Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Brasilien och Vietnam
Avis juridique important
Rådets förordning (EG) nr 2051/98 av den 24 september 1998 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Brasilien och Vietnam och om ändring av förordning (EG) nr 81/96 vad gäller antidumpningsåtgärder beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Republiken Sydkorea och Taiwan och om avslutande av förfarandet beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i USA och Indonesien Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 264 , 29/09/1998 s. 0001 - 0016
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2051/98 av den 24 september 1998 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av mononatriumglutamat med ursprung i Brasilien och Vietnam och om ändring av förordning (EG) nr 81/96 vad gäller antidumpningsåtgärder beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Republiken Sydkorea och Taiwan och om avslutande av förfarandet beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i USA och Indonesien
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artiklarna 9.2, 9.4 och 11.3 i denna,
med beaktande av det förslag som lämnats av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén, och
av följande skäl:
A. FÖRFARANDE
(1) Inledning
(1) Genom förordning (EEG) nr 1798/90 (2) införde rådet slutgiltiga antidumpningstullar på import av mononatriumglutamat med ursprung i bland annat Indonesien, Republiken Sydkorea (nedan kallad Sydkorea) och Taiwan, med undantag av import från vissa exporterande tillverkare i dessa länder, vars åtaganden godtagits av kommissionen genom förordning (EEG) nr 547/90 (3), beslut 92/493/EEG (4) och beslut 93/479/EEG (5).
(2) Till följd av en begäran som ingivits av gemenskapsindustrin inledde kommissionen i juli 1994 en interimundersökning av gällande antidumpningsåtgärder beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i bland annat Indonesien, Sydkorea och Taiwan. Som ett resultat av översynen beslutade kommissionen genom förordning (EG) nr 1754/95 (6) att, med undantag för import från två indonesiska företag, de åtaganden som godtagits inte längre kunde godtas, och införde preliminära antidumpningstullar på all annan import med ursprung i bland annat Indonesien, Sydkorea och Taiwan. Därefter införde rådet genom förordning (EG) nr 81/96 (7) slutgiltiga antidumpningstullar på all import av mononatriumglutamat från de berörda länderna.
2. Den nuvarande undersökningen
(3) Efter samråd med rådgivande kommittén och i enlighet med artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen) inledde kommissionen i juli 1997 på eget initiativ en interimsöversyn av gällande antidumpningsåtgärder beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Indonesien, Sydkorea och Taiwan (nedan kallad interimsöversynen). Till grund för detta låg de betydande förändringar i handelsmönster, både vad gäller importvolym och importpriser, som föreföll ha skett sedan antidumpningsåtgärderna ändrades 1996 (8).
(4) Sedan den enda tillverkaren av mononatriumglutamat i gemenskapen, Orsan SA, hade ingivit ett klagomål enligt artikel 5 i grundförordningen, inledde kommissionen i juli 1997 ett antidumpningsförfarande beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i Brasilien, USA och Vietnam (nedan kallad den nya undersökningen). Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning för att import av mononatriumglutamat från dessa tre länder dumpades och för att väsentlig skada uppstått till följd av detta för att motivera att ett antidumpningsförfarande skulle inledas (9).
(5) Denna förordning omfattar resultaten av både interimundersökningen och den nya undersökningen, eftersom dessa båda undersökningar inleddes nästan samtidigt och samma tidsramar användes för kontroll och fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse. På grund av den stora mängden inhämtade och kontrollerade uppgifter, deras komplexitet och vissa frågor som de berörda parterna tog upp under loppet av båda undersökningarna överskred interimundersökningen den normala tolvmånadersperiod som anges i artikel 11.5 i grundförordningen.
(6) Kommissionen underrättade officiellt den klagande gemenskapsindustrin, de exporterande tillverkare och importörer som man visste berördes och exportländernas företrädare, och gav direkt berörda parter möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.
(7) Kommissionen sände frågeformulär till de parter man visste berördes och fick svar från gemenskapstillverkaren, fem exporterande indonesiska tillverkare, två indonesiska försäljningsföretag som är närstående tre av de exporterande indonesiska tillverkarna, en exporterande sydkoreansk tillverkare, två närstående exporterande brasilianska tillverkare och dessa företags båda närstående företag i gemenskapen samt från en exporterande vietnamesisk tillverkare.
Frågeformuläret besvarades inte av ADM, den enda kända exporterande tillverkaren i USA. Företaget informerade kommissionen om att man hade för avsikt att definitivt upphöra med tillverkningen av mononatriumglutamat i slutet av 1997, och således även sluta exportera produkten till gemenskapen.
(8) Kommissionen skickade även frågeformulär till ett stort antal ekonomiska aktörer som förmodades vara eller företräda köpare, användare eller importörer av mononatriumglutamat i gemenskapen. Endast ett fåtal av dessa aktörer svarade. Kommissionen ställde även förfrågningar till vissa av gemenskapsindustrins stora råmaterialleverantörer, som förvisso svarade men inte inkom med fullständiga svar.
(9) Kommissionen inhämtade och verifierade alla uppgifter den ansåg nödvändiga för fastställandet av dumpning, skada och gemenskapens intresse. Kontrollbesök på plats gjordes, med undantag för de båda närstående exporterande brasilianska tillverkarna för vilka beslut fattades utan sådant besök, hos följande företag:
a) Indonesien
Exporterande tillverkare:
- PT Indomiwon Citra Inti, Jakarta.
- PT Sasa Inti, Surabaya.
- PT Cheil Samsung, Jakarta.
- PT Ajinomoto Indonesia, Jakarta *.
- PT Ajinex International, Jakarta *.
Närstående inhemska försäljningsföretag:
- PT Ajinomoto Sales, Jakarta (närstående PT Ajinomoto och PT Ajinex) *.
- PT Rodamas Co. Ltd, Jakarta (närstående PT Sasa Inti).
b) Sydkorea
Exporterande tillverkare:
- Cheil Jedang Corporation, Seoul.
c) Brasilien
Exporterande tillverkare:
- Ajinomoto Interamericana Industria e Comercio Ltda, Sao Paulo *.
- Ajinomoto Biolatina Industria e Comercio Ltda, Sao Paulo *.
Närstående importör:
- Ajinomoto Europe Sales GmbH, Hamburg, Tyskland *.
Närstående handlare:
- Forum Products Ltd, London, Förenade kungariket *.
d) Amerikas förenta stater
Tillverkare:
- Ajinomoto USA Inc., New York, USA *.
e) Tillverkare i gemenskapen
- Orsan SA, Nesle, Frankrike.
f) Importörer och handlare
- Helm AG, Hamburg, Tyskland.
- Burtell Foods Ltd, Evesham, Förenade kungariket.
g) Användare
- IFF (Nederlands) NV, Tilburg, Nederländerna.
(10) Företag markerade med en asterisk * ingår i Ajinomoto-koncernen och ägs och kontrolleras av Ajinomoto Co. Inc., Tokyo, Japan. Företagen företräddes gemensamt i undersökningen och lämnade in uppgifter gemensamt. Nedan kallas koncernen Ajinomoto.
3. Undersökningsperiod
(11) Dumpningsundersökningen omfattade i båda undersökningarna perioden från och med den1 juli 1996 till och med den 30 juni 1997 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Undersökningen av skada sträckte sig från och med 1994 fram till och med undersökningsperioden.
