Införande av en preliminär utjämningstull på import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1556/98 av den 17 juli 1998 om införande av en preliminär utjämningstull på import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1084/98 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 202 , 18/07/1998 s. 0040 - 0054

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1556/98 av den 17 juli 1998 om införande av en preliminär utjämningstull på import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1084/98 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (2),

senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (3), särskilt artikel 7 i denna,

efter samråd med den rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) I oktober 1997 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat "tillkännagivande om inledande") i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (4) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av stänger av rostfritt stål med ursprung i Indien och påbörjade en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingivits av Eurofer (Europeiska järn- och stålindustriförbundet) för gemenskapstillverkare som står för en betydande del av gemenskapens tillverkning av rostfritt stål. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning om subvention av produkten i fråga och om väsentlig skada till följd därav för att det skulle vara berättigat att inleda ett förfarande.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare i gemenskapen, exporterande tillverkare och importörer man visste var berörda, företrädarna för exportlandet samt den klagande om att ett förfarande hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

De indiska offentliga myndigheterna, ett antal exporterande tillverkare i Indien samt en del tillverkare, importörer och leverantörer i gemenskapen lämnade synpunkter skriftligen. Alla berörda parter som inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande hade begärt att bli hörda beviljades detta.

(4) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som man visste var berörda och erhöll svar från de indiska offentliga myndigheterna och ett antal företag i gemenskapen och Indien.

(5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för det preliminära avgörandet om subventioner och skada och genomförde undersökningar på plats hos följande företag:

a) Tillverkare i gemenskapen

- Cogne Acciai Speciali Srl, Aosta, Italien

- Krupp Edelstahlprofile GmbH, Siegen, Tyskland

- Rodacciai Spa, Bosisio Parrini, Italien

- Sprint Metal-Edelstahlziehereien GmbH, Hemer, Tyskland

- Trafilerie Bedini Srl, Peschiera Borromeo, Italien

- Ugine-Savoie SA, Ugine, Frankrike

Vid kontrollbesöket hos Rodacciai Spa visade sig företaget inte längre villigt att samarbeta och följaktligen kunde de uppgifter som lämnats av företaget inte beaktas i undersökningen.

b) Indiska offentliga myndigheter

- Handelsministeriet, New Delhi

- Tullverket, New Delhi

- Finansministeriet, New Delhi

c) Exporterande tillverkare i Indien

- Bhansali Bright Bars Pvt Ltd, Mumbai

- Facor (Ferro Alloys Corp. Ltd), Nagpur

- Grand Foundry Ltd, Mumbai

- Isibars Ltd, Mumbai

- Mukand Ltd, Mumbai

- Panchmahal Steel Ltd, Baroda

- Raajratna Metal Industries Ltd, Ahmedabad

- Venus Wire Industries Ltd, Mumbai

- Viraj Alloys Ltd, Mumbai

d) Närstående importörer i gemenskapen till exporterande indiska tillverkare

- Isibars GmbH, Düsseldorf, Tyskland

- Mukand International Ltd, London, Förenade kungariket

e) Icke-närstående importörer i gemenskapen till indiska tillverkare

- Thyssen Schulte GmbH, Dortmund, Tyskland

- Ibero Edelstahlhandel & Co KG, Mülheim, Tyskland

- Metaalcompagnie "Brabant", Valkenswaard, Nederländerna

I samband med undersökningen konstaterades att Ibero Edelstahlhandel och Thyssen Schulte faktiskt var närstående företag till gemenskapstillverkare.

(6) Subventionsundersökningen omfattade tiden från och med den 1 oktober 1996 till och med den 30 juni 1997 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av skada omfattade tiden från och med 1994 till och med undersökningsperiodens slut.

(7) Den 30 augusti 1997 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning rörande import av den likadana produkten med ursprung i Indien (5). Denna undersökning pågår fortfarande. I enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 1084/98 (6) infördes en preliminär antidumpningstull.

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produkt som är föremål för undersökning

(8) Den berörda produkten är stänger av rostfritt stål, tillformade eller färdigbehandlade i kallt tillstånd men inte vidare bearbetade, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, med runt tvärsnitt och andra tvärsnitt, som för närvarande omfattas av KN-numren 7222 20 11, 7222 20 21, 7222 20 31 och 7222 20 81.

(9) Rostfritt stål kännetecknas av ett betydande innehåll av nickel, krom och i vissa fall även molybden. Dessa legeringar skyddar det rostfria stålet mot korrosion. Stänger av rostfritt stål används av många olika industriella användare, såsom bil- och verkstadsindustrin, byggbranschen och den kemiska industrin.

(10) Det finns många olika typer av stänger av rostfritt stål vilka skiljer sig åt genom sin legering, form, tolerans och diameter. Trots förekomsten av alla dessa olika typer av stänger av rostfritt stål omfattas de alla av samma breda definition, eftersom de har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper, samma användning och distribueras genom samma distributionskanaler. I samband med denna undersökning anses de följaktligen utgöra en enda produktkategori.

2. Likadan produkt

(11) I undersökningen fastställdes att stänger av rostfritt stål som tillverkas i Indien och säljs på den inhemska marknaden eller exporteras till gemenskapen och stänger av rostfritt stål som tillverkas och säljs i gemenskapen av de klagande tillverkarna i gemenskapen, faktiskt hade identiska fysiska egenskaper och användningsområden och därför var likadana produkter i enlighet med artikel 1.5 i förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad grundförordningen).

C. SUBVENTIONER

1. Inledning

(12) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär gick kommissionen igenom följande fem ordningar vilka påstods innefatta exportsubventioner:

- "Passbook-systemet" (passbook scheme)

- Tullkreditsystemet (duty entitlement passbook scheme)

- Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror (export promotion capital goods scheme)

- Industriella frizoner för export och exportorienterade företag (export processing zones/export oriented units)

- Befrielse från inkomstskatt (income tax scheme)

(13) De fyra första ordningarna grundar sig på lagen från 1992 om utveckling och reglering av utrikeshandeln, (Foreign Trade Development and Regulation Act, "utrikeshandelslagen") som trädde i kraft den 7 augusti 1992, varvid import- och exportkontrollagen (Imports and Exports Control Act) från 1947 upphörde att gälla. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska offentliga myndigheterna att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i dokument om export- och importpolitiken (export and import policy documents) vilka ges ut vart femte år och uppdateras varje år. I detta fall är två av dessa dokument relevanta för undersökningsperioden, nämligen femårsplanen för 1992-1997 och femårsplanen för 1997-2002.

