Införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien och om slutgiltigt uttag av den införda provisoriska tullen

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 2164/98 av den 5 oktober 1998 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien och om slutgiltigt uttag av den införda provisoriska tullen Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 273 , 09/10/1998 s. 0001 - 0016

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2164/98 av den 5 oktober 1998 om införande av en slutgiltig utjämningstull på import av vissa bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien och om slutgiltigt uttag av den införda provisoriska tullen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad grundförordningen), särskilt artikel 15 i denna,

med beaktande av det förslag som lagts fram av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1204/98 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull) infördes en provisorisk utjämningstull på import till gemenskapen av vissa bredspektrumantibiotika med ursprung i Indien, nämligen trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin, i bulk, i vilka omfattas av KN-nummer ex 2941 10 10, ex 2941 10 20 och ex 2941 90 00.

(2) Efter det att den provisoriska utjämningstullen hade införts, lämnade de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna Kopran Ltd, Orchid Chemicals and Pharmaceuticals Ltd, Ranbaxy Laboratories Ltd och Vitara Chemicals Ltd (nedan kallade de indiska exporterande tillverkarna), Indiens regering och de klagande gemenskapstillverkarna (nedan kallade gemenskapsindustrin) in sina skriftliga synpunkter.

(3) I enlighet med bestämmelserna i artikel 11.5 i grundförordningen begärde alla de ovannämnda parterna att bli hörda, vilket de beviljades.

De indiska exporterande tillverkarna och gemenskapsindustrin redovisade också sina motsatta ståndpunkter vid ett möte som kommissionen anordnade på begäran av gemenskapsindustrin, i enlighet med artikel 11.6 i grundförordningen.

(4) Även vissa importörer och handlare, av vilka några inte givit sig till känna i ett tidigare skede, framförde synpunkter efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(5) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla de uppgifter den ansåg nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden.

(6) Parterna underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införandet av en slutgiltig utjämningstull och slutgiltigt uttag av belopp som säkerställts genom provisorisk tull. De gavs också en tidsfrist, inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av uppgifterna.

(7) De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnades efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts och efter utlämnandet av de ovannämnda uppgifterna togs under övervägande och beaktades i de slutliga avgörandena, då så bedömdes lämpligt.

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

(8) Inga synpunkter eller nya uppgifter lämnades såvitt gäller de provisoriska avgörandena av någon av de berörda parterna beträffande definitionen i skäl 8-10 i förordningen om provisorisk tull av den produkt som är föremål för undersökning och den likadana produkten.

(9) Kommissionen underrättades emellertid om att det fanns vissa problem beträffande tolkningen av definitionen av begreppet "i bulk". Antibiotika som omfattas av den provisoriska tullen klassificeras enligt KN-nummer 2941, eftersom de inte föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln. De skulle i så fall klassificeras enligt KN-nummer 3004. Det beslutades därför att denna definition skulle omformuleras. Detta förfarande omfattar därför vissa bredspektrumantibiotika, nämligen trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin som inte föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln vilka omfattas av KN-nummer ex 2941 10 10, ex 2941 10 20 respektive ex 2941 90 00.

C. SUBVENTIONER

1. "Passbook-systemet"

a) Systemets natur

(10) Indiens regering uppgav att detta system, som beskrivs i skäl 15-23 i förordningen om provisorisk tull, var ett tillåtet restitutionssystem i enlighet med bilaga I i och i bilagorna II och III till grundförordningen. Dessutom fanns det inte något krav i bilaga I i på att importerade insatsvaror skall användas vid tillverkning av exportvaror.

I bilaga I i sägs det emellertid uttryckligen att importerade insatsvaror antingen måste förbrukas vid tillverkningen av exportprodukten (dvs. ett restitutionssystem i enlighet med bilaga II), eller också måste de importerade insatsvarorna vara jämbördiga i kvantitet och ha samma kvalitet och egenskaper som insatsvarorna från hemmamarknaden (dvs. ett restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med bilaga III). Genom passbook-systemet är det i själva verket möjligt att tullfritt importera varor som inte är insatsvaror vilka används vid tillverkningen av exportvaror eller insatsvaror vilka är jämbördiga i kvantitet och har samma kvalitet och egenskaper som de insatsvaror från hemmamarknaden vilka faktiskt införlivas i exportprodukten. Passbook-systemet betraktas därför inte som ett tillåtet restitutionssystem eller som ett system som tillåter substitution i enlighet med grundförordningen.

(11) Den indiska regeringen åberopade vidare ett kontrollförfarande baserat på (standardnormer för input/output enligt beskrivningen i skäl 18 i förordningen om provisorisk tull. Dessa normer som utfärdats för exportprodukter anger de kvantiteter importerade råvaror som normalt behövs för att tillverka en enhet av den färdiga produkten. Den indiska regeringen hävdade att systemet hade införts för att garantera att inte alltför stor restitution medgavs av importtullarna, i enlighet med bilaga I i och bilagorna II och III till grundförordningen, och att kommissionen dessutom hade möjlighet att kontrollera alla faktiska transaktioner för att bestämma huruvida alltför stor restitution av importtullarna hade medgivits.

Detta argument kan inte godtas, eftersom frågan huruvida alltför stor restitution skett endast uppstår i samband med en bedömning av vederbörligen inrättade restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution och det har fastställts att passbook-systemet inte är ett restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution i enlighet med bilaga I i och bilagorna II och III till grundförordningen.

(12) En indisk exporterande tillverkare åberopade också den omständigheten att det redan fanns ett kontrollsystem på plats, eftersom det finns standardnormer för input/output och dokumentation om insatsvarornas innehåll måste lämnas vid varje exporttransaktion om kredit skall kunna erhållas. Dessutom måste dokumentation om tillverkningsprocessen lämnas för att erhålla viss kredit och en exportdeklaration över insatsvarornas priser på världsmarknaden lämnas. Systemet upprätthölls genom att påföljder utmättes om inte bestämmelserna följdes. Det faktum att vissa kreditansökningar avslogs visade att systemet tillämpades restriktivt.

Som anges ovan är frågan huruvida de bestämmelser som reglerar systemets funktion sammantaget uppfyller kraven för ett kontrollsystem enligt bilagorna II och III till grundförordningen emellertid inte relevant, eftersom det genom systemet generellt är möjligt att genomföra transaktioner som tydligt visar att det inte är ett system som kan definieras som ett tillåtet restitutionssystem.

Standardnormerna för input/output anses i alla händelser bara möjliggöra att en nominell tullsats fastställs. Ett kontrollsystem måste baseras på faktiska transaktioner. Detta är inte fallet med förfarandet i passbook-systemet, som inte innefattar en kontroll av den mängd insatsvaror som faktiskt ingår i exportprodukten utan endast en kontroll av det faktiska pris som betalas på världsmarknaden för en tänkt kvantitet insatsvaror, vilket leder till fastställande av en nominell tullsats för vilken kredit lämnas.

(13) Den indiska regeringen hävdade vidare att fastställandet av standardnormer för input/output är helt i överensstämmelse med kraven i bilagorna I-III till grundförordningen. För det första hävdades det att dessa normer hade justerats så att eftergift av det grundläggande tullbeloppet skulle bli möjlig, däremot inte av den särskilda tullen eller tilläggstullen, och att beräkningsmetoden, som grundades på de lägsta världsmarknadspriserna för vanliga insatsvaror, var mycket försiktig och inte medgav någon alltför stor eftergift av importtullen. En indisk exporterande tillverkare hävdade också att de kriterier för undantag som avses i artikel 2.1 a ii i grundförordningen och som fastställs i bilaga III var uppfyllda och att kommissionen inte tog upp frågan om "alltför stort avdrag" framför allt genom en bedömning av vikten av standardnormer för input/output.

