Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen

Avis juridique important

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen Europeiska unionens officiella tidning nr L 143 , 30/04/2004 s. 0076 - 0086

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG

av den 21 april 2004

om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 26 februari 2004 och

av följande skäl:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EG) nr 2111/2005 · förordning (EG) nr 216/2008 · direktiv 2008/49/ · förordning (EG) nr 596/2009.

(1) I den resolution om flygkatastrofen vid Dominikanska republikens kust som Europaparlamentet antog den 15 februari 1996(4) framhålls att gemenskapen bör bli mer aktiv och utveckla en strategi för att förbättra säkerheten för de medborgare som reser med flyg eller bor i närheten av flygplatser.

(2) Kommissionen har överlämnat ett meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln "Fastställande av en gemenskapsstrategi för bättre flygsäkerhet".

(3) I meddelandet anges tydligt att säkerheten kan ökas på ett effektivt sätt genom att man säkerställer att luftfartygen fullt ut överensstämmer med de internationella säkerhetsnormer som anges i bilagorna till konventionen angående internationell civil luftfart, som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 ("Chicagokonventionen").

(4) För att skapa och upprätthålla en hög enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa bör harmoniserade metoder införas för att säkerställa att internationella säkerhetsnormer verkligen följs inom gemenskapen. Det är därför nödvändigt att harmonisera reglerna och förfarandena för rampinspektioner av de luftfartyg från tredje land som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna.

(5) Om medlemsstaterna genom harmoniserade metoder kan säkerställa att internationella normer verkligen följs, kan de undvika snedvridning av konkurrensen. En gemensam hållning gentemot luftfartyg från tredje land som inte uppfyller internationella säkerhetsnormer kommer att sätta medlemsstaterna i ett mer gynnsamt läge.

(6) Luftfartyg som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna bör inspekteras, om det föreligger misstanke om att de inte uppfyller internationella säkerhetsnormer.

(7) Inspektioner kan även genomföras genom ett stickprovsförfarande, utan att särskild misstanke föreligger, under förutsättning att gemenskapsrätten och internationell rätt följs. I synnerhet bör inspektionerna utföras på ett sätt som inte är diskriminerande.

(8) Inspektioner skulle kunna utökas när det gäller sådana luftfartyg som redan tidigare vid upprepade tillfällen konstaterats uppvisa brister, eller luftfartyg från flygbolag vilkas luftfartyg flera gånger har uppmärksammats.

(9) Information som samlats in i varje medlemsstat bör göras tillgänglig för alla andra medlemsstater och kommissionen för att säkerställa effektivast möjliga kontroll av att luftfartyg från tredje land uppfyller internationella säkerhetsnormer.

(10) Av dessa skäl bör man på gemenskapsnivå inrätta ett förfarande för bedömning av luftfartyg från tredje land och därtill hörande mekanismer för samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att utbyta information.

(11) Säkerhetsrelaterad information är känslig till sin natur och därför krävs det att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder enligt sin nationella lagstiftning för att säkerställa lämplig sekretess för den information som de mottagit.

(12) Utan att det påverkar allmänhetens rätt till tillgång till kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(5) bör kommissionen besluta om åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida sådan information till berörda parter.

(13) Luftfartyg som är i behov av korrigeringsåtgärder bör, om de fastställda bristerna utgör en uppenbar säkerhetsrisk, beläggas med startförbud till dess att de internationella säkerhetsnormerna är uppfyllda.

(14) Anläggningarna vid den inspekterande flygplatsen kan vara sådana att den behöriga myndigheten tvingas låta luftfartyget fortsätta till en lämplig flygplats, förutsatt att villkoren för en säker flygning är uppfyllda.

(15) För att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv bör kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart(6).

(16) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

(17) Kommissionen bör även förse den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 med statistiska uppgifter och information om särskilda händelser som samlats in inom ramen för andra gemenskapsåtgärder och som skulle kunna vara betydelsefulla för att upptäcka brister som utgör risker för säkerheten inom den civila luftfarten.

(18) Det samarbete och utbyte av information som pågår inom de gemensamma luftfartsmyndigheterna (JAA) och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC) måste beaktas. Dessutom bör befintlig sakkunskap i fråga om säkerhetskontroll av utländska flygplan (SAFA-förfarandet) utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

(19) Hänsyn bör tas till den roll som Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) spelar i fråga om säkerheten inom den civila luftfarten, bland annat när det gäller inrättandet av förfaranden för att skapa och upprätthålla en hög enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa.

