Åtgärder inom området för hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 443/97 av den 3 mars 1997 om åtgärder inom området för hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 068 , 08/03/1997 s. 0001 - 0004

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 443/97 av den 3 mars 1997 om åtgärder inom området för hjälp till grupper som tvingats lämna sin hembygd i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 130w i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i enlighet med det i artikel 189c i fördraget angivna förfarandet (2),

1. med beaktande av konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, antagen den 28 juli 1951 av Förenta nationernas konferens om flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning samt New York-protokollet, antaget den 31 januari 1967, och andra flyktingpolitiska resolutioner som antagits av Förenta nationerna,

2. med beaktande av Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979 och Konventionen om barnets rättigheter från 1989,

3. med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 16 december 1983 om bistånd till flyktingar i utvecklingsländerna, och dess senare resolutioner, och

med beaktande av följande:

4. Såväl Europaparlamentet som rådet har uppmanat till ett ökat engagemang från gemenskapens sida på detta område.

5. Effektiviteten hos biståndsprogrammen för grupper som tvingats lämna sin hembygd (flyktingar, fördrivna, återsända och demobiliserade personer) beror av att biståndet samordnas såväl på europeisk nivå som med andra bidragsgivare, icke-statliga organisationer (NGO:er) och Förenta nationernas organ.

6. Det är nödvändigt att öka ansträngningar som syftar till att förebygga konflikter och främja varje fredlig lösning av politiska konflikter eller krig, som förorsakar att människor fördrivs.

7. Specialiserade organ och myndigheter eller NGO:er har genom att genomföra detta slags åtgärder förvärvat stor erfarenhet vad gäller bistånd till grupper som tvingats lämna sin hembygd.

8. Gemenskapen önskar att insatser till förmån för grupper som tvingats lämna sin hembygd skall ingå i ett perspektiv som syftar till att omvandla den så kallade försörjningsfasen till en "självförsörjningsfas" eller till att minska dessa gruppers beroendeställning, och hjälpen vid deras bosättning eller återbosättning skall därför bestå av åtgärder som främst avser att utveckla självförsörjningen genom jordbruksproduktion, boskapsuppfödning, fiskodling, inrättande av kreditsystem, grund- och yrkesutbildning samt att säkerställa en acceptabel nivå vad hälsa och hygien beträffar.

9. Detta slags av bistånd utgör för länderna i fråga en nödvändig förutsättning för utvecklingen och bidrar därigenom på ett betydande sätt till de mål för unionens samarbetspolitik som anges i artikel 130u i fördraget.

10. Budgetmyndigheten har fört in en rubrik i budgeten för finansiering av hjälpinsatser till grupper som tvingats lämna sin hembygd (flyktingar, fördrivna, återsända och demobiliserade personer) i utvecklingsländerna.

11. Ett finansiellt referensbelopp i den mening som anges i punkt 2 i Europaparlamentets, rådets och kommissionens förklaring av den 6 mars 1995 (3) har förts in i denna förordning för perioden 1996-1999, utan att detta påverkar den i fördraget fastställda budgetmyndighetens befogenheter.

12. Det är lämpligt att fastställa de förvaltningsvillkor och förvaltningsföreskrifter som är tillämpliga på samarbetsåtgärder inom området för hjälp till självförsörjning för grupper som tvingats lämna sin hembygd (flyktingar, fördrivna, återsända och demobiliserade personer).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Gemenskapen skall genomföra ett stöd- och biståndsprogram för de befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd vilka anges i artikel 4, för att sörja för akuta behov i den mån som de inte täcks av den humanitära hjälpen samt för att genomföra mer långsiktiga åtgärdsprojekt och åtgärdsprogram som syftar till självförsörjning och integrering eller återintegrering av dessa grupper.

Upprättande av demokratiska strukturer och främjande av mänskliga rättigheter skall vara en del av biståndsprogrammen.

Artikel2¶

I detta sammanhang skall gemenskapen stödja livskraftiga projekt för försörjning, självförsörjning och återinförande i den socioekonomiska strukturen av flyktingar, fördrivna, återsända och demobiliserade personer. Därför gäller åtgärderna bland annat minröjning, bekämpande av sexuellt våld, insatser i syfte att hjälpa personer att återfå sina ägodelar och sin äganderätt och bistånd med juridisk uppgörelse i fall av kränkningar av mänskliga rättigheter mot fördrivna personer, stöd till de lokala mottagarorganen och de områden dit dessa personer återvänder, för att underlätta att de som tvingats lämna sin hembygd tas emot och integreras samt stöd då de återvänder till och bosätter sig i hemlandet eller tredje land, och eventuellt även stöd till samverkan.

Alla de berörda grupperna och även de lokalbefolkningar som tar emot flyktingar och fördrivna personer skall delta i behovsbedömningen och i genomförandet av biståndsprogrammen.

Artikel3¶

De åtgärder som utförts enligt denna förordning kompletterar de åtgärder som föreskrivs genom andra av gemenskapens instrument för utvecklingssamarbete.

