Införande av en provisorisk utjämningstull på import av film av polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1810/1999 av den 17 augusti 1999 om införande av en provisorisk utjämningstull på import av film av polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 219 , 19/08/1999 s. 0014 - 0032

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1810/1999

av den 17 augusti 1999

om införande av en provisorisk utjämningstull på import av film av polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) I november 1998 meddelade kommissionen i ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas avseende import till gemenskapen av film av polyetentereftalat (nedan kallad PET-film) med ursprung i Indien, och inledde en undersökning.

(2) Undersökningen inleddes till följd av en framställning (nedan kallad klagomål) ingiven av DuPont de Nemours International SA, Mitsubishi Polyester Film GmbH (tidigare Hoechst Diafoil GmbH), Toray Plastics Europe SA och Nuroll SpA, vilka svarar för en betydande del av tillverkningen av PET-film i gemenskapen. Klagomålet innehöll bevis för subventioneringen av den nämnda produkten och för väsentlig skada på grund av denna subventionering; dessa bevis bedömdes tillräckliga för att motivera att ett förfarande inleddes.

I enlighet med artikel 10.9 i förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad grundförordningen) underrättade kommissionen innan förfarandet inleddes de indiska offentliga myndigheterna om att kommissionen tagit emot ett vederbörligen underbyggt klagomål om att subventionerad import av PET-film med ursprung i Indien vållar gemenskapsindustrin väsentlig skada. De indiska offentliga myndigheterna erbjöds att inleda samråd med syftet att klargöra situationen samt att söka nå en ömsesidig lösning. De indiska offentliga myndigheterna godtog erbjudandet om samråd med kommissionen, vilket hölls den 9 november 1998 i Bryssel. De indiska myndigheternas synpunkter beträffande påståendena i klagomålet om subventionerad import och väsentlig skada för gemenskapsindustrin noterades.

(3) Kommissionen underrättade officiellt gemenskapstillverkarna, exporterande tillverkare, importörer och berörda användare som var kända för kommissionen samt företrädarna för det exporterande landet och den klagande om inledandet av förfarandet. De berörda parterna hade möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och begära att höras.

De indiska offenliga myndigheterna, ett antal exporterande tillverkare samt några gemenskapstillverkare, importörer och användare lämnade synpunkter skriftligen. Alla parter som begärde att höras inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande gavs tillfälle till detta.

(4) Kommissionen skickade frågeformulär till alla kända berörda parter och erhöll svar från de indiska offentliga myndigheterna liksom från ett antal gemenskapstillverkare, importörer och användare i gemenskapen och exporterande tillverkare i Indien.

(5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade de uppgifter som ansågs nödvändiga för ett provisoriskt fastställande angående subventionering och skada, och utförde undersökningar på plats hos följande företag och myndigheter:

a) Gemenskapstillverkare

- DuPont Polyester Films, Contern, Luxemburg och Wilton, Förenade kungariket

- Mitsubishi Polyester Film GmbH, Wiesbaden, Tyskland

- Nuroll Spa, Caserta, Italien

- Toray Plastics Europe SA, St-Maurice de Beynost, Frankrike

b) De indiska offentliga myndigheterna

- Handelsministeriet

- Ministeriet för statsinkomster

- Gujarats delstatsregering

- Maharashtras delstatsregering

- Uttar Pradeshs delstatsregering

c) Exporterande tillverkare i Indien

- Ester Industries Ltd, New Delhi

- Flex Industries Ltd, Noida

- Garware Plastics & Polyesters Ltd, Mumbai

- India Polyfilms Ltd/Jindal Polyester Ltd, New Delhi (närstående företag)

- MTZ Polyesters Ltd, Mumbai

- Polyplex Corp. Ltd, New Delhi

d) Importörer i gemenskapen som är närstående indiska exporterande tillverkare

- Garware Polyester International Ltd, Harrow, Förenade kungariket

e) Importörer i gemenskapen som inte står i ekonomisk intressegemenskap med indiska exporterande tillverkare

- Coveme SpA, San Lazzaro di Savena, Italien

- Isolcavi Sas, Monteveglio, Italien

(6) Undersökningen om subventionering omfattade perioden 1 oktober 1997-30 september 1998 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen om skada omfattade perioden från 1995 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad den undersökta perioden).

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produkt som är föremål för undersökning

(7) Den produkt som är föremål för undersökningen är film av polyetentereftalat (PET-film), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 39206219 och 3920 62 90.

(8) Dessa produkter kan delas upp i ett antal segment vilka inom branschen allmänt betecknas som magnetisk upptagning, förpackning, elektronik, bildåtergivning samt övriga segment. Beroende på segment kan PET-film vidare bearbetas för att användas i videokassetter, fotografisk film, som förpackningsmaterial för livsmedel, isolering för elektriska motorer, kablar m.m. Vad gäller undersökningen delades produkterna in i typer efter marknadssegment, tjocklek, ytskiktsegenskaper, ytbehandling, mekaniska egenskaper samt genomskinlighetsgrad.

2. Likadan produkt

(9) Av undersökningen framgick att PET-film som tillverkas i Indien och säljs på den inhemska marknaden eller exporteras till gemenskapen, och PET-film som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden, har samma fysiska och tekniska egenskaper och användningsamråden och således utgör likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.5 i grundförordningen.

C. SUBVENTIONER

1. Inledning

a) Landsomfattande system

(10) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär har kommissionen undersökt fem system som är landsomfattande och påstås innefatta beviljande av exportsubventioner:

- Passbook Scheme ("Passbook"-systemet)

- Duty Entitlement Passbook Scheme (Tullkreditsystemet)

- Export Promotion Capital Goods Scheme (Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror)

- Export Processing Zones/Export Oriented Units (Industriella frizoner för bearbetning på export/Exportorienterade företag)

- Income Tax Scheme (Befrielse från inkomstskatt)

De fyra första ordningarna grundar sig på "Foreign Trade (Development and Regination) Act" från 1992 (utrikeshandelslagen), som trädde i kraft den 7 augusti 1992, och genom vilken "Imports and Exports Control Act" från 1947 (lagen om import- och exportkontroll) upphörde att gälla. Genom utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska offentliga myndigheterna att göra meddelanden om handelspolitiken. Dessa sammanfattas i "Export and Import Policy"-dokument (dokument om handelspolitiken), vilka ges ut vart femte år och uppdateras varje år. Det dokument som är relevant för undersökningsperioden i detta fall omfattar politiken för åren 1997-2002.

Den sista ordningen, befrielse från inkomstskatt, grundar sig på "Income Tax Act" från 1961 (1961 års lag om inkomstskatt), vilken ändras varje år genom "Finance Act" (skattelagen).

b) Regionala ordningar

(11) På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär har kommissionen också undersökt ett antal system vilka påstås innefatta beviljande av subventioner från regionala regeringar och myndigheter i vissa indiska delstater.

i) Delstaten Gujarat

- Sales Tax Incentive Scheme (Stimulansprogram avseende omsättningsskatt)

- Refund of Electricity Duty (Återbetalning av elektricitetsskatt)

Det första systemet bygger på Gujarats New Industrial Incentive Policy, 1995-2000 (Delstatens nya stimulanspolitik för industrin för perioden 1995-2000). Den andra ordningen bygger på avsnitt 3.2 vii a och b i Bombay Electricity Duty Act 1958 (Bombays lag om skatt på elektricitet från 1958), ändrad genom Gujarat Adaptation of Laws (State and Concurrent Subjects) Order från 1960.

ii) Delstaten Maharashtra

- Sales Tax Incentive Scheme (Stimulansprogram avseende omsättningsskatt)

- Octroi Refund (Återbetalning av lokal skatt)

- Special Capital Incentive Scheme (System med särskild kapitalstimulans)

- Exemption from Electricity Duty (Befrielse från elektricitetsskatt)

De första, andra och tredje systemen bygger på delstaten Maharashtras Dispersal of Industries Package Scheme of Incentives (stimulanspaket för spridning av industrin). Det fjärde systemet bygger på ett meddelande från Maharashtras regering rörande befrielse från skatt på elektricitet.

iii) Delstaten Uttar Pradesh

- Trade Tax Incentive Scheme (Stimulansprogram avseende handelsskatt)

Detta system bygger på delstatsregeringens Trade Tax Incentive (Notifications no 311 and n° 312 of 31 March 1995) (Stimulansåtgärd avseende skatt vid handel, meddelandena nr 311 och 312 av den 31 mars 1995).

2. "Passbook"-systemet

(12) Ett instrument inom ramen för handelspolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är det så kallade Passbook-systemet, vilket trädde i kraft den 30 maj 1995 och var i kraft till och med den 31 mars 1997.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(13) "Passbook"-systemet riktar sig till vissa kategorier av exportörer, nämligen exportörer som tillverkar sina produkter i Indien och sedan exporterar dem (tillverkande exportörer) och exportörer, oavsett om de är tillverkare eller bara handlare, som tilldelats ett "Export House/Trading House/Star Trading House/SuperStar Trading House-certificate" (handelshusintyg). Den senare kategorin av exportörer, vilken definieras i dokumentet om handelspolitiken, måste bland annat kunna styrka tidigare exportresultat.

b) Praktiskt genomförande

(14) Alla exportörer som är berättigade till detta stöd kan ansöka om en så kallad Passbook. Detta är en bok i vilken debet- och kreditposter beträffande tull bokförs. Boken utfärdas automatiskt om företaget är en erkänd tillverkande exportör eller en godkänd exportör som har ett handelshusintyg.

