Domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 160 , 30/06/2000 s. 0019 - 0036

Rådets förordning (EG) nr 1347/2000

av den 29 maj 2000

om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.1 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 1185/2002 · förordning (EG) nr 2201/2003.

(1) Medlemsstaterna har som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att upprätta ett sådant område skall gemenskapen bland annat besluta om sådana åtgärder som rör civilrättsligt samarbete i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2) En väl fungerande inre marknad kräver att den fria rörligheten för civilrättsliga domar förbättras och förenklas.

(3) Detta område omfattas nu av artikel 65 i fördraget.

(4) Olikheterna mellan vissa nationella regler om domstols behörighet och verkställighet av domar försvårar den fria rörligheten för personer och skapar hinder för en väl fungerande inre marknad. Det finns följaktligen grund för att anta bestämmelser om att göra reglerna för behörighet i äktenskapsmål och i mål om föräldraansvar enhetliga och därmed förenkla förfarandena så att domar kan erkännas och verkställas snabbt och automatiskt.

(5) I enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget kan målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna, och de kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de målen.

(6) Rådet utarbetade genom en akt(4) av den 28 maj 1998 en konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och rekommenderade medlemsstaterna att anta konventionen i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Kontinuitet mellan resultaten av förhandlingarna om ingående av konventionen bör säkerställas. Innehållet i denna förordning har huvudsakligen övertagits från konventionen, men förordningen innehåller flera nya bestämmelser som inte återfinns i konventionen för att säkerställa överensstämmelse med vissa bestämmelser i den föreslagna förordningen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område.

(7) För att uppnå målet fri rörlighet för domar i äktenskapsmål och i mål om föräldraansvar inom gemenskapen är det nödvändigt och lämpligt att det gränsöverskridande erkännandet av domstols behörighet och av domar angående upplösning av äktenskapliga band och föräldraansvar för gemensamma barn regleras genom ett tvingande och direkt tillämpligt gemenskapsrättsligt instrument.

(8) I denna förordning bör det fastställas enhetliga och konsekventa åtgärder, som medger en så omfattande rörlighet för personer som möjligt. Följaktligen är det nödvändigt att tillämpa den även på medborgare från tredje land med en tillräckligt stark anknytning till någon av medlemsstaternas territorium, i enlighet med de behörighetskriterier som anges i förordningen.

(9) Tillämpningsområdet för denna förordning bör omfatta civilrättsliga förfaranden och icke-judiciella förfaranden som förekommer i äktenskapsmål i vissa stater, dock inte förfaranden av rent religiös natur. Det bör därför anges att hänvisningar till domstolar omfattar alla de myndigheter, judiciella eller andra, som är behöriga i äktenskapsmål.

(10) Denna förordning bör endast omfatta förfaranden för äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap. Erkännandet av domar om äktenskapsskillnad och annullering berör endast de äktenskapsliga bandens upplösning. Förordningen omfattar inte sådana frågor som skulden till äktenskapets upplösning, förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskapet, underhållsskyldighet och andra eventuella följdåtgärder, även om de kan ha samband med de förfaranden som nämns ovan.

(11) Denna förordning omfattar föräldraansvar för makarnas gemensamma barn i frågor med nära anknytning till förfaranden för äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap.

(12) De grunder för domstols behörighet som godtas enligt denna förordning bygger på principen att det måste finnas en verklig anknytning mellan den berörda parten och den medlemsstat som utövar behörigheten. Beslutet att ta med vissa grunder står i samklang med den omständigheten att de redan finns i olika nationella rättsordningar och godtas av övriga medlemsstater.

(13) En av de risker som måste beaktas när det gäller skyddet av makars gemensamma barn vid kris i äktenskapet, är att en av föräldrarna för bort barnet till ett annat land. Barnens grundläggande intressen måste därför skyddas i enlighet med särskilt Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Det lagliga hemvistet behålls följaktligen som grund för domstols behörighet i de fall då barnets hemvist har ändrats till följd av att barnet utan lagligt stöd har förts bort eller inte har lämnats tillbaka.

(14) Denna förordning hindrar inte att domstolarna i en medlemsstat i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som gäller personer eller egendom i den staten.

(15) Ordet dom avser endast avgöranden som leder till äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. Handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar (actes authentiques) och som är verkställbara i en medlemsstat jämställs med sådana domar.

(16) Erkännande och verkställighet av domar som meddelats i en medlemsstat bör vila på principen om ömsesidigt förtroende. Skälen för att vägra erkännande har därför reducerats till ett nödvändigt minimum. De förfarandena bör omfatta bestämmelser för att säkerställa iakttagande av rättsordningens grunder (ordre public) i den stat där domen görs gällande och för att skydda rätten till svaromål och parternas rättigheter, inbegripet ett berört barns individuella rättigheter och för att undvika att domar som är oförenliga erkänns.

(17) Den stat där domen görs gällande bör inte ompröva domstolens behörighet i ursprungsstaten eller de faktiska omständigheterna.

(18) Det bör inte krävas något förfarande för att uppdatera civilståndshandlingar i en medlemsstat om slutlig dom har meddelats i en annan medlemsstat.

(19) Den konvention från 1931 som ingåtts av de nordiska länderna bör kunna tillämpas med de begränsningar som framgår av denna förordning.

(20) Spanien, Italien och Portugal har ingått konkordat innan de frågor som omfattas av denna förordning infördes inom fördragets gränser. Det är nödvändigt att säkerställa att dessa stater inte bryter mot sina internationella åtaganden i förhållande till Heliga stolen.

(21) Medlemsstaterna bör ha kvar friheten att sinsemellan avtala om praktiska åtgärder för tillämpningen av förordningen, så länge som gemenskapsåtgärder inte har vidtagits i detta syfte.

(22) Bilagorna om de domstolar och rättsmedel som förtecknas i bilagorna I-III bör ändras av kommissionen på grundval av de ändringar som överlämnas av den berörda medlemsstaten. Ändringar av bilagorna IV och V bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(5).

(23) Kommissionen bör senast fem år efter ikraftträdandet av denna förordning granska tillämpningen av den och vid behov föreslå nödvändiga ändringar.

(24) Förenade kungariket och Irland har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen meddelat sin önskan att delta i beslutet om och tillämpningen av denna förordning.

(25) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar inte Danmark i beslutet om denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

XXX

XXX

Article1¶XXXX

Ändrad genom förordning (EG) nr 2201/2003.

1. XXXX