautiska mil från kusten skall den minsta tillåtna boghöjden godkännas av administrationen och fastställas med hänsyn till för årstiden förekommande väder- och sjöförhållanden i de farvatten fartyget skall bedriva sin verksamhet, samt fartygstyp och fiskemetod. För fartyg som bedriver verksamhet i alla andra områden Indelning och stabilitet i skadat skick Fartyg med en längd av minst 100 m skall, när det totala antalet personer ombord är 100 eller fler, förbli flytande med tillräcklig stabilitet efter vattenfyllning av något utrymme som förutsätts skadat, med hänsyn till fartygstyp, avsett fiske och fiskeområde. Beräkningarna skall utföras i enlighet med den vägledning som anges i fotnoten.

a) Kriterierna för arean under den rätande hävarmen och för de rätande hävarmar som avses i regel 2.1 a och b skall ökas med 20 %.

b) Begynnelsemetacenterhöjden tvärskepps får inte vara mindre än 500 mm.

c) De kriterier som anges i a skall endast gälla för fartyg med en installerad framdrivningseffekt som inte överskrider det värde i kilowatt som erhålls ur följande formler:

N = 0,6 Ls2 för fartyg med en längd av högst 35 m.

N = 0,7 Ls2 för fartyg med en längd av minst 37 m.

För fartyg med en längd däremellan skall koefficienten för Ls erhållas genom interpolation mellan 0,6 och 0,7.

Ls utgör längden överallt enligt mätbrevet.

1) på vilka fångsten, under fisket, måste placeras i fisklastrummen via luckor, som finns på ett arbetsdäck som är utsatt för väder och vind för om däckhuset eller överbyggnaden, skall den minsta tillåtna boghöjden beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som anges i rekommendation 4 i tillägg 3 till den slutgiltiga stadgan från Torremolinoskonferensen, eller

2) på vilka fångsten måste placeras i fisklastrummen via luckor, som finns på ett arbetsdäck som är utsatt för väder och vind, och som skyddas av ett däckhus eller en överbyggnad, skall den minsta tillåtna boghöjden överensstämma med regel 39 i bilaga I till 1966 års internationella lastlinjekonvention, men den får inte vara lägre än 2000 mm. I detta avseende skall största tillåtna djupgående beaktas i stället för tilldelat sommarfribord.

MASKINANLÄGGNINGAR OCH ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR SAMT PERIODVIS OBEMANNADE MASKINERIUTRYMMEN Allmänt Punkt 1 Framdrivningsmaskineri, kontroll-, ång-, brännolje-, tryckluft-, el- och kylsystem, hjälpmaskineri, pannor och andra tryckkärl, rör- och pumpsystem, styrmaskinsystem samt axlar och kopplingar för kraftöverföring skall konstrueras, tillverkas, provas, installeras och underhållas i enlighet med en erkänd organisations bestämmelser. Sådant maskineri och sådan utrustning samt lyftutrustning, vinschar, fiskhanterings- och fiskbearbetningsutrustning skall vara skyddad på ett sätt som minimerar eventuella risker för ombordvarande personer. Särskild uppmärksamhet skall riktas mot rörliga delar, heta ytor och andra faror. Punkt 7 Administrationen skall kontrollera att reglerna 16–18 tillämpas enhetligt och i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser. Punkt 9 Åtgärder skall vidtas till administrationens godkännande för att säkerställa att all utrustning fungerar på ett tillfredsställande sätt vid alla driftförhållanden, inklusive manöver. Dessutom skall åtgärder vidtas i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser om regelbundna inspektioner och rutinprovning för att säkerställa kontinuerlig och tillförlitlig drift. Punkt 10 Fartyget skall medföra dokumentation i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser som visar att det är lämpligt för drift med periodiskt obemannat maskinrum. Ångpannor, matarsystem och ångrörarrangemang Punkt 1 Ångpanna och icke olje-eldad ånggenerator skall vara försedd med inte mindre än två säkerhetsventiler med lämplig kapacitet. Administrationen kan emellertid, med hänsyn till ångpannas eller icke olje-eldad ånggenerators uteffekt eller andra funktioner, medge att den förses med endast en säkerhetsventil, under förutsättning att tillräckligt skydd mot övertryck säkerställs i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser. Manövrering av framdrivningsmaskineriet från bryggan Punkt 1 b När framdrivningsmaskineriet kan fjärrmanövreras från bryggan gäller följande: Den fjärrstyrning som avses i a skall utföras med en anordning som uppfyller en erkänd organisations bestämmelser och skall, vid behov, vara försedd med anordning som förhindrar överbelastning av framdrivningsmaskineriet. System för brännolja, smörjolja och andra brännbara oljor Punkt 4 Brännoljerör som vid eventuell skada skulle kunna ge oljeläckage från förråds-, settlings- eller dagtank placerad ovan dubbelbotten skall vara försedda med kik eller ventil mot tanken. Denna kik eller ventil skall kunna stängas från säker plats utanför det aktuella utrymmet i händelse av brand i det utrymme där tanken är placerad. Eventuella djuptankar placerade i axel- eller rörtunnlar eller liknande utrymmen skall också vara försedda med ventil, som i händelse av brand skall kunna manövreras via annan ventil på röret eller rören utanför tunneln eller liknande utrymme. Om sådan extraventil är monterad i maskinutrymmet skall den kunna manövreras från plats utanför detta utrymme. Punkt 7 a Brännoljerör och deras ventiler och kopplingar skall vara av stål eller annat likvärdigt material, dock är begränsad användning av flexibla rör tillåten. Sådana flexibla rör och anslutningar skall vara tillräckligt starka, tillverkade av godkänt brandbeständigt material eller vara försedda med brandbeständig ytbeläggning i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser. Sådana flexibla rörs kopplingar skall vara i enlighet med IMO:s cirkulär 647. ”Guidelines to minimise leakages from flammable liquid systems”. Punkt 10 Systemen för förvaring, distribution och användning av olja som används i trycksatta smörjsystem skall vara i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser. Sådana system i maskinutrymmen av kategori A och, när så praktiskt genomförbart, i andra maskinutrymmen skall åtminstone uppfylla föreskrifterna i punkterna 1, 3, 6 och 7 samt i den utsträckning det, enligt en erkänd organisations bestämmelser, bedöms nödvändigt även punkterna 2 och 4. Detta utesluter inte användning av synglas i smörjoljesystem, förutsatt att det kan visas genom provning att synglasen är tillräckligt brandbeständiga. Punkt 11 Systemen för förvaring, distribution och användning av brännbara oljor som används under tryck i kraftöverföringssystem, andra än sådana oljor som avses i punkt 10 i styr- och aktiveringssystem samt värmesystem, skall vara i enlighet med en erkänd organisations bestämmelser. På platser där antändningsrisk föreligger skall dessa system åtminstone uppfylla föreskrifterna i punkterna 2 och 6 samt föreskrifterna i punkterna 3 och 7 vad gäller styrka och konstruktion. Bullerskydd Åtgärder skall vidtas för att reducera det buller personalen utsätts för i maskinutrymmen till nivåer enligt IMO:s”Code on Noise Levels on Board Ships Styrsystem Punkt 1 Fartyg skall vara försedda med huvudstyrsystem och ett hjälpsystem för styrning av rodret i enlighet med en erkänds organisations bestämmelser. Huvud- och hjälpsystem för manövrering av rodret skall vara konstruerade på ett sådant sätt att ett enskilt fel i det ena systemet så långt skäligt och praktiskt genomförbart inte gör det andra systemet funktionsodugligt. Elektrisk huvudkraftkälla Punkt 1 a När elkraft är den enda drivkraften för hjälpsystem väsentliga för framdrivning och fartygets säkerhet skall elkraftkällan utgöras av minst två generatoraggregat, av vilka det ena kan vara drivet av huvudmaskinen. I enlighet med en erkänd organisations bestämmelser kan emellertid annat arrangemang med likvärdig elektrisk kapacitet godtas.

BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND, BRANDSLÄCKNING OCH BRANDBEKÄMPNING Allmänt Stycke c Metod IIIF: Samtliga utrymmen där brand kan tänkas uppstå skall vara försedda med automatiskt system för upptäckande av brand och brandlarm, normalt utan begränsning avseende typ av invändiga brandindelningsskott, med undantag av att bostadsutrymme eller utrymme omgivet av separation av klass A eller B inte får överstiga 50 m2. Administrationen kan emellertid öka denna yta för allmänna utrymmen till högst 75 m2. Definitioner Punkt 1 Med obrännbart material avses ett material som varken brinner eller avger brännbara ångor i tillräckligt stor mängd för självantändning vid uppvärmning till ungefär 750 °C, vilket skall fastställas genom koden för brandprovningsmetoder. Allt annat material är ett brännbart material. Punkt 2 ”standardbrandprov” skall ha följande lydelse: Punkt 3 (sista meningen) Administrationen skall kräva provning av ett prototypskott eller prototypdäck för kontroll av att det uppfyller ovannämnda krav på integritet och temperaturstegring i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Punkt 4 (sista meningen) Administration skall kräva provning av en prototypsindelning för kontroll av att den uppfyller ovannämnda krav på integritet och temperaturstegring i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Punkt 6 (sista meningen) Administrationen skall kräva provning av en prototypsindelning för kontroll av att den uppfyller ovannämnda krav på integritet och temperaturstegring i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Punkt 9 Med ringa benägenhet för flamspridning menas att den yta som beskrivs som sådan i tillräcklig utsträckning förhindrar spridning av eld och att detta fastställts enligt koden för brandprovningsmetoder. Skott i bostads- och serviceutrymmen Punkt 4 Metod IIIF: Det skall inte föreligga några begränsningar om att konstruktion av skott som ej krävs i den här regeln eller andra regler i denna del skall vara indelningar av klass A eller B. Arean i bostadsutrymmen eller utrymmen avgränsade med kontinuerlig separation av klass A eller B får inte överstiga 50 m2, utom i enskilda fall där skott av klass C föreskrivs i tabell 1 i regel 7. Administrationen kan emellertid öka denna yta för allmänna utrymmen till högst 75 m2. Brandsäkerhet i skott och däck Sista anmärkningen till tabellerna (*) När en asterisk anges i tabellen skall separationen vara av stål eller likvärdigt material men behöver inte vara av klass A. Där genomföringar anordnas i ett däck för dragning av elektriska kablar, rör och ventilationstrummor skall en sådan genomföring göras tät för att hindra att rök och lågor tränger igenom. Konstruktionsdetaljer Punkt 3, Metoderna IF, IIF och IIIF Ventilationssystem Punkt 1 a Ventilationskanaler skall vara av obrännbart material. Korta kanaler, generellt ej över 2 m i längd och med ett tvärsnitt ej överstigande 0,02 m2, behöver emellertid inte vara obrännbara, förutsatt att de uppfyller följande villkor: Diverse Punkt 2 Färg, fernissa och annat ytbehandlingsmedel som används på invändiga, öppna ytor får inte avge stora mängder rök eller giftiga gaser eller ångor, vilket skall fastställas enligt koden för brandprovningsmetoder. Förvaring av gasflaskor och farligt gods Punkt 4 Elkablar och elapparater som inte krävs för arbetet i utrymmet får inte finnas i utrymmen som används för förvaring av mycket brännbara vätskor eller flytande gas. Om sådana elektriska apparater installeras skall de uppfylla tillämpliga krav i International Standard IEC Publication 79 (Electrical apparatus for explosive gas atmospheres). Värmekällor skall hållas borta från sådana utrymmen och skyltar med texten ”Rökning förbjuden” och ”Öppen låga förbjuden” skall anslås på väl synlig plats. Utrymningsvägar Punkt 1 Trapphus och lejdare till och från bostadsutrymmen och i utrymmen där besättningen normalt arbetar, andra än maskinrum, skall vara så planerade att det finns fria utrymningsvägar till öppet däck och därifrån till livräddningsfarkost. Följande gäller särskilt för sådana utrymmen: Punkt 2 Det skall finnas två utrymningsvägar från varje maskinrum av kategori A, på ett av följande sätt: Automatiskt sprinklersystem, brandlarm och brandvarningssystem (Metod IIF) Punkt 11 Det skall finnas sprinklerdysor i reserv till varje sprinklersektion. Sprinklerdysorna i reserv skall omfatta alla typer och klasser som är installerade ombord på fartyget enligt följande: Automatiskt system för upptäckande av brand och brandlarm (Metod IIIF) Punkt 4 Systemet skall aktiveras vid onormal lufttemperatur, onormal koncentration av rök eller av andra faktorer som indikerar begynnande brand i något av de bevakade utrymmena. Temperaturaktiverade system skall inte aktiveras vid lägre temperatur än 54 °C och ej vid högre temperatur än 78 °C när temperaturstegringen till dessa nivåer inte är snabbare än 1 grad per minut. Administrationen kan besluta att föreskriven utlösningstemperatur kan ökas till 30 °C över den maximala temperaturen uppe under däck i torkrum och liknande utrymmen med normalt hög omgivningstemperatur. Rökaktiverade system skall träda i funktion vid en minskning av intensiteten i en ljusstråle. Rökdetektorerna skall vara certifierade för att kunna träda i funktion innan röktätheten överstiger 12,5 % förmörkelse per meter, men inte innan den överstiger 2 % förmörkelse per meter. Administrationen kan också godkänna andra lika effektiva aktiveringsmetoder. Brandvarningssystemet får inte användas för andra syften än upptäckande av brand. Brandpumpar Punkt 2 Om brand i ett utrymme kan slå ut samtliga brandpumpar, skall det finnas ett alternativt system för vattenförsörjning till brandbekämpning. I fartyg med en längd av minst 75 m skall det alternativa systemet vara en fast nödbrandpump med oberoende kraftkälla. Denna nödbrandpump skall klara att försörja två strålmunstycken vid ett lägsta tryck på 0,25 N/mm2. Brandsläckare Punkt 2 För varje typ av brandsläckare som finns ombord skall reservladdningar medföras för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckare som kan laddas ombord, dock inte