(15) Vid export av färdiga varor har exportören rätt att ansöka om en kredit, som kan användas till att betala tull på senare import. Olika faktorer beaktas vid beräkningen av det kreditbelopp som skall beviljas på grundval av standardnormer för "input/output", vilka fastställs för exportprodukter av de indiska offentliga myndigheterna. I dessa standardnormer fastställs de mängder normalt importerade råvaror som krävs för att tillverka en enhet av den färdiga produkten. Dessa normer fastställs av en särskild licenskommitté (Special Advance Licensing Committee) på grundval av en teknisk analys av tillverkningsprocessen och allmänna statistiska uppgifter. Genom tillämpning av standardnormerna beviljas kredit på upp till ett belopp som motsvarar den bastull som skall betalas för de importerade insatsvaror som normalt används av den indiska industrin vid tillverkning av produkten i fråga. En annan faktor är "Minimum Value Addition" (minsta förädlingsvärde). Minsta förädlingsvärdet är det minsta värde som den indiska exporterande tillverkaren vid tillverkning av de färdiga varorna måste lägga till värdet av de importerade insatsvarorna (genom kostnader för inhemska insatsvaror och inhemsk arbetskraft).

(16) Den beviljade krediten förs in i "Passbook" och kan användas till att betala tullavgifter på framtida import av alla slags varor (råvaror, kapitalvaror, osv.) med undantag av de varor som är uppförda på "Negative List of Imports" (negativa importlistan), vilken fastställts inom ramen för export- och importpolitiken. I denna förteckning anges varor som överhuvudtaget inte får importeras eller som bara får importeras efter det att de indiska offentliga myndigheterna har utfärdat en särskild licens till importören. De importerade varorna behöver inte ha någon anknytning till exportörens faktiska tillverkning och får säljas på den indiska marknaden.

(17) "Passbook"-krediter är inte överförbara. En "Passbook" är giltig under två år från dagen för utfärdandet. Tillgängliga krediter vid tvåårsperiodens utgång får användas inom en tolvmånadersperiod därefter. Vid utgången av det tredje året förfaller alla outnyttjade krediter. Inom denna allmänna tidsram finns det ingen tidsgräns för att ansöka om krediter för en viss exporttransaktion.

(18) När alla krediter i "Passbook" har utnyttjats avslutas den, och innehavaren måste betala en avgift till den behöriga myndigheten.

(19) De indiska offentliga myndigheterna har gjort gällande att den subvention som "Passbook"-systemet innefattar inte skulle vara utjämningsbar, eftersom det skulle vara fråga om ett godkänt tullrestitutionssystem. I artikel 2 första stycket punkt 1 ii i grundförordningen fastställs att befrielse för en exporterad produkt från tullar eller skatter inte betraktas som en subvention under förutsättning att en sådan befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen. I punkt i i bilaga I till den förordningen (Förteckning över exempel på exportsubventioner) anges att avskrivning eller restitution av importavgifter utöver vad som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportvaran utgör en exportsubvention. Enligt bilaga II till grundförordningen krävs dessutom att de undersökande myndigheterna, när de avgör om insatsvarorna förbrukas i tillverkningsprocessen, skall fastställa om exportlandets offentliga myndigheter har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den produkt som skall exporteras. I detta fall finns inget sådant system. Den förmån som exportörer av de berörda produkterna beviljas i Indien genom "Passbook"-krediterna beräknas i själva verket automatiskt på grundval av standardnormerna för "input/output", oberoende av om insatsvarorna har importerats, tull har betalats för dem eller insatsvarorna verkligen har använts till exporttillverkning.

Enligt "Passbook"-systemet är exportören dessutom inte skyldig att importera insatsvarorna i fråga eller att förbruka de importerade varorna i tillverkningsprocessen. Vad som i själva verket sker enligt "Passbook"- systemet är att en exportör vid export av en färdig produkt beviljas ett kreditbelopp grundat på det tullbelopp som tas ut för de i normal ordning importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av den färdiga produkten. Detta kreditbelopp kan avräknas mot tullar som skall betalas på framtida import av alla slags produkter. Exportören beviljas en förmån i form av obetalda tullavgifter på import av alla slags produkter (råvaror eller kapitalvaror). Denna ordning gör det alltså möjligt för en exportör att importera varor utan att betala tullavgifter, förutsatt att han tidigare har exporterat varor.

c) Slutsats

(20) "Passbook"-systemet är inte ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem enligt bestämmelserna i grundförordningen, eftersom "Passbook"-krediterna inte beräknas i förhållande till de insatsvaror som faktiskt är avsedda att användas i tillverkningsprocessen. Exportören är vidare inte skyldig att i tillverkningsprocessen förbruka de varor som han importerat tullfritt.

Även om man skulle anta att ordningen i fråga utgör ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution, finns det inget system eller förfarande för att avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran i enlighet med punkt i i bilaga I och med bilagorna II och III till grundförordningen. I avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system, bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning, som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om det förekom för stor restitution av importavgifter på de insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran.

(21) Ordningen innefattar en subvention, eftersom det finansiella bidraget från de indiska offentliga myndigheterna i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för innehavaren av "Passbook", då denne kan importera varor tullfritt genom att ta i anspråk den kredit som erhållits vid export. Det är en subvention som är rättsligt knuten till exportresultat och den anses därför vara selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Dessutom bedöms bestämmelsen om minsta förädlingsvärde kräva att inhemska produkter används framför importerade. I detta avseende innefattar "Passbook"-systemet också en selektiv subvention i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

(22) I början av 1997 meddelade de indiska offentliga myndigheterna att "Passbook"-systemet hade avskaffats, och att ansökningar om krediter inte längre kunde göras för exporttransaktioner som ägde rum efter den 31 mars 1997. Exportörerna kan dock under en treårsperiod efter dagen för utfärdandet fortsätta att använda en "Passbook" som redan har utfärdats. Det finns dessutom ingen tidsgräns inom vilken kreditansökningar måste göras för exporttransaktioner som ägde rum före den 31 mars 1997. Även om systemet som sådant formellt har avskaffats, kan exportörer fortsätta att utnyttja det genom att tullfritt importera varor tills alla krediter har utnyttjats eller senast till och med den 31 mars 2000. Under dessa omständigheter betraktas ordningen som utjämningsbar.

Det bör också understrykas att "Passbook"-systemet har ersatts av systemet med tullkredit (se skäl 25 nedan), vilket trädde i kraft när "Passbook"-systemet upphörde att gälla. Trots att systemet med tullkredit efter export är en ändrad version av "Passbook"-systemet var det under undersökningsperioden möjligt att erhålla förmåner enligt bägge programmen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(23) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som normalt skulle ha betalats för deras import under undersökningsperioden, men som i enlighet med "Passbook"-systemet inte behövde betalas. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden har lagts till. Eftersom de förmåner som befrielsen från importtull innebar erhållits regelbundet under undersökningsperioden, motsvarar de en serie bidrag. Normalt beräknas den förmån som mottagaren av ett engångsbidrag beviljas genom att årlig marknadsränta läggs till det nominella bidragsbeloppet, varvid man antar att bidraget mottagits på undersökningsperiodens första dag. I detta fall är det dock uppenbart att de enskilda bidragen kan ha utgått när som helst mellan undersökningsperiodens första och sista dag. I stället för att lägga till årsränta på hela beloppet anses det därför lämpligt att anta att ett genomsnittligt bidrag mottagits i mitten av undersökningsperioden, och att räntan därför bör täcka en sexmånadersperiod, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 7 %. Detta belopp (dvs. icke erlagda tullavgifter plus ränta) har fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

(24) Två företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 0,02 % och 0,09 %. Med hänsyn till att Indien är ett utvecklingsland som omfattas av bilaga VII till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och att dessa länder bör förbehållas en välvillig behandling, utan att detta får innebära någon större inskränkning av det skydd mot subventionerad import som gemenskapsindustrin har rätt till, kommer de fördelar som erhållits inom ramen för denna ordning inte att tas med vid beräkningen av det totala subventionsbelopp som de två företagen erhållit.

3. Tullkreditsystemet

(25) Ett annat instrument inom ramen för handelspolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är tullkreditsystemet, vilket trädde i kraft den 7 april 1997. Detta system ersatte "Passbook"-systemet, som avskaffades den 31 mars 1997. Det finns två typer av tullkreditsystem:

- Tullkredit som beviljas före export

- Tullkredit som beviljas efter export

a) Stödberättigade företag och verksamheter - tullkrediter före export

(26) Systemet med tullkredit som beviljas före export står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar och har anknytning till tillverkare. För att vara berättigat till denna ordning måste företaget innan det ansöker om kredit ha exporterat under en treårsperiod.

b) Praktiskt genomförande

(27) Varje stödberättigat företag kan ansöka om licens. Genom licensen, som utfärdas automatiskt, beviljas ett kreditbelopp som kan användas för avräkning av tull på framtida import av varor. Licensens värde beräknas till 5 % av det genomsnittliga årliga värdet av all export som den sökande gjort under de tre föregående åren.