(20) En överenskommelse om utökat samarbete i fråga om användningen av flygplatsen i Gibraltar träffades i London den 2 december 1987 mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket genom en gemensam förklaring från de båda ländernas utrikesministrar. Denna överenskommelse har ännu inte trätt i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, på grundval av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 26 februari 2004 och

(1) I den resolution om flygkatastrofen vid Dominikanska republikens kust som Europaparlamentet antog den 15 februari 1996 framhålls att gemenskapen bör bli mer aktiv och utveckla en strategi för att förbättra säkerheten för de medborgare som reser med flyg eller bor i närheten av flygplatser.

(2) Kommissionen har överlämnat ett meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Fastställande av en gemenskapsstrategi för bättre flygsäkerhet”.

(3) I meddelandet anges tydligt att säkerheten kan ökas på ett effektivt sätt genom att man säkerställer att luftfartygen fullt ut överensstämmer med de internationella säkerhetsnormer som anges i bilagorna till konventionen angående internationell civil luftfart, som undertecknades i Chicago den 7 december 1944 (”Chicagokonventionen”).

(4) För att skapa och upprätthålla en hög enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa bör harmoniserade metoder införas för att säkerställa att internationella säkerhetsnormer verkligen följs inom gemenskapen. Det är därför nödvändigt att harmonisera reglerna och förfarandena för rampinspektioner av de luftfartyg från tredje land som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna.

(5) Om medlemsstaterna genom harmoniserade metoder kan säkerställa att internationella normer verkligen följs, kan de undvika snedvridning av konkurrensen. En gemensam hållning gentemot luftfartyg från tredje land som inte uppfyller internationella säkerhetsnormer kommer att sätta medlemsstaterna i ett mer gynnsamt läge.

(6) Luftfartyg som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna bör inspekteras, om det föreligger misstanke om att de inte uppfyller internationella säkerhetsnormer.

(7) Inspektioner kan även genomföras genom ett stickprovsförfarande, utan att särskild misstanke föreligger, under förutsättning att gemenskapsrätten och internationell rätt följs. I synnerhet bör inspektionerna utföras på ett sätt som inte är diskriminerande.

(8) Inspektioner skulle kunna utökas när det gäller sådana luftfartyg som redan tidigare vid upprepade tillfällen konstaterats uppvisa brister, eller luftfartyg från flygbolag vilkas luftfartyg flera gånger har uppmärksammats.

(9) Information som samlats in i varje medlemsstat bör göras tillgänglig för alla andra medlemsstater och kommissionen för att säkerställa effektivast möjliga kontroll av att luftfartyg från tredje land uppfyller internationella säkerhetsnormer.

(10) Av dessa skäl bör man på gemenskapsnivå inrätta ett förfarande för bedömning av luftfartyg från tredje land och därtill hörande mekanismer för samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter för att utbyta information.

(11) Säkerhetsrelaterad information är känslig till sin natur och därför krävs det att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder enligt sin nationella lagstiftning för att säkerställa lämplig sekretess för den information som de mottagit.

(12) Utan att det påverkar allmänhetens rätt till tillgång till kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar bör kommissionen besluta om åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida sådan information till berörda parter.

(13) Luftfartyg som är i behov av korrigeringsåtgärder bör, om de fastställda bristerna utgör en uppenbar säkerhetsrisk, beläggas med startförbud till dess att de internationella säkerhetsnormerna är uppfyllda.

(14) Anläggningarna vid den inspekterande flygplatsen kan vara sådana att den behöriga myndigheten tvingas låta luftfartyget fortsätta till en lämplig flygplats, förutsatt att villkoren för en säker flygning är uppfyllda.

(15) För att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv bör kommissionen biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart.

(16) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

(17) Kommissionen bör även förse den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 med statistiska uppgifter och information om särskilda händelser som samlats in inom ramen för andra gemenskapsåtgärder och som skulle kunna vara betydelsefulla för att upptäcka brister som utgör risker för säkerheten inom den civila luftfarten.

(18) Det samarbete och utbyte av information som pågår inom de gemensamma luftfartsmyndigheterna (JAA) och Europeiska civila luftfartskonferensen (ECAC) måste beaktas. Dessutom bör befintlig sakkunskap i fråga om säkerhetskontroll av utländska flygplan (SAFA-förfarandet) utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt.

(19) Hänsyn bör tas till den roll som Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) spelar i fråga om säkerheten inom den civila luftfarten, bland annat när det gäller inrättandet av förfaranden för att skapa och upprätthålla en hög enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa.

