Införande av en provisorisk utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 618/1999 av den 23 mars 1999 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 079 , 24/03/1999 s. 0025 - 0059

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 618/1999 av den 23 mars 1999 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapens (1), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) I juni 1998 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (nedan kallat "tillkännagivande om inledande") i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (2) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av tråd av rostfritt stål med en diameter av minst 1 mm (nedan kallad tråd av rostfritt stål) med ursprung i Indien och Republiken Korea (nedan kallad "Sydkorea") och påbörjade en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes till följd av en framställning som ingivits av Eurofer (Europeiska järn- och stålindustriförbundet) som ombud för tillverkare i gemenskapen vilka står för en betydande del av gemenskapens tillverkning av tråd av rostfritt stål. Framställningen (nedan kallad "klagomålet") innehöll bevisning om att produkten i fråga subventionerades och om väsentlig skada till följd därav, och denna bevisning ansågs tillräcklig för att berättiga inledandet av ett förfarande.

Innan förfarandet inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.9 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad "grundförordningen"), de offentliga myndigheterna i Indien och i Sydkorea om att det hade inkommit ett vederbörligen underbyggt klagomål till kommissionen i vilket det påstods att subventionerad import av tråd av rostfritt stål med ursprung i Indien och Sydkorea vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada. De offentliga myndigheterna i de två länderna inbjöds till samråd som skulle syfta till att klargöra situationen beträffande den fråga som klagomålet gällde och söka nå en samförståndslösning. De offentliga myndigheterna i Sydkorea antog erbjudandet om samråd, vilket ägde rum med de ansvariga avdelningarna i kommissionen den 12 juni 1998 i Bryssel. De synpunkter som de offentliga myndigheterna därvid framförde beträffande påståendena i klagomålet om att importen i fråga subventionerades och om att gemenskapsindustrin led väsentlig skada noterades.

(3) Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare i gemenskapen, de exporterande tillverkare och de importörer som den visste var berörda, företrädarna för exportländerna samt den klagande om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

De indiska och de sydkoreanska offentliga myndigheterna, ett antal exporterande tillverkare i Indien och Sydkorea samt några tillverkare, importörer och leverantörer i gemenskapen lämnade skriftliga synpunkter. Alla berörda parter som inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande hade begärt att få bli hörda beviljades detta.

(4) Kommissionen sände frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och erhöll svar från de indiska och sydkoreanska offentliga myndigheterna och från ett antal företag i gemenskapen, Indien och Sydkorea.

(5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter den bedömde nödvändiga för ett preliminärt fastställande av subventioner och skada och gjorde undersökningar på platsen hos följande företag:

a) Tillverkare i gemenskapen

- AB Sandvik Steel, Sandviken, Sverige

- Bekaert N.V., Zwevegem, Belgien

- Bridon Wire Special Steel Division, Sheffield, Förenade kungariket

- Fagersta Stainless Steel AB, Fagersta, Sverige

- Gusab Stainless, Mjölby, Sverige

- Sprint-Metal, Paris, Frankrike

- Sprint Metal Edelstahlzieherein GmbH, Hemer, Tyskland

- Rigby-Maryland Stainless Ltd., Sheffield, Förenade kungariket

- Rodacciai S.p.a and Rodasider S.r.l, Bosisio Parrini, Italien

- Societa Italiana Kanthal S.p.a, Cinisello Balsamo, Italien.

b) Indiska offentliga myndigheter

- Handelsministeriet, New Delhi

- Tullverket, New Delhi

- Finansministeriet, New Delhi.

c) Exporterande tillverkare i Indien

- Bhansali Bright Bars, Pvt. Ltd., Mumbai

- Devidayal Industries Ltd., Mumbai

- Indore Wire Company Ltd., Indore

- Isibars Limited, Mumbai

- Isinox Steels Ltd., Mumbai

- Kei Industries Limited, New Delhi

- Macro Bars and Wires Pvt. Ltd., Mumbai

- Mukand Ltd., Mumbai

- Raajratna Metal Industries Ltd., Ahmedabad

- Triveni Shinton International Ltd., Indore

- Venus Wire Ltd., Mumbai.

d) Offentliga myndigheter i Sydkorea

- Utrikes- och handelsministeriet

- Finans- och ekonomiministeriet

- Korea Asset Management Corporation

- Small and Medium Business Administration

- Small and Medium Industry Promotion Corporation

- Office of National Budget

- Ministeriet för sjöfarts- och fiskerifrågor

- Bank of Korea

- Export-Import Bank of Korea

- Korea Development Bank

- Industrial Bank of Korea

- Korea Technology Finance Corporation

- Commercial Bank of Korea, Ltd.

- Pusan Bank

- Korea Electric Power Corporation.

e) Exporterande tillverkare i Sydkorea

- Korea Welding Electrode Co. Ltd., Söul

- Shine Metal Co. Ltd., Pusan

- Dae Sung Rope Mfg. Co. Ltd., Pusan

- Korea Sangsa Co. Ltd., Söul/Pusan

- Mjung Jin Co. Ltd., Pusan (ett företag som är Korea Sangsa Co. Ltd. närstående)

- Kowel Special Steel Wire Co., Pusan

- SeAH Metal Products Co. Ltd., Chang Won.

f) Importörer i gemenskapen som är de exporterande indiska tillverkarna närstående

- Isibars GmbH, Düsseldorf, Tyskland

- Mukand International Ltd., London, Förenade kungariket.

g) Importörer i gemenskapen som inte är de exporterande tillverkarna närstående

- Trio Handels GmbH, Düsseldorf, Tyskland

- Bodo Trading GmbH. Dreieich, Tyskland.

(6) Subventionsundersökningen omfattade tiden från och med den 1 april 1997 till och med den 31 mars 1998 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Undersökningen av skada omfattade tiden från och med 1994 till och med undersökningsperiodens slut. För avgörandena beträffande prisunderskridande användes undersökningsperioden enligt ovan.

(7) Kommissionen inledde den 25 juni 1998 en antidumpningsundersökning rörande import av samma produkt med ursprung i Indien och Sydkorea (3). Denna undersökning pågår fortfarande. Genom kommissionens förordning (EG) nr 617/1999 har preliminära antidumpningstullar införts på import med ursprung i Indien (4).

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produkt som är föremål för undersökning

(8) Den produkt som berörs av undersökningen är tråd av rostfritt stål, innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom, med en diameter av minst 1 mm (nedan kallad "tråd av rostfritt stål"). Denna produkt klassificeras för närvarande enligt KN-nummer ex 7223 00 19.

(9) Produkten definieras i huvudsak på grundval av sina fysiska aspekter som kalldragen tråd och dess klassificering i den specifika kvalitetsgruppen av rostfritt stål. Tråd av rostfritt stål erhålls genom att valstråd bearbetas så att dess tvärsnitt minskar. Det slutliga tvärsnittet är i allmänhet runt, men det kan också vara kvadratiskt, triangulärt eller rektangulärt. Omvandlingen av valstråd till tråd av rostfritt stål sker genom ett flertal bearbetningsprocesser. Beroende på kundens krav får tråd av rostfritt stål olika specifika mekaniska egenskaper (diameter, draghållfasthet, kvalitet av rostfritt stål) och olika typer av yta (blank, matt, med eller utan överdrag), vilket resulterar i ett stort antal produkttyper (nedan även kallade referenstyper eller modeller).

(10) Trots dessa skillnader får alla typer av tråd av rostfritt stål anses vara en enda produkt. Denna produkt bearbetas ytterligare av användare, vilka t.ex. tillverkar filtreringselement, armeringselement, stötdämpare, fjädrar, kablar och stållinor. Dessa halvfabrikat används därefter inom exempelvis bilindustri, elektromekanisk industri, maskin-, fiber- och textilindustrin och byggnadsindustrin.

(11) I undersökningen fastställdes preliminärt att det finns skillnader i fråga om fysiska egenskaper och användningsområden mellan å ena sidan tråd av rostfritt stål med en diameter på minst 1 mm, å andra sidan tråd av rostfritt stål med en diameter understigande 1 mm (dvs. fin tråd). De fysiska skillnaderna avser framför allt draghållfasthet, överdrag och formbarhet. Användningen av fin tråd är vidare till stor del koncentrerad till precisionsinriktade tillämpningar, såsom medicinsk och kirurgisk utrustning, fina filter osv., medan tråd av grövre dimension huvudsakligen används för byggnadsändamål, inom bilindustrin och för vissa användningar inom mekanik och hushåll. Av dessa skäl förefaller tjock och fin tråd vara mycket begränsat, eller inte alls, utbytbar i de olika användningarna. Frågan huruvida det kan dras en klar skiljelinje mellan de två produkterna kommer dock att utredas ytterligare.

2. Likadan produkt

(12) Det fastställdes i undersökningen att den tråd av rostfritt stål som tillverkades i Indien och Sydkorea och såldes på respektive hemmamarknad eller exporterades till gemenskapen och den tråd av rostfritt stål som tillverkades och såldes i gemenskapen av de klagande gemenskapstillverkarna hade identiska fysiska egenskaper och användningsområden, och de betraktades därför som likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

C. SUBVENTIONER

I. INDIEN

1. Inledning

(13) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande fem ordningar, som påstods innefatta exportsubventioner:

- Passbook Scheme ("Passbook"-systemet)

- Duty Entitlement Passbook Scheme (Tullkreditsystemet)

- Export Promotion Capital Goods Scheme (Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror)

- Export Processing Zones/Export Oriented Units (Industriella frizoner för bearbetning på export/Exportorienterade företag)

- Income Tax Scheme (Befrielse från inkomstskatt)

De fyra första ordningarna grundar sig på "Foreign Trade (Development and Regulation) Act" från 1992 (utrikeshandelslagen), som trädde i kraft den 7 augusti 1992, varvid "Imports and Exports Control Act" från 1947 (lagen om import- och exportkontroll) upphörde att gälla. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska offentliga myndigheterna att göra tillkännagivanden inom ramen för export- och importpolitiken. Dessa sammanfattas i "Export and Import Policy"-dokument (dokument om export- och importpolitiken), vilka ges ut vart femte år och uppdateras varje år. Två av dessa dokument är relevanta för undersökningsperioden i detta fall, nämligen femårsplanen för perioden 1992-1997 och femårsplanen för perioden 1997-2002.

Den sista ordningen, befrielse från inkomstskatt, grundar sig på "Income Tax Act" från "1961" (1961 års lag om inkomstskatt), vilken ändras varje år genom "Finance Act" (skattelagen).

2. "Passbook"-systemet

(14) Ett instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är det så kallade "Passbook"-systemet, vilket trädde i kraft den 30 maj 1995.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(15) "Passbook"-systemet riktar sig till vissa kategorier av exportörer, nämligen exportörer som tillverkar sina produkter i Indien och sedan exporterar dem (tillverkande exportörer) och exportörer, oavsett om de är tillverkare eller bara handlare, som tilldelats ett "Export House/Trading House/Star Trading House/SuperStar Trading House-certificate" (handelshusintyg). Den senare kategorin av exportörer, vilken definieras i dokumentet om export- och importpolitiken, måste bland annat kunna dokumentera tidigare exportresultat.

b) Praktiskt genomförande

(16) Alla exportörer som är berättigade till detta stöd kan ansöka om en så kallad "Passbook". Detta är en bok i vilken debet- och kreditposter beträffande tull bokförs. Boken utfärdas automatiskt om företaget är en erkänd tillverkande exportör eller en godkänd exportör som har ett handelshusintyg.

(17) Vid export av färdiga varor har exportören rätt att ansöka om en kredit, som kan användas till att betala tull på senare import. Olika faktorer beaktas vid beräkningen av det kreditbelopp som skall beviljas på grundval av standardnormer för "input/output", vilka utfärdas för exportprodukter av de indiska offentliga myndigheterna. I dessa standardnormer fastställs de mängder normalt importerade insatsvaror som krävs för att tillverka en enhet av den färdiga produkten. Dessa normer fastställs av en särskild licenskommitté (Special Advance Licensing Committee) på grundval av en teknisk analys av tillverkningsprocessen och allmänna statistiska uppgifter. Genom tillämpning av standardnormerna beviljas kredit på upp till ett belopp som motsvarar den grundläggande tullavgift som skall betalas för de importerade insatsvaror som normalt används av den indiska industrin vid tillverkning av produkten i fråga. En annan faktor är "Minimum Value Addition" (minsta förädlingsvärde). Minsta förädlingsvärdet är det minsta värde som den indiska tillverkaren vid tillverkning av de färdiga varorna måste lägga till värdet av de importerade insatsvarorna (genom kostnader för inhemska insatsvaror och arbetskraft).

(18) Den beviljade krediten förs in i "Passbook" och kan användas till att betala tullavgifter på framtida import av alla slags varor (råvaror, kapitalvaror, osv.) med undantag av de varor som är uppförda på "Negative List of Imports" (negativa importlistan), vilken fastställts inom ramen för export- och importpolitiken. I denna förteckning anges varor som överhuvudtaget inte får importeras eller som bara får importeras efter det att de indiska offentliga myndigheterna har utfärdat en särskild licens till importören. De importerade varorna behöver inte ha någon anknytning till exportörens faktiska tillverkning och får säljas på den indiska marknaden.

(19) "Passbook"-krediter är inte överförbara. En "Passbook" är giltig under två år från dagen för utfärdandet. Tillgängliga krediter vid tvåårsperiodens utgång får användas inom en tolvmånadersperiod därefter. Vid utgången av det tredje året förfaller alla outnyttjade krediter. Inom denna allmänna tidsram finns det ingen tidsgräns för att ansöka om krediter för en viss exporttransaktion.

(20) När alla krediter i "Passbook" har utnyttjats avslutas den, och innehavaren måste betala en avgift till den behöriga myndigheten.

(21) Det har gjorts gällande att den subvention som "Passbook"-systemet innefattar inte skulle vara utjämningsbar, eftersom det skulle vara fråga om ett godkänt tullrestitutionssystem. I artikel 2 första stycket punkt 1 ii i grundförordningen fastställs att befrielse för en exporterad produkt från tullar eller skatter inte betraktas som en subvention under förutsättning att en sådan befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen. I punkt i i bilaga I till den förordningen (Förteckning över exempel på exportsubventioner) anges att avskrivning eller restitution av importavgifter utöver vad som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportvaran utgör en exportsubvention. Enligt bilaga II till grundförordningen krävs dessutom att de undersökande myndigheterna, när de avgör om insatsvarorna förbrukas i tillverkningsprocessen, skall fastställa om exportlandets offentliga myndigheter har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den produkt som skall exporteras. I detta fall finns inget sådant system. Den förmån som exportörer av de berörda produkterna beviljas i Indien genom "Passbook"-krediterna beräknas i själva verket automatiskt på grundval av standardnormerna för "input/output", oberoende av om insatsvarorna har importerats, tull har betalats för dem eller insatsvarorna verkligen har använts till exporttillverkning.

Enligt "Passbook"-systemet är exportören dessutom inte skyldig att importera insatsvarorna i fråga eller att förbruka de importerade varorna i tillverkningsprocessen. Vad som i själva verket sker enligt "Passbook"-systemet är att en exportör vid export av en färdig produkt beviljas ett kreditbelopp grundat på det tullbelopp som tas ut för de normalt importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av den färdiga produkten. Detta kreditbelopp kan avräknas mot tullar som skall betalas på framtida import av andra produkter. Exportören beviljas en förmån i form av obetalda tullavgifter på import av andra produkter (råvaror eller kapitalvaror). Denna ordning gör det alltså möjligt för en exportör att importera varor utan att betala tullavgifter, förutsatt att han tidigare har exporterat varor.

c) Slutsats

(22) "Passbook"-systemet är varken ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, eftersom "Passbook"-krediterna inte beräknas i förhållande till de insatsvaror som faktiskt är avsedda att användas i tillverkningsprocessen. Exportören är vidare inte skyldig att i tillverkningsprocessen förbruka de varor som han importerat tullfritt.