(28) Licensen, som inte får överföras, är giltig i tolv månader räknat från dagen för dess utfärdande. När krediten har utnyttjats skall en avgift betalas till den behöriga myndigheten. Företaget kan då anhålla om ett ytterligare kreditbelopp, vilket även det beräknas till 5 % av det genomsnittliga värdet av exporten under de tre föregående åren.

(29) Tullkredit som beviljas före export gör det möjligt att tullfritt importera de insatsvaror som behövs för tillverkningen av varor. Vilka varor som får importeras beror på vilket slag av vara som skall tillverkas och bestäms genom standardnormer för "input/output". De insatsvaror som importeras tullfritt får inte användas i något annat syfte än att tillverka den ifrågavarande produkten.

(30) Utnyttjandet av dessa ordningar innebär också en skyldighet att exportera. När licensen utnyttjas förbinder sig licenshavaren att använda varorna som insatsvaror för färdiga produkter som är avsedda för export. När licenshavaren har exporterat varor till ett värde som berättigar honom till en kredit motsvarande den kredit som han redan beviljats inom ramen för systemet med tullkredit före export, är förpliktelsen fullgjord.

c) Slutsats

(31) Systemet med tullkredit före export är varken ett tillåtet avskrivnings-/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, trots förekomsten av ett villkor rörande faktisk förbrukare. Detta beror främst på att tullkrediten beräknas som en procentandel av värdet av tidigare exportresultat. Tullkrediten beräknas inte i förhållande till de insatsvaror som faktiskt förbrukas i tillverkningsprocessen.

(32) Vidare saknas ett system eller förfarande för att bekräfta vilka insatsvaror som har förbrukats i tillverkningen av den exporterade varan, eller vilka kvantiteter det rör sig om. I avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen fastställs att när exportlandets offentliga myndigheter inte har infört något sådant system, bör exportlandet normalt företa en ytterligare granskning, som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats. De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Därför undersökte inte kommissionen om det förekom för stor restitution av importavgifter på de insatsvaror som förbrukats vid tillverkningen av exportvaran.

(33) För att ett företag skall kunna utnyttja systemet måste det åta sig att exportera. Det rör sig tydligt om en exportsubvention. Därför konstateras provisoriskt att denna ordning är utjämningsbar i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen. Om de indiska offentliga myndigheterna kan bevisa förekomsten av ett verksamt system för kontroll eller tillhandahålla andra relevanta upplysningar kan kommissionen i det slutgiltiga stadiet komma att ändra sina slutsatser rörande denna ordning.

d) Beräkning av subventionens storlek

(34) Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på det sätt som förklaras ovan i skäl 23.

(35) Två företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll subventioner på mellan 1,31 % och 6,84 %.

e) Stödberättigade företag och verksamheter - tullkrediter efter export

(36) Systemet med tullkredit som beviljas efter export är så gott som identiskt med "Passbook"-systemet som beskrivs ovan, och har i praktiken ersatt detta. Det är öppet för tillverkande exportörer (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för handlare som exporterar.

f) Praktiskt genomförande

(37) Enligt denna ordning kan alla stödberättigade exportörer ansöka om kredit vilken beräknas som en procentsats av värdet på de exporterade färdiga produkterna. De indiska offentliga myndigheterna har fastställt procentsatser för flertalet produkter, inbegripet de berörda produkterna, på grundval av standardnormerna för "Input/Output". En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

(38) Enligt detta system får dessa krediter användas för all senare import (t.ex. råmaterial eller kapitalvaror) som inte omfattas av den så kallade Negative List of Imports (negativa importlistan). Sådana importerade varor får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att mervärdesskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

(39) Krediter enligt denna ordning får överföras fritt. Licensen enligt denna ordning är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen. När alla krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

g) Slutsats

(40) Denna ordning är klart knuten till exportresultat. När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som kan användas till att betala tullavgifter på senare import av alla typer av varor. I likhet med "Passbook"-systemet, och av samma skäl som de som anges i skäl 20, är det inte ett tillåtet restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution. Ordningen utgör en subvention, eftersom det statliga finansiella bidraget i form av efterskänkta tullavgifter på import innebär en förmån för företagen, som tullfritt kan importera varor. Det är en subvention som rättsligt är knuten till exportresultat och därför betraktas som selektiv i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen.

h) Beräkning av subventionens storlek

(41) Förmånen för exportörerna har beräknats på två olika sätt allt efter hur företaget i fråga hade utnyttjat licenserna.

(42) Om företaget hade använt licensen för att importera produkter tullfritt, beräknades förmånen på grundval av det tullbelopp som normalt skulle ha erlagts för importvolymen i fråga under undersökningsperioden, men som med stöd av systemet med tullkredit inte hade erlagts.

(43) Om företaget hade sålt sina licenser, beräknades förmånen på grundval av det kreditbelopp som beviljats i licensen, oavsett vilket pris licensen hade sålts till. Några företag hävdade att förmånen borde begränsas till licensens faktiska försäljningspris, som ibland är lägre än det nominella värdet på den kredit som ges i licensen. Denna begäran kan emellertid inte tillmötesgås, eftersom försäljningen av en licens till ett pris som ligger under det nominella värdet är ett på rent affärsmässiga grunder fattat beslut, som inte påverkar storleken av den förmån som erhållits genom systemet.

(44) För att kunna fastställa den sammanlagda förmån som mottagaren erhållit genom detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden på 7 % lagts till. Räntan har beräknats på det sätt som anges i skäl 23 ovan. Subventionsbeloppet har fördelats över den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

(45) Fyra företag erhöll förmåner genom denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på mellan 2,85 % och 17,81 %.

4. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(46) Ett annat instrument inom ramen för handelspolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med förmånstullar för import av kapitalvaror, vilken infördes den 1 april 1990 och ändrades den 5 juni 1995.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(47) Systemet med förmånstullar för import av kapitalvaror står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och handlare som exporterar. Sedan den 1 april 1997 kan tillverkare som har anknytning till handlare som exporterar också utnyttja denna ordning.

b) Praktiskt genomförande

(48) För att få utnyttja denna ordning måste företaget lämna närmare upplysningar till de behöriga myndigheterna om typen av och värdet på de kapitalvaror som skall importeras. Beroende på det exportåtagande som företaget är berett att göra kommer det att få rätt att importera kapitalvaror antingen till nolltullsats eller till nedsatt tull. En licens som medger import till förmånstullsats utfärdas automatiskt.

(49) För att exportåtagandet skall vara uppfyllt måste de importerade kapitalvarorna ha använts vid tillverkning av de exporterade färdiga varorna.

(50) En ansökningsavgift måste betalas för utfärdandet av en licens.

c) Slutsats

(51) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innefattar en utjämningsbar subvention, eftersom den nedsatta tull eller nolltull som exportören beviljas i praktiken innefattar ett finansiellt bidrag från de indiska offentliga myndigheterna, en utebliven statlig intäkt och en förmån för företaget i och med att det betalar en lägre importtull eller ingen tull alls.

(52) Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas utan att företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv.

d) Beräkning av subventionens storlek

(53) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken på de tullar som egentligen skulle ha betalats för de importerade kapitalvarorna, varvid detta belopp fördelats över 18 år, en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat med utnyttjande av denna ordning. För att kunna fastställa den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning har den del av det på så sätt framräknade beloppet som är hänförlig till undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till beloppet i fråga. Eftersom denna typ av subvention motsvarar ett engångsbidrag, ansågs det lämpligt att tillämpa gällande marknadsränta i Indien under undersökningsperioden, dvs. 14 %. Subventionsbeloppet har sedan fördelats på den sammanlagda exporten under undersökningsperioden.

(54) Sex företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och fick en subvention på mellan 1,44 % och 27,66 %.

5. Industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag

(55) Ett annat instrument inom ramen för handelspolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag vilken infördes den 22 juni 1994.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(56) Företag som ligger i någon av de sju industriella frizonerna för bearbetning på export och som åtar sig att exportera minst 75 % av sin tillverkning kan få vissa förmåner. Samma förmåner är öppna för exportorienterade företag som kan ligga var som helst i Indien (även kallade "industriella frizoner för enstaka företag", "stand-alone EOZs"). Dessa exportorienterade företag, vars tillverkning bedrivs under tullförsegling, övervakas av tulltjänstemän.

b) Praktiskt genomförande

(57) Företag i de industriella frizonerna och de exportorienterade företagen kan få följande förmåner:

- Upphävande av tullar på inköp av kapitalvaror under den tid varorna förvaras i tullnederlag.

- Befrielse från tullavgifter för inköp av råmaterial och konsumtionsvaror.

- Befrielse från punktskatter på varor som köpts på den inhemska marknaden.

- Återbetalning av statlig mervärdesskatt på inhemska varor.

