(EG) nr 2532/98

Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner

Titel: RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner
CELEX: 31998R2532
Datum: 1998-11-23
Konsoliderad t.o.m.: 2015-02-04
Källa: eur-lex.europa.eu

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 318 , 27/11/1998 s. 0004 - 0007

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (fördraget), särskilt artikel 108a.3 i detta och artikel 34.3 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (stadgan),

med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendation (ECB) (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2),

med beaktande av kommissionens yttrande (3), och

i enlighet med det förfarande som anges i artikel 106.6 i fördraget och artikel 42 i stadgan, och på de villkor som anges i artikel 109k.5 i fördraget och punkt 7 i protokoll nr 11 om vissa bestämmelser angående Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2015/159.

(1) Denna förordning skall, i överensstämmelse med artikel 34.3 i stadgan, jämförd med artikel 43.1 i stadgan, punkt 8 i protokoll nr 11 och punkt 2 i protokoll nr 12 om vissa bestämmelser angående Danmark, inte ge en icke-deltagande medlemsstat några rättigheter eller skyldigheter.

(2) I artikel 34.3 i stadgan krävs det att rådet skall specificera begränsningarna och villkoren enligt vilka ECB skall ha rätt att förelägga företag böter eller viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt ECB:s förordningar och beslut.

(3) Åsidosättanden av de förpliktelser som anges i ECB:s förordningar och beslut kan inträffa på flera av ECB:s behörighetsområden.

(4) För att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt för föreläggandet av sanktionerna på ECB:s olika kompetensområden är det lämpligt att alla allmänna bestämmelser och bestämmelser avseende förfarandet för föreläggandet av sådana sanktioner anges i en enda rådsförordning. Andra rådsförordningar föreskriver särskilda sanktioner på särskilda områden och hänvisar till denna förordning när det gäller principerna och förfarandena avseende föreläggandet av sådana sanktioner.

(5) För att tillhandahålla en fungerande ordning för förvaltningen av sanktionerna måste denna förordning tillåta att ECB gör vissa skönsmässiga bedömningar både när det gäller dithörande förfaranden och deras genomförande inom ramen för de begränsningar och på de villkor som läggs fast i denna förordning.

(6) Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB har anförtrotts uppgiften att förbereda sig så att de kan vara verksamma fullt ut vid inledningen av den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen (nedan kallad tredje etappen). Förberedelser gjorda i tid är av väsentlig betydelse för att ECBS skall kunna fullfölja sina uppgifter under den tredje etappen. Ett väsentligt inslag i dessa förberedelser är antagandet före den tredje etappen av ordningen för föreläggande av sanktioner mot företag som inte uppfyller de förpliktelser ECB:s förordningar och beslut ålägger dem. Det är önskvärt att så snart som möjligt underrätta marknadsaktörerna om de detaljerade föreskrifter som ECB kan anse sig behöva anta för att förelägga sanktioner. Det är därför nödvändigt att från och med dagen för den här förordningens ikraftträdande förse ECB med föreskrivande befogenheter.

(7) Bestämmelserna i denna förordning kan endast tillämpas effektivt om deltagande medlemsstater antager åtgärder i syfte att säkerställa att deras myndigheter har befogenhet att bistå och helt och fullt samarbeta med ECB vid genomförandet av det förfarande avseende åsidosättande, vilket krävs i denna förordning, i överensstämmelse med artikel 5 i fördraget.

(8) ECB skall anlita de nationella centralbankerna för att utföra ECBS uppgifter i den utsträckning som detta anses möjligt och ändamålsenligt.

(9) Beslut enligt denna förordning som medför betalningsskyldighet skall vara verkställbara i överensstämmelse med artikel 192 i fördraget.

HÄRMED FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendation (ECB),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av kommissionens yttrande, och

(3) Åsidosättanden av de förpliktelser som anges i ECB:s förordningar och beslut kan inträffa på flera av ECB:s behörighetsområden.

(8) ECB skall anlita de nationella centralbankerna för att utföra ECBS uppgifter i den utsträckning som detta anses möjligt och ändamålsenligt.

(9) Beslut enligt denna förordning som medför betalningsskyldighet skall vara verkställbara i överensstämmelse med artikel 192 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2015/159.