(20) En överenskommelse om utökat samarbete i fråga om användningen av flygplatsen i Gibraltar träffades i London den 2 december 1987 mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket genom en gemensam förklaring från de båda ländernas utrikesministrar. Denna överenskommelse har ännu inte trätt i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Räckvidd och syfte

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

1. Inom ramen för gemenskapens övergripande strategi att skapa och upprätthålla en hög och enhetlig säkerhetsnivå inom den civila luftfarten i Europa införs genom detta direktiv harmoniserade metoder som skall säkerställa att internationella säkerhetsnormer verkligen följs inom gemenskapen genom en harmonisering av regler och förfaranden för rampinspektioner av de luftfartyg från tredje land som landar på flygplatser som är belägna i medlemsstaterna.

2. Detta direktiv skall inte påverka medlemsstaternas rätt att genomföra sådana inspektioner som inte omfattas av detta direktiv och att utfärda startförbud för, utestänga eller uppställa villkor för varje luftfartyg som landar på deras flygplatser i enlighet med gemenskapsrätten och internationell rätt.

3. Statliga luftfartyg enligt definitionen i Chicagokonventionen samt luftfartyg som har en högsta tillåten startvikt på mindre än 5700 kg och som inte bedriver kommersiell lufttransportverksamhet skall inte omfattas av detta direktiv.

4. Tillämpningen av detta direktiv på flygplatsen i Gibraltar skall inte anses påverka Konungariket Spaniens respektive Förenade kungarikets rättsliga ståndpunkter i tvisten om överhögheten över det territorium där flygplatsen är belägen.

5. Tillämpningen av detta direktiv på flygplatsen i Gibraltar skall uppskjutas tills överenskommelsen enligt den gemensamma förklaringen från Konungariket Spaniens och Förenade kungarikets utrikesministrar den 2 december 1987 har trätt i kraft. Konungariket Spaniens och Förenade kungarikets regeringar skall informera rådet om när detta sker.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

I detta direktiv avses med

a) startförbud: formellt förbud för ett luftfartyg att lämna en flygplats och vidtagande av sådana åtgärder som är nödvändiga för att kvarhålla det,

b) internationella säkerhetsnormer: de säkerhetsnormer som återfinns i Chicagokonventionen och dess bilagor, i deras lydelse vid tidpunkten för inspektionen,

c) rampinspektion: granskning av luftfartyg från tredje land i enlighet med bilaga II,

d) luftfartyg från tredje land: luftfartyg som inte används eller drivs under tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet.

Artikel3¶Insamling av information

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

Medlemsstaterna skall inrätta en mekanism för att samla in sådan information som bedöms vara användbar för att uppnå det syfte som anges i artikel 1, inbegripet följande:

a) Viktig säkerhetsinformation som särskilt kan erhållas genom

rapporter från piloter,

rapporter från underhållsorganisationer,

rapporter rörande tillbud,

andra organisationer som är oberoende av medlemsstaternas behöriga myndigheter,

klagomål.

b) Information om åtgärder som vidtagits efter en rampinspektion, såsom

startförbud,

luftfartygs eller operatörers utestängning från den berörda medlemsstaten,

nödvändiga korrigerande åtgärder,

kontakter med operatörens behöriga myndighet.

c) Uppföljande information om operatören såsom

vilka korrigerande åtgärder som vidtagits,

återkommande fel.

Denna information skall bevaras och härvid skall ett standardiserat formulär, som innehåller de uppgifter som anges i formuläret i bilaga I, användas.

Artikel4¶Rampinspektion

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

1. Varje medlemsstat skall fastställa lämpliga metoder för att säkerställa att rampinspektioner genomförs med avseende på de luftfartyg från tredje land som landar på någon av medlemsstatens flygplatser som är öppen för internationell luftfart, om misstanke föreligger om att dessa luftfartyg inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer. När dessa förfaranden genomförs skall den behöriga myndigheten fästa särskild uppmärksamhet vid luftfartyg

i fråga om vilka det har mottagits information som indikerar dåligt underhåll eller tydliga skador eller defekter,

som har rapporterats uppträda onormalt sedan de flög in i en medlemsstats luftrum vilket föranleder betydande oro för säkerheten,

som vid en tidigare rampinspektion uppvisat brister som ger anledning till betydande oro för att luftfartyget inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer och i fråga om vilket medlemsstaten befarar att bristerna inte har rättats till,

i fråga om vilka det finns indikationer på att de behöriga myndigheterna i registreringslandet inte utövar tillräcklig säkerhetstillsyn, eller

i fråga om vilka den information som har samlats in enligt artikel 3 ger anledning till oro beträffande operatören eller i fråga om vilka en tidigare rampinspektion av ett luftfartyg som används av samma operatör har avslöjat brister.