4. Återtagande av klagomålet beträffande Brasilien och USA och efterföljande förfarande
(12) Den 24 oktober 1997 meddelade den klagande parten Orsan kommissionen att man beslutat återta sitt klagomål i den del det avsåg Brasilien och USA, av den orsaken att den enda exporterande tillverkaren i USA beslutat upphöra med tillverkningen av mononatriumglutamat och tillverkarna i Brasilien därför sannolikt skulle komma att omdirigera sin export från gemenskapen till USA. Kommissionen informerade berörda parter om att klagomålet delvis hade återtagits. Berörda parter anmodades yttra sig.
(13) Tre exporterande tillverkare och en importör hävdade då att om förfarandet avslutades beträffande Brasilien och USA borde samma resonemang tillämpas även beträffande Vietnam och de tre länder som berördes av interimundersökningen.
(14) Kommissionen bedömde med utgångspunkt i de berörda parternas synpunkter huruvida det enligt artikel 9.5 i grundförordningen skulle vara diskriminerande att avsluta förfarandet för de båda länderna och samtidigt fortsätta det och eventuellt införa åtgärder för övriga.
(15) Undersökningen visade att importen från fem av de sex länderna skedde till dumpade priser eller sannolikt återigen skulle dumpas om de befintliga åtgärderna hävdes. Det faktum att den exporterande tillverkaren i USA skulle sluta tillverka produkten gjorde att det fanns anledning göra en distinktion mellan förhållandena i det landet och övriga länders, men några liknande skäl fanns inte beträffande Brasilien. Invändningen att de brasilianska exporterande tillverkarna troligtvis skulle komma att omdirigera sin försäljning från gemenskapen till USA avfärdades alltså efter en närmare granskning.
(16) Därför drogs slutsatsen att det skulle ha varit diskriminerande att vidta åtgärder mot övriga länder om man inte samtidigt vidtog åtgärder mot Brasilien. Kommissionen meddelade de berörda parterna denna slutsats i slutet av februari 1998.
(17) Orsan drog genom en skrivelse av den 4 mars 1998 tillbaka sitt återtagande av klagomålet i den del det avsåg Brasilien och USA eftersom kommissionens undersökning hade visat att de antaganden som ursprungligen låg till grund för återtagandet var ogrundade, och kommissionen ombads fortsätta undersökningen för samtliga sex länder. Kommissionen ansåg att Orsans tillbakadragande av återtagandet kunde godtas, eftersom det gjorts inom den tid som utsatts för yttrande om återtagandet.
(18) På grund av den tid som hunnit gå innan Orsan återtog sitt klagomål kunde kommissionen inte införa några preliminära åtgärder.
(19) Parterna underrättades skriftligen om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens avsikt att rekommendera att slutgiltiga antidumpningstullar infördes och att förfarandet avslutades beträffande USA (se skäl 96) och Indonesien (se skäl 75). Efter offentliggörandet sattes också en skälig tid inom vilken parterna kunde yttra sig.
Parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och kommissionens undersökningsresultat ändrades i förekommande fall med hänsyn till dessa.
B. DEN PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT
1. Produktbeskrivning
(20) Den produkt som är föremål för båda undersökningarna är mononatriumglutamat som tillverkas i form av kristaller av olika storlekar och omfattas av KN-nummer ur 2922 42 00. Det används huvudsakligen som smakförbättringsmedel i soppor, buljonger, fisk- och kötträtter och färdigmat.
Mononatriumglutamat finns i förpackning från konsumentförpackningar på 0,5 gram och upp till bulksäckar på 1 000 kg. Mindre förpackningsstorlekar säljs i detaljhandeln till konsumenter, medan de större storlekarna på 25 kg eller mer är avsedda för industriella användare. Det är dock inte någon skillnad i egenskaper på mononatriumglutamatet i dessa olika förpackningsstorlekar.
2. Likadan produkt
(21) Det visade sig att det mononatriumglutamat som tillverkas och saluförs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden och det mononatriumglutamat som exporteras från de länder som omfattas av de båda undersökningarna är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen, eftersom produkterna har nästan identiska fysiska egenskaper. Det visade sig också att det mononatriumglutamat som tillverkas och saluförs i Brasilien, Indonesien, Sydkorea, Taiwan och USA och det mononatriumglutamat som exporteras från dessa länder till gemenskapen är likadana produkter. Det samma gäller för den produkt som tillverkas och saluförs i Thailand, som användes som jämförelseland för fastställandet av normalvärdet för Vietnam.
C. DUMPNING
1. Inledande anmärkningar
(22) Dumpningsutredningen omfattade för alla berörda exporterande länder de produkttyper som exporterades till gemenskapen under undersökningsperioden, dvs. förpackningar om 25 kg eller mer.
(23) Fyra av de fem indonesiska exporterande tillverkare som besvarade frågeformuläret uppgav att de inte hade exporterat till gemenskapen under undersökningsperioden. Sasi Inti, den enda av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som hade sålt på export till gemenskapen under undersökningsperioden, hade en gång genomfört en exporttransaktion, på endast 20 ton. Enligt uppgifter från Eurostat utgjorde denna transaktion praktiskt taget den samlade indonesiska exporten av mononatriumglutamat till gemenskapen under undersökningsperioden. Eftersom importen är av så liten omfattning och motsvarande exportpris därför inte är representativt ansågs det inte lämpligt att beräkna dumpningsmarginalen för Indonesien på denna grundval.
(24) I Sydkorea var bara den ena av de båda exporterande tillverkare som tillställdes frågeformulär samarbetsvillig, Cheil Jedang Corporation. Det konstaterades att företaget hade exporterat mononatriumglutamat till gemenskapen under undersökningsperioden. När företagets uppgifter om dess export jämfördes med Eurostats uppgifter om den sammanlagda importen från Sydkorea, visade det sig att företaget stod för nästan hälften av importen från Sydkorea.
(25) Företagen i Taiwan visade sig inte samarbetsvilliga trots att Taiwan enligt Eurostat är det land bland de som berörs av interimundersökningen som har exporterat de största mängderna till gemenskapen under undersökningsperioden.
(26) De båda brasilianska samarbetsvilliga exporterande tillverkare som befanns tillhöra Ajinomoto stod för nästan hela den brasilianska exporten av mononatriumglutamat till gemenskapen.
(27) Bara en av de två tillverkare i USA som kommissionen känner till (ADM) exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden, och enligt Eurostat utgör denna export hela den samlade exporten från USA. Denna exporterande tillverkare besvarade inte kommissionens frågeformulär utan uppgav, såsom nämnts i skäl 7, att man definitivt skulle sluta tillverka mononatriumglutamat.
(28) Endast en exporterande vietnamesisk tillverkare var samarbetsvillig i undersökningen, och uppgav sig endast ha exporterat en mindre mängd mononatriumglutamat i jämförelse med den sammanlagda importen från Vietnam.
2. Normalvärde
(29) Av de skäl som anges i skäl 3 fastställdes inget normalvärde för Sasa Inti, den enda indonesiska tillverkare som exporterade till gemenskapen.
(30) För Sydkorea fastställdes i enlighet med artikel 2.1 och 2.2 i grundförordningen normalvärdet på grundval av priser som oberoende kunder i exportlandet hade betalat vid representativ och lönsam inhemsk försäljning.
(31) Eftersom de taiwanesiska företagen inte var samarbetsvilliga fick normalvärdet fastställas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Det ansågs lämpligt att använda det normalvärde som fastställts för den enda samarbetsvilliga exporterande sydkoreanska tillverkaren.