I denna förordning avses med

1. deltagande medlemsstat: en medlemsstat som har antagit den gemensamma valutan i överensstämmelse med fördraget,

2. nationell centralbank: en deltagande medlemsstats centralbank,

3. företag: de fysiska eller juridiska personer, privata eller offentliga, utom offentliga personer som utövar sina offentliga befogenheter, i en deltagande medlemsstat, vilka är skyldiga att fullgöra de förpliktelser som uppkommer i ECB:s förordningar och beslut, och skall inbegripa filialer eller andra fasta inrättningar som sådana företag, vars huvudkontor eller registrerade kontor ligger utanför en deltagande medlemsstat, har i en deltagande medlemsstat.

4. åsidosättande: när ett företag inte uppfyller en förpliktelse som uppkommer i en ECB-förordning eller ett ECB-beslut,

5. böter: ett enstaka belopp som ett företag är skyldigt att betala som sanktion,

6. viten: belopp som ett företag måste betala antingen som straff eller också för att tvinga de berörda personerna att uppfylla sina förpliktelser enligt ECB:s tillsynsförordningar och tillsynsbeslut vid fortsatt åsidosättande. Viten ska beräknas för varje hel dag av fortsatt åsidosättande,

a) sedan företaget underrättats om ett beslut med krav på att åsidosättandet ska upphöra i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 3.1 andra stycket, eller

b) när det fortsatta åsidosättandet omfattas av artikel 18.7 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013, i enlighet med det förfarande som anges i artikel 4b i den här förordningen,

7. sanktioner: böter och viten.

Artikel1a¶Allmänna principer och tillämpningsområde

Införd genom förordning (EU) 2015/159.

1. Denna förordning ska tillämpas på ECB:s föreläggande av sanktioner mot företag som inte uppfyller de förpliktelser som ECB:s beslut eller förordningar ålägger dem.

2. Reglerna för ECB:s föreläggande av sanktioner inom ramen för dess tillsynsuppgifter vid överträdelse av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut ska avvika från de regler som fastställs i artiklarna 2–4 i den utsträckning som anges i artiklarna 4a–4c.

3. ECB ska offentliggöra beslut om föreläggande av sanktioner mot ett företag vid överträdelse av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut på tillsynsområdet, oavsett om beslutet har överklagats eller inte.

ECB ska genomföra detta offentliggörande på sin webbplats utan onödigt dröjsmål, efter det att det berörda företaget har informerats om beslutet. Offentliggörandet ska inbegripa information om överträdelsens typ och art samt identiteten på det berörda företaget, såvida inte ett sådant offentliggörande skulle

a) utgöra ett hot mot de finansiella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående brottsutredning, eller

b) orsaka det berörda företaget oproportionell skada, i den mån detta kan fastställas.

Vid dessa omständigheter ska beslut om sanktioner offentliggöras anonymt. Om det är troligt att dessa omständigheter kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt denna punkt alternativt skjutas upp under en sådan tidsperiod.

Vid pågående överklagande till domstolen som avser ett beslut om föreläggande av sanktioner ska ECB på sin officiella webbplats utan onödigt dröjsmål också offentliggöra information om överklagandets status och om resultatet av detta.

ECB ska säkerställa att uppgifter som offentliggörs enligt denna punkt ligger kvar på dess officiella webbplats i minst fem år.

Artikel2¶Sanktioner

Ändrad genom förordning (EU) 2015/159.

1. För ECB gäller följande begränsningar när det gäller att förelägga företag böter och viten om inget annat anges i särskilda rådsförordningar:

a) Böter: den övre gränsen skall vara 500000 euro.

b) Viten: den övre gränsen skall vara 10000euro för varje dag som åsidosättandet pågår. Viten kan föreläggas för högst sex månader efter det att företaget underrättats om beslutet enligt artikel 3.1.

2. När ECB beslutar huruvida en sanktion skall föreläggas och vilken sanktion som är lämplig skall den följa proportionalitetsprincipen.

3. ECB skall, när så är lämpligt, beakta förhållanden i det särskilda fallet, såsom

a) å ena sidan företagets goda tro och grad av öppenhet när det tolkat och fullgjort skyldigheten som anges i en ECB-förordning eller ett ECB-beslut liksom dess noggrannhet och samarbetsvilja, å andra sidan eventuella bevis på avsiktligt bedrägeri från tjänstemännens i företaget sida,

b) hur allvarliga verkningarna av åsidosättandet är,

c) om företaget upprepat åsidosättandet, hur ofta det skett och hur länge det varat,

d) de vinster som företaget fått av åsidosättandet,

e) företagets storlek i ekonomiskt hänseende,

f) tidigare sanktioner som förelagts företaget av andra myndigheter, grundade på samma fakta.