(14) På den första punkten görs bedömningen att systemet genom sin natur inbegriper alltför stor eftergift eller alltför stora avdrag, eftersom det tillåter tullfri import av andra varor än insatsvaror. Skälet till den alltför stora betalningen är att passbook-systemet tillåter tullfri import som inte skulle ha varit möjlig enligt tillåtna restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution, eftersom bortfallet av tull leder till uteblivna statliga intäkter på all import enligt detta system. Denna omständighet ensam gör systemet utjämningsbart.

(15) Den indiska regeringen uppgav också att kravet på att insatsvaror måste förbrukas vid tillverkningen av exportprodukten (fotnot 1 i bilaga II till grundförordningen) också är uppfyllt, när beräkningen av det importtullbelopp som skall efterges grundas på statistiska uppgifter om de insatsvaror som normalt är nödvändiga för tillverkningen av de berörda produkterna, dvs. standardnormer för input/output, och inte begränsas till de situationer där endast de importerade insatsvaror som är nödvändiga för tillverkningen av exportprodukter importeras tullfritt enligt systemet.

(16) Till svar på detta andra argument görs bedömningen att det inte är möjligt att medelst ett nominellt begrepp baserat på statistiska uppgifter uppfylla kraven i bilagorna II och III om fysiskt införlivande av insatsvaror som importeras enligt restitutionssystem eller kraven om att använda insatsvaror av jämbördig kvantitet och med samma kvalitet och särskilda egenskaper som de insatsvaror som importeras enligt ett restitutionssystem som tillåter substitution, eftersom detta belopp inte har något samband med de berörda företagens faktiska transaktioner. Det motsäger också vad som tydligt anges i grundförordningen, nämligen att de produkter som importeras enligt restitutionssystemet skall vara "fysiskt införlivade" och att de insatsvaror som importeras skall vara jämbördiga i kvantitet och ha samma kvalitet och egenskaper som de insatsvaror från hemmamarknaden vilka införlivas med exportprodukten.

(17) Den indiska regeringen hävdade slutligen att bestämmelserna om minsta förädlingsvärde i standardnormerna för input/output inte gör passbook-systemet till en importsubstitutionssubvention, eftersom det inte finns några bestämmelser om miniminivån på insatsvara från hemmamarknaden och det minsta förädlingsvärdet även skulle kunna uppnås om exempelvis importerade insatsvaror användes.

Detta argument motsägs helt klart av de uppgifter som lämnats av de indiska offentliga myndigheterna, nämligen att beräkningen av standardnormerna för input/output utgår ifrån alla insatsvaror som normalt importeras. Eftersom detta system redan anses vara utjämningsbart på grund av att det är knutet till exportresultaten i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, behöver emellertid inga ytterligare avgöranden träffas beträffande en eventuell importsubstitutionssubvention.

(18) Den indiska regeringen hävdade att förmåner beviljade enligt passbook-systemet inte borde utjämnas, eftersom passbook-systemet avskaffades den 31 mars 1997 och endast ett begränsat antal företag fortfarande kunde utnyttja de tidigare beviljade krediterna. De indiska offentliga myndigheterna hänvisade till artikel 17 i grundförordningen, i vilken det föreskrivs att utjämningsåtgärder skall vara i kraft endast så länge och i den utsträckning som krävs för att kompensera för utjämningsbara subventioner som vållar skada och hänvisade dessutom till tidigare praxis i gemenskapen. En indisk exporterande tillverkare hävdade, med stöd av liknande argument, att förmåner enligt detta system inte borde utjämnas 17 månader efter det att de slutgiltiga tullarna trätt i kraft, eftersom inte krediter enligt passbook-systemet kunde användas efter detta datum.

Till svar på detta finns skäl att framhålla att även om passbook-systemet har avskaffats, kan företag fortfarande ansöka om krediter enligt detta system för exporttransaktioner som utförts fram till och med den 31 mars 1997 och använda sig av dessa krediter fram till och med den 31 mars 2001. Fram till den dagen kommer avsevärda förmåner enligt detta system därför att fortsätta att beviljas och utgöra utjämningsbara subventioner. Vad beträffar förmåner som eventuellt är utjämningsbara efter den dagen anses den princip som anges i artikel 5 i grundförordningen gälla, dvs. att storleken på de utjämningsbara subventionerna skall beräknas som den förmån som mottagaren fått under undersökningsperioden. Som den indiska regeringen meddelat avskaffades passbook-systemet under undersökningsperioden och ersattes med tullkreditsystemet (Duty entitlement passbook scheme), som också anses vara utjämningsbart. Eftersom förmåner i framtiden kommer att beviljas enligt tullkreditsystemet anses det vara nödvändigt att införa åtgärder på grundval av de förmåner som mottagits under undersökningsperioden enligt såväl passbook-systemet som tullkreditsystemet, eftersom det, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen, fortfarande kommer att vara nödvändigt att kompensera för de utjämningsbara subventioner som vållar skada.

(19) Den indiska regeringen meddelade att, till följd av instruktioner från handelsministeriet i juli 1998, kan de indiska behöriga myndigheterna bara bevilja krediter enligt passbook-systemet fram till och med den 30 september 1998, inte som tidigare föreskrivits fram till och med den 31 mars 2001 (se skäl 18 ovan. Den indiska regeringen begärde därför att det skulle tas hänsyn till detta i det slutliga avgörandet.

Det bedöms att, eftersom passbook-systemet har ersatts med ett nytt system, tullkreditsystemet (som också anses vara en utjämningsbar subventionl, och förmåner i fortsättningen kommer att beviljas enligt tullkreditsystemet, bör förmåner som tillfallit exportörer enligt passbook-systemet under undersökningsperioden inte lämnas utan avseende. Åtgärder bör därför införas beträffande förmåner som tagits emot under undersökningsperioden enligt såväl passbook-systemet som tullkreditsystemet.

b) Beräkning av subventionens storlek

(20) En indisk exporterande tillverkare hävdade att kommissionen, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, endast borde ha beaktat kostnaderna för de berörda produkterna när den beräknade subventionen. Alternativt borde kommissionen ha beräknat subventionen genom att lägga ihop de krediter som utnyttjades för att importera råvaror använda vid tillverkning av de berörda produkterna och räkna av den tull som betalades för importen av råvaror använda vid tillverkning av de berörda produkterna.

Till svar på detta framhålls att hela den förmån som mottagaren får enligt systemet måste ligga till grund för beräkningen av subventionen så som föreskrivs i artikel 5 i grundförordningen. Förmånen utgörs av det obetalda tullbelopp som skulle ha betalats på all import under undersökningsperioden om importen inte hade genomförts i enlighet med systemet. Denna förmån måste fördelas över den sammanlagda exporten under samma period, eftersom den är knuten till det sammanlagda exportresultatet. Dessutom anses det inte lämpligt att vid beräkningen göra avdrag för de insatsvaror som importerats enligt detta system för tillverkning av de berörda produkterna, eftersom beräkningen av förmånen enligt systemet bestäms av storleken på den för staten uteblivna intäkten på all import, när systemet väl konstateras vara utjämningsbart.

2. Tullkreditsystemet (tullkredit som beviljas före export)

(21) De argument som framfördes av den indiska regeringen beträffande detta system, som beskrivs i skäl 28-39 i förordningen om provisorisk tull, behöver inte tas upp här, eftersom endast ett obetydligt subventionsbelopp lämnats enligt detta system under undersökningsperioden. Inga åtgärder kommer därför att införas på förmåner enligt detta system och inga slutgiltiga avgöranden är därför nödvändiga.

3. Tullkreditsystemet (tullkredit som beviljas efter export)

(22) Den indiska regeringen hävdade att en utjämning av de förmåner som beviljas enligt tullkreditsystemet, enligt beskrivningen i skäl 28 och 38-40 i förordningen om provisorisk tull, innebar en överträdelse av artikel 5 i grundförordningen, eftersom förfarandet inleddes i september 1997, dvs. inom sex månader efter det att det system som infördes i april 1997 hade inletts. Den indiska regeringen hävdade att det i den artikeln föreskrivs att den valda undersökningsperioden skall upphöra sex månader före den dag då förfarandet inleds.