(32) För de båda samarbetsvilliga exporterande brasilianska tillverkarna fastställdes normalvärdet i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen på grundval av de priser som oberoende kunder faktiskt betalat eller skall betala vid normal inhemsk handel med den likadana produkten. Eftersom den ena exporterande tillverkarens hela inhemska försäljning gick till den andra tillverkaren kunde bara den andra tillverkarens inhemska försäljning betraktas som försäljning till oberoende kunder och användas för fastställande av normalvärdet. Denna exporterande tillverkares inhemska försäljning ansågs vara tillräckligt omfattande för att betraktas som representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Eftersom mer än 80 % av företagets inhemska försäljning var lönsam togs hela dess inhemska försäljning med vid beräkningen av normalvärdet.
(33) För USA fick normalvärdet fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen, eftersom den enda exporterande tillverkaren (ADM) inte besvarade kommissionens frågeformulär. De verifierade uppgifter om inhemska försäljningspriser som den andra av kommissionen kända amerikanska tillverkaren (Ajinomoto USA, Inc.) tillhandahållit ansågs utgöra en lämplig grundval för fastställandet av normalvärdet. Det konstaterades att dessa uppgifter överensstämde med det normalvärde som angivits i klagomålet.
(34) Eftersom Vietnam anses vara ett land utan marknadsekonomi fick normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställas genom att ett tredje land med marknadsekonomi användes som jämförelseland. Thailand föreslogs i tillkännagivandet om inledande som ett lämpligt jämförelseland med marknadsekonomi. En exporterande vietnamesisk tillverkare hävdade att det på den starkt skyddade thailändska marknaden bara fanns en tillverkare och att dennes försäljning var för liten för att betraktas som representativ. Den exporterande vietnamesiska tillverkaren föreslog därför Taiwan som ett alternativt land med marknadsekonomi. Som nämnts ovan var ingen av de exporterande taiwanesiska tillverkarna samarbetsvillig. Vidare konstaterades det att fem företag tillverkade och saluförde mononatriumglutamat i Thailand där tullnivån är jämförbar med tullnivån i konkurrerande länder i regionen; konkurrensen i Thailand tycks alltså tillräcklig. Den inhemska försäljningsvolymen i Thailand är representativ, eftersom den är avsevärt högre än volymen för den vietnamesiska exporten av mononatriumglutamat till gemenskapen. Vidare är det i Thailand lätt att få tillgång till råmaterialet till mononatriumglutamat, tapioka, och produktionstekniken liknar den som används i Vietnam. En thailändsk tillverkare lämnade ett fullständigt svar på frågeformuläret och accepterade att ett kontrollbesök på plats gjordes. Thailand ansågs därför vara lämpligt som land med marknadsekonomi för fastställandet av normalvärdet för Vietnam. Normalvärdet fastställdes sålunda på grundval av de priser som oberoende kunder i Thailand faktiskt har betalat eller skall betala för den likadana produkten vid normal handel av tillräcklig omfattning mängder för att en jämförelse skall kunna göras.
3. Exportpris
(35) Något exportpris har inte fastställts för Indonesien, eftersom dess export under undersökningsperioden inte varit representativ.
(36) För Sydkorea fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalades av oberoende köpare i gemenskapen.
(37) På grund av det bristande samarbetet fastställdes exportpriset för Taiwan i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter. Eurostats uppgifter visade att de genomsnittliga exportpriserna för Taiwan var jämförbara med övriga, av detta förfarande berörda länders, och uppgifterna ansågs vara en lämplig grund för fastställandet av exportpriset.
(38) All export till gemenskapen från de två samarbetsvilliga exporterande brasilianska tillverkarna gick till en enda närstående importör, som sålde en del vidare till en närstående handlare i gemenskapen. Exportpriset fick därför både för den närstående importören och den närstående handlaren fastställas på grundval av det pris till vilket den importerade produkten först såldes vidare till en oberoende köpare i gemenskapen. För att ett tillförlitligt exportpris vid gemenskapens gräns skulle kunna fastställas har i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen alla mellan importen och vidareförsäljningen till oberoende kunder tillkomna omkostnader och en skälig vinst dragits av från vidareförsäljningspriset. Vinsten fastställdes på grundval av de oberoende samarbetsvilliga importörernas vinster.
(39) För USA fick exportpriset i enlighet med artikel 18 i grundförordningen fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter, eftersom den enda exporterande amerikanska tillverkaren inte var samarbetsvillig. Eurostats uppgifter om exportpris kunde inte anses tillförlitligt, eftersom all import från USA gjordes av en importör som var den berörda exporterande amerikanska tillverkaren närstående. Exportpriset konstruerades därför på grundval av det pris till vilket den närstående importören sålde vidare en avsevärd mängd mononatriumglutamat till en i undersökningen samarbetande oberoende köpare. Eftersom den närstående importören i likhet med den exporterande tillverkaren inte var samarbetsvillig i undersökningen ansågs det lämpligt att basera justeringarna för de omkostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen och den väntade vinsten på de justeringar som användes för den samarbetsvilliga närstående brasilianska importören.
(40) För Vietnams vidkommande konstaterades det att de samarbetsvilliga vietnamesiska exporterande tillverkarnas exportvolym var försumbar och därför inte lämplig som grundval för fastställandet av det vägda genomsnittliga exportpriset. Därför fick exportpriset även för Vietnam fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Eurostats uppgifter, som konstaterades överensstämma med det exportpris som angavs i klagomålet och med de importpriser som kunnat konstateras vid kontrollbesök på plats hos en av de icke närstående samarbetsvilliga importörerna, ansågs vara en lämplig grundval för fastställandet av exportpriset.
4. Jämförelse
(41) Det enligt ovan fastställda vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen med det vägda genomsnittliga exportpriset. För Sydkorea, Taiwan, Brasilien och USA gjordes jämförelsen på nivån fritt fabrik (ex factory) medan jämförelsen för Vietnam gjordes fob exportlandet. I samtliga fall gjordes jämförelsen i samma handelsled. För att jämförelsen skulle bli rättvis togs, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, hänsyn till olikheter i de faktorer som påstods och konstaterades påverka priserna och deras jämförbarhet. Justeringar gjordes för transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, samt kreditkostnader.
(42) Ajinomoto uppgav att ungefär en tredjedel av försäljningen på den inhemska brasilianska marknaden gick till ett stort antal små industriella användare och detaljhandlare, medan dess exportförsäljning till gemenskapen enbart gick till större industriella användare. På grund av denna skillnad mellan marknaderna borde, om jämförelsen med exportpriserna skulle vara rättvis, den inhemska försäljningen till små industriella användare och återförsäljare inte tas med vid beräkningen av normalvärdet. Bara den inhemska försäljningen till industriella slutanvändare beaktades vid jämförelsen. Ajinomoto visade inte heller någon konsekvent prissättning i förhållande till den volym kunden köpte. I många fall betalade medelstora köpare och till och med mycket små köpare lägre priser än de två huvudkunder som stod för den största delen av den sammanlagda inhemska försäljningen. Det har heller inte styrkts att de respektive kundkategorierna hade olika funktioner. Därför gjordes ingen justering i detta hänseende.
5. Dumpningsmarginal
(43) Jämförelsen visade att dumpning förekom och att dumpningsmarginalen var det belopp med vilket det fastställda normalvärdet överskred priset vid export till gemenskapen. De exakta dumpningsmarginalerna för Taiwan och Vietnam anges inte, eftersom tredje parter då skulle kunna sluta sig till konfidentiell information om de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Sydkorea och Thailand. Dumpningsmarginalerna, uttryckta som procent av importpriset cif gemenskapens gräns, är följande:
Indonesien
Som anges ovan uppgår den sammanlagda importen från Indonesien till gemenskapen under undersökningsperioden till endast 20 ton, och det ansågs därför inte lämpligt att beräkna någon dumpningsmarginal för en så liten volym. Kommissionen ansåg i stället att det för Indonesiens vidkommande var särskilt viktigt att utreda om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna upphävdes eller ändrades; detta görs nedan.