(58) Företag i industriella frizoner och företag som begär behandling som exportorienterade företag måste göra en ansökan om detta hos de behöriga myndigheterna. En sådan ansökan måste innehålla uppgifter om bland annat planerade tillverkningskvantiteter, beräknat exportvärde, importbehov och behov av nationella insatsvaror för den kommande femårsperioden. Om myndigheterna godkänner företagets ansökan underrättas företaget om villkoren för godkännandet. Företag i industriella frizoner och exportorienterade företag kan tillverka alla typer av produkter och godkänns för en femårsperiod. Godkännandet kan förlängas för ytterligare perioder.

c) Slutsatser

(59) Eftersom systemet med företag i industriella frizoner och exportorienterade företag användes av företagen uteslutande för import av kapitalvaror bedömde kommissionen endast huruvida upphävandet av uttaget av tullar på inköp av kapitalvaror under den tid varorna förvaras i tullnederlag utgjorde en utjämningsbar åtgärd.

(60) Systemet med företag i industriella frizoner och exportorienterade företag inbegriper i detta avseende subventioner eftersom de medgivanden som beviljats inom ramen för detta system utgör finansiella bidrag från de indiska offentliga myndigheterna i och med att inkomster som annars skulle uppbäras efterges och förmånstagarna erhåller förmån av detta.

(61) Upphävandet av tullar på inköp av kapitalvaror har samma effekt som en befrielse eftersom det, förutsatt att exportkraven är uppfyllda, helt beror på företaget om och i så fall när kapitalvarorna skall tas ur tullnederlag.

(62) Denna subvention är rättsligt knuten till exportresultat i enlighet med artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas utan att företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv och utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionens storlek

(63) Ett företag som godkänts som exportorienterat företag utnyttjade detta system för att importera kapitalvaror. Förmånen för denna exportör har därför beräknats på samma grund som ovan i skäl 53 för systemet med förmånstullar vid import av kapitalvaror.

(64) På grundval av detta erhöll företaget förmåner enligt detta system till en storlek av 0,7 %.

(65) Kommissionen fann att en annan exporterande tillverkare av den berörda produkten, ett företag som var närstående det företag som var godkänt som ett exportorienterat företag, också var godkänd som exportorienterat företag och importerade kapitalvaror inom ramen för detta system under undersökningsperiodens första hälft. Detta företag avsade sig sedermera sin ställning som exportorienterat företag och omvandlade de kapitalvaror som importerats inom ramen för systemet med exportorienterade företag till kapitalvaror som importerats inom ramen för systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror. Följaktligen har de kapitalvaror som importerats av detta företag uteslutande undersökts i samband med systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror.

6. Befrielse från inkomstskatt

(66) Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstskatt från 1961. I denna lag, som årligen ändras genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag kan nämnas de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen, vilka avser befrielse från inkomstskatt på vinst från exportförsäljning. Befrielse enligt avsnitt 10A kan begäras av företag i frihandelszoner. Befrielse enligt avsnitt 10B kan begäras av exportorienterade företag. Befrielse enligt avsnitt 80HHC kan begäras av alla varuexporterande företag.

(67) Emellertid utnyttjade inget av de företag som exporterade den berörda produkten dessa undantag. Det finns därför inget behov av att kommissionen tar ställning till detta system i samband med undersökningen.

7. Regionala system - Stimulansprogram avseende omsättningsskatt och handelsskatt

(68) Delstaterna Gujarat, Maharashtra och. Uttar Pradesh beviljar vissa industriföretag incitament i form av befrielse från eller uppskov med mervärdes- eller handelsskatt för att stimulera den industriella utvecklingen i ekonomiskt underutvecklade områden i dessa delstater. Dessa system är så gott som identiska och bedöms därför tillsammans.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(69) För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen investera i underutvecklade områden, antingen genom att upprätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga investeringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industri. Dessa områden, vilka består av vissa geografiska enheter i de tre delstaterna, klassificeras i enlighet med deras ekonomiska utvecklingsgrad i olika kategorier (t.ex. mycket underutvecklade områden, underutvecklade områden och andra stödberättigade områden, men också uteslutna eller "förbjudna" områden). Vid fastställandet av incitamentets belopp är huvudkriteriet investeringens storlek och det område i vilket företaget är beläget eller skall lokaliseras.

b) Selektivitet

(70) Dessa system är avsedda endast för företag som har investerat inom vissa anvisade geografiska områden inom de berörda delstaterna. Systemen är inte öppna för företag belägna utanför dessa områden. Förmånens omfattning beror på vilket område det gäller.

(71) Systemen omfattas inte av undantagen enligt artikel 3.2 b i grundförordningen enligt vilken stöd som endast är avsett för vissa företag kan anses icke-selektivt förutsatt att möjligheten att komma i fråga för stöd bygger på objektiva kriterier eller villkor vilka, bland annat, skall tillämpas generellt och inte gynna vissa företag framför andra. Dessa system tillämpas inte generellt eftersom vissa av landets regioner eller regionala områden inte kan komma i fråga. Följaktligen kan ett företag i ett stödberättigat område komma i fråga för stöd, medan ett identiskt företag i ett icke stödberättigat område saknar denna möjlighet. Vidare kan två identiska företag, båda belägna i stödberättigade områden, erhålla olika stödbelopp om regionerna eller områdena tillämpar olika maxbelopp för stödet.

(72) Systemen är därför selektiva enligt artikel 3.2 a i grundförordningen.

c) Bedömning av systemets karaktär

(73) De indiska offentliga myndigheterna hävdade att dessa system inte utgör utjämningsbara subventioner eftersom de uppfyller kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen och därför utgör godkända regionala subventioner inom var och en av de berörda delstaterna.

(74) Enligt artikel 4.3 i grundförordningen skall subventioner till underutvecklade områden inom ursprungs- eller exportlandets territorium för att inte bli föremål för utjämningsåtgärder uppfylla vissa kriterier varav främst följande: 1) De skall ges inom ramen för ett regionalt utvecklingsprogram. 2) Varje missgynnad region skall utgöra ett tydligt avgränsat, sammanhängande geografiskt område med definierbar ekonomisk och administrativ identitet. 3) Regionen skall betraktas som missgynnad enligt neutrala och objektiva kriterier som är klart angivna i lag, annan författning eller andra offentliga handlingar. Dessa kriterier skall innefatta ett mått på ekonomisk utveckling vilket skall vara grundat på åtminstone en av följande faktorer: inkomst per capita, hushållens inkomst per capita eller BNP per capita (av vilka ingen får överstiga 85 % av medelvärdet för det berörda ursprungs- eller exportlandet), eller arbetslöshetsnivån, beräknad på en treårsperiod (och som skall motsvara minst 110 % av genomsnittet för det berörda ursprungs- eller exportlandet).

(75) Det bör noteras att de uppgifter som tillhandahållits av de indiska offentliga myndigheterna var ofullständiga vad gällde de regionala systemen. Vid kontrollbesöket och vid senare tillfällen begärde kommissionen av de indiska offentliga myndigheterna de uppgifter som behövdes för att undersöka om dessa system uppfyllde de i skäl 74 ovan angivna kriterierna för att bli godkända. De indiska offentliga myndigheterna har hittills inte lämnat några upplysningar i detta avseende.

(76) När kommissionen vid sitt kontrollbesök förhörde sig med de indiska offentliga myndigheterna angående de neutrala och objektiva kriterierna för missgynnade områden kunde dessa myndigheter inte visa några statistiska uppgifter som gjorde det möjligt att fastställa sådana kriterier.

(77) I avsaknad av precisare uppgifter var kommissionen tvungen att använda tillgängliga uppgifter och konstatera att de indiska offentliga myndigheternas påstående om att dessa regionala system borde godkännas saknade tillräckligt stöd. Det konstateras därför provisoriskt att dessa system är utjämningsbara.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(78) Förmånen för exportörerna har beräknats på grundval av storleken av den mervärdesskatt eller handelsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden, men som i enlighet med dessa system inte behövde betalas. För att kunna fastställa den samlade förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden har lagts till. Eftersom dessa subventioner till sin natur motsvarar en serie bidrag ansågs det lämpligt med en ränta på 7 %, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden. Detta belopp har fördelats på den sammanlagda försäljningen under undersökningsperioden.

(79) Sex företag utnyttjade dessa system under undersökningsperioden. Företagen erhöll subventioner på mellan 0,15 % och 5,47 %. Det bör noteras att subventionen på 0,15 % till ett företag har uteslutits från beräkningen av detta företags totala subventionsbelopp av de anledningar som anges i skäl 24 ovan.

8. Regionala system - Befrielse från elektricitetsskatt

(80) Delstaterna Gujarat och Maharashtra beviljar stödberättigade industriföretag incitament i form av befrielse från elektricitetsskatt i syfte att uppmuntra den industriella utvecklingen i ekonomiskt underutvecklade områden i dessa delstater (särskilt Marathwada-regionen vad gäller Maharashtra). Eftersom dessa system är så gott som identiska kommer de att bedömas tillsammans.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(81) För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen investera i underutvecklade områden, antingen genom att upprätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga investeringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industri.

b) Selektivitet

(82) Dessa system är avsedda endast för företag som har investerat i vissa anvisade geografiska områden under delstaterna Gujarats och Maharashtras överhöghet. Systemen är selektiva enligt artikel 3.2 a i grundförordningen av de anledningar som anges i skälen 70 och 71.

c) Bedömning av systemets karaktär

(83) De indiska offentliga myndigheterna hävdade att dessa system inte utgör utjämningstara subventioner eftersom de uppfyller kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen.