Artikel 5 anses emellertid inte innehålla någon förpliktelse att välja en undersökningsperiod som upphör sex månader innan förfarandet inleds, utan fastställer snarare en minsta tidsfrist för hela undersökningsperioden (dvs. sex månader). Det är således inte fråga om en överträdelse av artikel 5.

(23) Den indiska regeringen framhöll också att de indiska exporterande tillverkarna kunde ha använt systemet med kontant eftergift för importerade insatsvaror i stället för tullkreditsystemet. Sådana eftergivna kontanta medel kunde därefter ha använts som betalning av importtull på alla varor, utan restriktioner. De gör därför gällande att tillvägagångssättet eller metoden för eftergift inte bör anses vara en faktor att räkna med när man skall bestämma huruvida en sådan eftergift utgör en utjämningsbar subvention eller inte.

Detta argument måste avvisas. Att det fanns ett tillåtet system för kontant eftergift har varken påståtts eller påvisats under undersökningen och har inte, med tanke på det sena skedet av förfarandet, kunnat undersökas närmare. Eftersom de indiska exporterande tillverkarna valt att använda sig av ett utjämningsbart system, är de förmåner som lämnas enligt detta system i alla händelser utjämningsbana.

(24) Den indiska regeringen anförde att detta system, eftersom det inte hade tillämpats av något företag under undersökningsperioden, inte kunde omfattas av utjämningsåtgärder.

Eftersom slutsatsen om subventionering vad det enda icke samarbetsvilliga företaget beträffar måste dras på grundval av bästa tillgängliga uppgifter, görs bedömningen att förmånerna enligt detta system, som stod till företagets förfogande under undersökningsperioden, kan ha ökat. Eftersom det bekräftades att systemet i sig är utjämningsbart, ansågs företaget ha mottagit förmåner enligt detta system, och storleken fastställdes på grundval av bästa tillgängliga uppgifter.

(25) Den indiska regeringen hävdade att, eftersom bilaga II till grundförordningen inte täcker situationer vid vilka export genomförs före import, såsom vid tullkreditsystemet, var detta system inte utjämningsbart.

Denna situation anses emellertid vara täckt av bilaga III till grundförordningen. Eftersom tullkreditsystemet varken är förenligt med kraven i bilaga II eller i bilaga III, då en exportör inte har någon som helst förpliktelse att tullfritt importera varor som skall förbrukas i tillverkningsprocessen eller insatsvaror som är av jämbördig kvantitet och har samma kvalitet och egenskaper som insatsvaror från hemmamarknaden, är systemet utjämningsbart.

(26) Den indiska regeringen hävdade också att exportören, i enlighet med de indiska tullmyndigheternas meddelande nr 34/97 av den 7 april 1997 punkt (v), var skyldig att i exportprodukterna införliva de varor som importerats enligt tullkreditsystemet.

Denna bestämmelse avser emellertid det tullkreditsystem vid vilket krediter beviljas före export, inte det system vid vilket krediter beviljas efter export, som har visat sig sakna ett sådant "actual user-villkor".

4. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(27) Den indiska regeringen har framfört flera yrkanden beträffande systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror, vilket beskrivs i skäl 43-47 i förordningen om provisorisk tull. Dessa yrkanden rör systemets klassificering som en subvention och beräkningen av subventionens storlek.

a) Systemets natur

(28) Det hävdades att det inte finns några bestämmelser i lag om att kapitalvaror inköpta enligt detta system uteslutande skall användas för tillverkning av exportvaror och att befrielse från importavgifter för varor importerade enligt detta system därför inte kan anses vara en subvention.

Undersökningen har, när det gäller detta yrkande, visat att ett företag måste åta sig att exportera varor till ett visst värde under en viss tidsperiod för att få använda systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte. Eftersom detta system således är rättsligt knutet till exportresultatet, dvs. inte får användas utan ett åtagande att exportera varor, anses det vara selektivt i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen och därför utjämningsbart. Mot bakgrund av detta saknar frågan om huruvida kapitalvaror uteslutande används för tillverkning av exportvaror eller inte relevans.

(29) Det gjordes vidare gällande att begreppet "insatsvaror" i bilaga I i (förteckningen över exempel på exportsubventioner) till grundförordningen även omfattar kapitalvaror och att, enligt detta skäl, eftergift av eventuell tull inte i sig kan anses vara en subvention såvida det inte är fråga om en alltför stor eftergift.

Kapitalvaror är emellertid inte "insatsvaror" i enlighet med grundförordningen, eftersom de inte är fysiskt införlivade i exportprodukterna.

(30) Enligt den indiska regeringen uppskjuts endast uttaget av tull vid import av kapitalvaror enligt detta systemet till dess att exportören fullgjort exportåtagandet. Under dessa omständigheter skulle frågan om uteblivna offentliga intäkter och om en förmån för mottagaren inte uppstå förrän i slutet av den period för vilken exportören gjort ett åtagande.

Det anses vad detta yrkande beträffar att när ett företag ansöker om att få tillämpa detta system och därmed åtar sig att exportera varor, måste det antas att exportåtagandet kommer att uppfyllas och att befrielse från betalning av importtull slutligen kommer att beviljas. Företagen måste rimligen förvänta sig att de inte skall behöva betala tullar som kommer att avspegla sig i deras priser. Att anta något annat skulle göra systemet meningslöst. Det anses därför att en statligt utebliven intäkt uppstår vid tidpunkten för importen av kapitalvarorna och att importföretaget får en förmån i form av obetald tull.

b) Beräkning av subventionen

(31) Den indiska regeringen gjorde gällande att den avskrivningstid som kommissionen räknade med när den fattade sina preliminära avgöranden (dvs. de tio år som anges i skäl 50 i förordningen om provisorisk tull) inte är riktig. Om kommissionen hade tagit hänsyn till kapitalvarornas livslängd, i enlighet med vad som föreskrivs i indisk lag, och kostnaden för den bankgaranti som exportören måste lämna till myndigheterna när han importerar varor enligt detta system, skulle den eventuella förmånen ha blivit minimal.

Till svar på detta yrkande meddelade kommissionen att den när den fattade sina preliminära avgöranden fastställde den normala avskrivningstiden för kapitalvaror inom antibiotikaindustrin till tio år, på grundval av uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna. Detta är i överensstämmelse med artikel 7.3 i grundförordningen, i vilken anges att om subventionen kan knytas till förvärv av fasta anläggningar skall den utjämningsbara subventionens storlek beräknas genom att subventionen fördelas över en period som motsvarar en normal avskrivningstid för sådana tillgångar i den ifrågavarande industrin. Det noteras att inga bevis har lämnats till stöd för någon annan avskrivningstid för kapitalvaror inom läkemedelssektorn än den period på tio år som kommissionen räknat med när den fattade sina preliminär avgöranden. Yrkandet i frågan om kostnaden för den bankgaranti som exportören måste betala föra att importera varorna enligt detta system avslås, eftersom de berörda samarbetsvilliga exportörerna inte yrkat på att några sådana kostnader skall beaktas, i enlighet med artikel 7.1 i grundförordningen.

(32) Den indiska regeringen motsatte sig att kommissionen i sina preliminära avgöranden beräknat subventionens storlek per enhet genom att fördela förmånerna endast över exportomsättningen. De hävdade att, eftersom kapitalvaror som importeras enligt detta system (med förmånstullar i exportfrämjande syfte) används vid tillverkning av varor för såväl exportmarknaden som för hemmamarknaden, bör de förmåner som erhålls genom detta system fördelas över den totala omsättningen.

Det har emellertid fastställts att detta system endast är knutet till exportresultaten (se skäl 28 ovan). I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen bör emellertid den förmån som erhålls genom detta system endast fördelas över exportomsättningen, eftersom subventionen beviljas för ett visst värde av varor exporterade under en viss tidsperiod. Yrkandet att de förmåner som erhålls genom detta system bör fördelas över den totala omsättningen avslås därför.