Sydkorea
>Plats för tabell>
För att de sydkoreanska företag som inte samarbetade i undersökningen eller inte gav sig till känna inte skulle premieras ansågs det lämpligt att fastställa dumpningsmarginalen på grundval av de representativa exporttransaktioner som genomförts av det samarbetsvilliga sydkoreanska företag som har det lägsta exportpriset och följaktligen det mest dumpade priset. Dumpningsmarginalen för icke samarbetsvilliga företag i Sydkorea är följaktligen 44,2 %.
Taiwan
>Plats för tabell>
Brasilien
De båda samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Brasilien var varandra närstående, även om de juridiskt sett var två olika företag. I enlighet med gemenskapsinstitutionernas praxis för närstående företag i antidumpningsförfaranden och för att undvika kringgående har en enda dumpningsmarginal fastställts för dessa båda företag. Dumpningsmarginalen uppgår till 19,9 %.
För de icke samarbetsvilliga exporterande brasilianska tillverkarna och de företag som inte gav sig till känna fastställdes i enlighet med artikel 18 i grundförordningen normalvärdet på grundval av tillgängliga uppgifter. Eftersom de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna står för nästan all import till gemenskapen ansågs undersökningsresultaten beträffande dem utgöra den lämpligaste grunden. Därför fastställs den resterande dumpningsmarginalen för alla icke samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Brasilien till 19,9 %.
Förenta staterna
>Plats för tabell>
Det ansågs lämpligt att tillämpa samma dumpningsmarginal som gäller för ADM, som stod för hela exporten från USA till gemenskapen under den aktuella perioden, också för den kända amerikanska tillverkare som inte exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden, Ajinomoto USA Inc., och för andra eventuella företag som i framtiden skulle kunna börja tillverka och exportera mononatriumglutamat till gemenskapen.
Vietnam
Eftersom Vietnam anses vara ett land utan marknadsekonomi fastställdes en enda dumpningsmarginal för hela landet.
>Plats för tabell>
D. DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN
(44) Den klagande gemenskapstillverkaren är den enda tillverkaren av den likadana produkten i gemenskapen och utgör gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.
E. SKADA MED AVSEENDE PÅ DE LÄNDER SOM OMFATTAS AV DEN NYA UNDERSÖKNINGEN
1. Inledande anmärkningar
(45) På grund av omständigheterna för importen från de länder som är föremål för interimundersökningen, särskilt det faktum att Indonesien dragit sig tillbaka från gemenskapsmarknaden och att den import från Sydkorea och Taiwan som sker enligt ett förfarande för aktiv förädling minskat kraftigt, har kommissionen ansett att utredningen bör inriktas på hur sannolikt det är att skadan återkommer om åtgärderna mot denna import upphör; det anses vidare onödigt att fatta beslut om huruvida denna import skall slås samman med importen från de länder som omfattas av den nya undersökningen.
(46) Eftersom det bara finns en gemenskapstillverkare och uppgifterna om skadeindikatorerna är konfidentiella, presenteras uppgifterna beträffande produktionsutveckling, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, förbrukning i gemenskapen, försäljningsvolym, marknadsandelar, prisutveckling och lönsamhet i indexerad form med utgångspunkt från att siffrorna för 1994 motsvarar 100.
2. Förbrukning i gemenskapen
(47) Förbrukningen av mononatriumglutamat i gemenskapen beräknades på grundval av Eurostats uppgifter om Orsans import till och försäljning i gemenskapen. Enligt dessa uppgifter var den övergripande trenden att förbrukningen ökade under den undersökta perioden (från och med den 1 januari 1994 till och med den 30 juni 1997), även om förbrukningen sjönk under 1995. Uttryckt i indexform var förbrukningen 100 under 1994 och sjönk till 91 under 1995. Under 1996 ökade den till 101 och därefter ytterligare till 106 under undersökningsperioden.
3. Import av mononatriumglutamat till gemenskapen från de länder som omfattas av den nya undersökningen
a) Sammanslagen bedömning
(48) I enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen skall, i de fall då en antidumpningsundersökning samtidigt inbegriper import av en produkt från mer än ett land, verkan av denna import slås samman endast om det fastställs att a) varje lands dumpningsmarginal är högre än miniminivån enligt artikel 9.3 och omfattningen av importen från varje enskilt land inte är försumbar samt b) det är lämpligt att slå samman verkan av importen vid skadebedömningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten.
(49) Som framgår av tabellen nedan ansågs importvolym och marknadsandelar vara betydande under undersökningsperioden. Dumpningsmarginalerna för de tre länderna visade sig dessutom ligga klart över miniminivåerna. Konkurrensvillkoren undersöktes därför för att utreda om det var berättigat att slå samman verkan av importen från de tre länderna vid bedömningen. Samtliga importpriser visade sig ligga på samma nivå.
>Plats för tabell>
Det bör också erinras om att det mononatriumglutamat som importeras från dessa tre länder och det som tillverkas och saluförs av gemenskapsindustrin är fullständigt utbytbart, att marknaden är öppen och att försäljningskanalerna är likvärdiga. Det ansågs därför lämpligt att vid bedömningen slå samman verkan av importen från de tre länder som är föremål för den nya undersökningen med hänsyn till konkurrensvillkoren mellan de olika importerade produkterna och konkurrensvillkoren mellan de importerade produkterna och den likadana gemenskapsprodukten.
b) Den dumpade importens volym, värde och marknadsandel
(50) Importen från de tre länder som omfattas av den nya undersökningen ökade från 5 766 ton under 1994 till 22 915 ton under undersökningsperioden, alltså en ökning med nästan 300 %. Under samma period steg värdet på importen från cirka 6 miljoner ecu till 22,8 miljoner ecu, en ökning med cirka 275 %.
(51) Uttryckt som marknadsandel av den totala förbrukningen ökade den dumpade importens volym med 276 %, från 9,7 % under 1994 till 36,6 % under undersökningsperioden.
c) Priserna på den dumpade importen
(52) För att fastställa de berörda ländernas prisunderskridande analyserade kommissionen uppgifter avseende undersökningsperioden.
Prisunderskridandet fastställdes genom att exportpriset efter betald konventionell tull jämfördes med gemenskapsindustrins pris fritt fabrik i samma handelsled. När gemenskapsindustrins försäljningspriser skulle fastställas måste kommissionen avgöra huruvida Ajinomoto och gemenskapstillverkaren var varandra närstående i en sådan utsträckning att det pris till vilket gemenskapstillverkaren sålde mononatriumglutamat till Ajinomoto inte kunde betraktas som ett tillförlitligt marknadsmässigt pris, och därför inte borde tas med när prisunderskridandet fastställdes. Emellertid ansågs det inte nödvändigt att besluta om detta, eftersom huvuddelen av gemenskapstillverkarnas försäljning i gemenskapen gick direkt till andra, icke närstående kunder. Priserna vid denna försäljning ansågs vara tillräckligt representativa.
För Brasilien, Vietnam och USA jämfördes gemenskapstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris fritt fabrik första gången produkten såldes vidare till en oberoende köpare i gemenskapen med de vägda genomsnittliga exportpriser som användes vid fastställande av dumpning, justerade till nivån tull betald gemenskapens gräns, och med en justering för omkostnader som tillkommit efter importen.