(84) Kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen har redovisats i skäl 74.

(85) Det erinras om att de upplysningar som lämnades av de indiska offentliga myndigheterna var ofullständiga vad gäller de regionala systemen. I avsaknad av precisare uppgifter var kommissionen tvungen att använda de tillgängliga uppgifterna och konstatera att de indiska offentliga myndigheternas påstående att dessa regionala system borde godkännas saknade tillräckligt stöd. Det konstateras därför provisoriskt att dessa system är utjämningsbara.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(86) Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på grundval av storleken av den elektricitetsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden, men som i enlighet med dessa system inte behövde betalas. För att kunna fastställa den samlade förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden har lagts till. Eftersom dessa subventioner till sin natur motsvarar en serie bidrag ansågs det lämpligt med en ränta på 7 %, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden. Detta belopp har fördelats på den sammanlagda försäljningen under undersökningsperioden.

(87) Två företag utnyttjade dessa system under undersökningsperioden. Företagen erhöll subventioner på 0,25 % respektive 4,13 %. Det bör noteras att subventionen på 0,25 % till ett företag har uteslutits från beräkningen av detta företags totala subventionsbelopp av de anledningar som anges i skäl 24.

9. Regionala system - Återbetalning av lokal skatt

(88) Delstaten Maharashtra beviljar stödberättigade industriföretag incitament i form av återbetalning av lokal skatt. Denna skatt tas ut av de lokala myndigheterna i Indien på varor som förs in i en stad eller ett distrikt. Det totala belopp som kan återbetalas är begränsat till 100 % av investeringarna i realkapital. Den period under vilken denna återbetalning kan utnyttjas varierar beroende på det område i vilket företaget är beläget.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(89) För att kunna komma i fråga för stöd måste företagen investera i underutvecklade områden, antingen genom att upprätta nya industrianläggningar eller genom att göra storskaliga investeringar för att expandera eller diversifiera en befintlig industri.

b) Selektivitet

(90) Detta system kan utnyttjas endast av företag som har investerat i vissa anvisade geografiska områden under delstaten Maharashtras överhöghet. Systemet är selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen av de anledningar som anges i skälen 70 och 71.

c) Bedömning av systemets karaktär

(91) De indiska offentliga myndigheterna hävdade att detta system utgjorde en icke utjämningsbar subvention eftersom det uppfyller kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen.

(92) Kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen har redovisats ovan i skäl 74.

(93) Det erinras om att de upplysningar som lämnades av de indiska offentliga myndigheterna var ofullständiga vad gäller de regionala systemen. I avsaknad av precisare uppgifter var kommissionen tvungen att använda de tillgängliga uppgifterna och provisoriskt konstatera att de indiska offentliga myndigheternas påstående om att systemet för återbetalning av lokal skatt borde godkännas saknade tillräckligt stöd. Det konstateras därför provisoriskt att detta system är utjämningsbart.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(94) Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på grundval av storleken av den lokala skatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden, men som i enlighet med detta system inte behövde betalas. För att kunna fastställa den samlade förmånen för mottagaren enligt detta system har detta belopp justerats genom att ränta under undersökningsperioden har lagts till. Eftersom dessa subventioner till sin natur motsvarar en serie bidrag ansågs det lämpligt med en ränta på 7 %, vilket motsvarar hälften av gällande årliga marknadsränta i Indien under undersökningsperioden. Detta belopp har fördelats på den sammanlagda försäljningen under undersökningsperioden.

(95) Ett företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll en subvention på 1,46 %.

10. Regionala system - System med särskild kapitalstimulans

(96) Ett annat system som erbjuds av delstaten Maharashtra är Special Capital Incentive Scheme (systemet med särskild kapitalstimulans), som kan förekomma antigen i form av ett kontantbidrag eller som en förmån avseende omsättningsskatten. Det totala belopp som beviljas beror på området och företagets storlek.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(97) Nya enheter eller "pionjärenheter" som upprättats efter den 1 oktober 1998 i vissa områden kan komma i fråga för detta system, dock inte enheter som expanderat eller diversifierat sin verksamhet.

b) Selektivitet

(98) Detta system är avsett endast för företag som har investerat i vissa anvisade geografiska områden under delstaten Maharashtras överhöghet. Systemet är selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen av de anledningar som anges i skälen 70 och 71.

c) Bedömning av systemets karaktär

(99) De indiska offentliga myndigheterna hävdade att detta system utgjorde en icke utjämningsbar subvention eftersom det uppfyller kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen.

(100) Kriterierna i artikel 4.3 i grundförordningen har redovisats i skäl 74.

(101) Det erinras återigen om att de upplysningar som lämnades av de indiska offentliga myndigheterna var ofullständiga vad gäller de regionala systemen. I avsaknad av precisare uppgifter var kommissionen tvungen att använda de tillgängliga uppgifterna och konstatera att de indiska offentliga myndigheternas påstående om att systemet med särskild kapitalstimulans borde godkännas saknade tillräckligt stöd. Det konstateras därför provisoriskt att detta system är utjämningsbart.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(102) Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på det sätt som förklarats i skäl 53 när det gäller förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror, dvs. på grundval av ett engångsbidrag under undersökningsperioden, knutet till förvärv av anläggningstillgångar. Detta belopp har fördelats på den sammanlagda försäljningen under undersökningsperioden.

(103) Ett företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden. Företaget erhöll en subvention på 0,01 %, vilken har uteslutits från beräkningen av det totala subventionsbeloppet av de anledningar som anges i skäl 24.

11. De utjämningsbara subventionernas belopp

(104) Beloppet av de subventioner som är utjämningsbara enligt grundförordningen, uttryckt i värde, är för varje undersökt exportör som följer:

>Plats för tabell>

D. SKADA

1. Definition av gemenskapsindustrin

a) Tillverkare i gemenskapen

(105) I gemenskapen tillverkas den berörda produkten av

- de tillverkare som lämnade in klagomålet och var samarbetsvilliga i undersökningen (se skäl 5), och

- andra tillverkare i gemenskapen som inte klagade, men som inte heller motsatte sig förfarandet.

Dessa företag utgör alltså den tillverkning i gemenskapen som avses i artikel 9.1 i grundförordningen.

b) Gemenskapsindustrin

(106) De fyra klagande tillverkarna uppfyller villkoren i artikel 10.8 i grundförordningen, eftersom de svarar för mer än 80 % av den sammanlagda tillverkningen av den berörda produkten i gemenskapen och därmed enligt artikel 9.1 i grundförordningen utgör gemenskapsindustrin; dessa företag benämns nedan gemenskapsindustrin.

2. Förbrukningen i gemenskapen

(107) PET-filmsförbrukningen på gemenskapsmarknaden under den undersökta perioden fastställdes på grundval av den sammanlagda försäljningen av PET-film tillverkad av gemenskapsindustrin och de tillverkare i gemenskapen som inte klagat samt den sammanlagda importen av PET-film till gemenskapen. Kommissionen använde uppgifter från Eurostat och, beträffande Indien, uppgifter om exportförsäljning från de indiska exporterande tillverkarna.

(108) Vid beräkningen av förbrukningen i gemenskapen beaktades inte tillverkning för egna behov (som 1998 uppgick till cirka 60000 ton), eftersom denna produktion inte säljs som PET-film. Dessa tillverkare bearbetar filmen ytterligare, till en slutprodukt där PET-film ingår som en beståndsdel. Undersökningen visade att de indiska exporterande tillverkarna inte sålde till denna del av marknaden. Det konstaterades också att bara en av de tillverkare som tillverkade för eget behov också sålde produkten på den öppna marknaden (och bara i små mängder), och att gemenskapsindustrin bara sålde små mängder till sådana tillverkare. Den PET-film som tillverkas och används för egna behov konkurrerar inte med PET-film tillverkad för och såld på den öppna marknaden, och berördes därför troligen inte av den subventionerade importen. Den begränsade försäljningen från den enda tillverkare som också sålde på den öppna marknaden beaktades dock när den sammanlagda förbrukningen fastställdes.

(109) Beräknad på detta sätt befanns PET-filmsförbrukningen i gemenskapen ha ökat med 15,1 % under den undersökta perioden. Förbrukningen uppgick 1995 till183241 ton, 1996 till178734 ton, 1997 till206772 ton och210914 ton under undersökningsperioden.

3. Marknadsandel för och importvolym från Indien

(110) De indiska exporterande tillverkarnas marknadsandel beräknades som den sammanlagda indiska exportens till EG (enligt de exporterande tillverkarnas uppgifter) procentandel av förbrukningen i gemenskapen. Den indiska marknadsandelen var då 3,6 % 1995, 3,1 % 1996, 8,2 % 197 och 9,6 % under undersökningsperioden. Detta innebär en ökning på 167 % under den undersökta perioden.