Den sista ordningen, befrielse från inkomstskatt, grundar sig på lagen om inkomstbeskattning från 1961 vilken ändras varje år genom skattelagen:

(14) De uttalade målen för Indiens nuvarande export- och importstrategi är följande:

- Att påskynda landets övergång till en världsorienterad dynamisk ekonomi i syfte att dra största möjliga nytta av möjligheterna på den expanderande världsmarknaden.

- Att stimulera hållbar ekonomisk tillväxt genom att sörja för tillgång till viktiga råvaror, halvfabrikat, konsumtionsvaror och kapitalvaror som krävs för att öka produktionen.

- Att höja den tekniska nivån och effektiviteten i Indiens jordbruk, industri och tjänstesektor för att därigenom förbättra deras konkurrenskraft och skapa nya arbetstillfällen samt bidra till att överensstämmelse med internationellt erkända kvalitetsstandarder uppnås.

- Att förse konsumenterna med produkter av god kvalitet till rimliga priser.

(15) Kommissionen undersökte dessa fem ordningar mot bakgrund av de strategier som fastställts i de relevanta planerna för export- och importpolitiken och i den ändrade lagen om inkomstbeskattning från 1961.

2. "Passbook-systemet"

(16) Ett instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är det så kallade passbook-systemet som trädde i kraft den 30 maj 1995.

a) Stödberättigande

(17) Passbook-systemet riktar sig till vissa kategorier av exportörer, nämligen de som tillverkar sina produkter i Indien och sedan exporterar dem (tillverkande exportörer) och exportörer, oavsett de är tillverkare eller bara handlare, som tilldelats ett handelshusintyg (export house/trading house/star trading house/superstar trading house-certificate). Den senare kategorin av exportörer, vilken definieras i dokumentet om export- och importpolitiken, måste bland annat kunna dokumentera tidigare exportresultat.

b) Praktiskt genomförande

(18) Alla exportörer som är berättigade till detta stöd kan ansöka om en så kallad passbook. Detta är en bok i vilken debet- och kreditposter beträffande tull bokförs. Boken utfärdas automatiskt om företaget är en erkänd tillverkande exportör eller en godkänd exportör som har ett handelshusintyg.

(19) Vid export av färdiga varor har exportören rätt att ansöka om kredit som kan användas till att betala tull på senare import. Det tas hänsyn till olika faktorer vid beräkningen av det kreditbelopp som skall beviljas i enlighet med standardnormerna för "Input/Output" vilka utfärdas för exportprodukter av de indiska offentliga myndigheterna. I dessa standardnormer fastställs de mängder råvaror som normalt importeras och som behövs för att tillverka en enhet av den färdiga produkten. Dessa normer fastställs av en särskild licenskommitté (special advance licensing committee) på grundval av en teknisk analys av tillverkningsprocessen och allmänna statistiska uppgifter. Enligt standardnormerna beviljas kredit på upp till ett belopp som motsvarar den grundläggande tullavgift som skall betalas för de importerade råvaror som normalt används av den indiska industrin vid tillverkning av produkten i fråga. En annan faktor är beräkningen av det minsta förädlingsvärdet. Minsta förädlingsvärdet är det minsta värde som den indiska tillverkaren vid tillverkning av de färdiga varorna måste lägga till värdet av de importerade råvarorna (dvs. motsvarande kostnader för inhemska råvaror och arbetskraft). De indiska myndigheterna har fastställt det minsta förädlingsvärdet av de berörda produkterna när de skall exporteras till 33 %.

(20) Den beviljade krediten förs in i "passbook" och kan användas till att betala tullavgifter på framtida import av alla typer av varor (t.ex. råvaror, kapitalvaror, etc.) med undantag av de varor som anges i den så kallade Negative List of Imports inom ramen för export- och importpolitiken. I denna förteckning anges varor som överhuvudtaget inte får importeras eller som bara får importeras efter det att de indiska offentliga myndigheterna har utfärdat en särskild licens till importören. De importerade varorna behöver inte ha någon anknytning till exportörens faktiska tillverkning och får säljas på den indiska marknaden.

(21) Passbook-krediter är inte överförbara. En passbook är giltig under två år från utfärdandedatumet. Alla tillgängliga krediter i slutet av tvåårsperioden får därefter användas inom en tolvmånadersperiod. I slutet av det tredje året förfaller alla outnyttjade krediter. Inom denna allmänna tidsram finns det ingen tidsgräns för att ansöka om krediter för en viss exporttransaktion.

(22) När alla krediter i passbook har utnyttjats avslutas den och innehavaren måste betala en avgift till den behöriga myndigheten.

(23) I sitt svar på frågeformuläret avseende passbook-systemet förklarade de indiska offentliga myndigheterna att exportören får tillbaka importavgifter på den exporterade produkten medan, det inte görs någon eftergift av importavgifter på den likadana produkten när den är avsedd för konsumtion i exportlandet och att stödet i detta avseende överensstämmer med rådets förordning (EG) nr 3284/94 (antisubventionsförordningen).

(24) I detta avseende bör det noteras att det inte finns någon skillnad på denna punkt mellan den nämnda förordningen, som sedan dess har upphört att gälla, och den förordning som har ersatt den, dvs. grundförordningen. I artikel 2.1 ii i grundförordningen fastställs att befrielse för en exporterad produkt från tullar eller skatter inte betraktas som en subvention under förutsättning att en sådan befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen. I punkt i i bilaga I (Förteckning över exempel på exportsubventioner) anges att avskrivning eller restitution av importavgifter utöver vad som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportvaran utgör en exportsubvention. Enligt bilaga II till grundförordningen krävs dessutom att de undersökande myndigheterna, när de avgör om insatsvarorna förbrukas i tillverkningsprocessen, skall fastställa om exportlandets offentliga myndigheter har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den produkt som skall exporteras. I detta fall finns inget sådant system. Den förmån som exportörer av de berörda produkterna i själva verket beviljas i Indien genom passbook-systemet, beräknas automatiskt på grundval av standardnormerna för "Input/Output", oavsett om insatsvarorna har importerats, tull har betalats för dem eller insatsvarorna verkligen har använts till exporttillverkning.

Enligt passbook-systemet har exportören dessutom ingen skyldighet att importera insatsvarorna i fråga eller att förbruka de importerade varorna i tillverkningsprocessen. Vad som i själva verket sker enligt passbook-systemet är att en exportör vid export av den färdiga produkten beviljas ett kreditbelopp grundat på det tullbelopp som normalt skulle ha betalats för de importerade insatsvaror som används till att tillverka den färdiga produkten. Detta kreditbelopp kan användas till att kompensera för tullar på framtida import av andra produkter. En förmån beviljas exportören i form av obetalda tullavgifter på import av andra produkter (råvaror eller kapitalvaror). Denna ordning gör det alltså möjligt för en exportör att importera varor utan att betala tullavgifter om denne tidigare har exporterat varor. Därför utgör passbook-systemet inte något avskrivnings- eller restitutionssystem enligt punkt i i bilaga I eller bilaga II till grundförordningen.

c) Slutsats om passbook-systemet

(25) Passbook-systemet är varken ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, eftersom passbook-krediterna inte beräknas i förhållande till de insatsvaror som faktiskt är avsedda att användas i tillverkningsprocessen. Exportören är vidare inte skyldig att i tillverkningsprocessen förbruka de varor som han importerat tullfritt.