Prisjämförelsen för export från Brasilien, USA och Vietnam visade att dessa länders priser underskridit gemenskapsindustrins priser med 4,3 %, 3,4 % respektive 4 %.
4. Gemenskapsindustrins situation
(53) Undersökningen av skada omfattade perioden från 1994 till undersökningsperiodens slut. Det bör påpekas att de antidumpningsåtgärder som nämns i skäl 1 och 2 ovan var i kraft, vilket påverkade gemenskapsindustrins situation.
a) Produktion, kapacitet och kapacitetsutnyttjande
(54) Gemenskapsindustrins produktion ökade från index 100 under 1994 till 106 under 1995, men sjönk under 1996 till 99. Under undersökningsperioden sjönk gemenskapsproduktionen ytterligare till index 86. Gemenskapsindustrins produktionskapacitet låg i stort sett kvar på en stabil nivå. Kapaciteten ökade under 1995 till 102, men minskade till 98 under 1996 och till 96 under undersökningsperioden. Mellan 1994 och undersökningsperioden varierade kapacitetsutnyttjandet mellan 100 och 89.
b) Lager
(55) Lagren ökade kraftigt, med 97 %, mellan 1994 och 1996. Under undersökningsperioden sjönk lagernivån avsevärt på grund av förändringar i produktionsprocessen.
c) Försäljning och marknadsandel
(56) Gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym i ton ökade från 100 under 1994 till 104 under 1995. Den ökade till 107 under 1996, men sjönk något under undersökningsperioden, till 102. Uttryckt i index ökade gemenskapstillverkarnas marknadsandel från index 100 under 1994 till 114 under 1995, sjönk till 107 under 1996 och sjönk ytterligare under undersökningsperioden till 97. Det bör påpekas att gemenskapstillverkarens marknadsandel hela tiden var stor.
d) Genomsnittliga försäljningspriser och prisutveckling
(57) Gemenskapsindustrins försäljningspriser sjönk från 100 under 1994 till 95 under 1995, låg kvar på 95 under 1996, men sjönk till 91 under undersökningsperioden.
e) Lönsamhet
(58) Det bör till att börja med påpekas att lönsamheten för gemenskapsindustrins försäljning av den berörda produkten inte någon gång under den undersökta perioden nådde upp till en tillfredsställande nivå, de gällande antidumpningsåtgärderna till trots och trots att gemenskapsindustrin hade lyckats åstadkomma en sänkning av produktionskostnaderna. I stället var gemenskapsindustrins reella lönsamhet inte bara långt lägre än vad som ansågs skäligt i den förordning som är föremål för översyn, den låg dessutom under en längre tid kvar på en så låg nivå att industrins livskraft förblev oviss.
Den redan låga lönsamheten från 1994 sjönk under 1995, och sjönk sedan så kraftigt under 1996 att gemenskapsindustrin kom att gå med förlust. Denna nedåtgående tendens fortsatte fram till slutet av undersökningsperioden.
f) Investeringar
(59) Gemenskapstillverkaren tredubblade sina investeringar under den undersökta perioden. Investeringarna gällde huvudsakligen redan beslutade förändringar i produktionsprocessen.
5. Slutsats om skada
(60) Genomgången ovan visar att gemenskapsindustrins ekonomiska situation förblivit osäker och att den förvärrades ytterligare av ekonomiska förluster under undersökningsperioden, trots att de gällande åtgärderna haft vissa positiva effekter på gemenskapsindustrin. Vidare sjönk försäljningspriserna och nådde sin lägsta nivå under undersökningsperioden, och industrins marknadsandel minskade fram till slutet av perioden. Redan i den förordning som är föremål för översyn konstateras avsevärd skada, och av de uppgifter som framkommit i den nya undersökningen framgår att den avsevärda skadan fortsatt under den efterföljande perioden.
F. ORSAKSSAMMANHANG
1. Inledning
(61) För att säkerställa att skada orsakad av dumpad import från de länder som är föremål för den nya undersökningen eller av andra kända faktorer, t.ex. framväxten av annan import, förbrukningen på gemenskapsmarknaden, gemenskapsindustrins export och prispolitik inte tillskrivs den dumpade importen, undersökte kommissionen om dessa faktorer orsakat eller bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.
2. Verkningar av den dumpade importen
(62) Marknadsandelen för den sammanlagda importen från de länder som är föremål för den nya undersökningen ökade från 9 % under 1994 till 36 % under undersökningsperioden, dvs. med 27 procentenheter eller 300 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel ökade å andra sidan med 14 % mellan 1994 och 1995, men minskade med 3 % generellt sett mellan 1994 och undersökningsperioden.
Denna temporära ökning av gemenskapsindustrins marknadsandel sammanföll med att ändrade antidumpningsåtgärder infördes 1995 för fyra länder, Indonesien, Sydkorea, Thailand och Taiwan. Som konstateras ovan blev ökningen inte varaktig, eftersom gemenskapsindustrin åter förlorade marknadsandelar från och med 1995, samtidigt med att importen från de länder som är föremål för den nya undersökningen ökade kraftigt. Detta visar att gemenskapsindustrin i själva verket inte gagnades av de år 1995 införda åtgärderna mot Indonesien, Sydkorea, Thailand och Taiwan, eftersom den minskade importen från dessa länder (-10 554 ton mellan 1994 och undersökningsperioden) genast kompenserades mer än väl av den ökade dumpade importen från USA, Brasilien och Vietnam (+17 147 ton mellan 1994 och undersökningsperioden).
(63) Vidare konstaterades att de länder som är föremål för den nya undersökningen underskred priserna. Eftersom marknaden är så öppen och priskänslig var det oundvikligt att lågprisimporten, som var välkänd hos gemenskapsindustrins potentiella kunder, påverkade gemenskapsindustrins priser, och pressade dem nedåt. Gemenskapsindustrin tvingades alltså anpassa sina priser efter marknadsläget för att inte tappa marknadsandelar. Det defensiva beteendet nödvändiggjordes också av tekniska skäl, eftersom denna industri måste hålla produktionen igång och inte kan minska eller på ett enkelt sätt anpassa sin tillverkning för att begränsa de negativa effekterna av att priserna pressas av dumpad lågprisimport.
Den ökande lågprisimporten från de länder som är föremål för den nya undersökningen påverkade gemenskapsindustrin som mest under undersökningsperioden, då den från dessa länder till gemenskapen importerade volymen var som störst. Gemenskapsindustrins situation var då som sämst, särskilt beträffande lönsamhet, priser och marknadsandel.
(64) De samarbetsvilliga, exporterande, brasilianska tillverkarna invände att importen från Brasilien inte orsakat gemenskapsindustrin väsentlig skada. De hävdade att priserna på importen från Brasilien var högre än priserna på importen från USA och Vietnam under den berörda perioden. De hävdade också att deras marknadsandel var oförändrad mellan 1992 och undersökningsperioden. Därför skulle importen från Brasilien inte ha styrt prisutvecklingen på gemenskapsmarknaden.
Det fastställdes i detta avseende att volymen för den dumpade importen från Brasilien ökade med 101 % mellan 1994 och undersökningsperiodens slut, och att dess marknadsandel var som störst under undersökningsperioden, nästan dubbelt så stor som 1996. Det visade sig också att importen från Brasilien kraftigt underskred gemenskapsindustrins priser. Det kunde fastställas att priserna på mononatriumglutamat importerad från Brasilien redan 1996 och även under undersökningsperioden låg under de genomsnittliga priserna på importen med ursprung i USA och Vietnam, och att den på så sätt pressade gemenskapsindustrins försäljningspriser. Invändningen kunde därför inte godtas.