fler än 60. För de brandsläckare som inte kan laddas ombord skall det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare 50 % brandsläckare av samma typ och kapacitet. Instruktioner för laddning av brandsläckarna bör medföras ombord. Endast reservladdning som godkänts för den berörda brandsläckaren får användas. Punkt 4 Brandsläckarna skall en gång om året kontrolleras av en behörig person som godkänts av administrationen. Varje brandsläckare skall bära en skylt som anger att den har kontrollerats. Alla ständigt trycksatta brandsläckare och drivgasflaskor till icke trycksatta brandsläckare skall genomgå tryckprovning vart tionde år. Bärbara brandsläckare i kontrollstationer, bostadsutrymmen och serviceutrymmen Punkt 2 För de brandsläckare som kan laddas ombord skall reservladdningar medföras för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckarna, dock inte fler än 60. För de brandsläckare som inte kan laddas ombord skall det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare 50 % brandsläckare av samma typ och kapacitet. Instruktioner för laddning av brandsläckarna bör medföras ombord. Endast reservladdning som godkänts för den berörda brandsläckaren får användas. Brandmansutrustning Punkt 1 Det skall finnas minst två brandmansutrustningar som uppfyller kraven i reglerna 2.1, 2.1.1 och 2.1.2 i kapitel III i koden för brandsäkerhetssystem. Det skall finnas två reservladdningar för varje erfordrad andningsapparat. Brandkontrollplan Det skall finnas en permanent anslagen brandkontrollplan, vars innehåll skall överensstämma med IMO:s resolutioner A.654(16) (Graphical symbols for fire control plans) och A.756(18) (Guidelines on the information to be provided with fire control plans). Inbyggt brandskydd Punkt 2 a På fartyg med skrov tillverkat av icke brännbart material skall däck och skott som separerar maskinrum av klass A från bostadsutrymmen, serviceutrymmen eller kontrollstationer uppfylla kraven för klass A-60 om maskinrummet av klass A inte är försett med fast brandsläckningssystem och klass A-30 om sådant system finns. Däck och skott som separerar andra maskinrum från bostadsutrymmen, serviceutrymmen och kontrollstationer skall uppfylla kraven för klass A-0. Däck och skott som separerar kontrollstationer från bostadsutrymmen och serviceutrymmen skall uppfylla kraven för klass A och vara isolerade i enlighet med tabellerna 1 och 2 i regel 7 i detta kapitel, om inte administrationen accepterar klass B-15 för separering av utrymmen som t.ex. befälhavarens hytt från styrhytten, där sådana utrymmen anses utgöra en del av styrhytten. Diverse Punkt 1 Exponerade ytor inom begränsningar för bostadsutrymmen, serviceutrymmen, kontrollstationer, korridorer och trapphus samt inbyggda ytor bakom skott, innertak, paneler och ytbeklädnader i bostadsutrymmen, serviceutrymmen och kontrollstationer skall ha ringa benägenhet för flamspridning i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Punkt 3 Färg, lack och annan ytbehandling som används på invändiga, öppna ytor får inte avge stora mängder rök eller giftiga gaser eller ångor, vilket skall ha fastställts enligt koden för brandprovningsmetoder. Förvaring av gasflaskor och farligt gods Punkt 4 Elkablar och elapparater som inte krävs för arbetet i utrymmet får inte finnas i utrymmen som används för förvaring av mycket brännbara vätskor eller flytande gas. Om sådana elektriska apparater installeras skall de vara säkra och certifierade, och uppfylla tillämpliga krav i International Standard IEC Publication 79 (Electrical apparatus for explosive gas atmospheres). Värmekällor skall hållas borta från sådana utrymmen och skyltar med texten ”Rökning förbjuden” och ”Öppen låga förbjuden” skall anslås på väl synlig plats. Brandsläckare Punkt 2 Med undantag av de fall som nämns i punkt 2 (nedan) skall reservladdningar medföras för varje typ av brandsläckare som finns ombord för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckare som kan laddas ombord, dock inte fler än 60. För fartyg med en längd mindre än 45 m och för de brandsläckare som inte kan laddas ombord skall det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare 50 % brandsläckare av samma typ och kapacitet. Instruktioner för laddning av brandsläckarna bör medföras ombord. Endast reservladdning som godkänts för den berörda brandsläckaren får användas. Punkt 4 Brandsläckarna skall en gång om året kontrolleras av en behörig person som godkänts av administrationen. Varje brandsläckare skall bära en skylt som anger att den har kontrollerats. Alla ständigt trycksatta brandsläckare och drivgasflaskor till icke trycksatta brandsläckare skall genomgå tryckprovning vart tionde år. Bärbara brandsläckare i kontrollstationer, bostadsutrymmen och serviceutrymmen Punkt 2 Med undantag av de fall som nämns i punkt 2 (nedan) skall reservladdningar medföras för varje typ av brandsläckare som finns ombord för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckare som kan laddas ombord, dock inte fler än 60. För fartyg med en längd mindre än 45 m och för de brandsläckare som inte kan laddas ombord skall det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare 50 % brandsläckare av samma typ och kapacitet. Instruktioner för laddning av brandsläckarna bör medföras ombord. Endast reservladdning som godkänts för den berörda brandsläckaren får användas. Brandmansutrustning Ombord i fartyg med en längd av minst 45 m skall det finnas minst två brandmansutrustningar, placerade långt ifrån varandra på lättillgängliga platser med låg sannolikhet att bli avskurna i händelse av brand. Utrustningarna skall uppfylla kraven i reglerna 2.1, 2.1.1 och 2.1.2 i kapitel III i koden för brandsäkerhetssystem. Det skall finnas två reservladdningar för varje erfordrad andningsapparat. Brandkontrollplan Det skall finnas en permanent anslagen brandkontrollplan, vars innehåll skall överensstämma med IMO:s resolutioner A.654(16) (Graphical symbols for fire control plans) och A.756(18) (Guidelines on the information to be provided with fire control plans). När det gäller fartyg med en längd mindre än 45 m får administrationen frångå detta krav.

