lagen.nu
(EG) nr 749/2005

Ändring av förordning (EEG) nr 2131/93 om förfarandet vid och villkoren för försäljning av spannmål som innehas av interventionsorgan

Titel
Kommissionens förordning (EG) nr 749/2005 av den 18 maj 2005 om ändring av förordning (EEG) nr 2131/93 om förfarandet vid och villkoren för försäljning av spannmål som innehas av interventionsorgan
CELEX
32005R0749
Datum
2005-05-18
Källa
eur-lex.europa.eu
Rättsakten gäller inte längreEUR-Lex anger att rättsakten upphörde att gälla 2009-03-05.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1784/2003 av den 29 september 2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål, särskilt artikel 6 i denna, och

(1) I kommissionens förordning (EEG) nr 2131/93 fastställs förfarandet vid och villkoren för försäljning av spannmål som innehas av interventionsorgan.

(2) I medlemsstater som inte har yttre hamnar straffas anbudsgivare som lämnar in anbud för spannmål som bjuds ut till försäljning genom högre transportkostnader. Till följd av dessa merkostnader är det svårare att exportera spannmål från de medlemsstaterna, vilket resulterar i bl.a. längre förvaring i interventionslagren och extra kostnader för gemenskapens budget. För att göra det möjligt att jämföra anbuden föreskrivs därför i artikel 7 i förordning (EEG) nr 2131/93 möjligheten att i vissa fall utbetala ersättning för de lägsta transportkostnaderna mellan lagringsorten och utförselorten.

(3) De kroatiska hamnarna Rijeka och Split var traditionellt utförselhamnar för länderna i Centraleuropa innan dessa blev medlemmar i unionen. Rijeka och Split bör därför upptas bland de utförselorter som kan berättiga till utbetalning av en ersättning för transportkostnaderna i samband med export.

(4) I syfte att förenkla och harmonisera förfarandena vid försäljning av spannmål för export bör det, på grundval av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, klargöras hur frisläppandet av säkerheter enligt artikel 17 i förordning (EEG) nr 2131/93 skall ske, särskilt när det gäller bevisen på att tullformaliteterna för import till tredjeland har fullgjorts.

(5) Förordning (EEG) nr 2131/93 bör därför ändras.

(6) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1

Artikel 7.2a i förordning (EEG) nr 2131/93 skall ersättas med följande:”2a. Om en medlemsstat saknar yttre hamn får det emellertid, enligt förfarandet i punkt 1, beslutas om att göra undantag från punkt 2 och för de fall då exporten sker från en yttre hamn föreskriva ersättning av de lägsta transportkostnaderna från lagringsorten till den faktiska utförselorten, upp till det tak som anges i anbudsinfordran. Vid tillämpningen av denna punkt anses den rumänska hamnen Constanta och de kroatiska hamnarna Rijeka och Split som utförselorter.”

Artikel2

Artikel 17.3 i förordning (EEG) nr 2131/93 skall ersättas med följande:”3. Den säkerhet som avses i punkt 2 andra strecksatsen skall frisläppas för kvantiteter för vilka följande gäller: Bevis har framlagts på att varorna har blivit otjänliga som livsmedel eller foder. Bevis har framlagts på att tullformaliteterna för export utanför gemenskapens tullområde och för import till ett av de tredjeländer som omfattas av anbudsinfordran har fullgjorts. Bevis på att export har ägt rum utanför gemenskapens tullområde och på att import skett till ett tredjeland skall läggas fram i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 och artikel 16.1, 16.2 och 16.3 i förordning (EG) nr 800/1999. Licens har inte utfärdats i enlighet med artikel 49 i förordning (EG) nr 1291/2000. Kontraktet har annullerats i enlighet med artikel 16 fjärde stycket.”

Artikel3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 270, 21.10.2003, s. 78.

2 EGT L 191, 31.7.1993, s. 76. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2045/2004 (EUT L 354, 30.11.2004, s. 17).

3 EGT L 102, 17.4.1991, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 671/2004 (EUT L 105, 5.10.2004, s. 5).