3. Inverkan av andra faktorer
Annan import
(65) Inverkan på gemenskapsindustrin av import från andra länder än Brasilien, Förenta staterna och Vietnam undersöktes på grundval av uppgifter från Eurostat och de uppgifter som framkommit i samband med interimundersökningen. Importen från länder som varken var föremål för den nya undersökningen eller interimundersökningen uppgick under undersökningsperioden till 1 400 ton, vilket motsvarar en marknadsandel klart under 2 %. Det rörde sig om import främst från Schweiz, Kina, Peru, Thailand och Hong Kong, och priserna var, utom i Hong Kongs fall, i allmänhet betydligt högre än priserna på importen från de länder som är föremål för den nya undersökningen. De från Hong Kong importerade kvantiteterna var i alla händelser mycket låga.
(66) Från de länder som är föremål för interimundersökningen (Indonesien, Sydkorea och Taiwan) importerades under undersökningsperioden ca 3 000 ton, vilket motsvarade en sammanlagd marknadsandel på ca 5 %. Priserna på importen låg i allmänhet i stort sett i nivå med priserna på importen från de länder som är föremål för den nya undersökningen.
Förbrukningsutvecklingen
(67) Gemenskapsförbrukningen minskade från 1994 till 1995, men ökade generellt sett under hela den undersökta perioden med 6 %.
Gemenskapsindustrins export
(68) Ajinomoto hävdade att gemenskapsindustrin lidit skada också på grund av dess beslut att satsa mer på export än på försäljning i gemenskapen. Det bör dock erinras om att export inte var någon huvudsaklig verksamhet för gemenskapsindustrin under den undersökta perioden, och i motsats till vad Ajinomoto uppgav minskade volymen något under den undersökta perioden.
Eventuella förändringar beträffande dessa faktorer kan särskilt beträffande produktion, kapacitet och tillverkningskostnad bara ha haft en smärre inverkan på gemenskapsindustrins situation. Fastställandet av skada gjordes i alla händelser på grundval av uppgifter om gemenskapsmarknaden, inte på gemenskapsindustrins exportresultat.
Självförvållad skada
(69) Enligt Ajinomoto har den skada som Orsan lidit inte orsakats av dumpad import med ursprung i de länder som är föremål för den nya undersökningen, i synnerhet inte dumpad import från Brasilien, utan den beror i stället främst på Orsans planer att höja sin kapacitet.
Det fastställdes att gemenskapstillverkaren inte höjt sin kapacitet under den undersökta perioden, utan snarare minskat den. Dessutom gick gemenskapstillverkaren under undersökningsperioden över till en annan tillverkningsprocess i vilken ett nytt råmaterial används. Detta var ett led i ett nytt och stort investeringsprogram som genomfördes av gemenskapstillverkarens största aktieägare. Investeringen gjordes för att kostnadseffektivisera produktionen. Övergången till ny produktionsprocess och därmed förknippade igångsättningskostnader berörde dock bara en del av undersökningsperioden. Kommissionen har fastställt vilka kostnader som kan ha påverkat tillverkningskostnaden och därmed gett upphov till ekonomiska förluster, och har justerat uppgifterna under punkt E ovan på motsvarande sätt för att undvika att igångsättningskostnaderna påverkar skadebedömningen.
4. Slutsats
(70) Den dumpade importen av mononatriumglutamat med ursprung i de tre länder som är föremål för den nya undersökningen ansågs, sedd för sig, ha orsakat gemenskapsindustrin väsentlig skada, eftersom produkten är en handelsvara som saluförs på en öppen marknad via likartade försäljningskanaler i gemenskapen.
Slutsatsen bekräftas av den utredning som gjorts om andra möjliga faktorer som orsakar skada, bland annat import från de länder som är föremål interimundersökningen, vilken minskade betydligt fram till undersökningsperioden, och gemenskapsindustrins övergång till ny produktionsprocess. Ingen av dessa faktorer påverkade orsakssambandet mellan den avsevärda skada som gemenskapsindustrin led och den dumpade importen från de länder som är föremål för den nya undersökningen.
G. SANNOLIKHET ATT DEN SKADLIGA DUMPNINGEN FORTSÄTTER ELLER ÅTERKOMMER (BETRÄFFANDE DE LÄNDER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR INTERIMUNDERSÖKNINGEN)
1. Indonesien
(71) Det har konstaterats att Indonesien i stort sett inte exporterat någon mononatriumglutamat till gemenskapen under undersökningsperioden. Utredningen om huruvida dumpningen skulle återkomma var därför särskilt viktig beträffande detta land.
(72) De samarbetsvilliga, exporterande, indonesiska tillverkarna utnyttjade i genomsnitt 93 % av sin kapacitet för tillverkning av mononatriumglutamat under undersökningsperioden, och potentialen för framtida export till gemenskapen är därmed begränsad. De exporterande indonesiska tillverkarna hade inte heller några planer på att öka kapaciteten för tillverkning av mononatriumglutamat inom den närmaste framtiden. Eventuella nyinvesteringar i sådant syfte skulle dock märkas först i ett medellångt perspektiv, eftersom det tar ca två år för en ny produktionsanläggning för mononatriumglutamat att bli funktionsduglig.
(73) Det fastställdes också att nära hälften av den indonesiska tillverkningen av mononatriumglutamat säljs med vinst på den inhemska marknaden. Den andra halvan exporteras emellertid till länder utanför gemenskapen till priser som ligger under priserna på den indonesiska marknaden och gemenskapsmarknaden. Det kan alltså inte uteslutas att denna prisskillnad skulle kunna leda till att exporten läggs om till gemenskapen till dumpade priser om åtgärder inte vidtas.
(74) Till skillnad från importen från Taiwan och Sydkorea minskade dock importen till gemenskapen av mononatriumglutamat från Indonesien kraftigt under 1995, och upphörde helt från 1996 och framåt. Undersökningen visade att den snabba nedgången 1995 inte berodde på de preliminära antidumpningstullar som infördes i juli det året, eftersom tullarna inte berörde all indonesisk export och viss export fortfarande kunde genomföras med tillämpning av prisåtaganden. Den preliminära tullen var dessutom ungefär lika hög som den som infördes för exporterande tillverkare i Sydkorea och Taiwan, där inte någon av de exporterande tillverkarna hade åtaganden att utnyttja.
Även om de slutgiltiga antidumpningstullar som i januari 1996 infördes för de tre ovannämnda länderna skulle kunna vara en förklaring till de låga importnivåerna förklarar de inte varför det inte alls förekom någon indonesisk import till gemenskapsmarknaden. Trots att slutgiltiga antidumpningstullar hade införts fortsatte en betydande import från Sydkorea och Taiwan. De exporterande indonesiska tillverkarna hade kunnat göra som de exporterande sydkoreanska och taiwanesiska tillverkarna, som säkrade sin fortsatta närvaro på gemenskapsmarknaden genom att använda sig av förfarandet för aktiv förädling, då tull inte tas ut.
(75) Därför drogs slutsatsen att sannolikheten var mycket liten att den indonesiska exporten och den skadliga dumpningen skulle återkomma.
2. Sydkorea
(76) Det konstaterades att importen från Sydkorea under undersökningsperioden hade en volym och marknadsandel som inte var försumbar. Importen minskade kontinuerligt från 1994 och framåt (-88 % fram till undersökningsperioden), men minskade snabbare mellan 1995 och 1996, då ändrade, kraftigare antidumpningsåtgärder infördes. Importen dumpades dessutom. Beträffande prissättningen under undersökningsperioden bör det påpekas att i stort sett all import var avsedd för aktiv förädling, och därför varken belastades av konventionell tull eller antidumpningstull. Det fastställdes på grundval av analysen av den faktiska importen att priserna underskred gemenskapsindustrins priser med 11 %. Priserna på importen från Sydkorea var under 1996 och undersökningsperioden de högsta som noterades bland de länder som var föremål för undersökningarna.