Även om man skulle anta att ordningen i fråga utgör ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, finns det inget gällande system eller förfarande för att avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran i enlighet med punkt i i bilaga I och med bilagorna I och III till grundförordningen. I avsnitt II punkt 5 i bilaga II och avsnitt II punkt 3 i bilaga III till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system, bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning, som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om det förekom för stora återbetalningar av importavgifter på de insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran.

(23) Ordningen innefattar en subvention, eftersom det finansiella bidraget från de offentliga myndigheterna i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för innehavaren av "Passbook", då denne kan importera varor tullfritt genom att ta i anspråk den kredit som erhållits vid export. Det är en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat och den anses därför vara selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Dessutom bedöms bestämmelsen om minsta förädlingsvärde kräva att inhemska produkter används framför importerade. I detta avseende innefattar "Passbook"-systemet en selektiv subvention även i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

(24) I början av 1997 meddelade de indiska offentligamyndigheterna att "Passbook"-systemet hade avskaffats, och att ansökningar om krediter inte längre kunde göras för exporttransaktioner som ägde rum efter den 31 mars 1997. Exportörerna kan dock under en treårsperiod efter dagen för utfärdandet fortsätta att använda en "Passbook" som redan har utfärdats. Det finns dessutom ingen tidsgräns inom vilken kreditansökningar måste göras för exporttransaktioner som ägde rum före den 31 mars 1997. Även om systemet som sådant formellt har avskaffats, kan exportörer fortsätta att utnyttja det genom att tullfritt importera varor tills alla krediter har utnyttjats eller senast till och med den 31 mars 2000. Under dessa omständigheter betraktas ordningen som utjämningsbar.

Det bör också understrykas att "Passbook"-systemet har ersatts av systemet med tullkredit efter export (se skälen 26-35), vilket trädde i kraft när "Passbook"-systemet upphörde att gälla. Trots att systemet med tullkredit efter export är en ändrad version av "Passbook"-systemet var det under undersökningsperioden möjligt att erhålla förmåner enligt bägge programmen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(25) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som normalt skulle ha betalats för deras import under undersökningsperioden, men som i enlighet med "Passbook"-systemet inte behövde betalas. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden har lagts till. Eftersom de förmåner som befrielsen från importtull innebar erhållits regelbundet under undersökningsperioden, motsvarar de en rad bidrag. Normalt beräknas den förmån som mottagaren av ett engångsbidrag beviljas genom att årlig marknadsränta läggs till det nominella bidragsbeloppet, varvid man antar att bidraget mottagits på undersökningsperiodens första dag. I detta fall är det dock uppenbart att de enskilda bidragen kan ha utgått när som helst mellan undersökningsperiodens första och sista dag. I stället för att lägga till årsränta på hela beloppet anses det därför lämpligt att anta att ett genomsnittligt bidrag mottagits i mitten av undersökningsperioden, och att räntan därför bör täcka en sexmånadersperiod, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 7 %. Detta belopp (dvs. icke erlagda tullavgifter plus ränta) har fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Sju företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på mellan 4,1 % och 23,3 %.

3. Tullkreditsystemet

(26) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är tullkreditsystemet, vilket trädde i kraft den 7 april 1997. Detta system ersatte "Passbook"-systemet, som avskaffades den 31 mars 1997. Det finns två typer av tullkreditsystem:

- Tullkredit som beviljas före export

- Tullkredit som beviljas efter export

a) Tullkredit som beviljas före export

(27) Systemet med tullkredit som beviljas före export står öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar och har anknytning till tillverkare. För att vara berättigat till denna ordning måste företaget innan det ansöker om kredit ha exporterat under en treårsperiod.

Ingen tillverkande exportör av den berörda produkten ansökte emellertid om eller utnyttjade systemet med tullkredit som beviljas före export. Därför behöver kommissionen inte utvärdera denna del av systemet inom ramen för undersökningen.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(28) Systemet med tullkredit som beviljas efter export är så gott som identiskt med det "Passbook"-system som beskrivs ovan. Som nämnts i det föregående har det ersatt "Passbook"-systemet och är i själva verket ett ersättningsprogram. Det står öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar.

c) Praktiskt genomförande

(29) Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om kredit, vilken beräknas som en viss procentsats av värdet på de exporterade färdiga produkterna. De indiska offentliga myndigheterna har fastställt sådana procentsatser för flertalet produkter, inbegripet för de berörda produkterna, på grundval av standardnormer för "input/output". En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

Krediterna fåx användas för senare import av alla slags varor (t.ex. råvaror eller kapitalvaror), förutsatt att de inte är upptagna på den så kallade "Negative List of Imports". Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att mervärdesskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. Licensen enligt denna ordning är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen.

(30) När alla krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

d) Slutsats

(31) Denna ordning är klart knuten till exportresultat. När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som kan avräknas mot tullavgifter som skall betalas på senare import av alla typer av varor. I likhet med "Passbook"-systemet och av samma skäl som de som redovisas i skäl 22, är det inte ett tillåtet avskrivningssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution. Ordningen innefattar en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för företaget, som kan importera varor tullfritt. Det är en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat och den anses därför vara selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

e) Beräkning av subventionens storlek

(32) Förmånen för exportörerna har beräknats på två olika sätt allt efter det sätt på vilket företaget i fråga hade utnyttjat licenserna.

(33) Om företaget hade använt licensen för att importera produkter utan att behöva erlägga tull, beräknades förmånen på grundval av det tullbelopp som normalt skulle ha erlagts för importvolymen i fråga under undersökningsperioden, men som med stöd av systemet med tullkredit inte hade erlagts.

(34) Om företaget hade sålt sina licenser, beräknades förmånen på grundval av det kreditbelopp som beviljats i licensen, oavsett vilket pris licensen hade sålts till. Några företag hävdade att förmånen borde begränsas till licensens faktiska försäljningspris, som ofta är lägre än det nominella värdet på den kredit som ges i licensen. Denna begäran kan emellertid inte tillmötesgås, eftersom försäljningen av en licens till ett pris som ligger under det nominella värdet är ett på rent affärsmässiga grunder fattat beslut, som inte påverkar storleken av den förmån som erhållits genom systemet.

(35) För att kunna fastställa den sammanlagda förmån som mottagaren erhållit genom detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden på 7 % lagts till. Räntan har beräknats på det sätt som anges i skäl 25. Subventionsbeloppet har fördelats över den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Åtta företag erhöll förmåner genom denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på mellan 5,7 % och 18,4 %.

4. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(36) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med förmånstullar för import av kapitalvaror, vilken infördes den 1 april 1990 och ändrades den 5 juni 1995.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(37) Systemet med förmånstullar för import av kapitalvaror står öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och handlare som exporterar. Sedan den 1 april 1997 kan tillverkare som är knutna till handlare som exporterar också utnyttja denna ordning.

b) Praktiskt genomförande

(38) För att få utnyttja denna ordning måste företaget lämna närmare upplysningar till de behöriga myndigheterna om typen av och värdet på de kapitalvaror som skall importeras. Beroende på det exportåtagande som företaget är berett att göra kommer det att få rätt att importera kapitalvaror antingen till nolltullsats eller till nedsatt tull. En licens som medger import till förmånstullsats utfärdas automatiskt.

För att exportåtagandet skall vara uppfyllt måste de importerade kapitalvarorna ha använts vid tillverkning av de exporterade färdiga varorna.

(39) En ansökningsavgift måste betalas för utfärdandet av en licens.

c) Slutsats

(40) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innefattar en utjämningsbar subvention, eftersom den nedsatta tull eller nolltull som exportören beviljas i praktiken innefattar ett finansiellt bidrag från de indiska offentliga myndigheterna, en utebliven statlig intäkt och en förmån för företaget i och med att det betalar en lägre importtull eller ingen tull alls.

(41) Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas utan att företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(42) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som egentligen skulle ha betalats för de importerade kapitalvarorna, varvid detta belopp fördelats över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden inom industrigrenen i fråga för sådana kapitalvaror. Denna period har fastställts med hjälp av det på grundval av de berörda produkternas tillverkningsvolym vägda genomsnittet av avskrivningstiderna för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat med utnyttjande av denna ordning, vilket gav en normal avskrivningstid på 15 1/2 år. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning har den del av det på så sätt framräknade beloppet som är hänförligt till undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till beloppet i fråga. Eftersom denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag, ansågs det lämpligt att tillämpa gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 14 %. Subventionsbeloppet har sedan fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

Två företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på mellan 0,9 % och 1,2 %.

5. Industriella frizoner för bearbetning på export/Exportorienterade företag

(43) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med industriella frizoner för bearbetning på export/exportorienterade företag, vilken infördes den 22 juni 1994.

Kommissionen konstaterade att ingen tillverkare av den berörda produkten var etablerad i någon industriell frizon eller var ett exportorienterat företag. Därför behöver kommissionen inte utvärdera denna ordning inom ramen för undersökningen.

6. Befrielse från inkomstskatt

(44) Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på "Income Tax Act" från 1961 (1961 års lag om inkomstskatt). I denna lag, som årligen ändras genom "Finance Act" (skattelagen), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag kan nämnas de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(45) Befrielse enligt avsnitt 10A kan begäras av företag i frihandelszoner. Befrielse enligt avsnitt 10B kan begäras av exportorienterade företag. Befrielse enligt avsnitt 80HHC kan begäras av alla varuexporterande företag.

b) Praktiskt genomförande

(46) För att kunna komma i fråga för dessa skatteavdrag och skattebefrielser måste ett företag i sin inkomstdeklaration till skattemyndigheterna i slutet av beskattningsåret begära att få göra det relevanta avdraget. Beskattningsåret löper mellan den 1 april och den 31 mars. Inkomstdeklarationen måste lämnas till skattemyndigheterna före den 30 november samma år. Myndigheternas taxering kan ta upp till tre år efter det att deklarationen lämnats in. Ett företag kan bara begära att få utnyttja en av de avdragsmöjligheter som medges enligt de tre ovan nämnda avsnitten i lagen.

Enligt avsnitten 10A, 10B och 80HHC kan företag begära skattebefrielse för den beskattningsbara vinst som uppkommit genom exportförsäljning. Endast systemet med befrielse från inkomstskatt enligt avsnitt 80HHC utnyttjades av företagen under undersökningsperioden.

c) Slutsats

(47) I punkt e i förteckningen över exempel på exportsubventioner (bilaga I till grundförordningen) hänvisas till "befrielse helt eller delvis.... från direkta skatter... vilka... beviljas på grund av deras export" som ett exempel på exportsubvention. Systemet med befrielse från inkomstskatt innefattar ett finansiellt bidrag från de indiska offentliga myndigheterna till företaget, eftersom statliga intäkter i form av direkta skatter, som skulle ha betalats om företaget inte begärt befrielse från inkomstskatt, efterskänks. Detta finansiella bidrag innebär en förmån för mottagaren, eftersom dennes inkomstskatt minskar.

(48) Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom enbart vinst från exportförsäljning är befriad från skatt. Subventionen betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(49) Yrkanden om förmåner i enlighet med avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen görs i samband med att inkomstdeklarationen avges vid beskattningsårets utgång. Eftersom beskattningsåret i Indien (1 april-31 mars) sammanfaller med undersökningsperioden, beräknades förmånen enligt detta system på grundval av den faktiska skattebefrielsen under den perioden. Förmånen för exportörerna har därför beräknats på grundval av skillnaden mellan det skattebelopp som normalt skulle ha betalats med respektive utan skattebefrielse. Det har tagits hänsyn till det faktum att vissa företag omfattas av "Minimum Alternate Tax" (alternativ minimiskatt), vilket är en alternativ metod för att räkna ut den skatt som skall betalas enligt lagen om inkomstskatt. Satsen för företagsskatt för detta beskattningsår uppgick till 35 %. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren har detta belopp justerats genom att ränta för undersökningsperioden har lagts till. Med hänsyn till att denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag ansågs en räntesats på 14 %, dvs. gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, lämplig. Subventionsbeloppet har fördelats på den totala exporten under beskattningsåret 1997/1998.

(50) Tre företag utnyttjade under beskattningsåret 1997/1998 ordningen enligt avsnitt 80HHC och fick en subvention på mellan 1,3 % och 5,9 %. Ett företag, Bhansali Bright Bars, lämnade inte in någon kopia av sin inkomstdeklaration inom den frist som kommissionen hade fastställt. Eftersom företaget ansågs som icke samarbetsvilligt när det gällde systemet med befrielse från inkomstskatt, utgick kommissionen i enlighet med artikel 28 i grundförordningen från bästa tillgängliga uppgifter när den skulle fastställa subventionsbeloppet för företaget enligt denna ordning. På denna grundval och för att undvika att belöna bristande samarbetsvilja ansågs den subvention som Bhansali Bright Bars erhållit ligga på samma nivå som den högsta sats som konstaterats för de samarbetsvilliga företagen, dvs. 5,9 %.

7. De utjämningsbara subventionernas storlek

(51) Med hänsyn till ovanstående uppgår de sammanlagda utjämningsbara subventionerna för var och en av de undersökta exportörerna till följande:

>Plats för tabell>

II. SYDKOREA

1. Inledning

(52) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande ordningar, som påstods innefatta beviljandet av utjämningsbara subventioner:

- Låneprogram

- "Policy Loans" (dvs. lån finansierade med offentliga medel, nedan kallade "statliga lån")

- Statlig styrning av kommersiell långivning

- Statlig styrning av beviljande av lån i utländsk valuta

- Exportfinansieringslån från Export-Import Bank of Korea (Sydkoreas utrikeshandelsbank, nedan kallad "Exim-banken")

- Skatteregler

- Tullrestitutionssystem

- Leverans av elström mot för låg ersättning

- Särskilda subventioner samt kapitaltillskott

- Eftergift av skulder

Närmare uppgifter om dessa ordningar redovisas nedan.

2. Låneprogram

a) Allmänt

(53) I sitt svar på frågeformuläret uppgav de sydkoreanska offentliga myndigheterna att de svarande företagen och de företag som var de svarande företagen närstående hade utnyttjat, under perioden 1980-mars 1998, kortfristiga och långfristiga statliga lån, lån i utländsk valuta och exportfinansieringslån. Enligt myndigheterna erhöll företagen statliga lån inom ramen för följande program:

- "Basic structuring Loans for Small and Medium Enterprises" (strukturlån för basinvesteringar i små och medelstora företag)

- "Technology Development Business Loan" (lån för teknikutveckling)

- "Fishing Net Production Operation (Facility) Loan" (lån för företag som tillverkar fiskenät)

- "Environment Pollution Prevention loan" (lån för att förebygga miljöföroreningar)

- "Science and Technology Promotion Fund" (fonden för främjande av vetenskap och teknik)

- "National Investment Fund" (statliga investeringsfonden)

- "National Housing Fund" (statliga bostadsbyggnadsfonden)

- "SMEs Start-up and Promotion Fund" (fonden för bildande och främjande av små och medelstora företag)

- "Industrial Accident Prevention Fund" (fonden för förebyggande av olycksfall inom industrin)

- "Agricultural and Fishery Products Price Stabilisation Fund" (prisstabiliseringsfonden för jordbruks- och fiskeriprodukter)

- "Informationalization Promotion Fund Loan" (lån från fonden för att främja införande av datateknik)

- "Technology Innovation Special Loan" (särskilda lån för teknisk innovationsverksamhet)

- "Special Facility Loans" (lån från den s.k. särskilda lånefaciliteten)

- "Export Industry Facility Loans" (lån för företag inom exportindustrin)

- "Industrial Development Fund Loan" (lån från fonden för industriell utveckling)

(54) Beträffande statlig styrning av beviljande av lån i utländsk valuta uppgav myndigheterna att de sydkoreanska företagen hade tre möjligheter att skaffa sig utländska valuta:

- Inhemsk upplåning i utländsk valuta genom inhemska finansiella institut.

- Direkt upplåning i utländsk valuta genom utlandsbaserade finansiella institut.

- Direktfinansiering från utländska kapitalmarknader.

(55) Av de ovan angivna kategorierna utnyttjade de samarbetsvilliga företagen endast inhemsk upplåning i utländsk valuta. Enligt de sydkoreanska offentliga myndigheterna är finansministeriets riktlinjer för godkännande av lån i utländsk valuta tillämpliga endast på direkt upplåning i utländsk valuta, och myndigheterna påstod sig inte ha något inflytande på de inhemska finansiella institutens beslut i låneärenden (se skälen 145-147).