Även om man antar att ordningen i fråga utgör ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, finns det i vilket fall som helst inget gällande system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran i enlighet med punkt i i bilaga I och med bilagorna II och III till grundförordningen. I bilaga II.II.5 och bilaga III.II.3 till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system, bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om ett för stort belopp för importavgifter på de insatsvaror som förbrukats i tillverkningen av exportvaran faktiskt återbetalats.

(26) Ordningen utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för innehavaren av passbook, då denne tullfritt kan importera varor genom att använda den kredit som erhållits för export. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Dessutom bedöms kravet på minsta förädlingsvärde (se punkt 19) att inhemska produkter måste användas framför importerade. I detta avseende innebär passbook-systemet en selektiv subvention i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

(27) I början av 1997 meddelade de offentliga indiska myndigheterna att passbook-systemet faktiskt hade avskaffats och att ansökningar om krediter inte längre kunde göras för exporttransaktioner som ägde rum efter den 31 mars 1997. Exportörerna kan dock under en treårsperiod efter datumet för utfärdandet fortsätta att använda en passbook som redan har utfärdats. Det finns dessutom ingen tidsgräns inom vilken kreditansökningar måste göras för exporttransaktioner som ägde rum före den 31 mars 1997. Trots att systemet tekniskt har avskaffats, kan exportörer fortsätta att utnyttja detta system genom att tullfritt importera varor tills alla krediter har utnyttjats eller senast till och med den 31 mars 2000. Under dessa omständigheter betraktas ordningen som utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(28) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som normalt skulle ha betalats för den import som skedde under undersökningsperioden, men som inte betalades i enlighet med passbook-systemet. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta har lagts till för undersökningsperioden. Eftersom förmåner regelbundet erhållits under undersökningsperioden genom befrielse från importtullar, motsvarar de en rad bidrag. Det normala tillvägagångssättet att beräkna den förmån som en mottagare beviljas i form av ett engångsbidrag är att en årlig marknadsränta läggs till det nominella bidragsbeloppet med antagande av att bidraget anses ha mottagits på undersökningsperiodens första dag. I detta fall står det dock klart att de enskilda bidragen kan ha utgått när som helst mellan undersökningsperiodens första och sista dag. Istället för att lägga till en årlig ränta på hela beloppet anses det därför lämpligt att anta att ett genomsnittligt bidrag har mottagits i mitten av undersökningsperioden och att räntan därför bör täcka en sexmånadersperiod, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 7,29 %. Detta belopp (dvs. obetalda tullavgifter plus ränta) har fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Nio företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och mottog subventioner på mellan 0,2 % och 84,5 %. De företag som begärde avdrag för ansökningsavgifter som de ådragit sig för att erhålla subventionen beviljades detta. Ett av företagen begärde ytterligare avdrag för de kostnader som det ådragit sig för att erhålla subventionen. Dessa kostnader bestod av konsultarvode för behandling av ansökan avseende passbook-systemet. I enlighet med artikel 7.1 a i grundförordningen kan avdrag beviljas för alla kostnader som är nödvändiga för att erhålla subventionen. Eftersom företag kan beviljas förmånen utan att vända sig till externa konsulter, är begäran om avdrag inte motiverad.

Facor (Ferro Alloys Corp. Ltd) tillhandahöll ofullständiga uppgifter som kunde kontrolleras avseende denna ordning. I enlighet med bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen har preliminära avgöranden beträffande de subventioner som detta företag erhållit enligt passbook-systemet fattats på grundval av tillgängliga uppgifter. Med hänsyn till att andra tillförlitliga uppgifter från oberoende källor saknades och för att inte belöna bristande samarbete, ansågs det lämpligt att på detta företag tillämpa den högsta förmånssats enligt passbook-systemet som fastställts för andra samarbetande exportörer, dvs. 84,5 %.

3. Tullkreditsystemet

(29) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är tullkreditsystemet vilket trädde i kraft den 7 april 1997. Detta system ersatte passbook-systemet som avskaffades den 31 mars 1997. Det finns två typer av tullkreditsystem:

- Tullkredit som beviljas före export.

- Tullkredit som beviljas efter export.

a) Tullkredit som beviljas före export

(30) Systemet med tullkredit som beviljas före export är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) eller handlare som exporterar och har anknytning till tillverkare. För att vara berättigad till denna ordning måste företaget innan det ansöker om kredit ha exporterat under en treårsperiod.

Ingen exporterande tillverkare av den berörda produkten ansökte emellertid om eller utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas före export. Därför behöver kommissionen i samband med undersökningen inte utvärdera denna del av systemet.

b) Stödberättigande till systemet med tullkredit som beviljas efter export

(31) Systemet med tullkredit som beviljas efter export är så gott som identiskt med passbook-systemet som beskrivs ovan. Det är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar.

c) Praktisk tillämpning av systemet med tullkredit som beviljas efter export

(32) Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om kredit vilken beräknas som en procentsats av värdet på de exporterade färdiga produkterna. De indiska offentliga myndigheterna har fastställt procentsatser för flertalet produkter, inbegripet de berörda produkterna, på grundval av standardnormerna för "Input/Output". En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Enligt denna ordning får dessa krediter användas för all senare import (t.ex. råmaterial eller kapitalvaror) som inte omfattas av Negative List of Imports. Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att mervärdesskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. Licensen enligt denna ordning är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen.

(33) När alla krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

d) Slutsats om systemet med tullkredit som beviljas efter export

(34) Denna ordning är klart knuten till exportresultat. När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som kan användas till att betala tullavgifter på senare import av alla typer av varor (råmaterial eller kapitalvaror). I likhet med passbook-systemet och av samma skäl som de som anges i punkt 25, är det inte ett tillåtet avskrivningssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution. Ordningen utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för ett företag som tullfritt kan importera varor. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

e) Beräkning av subventionens storlek för systemet med tullkredit som beviljas efter export

(35) Några av företagen ansökte under undersökningsperioden om kredit enligt systemet med tullkredit som beviljas efter export. Eftersom företagen inte utnyttjade krediterna under undersökningsperioden, beviljades de emellertid inte några utjämningsbara förmåner. Därför har ingen subventionsmarginal avseende detta system fastställts.

4. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(36) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med förmånstullar för import av kapitalvaror vilken infördes den 1 april 1990 och ändrades den 5 juni 1995.

a) Stödberättigande

(37) Systemet med förmånstullar för import av kapitalvaror är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och handlare som exporterar. Sedan den 1 april 1997 kan tillverkare som är knutna till handlare som exporterar också utnyttja denna ordning.

b) Genomförande i praktiken

(38) För att kunna utnyttja denna ordning måste företaget lämna närmare upplysningar till de behöriga myndigheterna om typen av och värdet på de kapitalvaror som skall importeras. Beroende på det exportåtagande som företaget är berett att göra kommer det att få importera kapitalvaror antingen till nolltullsats eller till en lägre tullsats. En licens som medger import till förmånstullsats utfärdas automatiskt.

För att exportåtagandet skall vara uppfyllt måste de importerade produktionsmedlen ha använts till att tillverka de exporterade färdiga varorna.

(39) En ansökningsavgift måste betalas för att en licens skall utfärdas.

c) Slutsatser om systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(40) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror är en utjämningsbar subvention, eftersom den lägre tullsats eller nolltullsats som exportören betalar i praktiken utgör ett statligt finansiellt bidrag i och med att den innebär en utebliven statlig intäkt och en förmån för företaget som betalar lägre importtullar eller inga tullar alls.

(41) Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas utan, att företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(42) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som skulle ha betalats för importerade kapitalvaror genom att detta belopp fördelats över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror inom industrin för produkten i fråga. Denna period har fastställts med hjälp av det vägda genomsnittet (på grundval av de berörda produkternas tillverkningsvolym) av avskrivningstiderna för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat med utnyttjande av denna ordning, vilket gav en normal avskrivningstid på 15,5 år. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning har det på så sätt beräknade beloppet avseende undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till. Med hänsyn till typen av subvention, vilken motsvarar ett engångsbidrag, ansågs den gällande marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden, dvs. 14,58 %, lämplig. Detta belopp har sedan fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Tre företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick förmåner på mellan 0,1 % och 1,1 %.

Facor (Ferro Alloys Corp. Ltd) tillhandahöll ofullständiga uppgifter som kunde kontrolleras avseende detta system. I enlighet med bestämmelserna i artikel 28.1 i grundförordningen kunde preliminära avgöranden beträffande de subventioner som detta företag erhållit enligt denna ordning inte grundas på de otillräckliga uppgifter som lämnats, utan har fattats på grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga. Med hänsyn till att andra tillförlitliga uppgifter från oberoende källor saknades och för att inte belöna bristande samarbete, ansågs det lämpligt att på detta företag tillämpa den högsta förmånssats som enligt ordningen fastställts för andra samarbetande exportörer, dvs. 1,1 %.

Ett företag, Raajratna Metal Industries Ltd, utnyttjade ordningen avseende import av maskiner för tillverkning av en produkt (valstråd) som inte omfattades av undersökningen. Kommissionen kontrollerade att de importerade maskinerna enbart kunde användas till att färdigställa valstråd som såldes separat, dvs. att maskinerna inte vid något skede i tillverkningsprocessen användes för tillverkning av stänger av rostfritt stål (inbegripet tillverkning av vanligt råmaterial). Därför ansågs det att företaget inte beviljades någon förmån för tillverkning av stänger av rostfritt stål enligt denna ordning.

5. Industriella frizoner för export och exportorienterade företag

(43) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med industriella frizoner för export och exportorienterade företag vilken infördes den 22 juni 1994.

Kommissionen konstaterade att ingen tillverkare av den berörda produkten var etablerad i någon industriell frizon eller var ett exportorienterat företag. Därför behöver kommissionen inte utvärdera denna ordning i samband med undersökningen.

6. Befrielse från inkomstskatt

(44) Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstbeskattning från 1961. I denna lag, som årligen ändras genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag kan nämnas de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen.

a) Stödberättigande

(45) Befrielse enligt avsnitt 10A kan begäras av företag i frihandelszoner. Befrielse enligt avsnitt 10B kan begäras av exportorienterade företag. Befrielse enligt avsnitt 80HHC kan begäras av alla varuexporterande företag.

b) Genomförande i praktiken

(46) För att kunna dra nytta av dessa skatteavdrag och skattebefrielser måste ett företag yrka på relevant avdrag i sin inkomstdeklaration till skattemyndigheterna i slutet av beskattningsåret. Beskattningsåret löper mellan den 1 april och den 31 mars. Inkomstdeklarationen måste lämnas till skattemyndigheterna före den 30 november samma år. Myndigheternas taxering kan ta upp till tre år efter det att deklarationen lämnats in. Ett företag kan bara yrka på en av avdragsmöjligheterna i de tre avsnitt som nämns ovan.

Enligt avsnitten 10A, 10B och 80HHC kan företag yrka på skattebefrielse för den beskattningsbara vinst som uppkommit genom exportförsäljning. Det var bara avsnitt 80HHC enligt systemet med befrielse från inkomstskatt som under undersökningsperioden utnyttjades av företagen.

c) Slutsats om befrielse från inkomstskatt

(47) I punkt e i förteckningen över exempel på exportsubventioner (bilaga I till grundförordningen) hänvisas till "befrielse helt eller delvis.... från direkta skatter... vilka... beviljas på grund av deras export" som ett exempel på exportsubvention. Systemet med befrielse från inkomstskatt innefattar ett statligt finansiellt bidrag till företaget, eftersom statliga intäkter i form av direkta skatter, som skulle ha betalats om företaget inte yrkat på befrielse från inkomstskatt, efterskänks. Detta finansiella bidrag innebär en förmån för mottagaren, eftersom dennes inkomstskatt minskar.

(48) Detta är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom enbart vinst från exportförsäljning är befriad från skatt. Subventionen betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(49) Såsom anges i punkt 46 ovan görs yrkanden om befrielse i enlighet med avsnitten 10A, 10B och 80HHC i samband med ingivande av inkomstdeklarationen i slutet av beskattningsåret. Eftersom beskattningsåret i Indien löper mellan den 1 april och den 31 mars bör förmånen enligt detta system beräknas på grundval av beskattningsåret 1996/1997 (dvs. den 1 april 1996 till den 31 mars 1997), vilket omfattar sex månader av undersökningsperioden. Förmånen för exportörerna har därför beräknats på grundval av skillnaden mellan det skattebelopp som normalt skulle ha betalats med och utan skattebefrielse. Det har tagits hänsyn till det faktum att vissa företag omfattas av "Minimum Alternate Tax", vilket är en alternativ metod för att räkna ut den skatt som skall betalas enligt lagen om inkomstbeskattning. Satsen för företagsbeskattning för detta beskattningsår uppgick till 43 %. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren har detta belopp justerats genom att ränta för undersökningsperioden har lagts till. Med hänsyn till att denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag, ansågs en räntesats på 14,58 %, dvs. gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, lämplig. Det sammanlagda förmånsbeloppet har fördelats på den totala exporten under beskattningsåret 1996/1997.