(77) Beträffande återkomst av skadlig dumpning ansågs priserna vid försäljning inom ramen för aktiv förädling utgöra en lämplig schablon för det pris som kunde antas gälla för importerade varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen om inte antidumpningsåtgärder vidtogs. På denna grund och med beaktande av den konventionella tullen på 12,5 % skulle dessa priser inte ha underskridit gemenskapsindustrins priser.
Det bör dock erinras om att gemenskapsindustrins priser hade pressats nedåt och att industrin gick med förlust. Även med konventionell tull inräknad skulle alltså de sydkoreanska exportpriserna underskrida gemenskapsindustrins priser med ett betydande belopp om tullarna upphävdes.
(78) Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Sydkorea utnyttjade under undersökningsperioden i genomsnitt 90 % av sin kapacitet för tillverkning av mononatriumglutamat, och dess kapacitet att exportera till gemenskapen var alltså begränsad. Det konstaterades även att den exporterande sydkoreanska tillverkaren inte heller hade några planer på att öka sin kapacitet för tillverkning av mononatriumglutamat under den närmaste tiden.
(79) Bara 15 % av den exporterande, sydkoreanska tillverkarens produktion av mononatriumglutamat säljs med vinst på den inhemska marknaden. Resten exporteras till länder utanför gemenskapen till priser som ligger under priserna i Sydkorea och gemenskapen. Det kan alltså inte uteslutas att de relativt sett högre priserna på gemenskapsmarknaden skulle kunna utgöra ett incitament att lägga om exporten från tredje land och i stället sälja till dumpade priser i gemenskapen om inte åtgärder vidtas. Utredningen om eventuell återkomst av skadlig dumpning försvårades mycket av att en viktig, exporterande, sydkoreansk tillverkare inte var samarbetsvillig.
3. Taiwan
(80) Ingen av de exporterande taiwanesiska tillverkarna var samarbetsvilliga. Det har därför inte varit möjligt att göra någon närmare företagsbaserad analys av sannolikheten att den skadliga dumpningen återkommer om antidumpningsåtgärder inte vidtas.
Med avseende på Taiwan konstaterades det att importen hade en volym och en marknadsandel som inte var försumbar. Trots att marknadsandelen sjönk betydligt från 1994 och framåt, sjönk den inte lika mycket som för Indonesien och Sydkorea (-46 % fram till undersökningsperioden). Importen dumpades dessutom.
(81) Beträffande prissättningen under undersökningsperioden bör det påpekas att i stort sett all import var avsedd för aktiv förädling, och därför varken belastades av konventionell tull eller antidumpningstull. På grundval av analysen av den faktiska importen fastställdes det att priserna underskred gemenskapsindustrins priser med 16,7 %.
(82) Beträffande återkomst av skadlig dumpning ansågs priserna vid försäljning inom ramen för aktiv förädling utgöra en lämplig schablon för det pris som kunde antas gälla för importerade varor som övergått till fri omsättning i gemenskapen om inte antidumpningsåtgärder vidtogs. På denna grund och med beaktande av den konventionella tullen på 12,5 % skulle dessa priser ha underskridit gemenskapsindustrins priser med 6 %, vilket är ungefär den underskridandemarginal som konstaterats för de länder som är föremål för den nya undersökningen. Prisunderskridande skulle bara kunna förhindras genom att den nu införda antidumpningstullen bibehålls.
4. Slutsats
(83) Den avsevärda dumpning från Sydkoreas och Taiwans sida som kunde fastställas under undersökningsperioden visar att dumpningen sannolikt skulle fortsätta om gällande åtgärder hävs. Incitamentet att lägga om exporten till gemenskapen och nivåerna för prisunderskridande för både Sydkorea och Taiwan tyder på att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.
(84) Åtgärderna bör däremot hävas beträffande Indonesien, eftersom sannolikheten att den skadliga dumpningen återkommer är mycket liten.
H. GEMENSKAPENS INTRESSE
1. Inledning
(85) I de undersökningar som tidigare gjorts beträffande de länder som är föremål för interimundersökningen kom man fram till att det låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder. Det bör noteras att en av de föreliggande undersökningarna är en översyn, och alltså utreder en period då antidumpningsåtgärder redan var i kraft. Tidpunkten för och de nuvarande undersökningarnas art skulle således göra det möjligt att bedöma vidtagna antidumpningsåtgärders eventuella negativa konsekvenser för berörda parter.
Mot denna bakgrund undersöktes om det trots slutsatserna om dumpning, skada och återkomst av skadlig dumpning kunde finnas tvingande skäl som talade för att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att vidta eller bibehålla åtgärder i detta särskilda fall. I detta syfte bedömde kommissionen i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen vilken inverkan åtgärderna skulle få för de parter som berördes av förfarandet, och vilka följder det skulle få om åtgärder inte vidtogs eller bibehölls.
2. Gemenskapsindustrins intresse
(86) Syftet med antidumpningsåtgärder är att komma till rätta med illojala handelsmetoder som har skadlig inverkan på gemenskapsindustrin. Målsättningen är att återställa en fungerande konkurrens, vilket ligger i alla ekonomiska aktörers intresse i gemenskapen.
(87) Undersökningen har visat att gemenskapsindustrin är livskraftig men fortfarande lider skada, och att det är högst troligt att gemenskapsindustrins osäkra ekonomiska situation kommer att försämras ytterligare om antidumpningsåtgärder inte vidtas. Gemenskapsindustrins existens och hundratals arbetstillfällen kan stå på spel.
Gemenskapsindustrins pågående omstrukturering visar också att man inte är redo att ge upp denna del av produktionen. Det bör alltså ligga i gemenskapsindustrins intresse att antidumpningsåtgärder införs och bibehålls.
3. Inverkan på användarna
(88) Under föreliggande undersökning inkom inte någon användare i gemenskapen med styrkta uppgifter om hur deras tillverkningskostnader påverkats av gällande åtgärder.
(89) Vissa berörda parter uppgav dock att införandet eller bibehållandet av antidumpningsåtgärder skulle kunna leda till att den internationella konkurrenskraft hos produkter som innehåller mononatriumglutamat och tillverkas i gemenskapen skulle riskeras. Det visade sig dock att den mononatriumglutamat som användes vid tillverkning i gemenskapen av produkter avsedda för export kan införas tullfritt i gemenskapen genom förfarandet för aktiv förädling; invändningen godtogs alltså inte.
(90) En annan berörd part hävdade att det är mot gemenskapens intresse att fortsätta med antidumpningsåtgärder på import av mononatriumglutamat, eftersom gemenskapsindustrin inte skulle ha kapacitet att täcka efterfrågan på gemenskapsmarknaden. I detta hänseende konstaterades det att det med tanke på gemenskapsindustrins avsevärda marknadsandel, dess livskraft och att man gjort stora investeringar i ökad produktionskapacitet samt att det finns andra leverantörer utanför gemenskapen är utsikterna att någon allmän brist skulle uppstå mycket små.
(91) Beträffande konkurrensen på gemenskapsmarknaden har användarindustrin och andra ekonomiska aktörer alltid främjats av att det funnits ett antal konkurrenter på gemenskapsmarknaden, eftersom gemenskapsindustrin inte har helt kunnat fylla efterfrågan på gemenskapsmarknaden ens när den utnyttjat sin kapacitet till fullo.