Artikel4¶

1. De slutliga mottagarna av stöd enligt artikel 2 är befolkningsgrupper som tvingats lämna sin hembygd (flyktingar, fördrivna, återsända och demobiliserade personer) i utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika samt de som kommer från ett av dessa länder och tillfälligt vistas i ett annat utvecklingsland och, i vederbörligen styrkta undantagsfall, i ett annat tredje land:

a) "Flyktingar", enligt den definition som anges i konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, antagen den 28 juli 1951 av Förenta nationernas konferens om flyktingars och statslösa personers rättsliga ställning.

b) "Fördrivna personer", personer som har tvingats söka sin tillflykt utanför sin hemregion på grund av konfliktsituationer men som inte åtnjuter flyktingstatus enligt definitionen i 1951 års konvention.

c) "Återsända personer", personer som tidigare varit flyktingar eller fördrivna och som återsänts till sina hemländer eller hemregioner.

2. Hjälpen skall också riktas till

a) lokalbefolkningen i särskilt drabbade mottagarområden där de sociala, ekonomiska och administrativa resurserna tas i anspråk vid mottagnings- och biståndsansträngningar för flyktingar och fördrivna personer för att genomföra mer långsiktiga projekt som syftar till självförsörjning, integrering eller återintegrering av dessa människor,

b) krigsveteraner som demobiliserats från reguljära arméer och väpnade oppositionsstyrkor, samt deras familjer och, i förekommande fall, deras lokalsamhällen.

Artikel5¶

De samarbetsparter som kan få finansiellt stöd enligt denna förordning är regionala och internationella organisationer, bland annat Förenta nationernas organ, icke-statliga organisationer, nationella, regionala och lokala offentliga förvaltningar och organ samt gemenskapsbaserade organisationer, offentliga eller privata institut och aktörer.

Artikel6¶

1. Gemenskapens finansiering av de åtgärder som anges i artikel 1 täcker en period om fyra år (1996-1999).

Det finansiella referensbeloppet för genomförandet av detta program under perioden 1996 till 1999 uppgår till 240 miljoner ecu.

Årliga anslag beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

2. Budgetmyndigheten skall fastställa de disponibla anslagen för varje räkenskapsår med hänsyn tagen till principerna om sund ekonomisk förvaltning som anges i artikel 2 i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Artikel7¶

1. De medel som kan användas inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 1 omfattar bland annat studier (som, i den utsträckning det är möjligt, skall anförtros experter i mottagarlandet), tekniskt bistånd, yrkesutbildning eller andra tjänster, leveranser och arbeten liksom revisioner och utvärderings- och kontrolluppdrag.

2. Finansieringen från gemenskapen kan täcka såväl investeringskostnader, bortsett från köp av fast egendom, som i vederbörligen styrkta fall och med hänsyn till att projektet skall vara livskraftigt på medellång sikt, fasta utgifter (som omfattar kostnader för administration, underhåll och drift) för att övervaka att de investeringar som anges i punkt 1 används optimalt och vilkas användande tillfälligt utgör en kostnad för den associerade parten.

3. De i artikel 5 nämnda parterna skall anmodas ge ett bidrag till varje samarbetsåtgärd. Detta bidrag skall begäras utifrån de berörda parternas förmåga och vara anpassat till varje åtgärds art. I särskilda fall, och när parten antingen är en icke-statlig organisation eller en gemenskapsbaserad organisation, kan bidraget ges in natura.

4. Möjligheter till samfinansiering med andra bidragsgivare, i synnerhet med medlemsstaterna, kan eftersträvas.

5. Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att ge uttryck åt gemenskapskaraktären hos det bistånd som ges enligt denna förordning.

6. För att förverkliga fördragets mål i fråga om konsekvens, sammanhållning och komplementaritet och målet att säkerställa optimal effektivitet för dessa åtgärder som helhet kan kommissionen vidta alla nödvändiga åtgärder för samordning, i synnerhet

a) införande av ett system för systematiskt utbyte och analys av information om de finansierade åtgärderna och om dem som gemenskapen och medlemsstaterna avser att finansiera,

b) samordning på den plats där åtgärderna genomförs, inom ramen för regelbundna möten och informationsutbyten mellan företrädare för kommissionen och medlemsstaterna i mottagarlandet.

7. Kommissionen kan tillsammans med medlemsstaterna ta varje nödvändigt initiativ för att säkerställa god samordning med andra berörda biståndsgivare, bland annat med dem inom FN-systemet, inklusive Flyktingkommissarien.

Artikel8¶

Det finansiella stödet enligt denna förordning skall ges som gåvobistånd.

Artikel9¶

1. Kommissionen skall ansvara för förberedelse av, beslut om och förvaltning av de åtgärder som avses i denna förordning enligt gällande budgetförfaranden och andra gällande förfaranden, särskilt dem som föreskrivs i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

2. Vid utvärderingen av projekt och program skall hänsyn tas till följande faktorer:

- Åtgärdernas effektivitet och livskraft.

