Ändring av förordning (EG) nr 1080/2002 om inledandet av en stående anbudsinfordran för råg som innehas av det tyska interventionsorganet för export till vissa tredje länder

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 1851/2002 av den 17 oktober 2002 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2002 om inledandet av en stående anbudsinfordran för råg som innehas av det tyska interventionsorganet för export till vissa tredje länder Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 280 , 18/10/2002 s. 0003 - 0003

Kommissionens förordning (EG) nr 1851/2002

av den 17 oktober 2002

om ändring av förordning (EG) nr 1080/2002 om inledandet av en stående anbudsinfordran för råg som innehas av det tyska interventionsorganet för export till vissa tredje länder

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1666/2000(2), särskilt artikel 5 i denna, och

av följande skäl:

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 1080/2002(3) inleds en stående anbudsinfordran för råg som innehas av det tyska interventionsorganet. Bestämmelseort för exporten är i samtliga fall tredje länder, med undantag av zon VII enligt definitionen i bilagan till förordning (EEG) nr 2145/92(4), ändrad genom förordning (EG) nr 3304/94(5), samt med undantag av Estland, Litauen, Lettland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Norge, Färöarna, Island, Ryssland, Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Slovenien, det forna Jugoslaviens territorium utom Slovenien, Kroatien och Bosnien och Hercegovina, Albanien, Rumänien, Bulgarien, Armenien, Georgien, Azerbajdzan, Moldavien, Ukraina, Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan. Med hänsyn till att läget på de olika marknaderna i tredje land skiljer sig åt bör bestämmelseorterna Schweiz och Liechtenstein inte längre ingå bland de bestämmelseorter som omfattas av anbudet.

(2) Förordning (EG) nr 1080/2002 bör således ändras avseende bestämmelseorterna för export.

(3) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶

Artikel 2.1 förordning (EG) nr 1080/2002 skall ersättas med följande: "1. Anbudsinfordran skall omfatta en kvantitet på högst 1000000 ton råg som skall exporteras till tredje länder, med undantag av de länder som anges under zon VII i bilagan till förordning (EEG) nr 2145/92 och med undantag av Schweiz, Liechtenstein, Estland, Litauen, Lettland, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Norge, Färöarna, Island, Ryssland, Vitryssland, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Slovenien, det forna Jugoslavien med undantag av Slovenien, Kroatien och Bosnien och Hercegovina, Albanien, Rumänien, Bulgarien, Armenien, Georgien, Azerbajdzan, Moldova, Ukraina, Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Turkmenistan."

Artikel2¶

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 oktober 2002.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 181, 1.7.1992, s. 21.

(2) EGT L 193, 29.7.2000, s. 1.

(3) EGT L 164, 22.6.2002, s. 11.

(4) EGT L 214, 30.7.1992, s. 20.

(5) EGT L 341, 30.12.1994, s. 48.