(33) Den indiska regeringen hävdade slutligen att den ränta som kommissionen tog hänsyn till för att få fram den sammanlagda förmånen för företag som tillämpade detta system inte förutses i Världshandelsorganisationens (WTO:s) avtal om subventioner och utjämningsåtgärder. Gemenskapen har heller inte som praxis att ta med ett sådant belopp vid beräkningen av förmånen för företag som tillämpar sådana subventionssystem.

Vad beträffar detta yrkande förhåller det sig så att räntan läggs till för att återspegla den förmån som mottagaren får genom att inte behöva skaffa fram ett motsvarande belopp från kommersiella källor. I artikel 6 i grundförordningen anges klart att riktlinjen för beräkning av subventionen skall vara den jämförbara kostnaden för medel på den kommersiella marknaden. Det är således gemenskapens praxis att i sådana fall lägga till ett belopp för ränta när den sammanlagda förmånen beräknas. Yrkandet avslås därför.

(34) En indisk exporterande tillverkare hävdade att de uppgifter som han hade lämnat till kommissionen beträffande import av kapitalvaror och som senare kontrollerades av kommissionen och låg till grund för beräkningen av förmånsbeloppet enligt detta system, innehöll vissa fel. Efter det att provisoriska åtgärder införts lämnade denna indiska exporterande tillverkare nya uppgifter avseende viss import av kapitalvaror och hävdade att dessa skulle beaktas i samband med det slutgiltiga avgörandet.

Dessa nya uppgifter måste emellertid, enligt artikel 28.3 i grundförordningen, lämnas utan avseende, eftersom de inte ingivits i rätt tid och inte har gått att kontrollera.

5. Industriella frizoner för export och exportorienterade företag

a) Kapitalvaror

(35) Den indiska regeringen har gjort samma yrkanden för import av kapitalvaror enligt systemet med industriella frizoner för export och exportorienterade företag som för det system som nämns ovan under skäl 29-34. Dessa yrkanden avslås av samma skäl som ovan.

(36) Den indiska regeringen har vidare yrkat på att kapitalvaror som importeras enligt det system som beskrivs i skäl 51-53 i förordningen om provisorisk tull inte är befriade från importtull, eftersom de införs i ett tullagerområde. Uttaget av tullarna uppskjuts endast till dess att varorna lämnat tullagerområdet och den offentliga intäkten borde därför inte anses ha uteblivit. Det görs gällande att det inte är fråga om en subvention med tanke på den definition av en subvention som lämnas i artikel 2 i grundförordningen, enligt vilken en subvention skall anses föreligga bl.a. om den offentliga intäkten inte har drivits in.

Vad gäller detta yrkande anses att om ett företag, såsom i fallet med ett system med industriella frizoner för export och exportorienterade företag, importerar kapitalvaror utan att betala importavgifter, förväntar sig företaget att komma att uppfylla sina exportåtaganden och räknar därför inte med att behöva betala importavgifter. Företaget kan då låta dessa lägre kostnader (dvs. obetalda tullar) återspeglas i sina priser. Under dessa omständigheter får företaget en förmån genom att de offentliga myndigheterna går med på att avstå från intäkten vid tidpunkten för importen, eftersom företaget har åtagit sig att uppfylla vissa exportåtaganden. Det anses därför att den offentliga intäkten uteblivit vid tidpunkten för importen av kapitalvarorna, när uttaget av importtullen skjuts upp och att importföretaget får en förmån i form av obetalda tullar. Yrkandet avslås därför.

b) Råvaror

(37) Den indiska regeringen och en indisk exporterande tillverkare har hävdat att, eftersom råvaror som importeras utan betalning av importavgifter förbrukas och införlivas fysiskt i varor som tillverkas för export, en situation som är möjlig enligt artikel 2.1 a ii, detta system inte är en subvention.

Till svar på detta argument erinras för det första om att ett erkänt exportorienterat företag, Orchid Chemicals and Pharmaceuticals Ltd, svarade på kommissionens frågeformulär i samband med detta förfarande, men det lämnade inte några kontrollerbara uppgifter under undersökningen. I brist på sådana uppgifter måste kommissionen, när den fattade sina preliminära avgöranden, utgå från bästa tillgängliga uppgifter när den beräknade storleken på den förmån som detta exportorienterade företag hade tagit emot enligt de bestämmelser om befrielse från tull på råvaror som gäller för det system som tillämpas för industriella frizoner för export och exportorienterade företag. Bästa tillgängliga uppgifter ansågs vara de samlade uppgifterna över inköp av råvaror som fanns i företagets årsredovisning, eftersom det inte var möjligt att på grundval av kontrollerbara uppgifter bedöma huruvida de råvaror som importerades av detta företag utan betalning av importavgifter förbrukades och införlivades fysiskt i varor tillverkade för export. Under dessa omständigheter måste de slutgiltiga avgörandena om detta system, i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen, också grundas på bästa tillgängliga uppgifter. Det anses emellertid rimligt att de slutgiltiga avgörandena grundas på de uppgifter som lämnats av andra samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkare om andra system (än systemet med industriella frizoner för export och exportorienterade företag) som också medger att råvaror får importeras tullfritt (dvs. passbook-systemet och tullkreditsystemet). Storleken på det enda erkända exportorientierade företagets subvention har därför på lämpligt sätt justerats.

(38) Den indiska regeringen hänvisade vidare till att industriella frizoner för export inte är unika för Indien. Industriella frizoner för export är dock inte ifrågasatta som sådana. Det är nödvändigt att framhålla att de indiska industriella frizoner för export som var föremål för den här undersökningen konstaterades ha lämnat utjämningsbara subventioner till ett indiskt företag som exporterade antibiotika.

6. Systemet med befrielse från inkomstskatt

(39) Den indiska regeringen och en indisk exporterande tillverkare har hävdat att, eftersom den sats för företagsbeskattning som beskrivs i skäl 57-61 i förordningen om provisorisk tull har sänkts sedan beskattningsåret 1996/1997 (dvs. den period på vilken kommissionen grundade sitt provisoriska avgörande när det gäller detta system), den sänkta skattesatsen nu bör beaktas vid beräkningen av de berörda indiska exporterande tillverkarnas eventuella förmåner.

I detta avseende påpekas att, enligt artikel 5 i grundförordningen, storleken på utjämningsbara subventioner skall beräknas i förhållande till den förmån som mottagaren konstateras få under den tid som subventionsundersökningen avser. Såsom anges ovan beträffande de provisoriska avgörandena utgick kommissionen i sina beräkningar av förmånen från beskattningsåret 1996/1997 (dvs. 1 april 1996-31 mars 1997), som var den period som närmast motsvarade undersökningsperioden. Under det beskattningsåret var den tillämpade skattesatsen för företag 43 %. Under det därpå följande beskattningsåret (dvs. 1 april 1997-31 mars 1998) var den tillämpade skattesatsen sänkt till 35 %. Eftersom en del av det sistnämnda beskattningsåret ligger inom undersökningsperioden för detta förfarande, anses det att de utjämningsbara subventionernas storlek bör beräknas i proportion till de båda skattesatser som tillämpades under undersökningsperioden. Lämpliga justeringar har därför genomförts av storleken på de subventioner som lämnats de företag som tillämpade detta system.

(40) Den indiska regeringen har också hävdat att när kommissionen fattade sina provisoriska avgöranden handlade den i strid med tidigare praxis i gemenskapen och med både avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och grundförordningen, då den lade till ett belopp för ränta för att få fram den sammanlagda förmån för företag som tillämpade detta system. Vid bedömningen av systemet ansågs det att den rimligaste indikatorn på den förmån som ett företag får enligt detta system var det skattebelopp som företaget inte hade behövt erlägga under det beskattningsår som närmast motsvarande undersökningsperioden. Detta belopp anses motsvara ett engångsbidrag som beviljas ett företag under undersökningsperioden. Ett räntebelopp läggs till detta bidrag av de orsaker som anges i skäl 34 ovan. Yrkandet måste därför avslås.