4. Närhelst åsidosättandet består i att företaget inte uppfyllt en förpliktelse ska en sanktion inte befria företaget från uppfyllandet, såvida inte det beslut som antas i överensstämmelse med artikel 3.4 eller artikel 4b uttryckligen anger annat.

Artikel3¶Förfaranderegler

Ändrad genom förordning (EU) 2015/159.

1. Beslutet om huruvida ett förfarande avseende åsidosättande ska inledas ska fattas av ECB, på dess eget initiativ eller på begäran av den nationella centralbanken i den medlemsstat i vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett. Samma beslut kan också fattas av den medlemsstats centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett, på eget initiativ eller på begäran av ECB.

Det berörda företaget, den behöriga tillsynsmyndigheten samt den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett eller ECB skall underrättas skriftligen om beslutet att inleda ett förfarande avseende åsidosättande. Underrättelsen skall ange detaljerna i de anklagelser som riktas mot företaget och de bevis som ligger till grund därför. När så är lämpligt skall beslutet kräva att det påstådda åsidosättandet upphör och det berörda företaget skall informeras om att vite kan komma att föreläggas.

2. Beslutet som avses i punkt 1 kan kräva att företaget underkastar sig ett förfarande avseende åsidosättande. Vid förfarandet avseende åsidosättande skall ECB eller den nationella centralbanken ha rätt att

a) begära att dokument överlämnas,

b) granska företagets bokföring,

c) ta kopior eller utdrag från sådan bokföring, och

d) begära skriftliga eller muntliga förklaringar.

När ett företag hindrar förfarandet avseende åsidosättande, skall den deltagande medlemsstat där lokalerna i fråga är belägna lämna det bistånd som krävs, däribland säkerställa att ECB eller den nationella centralbanken får tillträde till företagets lokaler, för att förutnämnda rättigheter skall kunna utövas.

3. Det berörda företaget skall ha rätt att höras av ECB eller den nationella centralbanken. Företaget skall ges minst trettio dagar för att inkomma med sitt försvar.

4. ECB:s direktion skall, så snart som möjligt efter erhållande av en underrättelse från den nationella centralbank som inlett förfarandet avseende åsidosättande eller efter att ha samrått med den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet har skett, fatta ett motiverat beslut om huruvida ett företag har begått ett åsidosättande och om eventuell sanktion skall föreläggas.

5. Det berörda företaget skall underrättas skriftligen om beslutet och skall informeras om dess rätt till överprövning. Underrättelse om ett sådant beslut skall också lämnas till berörda tillsynsmyndigheter och den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion åsidosättandet skett.

6. Det berörda företaget skall ha rätt att begära att direktionens beslut överprövas av ECB-rådet. Framställning härom måste göras inom trettio dagar från mottagandet av underrättelsen om beslutet och den skall innehålla alla upplysningar till stöd och alla anklagelser. En sådan framställning skall ske skriftligen till ECB-rådet.

7. Ett beslut av ECB-rådet till svar på en framställning som gjorts enligt punkt 6 skall innefatta skälen för beslutet och det berörda företaget, det företagets behöriga tillsynsmyndighet och den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion åsidosättandet skett skall underrättas om det skriftligen. Underrättelsen skall informera företaget om rätten till juridisk överprövning. Om inget beslut fattas av ECB-rådet inom två månader från framställningen, kan det berörda företaget begära juridisk överprövning av direktionens beslut i överensstämmelse med fördraget.

8. Inga sanktioner skall verkställas mot företaget förrän beslutet blivit slutgiltigt, antingen genom

a) att perioden på trettio dagar som nämns i punkt 6 har förflutit utan att företaget begärt överprövning av ECB-rådet, eller

b) att ECB-rådet underrättat företaget om sitt beslut, eller att den period som nämnts i punkt 7 har förflutit utan att ECB-rådet fattat något beslut.

9. Intäkterna från sanktioner som förelagts av ECB tillfaller ECB.

10. Om ett åsidosättande uteslutande har samband med en uppgift som ECBS eller ECB anförtrotts enligt fördraget och stadgan, kan ett förfarande avseende åsidosättande inledas endast på grundval av denna förordning, oavsett om det finns någon nationell lag eller förordning som föreskriver ett separat förfarande. Om ett åsidosättande även berör ett eller flera områden som ligger utanför behörigheten för ECBS eller ECB, ska rätten att inleda ett förfarande avseende åsidosättande på grundval av denna förordning vara oberoende av varje rätt som en behörig nationell myndighet har att inleda separata förfaranden som avser sådana områden utanför behörigheten för ECBS eller ECB. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av straffrätt eller nationell rätt som avser tillsynsbefogenheterna i deltagande medlemsstater, i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013.