standardbrandprov: ett prov vid vilket provstycken av de aktuella skotten och däcken i en testugn utsätts för temperaturer som ungefär motsvarar standardprovets temperaturkurva. Provningsmetoderna skall överensstämma med koden för brandprovningsmetoder.

a) Förutom i lastrum och kylrum i serviceutrymmen skall isolering vara obrännbar. Diffusionsspärrar och lim som används i samband med isolering, samt isolering på rör för kylsystem behöver inte vara obrännbar, men användningen av sådant material skall begränsas till ett minimum och materialets exponerade yta skall ha en förmåga att motstå flamspridning, vilket skall fastställas enligt koden för brandprovningsmetoder. I utrymmen där penetrering av oljeprodukter kan förekomma skall isoleringens yta vara ogenomtränglig för olja och oljedimma.

i) Kanalerna skall vara av ett material som är förknippat med låg brandrisk enligt koden för brandprovningsmetoder.

e) Utrymningsvägarnas kontinuitet skall godkännas av administrationen. Trappor och korridor som används som utrymningsvägar skall ha en fri bredd av minst 700 mm och ledstänger på minst en sida. Dörrar som ger tillträde till en trappa skall ha en fri bredd av minst 700 mm.

a) Två uppsättningar stållejdare, sinsemellan separerade så mycket som möjligt, skall leda till dörrar i rummets övre del, också separerade från varandra, som leder ut till öppet däck. I allmänhet gäller att en av dessa lejdare skall ge kontinuerligt skydd mot brand från rummets nedre del till en säker plats utanför rummet. Administrationen kan emellertid avstå från att kräva sådant skydd om det på grund av särskilda arrangemang eller mått i maskinrummet finns en säker utrymningsväg från rummets nedre del. Detta skydd skall vara av stål, isolerat enligt ”A-60”-standard och vara försett med en självstängande ståldörr av klass A-60 i den nedre delen.

Högst 99 sprinklerdysor: 3 reservdysor.

Mellan 100 och 299 sprinklerdysor: 6 reservdysor.

Mellan 300 och 1000 sprinklerdysor: 12 reservdysor.