(41) En indisk exporterande tillverkare hävdade att de uppgifter som han lämnat till kommissionen om yrkad befrielse från inkomstskatt enligt avdelning 80HHC i inkomstskattelagen innehöll vissa fel. Dessa uppgifter kontrollerades av kommissionen och låg sedan till grund för beräkningen av förmånsbeloppet enligt detta system. Denna indiska exporterande tillverkare har nu lämnat nya uppgifter om sina yrkanden på inkomstskattebefrielse och har begärt att dessa nya uppgifter skall beaktas i samband med det slutliga avgörandet.

En annan indisk exporterande tillverkare lämnade nya uppgifter beträffande sitt yrkande om befrielse från skatt på vinsten vid export enligt avdelning 80HHC i den indiska inkomstskattelagen.

Eftersom dessa nya uppgifter inte lämnats i rätt tid och inte är kontrollerbara måste de, i enlighet med artikel 28.3 i grundförordningen, lämnas utan avseende och båda yrkandena måste därför avslås.

(42) En indisk exporterande tillverkare hävdade vidare att eftersom den indiska inkomstskattelagen föreskriver att betalningen av skatt skall göras kvartalsvis, borde detta beaktas när ränta lades till för att beräkna det totala förmånsbeloppet.

På denna punkt görs bedömningen att när ett företag inger sin deklaration till skattemyndigheterna, vilket sannolikt sker i enlighet med gällande lagstiftning, har företaget legitima förväntningar om att denna kommer att godkännas av skattemyndigheterna, även om den först kommer att granskas av dessa. Företaget tillförs då omedelbart en förmån i form av ett totalt skattebelopp som kommer att förbli obetalt till följd av företagets yrkande enligt den berörda avdelningen i inkomstskattelagen. Ränta bör därför beräknas på hela det förmånsbelopp som tillfaller företaget för det berörda beskattningsåret.

7. De utjämningsbara subventionernas storlek

(43) Med beaktande av de slutgiltiga avgörandena om de olika system som anges ovan är storleken på de utjämningsbara subventionerna för var och en av de undersökta exporterande tillverkare som är föremål för undersökningen följande:

>Plats för tabell>

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(44) Eftersom inga synpunkter eller nya uppgifter lämnades in av någon berörd part avseende definitionen av begreppet gemenskapsindustrin, bekräftas avgörandena i skäl 64 och 65 i förordningen om provisorisk tull.

E. SKADA

1. Förbrukning, importvolymer och marknadsandel

(45) De indiska exporterande tillverkarna hävdade att kommissionens analys beträffande importen till gemenskapen av den berörda produkten från Indien inte var korrekt och att uppgifterna från Eurostat inte var tillförlitliga, vilket huvudsakligen berodde på att de berörda KN-numren omfattar fler antibiotika eller produktformer av antibiotika än dem som faktiskt omfattas av detta förfarande.

Utförliga beräkningar grundade på indisk exportstatistik och uppgifter från de indiska exporterande tillverkarna lämnades in och det gjordes gällande att dessa uppgifter var de mest exakta uppgifterna om den import av den berörda produkten med ursprung i Indien som faktiskt hade ägt rum.

Det är riktigt att KN-numren i fråga kan omfatta antibiotika eller produktformer av antibiotika som skiljer sig från den specifika produkt som är föremål för förfarandet. Dessa antibiotika eller produktformer av antibiotika tillverkades emellertid antingen inte i Indien, vilket var fallet med metampicillin och pivampicillin, eller också var deras marknadsandelar i gemenskapen obetydliga, vilket var fallet med amoxicillin, sterilt ampicillinsalt och vattenfritt ampicillin. I fallet cefalexin är det möjligt att andra antibiotika och produktformer av antibiotika har större inverkan. De produkter som omfattades av det relevanta KN-numret utgjorde emellertid alla endast en liten andel av den sammanlagda exporten från Indien av den berörda produkten. Mot bakgrund av ovanstående drogs slutsatsen att den indiska exportstatistiken inte i någon större utsträckning skilde sig från kommissionens provisoriska avgöranden om förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen, importvolymen och marknadsandelarna för denna produkt. Detta bekräftades också genom ett preliminärt fastställande av de relevanta faktorerna utifrån de uppgifter som de indiska exporterande tillverkarna lämnade. Beräkningen visade att den sammanlagda indiska exporten av den berörda produkten hade ökat med nästan 200 % mellan 1993 och undersökningsperioden, medan uppgifterna från Eurostat visade en ökning på nästan 300 %. Under samma period fördubblades praktiskt taget denna imports andel av gemenskapsmarknaden, medan Eurostats siffror visade en ökning av marknadsandelen på 157 %.

(46) Oavsett vilken uppgiftskälla som använts är därför slutsatsen att kommissionens provisoriska avgöranden är bekräftade, särskilt slutsatserna om att det skett en mycket stor ökning av den sammanlagda indiska exporten av den berörda produkten och en mycket omfattande ökning av importens andel av gemenskapsmarknaden.

(47) De indiska exportörerna hävdade också att praktiskt taget all import återexporteras från gemenskapen, i befintligt skick eller efter ytterligare bearbetning.

Även om det medges att det faktum att de berörda produkterna inte är belagda med importtull (tullsats 0 %) inte uppmuntrar handlare eller bearbetningsföretag att tillgripa tullförfaranden som innefattar temporär import (t.ex. aktiv förädling), kan detta faktum emellertid inte tolkas som att det stöder de indiska exporterande tillverkarnas påstående om återexporten. Eftersom inga tillräckliga bevis lämnades i detta avseende, var kommissionen tvungen att lämna dessa påståenden utan avseende. Således bekräftas avgörandena i skäl 66-69 i förordningen om provisorisk tull, vilka grundas på statistiska uppgifter från Eurostat som avspeglar den faktiska importvolymen för produkter som övergått till fri omsättning i gemenskapen.

2. Priser för den subventionerade importen

(48) De indiska exporterande tillverkarna hävdade att den prisjämförelse som görs i förordningen om provisorisk tull och som grundar sig på uppgifter från Eurostat inte är tillförlitlig, vilket huvudsakligen beror på att priset för doseringar eller blandningar brukar skilja sig avsevärt från priset för bulkprodukter.

(49) Eftersom färdiga doseringar eller blandningar, i enlighet med vad som anförs i skäl 9 ovan, inte omfattas av de KN-nummer som avses i det här förfarandet, kan slutsatsen dras att inga jämförelser gjordes mellan bulkprodukter och färdiga produkter.

(50) Det bör dessutom påpekas att de indiska exporterande tillverkarna i sina yrkanden medgivit att deras exportpriser sjunkit och att de inte ifrågasatte omfattningen av den prisnedgång som konstaterats i skäl 70 i förordningen om provisorisk tull, dvs. en sänkning på cirka 40 %.

(51) Mot bakgrund av detta utgår hänvisningen till färdiga doseringar i skäl 70 i förordningen om provisorisk tull, medan de övriga slutsatserna i skäl 70-75 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

3. Situationen i gemenskapsindustrin

(52) De indiska offentliga myndigheterna hävdade att de flesta av de skadeindikatorer som analyseras i förordningen om provisorisk tull visar en positiv utveckling för gemenskapsindustrin, medan de negativa tendenserna är få. Som framgår av skäl 84-87 i förordningen om provisorisk tull har undersökningen emellertid visat att den allmänna trenden är negativ vad gemenskapsindustrin beträffar, särskilt vad gäller marknadsandelar och priser, och detta är ett tydligt tecken på väsentlig skada. Det är dessutom viktigt att påpeka att den positiva tendensen när det gäller vissa av faktorerna endast avspeglar den allmänna tillväxten på marknaden och gemenskapsindustrins resultat på exportmarknaden. Slutsatsen är därför att gemenskapsindustrin har vållats väsentlig skada.

4. Slutsats om skada

(53) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas att gemenskapsindustrin har vållats väsentlig skada i den mening som avses i artikel 8.1 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

1. Den subventionerade importens verkningar

(54) De indiska exporterande tillverkarna hävdade att det inte fanns något uppenbart samband mellan den indiska subventionerade exporten och något av de subventionssystem som man fann under undersökningen. Det hävdades att denna omständighet bröt orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. Detta resonemang grundades på följande:

För det första var uppgifterna från Eurostat otillförlitliga och borde ersättas av den indiska exportstatistik som återges i en indisk officiell publikation och som visar att såväl den största ökningen i volym som höjdpunkten vad exporten beträffar inträffade under perioden april 1994-mars 1995.