Importvolymen i absoluta tal uppgick till 6534 ton 1995, 5574 ton 1996, 17011 ton 1997 och 20250 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en ökning på 210 %.

4. Priserna på den subventionerade importen

a) Prisutvecklingen

(111) De indiska exporterande tillverkarnas priser sjönk stadigt efter 1995, då det genomsnittliga priset var 3219 ecu/ton, till 2425 ecu/ton 1996, 1865 ecu/ton 1997 och 1674 ecu/ton under undersökningsperioden, vilket innebär en sammanlagd prissänkning med 48 %.

b) Prisunderskridande

(112) En noggrann undersökning gjordes för att se om de indiska exporterande tillverkarna underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser. Inom varje marknadssegment (se skäl 8) jämfördes de vägda, genomsnittliga exportpriserna för varje PET-filmstyp med de vägda, genomsnittliga försäljningspriserna för de typer som tillverkades av gemenskapsindustrin; i båda fallen användes priserna vid försäljning till icke närstående kund. Om importen gått via närstående företag användes återförsäljningspriset till första oberoende kund.

(113) De indiska exporterande tillverkarnas priser justerades vid behov för transportkostnader, hantering och importavgifter till handelsledet fritt gemenskapens gräns efter tull. Gemenskapsindustrins försäljning justerades på samma sätt till handelsledet från fabrik.

(114) Jämförelsen mellan de vägda, genomsnittliga och justerade indiska exportpriserna och gemenskapsindustrins vägda, genomsnittliga försäljningspriser visade att de indiska exporterande tillverkarna underskred det pris som tillverkarna i gemenskapen tog ut med ett vägt genomsnitt på 40,1 % (från 28,2 % till 50,5 %).

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Kapacitet

(115) Gemenskapsindustrins kapacitet växte stadigt under den undersökta perioden och ökade med 20 % (från145756 ton 1995 till148726 ton 1996,157683 ton 1997 och175075 ton under undersökningsperioden). Gemenskapsindustrin beslutade 1995 att installera nya produktionslinjer för att möta den ökade efterfrågan på PET-film. De nya anläggningarna kunde tas i bruk efter två till tre år.

b) Produktionsvolym

(116) Gemenskapsindustrins sammanlagda tillverkning fluktuerade något under den undersökta perioden och ökade med 2 %. 1995 kan anses ha varit ett gott år för gemenskapsindustrin (132948 ton) på grund av mycket hög efterfrågan, men tillverkningen sjönk kraftigt under 1996 (122977 ton). Gemenskapsindustrins tillverkning ökade igen under 1997 (till128741 ton) i fas med högre efterfrågan. Under undersökningsperioden uppgick tillverkningen till135287 ton.

c) Kapacitetsutnyttjande

(117) Gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande sjönk från 91 % under 1995 till 83 % 1996, 82 % 1997 och 77 % under undersökningsperioden, vilket innebär en minskning med 15 %.

d) Försäljningsvolym (PET-film som gemenskapsindustrin tillverkat)

(118) Försäljningsvolymen till icke närstående parter i gemenskapen minskade mellan 1995 och 1996 med 7,8 % (från104750 till 96572 ton). Året därpå nådde försäljningen nästan nivåerna från 1995 (103629 ton). Under den undersökta perioden ökade försäljningen med 1 % till106138 ton under undersökningsperioden.

e) Försäljningsvolym (inköpta produkter)

(119) Gemenskapsindustrins inköp av PET-film från länder utanför EU ökade kraftigt under den undersökta perioden. De inköpta produkternas andel av den sammanlagda försäljningen i EG gick från låga 7,6 % 1995 till 16,0 % under undersökningsperioden. Försäljningsvolymen för de inköpta produkterna uppgick till 8595 ton 1995, 7011 ton 1996, 17029 ton 1997 och 20197 ton under undersökningsperioden, vilket innebär en ökning med 135 %.

f) Marknadsandel

(120) Gemenskapsindustrins marknadsandel, beräknad på försäljningen på gemenskapsmarknaden av PET-film som gemenskapsindustrin tillverkat, minskade under den undersökta perioden. Kommissionen konstaterade att gemenskapsindustrins marknadsandel sjönk från 57,2 % 1995 till 54,1 % 1996 och 50,6 % 1997 och vidare ner till den lägsta nivån, 50,4 %, under undersökningsperioden. Den sammanlagda minskningen var alltså 12 %.

g) Försäljningspris

(121) Undersökningen visade att gemenskapsindustrin från 1995 hade tvingats sänka sina priser med 23 %. Försäljningspriset sjönk från 4429 ecu/ton 1995 till 4286 ecu/ton 1996, 3631 ecu/ton 1997 och 3393 ecu/ton under undersökningsperioden.

h) Lönsamhet

(122) Det konstaterades att gemenskapsindustrins ekonomiska situation var bättre 1995 än under undersökningsperioden. Lönsamheten sjönk kraftigt för alla företagen under den undersökta perioden, och i synnerhet två företag gjorde stora förluster under undersökningsperioden. Kommissionen tog inte med kostnaderna för de i skäl 115 nämnda investeringarna i nya produktionslinjer vid beräkningarna av PET-filmens lönsamhet. Vinstmarginalen sjönk från 16,1 % 1995 till 10,6 % 1996, 4 % 1997 och förvandlades till en förlust på 0,7 % under undersökningsperioden.

i) Sysselsättning

(123) Antalet sysselsatta i gemenskapsindustrin minskade inte nämnvärt, eftersom försäljningsvolymen genom prissänkningarna kunde hållas på en stadig nivå. På grund av nyinvesteringar ökade istället antalet sysselsatta fram till 1997, då antalet började minska. Antalet sysselsatta ökade från 2445 under 1995 till 2519 under 1996 och 2588 under 1997. Antalet sysselsatta minskade under undersökningsperioden till 2514. Antalet anställda ökade alltså med sammanlagt 3 %.

j) Investeringar

(124) Investeringarna ökade stadigt. Gemenskapsindustrin bestämde sig 1995 för att göra investeringarna, eftersom den ökade efterfrågan då översteg utbudet på marknaden. Det tog lång tid innan de nya produktionslinjerna kunde tas i bruk, och gemenskapsindustrin tvingades fortsätta pumpa in pengar i projektet flera år efter att marknaden börjat vika. Investeringarna ökade från 24,702 miljoner ecu 1995 till 96,450 miljoner ecu 1996, 170,007 miljoner ecu 1997 och 203,699 miljoner ecu under undersökningsperioden, vilket innebär en ökning med 725 %.

k) Lager

(125) Lagren ökade med 23 % under den undersökta perioden, från 17664 ton 1995, 19121 ton 1996 och 18434 ton 1997 till 21783 ton vid utgången av undersökningsperioden. Samtidigt ökade lagernivån, uttryckt i procent av produktionen, från 13 % till 16 %.

6. Slutsats om skada

(126) Gemenskapsindustrins försäljning var i stort sett stabil mellan 1995 och undersökningsperioden. Efter nedgången 1996 ökade försäljningen inte parallellt med den kraftiga ökningen av förbrukningen i gemenskapen, från183000 ton till211000 ton under den undersökta perioden, vilket innebär en ökning med över 15 %. Gemenskapsindustrins marknadsandel sjönk därmed efterhand, och skulle ha sjunkit ytterligare om gemenskapsindustrin inte hade sänkt sina försäljningspriser med 23 %. Den minskade försäljningen ledde också till att lagren ökade med 23 %.

(127) Trots att produktionen ökade något och försäljningen var relativt stabil sjönk gemenskapsindustrins lönsamhet mellan 1995 och undersökningsperioden.

(128) Dessa skadefaktorer visar sålunda att gemenskapsindustrins situation försämrades mellan 1995 och undersökningsperioden.

(129) Kommissionen har därför dragit den preliminära slutsatsen att gemenskapsindustrin har lidit sådan väsentlig skada som avses i artikel 8.1 i grundförordningen.

E. ORSAKSSAMBAND

1. Inledande anmärkningar

(130) Kommissionen har i enlighet med artikel 8.6 och 8.7 i grundförordningen undersökt om importen i fråga har vållat den väsentliga skadan. Utöver den subventionerade importen undersöktes också andra kända faktorer som skulle ha kunnat åsamka gemenskapsindustrin skada under samma period, för att utesluta möjligheten att sådan skada tillskrevs den subventionerade importen.

2. Verkningarna av den subventionerade importen

(131) Den indiska marknadsandelens kraftiga ökning (från 3,6 % 1995 till 9,6 % under undersökningsperioden) och det stora prisunderskridandet (upp till 50,5 %) sammanföll i tiden med att gemenskapsindustrins situation försämrades, särskilt beträffande förlorade marknadsandelar, sänkta priser och försämrad lönsamhet.

(132) Ställd inför lågprisimporten med ursprung i Indien hade gemenskapsindustrin valet att antingen bibehålla sin prisnivå, med minskad försäljning och minskade marknadsandelar som följd, eller att anpassa sina priser till de låga priserna på den subventionerade importen, vilket skulle innebära försämrad lönsamhet. De flesta av de klagande tillverkarna i gemenskapen beslutade redan 1996 att sänka sina priser. Alla sänkte sina priser ytterligare under de påföljande åren, i synnerhet under undersökningsperioden, vilket ytterligare försämrade lönsamheten. Detta visar marknadens priskänslighet och den stora effekten av de indiska exporterande tillverkarnas prisunderskridande.