2. Medlemsstaterna får fastställa bestämmelser för genomförande av rampinspektioner enligt ett stickprovsförfarande, utan att särskild misstanke föreligger, under förutsättning att sådana bestämmelser är förenliga med gemenskapsrätten och internationell rätt. Ett sådant förfarande skall emellertid genomföras på ett icke-diskriminerande sätt.

3. Medlemsstaterna skall säkerställa att lämpliga rampinspektioner och andra övervakningsåtgärder som har beslutats enligt artikel 8.3 genomförs.

4. Rampinspektionen skall utföras i enlighet med förfarandet i bilaga II och med hjälp av ett formulär för rampinspektion som minst innehåller de uppgifter som anges i formuläret i bilaga II. När rampinspektionen har slutförts skall luftfartygets befälhavare eller en företrädare för luftfartygets operatör underrättas om resultaten av rampinspektionen, och om betydande brister har uppdagats skall rapporten sändas till luftfartygets operatör och till de berörda behöriga myndigheterna.

5. När den berörda behöriga myndigheten utför en rampinspektion enligt detta direktiv skall alla tänkbara ansträngningar göras för att undvika orimliga förseningar av det inspekterade luftfartyget.

Artikel5¶Informationsutbyte

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall delta i ett ömsesidigt informationsutbyte. Denna information skall på begäran av en behörig myndighet omfatta en förteckning över de flygplatser i den berörda medlemsstaten som är öppna för internationell lufttrafik med angivelse av antalet utförda rampinspektioner per kalenderår samt hur många gånger luftfartyg från tredje land använt varje flygplats i förteckningen.

2. Alla standardiserade rapporter som avses i artikel 3 och rampinspektionsrapporter som avses i artikel 4.4 skall utan dröjsmål överlämnas till kommissionen och, på deras begäran, till medlemsstaternas behöriga myndigheter samt till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA).

3. Om en standardiserad rapport visar att en möjlig säkerhetsrisk föreligger eller om en rampinspektionsrapport visar att ett luftfartyg inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer och kan utgöra en möjlig säkerhetsrisk, skall rapporten omedelbart lämnas till alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna och till kommissionen.

Artikel6¶Informationsskydd och spridning av information

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för den information som de mottagit i enlighet med artikel 5. De skall använda denna information endast för detta direktivs syften.

2. Kommissionen skall varje år offentliggöra en rapport med samlad information som skall vara tillgänglig för allmänheten och branschens aktörer och innehålla en analys av all den information som mottagits i enlighet med artikel 5. Analysen skall vara enkel och lättfattlig samt ange om det kan finnas en förhöjd säkerhetsrisk för passagerare. Varifrån denna information kommer skall inte avslöjas i analysen.

3. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till kommissionens handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 ska kommissionen på eget initiativ besluta om åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida den information som avses i punkt 1 till berörda parter. Dessa åtgärder kan vara generella eller enskilda, och ska grunda sig på behovet att

ge personer och organisationer den information de behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart,

begränsa informationsspridningen till vad som är absolut nödvändigt för användarnas syften, för att säkerställa lämplig sekretess för informationen.

De särskilda åtgärderna ska vidtas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 10.3.

De allmänna åtgärderna, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10.4.

4. När upplysningar om brister avseende luftfartyg lämnas frivilligt skall inte källan anges i de rampinspektionsrapporter som avses i artikel 4.4.

Artikel7¶Startförbud för luftfartyg

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

1. I fall av bristande överensstämmelse med internationella säkerhetsnormer som utgör en uppenbar flygsäkerhetsrisk bör luftfartygsoperatören vidta åtgärder för att avhjälpa den bristande överensstämmelsen före luftfartygets avgång. Om den behöriga myndighet som utför rampinspektionen inte är övertygad om att korrigerande åtgärder kommer att vidtas före flygning, skall den belägga luftfartyget med startförbud tills dess att någon risk inte längre föreligger och omedelbart underrätta de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över den berörda operatören och den stat där luftfartyget är registrerat.

2. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som utför rampinspektionen får i samarbete med den stat som ansvarar för det berörda luftfartygets drift, eller den stat där luftfartyget är registrerat, föreskriva villkor som är nödvändiga för att luftfartyget skall kunna tillåtas flyga till en flygplats där bristerna kan rättas till. Om bristerna påverkar giltigheten av luftfartygets luftvärdighetsbevis får startförbudet endast hävas om operatören får tillstånd av den stat eller de stater vars territorier kommer att överflygas under denna flygning.

Artikel8¶Åtgärder för att förbättra säkerheten samt genomförandeåtgärder

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna rapporter rörande de operativa åtgärder som vidtas för genomförande av kraven i artiklarna 3, 4 och 5.

2. På grundval av den information som samlas in enligt punkt 1 får kommissionen

a) i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2 vidta lämpliga åtgärder för att underlätta genomförandet av artiklarna 3, 4 och 5, t.ex. genom att

ange hur uppgifter ska bevaras och spridas,

inrätta eller stödja lämpliga organ för förvaltning och drift av nödvändiga redskap för insamling och utbyte av information,

b) specificera villkor för genomförande av rampinspektioner, även systematiska, upprätta en förteckning över vilka uppgifter som ska samlas in. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10.4.

3. På grundval av den information som tas emot enligt artiklarna 3, 4 och 5 och i enlighet med förfarandet i artikel 10.2 får beslut fattas om lämplig rampinspektion och andra övervakningsåtgärder, särskilt när det gäller en viss operatör eller vissa operatörer från ett visst tredje land i avvaktan på att behöriga myndigheter i detta tredje land vidtar tillfredsställande åtgärder för att rätta till bristerna.

4. Kommissionen får vidta lämpliga åtgärder avseende samarbete med eller bistånd till tredje land för att förbättra det ifrågavarande landets flygsäkerhetstillsyn.

Artikel10¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008 och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12 i förordning (EEG) nr 3922/91.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

5. Kommissionen får rådgöra med kommittén i varje fråga som gäller tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel11¶Genomförande

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 30 april 2006. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel12¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008 och förordning (EG) nr 596/2009.

Kommissionen får anta ändringar till detta direktiv.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 10.4.

Artikel13¶Rapport

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

Senast den 30 april 2008 skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv, särskilt artikel 9, där det bland annat skall redogöras för utvecklingen inom gemenskapen och i internationella forum. Rapporten får åtföljas av förslag till ändring av detta direktiv.

Artikel14¶Ikraftträdande

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel15¶

Ändrad genom förordning (EG) nr 216/2008.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

BILAGA I

BILAGA II

Handbok för Europeiska gemenskapens Safa-rampinspektion – centrala delar

1. ALLMÄNNA ANVISNINGAR

Safa-rampinspektioner ska utföras av inspektörer som har den kunskap som krävs och är relevant för det område som ska inspekteras. Om alla punkter på checklistan kontrolleras måste de alltid ha kunskap om tekniska frågor, luftvärdighet och drift. Om en rampinspektion utförs av två eller flera inspektörer får inspektionens huvuddelar – den visuella inspektionen av luftfartygets yttre, inspektionen av cockpit och inspektionen av passagerarutrymmet och/eller lastutrymmen – delas mellan inspektörerna.

Inspektörerna måste identifiera sig för luftfartygets befälhavare eller, om befälhavaren är frånvarande, för en medlem i flygbesättningen eller den företrädare för operatören som står högst i rang, innan de börjar den del av rampinspektion som utförs ombord. Om det inte är möjligt att informera någon företrädare för operatören eller om det inte finns någon sådan företrädare närvarande i eller i närheten av luftfartyget, ska huvudregeln vara att inte utföra någon Safa-rampinspektion. Under särskilda omständigheter får det beslutas att utföra en Safa-rampinspektion, men denna ska begränsas till en visuell inspektion av luftfartygets yttre.

Inspektionen ska vara så omfattande som möjligt inom den tid och de resurser som finns till förfogande. Detta innebär att om tiden eller resurserna är begränsade behöver inte alla inspektionspunkter kontrolleras. Beroende på den tid och de resurser som finns tillgängliga för en Safa-rampinspektion ska de punkter som ska inspekteras väljas ut mot bakgrund av syftet med EG:s Safa-program.

En rampinspektion ska inte förorsaka en oskälig försening för det inspekterade luftfartygets avgång. Eventuella orsaker till förseningar kan vara, men är inte begränsade till, tvivel när det gäller om flygningen har förberetts korrekt, luftfartyget är luftvärdigt eller alla frågor som direkt rör luftfartygets och dess passagerares säkerhet.