För det andra var de viktigaste subventionssystemen inte införda under den perioden. Eftersom den indiska exportstatistiken visar att de indiska leveranserna minskade efter ikraftträdandet av de berörda subventionssystemen, torde det vara uppenbart att genomförandet av subventionssystemen inte har främjat exporten. Det görs därför gällande att den subventionerade importen från Indien under dessa förhållanden omöjligt kunde ha orsakat den eventuella skada som vållats gemenskapsindustrin.

För att en riktig bedömning av orsakssambandet skulle kunna göras var det mot bakgrund av ovanstående slutligen nödvändigt att utgå ifrån en kortare tidsperiod för bedömning av skadan. I stället för en fyraårsperiod yrkades på en period på två och ett halvt år med början 1995, på grundval av vilken en slutsats skulle fattas om icke-skada, påstods det, eftersom ingen avsevärd ökning av importvolymen hade skett.

Ovanstående resonemang föranleder följande kommentarer:

(55) När det gäller importtrenden har kommissionen redan förklarat att det inte finns några skäl att ersätta gemenskapens importstatistik med den indiska exportstatistiken. Eftersom tillförlitligheten i Eurostats statistik är tämligen väl säkerställd, medan de indiska uppgifternas källa inte har kunnat kontrolleras, anses det att de tendenser som fastställts i det preliminära skedet måste bekräftas. Det är värt att erinra om att importen från Indien enligt Eurostat nådde en topp under 1996 och minskade endast något under undersökningsperioden.

(56) Den andra och tredje punkten i de indiska exporterande tillverkarnas resonemang rör en principfråga, nämligen vad som bör anses vara en rimlig period för bedömning av skada i en subventionsundersökning. I detta avseende understryks att alla bedömningar av skada innebär en undersökning i två steg: För det första skall det fastställas om den inhemska industrin lidit skada under undersökningsperioden. För det andra måste sådana slutsatser sättas i samband med hur olika indikatorer har utvecklats under tidigare år. För detta brukar en bedömning göras av gemenskapsindustrins situation under en period av minst tre år före undersökningsperioden. Det är endast genom en sådan undersökning som tendenserna vad skadeindikatorerna beträffar kan undersökas. Det bekräftas därför att den period som skall undersökas inte bör anpassas från fall till fall i samband med bedömning av skada. I det aktuella fallet har det konstaterats att importen nådde sin topp före undersökningsperioden. Tvärtemot vad som hävdats är detta inte i sig tillräckligt för att försvaga orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den skada som gemenskapsindustrin lidit. En ständig ökning av importen är inte en förutsättning för att dra slutsatsen att importen orsakat skada. Prisunderskridande vad gäller den berörda importen, pressade priser för gemenskapsindustrin och lägre lönsamhet var alla faktorer som observerades under undersökningsperioden, för vilken även subventionering konstaterades förekomma. Även om importvolymen skulle ha nått sin topp innan de viktigaste subventionssystemen trädde i kraft, kan det mycket väl vara så att sådana exportresultat skulle ha uppnåtts även utan prisunderskridande och utan att vara skadlig. Det är i detta hänseende värt att ur rättslig synvinkel notera att grundförordningen inte innehåller någon bestämmelse om att den skada som orsakas t.ex. genom prisunderskridande måste analyseras närmare för att påvisa att de exporterande tillverkarna faktiskt använt de pengar som de sluppit betala till det allmänna till att sänka sina priser.

Skälet till detta är uppenbart, eftersom subventioner även skulle kunna användas för att kompensera för befintliga eller tidigare förluster och därför kanske inte medför en direkt prissänkning. Omvänt kan även en stabil eller minskande import, som utmärks av en aggressiv prissättning vara skadlig. Det är just vad som är fallet här, där skadan i huvudsak är prisrelaterad och har tagit sig uttryck i prisdepression, som inte nödvändigtvis förutsätter stora importvolymer, eftersom det är fråga om en priskänslig och öppen marknad. Det anses med andra ord att den subventionerade importen av den berörda produkten, oavsett tendens vad volymen beträffar, haft en väsentlig negativ påverkan på gemenskapsindustrin under undersökningsperioden.

(57) Slutsatsen är därför att de uppgifter som lagts fram av de indiska exporterande tillverkarna inte undergräver slutsatserna i förordningen om provisorisk tull beträffande orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

2. Andra faktorers verkningar

2.1 Import från andra tredje länder

(58) De indiska exporterande tillverkarna gjorde gällande att den dyrare importen från Förenta staterna (USA) hade ökat i volym med 100 % och att detta skulle tyda på att marknaden för den berörda produkten inte skulle vara priskänslig i den mening som avses i förordningen om provisorisk tull och i skäl 56 ovan.

(59) Det bör när det gäller importen från USA noteras att den förklaring som ursprungligen lämnades (skäl 96 i förordningen om provisorisk tull) om det jämförelsevis höga kilopriset på denna import bör lämnas utan avseende, eftersom produkter i färdiga doseringar inte kan deklareras enligt det berörda KN-numret. Merparten av denna import sker dock internt mellan ett företag i gemenskapen och dess dotterbolag i USA och priserna kan påverkas av detta förhållande. Vad beträffar importen med ursprung i andra tredje länder än USA har inga påståenden lämnats och inga avgöranden fattats om att den importen i någon avsevärd utsträckning skulle ha påverkat gemenskapsindustrins situation.

Det bekräftas därför att verkningarna av importen från andra tredje länder inte var av det slaget att de brutit orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

2.2 Gemenskapsindustrins konkurrenskraft och fluktuationer i priserna på råvaror

(60) De indiska exporterande tillverkarna upprepade sitt yrkande att den skada som gemenskapsindustrin lidit hade orsakats av nedåtgående fluktuationer, särskilt från 1996, i priset på råvaran penicillin G, som är den viktigaste råvaran vid tillverkningen av den berörda produkten. De hävdade närmare bestämt att de minskade priserna på exportvaror under undersökningsperioden endast återspeglade att produktivitetsvinster fördes vidare till kunderna och det minskade priset på penicillinG. De indiska exporterande tillverkarna gjorde med andra ord gällande att det prisunderskridande som fastställdes under undersökningsperioden skett oberoende av eventuella subventioner. De upprepade också att gemenskapsindustrin inte var konkurrenskraftig inom det ifrågavarande produktionssegmentet.

Gemenskapsindustrin gjorde gällande att de indiska exporterande tillverkarna hade sänkt priserna på den berörda produkten betydligt mer än vad den sänkta kostnaden för penicillin skulle ha medgett.

Det stämmer att en nedåtgående prisutveckling för penicillin G kunde observeras från 1996. Eftersom penicillin G utgör en avsevärd andel av de sammanlagda kostnaderna för insatsvaror som ingår i den färdiga produkten, borde en prissänkning i åtminstone någon utsträckning återspeglas i priset på den berörda produkten.

Påståendena om priserna på penicillin G var emellertid både motstridiga och till och med motsägelsefulla. Särskilt bör nämnas att, efter det att de preliminära åtgärderna hade införts lämnade de indiska exporterande tillverkarna in flera prisuppgifter på vägda genomsnittliga inköpspriser på penicillin G, men påstod senare att de haft möjlighet att köpa penicillin G till betydligt lägre priser än vad de tidigare angivit.

Det har således inte varit möjligt att exakt fastställa och i kvantitativa termer uttrycka hur de fallande priserna på penicillin G påverkat priserna på den berörda produkten.

En sänkt kostnad på penicillin G skulle sannolikt bara få konsekvenser för de företag som inte är vertikalt integrerade, dvs. som införskaffar varan utifrån i stället för att själva tillverka den (skäl 64-66). De indiska exporterande tillverkarna hävdade att de inte var integrerade och därför kunde dra full nytta av denna fördel och låta den återspeglas i deras priser, medan gemenskapsindustrin, som i de flesta fall inte är integrerad, inte kunde det.