(133) De indiska exporterande tillverkarna har hävdat att gemenskapsindustrin i första hand är inriktad på det övre marknadssegmentet för PET-film, medan de indiska tillverkarna bara är inriktade på det lägre. De hävdar också att de har helt andra försäljningskanaler än gemenskapsindustrin. Dessa argument motsägs dock av uppgifter som de indiska exporterande tillverkarna och PET-filmsimportörerna själva har lämnat i sina svar på kommissionens frågeformulär.

För det första bör det erinras om att gemenskapsmarknaden för PET-film är uppdelad i fem segment (se skäl 8), och att de indiska exporterande tillverkarna påträffas i alla segment utom det för magnetfilm, medan gemenskapsindustrin återfinns i samtliga. Undersökningen visar att både gemenskapsindustrin och de indiska exporterande tillverkarna erbjuder specialfilm av högre kvalitet i de fyra segment där båda grupperna återfinns.

För det andra använder de indiska exporterande tillverkarna och gemenskapsindustrin samma försäljningskanaler, nämligen handlare och bearbetningsföretag.

De indiska exporterande tillverkarnas argument kan därför inte godtas.

3. Andra faktorers inverkan

a) Import från andra länder utanför EU

(134) Importen från länder som inte omfattas av detta förfarande ökade med 31 % under den undersökta perioden, dvs. mer än förbrukningen i gemenskapen (som ökade med 15,1 %), men mindre än importen från Indien (som ökade med 210 %). Av dessa är Sydkorea den största leverantören till gemenskapsmarknaden, och ökade sin marknadsandel från 8,3 % 1995 till 12,9 % under undersökningsperioden. Andra viktiga leverantörer till gemenskapsmarknaden under den undersökta perioden var Japan, vars marknadsandel minskade från 5,8 % till 3,6 %, och Amerikas förenta stater, som ökade sin marknadsandel med en procentenhet från 9,1 % till 10,1 % (och vars export främst går till gemenskapsindustrin). Enligt uppgifter från Eurostat var det genomsnittliga priset på denna import avsevärt högre än priserna på importen från Indien.

b) Förbrukningens utveckling på gemenskapsmarknaden

(135) Förbrukningen i gemenskapen av produkten ökade med 15,1 % under den undersökta perioden. Gemenskapsindustrins skada kan alltså inte ha orsakats av vikande efterfrågan på gemenskapsmarknaden.

c) Överkapacitet hos gemenskapsindustrin

(136) De indiska exporterande tillverkarna har hävdat att gemenskapsindustrin har byggt upp en överkapacitet för PET-film, och att detta är en av huvudanledningarna till dess problem. Undersökningen visar att tillverkarna i gemenskapen höjde sin produktionskapacitet med 20,1 % från 1995 till undersökningsperioden. Höjningen gjordes på grundval av en korrekt analys av kommande marknadstrender, vilken visade sig i stort sett stämma med förbrukningsökningen i gemenskapen. Produktionskapaciteten är dock inte bara avsedd för gemenskapsmarknaden, utan också för export. Beslutet att göra investeringarna måste dessutom ses mot bakgrund av de stora kapitalkostnaderna och den tid det tar att starta upp en ny fabrik. Om det finns en överkapacitet för PET-film på världsmarknaden beror det troligen mer på att produktionskapaciteten höjts i Indien än att den höjts i gemenskapen. Det konstaterades att de indiska exporterande tillverkarnas kapacitet höjdes med 97 % under den undersökta perioden (från 62100 ton till122600 ton).

(137) Undersökningen visar att gemenskapsindustrins kapacitetsutnyttjande sjönk från 91,2 % 1995 till 77,3 % under undersökningsperioden, medan kapaciteten bara ökade något mer än förbrukningen i gemenskapen.

d) Gemenskapsindustrins konkurrenskraft.

(138) De indiska exporterande tillverkarna har hävdat att gemenskapsindustrin förlorade det monopol man i praktiken hade genom den indiska importens inträde på marknaden. Detta skall ha lett till att gemenskapsindustrin inte har kunnat konkurrera. Undersökningen har tydligt visat att tillverkarna i gemenskapen, generellt sett, aldrig har dominerat marknaden. Så tidigt som 1995, när den indiska marknadsandelen fortfarande var liten, täcktes mer än 30 % av gemenskapsmarknaden av import, och sex tillverkare i gemenskapen konkurrerade med varandra. De indiska exporterande tillverkarna tog sig in på marknaden med hjälp av subventionerad import, dvs. genom illojal konkurrens.

e) Råmaterialprisets förändring

(139) De indiska exporterande tillverkarna hävdade att de sjunkande priserna på PET-film på gemenskapsmarknaden i första hand berodde på att världsmarknadspriset på råmaterialet sjönk.

(140) Undersökningen visar att råmaterialpriserna faktiskt har sjunkit. Råmaterialkostnaden per ton PET-film såld av gemenskapsindustrin sjönk med 17 % under den undersökta perioden. Under samma period sjönk dock det genomsnittliga försäljningspriset på färdig PET-film med mer än 23 %. Råmaterialkostnaden utgjorde mellan 33 % och 38 % (beroende på år) av den sammanlagda tillverkningskostnaden, vilket gör att de lägre råmaterialpriserna kan ha medfört en sänkning av den sammanlagda tillverkningskostnaden för PET-film med ca 6 %. Sänkta råmaterialpriser kan alltså ha lett till en sänkning av den sammanlagda tillverkningskostnaden, och därmed i viss utsträckning ha motiverat ett lägre försäljningspris. Det förklarar dock inte den sammanlagda försäljningsprissänkningen på 23 % eller gemenskapsindustrins försämrade lönsamhet.

f) Generella problem inom polyesterbranschen

(141) De indiska exporterande tillverkarna har hävdat att den skada gemenskapsindustrin uppgav sig ha lidit delvis kunde ha orsakats av andra problem inom polyesterbranschen än sådana förknippade med PET-film. Mot detta kan anföras att tre av fyra klagande tillverkare i gemenskapen enbart sysslar med PET-film(3). Beträffande det företag som är verksamt också på andra områden kunde det konstateras att de andra områdena var lönsammare än PET-film, särskilt under de sista två åren av den undersökta perioden.

g) Situationen för de tillverkare i gemenskapen som inte klagat

(142) Under undersökningen utreddes det också om situationen för de tillverkare i gemenskapen som inte deltog i klagomålet och som säljer på den öppna marknaden i gemenskapen skilde sig från gemenskapsindustrins situation. Det visade sig att de tillverkare i gemenskapen som inte deltog i klagomålet också hade förlorat marknadsandelar, från 12,4 % 1995 till 9,4 % under undersökningsperioden. Deras genomsnittliga försäljningspris för ett ton PET-film hade sjunkit med 24 %, dvs. en procentenhet mer än gemenskapsindustrins priser. Därmed kunde den slutsatsen dras att de tillverkare i gemenskapen som inte deltog i klagomålet hade drabbats av samma negativa utveckling som gemenskapsindustrin.

h) Klagande tillverkares i gemenskapen handel med PET-film

(143) Såsom redan nämnts i skäl 119 köper gemenskapsindustrin allt mer PET-film från leverantörer utanför gemenskapen. Den ökade handeln förklaras av att tre av de klagande tillverkarna i gemenskapen köptes upp av amerikanska eller japanska företag mellan 1996 och 1998. Dessa stora multinationella företag specialiserar sin PET-filmstillverkning i allt högre grad, och koncentrerar den till olika produktionsanläggningar världen över (inbegripet gemenskapen). Företagen i gemenskapen har därför inriktats på vissa PET-filmsprodukter som kompletterar det produktsortiment som bjuds ut i gemenskapen av företag inom samma företagsgrupp belägna utanför gemenskapen. Samtidigt köper företagen utanför gemenskapen de produkter för vilka tillverkningen koncentrerats till gemenskapen, för att sedan sälja dem på sina respektive marknader. Denna interna handel inom en grupp kan konstateras genom att tillverkarna i gemenskapen köper större kvantiteter och säljer mer för export. Den ökade handeln är alltså en naturlig följd av industrins globalisering.

(144) Denna handel utgjorde 14,0 % av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljningsvolym under undersökningsperioden. Exportförsäljningen av PET-film tillverkad i gemenskapen ökade med 7,4 % under den undersökta perioden, och utgjorde 16,7 % av den sammanlagda försäljningsvolymen under undersökningsperioden.