2. INSPEKTÖRERNAS KVALIFIKATIONER

Medlemsstaterna ska se till att alla Safa-rampinspektioner som från och med den 1 januari 2009 utförs på deras territorium utförs av kvalificerade inspektörer.

Medlemsstaterna ska se till att deras inspektörer uppfyller de kvalifikationskrav som anges nedan.

2.3 Kvalifikationskrav

2.3.1 Behörighetskrav

Medlemsstaterna ska se till att kandidaterna, som en nödvändig förutsättning för att kunna kvalificera sig, innehar den flygutbildning och/eller de praktiska kunskaper som är relevanta för det område som de ska inspektera, nämligen

a) drift av luftfartyg,

b) certifikat för personal/besättningens certifikat,

c) luftfartygs luftvärdighet,

d) farligt gods.

2.3.2 Utbildningskrav

Kandidaterna ska, innan de kvalificerar sig, med godkänt resultat ha genomfört en utbildning bestående av följande:

Teoretisk klassrumsundervisning som ges av en Safa-utbildningsorganisation i enlighet med punkt 2.4.

Praktisk utbildning som ges av en Safa-utbildningsorganisation i enlighet med punkt 2.4 eller av en erfaren inspektör som utses av en medlemsstat i enlighet med punkt 2.5 och som agerar oberoende av en Safa-utbildningsorganisation.

Utbildning på arbetsplatsen: ska ges i form av en serie inspektioner av en erfaren inspektör som utsetts av en medlemsstat i enlighet med punkt 2.5.

2.3.3 Krav för att bibehålla kvalifikationens giltighet

Medlemsstater ska se till att godkända inspektörer upprätthåller sin kompetens genom att

a) genomgå återkommande utbildning som ska bestå av teoretisk klassrumsundervisning som ges av en Safa-utbildningsorganisation i enlighet med punkt 2.4,

b) utföra ett lägsta antal rampinspektioner inom varje 12-månadersperiod sedan de senast genomgick Safa-utbildning, såvida inte inspektören också är kvalificerad inspektör när det gäller luftfartygs drift och luftvärdighet vid en medlemsstats nationella luftfartsmyndighet och regelbundet genomför inspektioner av nationella operatörers luftfartyg.

2.3.4 Anvisningar

EASA ska utarbeta och senast den 30 september 2008 offentliggöra detaljerade anvisningar för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av punkterna 2.3.1, 2.3.2 och 2.3.3.

2.4 Safa-utbildningsorganisationer

En Safa-utbildningsorganisation kan vara en del av en medlemsstats behöriga myndighet eller vara en utomstående organisation.

En utomstående organisation kan vara

en del av en annan medlemsstats behöriga myndighet

en självständig enhet.

Medlemsstaterna ska se till att de utbildningskurser som avses i punkterna 2.3.2 och 2.3.3 a och som ges i deras nationella myndigheters regi åtminstone genomförs i överensstämmelse med de relevanta kursplaner som utarbetats och offentliggjorts av EASA.

Medlemsstater som använder en utomstående organisation för Safa-relaterad utbildning ska införa ett system för att utvärdera en sådan organisation. Systemet ska vara enkelt, översiktligt, proportionellt och beakta alla relevanta anvisningar som utarbetats och offentliggjorts av EASA. Systemet kan också beakta utvärderingar som gjorts av andra medlemsstater.

En utomstående utbildningsorganisation får endast användas om det av utvärderingen framgår att utbildningen kommer att tillhandahållas i enlighet med de relevanta kursplaner som utarbetats och offentliggjorts av EASA.

Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheters utbildningsprogram och/eller deras system för utvärdering av utomstående utbildningsorganisationer ändras för att återspegla eventuella rekommendationer som uppkommer i samband med de standardiseringsinspektioner som EASA utför i enlighet med de arbetsmetoder som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 736/2006.

En medlemsstat får begära att EASA ska utvärdera utbildningsorganisationen och utfärda en rekommendation på vilken medlemsstaten kan basera sin egen utvärdering.

EASA ska utarbeta och senast den 30 september 2008 offentliggöra detaljerade anvisningar för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av denna punkt.

2.5 Erfarna inspektörer

En medlemsstat kan utse erfarna inspektörer under förutsättning att de uppfyller de relevanta kvalifikationskriterier som medlemsstaten ska fastställa.