En analys av situationen för en icke integrerad gemenskapstillverkare som hade likvärdiga fördelar vad de lägre världsmarknadspriserna på penicillin G beträffar visade dock att denna tillverkare också drabbades hårt av sänkt lönsamhet och av det prisunderskridande som utmärkte den indiska exporten, särskilt under den andra hälften av undersökningsperioden.

Det bör vidare påpekas att syftet med undersökningen om orsakssamband mellan den subventionerade importen och den skada som vållats gemenskapsindustrin inte är att bedöma några eventuella bakomliggande skäl till de exporterande tillverkarnas beteende, eftersom det har fastställts under undersökningen att de hade erhållit utjämningsbara subventioner.

(61) Gemenskapsindustrins konkurrenskraft torde knappast kunna betvivlas, eftersom gemenskapsindustrin är en av världens ledande industrier när det gäller den berörda produkten. Detta framgår både av dess resultat på exportmarknaderna och av de minskade kostnaderna och därav följande produktivitetsvinster. Gemenskapsindustrin har ökat sin produktionsvolym med 30 %, samtidigt som sysselsättningen har legat kvar på en stabil nivå. Dessutom har undersökningen inte visat på någon ineffektiv produktionskostnad. Det fanns också tydliga tecken på att de integrerade företagens tillverkning av penicillin G var högeffektiv internationellt sett.

(62) Till stöd för det nya påståendet att gemenskapsindustrin inte hade kunnat förbättra sin effektivitet gjordes gällande att till och med företag som var kända för att ha en mycket effektiv tillverkning, som det holländska företaget Gist-Brocades B.V., hade problem till följd av de sänkta priserna på penicillin G. Ett uttalande i Gist-Brocades senaste årsrapport återgavs, enligt vilken den "vinstprognos som utfärdades i mars 1997 måste justeras från en markant ökning till en lätt minskning. Orsaken till detta var att världsmarknadspriserna på penicillin hade fallit till aldrig tidigare skådade nivåer".

(63) Jämförelsen mellan situationen för den gemenskapsindustri som tillverkar den produkt som är föremål för undersökning och situationen för Gist-Brocades B.V. är missvisande i detta sammanhang. Gist-Brocades säljer mycket stora kvantiteter penicillin G och det är därför sannolikt att en sänkning av priset på denna produkt får betydande negativa konsekvenser för lönsamheten inom denna affärsgren. Gemenskapsindustrin säljer dock inte något penicillin G, men tillverkar sådant penicillin för eget bruk.

(64) De indiska exporterande tillverkarna hävdade att de negativa konsekvenserna av de fallande priserna på penicillin G skulle bli större för de tillverkare som har en vertikalt integrerad tillverkning, dvs. som själva tillverkar råvaran penicillin G, eftersom de sannolikt inte skulle kunna dra nytta av prisfallet och därför skulle tvingas förbättra sin effektivitet i tillverkningsprocessen. Gemenskapsindustrin hade, uppgav de, inte varit i stånd till detta.

(65) Det medges att fallande priser på råvaror kan få andra effekter för integrerade tillverkare än för de tillverkare som köper sina råvaror utifrån. Icke integrerade tillverkare borde nästan genast kunna dra nytta av sänkta anskaffningskostnader, medan integrerade tillverkare knappast berörs av prisfluktueringarnas direkta effekter på anskaffningskostnaderna, även om de kan påverkas av de effekter på försäljningspriserna som deras icke integrerade konkurrenter kan ge de bearbetade produkterna.

(66) Att vara en integrerad tillverkare är dessutom en fördel när det är fråga om att höja priserna på råvaror. Beslutet att investera i en till fullo integrerad anläggning är därför ett legitimt affärsmässigt beslut. Det är i detta sammanhang värt att notera att de indiska exporterande tillverkarna inte öppet föreslog att gemenskapsindustrin skulle lägga ned sin verksamhet och därefter på nytt öppna sina dyra anläggningar och ändra sin produktionsteknik så snart kortsiktiga ändringar av priserna på råvaror inträffar.

(67) Även om det inte helt kan uteslutas att de sänkta råvarupriserna kan ha haft negativa konsekvenser för några gemenskapstillverkares lönsamhet kan det, mot bakgrund av ovanstående, slås fast att prisfallet på råvaran penicillin G inte kan anses vara orsaken till gemenskapsindustrins skada i form av lägre lönsamhet och förlust av marknadsandelar. Faktum kvarstår att den indiska exporten av de berörda produkterna subventionerades, vilket är anledningen till att konkurrensen snedvreds till förmån för den indiska produkten.

(68) Slutsatsen är därför att den subventionerade importen, när den bedöms separat, särskilt med tanke på de låga priserna, orsakat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Denna slutsats har fattats trots att de minskade kostnaderna på råvaror kan ha haft en negativ inverkan. Denna eventuella inverkan var emellertid inte sådan att den bröt orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den skada som gemenskapsindustrin orsakades.

3. Slutsats om orsakssamband

(69) Mot bakgrund av ovanstående bekräftas slutsatserna i skäl 88-104 i förordningen om provisorisk tull. Hänvisningen till de färdiga doseringarna i skäl 96 utgår.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledande anmärkning

(70) Inga synpunkter eller nya uppgifter lämnades av någon part beträffande gemenskapsindustrins intressen, intressen för leverantörer i senare led, för användare av den berörda produkten eller för den andra icke klagande leverantören i gemenskapen, Gist-Brocades B.V.

Avgörandena i förordningen om provisorisk tull bekräftas därför, särskilt avgörandena om att åtgärdernas inverkan på dessa grupper antingen skulle bli gynnsam, att ingen negativ inverkan alls skulle bli följden, att den sannolikt skulle bli positiv eller obetydlig.

2. Argument som framförts av importörer/handlare

(71) Flera importörer och handlare lämnade in synpunkter efter det att de provisoriska åtgärderna införts. Det var huvudsakligen följande påstående som framfördes:

Den indiska exporten orsakade inte gemenskapstillverkarna någon skada, eftersom de indiska priserna sjönk på grund av de lägre priserna på penicillin G och dessutom rådde det överproduktion i gemenskapen, något som de indiska företagen inte var inblandade i. Den mängd indisk vara som såldes i gemenskapen var mycket liten jämfört med den försäljning som skedde från de tillverkare som var baserade i gemenskapen, vilka dessutom gjorde stora vinster. Att införa utjämningstullar skulle kunna leda till att de tillverkare som är baserade i gemenskapen skulle komma att höja sina priser till orimliga nivåer.

Gemenskapstillverkarna tog inte till vara möjligheterna att modernisera. De borde ha utvecklat ett produktsortiment med mera sofistikerade produkter istället för att fortsätta att tillverka stapelvaror som är tillgängliga på världsmarknaden.

De gemenskapsbaserade tillverkarna av färdiga doseringar skulle heller inte längre ha några konkurrensmöjligheter, eftersom deras möjlighet att införskaffa billigare produkter av indiskt ursprung skulle minska.

En handlare bekräftade visserligen några av dessa påståenden, men klagade också på det indiska förbudet mot import av penicillin G för lokal förbrukning.

Införandet av utjämningstullar skulle slutligen få en negativ inverkan på importörernas och handlarnas lönsamhet och begränsa deras valmöjligheter när det gäller varuförsörjningen. En importör påpekade att, eftersom han var agent med ensamrätt för en indisk exporterande tillverkare, hade han ingen möjlighet alls att importera varor från annat håll.

(72) Påståendena om de minskade priserna på penicillin G och de mängder av den berörda produkten med ursprung i Indien som importerats har behandlats ingående ovan. Gemenskapsindustrins låga lönsamhetsnivå har också påvisats och kommer att behandlas ytterligare nedan. Eventuella prisökningar till följd av anförandet av utjämningsåtgärder syftar till att korrigera de skadliga verkningarna av den subventionerade importen.