11. Ett företag skall bära kostnaderna för förfarandet avseende åsidosättande om det har avgjorts att det är skyldigt till ett åsidosättande.

Artikel4¶Tidsgränser

1. Rätten att besluta om att inleda ett förfarande avseende åsidosättande som föreskrivs i denna förordning skall upphöra att gälla ett år efter att förekomsten av det påstådda åsidosättandet först blev känt antingen av ECB eller av den medlemsstats nationella centralbank inom vars jurisdiktion det påstådda åsidosättandet skett och i alla händelser fem år efter att åsidosättandet skett eller, i fall av fortsatt åsidosättande, fem år efter det att detta upphört.

2. Rätten att besluta om att förelägga sanktioner för åsidosättanden, vilket föreskrivs i denna förordning, skall upphöra att gälla ett år efter det att beslutet att inleda förfarandet enligt artikel 3.1 fattats.

3. Rätten att inleda ett verkställighetsförfarande skall upphöra att gälla sex månader efter det att beslutet först blev verkställbart enligt artikel 3.8.

Artikel4a¶Särskilda regler för de övre gränserna för sanktioner som föreläggs av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter

Införd genom förordning (EU) 2015/159.

1. Genom undantag från artikel 2.1 ska följande gränser tillämpas för ECB:s föreläggande av böter och viten vid åsidosättanden avseende beslut och förordningar som har antagits av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter.

a) Böter: Den övre gränsen ska vara två gånger beloppet för de vinster som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom åsidosättandet, i fall där dessa kan fastställas, eller 10 % av företagets totala årsomsättning.

b) Viten: Den övre gränsen ska vara 5 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen för varje dag som åsidosättandet pågår. Viten kan föreläggas för högst sex månader från och med den dag som anges i beslutet om föreläggande av vite.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska följande definitioner gälla

a) årsomsättning: det berörda företagets årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, enligt definitionen i tillämplig unionsrätt, och där denna inte är tillgänglig, enligt den senast tillgängliga årsredovisningen för företaget. I fall där det berörda företaget är ett dotterföretag till ett moderföretag ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättning som följer av den senast tillgängliga konsoliderade årsredovisningen under det föregående räkenskapsåret, och där denna inte är tillgänglig, enligt den senast tillgängliga årsredovisningen för företaget;

b) genomsnittlig daglig omsättning: årsomsättningen, enligt definitionen i led a, delat med 365.

Artikel4b¶Särskilda förfaranderegler för sanktioner som föreläggs av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter

Införd genom förordning (EU) 2015/159.

1. Genom undantag från artikel 3.1–3.8 i denna förordning ska de regler som fastställs i denna artikel tillämpas på åsidosättanden avseende beslut och förordningar som har antagits av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter.

2. Om ECB, när den utför sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 1024/2013, anser att det finns skäl att misstänka att en eller flera överträdelser av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut enligt artikel 18.7 i förordning (EU) nr 1024/2013 håller på att begås eller har begåtts av ett företag som har sitt huvudkontor i en medlemsstat i euroområdet, ska ECB göra relevanta utredningar i enlighet med följande bestämmelser.

3. ECB ska, i egenskap av utredare av överträdelser på tillsynsområdet, efter det att en utredning är slutförd, men innan ett förslag till fullständigt utkast till beslut har utarbetats och lämnats till tillsynsnämnden, skriftligen underrätta det berörda företaget om utredningsresultaten och eventuella invändningar som har gjorts.

I den underrättelse som avses i första stycket ska ECB, i egenskap av utredare av överträdelser på tillsynsområdet, informera det berörda företaget om att det har rätt att till ECB lämna skriftliga inlagor om de faktiska resultaten och de invändningar som har framförts mot enheten, inklusive de specifika bestämmelser som ska ha åsidosatts, samt ange en rimlig tidsfrist för när sådana inlagor ska göras. ECB ska inte vara skyldigt att beakta skriftliga inlagor som har gjorts efter det att den tidsfrist som ECB i egenskap av utredare av överträdelser på tillsynsområdet har fastställt har löpt ut.