SKYDD FÖR BESÄTTNINGEN Brädgång, räcken och skydd Punkt 2 Minsta tillåtna vertikala avstånd från den djupaste lastvattenlinjen till den lägsta punkten på brädgångens övre kant eller till kanten på arbetsdäcket, om det är försett med räcken, skall ge ett tillräckligt skydd för besättningen mot överbrytande sjö, med hänsyn till väder- och sjöförhållanden i de farvatten fartyget kan bedriva sin verksamhet, samt fartygstyp och fiskemetod. Fribordet, mätt midskepps från kanten på arbetsdäcket varifrån fisket bedrivs, skall inte vara mindre än 300 mm eller mindre än det fribord som motsvarar största tillåtna djupgående, varvid det högre värdet skall gälla. För fartyg vilkas arbetsdäck är skyddade så att vatten inte kommer in i de skyddade arbetsutrymmena krävs inget annat minsta tillåtna fribord än det som motsvarar största tillåtna djupgående. Trapphus och lejdare Det skall för besättningens säkerhet finnas trappor och lejdare av tillräcklig storlek och styrka, med ledstänger och halkskyddade steg. Dessa skall vara konstruerade i enlighet med tillämpliga ISO-standarder.

LIVRÄDDNINGSREDSKAP OCH LIVRÄDDNINGSANORDNINGAR Utvärdering, provning och godkännande av livräddningsutrustning och livräddningsanordning Punkt 2 Innan administrationen godkänner livräddningsredskap och livräddningsanordningar skall den se till att sådana redskap och anordningar har genomgått provning för att bekräfta att de uppfyller kraven i rådets direktiv 96/98/EG om marin utrustning som omfattar IMO:s rekommendationer för provning av livräddningsredskap. Punkt 6 Livräddningsanordningar som föreskrivs i detta kapitel och för vilka inga detaljerade specifikationer finns i del C, skall godkännas av administrationen, med beaktande av de detaljerade specifikationer som anges för sådana anordningar i kapitel III i SOLAS-konventionen från 1974 i dess ändrade lydelse och i IMO:s internationella kod om livräddningsanordningar (IMO International Life-Saving Appliance Code). Tillgänglighet och förvaring av livräddningsfarkost och beredskapsbåt Punkt 4 a Varje livräddningsfarkost skall Beredskapsbåtar Punkt 1 b En beredskapsbåt får vara av fast eller uppblåsbar konstruktion eller en kombination av båda och skall: Punkt 1 c Det antal personer en båt skall vara godkänd för skall fastställas av administrationen genom ett sittplatsprov. Båtens minsta tillåtna transportkapacitet skall överensstämma med bestämmelserna i regel 23.1 b ii. Sittplatserna, förutom rorsmannens sittplats, får finnas på durken. Ingen av sittplatserna får finnas på relingen, akterspegeln, eller de luftfyllda flytanordningarna på båtsidorna.

vara placerad så att varken livräddningsfarkosten eller dess surrningsanordningar försvårar sjösättningen av andra livräddningsfarkoster eller beredskapsbåtar på någon annan sjösättningsplats,

vara placerad så nära vattenytan som det är säkert och praktiskt möjligt och, när det gäller annan livräddningsfarkost än livflotte som är avsedd att embarkeras efter sjösättning, i ett sådant läge att livräddningsfarkosten i ombordstigningsläget inte är placerad mindre än 2 m ovanför vattenlinjen med fartyget fullt lastat under ogynnsamma trimförhållanden på upp till 10 ° och med en slagsida av upp till 20 ° åt endera sidan, eller till den vinkel där kanten på fartygets väderdäck hamnar under vattnet, om denna vinkel är mindre,

vara ständigt klar att använda, så att besättningsmedlemmar kan göra den klar för embarkering och sjösättning inom 5 minuter, och

vara fullt utrustad enligt kraven i detta kapitel.

i) vara minst 3,8 m och högst 8,5 m lång, med undantag för på fartyg med en längd mindre än 45 m, där det på grund av fartygets storlek eller av annat skäl, kan betraktas som oskäligt eller opraktiskt att medföra sådan beredskapsbåt, då administrationen kan godkänna en kortare beredskapsbåt, dock ej kortare än 3,3 m, och

ii) kunna medföra minst 5 sittande och en liggande person eller, för fartyg med en längd mindre än 45 m och om båten är kortare än 3,8 m, kunna medföra minst 4 sittande och en liggande person.

BILAGA II

KAPITEL IV: MASKINANLÄGGNINGAR OCH ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR SAMT PERIODVIS OBEMANNADE MASKINERIUTRYMMEN

Regel 1: Tillämpning

skall ha följande lydelse: ”Om inte annat föreskrivs skall detta kapitel vara tillämpligt på nya fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver.”

Regel 7: Kommunikation mellan bryggan och maskineriutrymmet

skall med tillägg ha följande lydelse: ”Två separata anordningar för kommunikation... skall finnas, varav det ena skall vara en maskintelegraf, utom på fartyg som har en längd av mindre än 45 meter, där framdrivningsmaskineriet manövreras direkt från bryggan, för vilka administrationen kan godta andra kommunikationsanordningar än en maskintelegraf.”

Regel 8: Bryggmanövrering av framdrivningsmaskineriet

Punkt 1 d skall med tillägg ha följande lydelse: ”… eller kontrollrum. På fartyg som har en längd av mindre än 45 meter kan administrationen tillåta att kontrollstationen i maskineriutrymmet bara är en nödstation, förutsatt att övervakningen och manövreringen från bryggan är tillfredsställande.”

Regel 16: Elektrisk huvudkraftkälla

Punkt 1 b skall med tillägg ha följande lydelse: ”… aggregaten stoppas. På fartyg som har en längd av mindre än 45 meter skall det i händelse av att något av generatoraggregaten stoppas dock endast vara nödvändigt att säkerställa de funktioner som är nödvändiga för fartygets framdrivning och säkerhet.”

