Ändring av förordningarna (EG) nr 411/97 och (EG) nr 412/97 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på fastställande av en övergångstidsfrist för 1997
Avis juridique important
Kommissionens förordning (EG) nr 1119/97 av den 19 juni 1997 om ändring av förordningarna (EG) nr 411/97 och (EG) nr 412/97 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på fastställande av en övergångstidsfrist för 1997 Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 163 , 20/06/1997 s. 0011 - 0011
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1119/97 av den 19 juni 1997 om ändring av förordningarna (EG) nr 411/97 och (EG) nr 412/97 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på fastställande av en övergångstidsfrist för 1997
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 57 i denna, och
med beaktande av följande:
I artikel 15 i kommissionens förordning (EG) nr 411/97 av den 3 mars 1997 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på verksamhetsprogram, driftsfonder och ekonomiskt stöd från gemenskapen (2) fastställs övergångsbestämmelser för 1997 vad beträffar inlämnande och godkännande av förslag till verksamhetsprogram. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs att den behöriga nationella myndigheten skall fatta beslut om de inlämnade förslagen inom tre månader. I undantagsfall kan denna tidsfrist visa sig otillräcklig och vara till förfång för berörda producentorganisationer. Det är därför lämpligt att i dessa producentorganisationers intresse ge medlemsstaterna en möjlighet att i vederbörligen styrkta fall förlänga denna tidsfrist med två månader.
I artikel 12.1 a i förordning (EG) nr 2200/96 fastställs att medlemsstaterna inom tre månader skall besluta om huruvida producentorganisationernas ansökan om erkännande skall beviljas. I undantagsfall, vilket kan bli aktuellt under det första året som denna bestämmelse tillämpas, kan denna tidsfrist visa sig otillräcklig och därigenom vara till förfång för berörda producentorganisationer. Det är därför lämpligt att i dessa producentorganisationers intresse ge medlemsstaterna en möjlighet att, i vederbörligen styrkta fall och som en undantagsåtgärd för 1997, förlänga denna tidsfrist med två månader. Följaktligen är det nödvändigt att införa en övergångsåtgärd i kommissionens förordning (EG) nr 412/97 av den 3 mars 1997 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på godkännande av producentorganisationer (3).
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för färsk frukt och färska grönsaker.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
I förordning (EG) nr 411/97 skall artikel 15.2 ersättas med följande:
"2. Den behöriga nationella myndigheten skall fatta beslut om de inlämnade förslagen inom tre månader. I berörda producentorganisationers intresse får medlemsstaterna i vederbörligen motiverade fall förlänga denna tidsfrist med två månader. Förslag till verksamhetsprogram som inlämnas av organisationer som inte godkänns avslås automatiskt."
Artikel2¶
I förordning (EG) nr 412/97 skall följande artikel 9a läggas till efter artikel 9:
I berörda producentorganisationers intresse får medlemsstaterna, som en övergångsåtgärd för 1997 och i vederbörligen motiverade fall, förlänga den tidsfrist som anges i artikel 12.1 a i förordning (EG) nr 2200/96 med två månader."
Artikel3¶
Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 juni 1997.
På kommissionens vägnar
Franz FISCHLER
Ledamot av kommissionen
(1) EGT nr L 297, 21.11.1996, s. 1.
(2) EGT nr L 62, 4.3.1997, s. 9.
(3) EGT nr L 62, 4.3.1997, s. 16.