4. Slutsats om orsakssamband

(145) Det går inte att utesluta att andra faktorer än den subventionerade importen från Indien, särskilt importen med ursprung i Sydkorea, kan ha bidragit till det svåra läge som gemenskapsindustrin hamnat i. Dock hade den avsevärda volymökningen beträffande importen från Indien, denna imports ökade marknadsandel, de stora prissänkningarna och prisunderskridandet från indisk sida betydande negativa följder för gemenskapsindustrins situation. Kommissionen har därför dragit slutsatsen att denna import, beaktad separat, har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada, och att eventuell skada orsakad av andra faktorer inte varit av sådan omfattning att sambandet mellan importen och skadan kan ifrågasättas.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledande anmärkningar

(146) På grundval av all inlämnad bevisning undersökte kommissionen preliminärt om det, trots den subventionerade importens skadliga verkningar, fanns tvingande skäl som kunde leda till slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta fall. Med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter beaktade kommissionen då i enlighet med artikel 31.1 i grundförordningen vilka verkningar vidtagna åtgärder skulle få för de parter som berörs av förfarandet, och vilka följder det skulle få om åtgärder inte vidtogs. Man beaktade särskilt eventuella antisubventionsåtgärders följder för gemenskapsindustrin, de tillverkare i gemenskapen som inte deltog i klagomålet, importörer och användare av produkten i fråga.

2. Gemenskapsindustrin

(147) Såsom visats ovan har gemenskapsindustrin haft problem som kan kopplas till den subventionerade importen från Indien.

Om inga åtgärder vidtas mot den subventionerade importen kommer gemenskapsindustrin även fortsättningsvis att ställas inför prisunderskridande och därav följande prispress, och lönsamheten kommer att ytterligare försämras. Om situationen tillåts pågå kommer tillverkarna i gemenskapen inte att ha något annat val än att lägga ner vissa produktionslinjer eller hela fabriker som bara producerar PET-film.

(148) På lång sikt skulle tre av de klagande tillverkarna i gemenskapen hotas av nedläggning, eftersom dessa enbart tillverkar PET-film. De ca 2500 personer som är sysselsatta inom gemenskapsindustrin skulle då hotas av arbetslöshet.

3. Andra tillverkare i gemenskapen

(149) Det har nämnts ovan att kommissionen fick svar från tre tillverkare i gemenskapen som inte deltog i klagomålet. Dock tog bara en tillverkare som sålde på den öppna marknaden ställning beträffande verkningarna av PET-filmsimporten från Indien. Företaget hävdade att dess priser påverkades avsevärt träts att de indiska företagen inte exporterade varor i det segment där företaget var verksamt. Undersökningen bekräftar att detta beror på PET-filmmarknadens öppenhet. Prisförändringar i ett segment avspeglas direkt i priserna i de andra segmenten.

Den preliminära slutsatsen kan därför dras att utjämningsåtgärder kommer att få en positiv effekt på lönsamheten för andra tillverkare i gemenskapen som säljer på den öppna marknaden genom att priserna stiger, och det är, med ledning av tillgänglig bevisning, inte troligt att tullarna kommer att påverka de tillverkare i gemenskapen som bara tillverkar för eget bruk.

4. Importörerna

(150) Det har nämts ovan att kommissionen skickade frågeformulär till alla kända importörer av produkten i fråga, dvs. till tolv företag, men bara fick styrkta svar från fyra. På grundval av de uppgifter som inkom tycks importörerna i gemenskapen köpa produkten i fråga från flera olika leverantörer, bland annat från Indien och gemenskapsindustrin. Av detta kan den slutsatsen dras att de inte bara importerar PET-film med ursprung i Indien, utan också handlar med PET-film som köpts från gemenskapsindustrin. För tre av de företag som besvarade frågeformuläret utgjorde PET-filmsförsäljningen mindre än 50 % av den sammanlagda omsättningen.

(151) Ombedda att yttra sig om eventuella utjämningsåtgärders följder för deras verksamhet hävdade bara två importörer att de förmodligen skulle få en negativ effekt.

(152) Eftersom det inte är några grundläggande kvalitetsskillnader mellan importerade produkter (från Indien och andra länder) och de som tillverkas i gemenskapen kommer importörerna i gemenskapen inte att ha några besvär att förse sig från andra leverantörer vid sidan av Indien, särskilt inte som tillgången på världsmarknaden är så stor.

Kommissionens preliminära slutsats blir därför att utjämningsåtgärder sannolikt inte skulle få några allvarliga följder för importörerna i gemenskapen.

5. Produktanvändarna

(153) Kommissionen skickade också frågeformulär till tjugonio PET-filmsanvändare i gemenskapen, och fick två styrkta svar. På grundval av svaren och det svaga gensvaret drogs den generella slutsatsen att utfallet av undersökningen med all sannolikhet inte kommer att ha någon större inverkan på användarindustrin, vilket kan bero på att PET-film som råmaterial inte utgör någon stor kostnad eller på att tillverkningen av produkter där PET-film ingår bara utgör en liten del av användarnas sammanlagda tillverkning. Det kan tilläggas att de användare som köper PET-film från Indien ofta också köper från andra leverantörer, både tillverkare i gemenskapen och andra länder utanför EU.

6. Slutsats om gemenskapens intresse

(154) Efter att sålunda ha utrett de olika gruppernas intresse och med beaktande av vad som framkommit har kommissionen preliminärt fastställt att det inte finns några tvingande skäl att inte vidta åtgärder mot importen.

G. PROVISORISK TULL

(155) Slutsatserna om subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse gör att kommissionen anser att provisoriska utjämningsåtgärder måste vidtas.

(156) Vid bestämmandet av nivån för åtgärderna beaktade kommissionen att gemenskapsindustrins vägda, genomsnittliga pris på gemenskapsmarknaden sjönk kraftigt under den undersökta perioden till en nivå där verksamheten inte var lönsam. För att undanröja verkningarna av den skadliga subventioneringen ansåg kommissionen att priserna på den subventionerade importen borde höjas till en icke-skadlig nivå. Denna nivå bestämdes med utgångspunkt i gemenskapsindustrins vägda, genomsnittliga produktionskostnad plus en vinstmarginal på 6 %. Undersökningen visade att denna vinstmarginal kunde betraktas som ett lämpligt minimum, med beaktande av de långsiktiga investeringsbehoven i denna kapitalintensiva industri och vad gemenskapsindustrin rimligen hade kunnat förväntas tjäna om någon skadlig subventionering inte varit för handen. De sålunda framräknade icke-skadliga importpriserna jämfördes sedan för varje produkttyp med de faktiska importpriser som använts vid beräkningen av prisunderskridandet, och på så sätt fick man fram det belopp som krävdes för att undanröja skadan, dvs. skademarginalen. Detta belopp uttrycktes sedan som en procentsats av det faktiska importpriset cif gemenskapens gräns före tull.

157.

>Plats för tabell>

158. Den höga graden av samarbetsvilja (som omfattade över 80 % av importen till gemenskapen av produkten med ursprung i Indien) ansågs motivera att tullsatsen för icke samarbetsvilliga företag sattes till den högsta tullsats som konstaterats för ett samarbetsvilligt företag, dvs. 37,2 %. På detta sätt kan det undvikas att bristande samarbetsvilja premieras samtidigt som tullsmitningen kan minimeras.

159. De individuella tullsatserna i denna förordning fastställdes på grundval av undersökningsresultaten från denna antisubventionsundersökning. De avspeglar därför den situation som konstaterades under undersökningen. Tullsatserna gäller därför bara import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av något av de angivna företagen. Produkter som tillverkats av företag som inte uttryckligen nämns i denna förordning, inbegripet närstående företag, omfattas inte av dessa tullsatser, utan bör istället omfattas av den övriga tullsatsen.

160. Ansökningar om att få omfattas av de individuella tullsatserna (t.ex. sedan ett företag bytt namn) skall så snart som möjligt skickas till kommissionen med alla nödvändiga uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet rörande tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning.

H. SLUTBESTÄMMELSER

161. Enligt god förvaltningssed bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställdes i tillkännagivandet om inledande skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Det bör vidare anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära, och att de kan komma att övervägas på nytt inför det eventuella införandet av en slutgiltig tull.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

1. En provisorisk utjämningstull skall införas på import av film av polyetentereftalat (PET-film) som omfattas av KN-nummer 39206219 (Taric-nummer 3920 62 19*10, 3920 62 19*15, 3920 62 19*25, 3920 62 19*30, 3920 62 19*35, 3920 62 19*40, 3920 62 19*45, 3920 62 19*50, 3920 62 19*55, 3920 62 19*60, 3920 62 19*65, 3920 62 19*70, 3920 62 19*75, 3920 62 19*80, 3920 62 19*81, 3920 62 19*85, 3920 62 19*87, 3920 62 19*89, 3920 62 19*91) och 3920 62 90 (Taric-nummer 39206290*30, 3920 62 90*91) med ursprung i Indien.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull:

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. De produkter som avses i punkt 1 får övergå till fri omsättning i gemenskapen endast mot ställande av en säkerhet motsvarande beloppet för den provisoriska tullen.

Artikel2¶

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter inom 15 dagar från ikraftträdandet av den här förordningen lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda muntligen av kommissionen.

Enligt artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter lämna synpunkter på tillämpningen av den här förordningen inom en månad från dagen för dess ikraftträdande.

Artikel3¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 augusti 1999.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT C 357, 21.11.1998, s. 12.

(3) Undantaget biprodukter, som säljs i små kvantiteter.