(56) När det gäller statlig styrning av kommersiell utlåning anförde de sydkoreanska offentliga myndigheterna att företag inom tung industri och kemisk industri hade prioriterats vid kredittilldelning från de finansiella instituten under den tid, 1973-1982, som programmet "Heavy and Chemical Industry Programme" (programmet för tung industri och kemisk industri) tillämpades. Nycket-sektorer (däribland stål) fick dessutom förmånliga räntesatser på lån i inhemsk valuta. I svaret på frågeformuläret påpekade dessa myndigheter att de sedan programmet avskaffades 1982 inte varit inblandade i affärsbankernas beslutsfattande i låneärenden. Ränteregleringen, som ligger under den sydkoreanska centralbankens, Bank of Korea, ansvar, hade vidare liberaliserats 1991 och lagen om räntebegränsning, genom vilken det införts ett räntetak på 25 %, avskaffades per den 31 december 1997.

(57) Beträffande exportfinansieringslån från Exim-banken anförde de sydkoreanska offentliga myndigheterna att de samarbetsvilliga exportörerna utnyttjade följande tre typer av lån:

- Exportfinansieringslån för tillverkning av exportvaror

- Exportlån för tillverkning av kapitalvaror för små och medelstora företag

- Kredit för utländska investeringar

(58) De sydkoreanska offentliga myndigheterna bekräftade att alla lån som beviljades av Exim-banken uppfyllde villkoren i OECD-överenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter, och att den praxis som tillämpades av Sydkorea vid exportkreditgivningen stod i överensstämmelse med landets internationella åtaganden, eftersom räntesatsen på lån i inhemsk valuta grundades på marknadsmässiga räntor och lån i utländsk valuta grundades på den tillämpliga låneräntan med tillägg för ett skäligt påslag.

b) Beräkning av subventionens storlek när det gäller lån

(59) Subventionen utgörs av skillnaden mellan den ränta som betalats på lånet under undersökningsperioden och den ränta som normalt skulle ha betalats på ett jämförbart kommersiellt lån under samma period. Det jämförbara lånet bör vara ett lån av liknande storlek och med en liknande återbetalningsperiod som den mottagande parten erhållit hos en representativ privat bank som är verksam på den inhemska marknaden. Lånen indelades i denna undersökning i olika kategorier, å ena sidan i lån med ett lånebelopp på upp till 200 miljoner won, 200-400 miljoner won, 400-600 miljoner won, 600-800 miljoner won respektive mer än 800 miljoner won, å andra sidan i kortfristiga, medelfristiga och långfristiga lån med en löptid på upp till ett år, mellan ett och fyra år respektive mer än fyra år. Om företaget inte hade erhållit något jämförbart kommersiellt lån i respektive kategori, ansågs det lämpligt att som referensvärde använda den genomsnittliga ränta som betalats på kommersiella lån som erhållits av de andra samarbetsvilliga exportörerna och som hade ett liknande lånebelopp och en liknande återbetalningsperiod. Den skillnad som jämförelsen resulterar i är den förmån som kommit företaget till del genom det förmånslån som är föremål för subventionsundersökningen. Om det inte betalades någon ränta under undersökningsperioden därför att lånet hade betalats tillbaka före denna period, måste det först fastställas om lånet hade utnyttjats för att förvärva anläggningstillgångar. Om så var fallet, skall i enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen hela förmånsbeloppet fördelas över den genomsnittliga avskrivningsperiod som tillämpas inom stålindustrin, vilken i Sydkorea är sju år för den industri som tillverkar rostfri ståltråd. Den utjämningsbara förmånen för företaget utgörs då av den del av beloppet som är hänförlig till undersökningsperioden. Om lånet däremot bara använts i rörelsen och betalats tillbaka före undersökningsperioden, har det inte uppkommit någon utjämningsbar förmån för företaget under undersökningsperioden.

(60) Om den betalningsfria tiden för lånet avseende både amortering och ränta är längre än den betalningsfria tiden för ett jämförbart lån på marknadsmässiga villkor under undersökningsperioden, föreligger det en subvention som innebär att företaget erhåller en förmån i form av ett räntefritt lån. Det räntefria lånet anses som beviljat för en period som utgörs av skillnaden mellan den faktiska betalningsfria perioden för lånet i fråga och den betalningsfria perioden med avseende på ränta eller amortering som normalt skulle ha betalats under den perioden för ett jämförbart lån på marknadsmässiga villkor. Om någon betalning av ränta eller amortering inte förekommit under undersökningsperioden därför att lånet återbetalats före undersökningsperioden, är samma analys som den som beskrivs i skäl 59 tillämplig.

(61) Om uppskov med återbetalningen av ett lån har medgetts på ett sätt som inte speglar normal kommersiell praxis, utgör uppskovet ett räntefritt lån och subventionens storlek beräknas enligt ovan.

(62) Om återbetalningar av ett lån efterskänks på ett sätt som inte speglar normal kommersiell praxis, betraktas det efterskänkta beloppet som ett bidrag.

(63) För att ta hänsyn till den fulla förmån som kommit företaget till del lades ett belopp för ränta till det belopp som avses ovan, beräknat efter den genomsnittliga marknadsräntan i Sydkorea under undersökningsperioden, 13,35 %. Det totala subventionsbeloppet fördelades sedan, om subventionen var knuten till exportresultat, på den sammanlagda exportförsäljningen, i samtliga andra fall på den totala omsättningen.

Program som utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna

c) Statliga lån

Allmän slutsats i frågan huruvida de statliga lånen innefattar en utjämningsbar subvention

(64) Alla statliga lån har två gemensamma kännetecken. De innefattar för det första ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna i den mening som avses i artikel 2 första stycket punkt 1 a i i grundförordningen, eftersom utbetalningen av lånen innefattar en direkt överföring av medel antingen från statligt ägda banker eller från andra statliga finansieringskällor. Bestämmelser om vem som har rätt att komma i fråga för lån samt regler beträffande förfarandena utfärdas dessutom av offentliga organ eller statligt ägda banker. För det andra beviljas dessa lån till räntesatser som normalt är lägre än de räntesatser som tillämpas för jämförbara kommersiella lån, och mottagaren får därigenom en förmån enligt artikel 2 första stycket punkt 2 i grundförordningen. Dessa villkor uppfylls, om inte annat anges, i fråga om alla de statliga lån som beskrivs nedan.

(65) Vad beträffar betalningsfria perioder och anstånd med återbetalningen av lån enligt vad som anförs i skälen 60 och 61 har kommissionen preliminärt fastställt att de eventuella förmåner som därigenom beviljats är försumbara. Det konstaterades slutligen också att det inte förelåg något fall av eftergift av sådana återbetalningar av statliga lån som det ankom på de samarbetsvilliga exportörerna att betala.

(66) Några av de statliga låneprogrammen upphörde före undersökningsperioden, men det fanns fortfarande utestående lån från dessa program under perioden. Eftersom de företag som omfattas av undersökningen erhöll förmåner under undersökningsperioden och kommer att fortsätta att erhålla förmåner framöver, görs bedömningen att dessa program bör bli föremål för utjämningsåtgärder i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

i) Strukturlån för basinvesteringar i små och medelstora företag

(67) Den rättsliga grunden för detta låneprogram är "Regulation on Basic Structuring Loans for Small and Medium Enterprises" (förordningen om strukturlån för basinvesteringar i små och medelstora företag), som trädde i kraft den 15 mars 1994, samt genomförandeplanerna till denna. Programmet upphörde 1996, och ränta och amortering uppbärs nu endast på utestående lån.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(68) Strukturlånen kan beviljas små och medelstora företag för vissa verksamheter såsom uppförande av produktionsanläggningar eller förvärv av maskiner av inhemsk tillverkning, antingen för produktion av exportvaror eller för produktion av importersättande materiel och delar.

b) Praktiskt genomförande

(69) Ett företag som önskar få ett lån skall ansöka om detta hos en affärsbank. Banken betalar ut lånet ur medel som fördelats av finans- och ekonomiministeriet via Industrial Bank of Korea.

c) Slutsats

(70) Dessa lån innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren.

(71) Låneprogrammet syftar bland annat till att ställa finansiering till förfogande för uppförande av anläggningar som skall användas för tillverkning av exportvaror. Ordningen är alltså knuten till exportresultat och därför selektiv i den mening som avses i artikel 3.4 i grundförordningen. En förutsättning för att ordningen skall få utnyttjas är också att inhemska, inte importerade varor används. Ett av villkoren är nämligen att lånen endast får användas för förvärv av maskiner av inhemsk tillverkning och för produktionsanläggningar avsedda för tillverkning av importersättande materiel och delar. Denna ordning innefattar alltså en subvention i importersättande syfte som därmed är selektiv i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen och utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(72) Subventionen har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 59-63. Ett företag utnyttjade detta program och fick en subvention på 0,06 %.

ii) Lån till företag som tillverkar fiskenät

(73) Denna ordning grundar sig på artikel 11 i "Special Act on Development of Agricultural and Fishing Villages" (särskild lag om utveckling av jordbruks- och fiskesamhällen) samt genomförandeförordningarna och riktlinjerna till denna. Programmet infördes i januari 1994.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(74) Företag som tillverkar fiskenät har möjlighet att få lån för att finansiera sin tillverkning. Några av dessa företag tillverkar också den berörda produkten.

b) Praktiskt genomförande

(75) Företagen inger, efter att först ha erhållit en rekommendation från ordföranden för "Fishing Net Corporation" (sammanslutningen för fiskenättillverkande företag), ansökan om lån till ordföranden för "National Federation Fisheries Cooperative" (nationella federationen för fiskekooperativa företag), varifrån sedan utbetalning av lånen sker.

c) Slutsats

(76) Lånen innefattar ett finansiellt bidrag från det offentliga och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren. I frågan på vad sätt subventionen kan hänföras till den berörda produkten kan konstateras att de billiga lånen gör det möjligt för de företag som tillverkar fiskenät, vilka också är tillverkare av den berörda produkten, att minska sina totala finansieringskostnader. Detta kommer också den berörda produkten till godo.

(77) Lånen är vidare selektiva, eftersom de riktar sig till de företag som tillverkar fiskenät, och programmet innefattar därför en utjämningsbar subvention i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(78) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 59-63. Ett företag utnyttjade detta program och fick en subvention 0,14 %.

iii) Lån ur fonden för bildande och främjande av små och medelstora företag

(79) Den rättsliga grunden för denna ordning är "Promotion of Small and Medium Enterprises and Encouragement of Purchase of their Products Act" (lagen om främjande av små och medelstora företag och av inköp av produkter från dessa företag) av den 22 december 1994, med ändringar, samt genomförandeförordningarna och riktlinjerna till denna. Ordningen har i sin nuvarande utformning tillämpats sedan 1996.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(80) Det finns tre olika kategorier av lån med olika målgrupper:

- Lån för bildande av små och medelstora företag (lån av typ A). De samarbetsvilliga exportörerna erhöll inte några lån av denna typ.

- Lån för strukturella förbättringar i små och medelstora företag (lån av typ B). Lån av typ B står till förfogande för små och medelstora företag i andra sektorer än jordbruks-, skogsbruks- och fiskerisektorn. Lånen får användas för vissa projekt såsom automatisering, teknisk utveckling och standardisering.

- Lån för utveckling av lokala små och mede stora företag (lån av typ C). Dessa lån är avsedda för små och medelstora företag belägna i de enskilda lokala administrativa enheterna. Närmare riktlinjer för utlåningen fastställs av det lokala styresorganet. Enligt "Kyung Sang South Province SME Support Fund Establishment and Operation Bylaw" (förordningen om den lånefond för stöd till bildande och utveckling av små och medelstora företag som förvaltas av Kyung Sang South Province, nedan kallad "Kyung Sang South Province-förordningen") kan små och medelstora företag ansöka om lån ur fonden för vissa projekt såsom förnyelse av utrustning och strukturella förbättringar. Enligt "Pusan Metropolitan City SMEs Support Fund Establishment and Operation Bylaw" (förordningen om den lånefond för stöd till bildande och utveckling av små och medelstora förtag som förvaltas av Pusan Metropolitan City, nedan kallad "Pusan Metropolitan City-förordningen") kan små och medelstora företag ansöka om lån för bland annat strukturell anpassning och omställning av verksamheten.

b) Praktiskt genomförande

(81) Ett företag som önskar erhålla ett lån av typ B inger en ansökan till en affärsbank, som sedan vidarebefordrar ansökan till "Small and Medium Industry Promotion Corporation" (Företaget för främjande av små och medelstora industriföretag) för granskning och godkännande. För lån av typ C ansöker företaget direkt hos det lokala styresorganet, som ger sitt godkännande förutsatt att företaget uppfyller behörighetskriterierna. Sedan godkännandet givits betalas lånet ut av affärsbanken i fråga.

c) Slutsats

(82) Lånen innefattar ett finansiellt bidrag från det offentliga och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren.

(83) När det gäller lån av typ B fann kommissionen inga belägg för att ordningen skulle vara selektiv.

(84) Beträffande lån av typ C innehåller de av "Office of Small and Medium Enterprises" (kontoret för små och medelstora företag) utfärdade "Basic guidelines of Local SME Support" (grundläggande riktlinjerna för stöd till lokala små och medelstora företag), vilka gäller alla lån av typ C, och Kyung Sang South Provinceförordningen, vilken är tillämplig för just den provinsen, inga krav avseende export eller importsubstitution. Rätten att komma i fråga för lånen begränsas vidare inte heller genom dessa riktlinjer till vissa sektorer av ekonomin. Kommissionen fann inga belägg för att lån av typ C som beviljats på grundval av de grundläggande riktlinjerna för stöd till små och medelstora företag eller Kyung Sang South Province-förordningen var selektiva. I Pusan Metropolitan City-förordningen finns emellertid ett exportkrav, eftersom lånen enligt förordningen endast får användas till, bland annat, "export promotion business of conversion from rented factory to self factory" (främjande av exportorienterade företags övergång från hyrda fabrikslokaler till egenägda fabrikslokaler). Lån av typ C som beviljas med stöd av den förordningen är selektiva, eftersom de är knutna till exportresultat. Sammanfattningsvis betraktas sålunda lån av typ B och lån av typ C beviljade med stöd av Kyung Sang South Province-förordningen inte som selektiva och den subvention de innefattar är därmed inte utjämningsbar. Lån av typ C som beviljats med stöd av Pusan Metropolitan City-förordningen är selektiva och den subvention de innefattar är därför utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(85) Subventionens storlek i samband med lån av typ C som beviljats med stöd av Pusan Metropolitan City-förordningen har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 59-63. Tre företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på mellan 0,02 % och 0,14 %.

iv) Lån från den s.k. särskilda lånefaciliteten

(86) Den rättsliga grunden för detta program, som inleddes 1989, är "Operation Guideline of Special Facilities Loan" (riktlinjer för beviljandet av lån från den särskilda lånefaciliteten). Industrial Bank of Korea och Korea Development Bank kan med stöd av programmet endera tillhandahålla lån direkt till företagen eller ställa medel till deras förfogande via affärsbanker.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(87) Endast små och medelstora företag kan komma ifråga för de lån som administreras av Industrial Bank of Korea. Däremot kan även stora företag få lån från Korea Development Bank. För att vara låneberättigat måste ett företag tillhöra tillverkningsindustrin (inbegripet programvarubranschen). Medlen får inte användas för förvärv av importerade, i utlandet tillverkade maskiner. Lånen får endast användas för anläggningar avsedda för tillverkning av exportvaror eller tillverkning av importersättande materiel eller varor ("Export Industry Equipment Loans" - utrustningslån för exportindustrin), för investeringar i forskning och utveckling ("Research and Development Loans" - lån för forskning och utveckling) och för industrier som valts ut av finans- och ekonomiministeriet i samråd med andra offentliga organ ("High Technology Facility Loans" -Lånefacilitet för högteknologiföretag).