Efter den underrättelse som avses i första stycket kan ECB i egenskap av utredare av överträdelser på tillsynsområdet också kalla det berörda företaget till en muntlig förhandling. Parter som är föremål för utredning kan företrädas och/eller biträdas av jurister eller andra kvalificerade personer vid förhandlingen. Muntliga förhandlingar får inte vara offentliga.

Rätten för det berörda företag som är föremål för utredning att få tillgång till akten ska garanteras. Denna rätt ska inte gälla konfidentiell information.

4. Tillsynsnämnden ska lägga fram ett fullständigt utkast till beslut för ECB-rådet där man fastställer om det berörda företaget har begått en överträdelse eller inte och anger de eventuella sanktioner som ska föreläggas i enlighet med förfarandet i artikel 26.8 i förordning (EU) nr 1024/2013.

5. Det berörda företaget ska ha rätt att begära att den administrativa omprövningsnämnden omprövar det beslut som ECB-rådet har fattat enligt punkt 4, i överensstämmelse med det förfarande som fastställs i artikel 24 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel4c¶Särskilda tidsfrister för sanktioner som föreläggs av ECB inom ramen för dess tillsynsuppgifter

Införd genom förordning (EU) 2015/159.

1. Med avvikelse från vad som sägs i artikel 4 ska rätten att fatta ett beslut om att förelägga en sanktion vid överträdelse av en ECB-förordning eller ett ECB-beslut inom ramen för ECB:s tillsynsuppgifter upphöra att gälla fem år efter det att åsidosättandet skedde eller, i fall av fortsatt åsidosättande, fem år efter det att detta upphörde.

2. Varje åtgärd som vidtas av ECB med avseende på utredningen eller förfarandet för ett åsidosättande ska leda till att tidsfristen i punkt 1 avbryts. Preskriptionstiden ska avbrytas från och med den dag då den berörda enhet som står under tillsyn underrättas om åtgärden. Varje avbrott ska medföra att tidsfristen börjar löpa på nytt. Tidsfristen får emellertid inte överskrida en period på tio år från det att åsidosättandet skedde eller, i fall av fortsatt åsidosättande, tio år från det att detta upphörde.

3. De tidsfrister som beskrivs i föregående punkter kan förlängas om

a) ett beslut från ECB-rådet är föremål för omprövning av den administrativa omprövningsnämnden eller för överklagandeförfaranden vid domstolen, eller

b) straffrättsliga förfaranden pågår mot det berörda företaget i fråga om samma sakförhållanden. I sådana fall ska de tidsfrister som anges i föregående punkter förlängas med den tid som det tar för den administrativa omprövningsnämnden eller domstolen att ompröva beslutet eller tills de straffrättsliga förfarandena mot det berörda företaget har avslutats.

4. ECB:s rätt att verkställa ett beslut om att förelägga en sanktion ska upphöra att gälla fem år efter det att beslutet fattades. En åtgärd från ECB i syfte att verkställa betalning eller betalningsvillkor enligt den sanktion som föreläggs ska leda till att preskriptionstiden för verkställandet avbryts.

5. Preskriptionstiden för att verkställa sanktioner ska tillfälligt avbrytas

a) till dess att tidsfristen för att betala den sanktion som föreläggs har löpt ut,

b) om verkställandet av betalningen av den sanktion som föreläggs tillfälligt avbryts enligt ett beslut av ECB-rådet eller domstolen.

Artikel5¶Juridisk överprövning

Europeiska gemenskapens domstol skall enligt artikel 172 i fördraget ha obegränsad behörighet att överpröva slutgiltiga beslut i vilka sanktioner föreläggs.

Artikel6¶Allmänna bestämmelser och behörighet att föreskriva

1. Om bestämmelserna i denna förordning står i strid med bestämmelser i andra rådsförordningar som gör det möjligt för ECB att förelägga sanktioner skall denna förordning ha företräde.

2. Med förbehåll för de begränsningar och villkor som anges i denna förordning kan ECB anta förordningar för att ytterligare specificera de arrangemang varmed sanktioner kan föreläggas i enlighet med denna förordning och ge riktlinjer för samordningen och harmoniseringen av förfarandena i samband med handläggandet av förfarandet avseende åsidosättande.

Artikel7¶Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 6.2 skall tillämpas från och med den dag då denna förordning träder i kraft. Övriga artiklar skall tillämpas från och med den 1 januari 1999.

1 EGT C 246, 6.8.1998, s. 9.

2 EGT C 328, 26.10.1998.

3 Yttrande avgivet den 8 oktober 1998 (yttrandet ännu ej offentliggjort i EGT).

4 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).