Medlemsstater ska se till att de kriterier som nämns i 2.5.1 åtminstone omfattar följande krav, dvs. att den utnämnde

har varit en kvalificerad Safa-inspektör under de tre år som föregår utnämningen,

har utfört minst 36 Safa-inspektioner under de tre år som föregår utnämningen,

Medlemsstaterna ska se till att den praktiska utbildning och/eller utbildning på arbetsplatsen som den erfarne inspektören ger grundar sig på relevanta kursplaner som EASA utarbetat och offentliggjort.

Medlemsstater kan också ge sina erfarna inspektörer i uppdrag att ge praktisk utbildning och/eller utbildning på arbetsplatsen till praktikanter från andra medlemsstater.

EASA ska utarbeta och senast den 30 september 2008 offentliggöra detaljerade anvisningar för att bistå medlemsstaterna i genomförandet av denna punkt.

2.6 Övergångsåtgärder

De Safa-inspektörer som uppfyller de behörighetskrav som avses i punkt 2.3.1 samt de kriterier avseende nyförvärvad erfarenhet som avses i punkt 2.3.3 b vid den tidpunkt som fastställs enligt artikel 3 i kommissionens direktiv 2008/49/EG ska anses vara kvalificerade för att vara inspektörer i enlighet med kraven i detta avsnitt.

Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2.3.3 a ska inspektörer som anses vara kvalificerade i enlighet med punkt 2.6.1 senast den 1 juli 2010 genomgå återkommande utbildning som ska ges fortlöpande av en Safa-utbildningsorganisation och därefter i enlighet med punkt 2.3.3 a.

3. NORMER

ICAO:s normer och ICAO:s European Regional Supplementary Procedures ligger till grund för inspektionen av luftfartyget och operatören inom ramen för EG:s Safa-program. När ett luftfartygs tekniska tillstånd inspekteras ska det dessutom kontrolleras mot bakgrund av luftfartygstillverkarens normer.

4. INSPEKTIONSFÖRFARANDE

Punkter på checklistan

De punkter som ska inspekteras väljs bland dem som nämns på checklistan i Safa-rampinspektionsrapporten som innehåller totalt 54 punkter (se tillägg 1).

Inspektionen och det eventuella resultatet måste återspeglas i Safa-rampinspektionsrapporten efter det att inspektionen har slutförts.

Detaljerade anvisningar för Safa

För varje inspektionspunkt på checklistan i Safa-rampinspektionsrapporten kommer det att upprättas en detaljerad beskrivning med angivande av inspektionens omfattning och tillvägagångssätt. Det kommer dessutom att hänvisas till relevanta krav i ICAO:s bilagor. Detta material kommer EASA att utforma och offentliggöra som detaljerade anvisningar och vid behov ändra för att återspegla de senaste gällande normerna.

Införande av rapporter i den centrala Safa-databasen

En rapport från inspektionen ska föras in i Safas centrala databas så snart som möjligt och i vilket fall senast 15 arbetsdagar efter dag då inspektionen utfördes, även om inspektionen inte ledde till några anmärkningar.

5. KATEGORISERING AV ANMÄRKNINGAR

För varje inspektionspunkt fastställs tre kategorier med möjliga avvikelser från de relevanta normerna enligt 3.1 som anmärkningar. Sådana anmärkningar kategoriseras enligt följande:

En anmärkning enligt kategori 1 anses ha mindre följder för säkerheten.

En anmärkning enligt kategori 2 kan ha betydande följder för säkerheten.

En anmärkning enligt kategori 3 kan ha större följder för säkerheten.

EASA kommer att utarbeta och offentliggöra instruktioner avseende kategoriseringen av anmärkningar i form av detaljerade anvisningar som vid behov kommer att ändras i syfte att återspegla relevanta vetenskapliga och tekniska framsteg.

6. UPPFÖLJNINGSÅTGÄRDER

Utan att det påverkar punkt 1.2 ska ett inspektionsintyg innehållande åtminstone de punkter som anges i tilägg 2 fyllas i. En kopia ska överlämnas till luftfartygets befälhavare eller, om befälhavaren är frånvarande, en medlem i flygbesättningen eller den företrädare för operatören som står högst i rang som befinner sig i eller i närheten av luftfartyget i samband med att Safa-inspektionen slutförs. Inspektören ska av mottagaren begära ett undertecknat mottagningsbevis för inspektionsintyget vilket han eller hon ska bevara. Om mottagaren vägrar att skriva under ska detta anges i dokumentet. EASA kommer att utarbeta och offentliggöra relevanta detaljerade instruktioner i form av detaljerade anvisningar.