b) Praktiskt genomförande

(88) Företagen ansöker om lån från den särskilda lånefaciliteten hos Industrial Bank of Korea, Korea Development Bank eller en affärsbank. Om lånet administreras av Korea Development Bank (detta gäller för vissa små och medelstora företag och större företag), måste affärsbanken först inhämta godkännande av Korea Development Bank. Lånet betalas sedan ut till företaget av banken.

c) Slutsats

(89) Lånen innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren. Medlen får, bland annat, endast användas till att finansiera produktionsanläggningar avsedda för tillverkning av exportvaror. Ordningen innefattar alltså en selektiv exportsubvention. Den är också begränsad till förvärv av maskiner av inhemsk tillverkning, och ett av de tillåtna användningssätten för lånen är att finansiera anläggningar för tillverkning av importersättande materiel eller varor. Ordningen är alltså även beroende av att inhemska produkter används framför importerade och därför selektiv. Eftersom rätten att komma i fråga för lånen är begränsad till tillverkningsindustrin, riktar sig programmet i alla händelser selektivt till vissa företag i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen, och den subvention som programmet innefattar är därför utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(90) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 59-63. Tre företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på upp till 0,32 %.

v) Lån för företag inom exportindustrin

a) Inledning

(91) Den rättsliga grunden för detta program är "Bank of Korea Act" (lagen om Sydkoreas centralbank) samt "Regulation for Administration of Facility Loans for Export Industries and Import Substitution of Basic Materials and Parts Industries" (förordning av den 11 september 1986 om förvaltningen av lån till företag inom exportindustrin och till företag som tillverkar importersättande basmateriel och delar). Från och med den 1 januari 1991 beviljades inte längre några nya lån till större företag eller till företag som ingick i en företagskoncern. Programmet avskaffades från och med mars 1994 även för små och medelstora företag. Även om programmet upphörde i mars 1994 finns fortfarande utestående lån på 115 miljoner USD.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(92) Fram till den 1 januari 1991 kunde alla företag inom tillverkningsindustrin ansöka om dessa lån för investeringar i utrustning avsedd för tillverkning av exportvaror eller för tillverkning av importersättande basmateriel och delar. För att komma i fråga för lån måste ett projekt också avse uppförande eller utbyggnad av en produktionsanläggning, förvärv av maskiner av inhemsk tillverkning eller främjande av teknisk utveckling eller införande av ny teknik. Från och med den 1 januari 1991 kunde endast små och medelstora företag som uppfyllde ovanstående villkor komma i fråga för programmet.

c) Praktiskt genomförande

(93) Ansökan om lån enligt detta program kunde inges till någon av affärsbankerna, som beviljade lånet sedan banken kunnat bekräfta att företaget i fråga uppfyllde behörighetskraven. Via en rediskonteringsordning som upprättats mellan den sydkoreanska centralbanken och de låneinstitut som deltog i programmet ställde centralbanken de medel till förfogande som behövdes för utbetalning av lånen.

d) Slutsats

(94) Lånen innebär ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren. Subventionen är knuten till exportresultat och beroende av att inhemska varor används framför importerade. Den är därför selektiv.

e) Beräkning av subventionens storlek

(95) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som redovisas i skälen 59-63. Fyra företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på upp till 0,56 %.

vi) Lån från fonden för industriell utveckling

(96) Den rättsliga grunden för detta program är artikel 17 i "Industrial Development Act" (lagen om industriell utveckling) av den 8 januari 1986 och genomförandeförordningarna och riktlinjerna till denna.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(97) Lån kan erhållas för produktivitetshöjande åtgärder och för företag med ett högt förädlingsvärde (denna del av programmet förvaltas av ministeriet för handel och industri, Skobranschföreningen, Sydkoreas textilindustriförbund samt Föreningen för främjande av maskinvaruindustrin), för rationalisering inom distributionssektorn (denna del förvaltas av Styrelsen för industriellt framåtskridande) samt för projekt för nybildande av små och medelstora företag (denna del av programmet förvaltas av vissa därtill särskilt utsedda affärsbanker och statligt ägda banker, särskilt Industrial Bank of Korea). För att komma i fråga för ett lån skall projekten avse uppförande av en ny fabriksanläggning eller utvidgning av en befintlig anläggning eller investering i inhemskt tillverkad utrustning avsedd för tillverkning av exportvaror eller av materiel och reservdelar enligt närmare angivelser från de sydkoreanska offentliga myndigheterna.

b) Praktiskt genomförande

(98) Företag kan ansöka om lån enligt detta program hos någon av de för ändamålet utsedda affärsbankerna eller hos de statligt ägda bankerna. Med undantag av lån för projekt för nybildande av små och medelstora företag kan banken bevilja ett lån endast under förutsättning att det har tillstyrkts av ministeriet för handel och industri.

c) Slutsats

(99) Dessa lån innebär ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren. För att ett projekt skall komma i fråga för lån krävs att inhemska varor används för uppförande av anläggningar avsedda för tillverkning av exportvaror. Subventionen är därför knuten till exportresultat och beroende av att inhemska varor används framför importerade. Den är därmed selektiv och utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(100) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 59-63. Ett företag omfattades av förmåner genom denna ordning och fick en subvention på 0,08 %.

vii) Lån för teknikutveckling

(101) Denna ordning grundar sig på lagen om främjande av teknisk utveckling och på föreskrifterna och riktlinjerna för genomförandet av denna. Programmet upphörde 1995, men betalningar på utestående lån uppbärs fortfarande.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(102) Följande projekt kan omfattas av programmet: Projekt för grundläggande teknikutveckling inom industrin, stöd till teknisk utveckling via Korea Electric Power Corporation (Sydkoreas Elbolag), stöd till teknisk utveckling via ministeriet för telekommunikation samt utvecklingsstöd via Korea Development Bank.

b) Praktiskt genomförande

(103) Ett företag som avser att utveckla en produktionsteknik för vissa närmare angivna användningar inom någon av de sektorer som bestämts av ministeriet för handel och industri kan ansöka om ett lån, vilket beviljas om projektet uppfyller villkoren.

c) Slutsats

(104) Dessa lån innebär ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren. Företag som investerar i vissa projekt kan beviljas lån enligt programmet. Ministeriet för handel och industri utfärdar riktlinjer till vilka fogats förteckningar, sektor för sektor, över prioriterade projekt (t.ex. utveckling av kalldragningsteknik). Endast företag inom vissa sektorer som investerar i vissa projekt kan alltså utnyttja programmet. Det anses därför som selektivt i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(105) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 59-63. Ett lån för "teknikutveckling" som beviljats en av de samarbetsvilliga exportörerna och inte närmare kunde klassificeras på grundval av de uppgifter som lämnats behandlades i samband med övervägandena rörande detta program. Företaget erhöll en förmån genom denna ordning och fick en subvention på 0,02 %.

viii) Fonden för främjande av vetenskap och teknik

(106) Detta program grundar sig på "Science and Technology Promotion Act" (lagen om främjande av vetenskap och teknik) och genomförandeförordningen till denna. Fonden upprättades 1992.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(107) Lån från detta program kan sökas av företag som investerar i projekt av följande slag: utveckling av avancerad teknik, projekt för uppföljning av forskning och utveckling, forskning och utveckling avseende metodförbättringar samt industriprojekt som bygger på ny teknik.

b) Praktiskt genomförande

(108) Ansökan om lån inges till Korea Technology Banking Corporation (Sydkoreas teknikutvecklingsbank) som förvaltar fonden. Banken har befogenhet att godkänna eller avslå en ansökan om lån. Räntan på lån från fonden fastställs av ministeriet för vetenskap och teknik.

(109) Ministeriet beslutar med jämna mellanrum om vilka projekt som skall prioriteras när det gäller investeringar i forskning och utveckling. Företagen känner sannolikt i förväg till vilka de prioriterade projekten är, projekt som det sannolikt är lättare att få finansiering för. Det har inte lämnats några uppgifter om de kriterier som ministeriet tillämpar när det fattar sina beslut om vilka projekt som skall prioriteras.

c) Slutsats

(110) Dessa lån innebär att det ges ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 64, en förmån för mottagaren.

(111) Alla slags företag som investerar i vissa projekt kan få lån från programmet. Som framhölls ovan kan emellertid ministeriet för vetenskap och teknik i viss mån handla efter eget godtycke när det gäller att besluta om vilka projekt som skall prioriteras. Endast företag som investerar i vissa projekt kommer alltså i åtnjutande av programmet. Programmet anses därför vara selektivt i enlighet med artikel 3.2 c i grundförordningen.

d) Beräkningen av subventionens storlek

(112) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 59-63. Ett företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på 0,15 %.

Statliga lån som inte anses vara utjämningsbara

ix) Lån för att förebygga miljöföroreningar

(113) Eftersom de förmåner som beviljas genom denna ordning anses vara försumbara, undersöktes inte närmare huruvida programmet innefattar subventioner som är utjämningsbara.

x) Statliga bostadsbyggnadsfonden

(114) Det finns inga belägg för att subventionen skulle vara selektivt riktad till vissa företag i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. Eftersom subventionen inte är selektiv anses den inte vara utjämningsbar.

xi) Lån från fonden för att främja införande av datateknik

(115) Det finns inga belägg för att subventionen skulle vara selektivt riktad till vissa företag i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen, eftersom lånen generellt är tillgängliga för samtliga företag utan begränsningar. Eftersom subventionen inte är selektiv betraktas den inte vara utjämningsbar.

xii) Särskilda lån för teknisk innovationsverksamhet

(116) Det finns inga belägg för att subventionen skulle vara selektivt riktad till vissa företag i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen, eftersom begränsningen till små och medelstora företag grundar sig på objektiva och neutrala kriterier. Eftersom subventionen inte är selektiv anses den inte vara utjämningsbar.

xiii) Exportfrämjande lån för små och medelstora företag

(117) Räntesatsen för dessa lån var generellt sett inte lägre än räntesatserna för likvärdiga kommersiella lån. Eftersom det inte beviljades några förmåner med stöd av denna ordning, undersökte kommissionen inte vidare huruvida den var utjämningsbar.

Statliga lån som inte utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna under undersökningsperioden

xiv) Lån från statliga investeringsfonden

xv) Lån från prisstabiliseringsfonden för jordbruks- och fiskeriprodukter

xvi) Lån från fonden för förebyggande av olycksfall inom industrin

d) Exportfinansieringslån

(118) Exim-banken är en statsägd bank som står under tillsyn av finans- och ekonomiministeriet. Exim-banken etablerades i juli 1976 med stöd av "Export Import Bank of Korea Act" (lagen om Sydkoreas utrikeshandelsbank) och skall genom att tillhandahålla medelfristiga och långfristiga lån för export- och importtransaktioner, investeringar i utlandet och exploatering av naturtillgångar i utlandet främja utvecklingen av den sydkoreanska ekonomin och det ekonomiska samarbetet med andra länder. De samarbetsvilliga exportörerna utnyttjade följande ordningar:

- "Export Credit" (Exim-exportkredit).

- "Foreign Investment Credit" (Exim-kredit för investeringar i utlandet).

- "Export loans for SMEs that export capital goods" (Exim-exportlån för små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror).

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(119) I allmänhet är programmen tillgängliga för alla företag som exporterar eller som investerar utomlands. Exim-exportkredit kan sökas av alla företag som exporterar kapitalvaror och andra produkter som kan hänföras till gruppen "helfabrikat" enligt artikel 13 i "Presidential Enforcement Decree of the Export-Import Bank of Korea Act" (genomförandeförordning, utfärdad av presidenten, till lagen om Sydkoreas utrikeshandelsbank).

(120) Exim-kredit för investeringar i utlandet kan sökas av alla företag som genomför investeringar i utlandet.

(121) Exim-exportlån för små och medelstora företag kan sökas av alla små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror "greatly devoted to the national economy" (som väsentligt bidrar till den nationella ekonomin) enligt artikel 45 i "Internal Loan Regulation". Det är fråga om samma produkter som de som definieras som "helfabrikat" när det gäller Exim-bankens exportkreditgivning.

b) Praktiskt genomförande

Exim-exportkredit

(122) Exim-banken granskar ansökningarna om exportkredit transaktion för transaktion. Ett företag som ansöker om kredit måste exportera varor eller tillverka varor avsedda för export, och en förutsättning för att exportkrediten skall beviljas är att företaget kan uppvisa en remburs från en utländsk köpare eller ett kontrakt med ett sydkoreanskt företag som innehar en sådan remburs. Exportkrediten kan ges före leverans eller efter leverans.

(123) En exportkredit före leverans ges i form av ett lån för att finansiera tillverkningen av "helfabrikat" avsedda för export. På lån i utländsk valuta utgår rörlig ränta på Libor-nivå (London Interbank Offered Rate). Räntan på lån i den inhemska valutan, won, är också rörlig och följer den ränta som affärsbankerna tar ut för lån mot bästa säkerhet. Räntan erläggs månatligen och skall första gången betalas en månad efter det att lånet utbetalats. Kapitalbeloppet skall återbetalas inom två år räknat från den dag då lånet utbetalats.

(124) En exportkredit efter leverans är ett lån avsett att finansiera betalningsanstånd som ett företag beviljat för exporterade "helfabrikat". Dessa lån betraktas som långfristiga lån (mer än två års löptid) och måste därför följa OECD:s riktlinjer från januari 1997. OECD skiljer mellan länder i kategori 1 och länder i kategori 2. Den senare kategorin avser utvecklingsländer. Räntan är bunden och skall minst motsvara den lägsta räntesats som föreskrivs i OECD:s riktlinjer. Räntan skall erläggas vid utgången av varje sexmånadersperiod efter det att lånet utbetalats. Kapitalbeloppet för ett lån som avser länder i kategori 1 skall återbetalas inom 8,5 år efter den dag då lånet utbetalades medan kapitalbeloppet för ett lån som avser länder i kategori 2 skall återbetalas inom 10 år.

Exim-kredit för investeringar i utlandet

(125) Ett företag som ansöker om kredit skall till Exim-banken lämna en plan avseende den planerade investeringen i utlandet. Om ansökan beviljas kan den sökande få en kredit på upp till 90 % av det totala investeringsbeloppet. Räntan på ett lån för investeringar i utlandet kan antingen vara bunden och fastställas på grundval av swap-räntan (dvs. den ränta till vilken medel i utländsk valuta kan erhållas på den internationella finansmarknaden) plus en marginal (bestående av risktillägg och ett tillägg med hänsyn till lånets löptid) eller rörlig och följa Libor-räntan plus en marginal.

Exim-exportlån för små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror

(126) Exim-bankens bedömning av ett företag som ansöker om lån sker inte (som fallet är när det gäller Exim-exportkrediter) på grundval av företagets nuvarande exportresultat utan på grundval av dess exportresultat under de senaste två åren. Om Exim-banken godkänner låneansökan kan företaget få en kredit på upp till 90 % av den totala investering som krävs för att företaget skall kunna tillverka och exportera den planerade exportvolymen under låneperioden. Företaget kan som mest få ett kreditbelopp som motsvarar 1/3 av den totala exportförsäljningen under det närmast föregående året. Räntan är rörlig och följer räntan för lån mot bästa säkerhet plus en marginal för risktillägg och ett tillägg med hänsyn till lånets löptid. Räntan för lån mot bästa säkerhet är den ränta som affärsbankerna tillämpar, medan risktillägget och tillägget för att ta hänsyn till lånets löptid beräknas av Exim-banken för varje företag för sig. Kapitalbeloppet skall i sin helhet återbetalas vid låneperiodens slut (s.k. bullet loan).

c) Slutsats

(127) Eftersom Exim-banken är en statsägd bank är det fråga om ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna.