Under beskattningsåret 1996/1997 utnyttjade sex företag denna ordning enligt avsnitt 80HHC, vilket innebar subventioner på mellan 0,7 % och 2,8 %.

7. De utjämningsbara subventionernas storlek

(50) Mot denna bakgrund är de utjämningsbara subventionernas storlek sammantaget för var och en av de exportörer som är föremål för undersökning följande:

>Plats för tabell>

D. SKADA

1. Gemenskapsindustrin

(51) Den sammanlagda tillverkningen för de fem gemenskapstillverkare av rostfritt stål som stödde klagomålet och samarbetade fullt ut med kommissionen (se punkt 5) utgjorde 45 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning. Dessa företag utgör "gemenskapsindustrin" i enlighet med artiklarna 9.1 och 10.8 i grundförordningen.

2. Allmänna anmärkningar

(52) Det bör erinras om att undersökningsperioden endast omfattade nio månader. Slutsatserna från undersökningsperioden extrapolerades därför på tolv månader för att möjliggöra en jämförelse på årsbasis (nedan kallad undersökningsperiod 12).

3. Förbrukning i gemenskapen

(53) Beräkningen av den synliga förbrukningen av stänger av rostfritt stål i gemenskapen under perioden januari 1994 till juni 1997 grundade sig på den sammanlagda tillverkningen i gemenskapen plus den totala importen minus den totala exporten. Kommissionen använde sig i detta avseende av uppgifter från gemenskapsindustrin, övriga tillverkare i gemenskapen, Eurofer och Eurostats statistik.

(54) Under perioden 1994 till juni 1997 uppgick den sammanlagda förbrukningen i gemenskapen, uttryckt i ton, till 117 039 ton år 1994, 146 025 ton år 1995, 113 448 ton år 1996 och 148 457 ton under undersökningsperiod 12.

4. Den subventionerade importens storlek och marknadsandel

(55) Importvolymen från Indien, uttryckt i ton, utvecklades på följande sätt: 7 597 ton år 1994, 11 170 ton år 1995, 10 329 ton år 1996 och 8 311 ton under undersökningsperiod 12, vilket motsvarar en total ökning på 714 ton, eller 9,4 %, med en topp på 36 % (2 732 ton) mellan 1994 och 1996.

(56) Den indiska marknadsandelen (på grundval av Eurostatstatistik) ökade stadigt från 6,5 % år 1994, till 7,6 % år 1995 och till 9,1 % år 1996. Detta motsvarar en ökning på 40 % jämfört med åren 1994 till 1996. Under undersökningsperioden minskade marknadsandelen, men låg ändå kvar på en hög nivå (5,6 %).

5. Priser för den subventionerade importen från Indien och prisunderskridande

(57) På grundval av Eurostatstatistik har det fastställts att importen från Indien under perioden från 1994 till undersökningsperioden genomgående skedde till priser som underskred gemenskapsindustrins priser. Denna analys har bekräftats i detalj för undersökningsperioden.

(58) I syfte att fastställa om de samarbetsvilliga indiska exportörernas priser underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser genomfördes en detaljerad analys av varje exportörs försäljning under undersökningsperioden. Analysen genomfördes på så sätt att för varje produktslag jämfördes exportörernas vägda genomsnittliga. exportpris med gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående företag. Om exporten skedde via närstående företag gjordes justeringar av exportpriserna för alla kostnader som tillkom mellan importen och försäljningen till första oberoende kund. Vid jämförelsen grupperades produkterna i produktslag på grundval av stålkvalitet, form, diameter och tolerans.

(59) Vid behov gjordes justeringar av de indiska exportpriserna för transport- och hanteringskostnader i syfte att fastställa ett pris fritt gemenskapens gräns, förtullat.

(60) En justering gjordes av gemenskapstillverkarnas försäljningspriser för olika handelsled, eftersom det hade konstaterats att de indiska tillverkarna sålde till handlare under det att gemenskapsindustrin sålde både till handlare och användare och beviljade handlarna betydande rabatter. Justeringen skedde genom att gemenskapsindustrins försäljningspris till slutanvändarna minskades för att ta hänsyn till de rabatter som beviljats. Dessutom justerades gemenskapsindustrins försäljningspriser vid behov för att ta hänsyn till transportkostnader.

(61) De indiska exporterande tillverkarna begärde justering för påstådda skillnader i kvalitet, vilket inte kunde beviljas, eftersom den berörda produktens kemiska sammansättning regleras av internationella normer. Begäran var endast allmänt hållen, dvs. den indiske tillverkaren lämnade inga företagsspecifika uppgifter, och följaktligen var det inte möjligt att göra en riktig kontroll av begäran.

(62) På samma sätt kunde en begäran från de indiska exporterande tillverkarna om justering för 1) olika fördröjning mellan order och leverans, och 2) olika prissättningsmekanismer (indiska tillverkare säljer till fasta priser, under det att gemenskapstillverkarna använder ett system med ett grundpris till vilket läggs ett legeringspåslag för nickel, krom och molybden) inte beviljas, eftersom det inte kunde påvisas att dessa bägge faktorer inverkade på prisernas jämförbarhet.

(63) Inte heller kunde en begäran från två indiska exporterande tillverkare om justering för olika betalningsvillkor beviljas. De indiska exporterande tillverkarna hade uppgivit att de, i motsats till gemenskapsindustrin, tillämpade ett betalningsvillkor som innebar betalning ungefär 30 dagar före leverans. Detta påstående vederlades av kommissionens undersökningsresultat enligt vilket det fastställdes att de berörda indiska tillverkarna tillämpade ett betalningsvillkor som innebar betalning 60 dagar efter dagen för avsändning. Eftersom transporten från Indien till gemenskapen i genomsnitt inte tar längre än 30 dagar innebar detta att de indiska tillverkarna, i likhet med vad som konstaterats vara fallet för gemenskapsindustrin, erhöll betalning inte före men efter leverans.