Regel 17: Elektrisk nödkraftkälla

Punkt 6 skall när följande sats införts ha följande lydelse: ”Ett ackumulatorbatteri som är anbragt i enlighet med denna regel, skall förutom batterier för radiosändare och radiomottagare på fartyg som har en längd av mindre än 45 meter, installeras …”

Regel 22: Larmsystem

Punkt 2 a skall med tillägg ha följande lydelse: ”Larmsystetmet … på en lämplig plats. På fartyg som har en längd av mindre än 45 meter kan administrationen dock tillåta att systemet kan avge ljudsignal för och visuellt indikera varje enskild larmfunktion endast på bryggan.”Punkt 2 b skall med tillägg ha följande lydelse: ”På fartyg som har en längd av 45 meter och däröver skall larmsystemet ha en förbindelse …”Punkt 2 c skall med tillägg ha följande lydelse: ”På fartyg som har en längd av 45 meter och däröver gäller att ett maskinistlarm …”

KAPITEL V: BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND, BRANDSLÄCKNING OCH BRANDBEKÄMPNING

Regel 2: Definitioner

Punkt 14 b skall med tillägg ha följande lydelse: ”… inte mindre än 375 kilowatt.”

DEL C

Ersätt rubriken med följande: ”DEL C — ÅTGÄRDER FÖR BRANDSÄKERHET PÅ FARTYG SOM HAR EN LÄNGD AV 24 METER OCH DÄRÖVER MEN MINDRE ÄN 60 METER”

Regel 35: Brandpumpar

För in följande stycke: ”Utan hinder av bestämmelsen i regel V/35.1 skall det alltid finnas minst två brandpumpar.”Lägg till i punkt 8: ”… eller 25 m3/timme, om det värdet är större”

Regel 40: Brandsläckningsanordningar i maskineriutrymmen

Punkt 1 a skall efter ändring ha följande lydelse: ”… på inte mindre än 375 kilowatt …”

KAPITEL VII: LIVRÄDDNINGSREDSKAP OCH ANORDNINGAR

Regel 1: Tillämpning

Punkt 1 skall efter ändring ha följande lydelse:

”1) Om inte annat föreskrivs skall detta kapitel vara tillämpligt på nya fartyg som har en längd av 24 meter och däröver.”

Regel 5: Antal och typer av livräddningsfarkoster och beredskapsbåtar

1. Inledningen av punkt 3 skall ha följande lydelse: ”Fartyg som har en längd av mindre än 75 meter men har en längd av 45 meter och däröver skall uppfylla följande:”. 2. En ny punkt 3a skall ha följande lydelse: ”3a Fartyg som har en längd av mindre än 45 meter skall vara försedda med a) räddningsfarkoster som rymmer minst 200 procent av det totala antalet personer ombord. Så många av dessa livräddningsfarkoster som behövs för att rymma åtminstone det totala antalet personer ombord skall kunna sjösättas från båda sidor av fartyget, och b) en beredskapsbåt, utom då administrationen finner att en sådan bestämmelse är obehövlig på grund av fartygets storlek och manöverduglighet, närheten till sjöräddningsenheter samt meteorologiska varningssystem, att fartyget är verksamt inom områden som inte är utsatta för hårt väder eller verksamhetens säsongbetonade art.” 3. Början av punkt 4 skall lyda: ”I stället för att uppfylla kraven i punkterna 2 a, 3 a och 3a a får fartygen medföra …”

Regel 10: Livbojar

1. Punkt 1 b skall ha följande lydelse: ”sex livbojar på fartyg som har en längd av mindre än 75 meter men som har en längd av 45 meter och däröver.” 2. En ny punkt 1 c skall ha följande lydelse: ”1 c fyra livbojar på fartyg som har en längd av mindre än 45 meter.”

Regel 13: Radioutrustning för livräddning

En ny punkt 1 a skall föras in med följande lydelse:

”1 a För fartyg som har en längd av mindre än 45 meter får antalet sådana apparater minskas till två, om administrationen anser att kravet på att det ombord skall finnas tre sådana apparater är onödigt, med beaktande av fartygets verksamhetsområde och det antal personer som är sysselsatta ombord.”

Regel 14: Radartranspondrar

skall med följande tillägg i slutet ha lydelsen: ”… i varje livräddningsfarkost. På varje fartyg som har en längd av mindre än 45 meter skall det finnas åtminstone en radartransponder.”

KAPITEL IX: RADIOKOMMUNIKATION

Regel 1: Tillämpning

Punkt 1 första meningen skall ha följande lydelse: ”Om inte något annat föreskrivs skall detta kapitel vara tillämpligt på nya fartyg som har en längd av 24 meter och däröver och på befintliga fartyg med en längd av 45 meter och däröver.”

Regel 7: Radioutrustning - havsområde A1

En ny punkt 4 skall föras in med följande lydelse:

”Utan hinder av bestämmelser i regel 4 a, kan administrationen undanta nya fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver men mindre än 45 meter och som endast går i trafik inom havsområde A1 från kraven i reglerna 6.1 f och 7.3 om de är utrustade med en VHF-radioinstallation enligt bestämmelser i regel 6.1 a och, dessutom, med en VHF-radioinstallation som använder DSC för överföring av nödsignaler från sjöss till land enligt bestämmelser i regel 7.1 a.”.

BILAGA III

A. Bestämmelser för ”norra” regionen:

1. Tillämpningsområde:

Om inte annat anges på annat ställe avses vattenområdena norr om den gräns som visas på den karta som bifogas denna bilaga, med undantag för Östersjön. Denna gräns bestäms av latitudparallellen 62° N från Norges västkust till longituden 4° V, därefter meridianen 4° V till latituden 60° 30° N, därefter latitudparallellen 60° 30° N till longituden 5° V, därefter meridianen 5° V till latituden 60° N, därefter latitudparallellen 60° N till longituden 15° V, därefter meridianen 15° V till latituden 62° N, därefter latitudparallellen 62° N till longituden 27° V, därefter meridianen 27° V till latituden 59° N och därefter latitudparallellen 59° N mot väster.