(128) När det gäller de lån som utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna fastställs räntan på grundval av Libor-räntan, swap-räntan eller den ränta som affärsbankerna tar ut för lån mot bästa säkerhet, justerad för att ta hänsyn till risktillägg och ett tillägg med hänsyn till lånets löptid. Enligt de uppgifter som de samarbetsvilliga exportörerna lämnade utnyttjades under undersökningsperioden inga Exim-exportkrediter som avsåg lån efter leverans. För att pröva om det utgick någon förmån enligt de andra programmen gjordes en jämförelse med likvärdiga kommersiella lån som de samarbetsvilliga exportörerna i fråga hade erhållit eller, om sådana uppgifter inte fanns att tillgå, med likvärdiga kommersiella lån som andra samarbetsvilliga exportörer som ansågs befinna sig i samma finansiella situation och samma sektor erhållit. Analysen visade att Exim-exportkrediter före leverans, Exim-kredit för investeringar i utlandet och Exim-exportlån till små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror beviljades till räntesatser som i regel låg under räntesatsen för jämförbara kommersiella lån, varigenom mottagaren av lånet beviljades en förmån.

(129) Exim-exportkrediter före leverans och Exim-exportlån till små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror är knutna till exportresultat och därför selektiva i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Exim-krediter för investeringar i utlandet är tillgängliga endast för företag som investerar i utlandet. Detta kriterium kan inte betraktas som neutralt, eftersom det gynnar företag som investerar i utlandet framför företag som inte investerar i utlandet. Eftersom rätten att komma ifråga för programmet därför inte grundas på neutrala kriterier är programmet selektivt i enlighet med artikel 3.2 b i grundförordningen. Exim-exportkrediter före leverans, Exim-exportlån till små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror och Exim-krediter för investeringar i utlandet anses därför vara selektiva och den subvention de innefattar är därmed utjämningsbar.

(130) Vidare fastställs preliminärt att Exim-exportkrediter före leverans inte omfattas av punkt k i bilaga I till grundförordningen, eftersom endast exportfinansiering innefattande en kredit med en löptid av minst två år normalt kan betraktas som en "exportkredit" i den mening som avses i punkten. Detta är den definition som ges i OECD-överenskommelsen om riktlinjer för statsstödda exportkrediter. Punkten är inte heller tillämplig på Exim-exportlån för små och medelstora företag som exporterar kapitalvaror eller på Exim-krediter för investeringar i utlandet, eftersom dessa lån inte används för att finansiera exporttransaktioner utan för att finansiera investeringar i utrustning för tillverkning av exportvaror respektive utländska investeringar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(131) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 59-63. Fyra företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på mellan 0,07 % och 2,19 %.

Låneprogram som inte utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna

e) Statlig styrning av kommersiell långivning

(132) Den klagande hävdade att företag erhåller långfristig kreditfinansiering till förmånliga räntesatser från affärsbanker som beviljar lånen i enlighet med den sydkoreanska regeringens direktiv.

(133) Någon avgörande bevisning för att det förekom någon statlig inblandning i affärsbankernas lånebeslut när det gällde lån på marknadsmässsiga villkor till de samarbetsvilliga exportörerna kunde inte påträffas. Det finns inofficiella uppgifter om att regeringen, åtminstone under den senaste tiden, haft en viss roll att spela när det gäller att ställa finansiella resurser till förfogande för särskilt de sydkoreanska storföretagen, de s.k. chaebols. De samarbetsvilliga exportörerna är emellertid utan undantag små eller medelstora företag, och några belägg när det gäller de enskilda företagen för att det förekom en sådan statlig styrning av den kommersiella långivningen kunde inte påträffas. De samarbetsvilliga exportörerna anses alltså inte ha fått några utjämningsbara förmåner i samband med kommersiella lån beviljade av affärsbanker.

f) Statlig styrning av beviljande av lån i utländsk valuta

(134) I klagomålet gjordes gällande att den sydkoreanska staten lät utvalda industrier få tillgång till förmånliga lån i utländsk valuta till låg ränta. I samband med undersökningen bekräftades det emellertid att den enda finansieringskällan för de samarbetsvilliga exportörerna när det gällde att få tillgång till utländsk valuta var lån i utländsk valuta beviljade av inhemska banker.

(135) Att döma av de bestämmelser som gäller för lån i utländsk valuta förekommer det, såvitt gäller lån av detta slag som beviljas av affärsbanker, inget finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna, eftersom lånen finansieras på privat väg och myndigheterna inte spelar någon formell roll i samband med bankernas beslut i låneärendena eller deras fastställande av räntesatser. Några belägg för att det förekom någon informell inblandning från offentligt tjänstemannahåll i bankernas beslut att bevilja lån i utländsk valuta kunde inte heller påträffas, i varje fall inte vad gäller de samarbetsvilliga exportörerna.

(136) De samarbetsvilliga exportörerna anses därför inte ha mottagit några utjämningsbara subventioner i samband med att de tagit upp lån i utländsk valuta.

3. Skatteregler

a) Allmänt

(137) I sitt svar på kommissionens frågeformulär i detta antisubventionsförfarande lämnade den sydkoreanska regeringen närmare uppgifter om olika bestämmelser i skattelagstiftningen vilka sydkoreanska producenter och exportörer kan dra nytta av. Bestämmelserna analyseras nedan och har delats in i två huvudgrupper, å ena sidan de bestämmelser som de i förfarandet samarbetsvilliga tillverkarna och exportörerna av rostfritt stål utnyttjade, å andra sidan de bestämmelser som de inte utnyttjade. Den rättsliga grunden för anstånd med skatt och för skattereduktion är i samtliga fall, om inte annat anges, "Tax exemption and Reduction Control Law" (lagen om undantag från skatt och om skattereduktion). Lagen antogs 1964. Den som vill ansöka om anstånd med skatt eller om skattereduktion skall begära detta i inkomstdeklarationen och bifoga dokument till stöd för sin begäran. Det förekommer alltså inget separat ansöknings- och godkännandeförfarande när det gäller de förmåner som kan erhållas med stöd av någon av bestämmelserna i lagen. Företagen är skyldiga att betala bolagsskatt på sina inkomster under beskattningsåret.

(138) I Sydkorea tillämpas ett system med "minimiskatt" som innebär att företag med en beskattningsbar inkomst skall betala en minimiskatt på 12 % (10 % när det gäller små och medelstora företag) av den beskattningsbara inkomsten före avdrag av eventuella skatteincitament eller den skatt som normalt skall utgå efter avdrag av sådana incitament, vilketdera som är högst. Skattesatsen har från och med den 1 januari 1998 höjts till 15 % respektive 12 %.

b) Beräkning av subventionens storlek när det gäller skatteregler

(139) Beträffande skattereserver beräknas subventionen på följande sätt. En reserv kan likställas med anstånd med att erlägga skatt, och sådant anstånd skall betraktas som ett räntefritt lån. Subventionsbeloppet bör därför beräknas som den ränta som företaget skulle få betala på ett likvärdigt kommersiellt lån under undersökningsperioden, dvs. ett lån till samma belopp som det belopp med vilket anstånd med skatt beviljats. Det betyder att även skattebelopp för vilka anstånd med betalningen beviljats avseende beskattningsår som föregår undersökningsperioden bör räknas in i lånebeloppet, i den mån skatten inte erlagts fullt ut.

(140) När det gäller skattereduktioner bör subventionsbeloppet beräknas som det skattebelopp som inte behöver erläggas, eftersom det har karaktär av bidrag.

(141) I syfte att avspegla hela förmånen för företaget lades ränta, beräknad efter den genomsnittliga marknadsräntan i Sydkorea under undersökningsperioden - 13,35 % - till de belopp som räknats fram enligt ovan. Det sammanlagda subventionsbeloppet fördelades sedan, om det gällde subventioner knutna till exportresultat, på total exportförsäljning, i samtliga andra fall på total omsättning.

Skatteregler som utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna

i) Allmän slutsats i frågan huruvida de subventioner som skattereglerna innefattar är utjämningsbara

(142) För samtliga nedan diskuterade skatteregler gäller följande: I fråga om avsättningar till en reserv kan programmet betraktas som ett system med anstånd med skatt, eftersom ett visst belopp räknas av från den beskattningsbara inkomsten men sedan, efter en betalningsfrist på två eller tre år, skall återföras till beskattning i lika stora delar under tre år. Det föreligger därför ett finansiellt bidrag från de sydkoreanska offentliga myndigheterna i form av anstånd med betalningen av skatt, och mottagaren (dvs. den berörda exporterande tillverkaren) får en förmån i och med att han inte behöver betala vissa skattebelopp förrän vid en senare tidpunkt. Från mottagarens synpunkt utgör anståndet ett räntefritt lån. När det gäller skattereduktioner föreligger det, i form av uteblivna skatteintäkter, ett finansiellt bidrag från de sydkoreanska offentliga myndigheterna, och mottagaren (dvs. den exporterande tillverkaren i fråga) får en förmån i och med att han inte behöver betala vissa skattebelopp.

ii) Artikel 8 (avsättning till reserv för teknisk utveckling)

(143) Enligt artikel 8 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har vissa företag rätt att upprätta en "reserv för teknisk utveckling". Ett företag som har utgifter för utveckling av ny teknik får enligt artikeln avsätta 3 % av de totala inkomsterna under det aktuella beskattningsåret eller, om det är fråga om ett företag inom kapitalvaruindustrin (som industrin för tillverkning av rostfritt stål tillhör) eller inom en teknikintensiv industri, 5 % till denna reserv. Belopp som avsatts till reserven med stöd av denna bestämmelse måste efter en betalningsfrist på tre år återföras till beskattning i lika delar under tre år.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(144) För att komma i fråga för denna ordning skall företagen vara verksamma inom tillverkningsindustri, gruvhantering och vissa andra verksamheter såsom byggnads- och anläggningsverksamhet.

b) Slutsats

(145) Avsättningen till denna reserv innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i punkt 142, en förmån för mottagaren. Endast företag som är verksamma inom tillverkningsindustri, gruvhantering och vissa andra verksamheter och har utgifter för utveckling och skapande av ny teknik kan komma i fråga för denna form av anstånd med skatt. Det är därför uppenbart att ett stort antal sydkoreanska företag inte kan komma i fråga för den förmån som anståndet med skatt medför. Bestämmelserna i denna artikel anses därför vara selektiva och den subvention som innefattas därmed utjämningsbar i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(146) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. Ett företag erhöll en förmån genom denna ordning och fick en subvention på 0,03 %.

iii) Artikel 16 (avsättning till reserv för exportförluster)

(147) Enligt artikel 16 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har vissa företag rätt att upprätta en "reserv för exportförluster" och till denna avsätta 1 % av exportförsäljningsvärdet eller 50 % av den beskattningsbara inkomst som härrör från exportförsäljning, vilketdera som är lägst. Belopp som avsätts till reserven med stöd av denna bestämmelse skall efter en betalningsfrist på två år återföras till beskattning i lika delar under tre år. Bestämmelsen upphörde att gälla den 1 januari 1999.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(148) Alla exporterande företag med undantag av företag inom varvsindustrin har rätt att upprätta en reserv med stöd av denna bestämmelse.

b) Slutsats

(149) Avsättningen till denna reserv innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en fördel för mottagaren. Eftersom avsättningen till reserven är knuten till exportresultat, är den selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen och den subvention som innefattas är därför utjämningsbar.

c) Beräkning av subventionens storlek

(150) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. Även om bestämmelsen i fråga upphörde att gälla den 1 januari 1999, kommer den att fortsätta att medföra förmåner för exportörer under flera år därefter. Under dessa omständigheter görs bedömningen att de förmåner som denna bestämmelse medfört under undersökningsperioden bör bli föremål för utjämningsåtgärder. Tre företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på mellan 0,05 % och 0,09 %.

iv) Artikel 17 (avsättning till reserv för utveckling av utländska marknader)

(151) Enligt artikel 17 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har vissa företag rätt att upprätta en "reserv för utveckling av utländska marknader". Belopp som avsatts till reserven med stöd av denna bestämmelse måste efter en betalningsfrist på två år återföras till beskattning i lika delar under tre år. Bestämmelsen upphörde att gälla den 1 januari 1999.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(152) Alla exporterande företag med undantag för företag inom varvsindustrin har rätt att upprätta en sådan reserv som avses i denna bestämmelse och till denna avsätta 1 % av värdet av exportförsäljningen. Företag som i) tillhör de små och medelstora företagen, ii) exporterar maskiner, skor eller textilprodukter eller iii) exporterar till vissa länder eller regioner kan ges rätt att avsätta ytterligare 1 % av exportvärdet. Ett företag enligt i) till iii) ovan som exporterar under eget varumärke får avsätta ytterligare 1 %. En avsättning till reserven på totalt upp till 3 % av exportvärdet är alltså möjlig.

b) Slutsats

(153) Avsättningen till denna reserv innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Ett företag som vill utnyttja möjligheten att upprätta en reserv enligt denna artikel måste ha haft en exportförsäljning under det berörda beskattningsåret. Eftersom avsättningen till reserven är knuten till exportresultat är den selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen och den subvention som innefattas är därför utjämningsbar.

c) Beräkning av subventionens storlek

(154) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 139-141. Även om bestämmelsen i fråga upphörde att gälla den 1 januari 1999, kommer den att fortsätta att medföra förmåner för exportörerna under flera år därefter. Under dessa omständigheter görs bedömningen att de förmåner som under undersökningsperioden beviljats genom denna bestämmelse bör bli föremål för utjämningsåtgärder. Fyra företag erhöll förmåner genom denna ordning och fick en subvention på mellan 0,02 % och 0,13 %.

v) Artikel 7 (särskild skattereduktion och skattebefrielse för små och medelstora företag inom tillverkningsindustrin, m.m.)

(155) Några anmärkningar mot denna bestämmelse framfördes inte i klagomålet. Dess förekomst upptäcktes i samband med kontrollen hos två samarbetsvilliga exportörer. Enligt artikel 7 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" får vissa små och medelstora företag utnyttja denna skattereduktion, som motsvarar 20 % av inkomstskatten eller bolagsskatten på alla slags inkomster från rörelsen.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(156) Små och medelstora företag som bedriver rörelse inom tillverkning, sekundär kommunikation, forskning och utveckling, maskinbyggnad, databehandling och annan dataverksamhet eller varudistribution har rätt att begära att få utnyttja denna bestämmelse.

b) Slutsats

(157) Denna skattereduktion utgör ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Endast små och medelstora företag inom de ovan nämnda industrierna och verksamheterna har rätt att komma i fråga för skattereduktionen. Behörighetskriterierna är sådana att det är ofrånkomligt att endast ett begränsat antal företag kommer att omfattas av skattereduktionen. Bestämmelserna i denna artikel anses därför vara selektiva och den subvention som innefattas därmed utjämningsbar i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(158) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. Två företag utnyttjade denna ordning och fick en subvention på mellan 0,09 % och 0,18 %.

vi) Artikel 25 (skattereduktion för investeringar i produktivitetshöjande åtgärder)

(159) Enligt artikel 25 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har ett företag som investerar i vissa produktivitetsförbättrande åtgärder rätt till skattereduktion med 5 % av det investerade beloppet. Skattereduktionen räknas av från den totala bolagsskatt som skall erläggas. Fram till och med den 31 december 1996 uppgick skattereduktionen till 3 % för importerad produktivitetshöjande utrustning, 10 % för produktivitetsförbättrande utrustning av inhemsk tillverkning och 15 % för produktivitetsförbättrande utrustning av inhemsk tillverkning som inköpts av små och medelstora företag.

(160) För investeringsprojekt som påbörjats före den 31 december 1996 men inte avslutats förrän efter denna dag kan företaget välja om det vill begära skattereduktion enligt de satser som gällde före eller efter den 31 december 1996.