(64) De indiska tillverkarna begärde slutligen att det vid beräkningen av prisunderskridande och undanröjande av skada (se punkt 97) skulle tas hänsyn till att Indien i enlighet med Allmänna preferenssystemet är befriad från den tull på 4,2 % som tas ut på den berörda produkten. Enligt dessa tillverkare borde de indiska exportpriserna ökas med 4,2 %, som om Allmänna preferenssystemet inte hade varit tillämpligt på importen från Indien. Detta argument godtogs inte, eftersom beräkningen av prisunderskridande grundar sig på de faktiska priser som betalas på marknaden. Hypotetiska tullar kan därför inte beaktas. I den relevanta lagstiftningen, särskilt artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 3281/94 (7), senast ändrad genom förordning (EG) nr 602/98 (8) anges att behandling enligt Allmänna preferenssystemet inte hindrar att åtgärder mot skadevållande dumpning vidtas.

(65) Jämförelsen mellan de justerade vägda genomsnittliga exportpriserna och gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga försäljningspriser visade att de indiska exporterande tillverkarna hade underskridit gemenskapstillverkarnas försäljningspriser enligt följande:

>Plats för tabell>

(66) Vid undersökningen hävdade vissa indiska tillverkare att det med hänsyn till slutsatserna i kommissionens beslut 98/247/EKSG rörande konkurrensfrågor (Ärende IV/35.814-Legeringspåslag) (9) som nyligen fattats skulle vara meningslöst att beräkna prisunderskridandemarginaler i samband med denna undersökning.

I detta beslut anges att gemenskapstillverkare av platta produkter av rostfritt stål på ett samordnat sätt har ändrat "referensvärdena i den beräkningsmetod som används för att beräkna legeringspåslagen. Detta har skett i syfte att begränsa och snedvrida den normala konkurrensen på den gemensamma marknaden".

Det är emellertid att märka att detta beslut inte hänför sig till den produkt som är föremål för antisubventionsundersökningen. Stänger av rostfritt stål tillhör kategorin långa produkter av rostfritt stål, och inte platta produkter av rostfritt stål, vilket är den produkt som avses i beslutet.

De indiska företagen bekräftade denna skillnad, men hävdade att det även förekom ett samordnat förfarande med avseende på stänger av rostfritt stål. Två av dem ingav ett formellt klagomål i enlighet med artikel 3 i rådets förordning nr 17/62 (10). Ingen avgörande bevisning lämnades eller gjordes tillgänglig för kommissionen i detta skede som tydde på att tillverkarna av stänger av rostfritt stål "genom ett samordnat förfarande hade kommit överens om en prissättningsmekanism för stänger av rostfritt stål". I detta sammanhang är det viktigt att understryka att tillverkarna av platta produkter av rostfritt stål och tillverkarna av stänger av rostfritt stål till största delen inte är desamma.

Dessutom noterades det att i jämförelse med gemenskapsindustrins försäljningspriser varierade försäljningspriserna för identiska produktslag som såldes till jämförbara kundkategorier väsentligt under samma tidsperiod. Dessutom noterades det att försäljningspriserna varierade mellan olika tidsperioder (och uppvisade en nedåtgående utveckling sedan 1995), vilket ledde till olika lönsamhetsnivåer under olika perioder för de tillverkare som utgjorde gemenskapsindustrin. Kommissionen drog därför slutsatsen att tvärtemot vad de indiska tillverkarna hävdat fanns det inget i detta skede av undersökningen som tydde på att det vore meningslöst att beräkna prisunderskridandemarginaler.

6. Gemenskapsindustrins situation

6.1 Tillverkningsvolym, kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(67) Under perioden 1994 till juni 1997 uppgick gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning, uttryckt i ton, till 60 800 ton år 1994, 65 459 ton år 1995, 53 070 ton år 1996 och 66 640 ton under undersökningsperiod 12.

(68) Kommissionen drog slutsatsen att gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning hade fluktuerat under de senaste åren på grund av ändrad efterfrågan och lågprisimport från Indien. Till följd av en mycket stor efterfrågan blev 1995 ett framgångsrikt år för gemenskapsindustrin med avseende på tillverkningsnivån, medan tillverkningsnivån minskade väsentligt 1996. Detta berodde på att förbrukningen i gemenskapen minskade 1996 och att de indiska exporterande tillverkarna sålde sina produkter till mycket låga priser och på så sätt underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser. Gemenskapsindustrins tillverkning ökade igen under undersökningsperioden till följd av en ökad efterfrågan, samtidigt som försäljningspriserna sjönk.

(69) Vad gäller utvecklingen av kapaciteten och kapacitetsutnyttjandet använder gemenskapsindustrin samma maskiner även för att tillverka andra produkter. Följaktligen är det svårt att göra en exakt bedömning av kapaciteten och kapacitetsutnyttjandet för den berörda produkten. Således ansågs det lämpligt att inte dra några slutsatser på grundval av dessa bägge faktorer.

6.2 Försäljningsvolym

(70) Gemenskapsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående företag i gemenskapen (uttryckt i ton) uppgick till 31 659 ton år 1994, 33 264 ton år 1995, 22 988 ton år 1996, 21 081 ton under undersökningsperioden och 28 108 under undersökningsperiod 12, medan försäljningsvolymen till närstående företag var 12 977 ton år 1994, 13 675 ton år 1995, 11 930 ton år 1996, 13 092 ton under undersökningsperioden och 17 456 ton under undersökningsperiod 12.

(71) Kommissionen drog slutsatsen att både försäljningsvolymen till icke-närstående företag i gemenskapen och den sammanlagda volymen till såväl icke-närstående som närstående företag i gemenskapen utvecklades ungefär likadant som tillverkningsvolymen. Försäljningsvolymen fluktuerade under de närmast föregående åren och 1996 sjönk den betydligt. Denna utveckling vände först till följd av betydande prissänkningar under undersökningsperioden, då försäljningsvolymen var högre än för 1996.

(72) Denna utveckling innebär att försäljningsvolymen till icke-närstående företag minskade med mer än 11 % om man jämför 1994 med undersökningsperiod 12. I detta avseende konstaterades även att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den allmänna marknadstillväxten.

6.3 Marknadsandel

(73) Marknadsandelen för den indiska importen ökade väsentligt mellan 1994 och 1996 (se ovan) under det att gemenskapsindustrins marknadsandel uppvisade en negativ utveckling under samma period. Vad gäller försäljningen till både närstående och icke-närstående företag konstaterades att även om gemenskapsindustrins marknadsandel uppgick till 38,1 % år 1994, uppgick den endast till 32,1 % år 1995 och 30,8 % år 1996. Detta innebär en förlust på 19,2 %. Marknadsandelen nådde sin lägsta nivå (30,7 %) under undersökningsperioden.

(74) Vad gäller försäljningen till enbart icke-närstående företag fastställdes det att marknadsandelen hade minskat väsentligt från 27,0 % år 1994, till 22,8 % år 1995 och till 20,1 % år 1996. Detta innebär en förlust på 25,6 %. Marknadsandelen nådde sin lägsta nivå (18,9 %) under undersökningsperioden.