- Kulturella och sociala aspekter, aspekter med avseende på lika möjligheter för könen samt miljöaspekter.

- Den institutionella utveckling som är nödvändig för att uppnå åtgärdens mål.

- Erfarenhet som förvärvats vid åtgärder av liknande art.

3. De beslut om åtgärder vilkas finansiering enligt denna förordning överstiger 2 miljoner ecu per åtgärd skall fattas enligt det förfarande som anges i artikel 10.

Kommissionen skall kortfattat informera kommittén om de finansieringsbeslut som den avser att fatta beträffande projekt och program, vilkas värde understiger 2 miljoner ecu. Denna information skall lämnas senast en vecka innan beslutet fattas.

4. Kommissionen bemyndigas att, utan att dessförinnan höra den kommitté som avses i artikel 10, godkänna de ytterligare åtaganden som kan behövas för att täcka sådana överskridanden som kan förutses eller som har konstaterats i samband med dessa åtgärder, om överskridandet eller det ytterligare behovet understiger eller uppgår till 20 % av det ursprungliga åtagande som fastställdes genom finansieringsbeslutet.

Om det ytterligare åtagande som avses i första stycket understiger 4 miljoner ecu, skall den kommitté som anges i artikel 10 underrättas om det beslut som fattas av kommissionen. Om det ytterligare åtagande som avses i nämnda stycke överstiger 4 miljoner ecu men understiger 20 % skall kommittén höras.

5. I alla överenskommelser eller avtal om finansiering, vilka ingås enligt denna förordning, skall föreskrivas särskilt att kommissionen och revisionsrätten kan utföra kontroller på plats i enlighet med de sedvanliga villkor som kommissionen bestämmer inom ramen för gällande bestämmelser, särskilt bestämmelserna i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

6. Om åtgärderna tar sig uttryck i finansieringsöverenskommelser mellan gemenskapen och mottagar- eller hemlandet, skall det i dessa överenskommelser föreskrivas att skatter, tullar och andra avgifter inte skall erläggas av gemenskapen.

7. Deltagande i anbudsförfaranden och avtal skall vara öppet på lika villkor för alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna och mottagarlandet. Det kan utsträckas till andra utvecklingsländer och i vederbörligen styrkta undantagsfall till andra tredje länder.

8. Leveranser skall härröra från medlemsstaterna, mottagarlandet eller andra utvecklingsländer. I vederbörligen styrkta undantagsfall kan leveranser härröra från andra länder.

Artikel10¶

1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättades genom artikel 15 i rådets förordning (EEG) nr 443/92 av den 25 februari 1992 om finansiellt stöd och tekniskt bistånd till ekonomiskt samarbete med utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika (4).

2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med den majoritet som enligt artikel 148.2 i fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden får inte rösta.

Kommissionen skall själv anta förslaget om det är förenligt med kommitténs yttrande.

Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte har fattat något beslut inom en månad från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.

Artikel11¶

En gång om året skall utbyte av åsikter äga rum på grundval av en framställning av kommissionens företrädare om de allmänna riktlinjerna för de åtgärder som skall vidtas under det kommande året inom den kommitté som avses i artikel 10.1.

Artikel12¶

Efter varje budgetår skall kommissionen lämna en årsrapport till Europaparlamentet och rådet, med en sammanfattning av de åtgärder som finansierats under budgetåret samt en utvärdering av hur denna förordning har genomförts under budgetåret.

Sammanfattningen skall i synnerhet innehålla upplysningar om de aktörer med vilka avtal eller kontrakt har slutits.

Rapporten skall också, i förekommande fall, innehålla en sammanfattning av utförda externa utvärderingar rörande specifika åtgärder.

Kommissionen skall senast en månad efter det att den har fattat sitt beslut informera medlemsstaterna om godkända åtgärder och projekt, med angivande av belopp, art, mottagarland och parter.

Artikel13¶

Kommissionen skall regelbundet utvärdera de åtgärder som gemenskapen finansierat för att slå fast om målen för dessa åtgärder har uppnåtts och för att lägga fram riktlinjer för att förbättra framtida åtgärdens effektivitet. Kommissionen skall förelägga kommittén en sammanfattning av utvärderingen som i förekommande fall skall kunna granskas av kommittén. Utvärderingsrapporterna skall finnas tillgängliga för de medlemsstater som önskar ta del av dem.

Artikel14¶

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas till och med den 31 december 1999.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 mars 1997.

På rådets vägnar

M. DE BOER

Ordförande

(1) EGT nr C 237, 12.9.1995, s. 19.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 16 februari 1996 (EGT nr C 65, 4.3.1996, s. 215), rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 juni 1996 (EGT nr C 264, 11.9.1996, s. 15) och Europaparlamentets beslut av den 12 november 1996 (EGT nr C 20, 20.1.1997).

(3) EGT nr C 102, 4.4.1996, s. 4.

(4) EGT nr L 52, 27.2.1992, s. 1.