(161) Enligt artikel 25 i lagen skall skattereduktionen endast gälla för investeringar fram till och med den 31 december 1998. De offentliga myndigheterna i Sydkorea har emellertid meddelat att denna bestämmelse, liksom andra bestämmelser i lagen som avsågs gälla till och med den 31 december 1998, sannolikt skulle komma att få förlängd giltighetstid genom beslut av den sydkoreanska nationalförsamlingen före detta datum. Inga ytterligare uppgifter har lämnats i denna fråga.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(162) Företag som är verksamma inom tillverkningsindustrin eller gruvhantering har rätt till skattereduktion för investeringar i följande produktivitetshöjande åtgärder: Utrustning för förbättring av processer och automatisering, avancerad teknisk utrustning, åtgärder för upprustning av föråldrad utrustning samt sådan utrustning för att rationalisera tillverkningen som anges i lagen om industriell utveckling.

b) Slutsats

(163) Denna skattereduktion utgör ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Endast företag inom tillverkningsindustri och gruvhantering som investerar i viss produktivitetsförbättrande utrustning har rätt till skattereduktionen. Behörighetskriterierna är sådana att det är ofrånkomligt att endast ett begränsat antal företag kommer att omfattas av skattereduktionen. Bestämmelserna i denna artikel anses därför vara selektiva och den subvention de innefattar därför utjämningsbar i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

(164) Före ändringen per den 31 december 1996 av satserna för skattereduktionen var dessutom skattereduktionen för investeringar i utrustning av inhemsk tillverkning större än för importerad utrustning. Eftersom företagen kan välja att för investeringar som påbörjades före den 31 december 1996 få omfattas av den skattereduktion som gällde före detta datum, anses bestämmelserna i artikel 25 vara selektiva och den subvention de innefattar därför utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(165) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som beskrivs i skälen 139-141. Ett företag erhöll en förmån genom denna ordning och fick en subvention på 0,21 %.

vii) Artikel 23 (avsättning till reserv för förluster på investeringar i utlandet)

(166) Enligt artikel 23 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har vissa företag rätt att upprätta en "reserv för förluster på investeringar i utlandet". Belopp som avsätts till reserven med stöd av denna bestämmelse måste efter en betalningsfrist på två år återföras till beskattning i lika stora delar under tre år. Bestämmelsen upphörde att gälla den 1 januari 1998.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(167) Sydkoreanska företag som investerar i andelar i ett utländskt företag eller för ut kapital för att bedriva rörelse i utlandet har rätt att från sin beskattningsbara inkomst göra avdrag med 20 % av det belopp som under beskattningsåret investerats i utlandet.

b) Slutsats

(168) Avsättningen till denna reserv innefattar ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Eftersom bestämmelserna i denna artikel endast gäller för sydkoreanska företag som investerar i utlandet, anses bestämmelserna vara selektiva enligt artikel 3 i grundförordningen och den subvention som innefattas därför utjämningsbar.

c) Beräkning av subventionens storlek

(169) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. En samarbetsvillig exportör utnyttjade denna ordning och fick en subvention på 0,12 %.

viii) Artikel 5 (särskild skattereduktion för små och medelstora företag)

(170) Några anmärkningar mot denna bestämmelse i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" framfördes inte i klagomålet. I samband med kontrollbesöket hos de sydkoreanska offentliga myndigheterna meddelades att en av de samarbetsvilliga exportörerna hade åtnjutit denna skattereduktion. Exportören i fråga lämnade också uppgifter till kommissionen om sitt utnyttjande av denna möjlighet till skattereduktion. Kommissionen undersökte därför om bestämmelsen är sådan att den innefattar en utjämningsbar subvention.

(171) Enligt artikel 5 i den nämnda lagen beviljas företagen en skattereduktion på 3 % av värdet av investeringar i importerade maskiner eller 5 % av värdet av investeringar i maskiner av inhemsk tillverkning. Sedan den 19 april 1998 är satsen 3 % för investeringar i maskiner, oavsett om de importerats eller tillverkats i landet.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(172) Alla små och medelstora företag har rätt att få denna skattereduktion.

b) Slutsats

(173) Denna skattereduktion utgör ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Före ändringen av satserna för skattereduktionen per den 10 april 1998 tillämpades en högre skattereduktion för investeringar i maskiner av inhemsk tillverkning än för importerade maskiner. Eftersom företagen kan välja att för investeringsprojekt som inleddes före detta datum omfattas av de satser som då tillämpades, anses bestämmelserna i denna artikel vara selektiva och den subvention som innefattas därför utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(174) Subventionsbeloppet utgörs av det skattebelopp som den som fått en skattereduktion utöver standardreduktionen på 3 % inte behövt betala, eftersom detta motsvarar ett bidrag, och bör beräknas på det sätt som beskrivs i skälen 139-141. Ett företag erhöll en förmån genom denna ordning och fick en subvention på 0,01 %.

ix) Artikel 27 (tillfällig skattereduktion för investeringar)

(175) Några anmärkningar mot denna bestämmelse framfördes inte i klagomålet. Dess förekomst upptäcktes i samband med kontrollen hos två samarbetsvilliga exportörer. Vid kontrollbesöket hos de sydkoreanska offentliga myndigheterna lämnade dessa ingen information om att någon av de samarbetsvilliga exportörerna hade fått denna skattereduktion. Exportörerna i fråga lämnade emellertid uppgifter om att de hade utnyttjat skattereduktionen. Under dessa omständigheter undersökte kommissionen om bestämmelsen var sådan att den subvention som innefattas är utjämningsbar.

(176) Enligt artikel 72 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" hade företag inom tillverkningsindustri eller gruvhantering rätt till en skattereduktion på 10 % för investeringar i maskiner av inhemsk tillverkning och på 3 % för investeringar i importerade maskiner. Dessa siffror avsåg beskattningsåret 1993/94. År 1994 fick denna artikel i lagen ett nytt nummer och betecknades artikel 27. Bestämmelsen ändrades inte i sak. De olika satserna för skattereduktionen för importerade maskiner respektive maskiner av inhemsk tillverkning avskaffades 1996.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(177) Alla företag som är verksamma inom tillverkningsindustri eller gruvhantering är berättigade till denna skattereduktion för investeringar i utrustning.

b) Slutsats

(178) Denna skattereduktion utgör ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Endast företag inom tillverkningsindustri och gruvhantering som investerar i viss produktivitetsför- bättrande utrustning är berättigade till skattereduktionen. Behörighetsreglerna är sådana att det är ofrånkomligt att endast ett begränsat antal företag kommer i fråga för skattereduktionen. Bestämmelserna i denna artikel anses därför vara selektiva och den subvention som innefattas därmed utjämningsbar i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

(179) Före ändringen 1996 av de satser som gällde för skattereduktionen var dessutom satsen för reduktionen för utrustning av inhemsk tillverkning högre än satsen för importerad utrustning. Eftersom företagen har rätt att för investeringsprojekt som inletts före 1996 välja att omfattas av de satser som då var tillämpliga, anses bestämmelserna i denna artikel vara selektiva och den subvention som innefattas är därmed utjämningsbar även i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(180) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. Två företag utnyttjade denna ordning och erhöll en förmån på 0,03 % respektive 0,19 %.

x) Artikel 9 (skattereduktion för utgifter för teknisk utveckling och kompetensutveckling)

(181) Enligt artikel 9 i "lagen om undantag från skatt och om skattereduktion" har vissa företag rätt till skattereduktion för utgifter för teknisk utveckling och kompetensutveckling. Skattereduktionen får beräknas som antingen 5 % av utgifterna för teknisk utveckling och kompetensutveckling under beskattningsåret (15 % när det är fråga om ett litet eller medelstort företag och 10 % för ett företag som inte är ett litet eller medelstort företag och som överför teknik till ett sådant företag) eller 50 % av den del av utgifterna för teknisk utveckling och kompetensutveckling under beskattningsåret som överstiger de genomsnittliga utgifterna för teknisk utveckling och kompetensutveckling under de närmast föregående två åren. En skattereduktion som begärts, men inte kunnat utnyttjas under ett visst beskattningsår får överföras till nästa år och skall ha utnyttjats inom sju år räknat från beskattningsåret.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(182) Denna skattereduktion får utnyttjas av företag inom tillverkningsindustri, gruvhantering, byggnads- och anläggningsverksamhet, databehandling och annan dataverksamhet, lagrings- och magasineringsverksamhet, telekommunikation, omhändertagande av industriellt avfall, avloppsrening samt produktdesign.

b) Slutsats

(183) Denna skattereduktion utgör ett finansiellt bidrag från de offentliga myndigheterna och medför, som beskrivs i skäl 142, en förmån för mottagaren. Endast företag inom tillverkningsindustri, gruvhantering, byggnadsverksamhet och vissa tjänstenäringar vilka investerar i kompetensutveckling och teknisk utveckling är berättigade till reduktionen. Behörighetsreglerna är sådana att det är ofrånkomligt att endast ett begränsat antal företag kommer i fråga för skattereduktionen. Bestämmelserna i denna artikel anses därför vara selektiva och den subvention som innefattas därmed utjämningsbar i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

c) Beräkning av subventionens storlek

(184) Subventionens storlek har beräknats på det sätt som anges i skälen 139-141. Två företag utnyttjade denna ordning och erhöll en förmån på 0,02 % respektive 0,08 %.

Skatteregler vars tillämpning medför subventioner som inte betraktas som utjämningsbara

xi) Lagen om bolagsskatt, artikel 18.2: representationskostnader

(185) Enligt artikel 18.2 i "Corporation Tax Act" (lagen om bolagsskatt) får avdrag från den beskattningsbara inkomsten göras med ett visst belopp för representationskostnader.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(186) Alla företag har rätt att göra detta skatteavdrag.

b) Slutsats

(187) Eftersom rätten att göra avdrag för representationskostnader gäller alla företag och samma gränser tillämpas för kostnader i utlandet och för kostnader i Sydkorea, anses denna bestämmelse inte vara selektiv och därmed inte innefatta någon utjämningsbar subvention.

Skatteregler som inte utnyttjades av de samarbetsvilliga exportörerna

xii) Artikel 14 (avsättning till reserv för investerings- och finansieringsförluster)

xiii) Artikel 15 (undantag från inkomstskatt för utländska ingenjörer och tekniker)

xiv) Artikel 19 (avsättning till reserv för förlust i rörelse i utlandet)

xv) Artikel 20 (avdrag för rörelse i utlandet)

xvi) Artikel 10 (skattereduktion/särskild avskrivning för investeringar i utrustning för teknisk utveckling och kompetensutveckling)

xvii) Lagen om bolagsskatt, artikel 24.3 (dubbelbeskattning)

xviii) Artikel 26 (skattereduktion för investeringar i särskild utrustning)

(188) Eftersom de samarbetsvilliga exportörerna inte utnyttjade ovannämnda skatteregler, har kommissionen inte undersökt om de innefattade någon utjämningsbar subvention.

4. Tullrestitutionssystem

(189) Den rättsliga grunden för detta system är "Act on special cases concerning the refund of customs duties, etc. levied on raw materials for export" (lagen om särskilda fall av restitution av tullar m.m. som tas ut på råvaror avsedda att användas vid tillverkning av exportvaror) samt genomförandeförordningen till lagen, vilka bägge trädde i kraft den 1 juli 1997.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(190) Tullrestitutionssystemet står öppet för alla tillverkande och exporterande företag i Sydkorea. För att komma i fråga för ordningen skall ett företag antingen ha importerat råvaror direkt och betalat gällande tull, eller på den sydkoreanska hemmamarknaden ha inköpt råvaror som tidigare importerats (eller råvaror som genomgått bearbetning i Sydkorea och i vilka importerade insatsvaror införlivats) och för vilka leverantören under tullövervakning utfärdat ett särskilt intyg varigenom rätten till tullrestitution överlåts till köparen (dessa transaktioner benämns "local letter of credit purchases" - köp mot lokal remburs). Företaget måste sedan exportera de varor i vars tillverkning de importerade råvarorna förbrukats.

b) Praktiskt genomförande

(191) Importören betalar vid importtillfället gällande tull på råvarorna. Efter export av den bearbetade produkten (vilken framställts på grundval av utländska råvaror direkt importerade av den tillverkande exportören såsom importör eller på grundval av utländska råvaror som inköpts i Sydkorea med "local letter of credit"), kan den exporterande tillverkaren ansöka hos tullmyndigheten om tullrestitution. Det finns två olika system för att beräkna det belopp som skall betalas tillbaka, dels individuell tullrestitution, som står öppet för alla aktörer, dels restitution med återbetalning av ett schablonbelopp, som endast tillämpas för små och medelstora företag som fått en tullrestitution på mindre än 100 miljoner won under det föregående året (detta system tillämpas också för "varor som framställts i speciella tillverkningsprocesser").

(192) Av de sju samarbetsvilliga exporterande tillverkarna av tråd av rostfritt stål utnyttjade under undersökningsperioden fem systemet med individuell tullrestitution, medan en utnyttjade systemet med restitution med återbetalning av ett schablonbelopp. I systemet med individuell tullrestitution kan de exporterande tillverkarna i princip beräkna sina egna åtgångstal vad gäller förbrukningen av råvaror (dessa tal bör ta hänsyn till återvinningsbart spill). I praktiken föredrar tillverkarna att samarbeta med "National Institute of Technology and Quality" (Nationella institutet för teknik och kvalitet) i syfte att fastställa "enhetliga åtgångstal". Dessa åtgångstal, som tar hänsyn till återvinningsbart spill, ses regelbundet över. Ett "enhetligt åtgångstal" fastställs för var och en av de råvaror som förbrukas i tillverkningen av den exporterade produkten och utgörs av en formel som anger vilken mängd av en given råvara som krävs för att tillverka en enhet av en given produkt. Det återbetalningsbara tullbeloppet räknas sedan fram på grundval av den tull som faktiskt erlagts för motsvarande råvaror. De fem exporterande tillverkare av tråd av rostfritt stål som hade utnyttjat detta system konstaterades ha faktiska åtgångstal som låg mycket nära den standardsiffra som institutet fastställt.

(193) Systemet med restitution med återbetalning av ett schablonbelopp är av annan karaktär, eftersom det innebär ett direkt fastställande av det tullbelopp som skall betalas tillbaka. Fastställandet sker på så sätt att tullmyndigheterna räknar fram kvoten mellan "erhållen tullrestitution" och "sammanlagt exportförsäljningsvärde" för de exporterande tillverkare som använt sig av det individuella tullrestitutionssystemet. Beräkningen görs om varje år på grundval av tillgängliga uppgifter från det föregående året.

c) Slutsats

(194) Man bör skilja mellan det individuella tullrestitutionssystemet och restitutionssystemet med återbetalning av ett schablonbelopp. Vad beträffar det individuella tullrestitutionssystemet kunde konstateras att de sydkoreanska offentliga myndigheterna har infört, och tillämpar, ett förfarande varigenom det kontrolleras vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran och i vilka mängder. Därför drogs slutsatsen att det sydkoreanska system med individuell tullrestitution som tillämpades under undersökningsperioden inte medger en för stor återbetalning av importavgifter och att systemet därför inte innefattar en subvention i enlighet med punkt i i bilaga I till grundförordningen.

(195) I restitutionssystemet med återbetalning av ett schablonbelopp beräknas inte beloppet för de tullavgifter som skall betalas tillbaka på grundval av de insatsvaror som faktiskt förbrukats av den exporterande tillverkaren i fråga vid tillverkningen, utan i stället som en klumpsumma beräknad på grundval av sammanlagda sifferuppgifter. Det har vidare inte införts något system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen och i vilka mängder. I avdelning II punkt 5 i bilaga II till grundförordningen och avdelning II punkt 3 i bilaga III till grundförordningen föreskrivs att exportlandet, när det fastställs att de offentliga myndigheterna i landet saknar ett sådant system, normalt bör företa en ytterligare granskning, som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats respektive på de berörda transaktionerna, i syfte att fastställa om ett för stort belopp har utbetalats. De offentliga myndigheterna i Sydkorea företog inte någon sådan granskning. Kommissionen undersökte därför inte om det faktiskt förekom alltför stora återbetalningar av importavgifter som erlagts för insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran.

(196) Det sydkoreanska tullrestitutionssystemet med återbetalning av ett schablonbelopp innebär en subvention, eftersom det finansiella bidraget från de sydkoreanska offentliga myndigheterna i form av återbetalade tullar medför en direkt förmån för mottagaren. Eftersom subventionen är rättsligt knuten till exportresultat (det är en exportsubvention i enlighet med punkt i i bilaga I till grundförordningen), anses den vara selektiv enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(197) Förmånen för exportörerna beräknades på grundval av det tullbelopp som återbetalats under undersökningsperioden och betraktades som ett återkommande bidrag. Den marknadsränta som gällde för upplåning i Sydkorea under undersökningsperioden, dvs. 13,35 %, lades till det nominella bidragsbeloppet. Beloppet för förmånen fördelades på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden. Ett företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på 1,15 %.