6.4 Försäljningspriser

(75) Från och med 1995 uppvisade gemenskapsindustrin stadigt sjunkande försäljningspriser. Gemenskapsindustrin hade sänkt sina priser med 21 % sedan 1995 i syfte att förhindra ytterligare förluster av marknadsandelar. Försäljningspriserna sjönk enligt index från 134 år 1995, till 126 år 1996 och till 106 under undersökningsperioden (index 100 år 1994).

6.5 Lönsamhet

(76) Vad gäller lönsamheten visade undersökningen att alla utom en av de tillverkare som utgjorde gemenskapsindustrin hade haft en bättre ekonomisk situation 1994 än under undersökningsperioden. Vinstmarginalen hade sjunkit betydligt för alla företag, särskilt mellan 1995 och undersökningsperioden, och i synnerhet ett företag gick med stora förluster under undersökningsperioden. Den vägda genomsnittliga vinstmarginalen under undersökningsperioden var otillräcklig för alla utom en tillverkare till följd av sänkta försäljningspriser.

Index för vinstmarginalen utvecklades enligt följande: 100 år 1994, 312 år 1995, 151 år 1996 och 73 under undersökningsperioden.

6.6 Sysselsättning och lager

(77) Vad gäller sysselsättning var antalet anställda i gemenskapsindustrin nästan oförändrat, och minskade från 602 år 1994 till 592 under undersökningsperioden. I en del fall kunde friställningar endast undvikas genom kortare arbetstid.

(78) Lagren ökade med mer än 3 000 ton mellan 1994 och undersökningsperioden. Vid slutet av undersökningsperioden uppgick lagren till 10 923 ton.

7. Slutsats

(79) Av ovanstående framgår det att gemenskapsindustrin vållats väsentlig skada. De huvudsakliga skadefaktorerna utgörs av de indiska exporterande tillverkarnas betydande prisunderskridande och den därav följande prisdepressionen för gemenskapsindustrins försäljningspriser, en otillräcklig lönsamhet, de betydande marknadsandelar som de indiska exporterande tillverkarna vunnit mellan 1994 och 1996 och en motsvarande förlust av marknadsandelar för gemenskapsindustrin, minskad försäljningsvolym samt ökade lager.

E. ORSAKSSAMBAND

1. Verkan av den subventionerade importen

(80) Den snabba ökningen av den indiska importens marknadsandel (40 % mellan 1994 och 1996) och det betydande prisunderskridande som konstaterats (upp till 16,3 %) sammanfaller med en försämring av gemenskapsindustrins situation, särskilt i form av förlorade marknadsandelar, prisdepression och otillräcklig lönsamhet.

(81) För att bemöta den subventionerade importen från Indien kunde gemenskapsindustrin efter det framgångsrika året 1995 välja att antingen upprätthålla sina priser eller att följa de subventionerade priserna, vilket skulle innebära negativa följder för lönsamheten. Under 1996 försökte vissa gemenskapstillverkare upprätthålla sina försäljningspriser på en hög nivå under det att andra sänkte dem. Bägge strategierna inverkade negativt på lönsamheten antingen direkt (lägre priser) eller indirekt (lägre försäljningsvolymer, vilket leder till högre allmänna omkostnader per sålt ton). Under undersökningsperioden sänkte alla gemenskapstillverkare sina försäljningspriser ytterligare, vilket ånyo innebar negativa följder för deras lönsamhet. Detta visar tydligt hur priskänslig marknaden är och hur stor inverkan de indiska exporterande tillverkarnas prisunderskridande har.

(82) Vissa indiska exporterande tillverkare gjorde gällande att de inte hade vållat någon väsentlig skada, eftersom de endast hade sålt till ett begränsat antal handlare, under det att gemenskapstillverkarna även hade sålt till användare och handlare som inte var kunder till de indiska tillverkarna. Följaktligen förelåg endast en begränsad konkurrens mellan de indiska produkterna och gemenskapsprodukterna, som endast berörde 35 % av den totala marknaden i gemenskapen. Mot detta argument talade det faktum att det är lätt att överblicka marknaden, som reagerar snabbt på prisändringar, samt att de indiska tillverkarna har möjlighet att sälja till andra köpare i gemenskapen.

2. Andra faktorer

(83) Kommissionen övervägde även om andra faktorer såsom marknadens utveckling i sin helhet, gemenskapsindustrins eget beteende eller import från andra länder kunde ha orsakat den skada som gemenskapsindustrin vållats.

(84) Vissa indiska tillverkare hävdade att den klagande gemenskapsindustrin var ineffektiv och riktade särskilt uppmärksamheten på det låga kapacitetsutnyttjandet. Såsom anges ovan ansågs det hur som helst inte lämpligt att använda graden av kapacitetsutnyttjande som en avgörande skadefaktor. En minskning av kapacitetsutnyttjandet inträffar emellertid alltid i samband med en betydande minskning av gemenskapsindustrins försäljning tillsammans med en ökning av den subventionerade importen.

(85) Vid undersökningen övervägdes även huruvida situationen för de tillverkare i gemenskapen som inte utgjorde en del av gemenskapsindustrin enligt definitionen i punkt 51 var annorlunda än för gemenskapsindustrin. På grund av brist på kontrollerbara uppgifter och med hänsyn till överblickbarheten på gemenskapsmarknaden för stänger av rostfritt stål, särskilt vad gäller priser, drogs slutsatsen att utvecklingen för de andra tillverkarna i gemenskapen sannolikt har varit ungefär densamma som för de samarbetsvilliga tillverkarna.

(86) Dessutom konstaterades det att import från andra länder inte hade haft någon avgörande inverkan på gemenskapsindustrin. Denna import var antingen försumbar volymmässigt och/eller skedde till högre priser. Endast den ryska importen förefaller att i genomsnitt ha skett till lägre priser än den indiska importen. Under undersökningsperioden svarade dock denna import volymmässigt endast för 1,2 % av gemenskapsmarknaden.

(87) De indiska tillverkarna hävdade slutligen att priserna på varmvalsade stänger, dvs. det huvudsakliga råmaterialet i tillverkningen av stänger av rostfritt stål, och priserna på stänger av rostfritt stål inte följt samma nedåtgående utveckling under de senaste åren. Detta påstods ha lett till svårigheter för icke-integrerade tillverkare, eftersom dessa tvingades köpa råmaterial till högre priser. De icke-integrerade tillverkarnas svårigheter kunde därför inte hänföras till den indiska importen. Det sistnämnda påståendet underbyggdes inte av några bevis och kunde därför inte beaktas i detta skede.