Importen från tredje länder kommer därför alltid att vara nödvändig. De exporterande tillverkarna i de berörda länderna skulle kunna fortsätta att exportera till gemenskapsindustrin till skäliga priser, även sedan antidumpningsåtgärder vidtagits.
(92) I avsaknad av styrkta uppgifter från användarna om hur gällande åtgärder påverkat livsmedelsproducenternas tillverkningskostnader för produkter som innehåller mononatriumglutamat kunde ingen utredning göras. Användarna av mononatriumglutamat påpekade dock att själva åtgärderna endast hade en obetydlig inverkan på deras produktionskostnader. De skulle dessutom kunna gå över till ersättningsprodukter om priset på mononatriumglutamat skulle öka kraftigt.
4. Inverkan på konkurrensen på gemenskapsmarknaden
(93) Två saker måste betonas när det gäller konkurrensen på gemenskapsmarknaden. Den ena är att de åtgärder som föreslås nedan inte innebär att de exporterande tillverkare som är föremål för undersökning utestängs från gemenskapsmarknaden; de kan alltså även i fortsättningen verka på gemenskapsmarknaden.
Den andra är att ingenting talar emot att importen till gemenskapen från Taiwan och Sydkorea, som under undersökningsperioden tappat mycket av sina marknadsandelar, skulle kunna öka när den rättvisa konkurrensen återställts och den dumpade importen från andra länder stoppats. För detta talar också att de åtgärder som föreslås för Taiwan och Sydkorea är lindrigare än de som för närvarande gäller. På så sätt skulle användare av den berörda produkten även i fortsättningen gagnas av att det finns flera olika leverantörer på marknaden.
(94) Ajinomotos starka ställning, både på gemenskapsmarknaden och världsmarknaden, har också beaktats särskilt i undersökningen. Ajinomoto är den största aktören i handeln med mononatriumglutamat. På grundval av tillgängliga uppgifter kan det anses finnas risk att gemenskapstillverkaren kommer att drivas från marknaden om antidumpningsåtgärder inte vidtas. Detta har redan drabbat två gemenskapstillverkare. Konkurrensen på marknaden skulle därmed begränsas. Följden skulle bli att Ajinomoto skulle få en stark ställning på gemenskapsmarknaden. De industriella användarna skulle då inte längre gagnas av en verklig konkurrens, och detta kunde bland annat leda till prisökningar. Det måste understrykas att Orsan har en betydligt svagare ställning på världsmarknaden än Ajinomoto, som har flera produktionsanläggningar världen över.
5. Slutsats
(95) Med anledning av vad som utretts ovan, och med beaktande av de synpunkter som inkommit från gemenskapsindustrin, användarna i gemenskapen samt de som importerar produkten i fråga, anses det inte finnas några tvingande skäl som talar för att det inte skulle vara i gemenskapens intresse att vidta eller bibehålla antidumpningsåtgärder.
I. AVSLUTANDE AV FÖRFARANDET BETRÄFFANDE USA
(96) I slutet av 1997, alltså efter undersökningsperiodens utgång, lade ADM slutgiltigt ned sin tillverkning av mononatriumglutamat. Den enda återstående tillverkaren av mononatriumglutamat i USA hade aldrig exporterat mononatriumglutamat till gemenskapen utan importerade i själva verket mononatriumglutamat till USA, eftersom dess egen produktion inte täckte den inhemska efterfrågan. Sedan ADM lagt ned kommer denna tillverkare att stå inför en inhemsk efterfrågan som i hög grad överstiger dess produktionskapacitet. Det är därför inte troligt att denna tillverkare kommer att ändra strategi. Några skyddsåtgärder är därför inte nödvändiga.
J. SLUTGILTIGA TULLAR
1. Nivå för undanröjande av skada
(97) Tullarna måste sättas så att priserna på den dumpade importen höjs till en nivå där de inte längre är skadliga. Denna nödvändiga prishöjning beräknades genom att man jämförde det vägda, genomsnittliga importpris som användes för att fastställa prisunderskridandet (se ovan) med den enda gemenskapstillverkarens tillverkningskostnad plus en skälig vinst. Den skäliga vinsten, som av sekretesskäl inte anges och som är lägre än vad samma tillverkare hade innan den berörda importen gjorde sig märkbar, anses kunna uppnås om dumpad import inte förekommer, och är förenlig med vad som ansetts skäligt också i samband med de åtgärder som är under översyn.
Det bör noteras att eftersom gemenskapsindustrin befann sig i en igångsättningsperiod med produktionsprocesskifte justerade kommissionen gemenskapsindustrins tillverkningskostnad nedåt vid fastställandet av icke skadlig nivå.
(98) Samma metod användes för att fastställa resterande skademarginaler för icke samarbetsvilliga, exporterande tillverkare i de berörda länderna. De exportpriser som använts vid fastställande av resterande dumpningsmarginaler användes som grund.
Jämförelsen visade att skademarginalerna, på vägd, genomsnittlig grund uttryckta i procent av priset fritt gemenskapens gräns, varierade mellan 10,5 % och 20,4 % för de olika länderna.
(99) Skademarginalerna var lägre än respektive dumpningsmarginal, och de slutgiltiga tullarna bör därför i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen motsvara skademarginalen.
2. Typ av slutgiltig tull
(100) De befintliga åtgärderna är i form av särskilda tullar, vilket bland annat har sin orsak i att tillverkare i Taiwan och Sydkorea har brutit mot sina åtaganden. Eftersom nya åtgärder måste vidtas mot Brasilien och Vietnam, och tullarna enligt artikel 9.5 i grundförordningen måste införas på ett icke-diskriminerande sätt, ansågs det lämpligt att införa värdetullar för alla berörda länder.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶
1. Slutgiltiga antidumpningstullar skall införas på import av mononatriumglutamat, som omfattas av KN-nummer ex 2922 42 00 (Taric-nummer 2922 42 00 * 10), med ursprung i Brasilien och Vietnam.
2. Följande tullar skall tillämpas, beräknade på nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull:
>Plats för tabell>
Artikel2¶
Artikel 1 i förordning (EG) nr 81/96 skall ersättas med följande:
1. Slutgiltiga antidumpningstullar skall införas på import av mononatriumglutamat, som omfattas av KN-nummer ex 2922 42 00 (Taric-nummer 2922 42 00 * 10), med ursprung i Republiken Sydkorea och Taiwan.
2. Följande tullar skall tillämpas, beräknade på nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull:>
Plats för tabell>
Artikel3¶
Förfarandet skall avslutas beträffande import av mononatriumglutamat med ursprung i USA och Indonesien.
Artikel4¶
Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas på dessa tullar.
Artikel5¶
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 september 1998.
På rådets vägnar
N. MICHALEK
Ordförande
(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (EGT L 128, 30.4.1998, s. 18).
(2) EGT L 167, 30.6.1990, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EEG) nr 2966/92 (EGT L 299, 15.10.1992, s. 1) och förordning (EEG) nr 2455/93 (EGT L 225, 4.9.1993, s. 1).
(3) EGT L 56, 3.3.1990, s. 23.
(4) EGT L 299, 15.10.1992, s. 40.
(5) EGT L 225, 4.9.1993, s. 35.
(6) EGT L 170, 20.7.1995, s. 4.
(7) EGT L 15, 20.1.1996, s. 20.
(8) EGT C 201, 1.7.1997, s. 4.
(9) EGT C 205, 5.7.1997, s. 2.