5. Leverans av elström mot för låg ersättning

(198) Det fastställdes i undersökningen att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna av tråd av rostfritt stål betalade de avgifter som de debiterats under undersökningsperioden för sin elförbrukning. Det ansågs lämpligt att närmare undersöka de villkor som gällde för företagens elförsörjning, särskilt i syfte att fastställa om de fick några rabatter eller omfattades av andra incitament.

(199) Det konstaterades att elföretaget Korea Electric Power Corporation tillämpade tre typer av rabatter under undersökningsperioden, nämligen rabatter knutna till

- "power factor adjustment" (effektanpassning),

- "summer vacation and repair adjustment" (anpassning på grund av sommaruppehåll och reparationer), och

- "regulation load adjustment" (anpassning genom dygnsutjämning).

Det konstaterades att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna endast omfattades av de två förstnämnda rabattformerna under undersökningsperioden.

i) Rabatt för effektanpassning

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(200) Denna ordning står öppen för alla kunder till Korea Electric Power Corporation som ingått avtal med företaget om leverans av minst 6 kW.

b) Slutsats

(201) Ordningen är inte begränsad till vissa företag. Den är därför inte selektiv och därmed inte utjämningsbar.

ii) Rabatt för anpassning på grund av sommaruppehåll och reparationer

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(202) Denna ordning står öppen för alla kunder i Sydkorea som ingått avtal med Korea Electric Power Corporation om leverans av minst 500 kW.

b) Slutsats

(203) Endast vissa företag med relativt hög förbrukning kan komma i fråga för ordningen med rabatt för anpassning på grund av sommaruppehåll och reparationer. Ordningen står öppen för många olika slags företag inom alla typer av industrier, och den förmån som beviljas förutsätter att ett objektivt uppmätt mål uppfylls. Kommissionen drog därför slutsatsen att denna typ av rabatt som Korea Electric Power Corporation tillämpade under undersökningsperioden inte utgör en selektiv och utjämningsbar subvention.

6. Särskilda subventioner samt kapitaltillskott

(204) Kommissionen undersökte om det, enligt vad som påstods, fanns möjligheter för ståltillverkarna att få särskilda subventioner (såsom kapitaltillskott, lån eller krediter på fördelaktiga villkor från offentliga myndigheter samt finansiellt stöd till större företag efter prövning från fall till fall).

(205) Det konstaterades att ingen av de samarbetsvilliga exportörerna fick någon subvention av de slag som nämns ovan.

7. Eftergift av skulder genom "Korea Asset Management Corporation"

(206) Inrättandet av "Korea Asset Management Corporation" (Sydkoreanska förvaltningsföretaget för finansiella tillgångar) hade som främsta syfte avvecklingen av nödlidande lån som beviljats av finansiella institut. Företagets tjänster står endast till förfogande för finansiella institut. Det konstaterades att de samarbetsvilliga exportörerna fram till undersökningsperiodens utgång var i stånd att infria sina förpliktelser när det gäller återbetalningar av lån. Förvaltningsföretaget var sålunda inte inblandat i dessa företags verksamhet. Frågan huruvida förvaltningsföretagets transaktioner var av sådan karaktär att de kan bli föremål för utjämningsåtgärder undersöktes därför inte närmare.

8. Storleken på de utjämningsbara subventionerna

>Plats för tabell>

D. SKADA

1. Definition av gemenskapsindustrin

Tillverkare i gemenskapen

(207) Tillverkarna i gemenskapen i den mening som avses i artikel 9.1 a i grundförordningen utgörs av

- de tillverkare för vars räkning klagomålet ingavs och som samarbetade i undersökningen ("samarbetsvilliga klagande företag"),

- de tillverkare för vars räkning klagomålet ingavs och som inte samarbetade i undersökningen ("icke samarbetsvilliga klagande företag"), samt

- andra tillverkare i gemenskapen, vilka inte tillhörde de klagande företagen och inte var samarbetsvilliga i förfarandet men inte heller motsatte sig det.

Gemenskapsindustrin

(208) De samarbetsvilliga klagande företagen uppfyller kravet på representativitet enligt artikel 10.8 i grundförordningen, eftersom de svarar för mer än 65 % av den totala produktionen av den berörda produkten. De anses därför utgöra gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 9.1 i den förordningen.

2. Inledande kommentar: konkurrensaspekter

(209) Några exporterande tillverkare hävdade i samband med undersökningen att de sifferuppgifter som gemenskapsindustrin hade lämnat inom ramen för förfarandet i sin helhet skulle vara otillförlitliga på grund av den enhetliga tillämpningen av systemet med "legeringspåslag", och att det därför inte var möjligt att göra någon korrekt skadeanalys inom ramen för antisubventionsförfarandet.

(210) Dessa exporterande tillverkare grundade sina påståenden på slutsatserna i ett kommissionsbeslut (ärende nr IV/35.814 - Legeringspåslag (5)), enligt vilket tillverkarna i gemenskapen av platta produkter av rostfritt stål på ett samordnat sätt hade ändrat de referensvärden som används i beräkningsmetoden för legeringspåslaget, vilket hade syftat till och fått till faktisk konsekvens att konkurrensen på den gemensamma marknaden hade begränsats och snedvridits.

(211) De exporterande tillverkarna medgav att beslutet i fråga avsåg platta produkter (i motsats till långa produkter såsom tråd av rostfritt stål), men de hävdade, för det första, att det förelåg ett samordnat förfarande även beträffande den berörda produkten och, för det andra, att - även om det inte skulle fastställas att det förelåg ett sådant förfarande beträffande den berörda produkten - skulle det befintliga olagliga förfarandet i fråga om platta produkter få synergieffekter för den berörda produkten eller få effekter för den i senare led i förädlingskedjan.

(212) Eftersom tråd av rostfritt stål av tekniska skäl inte framställs ur platta produkter, är det tveksamt om det samordnade förfarande som konstaterats för platta produkter får några effekter i senare av led av förädlingskedjan när det gäller tråd av rostfritt stål. Till stor del är det vidare inte samma företag som tillverkar platta produkter av rostfritt stål och som tillverkar tråd av rostfritt stål, och antalet tillverkare av tråd av rostfritt stål är väsentligt högre än antalet tillverkare av platta stålprodukter.

(213) I detta sammanhang kan nämnas att de berörda exporterande tillverkarna den 5 oktober 1998 ingav en framställning till GD IV om påstådd överträdelse av artikel 85 i EG-fördraget med avseende på den berörda produkten (ärende nr IV/E-1/37.271), men att GD IV inte har inlett någon undersökning. Denna framställning är i själva verket en utvidgning av den framställning beträffande stänger av kallbearbetat rostfritt stål (som också tillhör kategorin långa produkter) som ingavs till GD IV den 3 februari 1998 (ärende nr IV/E-1/36.930) avseende vilken en skrivelse med avvisande av framställningen enligt artikel 6 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG (6) sändes till de klagande den 28 oktober 1998, även om ett slutgiltigt beslut ännu inte har fattats.

(214) Enligt det ovan nämnda beslutet skulle tillämpningen av en ordning med legeringspåslag vara olaglig endast om ordningen tillämpades på ett samordnat sätt. Den nu aktuella undersökningen har emellertid visat att det inte förekommer någon enhetlig tillämpning av legeringspåslaget inom gemenskapsindustrin. Några företag tillämpar påslaget för samtliga kunder eller för endast vissa kunder, andra tillämpar det över huvud taget inte.

(215) Dessutom konstaterades det - vid en jämförelse mellan de försäljningspriser som de olika företagen inom gemenskapsindustrin tog ut - att försäljningspriserna för identiska referenstyper varierar. Slutligen bör framhållas att legeringspåslaget, i den mån det tillämpas, endast utgör en liten procentuell andel av det totala priset för den berörda produkten.

(216) Kommissionen drar därför slutsatsen att det inte finns några belägg för att de uppgifter om skada som inhämtats skulle vara otillförlitliga till följd av tillämpningen av "legeringspåslaget".

3. Förbrukning i gemenskapen

(217) Vid uppskattningen av den synliga förbrukningen av tråd av rostfritt stål i gemenskapen utgick kommissionen från de uppgifter beträffande försålda volymer i gemenskapen vilka gemenskapsindustrin och Eurofer hade överlämnat. Till detta lades uppgifter om importen, vilka fastställdes på grundval av dels de uppgifter som överlämnats av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i de berörda länderna, dels uppgifter från Eurostat.

(218) Den totala förbrukningen i gemenskapen av tråd av rostfritt stål uppgick till 69 212 ton 1994, 80 539 ton 1995, 70 489 ton 1996, 78 576 ton 1997 och 82 772 ton under undersökningsperioden. Det betyder att förbrukningen av den berörda produkten i gemenskapen ökade med 20 % mellan 1994 och undersökningsperiodens slut.

4. Kumulering

(219) Det gjordes gällande att importen av tråd av rostfritt stål från Sydkorea inte borde läggas samman med importen från Indien vid bedömningen av skada, eftersom villkoren i artikel 8.4 i grundförordningen inte skulle vara uppfyllda. Det påstods att den volym av den berörda produkten som importerades från Sydkorea var negligerbar, och att konkurrensbetingelserna var mycket olika för importen från Sydkorea respektive Indien med avseende på marknadsandelar och priser.

(220) För det första överstiger nivån på de utjämningsbara subventioner som fastställts för de båda länderna tröskelvärdet, och importvolymerna från de båda länderna är inte negligerbara i enlighet med artiklarna 10.11 och 14.4 i grundförordningen.

(221) För det andra är de importerade produkterna likadana i alla avseenden och utbytbara och de saluförs i gemenskapen utifrån likartade betingelser när det gäller marknadsföring och priser. Vid en jämförelse mellan de importerade produkterna och de produkter som tillverkas i gemenskapen har det likaså framgått av undersökningen att de importerade produkterna och de gemenskapstillverkade produkterna är likadana i alla avseenden och utbytbara och att de saluförs i gemenskapen under samma villkor.

(222) Eftersom samtliga villkor i artikel 8.4 i grundförordningen är uppfyllda, görs därför preliminärt bedömningen att importen från Sydkorea bör slås samman med importen från Indien vid analysen av skada.

5. Den subventionerade importens volym och marknadsandel

(223) Den subventionerade importen ökade från 1 203 ton 1994 till 5 016 ton 1995, 7 648 ton 1996, 9 599 ton 1997 och 10 384 ton under undersökningsperioden. Importen ökade därmed väsentligt och i stadig takt under det undersökta perioden med totalt 763 %.

(224) Marknadsandelen för den subventionerade importen ökade i stadig takt från 1,7 % 1994 till 6,2 % 1995, 10,8 % 1996, 12,2 % 1997 och 12,5 % under undersökningsperioden.

6. Priser för den subventionerade importen

a) Prisutveckling

(225) Den subventionerade importens genomsnittliga försäljningspris, i ecu per kg, ökade från 2,11 ecu 1994 till 2,55 ecu 1995 för att därefter stadigt minska till 2,37 ecu 1996, 2,18 ecu 1997 och 2,16 ecu under undersökningsperioden.

b) Prisunderskridande

Metod

(226) En jämförelse gjordes mellan gemenskapsindustrins och de exporterande tillverkarnas försäljningspriser fritt kund under undersökningsperioden för jämförbara modeller. Exportpriset fritt kund erhölls genom att exportvärdet cif adderades med ett skäligt procentuellt tillägg för att täcka kostnader för försäkring och frakt från gemenskapens gräns till den slutliga kunden.

(227) Marginalerna för prisunderskridande för respektive exportland beräknades på grundval av ett vägt genomsnitt av de prisunderskridandemarginaler som konstaterats för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

Marginal för prisunderskridandet

(228) Följande vägda genomsnittliga marginaler för prisunderskridandet konstaterades:

- Indien: ett vägt genomsnitt på 22 % (med individuella prisunderskridandemarginaler på mellan 13 % och 36 %).

- Sydkorea: ett vägt genomsnitt på 13 % (med individuella prisunderskridandemarginaler på mellan 2 % och 30 %).

7. Gemenskapsindustrins situation

a) Produktion

(229) Eftersom tillverkarna inte håller några stora lager, har produktionen utvecklats på ungefär samma sätt som försäljningen enligt de siffror som redovisas nedan. Den totala produktionen av den berörda produkten följde fram till och med 1996 marknadsutvecklingen och ökade från 54 380 ton 1994 till 59 052 ton 1995 och minskade därefter till 48 196 ton 1996. Från och med 1997 låg produktionen på en i stort sett stabil nivå (54 316 ton 1997 och 55 539 ton under undersökningsperioden), samtidigt som den totala marknaden växte, vilket visar att den positiva efterfrågeutvecklingen inte kom gemenskapsindustrin till godo.

b) Kapacitetsutnyttjande

(230) Kapacitetsutnyttjandet nådde sin toppnivå 1995 (86 %) för att därefter sjunka väsentligt 1996 (65 %). Även om en återhämtning skedde framemot undersökningsperioden (75 %), nådde kapacitetsutnyttjandet inte upp till tidigare nivåer.

c) Investeringar

(231) Investeringarna ökade något mellan 1994 och undersökningsperioden, från 3 098 000 ecu 1994 till 3 591 000 ecu under undersökningsperioden.

d) Sysselsättning

(232) Antalet anställda inom gemenskapsindustrin minskade konstant från och med 1995 (från 798 anställda under 1995 till 727 anställda under undersökningsperioden).

e) Försäljningsvolym

(233) Efter en nedgång mellan 1995 (46 278 ton) och 1996 (37 997 ton) skedde en viss uppgång i gemenskapsindustrins försäljningsvolym och för undersökningsperioden noterades 45 766 ton.

f) Marknadsandel

(234) Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade betydligt mellan 1994 och 1996 (från 63 % till 53,9 %). Därefter skedde först en viss återhämtning (till 56,2 % 1997), men sedan åter en nedgång (till 55,3 % under undersökningsperioden).

g) Priser

(235) Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspris, uttryckt i ecu per kg, nådde en topp 1995 (3,71 ecu), men minskade sedan kraftigt från och med 1996 (från 3,61 ecu 1996 till 3,19 ecu 1997 och oförändrat 3,19 ecu under undersökningsperioden). Vid sidan av detta prisfall kände gemenskapsindustrin också av ett pristryck som hindrade den från att höja sina priser till en lönsam nivå. För att kunna stå emot den ökade lågprisimporten hade gemenskapsindustrin dessutom inget annat val än att upphöra med tillverkningen och försäljningen av vissa produktmodeller av standardtyp och i stället inrikta sig på vissa marknadssegment där priserna (men också tillverkningskostnaderna) var högre och den direkta konkurrensen från importen från Sydkorea mindre uttalad. Det kan därför antas att prisnedgången skulle ha varit än mera framträdande om gemenskapsindustrin hade fortsatt att tillverka alla referenstyper av produkten i fråga.

h) Lönsamhet

(236) Lönsamheten inom gemenskapsindustrin försämrades mellan 1994 (6,4 %) och undersökningsperioden (1,1 %). Det kan antas att tendensen skulle ha varit än mer negativ om gemenskapsindustrin hade fortsatt att tillverka och sälja de produktmodeller som utsattes för den mest aggressiva prispolitiken från de berörda exportländernas sida.

8. Slutsats om skada

(237) Fram till och med 1996 följde gemenskapsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklingen på marknaden. Därefter kom emellertid marknadstillväxten inte längre gemenskapsindustrin till godo. Gemenskapsindustrin lyckades visserligen hålla sin försäljningsvolym på oförändrad nivå, men endast på bekostnad av lönsamheten, som på grund av de låga försäljningspriserna kraftigt försämrades. Gemenskapsindustrins marknadsandel nådde vidare inte tillbaka till tidigare nivåer.

(238) Därför dras preliminärt slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada i form av förlust av marknadsandel, prisnedgång, påtvingad återhållsamhet i fråga om motiverade prishöjningar samt kraftigt försämrad lönsamhet och sjunkande sysselsättning.