3. Slutsats

(88) Med hänsyn till att prisunderskridandet, gemenskapsindustrins sänkningar av sina försäljningspriser, den otillräckliga lönsamheten samt de betydande marknadsandelar som de indiska exporterande tillverkarna vunnit mellan 1994 och 1996 (en utveckling som endast kunde vändas efter det att gemenskapsindustrin hade sänkt sina priser) och en motsvarande förlust av marknadsandelar för gemenskapsindustrin sammanföll i tiden, drogs slutsatsen att den subventionerade importen från Indien i sig själv, hade vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

(89) För att kunna göra en helhetsbedömning av huruvida det låg i gemenskapens intresse att införa utjämningsåtgärder genomförde kommissionen i enlighet med artikel 31 i grundförordningen en undersökning av de sannolika konsekvenserna för de olika berörda intressena av att införa respektive inte införa åtgärder.

(90) Åtgärdar kan inte vidtas i det fall gemenskapens institutioner, på grundval av samtliga uppgifter som lämnats, med säkerhet kan dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa sådana åtgärder.

(91) I syfte att undersöka denna fråga sändes frågeformulär till 59 användare av stänger av rostfritt stål, men inga underbyggda svar erhölls. Detta ansågs innebära att undersökningsresultatet troligen inte skulle ha några väsentliga verkningar för användarna, antingen på grund av att stänger av rostfritt stål inte är en betydande kostnadsfaktor för dem eller på grund av att deras tillverkning av produkter i senare led med avseende på stänger av rostfritt stål endast svarar för en liten andel av den totala tillverkningen. Hur som helst noterades att alla prisökningar till följd av utjämningsåtgärderna endast skulle bli måttliga på grund av det stora antalet konkurrenter i och utanför gemenskapen.

(92) Kommissionen kontaktade även fjorton leverantörer av råmaterial till gemenskapstillverkarna av stänger av rostfritt stål. Av svaren från dessa framgick det att återinförandet av rättvis handel skulle medföra fördelar för industrin i tidigare led med avseende på tillverkning, försäljning, sysselsättning och lönsamhet.

(93) Det har slutligen hävdats att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder med hänsyn till de metoder som påstås användas vid beräkningen av legeringspåslaget. I detta avseende hänvisas till kommentarerna ovan. Dessutom beaktades det faktum att ingen av användarna i sitt svar på kommissionens frågeformulär hävdat att gemenskapsindustrins försäljningspriser för stänger av rostfritt stål var oberättigat höga.

(94) Sammanfattningsvis fanns det ingen bevisning som tydde på att det inte låg i gemenskapens intresse att införa åtgärder.

G. PRELIMINÄR TULL

(95) På grundval av slutsatserna om subvention, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse anser kommissionen att det är nödvändigt att införa preliminära utjämningsåtgärder.

(96) I syfte att fastställa nivån på dessa åtgärder tog kommissionen hänsyn till de subventionsmarginaler som konstaterats och storleken på den tull som krävs för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(97) För detta ändamål ansåg kommissionen att det var nödvändigt att öka priserna för den subventionerade importen till en icke-skadevållande nivå. Den nödvändiga prisökningen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som användes för att fastställa prisunderskridandet (se punkt 58 och efterföljande punkter) med gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga tillverkningskostnad och en rimlig avkastning i förhållande- till omsättningen. I detta hänseende användes en vinstmarginal på 5 % av omsättningen. Kommissionen anser att denna vinstnivå är tillräcklig med hänsyn till att det rör sig om en fullt utvecklad produkt.

(98) Enligt denna jämförelse var skademarginalerna (uttryckta i förhållande till priset fritt gemenskapens gräns), följande:

>Plats för tabell>

(99) I enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen skall tullsatsen motsvara subventionsmarginalen, såvida inte skademarginalen är lägre. Följande tullsatser skall därför tillämpas på de samarbetsvilliga tillverkarna:

>Plats för tabell>

(100) För att undvika att bristande samarbete belönas ansågs det lämpligt att fastställa tullsatsen för de icke-samarbetsvilliga företagen till den högsta tullsats som konstaterats, dvs. 25 %.

H. SLUTBESTÄMMELSER

(101) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära och kan behöva övervägas på nytt i samband med fastställandet av en eventuell, slutgiltig tull.

(102) I enlighet med artikel 24.1 i grundförordningen skall ingen produkt beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention. Eftersom antidumpningstullar införts på import av den berörda produkten, måste det fastställas om och i vilken utsträckning subventionen och dumpningsmarginalen uppstått från samma situation.

(103) II fallet i fråga har det konstaterats att samtliga undersökta ordningar utgör exportsubventioner i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Subventionerna kan som sådana bara påverka de indiska tillverkarnas exportpriser vilka leder till högre dumpningsmarginaler. De fastställda dumpningsmarginalerna har med andra ord helt eller delvis orsakats av exportsubventioner. Under dessa omständigheter bör inte både utjämnings- och antidumpningstullar införas i full utsträckning i förhållande till de relevanta subventions- eller dumpningsmarginaler som fastställts. Med hänsyn till det faktum att dumpningsmarginalerna helt eller delvis beror på exportsubventionerna, måste de antidumpningstullar som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 1084/98 anpassas för att återspegla de faktiska dumpningsmarginaler som kvarstår efter införandet av de utjämningstullar som skall råda bot på exportsubventionernas verkan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En preliminär utjämningstull skall införas på import av stänger av rostfritt stål, tillformade eller färdigbehandlade i kallt tillstånd men inte vidare bearbetade, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, med runt tvärsnitt och andra tvärsnitt, som för närvarande omfattas av KN-nr 7222 20 11, 7222 20 21, 7222 20 31 och 7222 20 81 med ursprung i Indien.

2. Den preliminära tullsats som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara följande:

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av den produkt som avses i punkt 1 får endast ske om en säkerhet som motsvarar nivån på den preliminära tullen ställs.

Artikel2¶

Artikel 1.2 i förordning (EG) nr 1084/98 skall ändras på följande sätt:

"2. Den tullsats som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara följande:

>Plats för tabell>

Artikel3¶

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda muntligen av kommissionen inom 15 dagar efter det att denna förordning har trätt i kraft.

Enligt artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parterna yttra sig om tillämpningen av denna förordning inom en månad efter det att den har trätt i kraft.

Artikel4¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 i denna förordning skall tillämpas under en period av fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 juli 1998.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(3) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(4) EGT C 328, 30.10.1997, s. 16.

(5) EGT C 264, 30.8.1997, s. 2.

(6) EGT L 155, 29.5.1998, s. 3.

(7) EGT L 348, 31.12.1994, s. 1.

(8) EGT L 80, 18.3.1998, s. 1.

(9) EGT L 100, 1.4.1998, s. 55.

(10) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.