Mot bakgrund av hur anmärkningarna kategoriseras har vissa uppföljningsåtgärder fastställts. Sambandet mellan anmärkningskategori och de åtgärder som ska vidtas beskrivs i åtgärdsklasserna och kommer att utarbetas och offentliggöras av EASA i form av detaljerade anvisningar.

Åtgärd enligt klass 1: Åtgärden består av att tillhandahålla information om resultatet av Safa-rampinspektionen till luftfartygets befälhavare eller, om befälhavaren är frånvarande, för en annan medlem i flygbesättningen eller den företrädare för operatören som står högst i rang som är närvarande. Informationen tillhandahålls i form av en muntlig rapport och överlämnande av inspektionsintyget. En åtgärd enligt klass 1 ska vidtas efter varje inspektion, oavsett om några anmärkningar har identifierats eller ej.

Åtgärd enligt klass 2: Åtgärden består av följande:

1) Ett skriftligt meddelande till den berörda operatören som ska innehålla en begäran om bevis för att avhjälpande åtgärder har vidtagits.

2) Ett skriftligt meddelande till den ansvariga staten (operatörens hem- eller registreringsstat) om resultatet av de inspektioner som utförts av luftfartyg som omfattas av den berörda statens säkerhetstillsyn. Meddelandet ska vid behov innehålla en begäran om en bekräftelse av att de avhjälpande åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 1 är fullgoda.

Medlemsstaterna ska varje månad överlämna en rapport till EASA om statusen för de uppföljningsåtgärder som de har vidtagit till följd av rampinspektioner.

En åtgärd enligt klass 2 ska vidtas efter inspektioner då anmärkningar av kategori 2 och 3 fastställdes.

EASA kommer att utarbeta och offentliggöra relevanta detaljerade instruktioner i form av detaljerade anvisningar.

Åtgärd enligt klass 3: En åtgärd enligt klass 3 ska vidtas efter en inspektion då anmärkningar av kategori 3 har fastställts. Med anledning av betydelsen av kategori 3-anmärkningar när det gäller deras potentiella följder för luftfartygets och dess passagerares säkerhet har följande underklasser för uppföljningsåtgärder fastställts:

1) Klass 3a – Driftsrestriktioner för luftfartyget: Den behöriga myndighet som utgör rampinspektionen drar slutsatsen att till följd av brister som konstaterats i samband med inspektionen får luftfartyget endast avgå under vissa begränsande villkor.

2) Klass 3b – Avhjälpande åtgärder före flygning: I samband med rampinspektionen konstateras brister som måste avhjälpas innan den planerade flygningen kan äga rum.

3) Klass 3c – Den nationella luftfartsmyndighet som utför inspektionen belägger luftfartyget med startförbud: Ett luftfartyg beläggs med startförbud om anmärkningar enligt kategori 3 (större anmärkningar) har konstaterats och den behöriga myndighet som utför rampinspektionen inte är övertygad om att luftfartygets operatör kommer att åtgärda dessa brister före luftfartygets avgång, något som innebär en omedelbar säkerhetsrisk för luftfartyget och dess passagerare. I sådana fall ska den nationella luftfartsmyndighet som utför rampinspektionen belägga luftfartyget med startförbud till dess risken har undanröjts och omedelbart underrätta de myndigheter som är behöriga när det gäller den berörda operatören och den stat där luftfartyget är registrerat.

Åtgärder enligt punkterna 2 och 3 kan omfatta en icke-kommersiell flygning till den flygplats där underhållet sker.

4) Klass 3d – Omedelbart verksamhetsförbud: En medlemsstat kan med anledning av en omedelbar och tydlig säkerhetsrisk införa ett verksamhetsförbud i enlighet med gällande nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.

1 EGT C 103 E, 30.4.2002, s. 351.

2 EGT C 241, 7.10.2002, s. 33.

3 Europaparlamentets yttrande av den 3 september 2002 (EUT C 272 E, 13.11.2003, s. 343) och rådets gemensamma ståndpunkt av den 13 juni 2003 (EUT C 233 E, 30.9.2003, s. 12) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 oktober 2003 (ännu ej offentliggjord i EUT). Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 april 2004 och rådets beslut av den 30 mars 2004.

4 EGT C 65, 4.3.1996, s. 172.

5 EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

6 EGT L 373, 31.12.1991, s. 4. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 (EGT L 240, 7.9.2002, s. 1).

7 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

8 EUT L 129, 17.5.2006, s. 10.