E. ORSAKSSAMBAND

1. Verkningar av den subventionerade importen

(239) Den betydande ökningen mellan 1994 och undersökningsperioden av den subventionerade importens volym (från 1 203 ton till 10 384 ton) och marknadsandel (från 1,7 % till 12,5 %) och det betydande prisunderskridande som konstaterats sammanföll med försämringen av gemenskapsindustrins situation i form av minskad marknadsandel, prisfall och försämrad lönsamhet.

(240) I samband med den allmänna nedgången på marknaden 1996, vilken följde på en stark tillväxt under 1995, påverkades gemenskapsindustrin negativt av den ständigt ökande volymen subventionerad import. Den enda import som ökade det året var i själva verket importen från de berörda länderna.

(241) Från och med 1997 kom tillväxten på marknaden i huvudsak den subventionerade importen till godo. Gemenskapsindustrins försäljningsvolymer följde inte med i uppgången på marknaden, och försäljningspriserna återhämtade sig inte till tidigare nivåer. Gemenskapsindustrin drabbades tvärtom av pristryck och kraftigt prisfall, vilket visas av det prisunderskridande som konstaterats. Situationen återspeglas i försämrad lönsamhet och minskande sysselsättning.

2. Verkningar av andra faktorer

(242) Kommissionen undersökte i enlighet med artikel 8.7 i grundförordningen om andra faktorer än subventionerad import från de berörda länderna kunde ha påverkat gemenskapsindustrins situation. Särskilt granskades den roll som de andra tillverkarna i gemenskapen, dvs. de tillverkare som inte var samarbetsvilliga i undersökningen, samt importen från andra länder kan ha spelat.

a) Andra tillverkare i gemenskapen

(243) Med tanke på försäljningsvolymer och marknadsandelar för de andra, ickeklagande gemenskapstillverkarna var det, hävdade några berörda parter, möjligt att dessa tillverkare hade bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Härvidlag bör understrykas att de andra gemenskapstillverkarnas försäljningsvolym låg på en relativt stabil nivå mellan 1994 och undersökningsperioden, och att deras marknadsandel sjönk kraftigt från och med 1996 (från 27,2 % till 23,1 % under undersökningsperioden). Totalt sett skiljer sig de andra gemenskapstillverkarnas situation inte från gemenskapsindustrins. När det gäller de andra gemenskapstillverkarnas försäljningspriser framkom det inga uppgifter under undersökningen som tyder på att gemenskapsindustrins försäljningspriser underskreds. Detta argument bör därför avvisas.

b) Import från andra tredje länder

(244) Samma berörda parter underströk också den roll som, påstod de, importen från andra tredje länder, särskilt Schweiz, spelat när det gäller den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(245) Vad för det första gäller importen från Schweiz ökade denna med 25 % mellan 1994 och undersökningsperioden, men dess marknadsandel var relativt stabil under hela den undersökta perioden (6,6 % 1994, 6,9 % under undersökningsperioden), vilket tyder på att importen från Schweiz till gemenskapen bara nätt jämt höll jämna steg med marknadsutvecklingen. Vid en jämförelse av hur importen från Schweiz respektive den subventionerade importen utvecklades mellan 1994 och undersökningsperioden kan konstateras att nivån för importen från Schweiz låg betydligt under nivån för den subventionerade importen, både i fråga om volym och marknadsandel. Beträffande priserna framkom det inga uppgifter under undersökningen som tyder på något underskridande av gemenskapsindustrins priser. Argumentet bör därför avvisas.

(246) Importen från andra tredje länder sker för det andra i negligerbara mängder, och även om dess marknadsandel varierade något mellan 1994 och undersökningsperioden (mellan 1,4 % och 2,2 %) låg den hela tiden på en låg nivå. Beträffande priserna framkom det inga uppgifter under undersökningen som tyder på något underskridande av gemenskapsindustrins priser. Argumentet bör därför avvisas.

c) Övrigt

(247) Kommissionen undersökte också om andra faktorer än de ovan nämnda kan ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit, särskilt minskad efterfrågan, förändringar i konsumtionsmönster, teknisk utveckling eller förändringar beträffande gemenskapsindustrins exportresultat eller produktivitet.

(248) Beträffande efterfrågeutveckling och förändringar i konsumtionsmönster har redan i det föregående konstaterats att marknaden för tråd av rostfritt stål växte mellan 1994 och undersökningsperioden. Det har också konstaterats att denna tillväxt inte kom gemenskapsindustrin till godo, samtidigt som de exporterande tillverkarna ökade sin försäljningsvolym och marknadsandel väsentligt.

(249) Beträffande teknisk utveckling och produktivitetsutveckling inom gemenskapsindustrin har det fastställts att industrin mellan 1994 och undersökningsperioden försökte hålla produktions- och investeringsnivån uppe för att inte förlora i konkurrenskraft. Gemenskapsindustrins exportförsäljning var volymmässigt stabil under den period som omfattades av undersökningen, och det visade sig att dess försäljning på exportmarknaden var mer lönsam än försäljningen på gemenskapsmarknaden.

(250) Följaktligen kan slutsatsen dras att andra faktorer än den subventionerade importen inte haft sådana verkningar att dessa bryter orsakssambandet mellan den subventionerade importen och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållats.

3. Slutsats beträffande orsakssamband

(251) Mot bakgrund av det ovan anförda dras preliminärt slutsatsen att den subventionerade importen från Indien och Sydkorea har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledande anmärkning

(252) För undersökningen av gemenskapens intresse använde sig kommissionen av två scenarier och undersökte vilka de mest sannolika verkningarna skulle bli av å ena sidan alternativet att införa antisubventionsåtgärder, å andra sida alternativet att inte införa några åtgärder. Särskilt uppmärksammades vilka eventuella verkningar införandet av utjämningstullar skulle kunna få för gemenskapsindustrin, för råvaruleverantörerna och för de slutliga användarna av den berörda produkten.

2. Gemenskapsindustrin och andra tillverkare i gemenskapen

a) Inledning

(253) Gemenskapsindustrin har visat sig vara en strukturellt livskraftigt industri och i stånd att anpassa sitt produktsortiment till ändrade konkurrensbetingelser på marknaden och att koncentrera sig på marknadssegment där konkurrensen från subventionerad import från de berörda länderna inte är så stor.

(254) Trots denna grundläggande strukturella livskraft kan det emellertid inte uteslutas att industrin skulle komma att dra ned på sin tillverkning av den berörda produkten i gemenskapen om det inte införs några åtgärder mot den subventionerade importen. Denna slutsats är motiverad med hänsyn till den varaktiga lönsamhetsförsämring som inträffat på grund av den subventionerade importen. Om det inte vidtas några åtgärder kommer den prissänkande verkan som den subventionerade importen har att fortsätta att omintetgöra alla ansträngningar från gemenskapsindustrins sida att åter uppnå en tillfredsställande lönsamhetsnivå.

b) Sysselsättning

(255) Gemenskapsindustrins situation har sedan 1995 stadigt försämrats. Om denna tendens skulle fortsätta, kan gemenskapsindustrin komma att tvingas att upphöra med sin tillverkning i gemenskapen, och omkring 700 arbetstillfällen som är direkt knutna till den berörda produkten skulle komma att hotas i gemenskapen. Skulle det däremot införas åtgärder, skulle industrin kunna upprätthålla och ytterligare utveckla sina verksamheter i gemenskapen.

c) Forskning och utveckling

(256) Den produkt det här är fråga om kräver fortlöpande investeringar i forskning och utveckling, huvudsakligen med anknytning till tillverkningsprocessen, dvs. till utvecklingen av miljövänlig och energisnål tillverkningsteknik. Gemenskapsindustrin har i detta avseende varit tvungen att väsentligt minska sina investeringar, och den negativa tendensen kommer att fortsätta om det inte vidtas några åtgärder.

3. Icke-närstående importörer

(257) De icke-närstående importörerna av den berörda produkten i gemenskapen var endast begränsat samarbetsvilliga i undersökningen. För de samarbetsvilliga företagen konstaterades att varken sysselsättning eller mera betydande investeringar kunde direkt hänföras till den berörda produkten.

(258) Detta motiverar den preliminära slutsatsen att eventuella utjämningstullar sannolikt inte kommer att på något avgörande sätt påverka de icke-närstående importörerna

4. Leverantörer

(259) Följande sex leverantörer var samarbetsvilliga i undersökningen och de uppgifter de lämnade kontrollerades av kommissionen:

- Acciaierie Valbruna s.r.l, Vicenza, Italien

- Acciaierie Bolzano s.r.l, Bolzano, Italien

- Cogne Acciai Speciali, Aosta, Italien

- Fagersta Stainless AB, Fagersta, Sverige

- Roldan SA, Madrid, Spanien

- Ugine Savoie Imphy, Ugine, Frankrike

Ytterligare två svar inkom från leverantörer till gemenskapsindustrin, nämligen från Avesta Sheffield Ltd (Sheffield, Förenade kungariket) och Krupp Edelstahlprofile (Siegen, Tyskland).

(260) Dessa leverantörer hävdade att de hade drabbats både av den direkta konkurrensen från importen av valstråd från tredje land, vilken ökat väsentligt under senare år, och av verkningarna i tidigare led av den subventionerade importen av den berörda produkten. På grund av den starka konkurrensen för tråd av rostfritt stål hade gemenskapsindustrin i själva verket försökt att hitta leverantörer som kunde leverera råvaror billigare och därför använt sig av försörjningskällor i länder utanför gemenskapen, såsom Sydkorea, Indien och Taiwan, och utövat prispress på sina leverantörer för att garanteras låga råvarupriser.

(261) Om det skulle införas utjämningstullar på den berörda produkten skulle detta medverka till att leverantörerna av valstråd av rostfritt stål i gemenskapen skulle kunna förbättra sin försämrade ekonomiska situation och åter bli lönsamma, vilket i sin tur skulle göra det möjligt för dem att genomföra nödvändiga investeringar.

5. Användare

(262) De som använder den berörda produkten är trådbearbetande företag, vars halvfabrikat används sedan inom byggnadsverksamhet och bilindustri, för hushållsapparater och medicinska syften m.m. Endast fyra svar lämnades in på de 60 frågeformulär som sändes ut, nämligen från

- Bever GmbH, Kirchhunden, Tyskland,

- Tucai SA, Barcelona, Spanien,

- Tubiflex, Orbassano, Italien,

- Max Rhodius GmbH, Weissenburg, Tyskland.

(263) Den begränsade samarbetsviljan gör det berättigat att dra den preliminära slutsatsen att eventuella utjämningstullar sannolikt inte på något avgörande sätt kommer att påverka användarindustrin, antingen därför att denna råvara inte är någon viktig kostnadsfaktor för företagen eller därför att deras tillverkning av halvfabrikat i vilka det ingår tråd av rostfritt stål endast utgör en liten del av deras totala produktion. Med hänsyn till de relativt måttliga tullsatser som föreslås för de berörda exporterande tillverkarna, det stora antalet konkurrerande tillverkare i gemenskapen och förekomsten av import från andra tredje länder bedöms det dessutom som sannolikt att åtgärderna inte kommer att leda till någon större allmän prishöjning på tråd av rostfritt stål i gemenskapen.

6. Verkningar för konkurrensen och handelssnedvridande verkningar

(264) Vad beträffar verkningarna av eventuella utjämningstullar för handeln kan konstateras att den berörda produkten, även om den exporteras av gemenskapsindustrin till andra tredje länder, inte exporteras till de berörda länderna, bland annat på grund av de höga tullarna i dessa länder på tråd av rostfritt stål. Till följd av det nuvarande internationella ekonomiska läget är gemenskapsmarknaden vidare en av de få öppna marknader där efterfrågan på stål fortfarande är hög.

(265) När det gäller verkningarna av eventuella åtgärder för konkurrensen i gemenskapen har några berörda parter hävdat att tullarna skulle komma att leda till att de berörda exporterande tillverkarna försvinner från gemenskapsmarknaden, vilket väsentligt skulle försvaga konkurrensen och leda till högre priser på tråd av rostfritt stål.

(266) Med hänsyn till de exporterande tillverkarnas ställning på marknaden enligt ovan, de relativt låga tullsatser som föreslås, det stora antalet tillverkare i gemenskapen samt marknadens öppenhet kan slutsatsen dras att gemenskapstillverkarna också fortsättningsvis kommer att ha många starka konkurrenter på gemenskapsmarknaden. Användarna kommer därmed också i framtiden att kunna välja mellan olika leverantörer av den berörda produkten.

(267) Några berörda parter, slutligen, har gjort gällande att det med hänsyn till de tidigare nämnda förfarandena när det gäller beräkningen av legeringspåslag inte skulle ligga i gemenskapens intresse att införa åtgärder. Härvidlag hänvisas till kommentarerna i skäl 209 ff.

7. Slutsats beträffande gemenskapens intresse

(268) Med hänsyn till de skäl som redovisats i det föregående görs preliminärt bedömningen att det inte finns några tvingande skäl som talar mot införandet av utjämningstullar.

G. PROVISORISK TULL

(269) Med hänsyn till slutsatserna beträffande subvention, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse är det enligt kommissionens mening nödvändigt att anta provisoriska utjämningsåtgärder.

(270) Vid fastställandet av nivån för åtgärderna beaktade kommissionen de subventionsmarginaler som konstaterats och den nivå på tullen som är nödvändig för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats.

(271) Kommissionen bedömde att priserna på den subventionerade importen i detta syfte bör höjas till en icke-skadevållande nivå. Den prishöjning som krävs fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som legat till grund vid fastställandet av prisunderskridandet (se skäl 226 ff.) och det icke-skadevållande priset på olika referenstyper eller modeller som tillverkades av gemenskapsindustrin. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att till gemenskapsindustrins försäljningspriser lägga dess genomsnittliga faktiska förlust plus en vinstmarginal på 5 %. Denna vinstmarginal motsvarar vad som i tidigare fall konstaterats vara ett nödvändigt minimum för denna typ av industri. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det totala importvärdet cif.

(272) Enligt artikel 12.1 i grundförordningen skall tullsatsen motsvara beloppet för subventionen såvida inte skademarginalen är lägre. Följande tullsatser bör därför gälla för de samarbetsvilliga tillverkarna:

a) Indien

>Plats för tabell>

b) Sydkorea

>Plats för tabell>

(273) För att undvika att premiera bristande samarbetsvilja bedömdes det lämpligt att fastställa tullsatsen för de icke-samarbetsvilliga tillverkarna till en nivå som motsvarar summan av de högsta satser per enskilt subventionsprogram som fastställts för de samarbetsvilliga företagen i respektive antisubventionsundersökning, dvs. 48,9 % för de indiska tillverkarna och 6 % för de sydkoreanska tillverkarna, eftersom bägge dessa satser är lägre än den högsta skademarginal som konstaterats för en samarbetsvillig exportör i respektive land.

H. SLUTBESTÄMMELSE

(274) Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Det bör vidare anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära, och att de kan komma att övervägas på nytt inför det eventuella införandet av en slutgiltig tull.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En provisorisk utjämningstull skall införas på import av tråd av rostfritt stål innehållande minst 2,5 viktprocent nickel, annan än sådan som innehåller minst 28 men högst 31 viktprocent nickel och minst 20 men högst 22 viktprocent krom, med en diameter av minst 1 mm, som klassificeras enligt KN-nummer ex 7223 00 19 (taric-tilläggsnummer 7223 00 19.90), med ursprung i Indien och Sydkorea.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen för den produkt som avses i punkt 1 får endast ske om det ställs en säkerhet som motsvarar den provisoriska tullens belopp.

Artikel2¶

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parter som gav sig tillkänna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande inom 15 dagar från ikraftträdandet av den här förordningen inlämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda muntligen av kommissionen.

I enlighet med artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter lämna synpunkter på tillämpningen av den här förordningen inom en månad från dagen för dess ikraftträdande.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 i den här förordningen skall tillämpas i fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 mars 1999.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT C 199, 25.6.1998, s. 5.

(3) EGT C 199, 25.6.1998, s. 7.

(4) Se sida 13 i denna tidning.

(5) Kommissionens beslut 98/247/EKSG (EGT L 100, 1.4.1998, s. 55).

(6) EGT 127, 20.8.1963, s. 2268/63.