2. Definitioner:

Med ”grov drivis” avses drivis som täcker 8/10 eller mer av havsytan.

3. Regel III/7.1 (Driftsvillkor):

Förutom de särskilda driftsvillkoren enligt regel III/7.1 skall även följande driftsvillkor beaktas:

e) det av driftsvillkoren b, c eller d som ger de lägsta värdena för stabilitetsparametrarna i de stabilitetskriterier som finns förtecknade i regel 2, skall beräknas med hänsyn tagen till nedisning enligt bestämmelserna i regel III/8.

f) för ringnotsfartyg: avgång från fiskeplatserna med fiskeredskapen, utan fångst och med 30 % av förråd, bunkers osv. med hänsyn tagen till nedisning enligt bestämmelserna i regel III/8.

4. Regel III/8 (Nedisning):

De särskilda kraven i regel III/8 och de särskilda riktlinjerna i rekommendation 2 från Torremolinoskonferensen skall tillämpas inom den berörda regionen, dvs. även utanför de gränser som anges på det sjökort som åtföljer nämnda rekommendation.

Utan hinder av bestämmelserna i regel III/8.1 a och b skall nedisning beaktas på följande sätt vid stabilitetsberäkningar för fartyg som är verksamma inom området norr om latitud 63° N, mellan longitud 28° V och longitud 11° V:

a) 40 kg/m2 på utsatta väderdäck och gångvägar.

b) 10 kg/m2 av den projicerade lateralarean över vattenlinjen på vardera sidan av fartyget.

5. Regel VII/5.2 b och VII/5.3 b (Antal och typer av livräddningsfarkoster och beredskapsbåtar):

Utan hinder av bestämmelserna i regel VII/5.2 b, VII/5.3 b och VII/5.3a skall, för fiskefartyg vilkas skrov är byggda för att uppfylla en erkänd organisations regler för verksamhet i vattenområden med koncentration av grov drivis, i enlighet med regel II/1/2 i bilagan till Torremolinosprotokollet, den beredskapsbåt/livbåt som föreskrivs i 2 b, 3 b eller 3a b vara åtminstone delvis täckt (enligt definitionen i regel VII/18) och ha tillräcklig kapacitet för att rymma samtliga personer ombord

6. Regel VII/9 (Räddningsdräkter och termiska skydd):

Utan hinder av bestämmelserna i regel VII/9 skall en godkänd räddningsdräkt i lämplig storlek, som uppfyller bestämmelserna i regel VII/25, inbegripet de åtgärder som är tillämpliga enligt den regeln och förtecknade i denna bilaga under punkt 1.8, finnas för varje person ombord.

7. Regel VII/14 (Radartransponder):

I tillägg till bestämmelserna i kapitel VII del B skall alla livbåtar, beredskapsbåtar och livflottar vara permanent utrustade men en godkänd radartransponder som kan fungera på 9 GHz-bandet.

8. Regel VII/25 (Räddningsdräkter):

Utan hinder av bestämmelserna i regel VII/25 skall alla räddningsdräkter som föreskrivs i punkt 1.7 i denna bilaga, vara gjorda i ett stycke av naturligt isolerande material och skall även uppfylla kraven på flytkraft i regel VII/24/1/c.i. Även alla andra tillämpliga krav i regel VII/25 skall vara uppfyllda.

9. Regel X/3.7 (Radaranläggningar):

Utan hinder av bestämmelserna i regel X/3.7 skall varje fartyg som har en längd av 24 meter och däröver vara utrustat med en radaranläggning som är godtagbar för administrationen. Denna radaranläggning skall kunna fungera på 9 GHz-bandet.

10. Regel X/5 (Signalutrustning):

I tillägg till bestämmelserna i regel X/5 skall varje fartyg, när det är verksamt i vattenområden där det kan förekomma drivis, vara utrustat med åtminstone en strålkastare med en ljusstyrka på minst 1 lux, uppmätt på ett avstånd av 750 meter.

B. Bestämmelser för ”södra” regionen

1. Tillämpningsområden:

Medelhavet och kustområdena inom 20 nautiska mil från Spaniens och Portugals kust inom Atlantens sommarzon, såsom de är definierade i ”Zoner, områden och årstider” i bilaga II till 1966 års internationella lastlinjekonvention efter ändring.

2. Regel VII/9.1: (Räddningsdräkter):

Med beaktande av bestämmelserna i § 4 i regel VII/B/9 skall följande mening läggas till i slutet av punkt 1: ”För fartyg med en längd av mindre än 45 meter behövs endast två räddningsdräkter.”

3. Regel IX/1 (Radiokommunikation):

En ny punkt 1 a skall läggas till enlighet följande:

”Detta kapitel skall även gälla för nya fartyg med en längd av 24 meter och däröver, förutsatt att det område inom vilket de är verksamma täcks på lämpligt sätt av en kustradiostation som drivs i enligt med IMO:s översiktsplan.”

NORRA REGIONEN

BILAGA IV

KAPITEL II: KONSTRUKTION, VATTENTÄT INDELNING OCH UTRUSTNING

Lägg till följande nya regler:

”Regel 16: Arbetsdäck inom en sluten överbyggnad

1) Sådana däck skall vara utrustade med ett efektivt dräneringssystem med lämplig kapacitet för avledning av sköljvatten och fiskrens.

2) Alla öppningar som behövs för fisket skall vara försedda med anordningar så att de snabbt och effektivt kan stängas av en person.