(73) Påståendet att gemenskapsindustrin borde sluta med tillverkningen av stapelvaror synes vilja göra gällande att denna inte skulle vara effektiv och konkurrenskraftig på detta område. Det finns dock ingen anledning att ifrågasätta gemenskapsindustrins konkurrenskraft.

Marknaden för generiska läkemedel expanderar och det finns inget skäl till varför de gemenskapsbaserade industrierna skulle tvingas lämna denna lovande sektor av marknaden.

(74) Påståendena när det gäller tillverkarna av färdiga doseringar kan inte godtas generellt, eftersom de innebär att dessa företag i allmänhet skulle använda antibiotika från Indien för att tillverka färdiga doseringar, vilket inte är fallet. Såsom framgår av svaren på frågeformulären från några av dessa företag är alla i själva verket inte emot att utjämningsåtgärder införs. Ett företag verkade till och med stödja införandet av åtgärder, eftersom det hade stött på problem när det skulle sälja sina produkter på grund av konkurrensen från produkter som införlivar subventionerade importerade lågprisprodukter.

(75) Införandet av utjämningstullar kan få negativ inverkan på importörer och handlare. Dessa konsekvenser torde variera beroende på graden av specialisering på produkter och ursprungsländer. De flesta av importörerna och handlarna syntes inte uteslutande vara specialiserade på den berörda produkten med ursprung i Indien, utan snarare ha ett mycket större sortiment av läkemedelsprodukter från länder runt om i hela världen. Åtgärdernas inverkan borde därför bli begränsad för importörer och handlare.

Utjämningstullarnas inverkan kan dock i vissa fall komma att bli betydande, särskilt för de importörer och handlare som fungerar som agenter med ensamrätt för den berörda produkten från Indien eller som har ett liknande arrangemang.

(76) Detta bör emellertid vägas mot gemenskapsindustrins intresse som utan åtgärder för att rätta till de negativa effekterna av den subventionerade importen sannolikt även i fortsättningen skulle konfronteras med fortsatt prisunderskridande och därav följande prisdepression som lett till försämrad lönsamhet. Om denna situation skulle tillåtas fortsätta, kan gemenskapsindustrin mycket väl ställas inför det enda alternativet att lägga ned vissa produktionslinjer eller till och med hela anläggningar. Det bör påpekas att de produktionslinjer eller anläggningar som enbart tillverkar den berörda produkten sysselsätter nästan 1 200 personer.

3. Slutsats om gemenskapens intresse

(77) Det anses slutligen, sedan olika berörda intressen undersökts, att det inte finns några tvingande skäl till att inte vidta åtgärder mot importen i fråga genom att återupprätta en marknad som kännetecknas av rättvisa priser och att förhindra att gemenskapsindustrin skadas ytterligare.

H. SLUTGILTIGA ÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(78) När det gäller den vinstmarginal som använts för att fastställa en icke skadlig prisnivå för gemenskapsindustrin gjorde de indiska exporterande tillverkarna gällande att gemenskapsindustrin inte hade något behov av att investera i forskning och utveckling (FoU), eftersom läkemedelsindustrin inte skulle och inte borde finansiera sin forskning med medel från försäljningen av stapelvaror för vilka patentet har löpt ut, som den berörda produkten, och att den föreslagna minsta vinstnivån på 15 % av omsättningen därför skulle vara överdriven.

(79) Även om det medges att vinstnivåerna kan förväntas vara mycket olika beroende på om ett läkemedel fortfarande är patentskyddat eller omfattas av någon annan form av immateriell äganderätt eller inte, dvs. om produkten har övergått till att bli en "generisk" produkt, kan inte det påståendet godtas att vinsterna från försäljningen av icke skyddade produkter inte bör bidra till utgifterna för FoU.

(80) Det erinras om att industrin själv står för nästan all finansiering av FoU. Det är därför som den långsiktiga kapaciteten att generera de resurser som behövs för att förbättra produktionsprocessen för befintliga produkter och få fram nya produkter på marknaden avgör vilka möjligheterna är till att kunna konkurrera på marknaden i framtiden och den möjligheten är beroende av om det är möjligt att uppnå tillräcklig vinst på de produkter som redan finns på marknaden.

(81) Utan den ökade effektivitet som blivit resultatet av gemenskapsindustrins utgifter tör FoU och de därav följande investeringarna i förbättrade processer och resultat skulle gemenskapsindustrin redan ha gjort förluster.

Det är uppenbart att den nuvarande pressade vinstnivån utgör ett allvarligt hinder för framtida investeringar och därför i slutänden också påverkar gemenskapsindustrins konkurrensmöjligheter.

Man bör vidare komma ihåg att läkemedelsindustrin är en industrisektor med en mycket hög investeringsnivå. För att behålla en rimlig avkastning på investeringarna, måste avkastningen i relation till omsättningen vara högre än vad som normalt uppnås inom de sektorer som kräver lägre investeringsnivåer.

(82) En vinstnivå på 15 % av omsättningen anses mot bakgrund av ovanstående vara ett rimligt minimikrav för en integrerad läkemedelsindustri.

2. Tullens form och nivå

(83) Inga synpunkter lämnades beträffande formen på åtgärderna. Ändringar av de utjämningsbara subventioner som preliminärt fastställts har införts där så ansetts lämpligt. Den slutgiltiga utjämningstullen är följaktligen lägre än den provisoriska tullen för tre av de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna.

Skäl 117-119 i förordningen om provisorisk tull bekräftas.

I. UTTAG AV DEN PROVISORISKA TULLEN

(84) Mot bakgrund av storleken på de utjämningsbara subventioner som fastställts för de exporterande tillverkarna och att gemenskapsindustrin orsakats allvarlig skada anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisoriska utjämningstullar enligt förordning (EG) nr 1204/98 slutgiltigt tas ut till samma belopp som de slutgiltigt införda tullarna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En slutgiltig utjämningstull skall införas på import av trihydratamoxicillin, trihydratampicillin och cefalexin, som inte föreligger i avdelade doser eller i former eller förpackningar för försäljning i detaljhandeln, och som omfattas av KN-nummer ex 2941 10 10 (Taric-nummer 2941 10 10* 10), ex 2941 10 20 (Taric-nummer 2941 10 20* 10) och ex 2941 90 00 (Taric-nummer 2941 90 00*30) med ursprung i Indien.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på priset netto fritt gemenskapens gräns, före tull, för de importvaror som tillverkas av nedanstående företag:

- 9,6 % för Biochem Synergy Ltd, Indore (Taric-tilläggsnummer 8219)

- 9,1 % för Harshita Ltd, New Delhi (Taric-tilläggsnummer 8788)

- 8,7 % för Kopran Ltd, Mumbai (Taric-tilläggsnummer 8220)

- 6,3 % för Ranbaxy Laboratories Ltd, New Delhi (Taric-tilläggsnummer 8221)

- 4,6 % för Lupin Laboratories Ltd, Mumbai (Taric-tilläggsnummer 8222)

- 12 % för Orchid Chemicals & Pharmaceuticals Ltd, Chennai (Taric-tilläggsnummer 8224)

- 0 % för Torrent Pharmaceuticals Ltd, Ahmedabad (Taric-tilläggsnummer 8225)

- 0 % för Vitara Chemicals Ltd, Mumbai (Taric-tilläggsnummer 8225)

- 0 % för Gujarat Lyka Organics Ltd, Mumbai (Taric-tilläggsnummer 8225)

- 14,6 % för övriga företag (Taric-tilläggsnummer 8900).

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel2¶

De belopp för vilka säkerhet ställts i form av provisorisk utjämningstull enligt förordning (EG) nr 1204/98 skall tas ut slutgiltigt till den tullsats som slutgiltigt införts.

De belopp för vilka säkerhet ställs och som överstiger den slutgiltiga utjämningstullen skall frisläppas.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 5 oktober 1998.

På rådets vägnar

W. SCHÜSSEL

Ordförande

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT L 166, 11.6.1998, s. 17.