3) Där fångsten tas till sådana däck som är avsedda för hantering eller beredning skall den placeras i en brunn. Sådana brunnar skall uppfylla kraven i kapitel III regel 11. De skall vara försedda med ett effektivt dräneringssystem. Det skall finnas lämpligt skydd mot oavsiktlig inströmning av vatten till arbetsdäcket.

4) Det skall finnas minst två utgångar från sådana däck.

5) Den fria höjden i arbetsutrymmet skall ingenstans understiga 2 meter.

6) Det skall finnas ett fast ventilationssystem som byter luften minst 6 gånger per timme.

Regel 17: Åmning

1) Alla fartyg skall vara försedda med åmning med decimeterindelning i för och akter på båda sidor.

2) Sådan åmning skall placeras så nära perpendiklarna som det är praktiskt möjligt.

Regel 18: Tankar för fisk i kallt (RSW) eller kylt (CSW) havsvatten

1) Om RSW- eller CSW-tankar eller liknande tanksystem används skall tankarna vara försedda med en separat, fast monterad anordning för påfyllning och tömning av havsvatten.

2) Om sådana tankar skall användas även för transport av torr last skall de vara utrustade med ett länssystem och försedda med lämpliga anordningar för att hindra vatten från att tränga in i tankarna från länssystemet.”

KAPITEL III: STABILITET OCH SJÖVÄRDIGHET

Regel 9: Krängningsprov

Lägg till följande nya punkt

”4) Krängningsprovet och fastställandet av egenvikten enligt regel III/9.1 skall genomföras åtminstone vart tionde år.”.

KAPITEL IV: MASKINANLÄGGNINGAR OCH ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR SAMT PERIODVIS OBEMANNADE MASKINERIUTRYMMEN

Regel 13: Styrinrättning

Lägg till följande text till punkt 10: ”Om denna kraftkälla är elektrisk, skall den elektriska nödkraftskällan kunna försörja reservanordningen för att manövrera rodret under minst 10 minuter.”

Regel 16: Elektrisk huvudkraftkälla

Lägg till följande punkt

”3) Om lanternorna är enbart elektriska skall de försörjas via egen separat manövertavla, och det skall finnas lämpliga anordningar för övervakning av sådana lanternor.”

Regel 17: Elektrisk nödkraftkälla

Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 skall den elektriska nödkraftkällan på fartyg som har en längd av 45 meter och däröver kunna försörja de anläggningar som räknas upp i den regeln under en period av minst 8 timmar.

KAPITEL V: BRANDSKYDD, UPPTÄCKANDE AV BRAND, BRANDSLÄCKNING OCH BRANDBEKÄMPNING

Regel 22: Brandsläckningsanordningar i maskineriutrymmen

Utan hinder av bestämmelserna i denna regel skall alla ”maskinrum av kategori A” vara utrustade med en fast brandsläckningsanordning

Regel 40: Brandsläckningsanordningar i maskineriutrymmen

Utan hinder av bestämmelserna i denna regel skall alla ”maskinrum av kategori A” vara utrustade med en fast brandsläckningsanordning.

BILAGA V

1 EGT C 292, 4.10.1996, s. 29.

2 EGT C 66, 3.3.1997, s. 31..

3 Europaparlamentets yttrande av den 24 april 1997 (EGT C 150,19.5.1997, s. 30) rådets gemensamma ståndpunkt av den 30 juni 1997 (EGT C 246, 12.8.1997, s. 1) och Europaparlamentets beslut av den 6 november 1997 (EGT C 358, 24.11.1997).

4 EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.

5 EGT L 247, 5.10.1993, s. 19. Direktivet senast ändrat genom direktiv 96/39/EG (EGT L 196, 7.8.1996, s. 7).

6 EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

7 EGT L 307, 13.12.1993, s. 1.

8 EGT L 319, 12.12.1994, s. 20.

9 EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

10 EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

11 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

12 1966 års internationella lastlinjekonvention, såsom den fastställdes av Internationella konferensen om lastlinjer den 5 april 1966 och antogs av Internationella sjöfartsorganisationen genom dess resolution A.133(V) den 25 oktober 1967.

13 Koden om intakt stabilitet för alla fartygstyper som omfattas av IMO-instrumenten som antogs av IMO genom dess resolution A.749 (18) den 4 november 1993, ändrad genom resolution MSC.75(69).

14 Stabilitetskriterierna för offshorefartyg i punkterna 4.5.6.2.1 till 4.5.6.2.4 i IMO:s kod om intakt stabilitet för alla fartygstyper2 får anses motsvara stabilitetskriterierna i regel 2.1 a till 2.1 c. Detta gäller dock endast med administrationens godkännande för fiskefartyg med skrov vars form liknar skrovet på offshorefartyg.

15 I områden där nedisning kan inträffa och ändrade marginaler för nedisning rekommenderas, se rekommendation 2 ”Guidance relating to Ice Accretion” i tillägg 3 till den slutgiltiga stadgan från Torremolinoskonferensen (Act of the Torremolinos Conference).

16 Se ”the guidance on subdivision and damage stability calculations” i rekommendation 5 i tillägg 3 till den slutgiltiga stadgan från Torremolinoskonferensen (Act of the Torremolinos Conference).

17 Se även den rekommendation som offentliggjorts av International Electrotechnical Commission och, särskilt Publication 92, Electric installations in ships.

18 ’Code on Noise Levels on Board Ships’ som IMO antog genom sin resolution A.468(XII) den 19 november 1981.”.

19 Den internationella koden för tillämpande av brandprovningsmetoder, som antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC 61(67).

20 EGT L 46, 17.2.1997, s. 25.

21 1966 års Internationella lastlinjekonvention, antagen den 5 april 1966 av Internationella konferensen om lastlinjer, vilken hölls i London på inbjudan av Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen.